Den där dagen Bok 8 Godaishu Kapitel 6
Kapitel 6
Vi vaknar samtidigt och tar våra väskor. Vi öppnar fönstret och hoppar ut. Vi landar på gräset och tittar på varandra och ler. Vi börjar springa och kommer ner till byn
Det står en bil och väntar på oss. Vi packar in våra väskor och bilen kör iväg. Vi åker i en timme ca, vi kommer fram till vår destination. Vi packar ur våra väskor och springer iväg en bit
Vi kommer till en dunge och där byter vi om. Vi tittar på varandra och ler. Vi drar upp huvorna och masken. Nu syns bara våra ögon. Vi tittar på varandra och sen börjar vi springa
Vi kommer fram till huset och stannar. Vi söker av omgivningen och smyger oss fram. Vi stannar och jag ler. Vakterna finns där. Vi fortsätter fram över gräset, vi är som två andar som glider fram genom dimman
Vi klättar uppför väggen på huset och tar oss in. Vi stannar och lyssnar. Rebecka håller upp fem fingrar. Jag nickar och vi fortsätter. Vi kommer fram till rummet. Vi öppnar dörren och tar oss in
Jag lägger en lapp på nattduksbordet och vi smyger ut igen. Vi tar oss ner till källaren och söver de två vakter som står utanför dörren. Vi sätter en post it lapp på dem
Vi öppnar dörren till rummet och smyger in. Rebecka slår till en gång. Jag lyfter upp kvinnan och tar henne på axeln. Vi smyger oss ut ur rummet. Vi tar oss igenom källaren och ut genom en dörr
Vi sätter oss på huk och sen börjar vi springa. Vi kommer fram till dungen och vi byter om. Rebecka tar våra väskor och jag tar kvinnan på axeln och vi börjar springa
Vi kommer fram till bilen och vi lägger kvinnan i bagaget tillsammans med våra väskor. Vi hoppar in i bilen och den kör iväg. Vi kommer fram till byn och vi tar våra saker och kvinnan
Jag hivar upp henne på min axel och Rebecka har väskorna. Vi springer iväg och när vi närmar oss slottet så stannar jag. Alex och Ilse kommer springande från skogen
Vi tittar på dem, de kommer fram till slottet och klättrar uppför väggen. Vi reser oss och börjar springa igen. Vi kommer fram till dörren som leder ner till källaren. Jag öppnar dörren och vi smyger in. Vi kommer fram till en av cellerna och vi lägger kvinnan på en brits
Vi går ut och låser dörren. Vi tar oss ut ur källaren och klättrar upp till vårt rum. Vi tar oss in genom fönstret. Vi klär av oss och lägger oss i sängen. Vi stänger ögonen och somnar
Vi vaknar på morgon av att barnen kommer in och hoppar upp i sängen
- God morgon säger de
- God morgon vill ni mysa lite frågar Rebecka
- Gärna säger de och hoppar upp i sängen
De lägger sig mellan oss och vi lägger täcke på dem. Vi ligger där i sängen och myser. Vi ligger kvar en stund. Det knackar på dörren
- Kom in säger jag
- God morgon säger min mor och kommer in. Så det är här de är
- Ja de ville mysa lite säger Rebecka
- Ok säger hon och ler
Hon sätter sig på en stol och tittar på oss
- Vad har du på hjärtat mor?
- Va? Nej inget speciellt mer än att en i personalen blev skrämd när hon skulle hämta något i källaren och hörde en kvinna skrika från en av cellerna. Hon trodde att det spökade så hon rusade iväg och upp i köket och skrek
- Oj sa jag, jag trodde inte att hon skulle vakna så snabbt, hon skall inte kunna vakna
- Nej sa Rebecka, sövde du inte henne
- Jo sa jag, eller det tror jag i alla fall
- Vi får kolla sa jag
Vi reste oss ur sängen, jag tog nya kläder och gick in på toaletten och bytte om snabbt. Rebecka gick in efter mig och när vi var klara så gick vi ner. Vi kom ner i köket och kvinnan satt med ett glas framför henne
Jag tittade på min mor och sen på kvinnan och hon nickade. Vi gick ner i källaren och fram till cellen. Jag öppnade den och hon låg på britsen och sov. Vi hörde ett ljud från den andra cellen och vi tittade på varandra
Vi gick ut ur cellen och in i den andra. Där var en kvinna som hade ögonbindel på sig och hon var bunden. Jag tittade på Rebecka och hon tittade på mig och ryckte på axlarna
- Vem är detta?
- Har inte en aning, men våra vampyrer var ute igår
- Jo förvisso men de hade väl sagt något om de hade hittat på bus?
- Tja vi uppmuntrar till egna initiativ
- Det är sant men vi förväntar oss att de berättar vad de håller på med
Kvinnan gav upp ett illtjut och jag slog till henne på halsen. Hon kastade sig bakåt och började veva med armarna. Hon drog sig bakåt och hennes mun öppnades och hon försökte skrika
- Vi får fråga vad fan som händer sa jag, vi går upp
Vi gick ut ur cellen och upp till köket
- Vi vet inte vem det är sa jag till min mor
- Ok vampyrerna som lekt?
- Vi vet faktiskt inte, vi såg dem inatt men de hade ingen med sig då
- Ok sa min mor
Jag skickade ut min tanke
- Samling i köket nu
Vi väntade och de andra började komma ner. När alla var där så tittade jag på dem
- Jaha vem har varit ute och lekt inatt mer än Alex och Ilse?
- Vad menar du?
- Tja vi har en gäst i en av cellerna därnere och det är inte vi som satt henne där. Hon skrämde skiten ur Louise
Alla tittade på mig och de såg genuint överraskade ut
- Var är Simon och Gwen?
- De tränar tror jag sa Alex, de frågade oss om vi ville springa men vi hade knappt vaknat
- Så blir det när man är ute och roar sig på nätterna sa Rebecka
- Skogen kallade sa Ilse med ett leende
- Ok sa jag och log, hade den något kul att säga?
- Mm vi har haft gäster här sa Ilse, vi såg spår av minst två personer
- Ok?
- Hur gamla
- De var färska
- Ok kanske hon som är i källaren, vi får fråga Simon och Gwen om de har varit kreativa
- Mm sa Jesper, men hur vet ni att de två har lekt i natt?
- Därför att vi också har lekt inatt vi har hämtat De Äldstes ledare. V väntar på ett samtal från Gwendelyn. Vi lämnade en lapp på hennes nattduksbord. Förresten två av broderskapsvakterna fick lära sig lite ödmjukhet i natt. Vi lämnade en lapp till dem
- Jaha vad stod det på den?
- Tagen sa jag med ett leende
- Haha skrattade Jesper, jag kan tänka mig att de är lite spaka idag
- God morgon sa Simon
- God morgon sa jag, jaha ar ni två lekt i natt?
