Inställsam

---

---

Felicia verkade inte ha misstänkt min närvaro under helgen. När jag kom hem konfronterades jag på nytt av min säng som fortfarande var skrynklig och fuktig av att hon och hennes hane hade haft sex i den.

- "Varför är min säng alldeles blöt?" frågade jag med spelad förvåning.
- "Blöt?" Felicia spelade ovetandes och dök upp i dörröppningen. "Oj! Jag vet inte. Vad är det för något?"
- "Hur ska jag veta det?" svarade jag irriterat.
- "Du, tänk på vilken ton du talar med." väste Felicia. "Du får väl lukta på det!"
Jag frös till.
- "Va? Nä!"
- "Var inte tramsig. Lukta nu." utmanade Felicia.
Jag stod som paralyserad.
- "Lukta!" sa Felicia hårt med höjd röst.

Jag böjde mig sakta framåt tills jag hade mitt ansikte en decimeter ifrån fläcken. Jag samlade mod och drog sedan försiktigt in doften genom näsan. Doften av Felicias könsvätskor steg direkt till huvudet och på en gång började blodet rusa till mitt kön.

- "Nå? Vad luktar det?"
- "Det luktar kön." svarade jag försiktigt.
- "Fitta menar du? Ingen säger 'kön' längre Filip."
- "Okej. Varför luktar min säng kö... fitta?"
- "Hur ska jag veta det? Min väninna kanske var kåt i helgen. Du har kanske aldrig upplevt det, men när en kvinna njuter på riktigt och inte bara fejkar, så är det inte ovanligt att det blir väldigt fuktigt." sa Felicia med en nedlåtande och förminskande ton.
Jag stod helt tyst.
- "Åh! Du försöker inte ens försvara dig. Du fick aldrig Sofie att komma eller hur?"
Felicia njöt av att trycka ner mig.
- "Jag vet inte."
- "Haha! Vet inte? Hur kan man inte veta?" skrattade Felicia. "Jag kanske ska skriva till Sofie och fråga?"

Med de orden lämnade Felicia mig till att byta mina sängkläder. Jag kunde däremot inte låta bli att i smyg andas in hennes dofter från sängkläderna ytterligare en gång.

Att jag började få känslor för Felicia gjorde situationen om möjligt ännu mer problematisk. Jag tappade helt motivationen till att leta efter nya bostäder och jag fick svårt att kontrollera min svartsjuka. Det gjorde det inte bättre att jag visste hur Felicia tydde sig till sin hane. Det kändes som att jag blev mer och mer frustrerad för varje dag som gick, men jag visste inte hur illa det skulle bli.

En kväll när vi åt middag fick Felicia ett telefonsamtal. Hon besvarade väldigt sällan telefonsamtal i min närhet så jag blev inte förvånad när hon tecknade åt mig att hon hade ätit färdigt och att jag kunde ta hand om disken. Jag tittade efter henne när hon gick in på sitt rum pratandes med en väldigt glad röst med personen på andra sidan och såg till min förvåning att hon inte stängde dörren efter sig.

Eftersom att jag under inga som helst omständigheter fick beträda hennes sovrum var dörren ofta stängd, oavsett om hon var hemma eller inte. Att hon i sin iver att besvara samtalet glömde att stänga dörren gav mig en möjlighet att lyssna på hennes samtal. Jag plockade snabbt undan disken och smög därefter bort till hennes sovrumsdörr.

