Den där dagen Bok 7 Hämnden Kapitel 19
Kapitel 19
Vi vaknar på morgonen och klär på oss vanliga kläder. Jag viker ihop våra kimonos och lägger dem på sängen. Vi går in i matsalen och sätter oss. Itami serverar oss frukost. Jag dricker det beska gröna teet och äter av det som serveras
De andra kommer in och sätter sig och vi tittar på varandra och ler. Vi äter upp och jag tackar Itami för maten och att hon håller slottet i skick. Hon bugar och ler. Vi hämtar våra saker och går ut till bilarna. Vi lastar in våra saker och sätter oss i bilarna och åker iväg
Vi kommer fram till flygplatsen och går ombord på planet och det lättar. Vårt nästa mål är Moskva. Jag stänger ögonen och drömmer mig tillbaka till nattens övningar. Jag sover med ett leende på läpparna
Jag vaknar och tittar mig omkring, de andra sitter och pratar med varandra. Rebecka sover på min axel och jag tittar på henne. Hon har ett fridfullt leende på läpparna. Jag vet vad hon drömmer om.
- Jesper vill du ta en flaska vatten till mig
- Javisst säger han och reser sig
- Tack säger jag när han sträcker fram den
- Ingen fara brorsan, skall vi träffa Sergej?
- Ja det måste vi, om vi inte skall behöva döda sådär en tusen människor så måste vi få hjälp av Sergej
- Ok skall vi varna de andra för honom
- Och förstöra överraskningen säger jag?
- Haha du har rätt säger han med ett skratt
- Vi skall besöka honom hemma hos honom, det måste vi förbereda dem på
- Ok säger han, ja det är väl bäst
- Ja säger jag det är det
- De kommer att bli förvirrade när alla heter Niklas och Rebecka där
- Haha ja, jag tror inte att de riktigt tror på de historierna, för fasen jag gjorde det knappt
- Haha inte jag i heller säger Jesper och skrattar
- Vad skrattar ni åt säger Rebecka sömnigt
- Sergej säger jag
- Jo han är speciell säger hon och sträcker på sig, damernas nästa
Hon reser sig och sträcker på sig som en katt och lutar sig fram och pussar mig. Hon går mot toaletten och jag tittar efter henne
- Tar du genomgången för dem angående vad de skall tänka på?
- Ja säger Jesper och ler
- Men inget om Sergej säger jag och ler. Det får bli en överraskning
- Ja säger han och ler
- Annika hur mycket är klockan
Hon svarar och jag reser mig och går fram till cockpiten. Jag knackar på dörren och öppnar den.
- Hur långt har vi kvar?
- Ett par timmar till säger piloten
- Ok säger jag, hur mår ni?
- Jodå bara bra säger de och ler
- Kalas säger jag, har ni fått mat?
- Jadå vi åt för en timme sedan
- Perfekt säger jag och ler
Jag går tillbaka till de andra, Rebecka har kommit ut från toaletten och hon sitter med de andra och förbereder dem på att åka till Sergej. Jag går in på toaletten och tittar på mitt ansikte. Jag skulle behöva raka och klippa mig
Jag går ut till de andra och sätter mig. Jag lyssnar på vad de pratar om och ler när jag ser tvivlet i deras ögon. Jesper överdriver inte när han berättar om vad som väntar oss. totalt kaos
Planet går inför landning och vi har helt fel kläder på oss. Det är minusgrader ute och vi kommer i sommarkläder. Vi rotar fram de kläder vi åkte i och byter om till dem. Vi går ut till bilarna som väntar på oss. Rebecka säger till Chaufförerna att köra oss till en av våra affärer
De parkerar och vi springer in i affären. Personalen stirrar på oss och vi plockar på oss vinterkläder och när vi vill betala så är det samma visa. Vi får ge dricks i stället. Vi klär på oss våra nya kläder direkt i affären och går ut till bilarna och de kör iväg
Vi åker till förorten där Sergej residerar. Vi kommer fram till grinden och jag går ut. När vakterna ser att det är jag så stramar de upp sig och öppnar grinden. Vi rullar in och jag tittar på husen. Renovering fortskrider och husen ser väldigt moderna ut.
Barnen leker på gårdarna och de tittar på bilarna och vi åker fram till Sergejs hus och vi går ut ur bilarna. Vi tar våra väskor på ryggen och går in i trapphuset
- Vilken våning frågar jag en av vakterna?