- Nja lekt och lekt, jag kände mig rastlös och kunde inte sova. Så jag tittade ut genom fönstret och såg en rörelse. Jag hoppade ut genom fönstret och sprang iväg. När jag kom fram till skogen så var Gwen redan där. Vi smög oss på henne och slog ner henne. Vi hittade inte den andre. Vi tog tillbaka henne till slottet och la henne i cellen. Eftersom vi inte lärt oss hur man gör folk döva, stumma eller blinda så fick vi improvisera lite
- Ja sa Gwen, jag kunde inte i heller sova så jag satte mig lite på taket. Jag gör det ibland när jag tänker på mamma och mina bröder. I natt så blev det lite mycket. Så jag gick ut på taket och satte mig. Jag pratade med månen som jag brukar säga. Jag satt där och mindes dem. Jag såg en rörelse och tänkte vad fasen. Jag hoppade ner och landade. Jag sprang iväg och klättrade upp i ett träd. Kvinnan satt med en kikare och tittade mot slottet. Hon var klädd i en dräkt som påminner om vår. Jag har hennes saker på mitt rum, hon hade en intressant uppsättning vapen. Men i alla fall, Simon kom bort till mig och vi bestämde oss för att ta hand om henne. Vi hade inga vapen med oss så vi fick ta hand om henne med händerna. Vi överraskade henne och slog ner henne. Vi bar tillbaka henne hit och stuvade in henne i en av cellerna. Vi fick sno nycklar från Bowels för att kunna låsa dörren
- Jaha sa jag och log, ni funderade inte på att berätta för oss?
- Nja vi tänkte att det kunde vänta tills nu på morgonen, hon kom ju ingenstans och vi har vaktat utanför barnen tills de vaknade och gick in till er. Sen så gav vi oss ut och sprang och försökte hitta den andre
- Er lilla fånge skrämde skiten ur Louise sa Rebecka
- Oj sa Simon det var inte meningen
Han går bort till Louise och ber om ursäkt, hon ler mot honom och ger honom en kram. Han kommer tillbaka och sätter sig
- Jaha säger jag så vi har oinbjudna gäster på området. Det får vi göra något åt sa jag. Ilse, Alex, Annika och Sean sök och finn
- Ja säger de och reser sig och går iväg
- Jaha säger jag, så du har drömmar Gwen. Det har du inte berättat du vet vad vi tycker om hemligheter
- Ja jag drömmer om min mamma och mina syskon ibland. Då brukar jag sätta mig på taket eller lägga mig i Simons rum
- Varför pratar du inte med oss?
- Nja ni har så mycket annat att tänka på
- Detta är viktigare säger Rebecka milt. Du är vår syster inget är viktigare än det. Håll det inte inom dig. Prata med oss om det
- Ja Rebecka säger hon
- Bra
- Jaha då har vi två förhör idag att genomföra
- Vem skall vi börja med?
- Pommroy
- Ok säger Rebecka
- Vi får se vad våra syskon hittar där ute. Hittar de den andre så förhör vi båda två samtidigt
- Ok säger Rebecka och ler
- Vill ni hämta hennes saker säger jag till Simon
- Javisst säger han och reser sig
- Hon är tränad säger Gwen. Inte lika bra som oss men hon är duktig.
- Ok hur menar du?
- Tja vi har vissa fördelar, hade vi inte haft dem så hade vi inte hittat henne eller lyckats att slå ner henne. Hennes vapenarsenal påminner om vår. Knivar, shuriken, en stav och lite annat. Bl.a. Medicistavar eller något som liknar dem. Med el i
- Förlåt?
- Hennes Medicistavar har el i sig. jag fick mig en rejälstöt när jag rörde vi den en av dem
- Ok? spännande
- Nja jag lärde mig i alla fall att vara mer försiktig
- Bra sa jag
Simon kom ner med sakerna och vi tittade på dem och jag tittade på Rebecka. Vi undersökte hennes kläder och vapen. Jag tittade på stavarna och satte en av dem mot väggen och det kom en stöt av elektricitet ur dem
- Ok sa jag den var ny?
- Ja sa Rebecka, imponerande vapen
- Ja verkligen
- Jaha vem är de?
- Att döma av kläderna så är de från Sönerna, de har sin egen privata livvaktsstyrka ungefär som Broderskapet eller Medici. De är tränade i sin egen stridsstil. De blandar och mixar olika stilar. De är duktiga, men de är väldigt fast i deras stil som de anser vara den rena eller vad man skall kalla den. De anser att det är den ultimata stridsstilen
- Ok
- De är alltid i par, en elev och en mästare. Frågan är vem det är vi har därnere. Är det eleven så får våra syskon möta en mästare. Är det mästaren vi har här så kommer de att hitta ett lik om eleven fått reda på att vi har tagit om hand om mästaren. Deras kodex kräver det. För då har eleven misslyckats att skydda sin mästare
- Ok spännande, det logiska hade väl varit tvärtom? Sa Jesper
- Ja det kan man tycka men de är speciella i den livvaktsstyrkan
- Då får vi hoppas att de hittar den andre innan den tar livet av sig
- Ja verkligen sa jag
- Jaha lady Pommroy?
- Ja det är väl lika bra sa Rebecka, med eller utan arbetskläder?
- Utan hon vet vem vi är så vi går ner talar förstånd med henne sen så släpper vi hem henne
- Ok sa Rebecka
Vi reste oss och gick ner i källaren. Jag stannade och tittade på Rebecka. Hon log vi gick framåt och stannade och sa
- Jaha så du gör inbrott
Personen rykte till och snurrade runt och slog mot oss med sina stavar. Vi dansade undan och personen attackerade igen. Vi började lysa och sen attackerade vi. Sen hamnade personen på golvet utslagen. Vi tog den under armarna och bar in den i samma cell som den förste. Hon stirrade på oss när vi kom in och hon stirrade på den person som vi la på golvet. Jag slog till en gång och hon stelnade till
- Så att du inte får några idéer innan vi har hunnit prata med er. Vi vet om era traditioner
Rebecka drog ner masken på personen. Det var en kvinna, hon hade ärr på ansiktet. Fina tunna streck på kinderna. Hon var en stormästare i deras orden. Varje streck representerade tio mord. Hon hade fem på varje kind. Den andre kvinnan stirrade på oss vantroget
- Ja vi är precis så bra sa jag med ett leende
- Jesper sa Rebecka, vill du säga till de andra att de kan komma tillbaka. Vi har tagit den andra
- Ok sa han vi ger oss ut letar upp dem. Behöver ni hjälp?
- Nej vi har koll på läget. Det är en stormästare och lönnmördare. Vi får ta reda på vem de skulle mörda. Men de vet inte hur bra vi är. Eleven skakar i hela kroppen sa Rebecka
- Vi kommer tillbaka sen, vi skall bara ringa djävulens barn sa jag till kvinnan
Hon blev likblek. Hon hade hört talas om dem. Jag slog till på stormästaren så att hon inte skulle kunna röra sig. Vi gick ut ur cellen och stängde dörren. Vi gick in i andra cellen och jag slog till en gång och kvinnan vaknade
- God morgon sa jag, du ville träffa oss
- Va? Var är jag?