"... toppenhelg. Det var längesen jag fick en sån genomkörning. Ja. Jag har haft träningsvärk sedan han åkte."
Felicia verkade prata med en väninna men det var omöjligt att säga i och med att jag bara hörde en sida av samtalet.
"Ja, total lydnad. Nej. Han tillåter inget annat."
"Jag har inte sagt något. Nej. Jag fick honom att tro att du var här."
"Ja, han är lätt att manipulera. Haha, jag fick honom till och med att tro att det var din fitta som hade sprutat ner hans säng."
Att jag var någon som Felicia skrattade åt med sina vänner gjorde mig frustrerad. Om hon bara visste hur mycket jag hade sett och hur mycket jag visste.
"Hahaha, ja. Du skulle sett honom när han stod och luktade på lakanet som en liten hundvalp. Helt galet."
"Ska vi gå och shoppa i helgen förresten?"
"Nej, det är lugnt. Jag kan betala."
"Det är inga problem." Hon sänkte rösten och fortsatte. "Pengar har inte varit ett lika stort problem sedan jag fick en viss person att betala hyran."
"Haha, ja. Han tror på fullt allvar att det är rimligt med en hyra på närmare fem tusen för ett sånt här litet hus. Han betalar till och med av mitt lån. Eller hur? Jättegulligt! Haha."

Jag kände hur jag blev högröd i ansiktet. Skammen av att veta att jag varit dum nog att svälja ytterligare en lögn tillsammans med ilskan av att veta att Felicia inte betalade en krona för sitt boende, medan jag fick betala ett hutlöst pris för ett litet rum. Jag fick bita mig hårt i tungan för att inte konfrontera henne där och då.

"Vänta lite. Henrik skrev precis."
Var Henrik kanske namnet på den mysteriska mannen? En stunds tystnad följde och jag väntade på helspänn.
"Oh my god! Oh my god!" fortsatte Felicia upphetsat.
"Han vill bo här! Ja på riktigt!"
Vänta nu. Skulle Henrik flytta in här? Varför då? Och hur skulle vi alla tre kunna bo under samma tak?
"Jag vet inte. Han skriver helger och enstaka nätter inledningsvis. Shit, jag är så uppspelt. Ja, som ett barn på julafton. Men du jag måste fokusera lite här. Jag vet. Ska vi höras av angående shopping i helgen då? Super! Det gör vi gumman. Tack! Jag vet, så spännande! Älskar dig, puss hej!"

Felicia verkade helt lyrisk. Hon verkade sitta kvar i rummet utan att säga något så förmodligen skrev hon fortfarande med Henrik. Jag smög sakta tillbaka till köket men hann knappt dit innan Felicia ropade.

- "Filip! Kom hit."
- "Kommer." Sa jag och vände tillbaka till Felicias rum men stannade i dörröppningen. "Ja?"
- "Kom in är du snäll." Jag stod kvar med ett förvånat ansiktsuttryck. "Jag sa 'kom in'. Stå inte bara där då!"

Jag gick försiktigt in i det rum där jag hittills inte hade satt en fot. Ett rum helt inrett enligt Felicias minimalistiska men varma stil. Hon satt i skräddarställning på sin höga dubbelsäng. När jag stod framför henne fortsatte hon.

- "Kommer du ihåg Henrik?"
- "Henrik?" frågade jag med spelad okunskap.
- "Mannen som knullade mig när du stormade in här för en tid sedan."
Felicias hårda ord fick det att rycka till i mina nedre regioner. Hon log vid synen av mitt ansiktsuttryck.
- "Henrik har uttryckt ett intresse av att bo tillsammans med mig." fortsatte hon.
- "Här?" svarade jag med genuin häpnad.
- "Ja, här. Var annars?"
- "Okej. Men var ska jag bo?"
- "Jag uppskattar att du inte gör en större sak av det här än vad det behöver vara. Min tanke är att du kunde sova på soffan tills vidare."
- "Kan inte Henrik sova på soffan?" svarade jag med aningen för gnällig stämma.
- "Henrik är inte en person som sover på en soffa. Han sover i en säng. Det kommer förmodligen vara så att han spenderar merparten av nätterna tillsammans med mig men jag vill ändå att han ska ha en egen plats i huset."
Det stack till i mig av svartsjuka. Dela säng med Felicia? Ta över mitt rum? Det kändes som att jag på några sekunder hade blivit utbytt.
- "Jag antar att jag inte har något att säga till om."
- "Det stämmer. Jag vill också passa på att uppdatera listan med regler. Från och med nu är Henrik inkluderad i vårt avtal. Det innebär att du ska visa honom samma respekt och hövlighet som du visar mig. Förstår du?"
Jag slog ner med huvudet.
- "Ja, jag förstår."
- "Duktig kille. Då kan du gå."