- Du är hos de utvalda. Du ville träffa oss. Så nu har du fått som du ville. Du hotade oss och höll på att få våra barn dödade sådant uppskattas inte
- Va? Nej de skulle inte dödas
- Då finns det brister i era kommunikationer sa jag. Vi är sanslöst trötta på att ni försöker skada våra barn. Vi får nog statuera exempel med dig
- Nej sa hon jag har inte gett order om att de skall dö. Jag lovar, om någon har försökt med det så kommer de att dö. Vi skulle aldrig ge oss på barn.
- Ok det var ju spännande med tanke på vad er lilla förening tycker om oss
- Nej vi har inget emot er, jag lovar. Anledningen till att jag ville träffa er är att vi behöver er hjälp
- Ok sa Rebecka med vad?
Kvinnan stirrade på henne och sen på mig och svalde
- Sönerna har krupit fram från under deras sten. De vill ta över världen och de vill göra det med hjälp av djävulen. De har ökat sina riter och de framkallar mörka krafter. De vill stoppa oss och De Heliga. De vill göra det med hjälp av er. De kommer att kidnappa er familj och tvinga er att göra som de vill
- De försökte, det gick inte så bra. Tre av dem fick träffa djävulens barn. De lever inte längre. Avram räddades av oss och han är hos påven nu och blir uppdaterad
- Oh herregud djävulens barn sa hon med darrande röst
- Ja de uppskattar inte när man stämplar mot oss eller vår familj. Du vet deras farfar blir arg. Sen skäller han på sin son sen så skickar han dem
- Va? Farfar, far?
- Ja Gud och satan. Du tror väl på gud?
- Ja stammar hon
- Och om du tror på gud så måste du inse att satans finns eller hur? Han är som till gud och djävulens barn är ja hans barn
- Men varför berättade du inte bara för oss vad det gällde? Varför komma med prickskyttar och komma med fördolda hot osv. varför inte bara lyfta på luren och säga. Vi behöver prata. Vi lyssnar alltid. Vi håller kanske inte med er en vi lyssnar alltid. Sa Rebecka
- Men jag sa ju det till sändebudet, att ni skulle höra av er
- Då försvann den informationen på vägen. Prickskyttarna hade fått reda på av dig att de skulle döda våra barn som de ansåg vara satans avkomma. Vi fick ringa morfar för att få honom att lura dem för att de skulle prata. Vi fick ta hand om den kardinal som gett dem uppdraget
- Oh herregud
- Sen fick vi ta hand om dig så att du kom i våra händer och Gwendelyn fick skrämma dig
- Men
- Ja ni har någon hos er som är trogen Sönerna och inte er. Du får nog städa ur din organisation. Jag misstänker kardinalen, han är omhändertagen. Men vad vill ni ha hjälp av oss med?
- Stoppa Sönerna. Vi kan inte ta hand om dem. De är för stora och mäktiga. De har sin mördarskara som inte stoppar för något. De har jagat mig i snart ett år. Jag visste till slut inte vad jag skulle göra. Jag fick höra talas om vad ni gjort genom olika kanaler och sen försökte jag kontakta er
- Med hjälp av prickskyttar?
- Jag har inte skickat några prickskyttar
- Någon i din organisation gjorde och de sa att du gett dem ordern. De hade fått den i Peterskyrkan i Rom av Kardinal Poppers
- Poppers? Jag har inte kontaktat honom om detta. Jag skickade en av mina män till Kos
- Har han kommit tillbaka?
- Nej inte vad jag vet
- Ok du får nog gå igenom din lilla förening för du har säkerhets problem. Vi har tagit hand om Poppers. Vi kommer ha ett samtal med honom. Vi har blivit indragna i det här och vi kommer att vidta mått och steg. Från och med nu så rapporterar du till vår rådgivare. Du ringer honom direkt och meddelar honom allt du vet. Sen så ger du honom tillgång till ert kontaktnät är det förstått
- Ja du utvalde jag lovar
- Bra. Esmeralda
- Ja?
- Vill du komma ner i källaren och ta upp tanten och sätta en telefon i hennes hand. Hon skall ringa Gunther. Ring upp honom och ge henne luren. Vakta henne och se till att hon pratar
- Jadå jag kommer
- Bra. Nu kommer snart min svägerska och hjälper dig. Nästa gång du vill oss något. Kom själv, skicka inte lakejer är det förstått och för helvete städa ur din förening. Amatörer
Hon stirrade på mig. Jag hade börjat lysa och Rebecka likaså
- Oj har du gjort mor och far arga sa Esmeralda. Det var inte bra, de är inte så snälla när de arga jag hoppas att du gör som de säger för konsekvenserna blir oftast väldigt blodiga om man retar dem för mycket. Kom med mig damen så skall du få en kopp te och en telefon. Sen är det bäst att du pratar av dig
Hon tog damen under armen och gick iväg. Jag tittade på Rebecka och sa
- Jaha vem skulle de två döda?
- Tja du, de kunde ju inte veta att vi skulle ta hit henne?
- Nej ingen mer än vi visste när vi skulle hämta henne
- De kanske bara täckte alla baser så att säga. De kanske har folk hemma hos Gwendelyn med
- Vi kände inte av någon där igår
- Nej men jag tycker att vi tar hit Gwendelyn och Vincent för säkerhetsskull. De kanske får för sig att kidnappa honom
- Det har du rätt i
Jag tog fram min telefon och ringde Gwendelyn
- Hej det är Niklas, vi är i England vi vill att du kommer hit och spenderar lite tid med Gwen.
- Ok jag åker direkt
- Bra då ses vi snart
- Ja det gör vi
- Ta med dig vakterna
- Ok jag säger till dem
- Bra då ses vi på en stund. Kom direkt
- Ja Niklas
- Bra sa jag
Jag la på luren och vi gick upp
- Samling i träningsrummet sa jag
- Ok
- Mor och James ni följer med oss är ni snälla ta med barnen
- Ok Niklas sa min mor
Vi gick upp till träningsrummet och de andra kom in och satte sig. Vi uppdaterade dem
- Hon sjunger som en fågel till Gunther
- Bra sa jag. Vi får se till så att hon kommer i säkerhet
- Hon kanske skall stanna här sa Isabella
- Det är en ide
- Ja så slipper ni avdela folk för att vakta henne. Samla alla äggen i en korg. Vi skall nog skrämma henne så att hon inte hinner tänka efter sa min mor och log
- Haha det låter bra sa jag. Då bestämmer vi det
- Så de två skall få träffa sina idoler?
- Frågan är vi skall vara farfars sändebud denna gång?
- Hur menar du? frågar Alex
- Med tanke på de böjelser de har så kanske de inte blir rädda för djävulens barn. Det var inte direkt skräck den kvinnan därnere utstrålade när jag sa att vi skulle ringa dem. Det var mer extas
- Skojar du?
- Nej, om jag inte kände helt fel så blev hon upphetsad av att få möta dem
- Ni kanske kan spela på det?
- Kanske det vi får se hur vi gör
- Var där ingen utanför Gwendelyn?
- Nej inte vad vi kunde känna av i alla fall
- De kanske inte hade räknat med att ni skulle låta Gwendelyn ta hand om henne utan de räknade med att ni skulle åka hit med henne sa Jesper
- Ja vi har kommit fram till det vi med. De misstänkte att vi för eller senare skulle ta hit henne. Vilket innebär att de vet lite för mycket om oss. Så nu är det dags att vi visar hur mycket vi vet om dem. I natt så skall vi slå till på två ställen. Dels ordens hemliga mötesplats i London och hos Sönerna. Koordinerad attack samtidigt. Jesper, Esmeralda, Sean och Alex tar hand om Orden. Jag, Rebecka, Annika och Ilse tar hand om Sönerna. Simon och Gwen ni tar hand om det inre skyddet här. Broderskapet tar det yttre. Isabella och James bestämmer här hemma
- Ok säger James, tack för förtroendet
- Du tillhör familjen, och om jag känner mor rätt så blir det som hon vill säger jag med ett leende
- Haha ja så är det säkert
- Du kanske skall baka mor sa jag. Ca tjugo vakter
- Haha ok säger hon
- Vi åker tillsammans till London. Vi tar in på två olika hotell. Gör en anfallsplan och radera dem. Ni vet vad ni skall ta med er därifrån?
- Jadå säger Jesper
- Bra, vi lägger en anfallsplan för vårt mål. Vi får se vad vi hittar där. Var beredda på att de har en massa skumt för sig. Vi kan förvänta oss sådana vakter som de därnere. De är tränade. De tror att de har Lucifer vid sin sida och en massa annat trams. De kommer att försöka skrämma oss. De har en rökelse som gör en snurrig i huvudet. Rena er med kraften hela tiden
- Ok far
- Bra, då har vi en plan. Sparring som vanligt och vi åker kl 23
- Ok
- Bra då var det bestämt. Då möter vi Gwendelyn och Vincent
Vi reste oss och gick ner. Vi kom ner till botten våningen och dörren öppnades och Gwendelyn kom in och vi hälsade
- Hej mormor sa Gwen
- Hej hjärtat sa hon och log
- Hej Vincent sa Gwen
- Hej sa han
Vi gick in och Jesper pratade med vakterna och de försvann. Vi gick ner i köket och satte oss. Vi fick te och kaffe och vi pratade med Gwendelyn
- Tack för lappen förresten snällt av er att inte väcka mig
- Nej du sov så sött sa jag. Men var inte din säng kamrat lite väl ung?
- Nu pratar vi inte mer om det sa hon
- Haha skrattade Isabella
- Jaha vad händer?
- Tja sönerna har valt att starta krig mot oss
- Idioter
- Tja så kan man väl sammanfatta det, de försöker också söndra två religiösa föreningar. De Äldste och De Heliga. Nu är de desperata och behöver hjälp. Vi har rensat ut lite ogräs hos de heliga. Vi har skrämt skiten ur Pommroy. Hon är här förresten och hon kommer stanna här tills vi har koll på läget. Isabella har lovat att skrämma skiten ur henne så att hon inte hinner tänka efter
- Haha bra jag hjälper gärna till sa Gwendelyn
- Jag med sa Berith
- Gärna sa Isabella ju fler desto roligare. Men bara så att ni två damer vet. Så är det jag som bestämmer så få inga idéer för då får ni dela cell i källaren är vi överens
Hon tittar på dem med en bestämd blick. De tittar tillbaka och sväljer
- Ja Isabella säger Gwendelyn
- Bra, Gwen du säger till mig om deras färg ändrar sig?
- Ja mor säger hon
- Tack hjärtat, så inga trix är det snappat?
- Ja Isabella
- Bra
- Jaha så Sönerna säger Gwendelyn
- Ja säger jag, och det som irriterar mig är att vi kommer för eller senare att få åka till Amerika och bo i vårt satans hus i San Diego. Jag verkligen avskyr det stället
- Har ni inte rivit det området än?
- Nej vi har inte kommit så långt än. Det är bråk med advokater. Vi funderar på att skicka dit Sergej och ge honom fria händer
- Oh herregud sa Jesper och skrattar det kunde blivit intressant
- Mm vi tyckte det sa jag med ett leende. Men i alla fall. De har ett av sina tillhåll där. Så om det blir aktuellt så varnar jag redan nu om att jag inte kommer visa mig från min bästa sida när vi är där
- Inte jag i heller sa Rebecka
- Ok då vet vi det sa Alex och ler
- Kommer det att bli en turne?
- Vi får se hur det reagerar på nattens raid. Jag kommer ringa in fler vakter som skall hålla koll här
- Förväntar du dig återgällning?
- Förhoppningsvis så vet de inte vem som attackerar dem. Men det är bättre att vara på den säkra sidan
- Så då har jag pratat med er rådgivare
- Tack sa jag, för din egen säkerhetsskull så får du stanna kvar här
- Ok?
- Ja de här tre damerna har lovat att se efter dig så att du inte saknar något och inte är utan sällskap. Vi har anledning att tro att det var du som är måltavlan för de två lönnmördarna vi har i källaren som vi snart skall prata med. Så för din säkerhet så stannar du här och det är inget önskemål
- Ok men…
- Nej inga men, du ville ha vår hjälp då gör du som vi säger är det förstått?
- Ja
- Bra som sagt min mor och de andra två damerna kommer att ta hand om dig. Ni kanske skall visa henne till hennes rum?
- Ja säger min mor, Berith tar du hand om det?
- Erh ja
- Bra verkställ
Jag skrattar för mig själv och ser på Beriths snopna min. Berith går fram till en av personalen och ber henne visa henne till ett rum. De går iväg och jag tittar efter damen. Jag säger till Sean och Annika i deras huvuden
- Ni stannar är i natt, hon har pratat med sönerna. Vakta henne och barnen tillsammans med Simon och Gwen. Berätta för dem senare
- Ok
- Bra
Vi sitter kvar i köket och pratar. Kvällen kommer och vi går upp i matsalen och äter middag. Vi ser och känner hur nervös Pommroy är. Ilse tittar på oss och vi nickar. Gwen tittar på Pommroy och sen på oss och vi nickar. När vi ätit färdigt så sitter vi kvar och pratar en stund.
Vi bryter upp och vi går upp med barnen. Vi byter om på barnen och lägger dem i sina sängar. Vi berättar en historia för dem och de somnar. Vi reser oss och går in på våra rum. Vi tittar på klockan och vi har en timme kvar tills det är dags för att ge oss iväg.