Med en klump i magen och stenhård erektion gick jag till det som tidigare varit mitt rum men nu skulle disponeras av Henrik. Jag avskydde honom redan och nu skulle han ta min plats. Jag muttrade för mig själv medan jag funderade på om jag skulle behöva flytta mina saker. Det skulle bli svårt att få plats med mitt skrivbord någon annanstans. Felicia gav mig inte mer information om vilket datum det gällde så jag levde i ovisshet.

Mina tankar blev snart upptagna med annat när en stor konferens på jobbet gick av stapeln. I och med att det innebar en natts hotellvistelse på annan ort lämnade jag Felicia i ett par dagar. Jag var lite orolig för vilka möjligheter till sexuella möten det skulle innebära för hennes del, men jag kunde inte komma undan mitt åtagande på jobbet.

Konferensen däremot innebar inga större överraskningar. Timmar av möten och presentationer avrundades enligt tradition med en middag och avsevärda mängder sprit. Jag drack, precis som mina kollegor, mer än min beskärda del och blev som ett resultat väldigt pratglad. Kanske för pratglad. Jag berättade ganska ingående för en av mina manliga kollegor om Felicia, vår situation och om mina känslor för henne. Dagen efter ångrade jag min frispråkighet när jag vaknade med huvudvärk och bakfylleångest.

Efter en lång och olidlig hemresa pustade jag ut när jag till slut ställde ner min väska innanför dörren. Jag var fortfarande inte riktigt återställd och trött i hela kroppen. Efter att ha hängt av mig min kavaj och tagit av mina skor släpade jag mot mitt rum för att lägga mig ner och vila ut efter nattens eskapader. När jag rundade hörnet till mitt rum hoppade jag till.

- "Tjena"
På min säng låg mannen som sedan flera veckor har varit föremål för all min avundsjuka och min ilska. Felicias hane som gör vad han vill med henne. Henrik.
- "Eh, hej." svarade jag smått irriterat och förvirrat.
- "Vi har setts förut, eller hur?" sa Henrik och flinade.
- "Mm"
- "Haha. Slappna av. Jag kommer inte skada dig den här gången. Vi är vänner nu, eller hur?"
- "Visst." svarade jag kort då hans arrogans gick mig på nerverna.
- "Jag är bara här för att jag bryr mig om Flisan." Tydligen hade han ett eget smeknamn för Felicia. Undrar om hon visste det. "Det är viktigt för mig att hon mår bra och att hon inte påverkas av individer i hennes omgivning som inte har hennes bästa i åtanke."
Han tittade menande på mig.
- "Jag känner likadant." sa jag och blängde likadant tillbaka.

Henrik skrattade och reste sig hastigt. Jag ryggade till innan jag hann hindra mig själv. Henrik ställde sig framför mig och räckte ut handen. Jag tvekade någon sekund men tog sedan hans betydligt större hand i min. Från ingenstans drog han mig till sig och la sin andra hand runt min nacke.