Vi tar våra väskor och öppnar upp fönstret och hoppar ut. Vi landar och springer bort till dörren som leder ner till källaren. Vi går in och bort till cellerna. Vi öppnar dörren och eleven stirrar på oss
Jag går fram till henne och sätter mig på huk.
- Hej vi kommer nu ställa lite frågor till dig. Du kan välja att svara eller inte. Men oavsett så kommer vi att få svar på våra frågor. Vi kommer inte utsätta dig för något men din mästare kommer att få lida om du inte pratar. Har du förstått. Tystnad så får hon lida för det. Pratar du så kommer hon slippa lida
Hon nickar och ser vit ut i ansiktet
- Bra, var Pommroy ert mål?
Hon nickar
- Ok sa jag, har ni varit här länge?
Hon visar med tre fingrar
- I tre dagar?
Hon skakar på huvudet
- Tre veckor?
Hon nickar
- Så ni har varit här i tre veckor för att vänta på att hon skulle komma hit?
Hon nickar
- Ok vem mer var ert mål? Berith eller Gwendelyn?
Hon stirrar på mig och visar ett finger
- Berith alltså, har hon retat Sönerna?
Kvinnan nickar
- Nyss eller tidigare?
Två fingrar
- Innan alltså, är ni fler här?
Hon skakar på huvudet
- Säker?
Hon nickar kraftigt
Jag tar fram en av deras stavar och höjer den mot den andra kvinnan
- Är du riktigt säker?
Hon nickar så att jag tror att hennes nacke skall brytas.
- Ok då litar vi på dig men skulle du ljuga så kommer vi tillbaka och då blir det inte kul för henne
Hon stirrar på mig och vi reser oss och går iväg. Vi tar våra väskor på ryggen och ger oss iväg. Vi joggar till byn och vi sätter oss och väntar på de andra. Bilen kommer och de andra kommer joggande. Vi hoppar in i bilarna och åker iväg. Vi kommer fram till London. Vår bil stannar utanför ett hotell. Vi går in och bokar två rum. Vi åker upp till våra rum och vi satte ner våra väskor
Jespers bil stannar vid ett annat hotell, de går ut och in. De går fram till receptionen. De bokar två rum och de åker upp och går in på sina rum. De sätter sina väskor på golvet och Jesper går fram till fönstret och tittar ut
V byter om och tar på oss våra dräkter och hänger på oss vapnen. Jag kysser Rebecka och vi ställer oss vid dörren och väntar på att ljuset skall slockna. Det blir mörkt. Vi öppnar dörren och tar oss upp på taket. Alex kommer upp och vi tittar på varandra och börjar springa. Vi kastar oss ut i tomma luften
Jesper och Esmeralda byter om. De hänger på sig sina vapen och de tittar på varandra och ler. Hämnd tänker de. De ställer sig vid dörren och väntar. Ljuset släcks och de tar sig upp på taket. Ilse kommer upp och de tittar på varandra och börjar springa. De kommer fram till kanten och hoppar ut i tomma luften
Vi springer över taken och jag känner hur adrenalinet pumpar i kroppen. Vi kommer fram till vårt mål. Vi tittar på byggnaden och vi drar våra svärd. Alex knixar till med händerna och hans knivblad skjuts fram. Han tittar på mig och jag anar ett leende. Vi reser oss upp och tittar på varandra
Jesper står vid kanten på taket och tittar på byggnaden nedanför sig. Han stör sig på att de vågar ha sin förbannade flagga hissad. Esmeralda tittar på flaggan hon med och känner hur det börjar koka i henne med. Ilse tittar på dem när de drar sina svärd
- För våra barn säger Jesper på spanska
- För barnen säger Esmeralda
Ilse tittar på dem och sen hoppar de ut i luften. Ilse ser två vakter och hon drar sina knivar kastar dem och dödar de två vakterna. Hon landar och springer fram till männen och drar ut sina knivar. Hon drar sina svärd och går bakom Jesper och Esmeralda
Vi har rensat på taket. Vi går fram till en dörr och jag öppnar den. Vi tar oss in i byggnaden och går ner för en trappa. Vi stannar och Alex hoppar upp i taket och börjar krypa som en spindel längs med taket. Vi går vidare och stöter på två vakter. Vi dödar dem och går vidare.
Ilse tittar sig omkring. De har dödat runt femtio stycken. Jesper och Esmeralda har varit som galningar. De har slaktat allt i sin väg. De kommer fram till en dubbeldörr och de tittar på varandra. Jesper sparkar upp dörren och rusar in och han lyser. Esmeralda lyser on med och hon rusar efter Jesper. Ilse håller sig i bakgrunden och täcker deras ryggar
Vi har kommit ner i källaren. Vi stannar utanför en dörr och jag säger till Alex
- Härinne så kommer du att få se saker som du inte trodde fanns. Det är en illusion döda snabbt och effektivt. Den svampen de använder därinne snurrar till deras huvuden. Vi skall skrämma dem med att lysa säger jag med ett leende. Kraften kommer skydda dig. Som jag sa innan rena dig hela tiden
- Ok säger Alex, vad kan vi vänta oss?
- Att vi kommit till Dantes inferno eller nåt. Men som sagt allt är en illusion och de är höga som troll. Men lys brorsan så kommer de att kissa på sig
- Haha ok
Vi öppnar dörren och lyser klart. Vi hör en massa skrikande och de springer mot oss. Vi dödar dem i rummet och vi kommer fram till ett altare. Där ligger en kvinna och vi helar henne och Alex lyfter upp henne och vi bär ut henne.
Jesper går fram till stormästaren och tittar på honom och han hugger huvudet av honom. Det flyger iväg och Jesper drar av honom en ring. Esmeralda plockar på sig ett par böcker och packar ner dem i en väska. Jesper går bort till en hylla och öppnar en lönndörr
Han går in och kommer ut med ett leende. De tittar på Ilse och sen springer de iväg. De kommer upp på taket och springer iväg
Vi tar oss upp på taket och vi tittar på kvinnan. Hon ser ung ut och hon är klädd i en tunn genomskinlig klänning. Alex lägger ner henne på taket och tittar på mig
- Jaha hur gör vi med henne?
- Vi får se till att hon kommer tillrätta
- Kan ni väcka henne?
- Ja säger jag inga problem. Vi renar henne från drogerna och släpper iväg henne
- Ok säger Alex
- Vi tar oss över till andra huset. Sen så väcker vi henne och släpper iväg henne
- Ok då kör vi
Vi hoppar över på andra taket. Vi lägger ner kvinnan och vi helar henne. När vi rensat henne på drogerna så väcker Rebecka henne. Jag och Alex ställer oss en bit ifrån och gömmer oss i skuggorna
- Hej det är dags att vakna nu säger Rebecka
- Hej var är jag? Vem är du?
- En räddande ängel, vad heter du?