- "Det som är viktigt att tänka på här är att du är en person som spenderar livet med att vänta på din tur..." Henrik pratade lågt i direkt anslutning till mitt öra utan att släppa greppet om min hand eller nacke. "... medan såna som jag tar vad de vill ha. Jag behöver inte försvara henne från dig, för du utgör inget hot. Däremot behöver jag något annat av dig."
- "Och vad är det?" frågade jag genom hopbitna tänder. Henrik sänkte rösten ytterligare och talade lugnt och stilla.
- "Jag behöver att du gör allt för oss. Jag vill att du tar hand om hushållet. Jag vill att du förbereder vår mat. Jag vill att du diskar och städar och tar hand om alla andra små meningslösa sysslor. Jag vill, kort sagt, att du får oss att känna oss som överheter."
- "Är du galen? Varför skulle jag göra det?" Utbrast jag. Henriks grepp om min nacke hårdnade.
- "Först och främst tror jag att du har ett undertryckt behov. Du vill tjäna oss. För det andra så förtjänar Felicia att få släppa alla tidsödande sysslor. Hennes tid kan spenderas bättre. Hon har en karriär att tänka på. Och när hon inte arbetar kommer hon att vilja spendera så mycket tid som möjligt med att tillfredsställa mig."
Jag var vansinnig men satt fast som i ett järngrepp.
- "Det vet inte du!"
- "Jag känner Felicia mer än vad du gör. Har du aldrig undrat varför hon låter mig göra det jag gör med henne?" Jag stod helt tyst. Jag hade själv funderat på det många gånger men hade inget svar. "Felicia suktar efter mig för att det är i hennes genetiska kod. Jag är det mer fulländade exemplaret. Det finns många ord för det men alfa-hane är det vanligaste. Hon vill föda min avkomma och gör därför det som krävs för att jag ska välja henne framför alla andra honor. Det är ganska enkelt om du tänker efter."
Jag stod helt förstummad. Jag ville förkasta hans teori för den kändes förlegad och barbarisk. Människor måste vara mer utvecklade än så.
- "Jag tror du har fel. Och även om du hade rätt kommer jag aldrig ställa upp på det du föreslår. Jag finns där när Felicia behöver mig och det vet hon. Det är inte hennes genetiska kod som avgör vilken plats jag har i hennes liv." sa jag med ett visst mått av stolthet i rösten.
Henrik log.
- "Vi får väl se."

Henrik släppte taget om mig och lade sig åter på sängen. Jag samlade snabbt ihop de tillhörigheter som jag var mest rädd om och flyttade till vardagsrummet som nu var mitt nya hem. Jag lade mig på soffan och slöt ögonen medan jag försökte släppa den irritation som jag hade byggt upp i mitt samtal med Henrik.

Jag somnade till en stund men vaknade snart av att Felicia kom hem. Jag satte mig upp i soffan och såg hur hon och Henrik utbytte ett väldigt sensuellt omfamnande i hallen. Henrik klämde på hennes rumpa och vände samtidigt Felicia så att hon stod med ryggen mot mig. Jag kunde se hur han hånlog mot mig.

Efter att de särat på sig kom Felicia in i köket.
- "Jag förutsätter att ni har hälsat? Det hanns ju inte riktigt med första gången ni träffades." sa Felicia med ett leende.
- "Jadå. Jag tror vi kommer komma bra överens." sa Henrik med en sarkastisk ton som bara jag verkade plockade upp på.
- "Vad skönt att det funkar! Det kan vara nyttigt för dig Filip att spendera lite tid med en man." fortsatte Felicia och betonade 'man' som i att jag inte uppfyllde kriterierna. Henrik log brett och tittade på mig utan att Felicia såg.
- "Har någon funderat på middag?" frågade Felicia med lite trötthet i rösten.
- "Jag kom precis hem." utbrast Henrik innan jag hann före.
På riktigt? Han såg ut att ha varit hemma i flera timmar, minst.
- "Filip, det hade varit jättebra om du kan hjälpa till med middagarna när vi båda kommer hem sent. Vi har pratat om det här."
- "Me-men... Jag har ju varit på konferens." utbrast jag.
- "Börja inte Filip. Vi har alla heltidsjobb. Det minsta du kan göra är att påbörja arbetet i alla fall. Kom igen nu, ligg inte bara och dega i soffan."
Jag fick bita mig hårt i tungan för att inte flyga på Henrik där han själv stod och behärskade sig för att inte skratta högt åt hur han lyckades ge mig all skuld.