- Rachel
- Hur hamnade du i det huset?
- Vilket hus? det sista jag minns är att jag låg hemma i min säng
- Ok säger Rebecka, var bor du?
- I Skottland
- Ok du är i London. Här är lite pengar, leta upp en polis och be dem hjälpa dig. Ge dem denna adress och säg till att de åker dit
- Ok, tack säger hon
- Ingen fara, där är en brandstege där borta. Ta dig nerför den så kommer du ut på en gata
- Ok vem är du?
- En räddande ängel
Kvinnan tittar på henne och se tittar hon på brandstegen. När hon tittar tillbaka mot Rebecka så är hon borta. Kvinnan reser sig och springer fram till brandstegen och hon försvinner
Vi tittar på varandra och sen börjar vi springa. Vi tar oss tillbaka till hotellet och ljuset slocknar vi tar oss nerför trappan och in på våra rum. Vi bytte om och packade våra väskor och gick ut ur rummet. Vi gick bort till hissen och åkte ner. Vi gick ut på gatan och in i bilen
Jesper och Esmeralda byter om och packar sina väskor. De lägger ner sina fynd i väskorna och hänger upp dem på ryggen. De tar sig ut ur rummet och åker ner med hissen. Ilse står på trottoaren och väntar. Bilen kommer och de hoppar in
Annika och Sean går in på sin rum. De har gått ett varv runt slottet och kollat av. De byter om och tittar på varandra. De öppnar fönstret och hoppar ut. De landar i gräset och sätter sig på huk. De lägger sig ner på marken och försvinner
De ligger stilla och lyssnar. De hör hur en uggla hoar inne skogen. De hör ett rådjur frusta nära dem. De rör sig inte, de andas knappt. En förändring i luften. Rådjuret svänger på huvudet och tittar österut.
Den börjar springa och de tittar efter den. Den stannar och vädrar igen och försvinner söderut. Väster och Öster tänker Annika
- Ja säger Sean, minst sexstycken
- Ok hur gör vi?
- Vi tar dem innan de kommer in
- Ok hjärtat, led du så följer jag
- Ok säger han med ett leende
De reser sig sakta upp till huk och börjar röra sig långsamt. De närmar sig de första två. De drar sin svärd och attackerar. De dödar dem båda ljudlöst. De sjunker ner igen och lyssnar
- Västerut
- Ja hjärtat
De reser sig och springer snabbt västerut. De stannar och lägger sig ner. De hör hur de närmar sig och de låter dem gå förbi. De reser sig som två andar och drar sina svärd och skiljer huvudena från deras axlar. De sjunker ner igen och försvinner.
De söker av omgivningen och hittar det de söker.
- Taket hjärtat
- Ja låt oss springa
De reser sig upp och springer iväg. De kommer bort till slottet och tar sig uppför väggen och springer över taket. De kastar sig ut och slår en volt i luften och landar. De rullar runt och stannar. De märker hur de närmar sig. De stannar och de utstrålar osäkerhet. Annika och Sean väntar och de andas inte
De stannar igen, de tittar sig omkring och ser osäkra ut
- Var är de andra?
- Jag vet inte mästare
- Nej det förstår jag, du är ju dum i huvudet
- Han är min hjärtat. Bokken på den andre
- Ja hjärtat
Annika reser sig långsamt, det ser ut som om honom växer upp ur marken
- En demon mästare viskar eleven
- Va? Säger mästaren som står med ryggen mot Annika
Han vänder sig om och ser en demon komma flygande sen flyger hans huvud i väg. Eleven ser chockad ut, sen så svimmar han när Sean slår ner honom.
De sjunker ner igen. De här hur ett fönster krasar och de reser sig och springer iväg. De ser hur en man ligger på marken och de ser Gwen stå i fönstret och hur hon hoppar ut och landar och sätter av mot skogen. Annika följer efter henne och Sean klättrar upp för väggen.
Han parerar en attack från Simon
- Det är jag säger han
- Oj förlåt, det var fyra stycken, tre är döda och en sprang till skogs
- Barnen?
- De är under sina sängar
- Bra, vem var målet?
- Berith och Pommroy
- Ok är de säkra
- Jadå, er varning hjälpte oss. Vi satt i taket och väntade på dem. Vi dödade två av dem snabbt. Sen blev det lite tumult. En av dem sprang iväg och han kastade sig ut från fönstret. Gwen hann upp en av dem och slog till honom när han hoppade så att han tappade balansen. Sen hoppade hon ut genom fönstret och jagar efter honom
- Inte ensam Annika följde efter mannen
- Ok bra, för jag vet inte om Gwen är redo för att döda. Jag dödade de två därute, hon slapp det
- Ok Annika kommer att sköta dödandet
- Bra säger Simon, som sagt jag vet inte hur hon skulle hantera att ta ett liv
- Nej det är tufft säger Sean skall vi gå in till barnen
- Jag tar barnen, ta du tanterna
- Ok säger Sean med ett leende
- Hej säger Isabell är det säkert?
- Ja säger Sean det finns inga kvar. De var ute efter Berith och Pommroy
- Ok Berith?
- Ja jag är säker på att Jesper och Rebecka visste om det, det var därför de lämnade oss kvar för att hjälpa barnen
- Barnen?
- Simon och Gwen, som Simon sa Gwen är inte redo för att döda. Simon dödade två och han kommer att behöva stöd. Han skyddade Gwen från det. Annika och Gwen jagar en därute och de bör snart komma tillbaka och då har Annika tagit ett liv. Jag får vara där för henne precis som hon är där för mig. Vi dödade fem stycken därute. Det ligger fem lik därute. Broderskapet kommer ta hand om dem. Vi lät en leva som behandlades illa av sin mästare.
- Ok säger Isabella
Annika rusar efter Gwen. De kommer in i skogen. De hör hur lönnmördaren rusar iväg. Annika springer efter Gwen och hinner ifatt henne efter hundra meter.
- Stanna viskar Annika
Gwen tittar på henne och stannar
- Stäng ögonen viskar Annika
Gwen gör som hon säger. Hon hör hur det prasslar i skogen hundra meter åt vänster. Gwen tittar på Annika och pekar
- Ja viskar Annika, nu tar vi honom
- Henne viskar Gwen
- Ok men inget dödande om vi inte behöver
- Ok säger Gwen
- Och skulle vi behöva döda så sköter jag det
- Ok säger Gwen
- Bra då springer vi, håll dig bredvid mig och följ mig
De rusade iväg och tog upp jakten på kvinnan. De hörde henne och de märkte att de knappade in på henne. De såg henne nu och Annika drog sitt Bokken och ökade farten och kom i fatt kvinnan. Hon drog sina batonger och det knistrade om dem. Annika tittade på henne och sa
- Lägg ner batongerna så slipper du vakna med huvudvärk
- Den mörke fursten bistår mig
- Ok sa Annika och Buddha bistår mig då får vi se vem som har mest makt
Kvinnan började svänga sina batonger och Annika började lysa och attackerade och slog ner henne
- Den mörke fursten hjälpte dig inte sa hon
- Haha skrattade Gwen
- Vi har ju vissa fördelar, jag menar morfar är ju påven
- Haha ja precis, de är inte så skickliga som de tror
- De är nog skickliga nog för de, de brukar möta. Glöm inte bonden
- Nej säger Gwen och böjer på huvudet
- Ingen fara säger Annika och ler. Nu bär vi tillbaka henne
Annika lyfter upp henne och de börjar gå genom skogen
- Jag är tacksam att jag slapp döda någon idag sa Gwen lågt
- Det förstår jag, det är inget som är roligt
- Simon dödade och jag tror att han behöver någon att prata med
- Sean är där och han tar hand om det. Vi får prata med honom allihop
- Han hade inget val, de attackerade Berith eller de försökte i alla fall och han varnade dem men de trodde nog att han skämtade. Han fick döda två av dem. Den tredje hoppade genom fönstret och jag störde balansen på den fjärde så han eller hon föll handlöst ut genom fönstret
- Han eller hon är allvarligt skadad eller död
- Ok
- Men det är inte dit fel sa Annika, det var ren otur
- Ok
De gick vidare och en från ’broderskapet kom fram
- Hej isbjörnen
- Hej Raul, det ligger fem lik därute och en som är utslagen
- Ok vi städar upp
- Tack tar ni hand om henne här
- Javisst
- Bra lägg henne i källaren i en av cellerna inte i samma som de andra två är i
- Ok vi tar hand om det
Annika lämnade över kvinnan till Raul. Han gick iväg och Gwen tog Annika i handen. De gick in på slottet och upp till Simon och Sean
- Hur gick det?
- Jodå vi fångade henne
- Ok bra, inget dödande?
- Nej sa Annika
- Bra sa Sean
- Hur mår du? Simon
- Jodå det är hanterbart
- Bra men glöm inte att prata om det behövs och det kommer behövas. Mor och far kommer att hönsa med dig. Låt dem göra det, de gör det av kärlek och de vet vad det innebär att ta ett liv Simon
- Ok syrran säger han med ett leende. Varför var de ute efter Berith? Pommroy tanten kan jag förstå men varför Berith?
- Har inte en aning men vår käre bror och Rebecka kommer att ta reda på det
- Är du inte nyfiken?
- Jo
- Ok bra då frågar vi Berith säger Simon
Han reser sig och går ut ur rummet. Han går bort till Beriths rum och knackar på. Ingen svarar och han knackar hårdare. Det hörs steg i rummet och Bowels öppnar dörren
- Vad gäller det?
- Jag vill prata med Berith, jag har varit tvungen att döda i natt för att skydda henne så jag vill veta varför
- Erh ok säger Bowels, ett ögonblick
Han går in i rummet och väcker Berith. Hon kommer bort till dörren
- Hej Berith vad har du otalt med Sönerna? Jag var tvungen att ta två liv idag för att skydda dig när de ville döda dig. Så nu vill jag veta om det var värt det
- Förlåt säger Berith
- För vad? Att du retat dem eller för att jag fick ta deras liv?
Hon tittar på honom med sorg i ögonen
- För att du fick ta två liv
- Tack säger han, men var det värt det? Vad har du otalt med dem?
- Jag vet inte, på hedersord jag vet inte Simon. Jag vet inte varför de vill åt mig
- Gwen talar hon sanning
- Ja säger Gwen
- Ok
- Litar du inte på mig? Simon
- Berith du har spelat husens spel sedan innan min far må han brinna i helvetet föddes. Så om jag litar på dig? Jo det gör jag, men du har ibland en egen agenda så jag ville vara säker
- Ok Simon säger hon med ett leende. Jag tackar dig för att du räddade mitt liv säger hon allvarligt. Jag finns här om du behöver prata
- Tack mormor säger han med ett leende. Men du kanske skall börja tänka efter för mor och far kommer inte gilla att jag fått ta två liv här ikväll. Jag misstänker att de kommer skälla på dig för att de är ute efter dig.
- Det har du rätt i säger Berith men jag vet faktiskt inte säger hon
- Då får du börja tänka efter Berith säger jag med låg röst
- Jag lovar Niklas jag vet inte. Jag svär på Isabelles och Leonardos liv må blixten slå ner i dem om jag ljuger. Jag vet inte
- Ok säger jag då får vi fråga dem därnere
- Får jag vara med?
Jag tittar på henne och säger
- Det kan bli obehagligt
- Ok men jag vill höra vad de säger. Om jag gjort något som fått Simon att döda så kommer jag aldrig att förlåta mig själv
- Ok mormor säger Rebecka, du får vara med. Sen vet vi inte om du gjort något medvetet. Det kan vara något som du inte ens är medveten om. Nu byter vi om sen så skall vi ha samtal med dem därnere. Är alla ok förresten?
- Jadå svara Sean vi är ok, vi dödade fem av dem en dog när han trodde att han kunde flyga och två är fångar därnere
- Ok hur kom de förbi er?
- De fyra? Har inte en aning faktiskt säger Sean. De var sex därute, hur de fyra kom in vet jag inte
- Källaren?
- Det innebär att antingen så har någon gett dem den informationen, eller så har de spionerat på oss
- Ja säger jag, vi skall ta reda på vilket. Jesper hur gick det för er?
- Jodå det gick bra Ilse är nog lite tagen av vår attack
- Ja säger Ilse, frågan är om jag behövts överhuvudtaget. Ni var som en slåttermaskin på anabola. Jag skall inte säga att ni skrämde mig men det var inte långt ifrån
- Vi ser rött när det kommer till Orden säger Jesper lugnt
- Fick ni tag på det ni skulle säger jag?
- Jadå säger Jesper vi har det på rummet
- Ok bra säger jag
- Och för er?
- Jodå det var lite surrealistiskt säger Alex, en massa hokuspokus och konstiga svampar och vi räddade en kvinna från att bli offrad på ett altare.