Efter middagen fick jag vänta på att Felicia och Henrik tittat klart på TV innan jag kunde gå och lägga mig. Samtidigt som jag lade mig till rätta på soffan såg jag Henrik lämna mitt gamla rum i bara underkläder och istället gå till Felicias rum. Jag svor över hur onödigt hans nyttjande av rummet var när de ändå sov tillsammans. Trots mindre begynnande misstänkta ljud var de båda sovrummen tillräckligt långt bort, och jag tillräckligt trött, för att jag skulle kunna somna innan det blev allt för ingående.

Interaktionerna var omöjliga att undvika i ett litet hus och Henrik skickade gliringar så fort han kom åt. Han gjorde däremot aldrig något som kunde uppfattas på fel sätt av Felicia. Hans mål var att komma åt mig men jag tänkte inte låta honom vinna. Eftersom Henriks arbete inte innebar fasta arbetstider på samma sätt kunde han ofta vara hemma först av oss tre. Han avslöjade naturligtvis aldrig det för Felicia men jag visste. Jag såg hans stora pickup flera gånger när jag körde in på den lilla infarten, så även idag.

När jag stod i hallen ropade jag 'Hej' men fick inget svar. Jag passerade förbi Felicias rum men dörren var stängd som vanligt. Det var tomt i Henriks rum också men när jag tittade mot vardagsrummet såg jag honom sitta i soffan. Min blick fastnade däremot direkt på det som spelades på tv:n.

En ung blond tjej, knappast vuxen, låg med benen särade mot kameran och smekte sig själv. Hon lutade sitt huvud bakåt om vartannat och gnydde av vällust. Bredvid henne på sängen låg en dildo men hon smekte sig själv med sina fingrar.

Jag närmade mig vardagsrummet och kom närmare soffan. När jag kommit tillräckligt nära för att se över soffryggen såg jag att Henrik också smekte, eller runkade, sig själv. Han förde sin förhud fram och tillbaka över hans relativt tilltagna kön.
- "Stör jag?" frågar jag även om det var helt uppenbart.
- "Du har min tillåtelse att knulla dig med min kuk." sa Henrik rakt ut. Jag förstod att det inte var mig han pratade med och insåg att han hade ett headset på sig. Tjejen på tv:n greppade tag om dildon och förde den sakta in i sitt redan våta sköte. Hon stönade högt under tiden och mitt kön svarade direkt.
- "Henrik, skulle du kunna tänka dig att göra det här på ditt rum. Jag sover faktiskt här." sa jag irriterat.
Samtidigt lade jag märke till att han hade något i den hand som han använde för att tillfredsställa sig själv med. Ett rött tyg virat om hans hand och lem. Jag tittade närmare och insåg att det var ett par trosor.

Mer hann jag inte tänka innan Henrik ökade tempot och lutade huvudet något bakåt. Han stönade till och hans lem började pulsera kraftigt. Stora tjocka kaskader av säd pulserade ut över trosorna och soffkanten. Han satt kvar en stund och pustade ut. Efteråt reste han på sig och stängde av tv:n. Han vände sig om, med sin lem fortfarande ståendes ut ur hans uppknäppta jeans.

- "Vems underkläder var det?" frågade jag med anklagande ton.
- "Tja Fille! Är du hemma?" sa Henrik med spelad artighet.
- "Det är Filip, och du svarade inte på min fråga."
- "Haha, du borde ta det lite lugnt Fille. Stressa inte upp dig så."

Jag tänkte precis fråga hur han tänkte när han använde soffan som sin privata ägodel när jag hörde ljudet av en bil på utsidan. Av någon anledning fick jag panik medan Henrik lugnt och stilla knäppte sina byxor och ordnade till sina kläder. Strax därpå öppnades dörren och Felicia kom in.