- Förlåt säger Isabella
- De ägnar sig åt människooffer säger jag. De dödar oskulder för att få krafter. Som sagt de är förvirrade eller galna eller nåt säger jag. Vi tog det som vi behövde därifrån. Nu byter vi om. Sen så skall vi ha ett väldigt allvarligt samtal med dem därnere
Vi gick in på rummet och bytte om. Vi gick ut från rummet och jag knackade på Beriths rum. Vi gick ner i källaren och vi gick in i cellerna. Kvinnan som vi tagit först stirrar på oss när vi kommer in. Jag tittar på henne och lyfter upp henne i nacken och bär ut henne. Jag går iväg med henne till ett annat rum. De andra tittar på mig och tar de andra. Vi går in i rummet. Jag trycker på Beriths hals och säger
- Detta kommer bli obehagligt. De tvingade Simon att döda. Jag är arg och när jag är arg så får det konsekvenser. Behöver du kräkas så är där en spann där. Det kommer lukta obehagligt men du bad om detta
De andra kommer in i rummet och tittar på mig, de känner igen min blick och ingen säger något. Vi sätter de mot ena väggen och jag väcker dem
- Nå era satans förvirrade snurrskallar nu skall vi ha ett samtal. Ni har gett er på fars favorit familj för att inte prata om farfars favorit familj. Är ni helt förbannat tomma i huvudet era satans igelslem
De stirrar på mig, de ser bara mina ögon och de är svarta
- Far har gett mig fria händer med er. Han förbannat trött på era snurrigheter. Hur ni ens kan få för er att han lyssnar på er när ni håller på med era riter övergår allas förstånd. Nu skall ni få smaka på vad hans ilska innebär säger jag
Jag slår till alla och de skriker ut i smärta
- Ni kommer dö, och ni kommer att inse att det ni eftersträvat inte är så fantastiskt som ni trodde. Far kommer att använda era som fotpallar. Och det skall ni se som en ära
Jag slår till igen
- Trodde ni att det skulle bli så enkelt. Jag kommer att leka med er i åratal. Jag kommer utsätta er för så mycket smärta så att ni blir galna. Sen kommer jag att hela er och börja om från början. Jag kommer att utsätta er för så mycket smärta att ni kommer önska att era förfäder tusen år bakåt i tiden inte hade träffats och hade sex
Jag slår till igen och jag håller dem precis på kanten och sen slår jag till igen. Man kan ta på skräcken i rummet.
- Jag bryr mig inte om ni ar något att berätta. Farfar har satt mig på detta uppdrag och jag gillar inte när farfar kallar på mig. För då måste jag träffa hans son och han är så satans präktig. Så jag är arg, inte bara för att ni gjort intrång i de utvaldas slott utan för att ni era jävla inavlade idioter fått mig att få bassning av farfar. Han tuktade mig och fick mig att framstå i dålig dager. Så farr blev arg och bestraffade mig. För det skall jag bestraffa er. Ni tror att ni vill gå i fars skugga? Idioter han hade ätit upp er och spottat ut er. Vill ni känna hur det känns att gå i hans skugga? Vill ni känna den smärtan som det innebär?
De stirrar på mig med skräck i ögonen. De har s smått börjat inse att tillbe satan inte är en så bra ide som de trodde
- Jag kommer att visa för er vad det innebär
Jag slår till tio gånger och de skriker rakt ut i luften, de skriker tills luften i deras lungor tar slut. Jag slår till igen och de vrider sig på golvet
- Så känns det när man snuddar vid fars skugga, vill ni verkligen gå i hans skugga?
- Nej skriker en av kvinnorna, inte mer nej jag vill inte
- Du vill inte? Fegar du ur?
- Snälla inte mer snyftar hon. Jag lovar att vandra i ljuset
- Farfar vill inte veta av er. Ni attackerade de utvalda. Han älskar de utvalda. Precis som far gör. Fattar ni både ljuset och mörkret älskar dem. Fattar ni vilket beskydd de har. Så du vill vandra i ljuset? Då får vi se om din bikt duger börja prata
Kvinnan börjar prata, hon pratar i en timme och när hon är klar så tittar jag på henne
- Varför kvinnan som bor här? Varför skulle hon dö?
- Hon fick en av våra ledare dödad
- Vem?
- Sin man, han var med i Sönerna, hans son vill ha hämnd
- Så hans son den fega masken vill ha hämnd och han är inte man nog att utkräva den själv. Så han skickar er era satans nollor. Var är han?
- Han är i
- Håll truten väser en av männen
- Så hon skall vara tyst säger jag, vill du veta vad som händer om man går emot mig? Vill du det?
Jag slår till tolv gånger och jag tittar på mannen när han skakar på golvet. Jag slår till igen och han kryper ihop till en boll
- Som jag sa far och farfar har gett mg fria händer. Nå skall hon fortfarande vara tyst. Snälla säg ja så att jag får utsätta dig för mer smärta. Jag har aldrig fått testa att slå någon tretton gånger, snälla får jag försöka? Jag kommer att lämna dig som en lallande idiot
Han stirrar på mig
- Inte? Så synd. Nå var är han ryter jag, den som svarar slipper smärta
Alla stirrar på mig och sen skriker alla i munnen på varandra
- San Diego, han är i San Diego
- Varför viskar jag, varför just där
- Såja säger Rebecka, det kunde varit värre
- Kunde det?
- Ja det kunde varit i paradiset, så att vi fått lyssna på vår farbror
- Jo förvisso, men San Diego
- Ja ja vi kan ju alltid liva upp stället
- Förvisso
- Som sist vi var där, jag undrar om de fått ner honom från taket
- Haha ja det kan man undra säger jag och skrattar
- Vad skall vi göra med dem?
- Tja de har lovat att vandra i ljuset, vi skickar iväg dem till ett kloster så får de ta hand om dem där
Vi söver dem och bär in dem i cellerna. Vi går upp och Berith stirrar på mig. Jag kramar Rebecka och viskar
- Ge mig massor av din kärlek hjärtat
De andra kommer fram och kramar mig. Vi står där ett tag och sen så släpper vi varandra
- Jaha då har Elisabeth fått en bror, visste du om honom Berith?
- Nej säger Berith skakad jag hade inte en aning
- Ok säger jag, jag tror dig
- Hur orkar du göra det du gjorde?
- Min ilska skyddade mig denna gång. Men framförallt kärleken från familjen
- Ok är det likadant varje gång?
- Ibland är det värre, det vi utsatte ryssen för var värre, eller ho Minh det var inte vackert
- Jaha sa Jesper San Diego?
- Mm säger jag surt, San Diego. Det skulle inte förvåna mig om han bor i det förbannade området
- Haha nej det skulle inte förvåna mig i heller skrattar Rebecka
- Jag ringer Gunther, han får skicka det stora planet och sätta Iluminati på att ta reda på var han är i den satans staden
- Då packar vi sa Jesper
- Ja passa på att sova med sa jag, vi får se när vi åker. Men det blir i morgon. Jag skall se till så att här är två hundra vakter som skyddar er
- Ok säger de andra och går iväg
Vi går upp. Jag ringer Gunther och meddelar vad vi vill ha
- Ok säger han jag sätter igång direkt
- Bra säger jag, nu skall jag gå och skälla på en gammal dam
- Ok lycka till
- Tack, vi hörs
- Ja det gör vi säger han
Jag lägger på. Jag och Rebecka går upp på till vårt rum
- Jag orkar inte skälla idag
- Nej inte jag i heller jag är trött säger Rebecka
- Mm jag med, skall vi sova?
- Ja vi får skälla i morgon
- Mm säger jag
Vi klär av oss våra dräkter och lägger oss på sängen. Vi somnar nästan direkt
Fler noveller av samma författare