- "Hej!" suckade Felicia lätt. "Gud vilken sjukt jobbig dag! Jag vill bara ta en dusch och sjunka ner i mysbyxor framför tv:n. Vad har ni för er?"
- "Felicia, Filip har något han vill berätta." Jag tittade panikslagen på Henrik och sedan på Felicia vars ansiktsuttryck visade oro. Vad pratade Henrik om?
- "Jaha. Vad är det då?" frågade Felicia.
- "Va? Nej jag..." stammade jag.
- "Fille, bara säg som det är. Det är bättre att bara vara ärlig." fortsatte Henrik.
- "Ja." stämde Felicia in. "Ut med språket nu. Vad är det?"
Jag visste inte vad jag skulle säga när Henrik tog till orda igen.
- "Okej, vill inte du berätta så gör jag det." sa Henrik och tittade på mig. "När jag kom hem idag så hittade jag Filip rotandes i din tvättkorg Felicia."
- "Va!?" utbrast jag och Felicia i mun på varandra. Samtidigt lade Henrik armen om ryggen på mig och snabbt och diskret kände jag honom pressa in något väldigt kladdigt i min hand. Jag insåg alldeles för sent vad som skulle hända och när Henrik tog tillbaka sin hand och tog ett steg ifrån mig insåg jag att jag var illa ute.
- "Är det här sant Filip?" frågade Felicia med allvarlig blick.
- "Nej! Jag skulle aldrig..." började jag.
- "Fille, var bara ärlig. Att du blir upphetsad av använda underkläder är inget att skämmas för." Henrik hade gillrat fällan väl och den skulle precis slå ihop. Felicia såg Henriks blickar på min hand som jag höll bakom ryggen.
- "Vad har du i din hand Filip?" frågade Felicia.
- "Det var inte jag som... Det var..." försökte jag men det var lönlöst.
- "Vad har du i din hand Filip?" frågade Felicia igen med en hård ton. Jag vågade inte vänta på att hon skulle fråga en tredje gång och höll skamset fram Felicias röda trosor. De var av den sexigare modellen och helt dränkta av Henriks häpnadsväckande stora sats. Felicia blev helt mörk i blicken.
- "Henrik, kan du ursäkta oss en stund?" sa hon utan att släppa mig med blicken.
- "Absolut." sa Henrik och log när han passerat Felicia så att bara jag såg.
Henrik tog upp ett paket med cigaretter på vägen ut genom ytterdörren och när dörren slog igen exploderade Felicia.

Från ingenstans landade en örfil på min högra kind som fick det att ringa i mitt huvud.
- "Ditt äckliga svin! Vad fan tror du att du håller på med?"
- "Felicia, låt mig förklara..."
- "Jag vill inte höra ett ord från dig om det inte är ett svar på en direkt fråga. Du har gått så långt över gränsen den här gången." Felicia var rosenrasande. "Utöver det faktum att du har smugit omkring på mitt rum när jag varit borta så har du rotat i mina underkläder. Vad har du gjort mer? Har du gått igenom mina lådor? Klätt dig i mina kläder? Är du en crossdresser, är det din grej?"
- "Nej! Ingenting sånt."
- "Okej. Så du är bara ett vidrigt äckel som får en kick av att gräva runt i andras smutstvätt och rycka i din kuk?" Jag slog ner blicken. Vad Felicia sa sedan fick världen att rasa under mina fötter. "Du har inget att säga? Du tänker bara stå där? Vet du vad? Jag vill inte ha dig i mitt hem längre. Du kan packa ihop dina saker och sticka någon annanstans. Jag bryr mig inte om var."
- "Nej! Felicia! Gör inte så här. Förlåt!"
- "Det är för sent för ursäkter." sa Felicia och marscherade in på sitt rum och slog igen dörren. Jag ställde mig utanför hennes dörr och försökte desperat att komma på någonting att säga. Jag kunde inte se mig själv leva utan henne.
- "Snälla Felicia! Jag gör vad du vill. Jag betalar dubbel hyra! Snälla låt mig bara stanna!"

Vid det här laget hade Henrik kommit in. Han kom fram till mig och la en hand på min axel. I ett raseriutbrott vände jag mig häftigt om. Jag såg rött och ville bara ge Henrik vad han förtjänade. Det var däremot lönlöst. Henrik lyckades undvika mitt utfall utan större problem och vred upp båda mina händer bakom min rygg. Jag ryckte och slet för att ta mig loss men hans grepp hårdnade och han tryckte mig mot väggen.

- "Släpp mig! Det här är ditt fel!" flämtade jag.
- "Lugna dig killen. Du vill inte skada dig." han böjde sig fram och viskade i mitt öra "Kom ihåg det här ögonblicket om du någonsin försöker utmana mig igen."

Med det släppte han sitt grepp och knackade försiktigt på Felicias sovrumsdörr och blev insläppt. Jag stod kvar en stund medan all livslust rann ur mig. Sedan gick jag sakta in på det som varit mitt rum i så många månader nu och började packa ihop mina saker. Tårar började rulla ner för min kind. Jag hade inte gjort något fel, och ändå blev jag utkastad. Igen! Vart skulle jag ta vägen?

Det tog en bra stund för mig att samla ihop mina saker. Just som jag började bli färdig dök Felicia upp i dörröppningen. Det var tydligt att hon hade lugnat ner sig något.

- "Felicia, jag är så ledsen..." inledde jag.
- "Lyssna på mig nu Filip. Det som hände här ikväll kan ha varit det värsta sveket någon har begått mot mig. Jag kan inte understryka det nog." Felicias ton var hård men mjuknade. "Samtidigt kan jag förstå efter att ha pratat med Henrik om att du bara till dels kan hållas ansvarig för dina sjuka små drifter. Resten av svaret går att hitta i din natur."
- "Min natur?"
- "Filip, jag förstår hur svårt det måste ha varit för dig när Henrik flyttade in. Det måste ha känts som du blev trampad på."
- "Jo, det kändes faktiskt lite åt det hållet." instämde jag.
- "Schh. Bara lyssna. Från ditt perspektiv var du mannen i huset. Ledaren i flocken." Åh nej. Jag såg vart det här var på väg. "Men en dag flyttade en ny hane in. En naturlig ledare. En alfa-hane. Och tog den position du trodde var din."
Felicia lät uppriktigt förstående. Jag gillade däremot inte att hon pratade med Henriks ord om genetik.
- "Henrik tycker att vi ska ge dig en andra chans."
Jag kände en enorm lättnad när Felicia sa de orden.
- "Tack så mycket Felicia! Du kommer inte ångra det!" utbrast jag.
- "Jag var inte klar. Du får stanna här förutsatt att du helt underkastar dig Henrik." Min lättnad lämnade mig igen. "Han tror att han kan få dig att acceptera din roll i det här hushållet. I flocken. Om du gör som han säger så kanske vi kan få det här att funka ändå. Det finns bara plats för en herre i huset och det har aldrig varit du. Du har andra egenskaper. Egenskaper som gör sig till en bra följare. En beta."

Sveket var nu totalt. Henrik hade spelat ut sina kort och vunnit. Vad som var värre var att Felicia nu helt var i hans våld. Den tillstymmelse av självständighet som tidigare funnits var spårlöst borta. Hon ville leva i hans våld. Problemet var att jag ville leva med henne. Till varje pris. Jag såg ingen annan utväg.

- "Okej."
- "Okej? Säkert?" svarade Felicia förvånat.
- "Ja. Jag kommer göra det som krävs av mig."
- "Vad glad det gör mig Fille." Hon hade börjat använda hans förbannade smeknamn. "Henrik visste att du skulle acceptera hans förslag. Det ligger i din natur säger han."

Och med de orden lämnade hon mig. Där stod jag på den absoluta botten. All min värdighet och stolthet hade gått förlorad i ett enda slag. Varför förrådes jag av mina egna känslor? Och varför hårdnade mitt kön av Felicias ord?

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Introducerad	Bdsm	3.0	4/11-19
Inställsam	Bdsm	2.5	11/7-18
Iakttagande	Bdsm	3.3	2/7-18
Inneboende	Bdsm	3.8	2/7-18

Kommentarer

Denna novell har inga kommentarer.

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.