- Sjunde
- Ok säger jag och trycker på knappen
Vi åker upp och jag tittar på de andra. Hissen stannar och vi går ut ur den. Jag går fram till en dörr och ringer på. Jag hör hur Sergej skäller innanför dörren. Dörren slåss upp och han stirrar på oss och sen kastar han sig om halsen på mig och pussar mig på båda kinderna
- Otets
- Hej Sergej säger jag med ett leende
Han kramar Rebecka och pussar henne med
- Mat
- Hej min son säger Rebecka
- Kom in säger han
Vi går in i lägenheten och går ut i köket. Sergejs fru sitter där och hon reser sig och kommer emot oss. Vi bugar oss och tackar för gästfriheten. Hon ler och kramar om oss
- Ni är alltid välkomna till oss säger hon, ni har gett min man ett nytt liv för det är jag tacksam. Ni tar hand om ert folk och ger dem nya bostäder. Sätt er, Te?
- Ja tack säger jag
Jag presenterar de andra och ett nytt kramkalas startar. När han är färdig så sätter han sig ner
- Nå varför är ni här
- Hämnd säger jag
Jag berättar vad som hänt och vad vi behöver hjälp med
- Ni vet var han är va?
- Ja säger jag, vi behöver hjälp med att få bort hans vakter. Resten fixar vi
- Säkert?
- Oja säger jag, han kan inte gömma sig någonstans för oss
- Inte ens där?
- Nej inte ens där säger jag, hade det varit på Lubjanka gatan så hade det kanske varit lite besvärligt
- Lite?
- Ja lite säger jag och ler
- Haha ni två är ta mig fan galna men jag älskar er
- Vi älskar dig med Sergej säger jag
- Jag fixar vakterna säger han inga problem, men ni får ta er in själv
- Inga problem säger jag
- Så ni har inga problem att ta er in i Kreml
- Nej vill du ha Lenins mustasch?
- Haha ni hade säkert gett mig den om jag bett om den
- Ja säger jag och ler
- Vodka?
- Nej Sergej du vet att vi inte dricker
- Jo men det kanske hade blivit folk av er säger han och skrattar
Vi dricker Te och pratar affärer och timmarna går
- Det är dags nu Sergej säger jag
- Ok säger han och blir allvarlig när?
- Om två timmar
- Ok säger han, hans vakter är borta då men ni har bara trettio minuter på er. Det är allt jag kan ge er
- Vi behöver inte mer
- Ok säger han, då kör vi
- Bra säger jag
Vi säger hej till hans fru och vi åker ner till bilarna och sätter oss i dem. Jag säger till Chaufförerna vart vi skall och sen åker vi iväg. Sergej åker före oss och vi kommer fram till hotellet. Vi går in och får våra nycklar. Vi åker upp på våra rum och byter om. Vi sätter oss och väntar
Vi reser oss och ljuset slocknar. Vi rusar upp på taket och de andra kommer upp. Jag tittar på dem och ler. Vi drar upp våra huvor och täcker munnen och näsan. Vi springer iväg och kastar oss ut. Vi landar och springer iväg
Vi springer över taken i en halvtimme. Vi kommer fram och jag tittar på Annika och hon nickar och sätter igång klockan. Vi springer iväg och tar oss in i Kreml. Ljuset slocknar och vi springer genom korridorerna och slår ner vakter när de är i vägen
Vi kommer fram till ett rum vi går in genom dörren och mannen sitter där och stirrar på oss. Annika flyger fram och hugger av honom huvudet. Hon stoppar ner det i en ryggsäck.
- För Bowels och Berith säger hon
Vi tittar på varandra och sen springer vi tillbaka. Vi kastar oss ut genom ett fönster och flyger genom luften och landar på marken. Vi springer direkt när vi landat och kommer fram till en vägg och klättrar upp
Vi springer över taken och kommer fram till vårt hotell och tar oss ner till våra rum. Vi går in och byter om. Vi tar våra väskor och åker ner. Vi går in restaurangen och där sitter Sergej. Annika ger honom ryggsäcken och han tittar i den och ler
- Ni hade gett mig mustaschen säger han med respekt
- Du vet vad du skall göra med det säger jag
- Oja säger han, han var ett svin och nu är han ett dött svin. Er familj kommer få ännu mer respekt
- Tack min son
- Tack själv far för allt
- Vi hörs säger jag och vi reser oss. till nästa gång
- Till nästa gång säger han och bugar sig
Vi går ut från hotellet och sätter oss i bilarna och åker till flygplatsen. Vi går ombord på planet och det lättar. Vi sätter oss och lutar oss tillbaka och tittar på varandra sen börjar vi skratta
- Herregud det kommer att pratas om detta säger jag
- Vad var du tog av Jeltsin? Frågar Jesper mig
- Hans klocka jag skall ge den till Amerikas president
- Haha perfekt
- Jag har nog aldrig sett någon bli så förvånad som han när vi kom in på hans rum sa Ilse
- Nej han såg lite lätt chockad ut säger jag
- Jaha Wien nästa
- Ja Sean vi skulle behöva någonstans att sova
- Ok suckar han vi kan använda residenset utanför stan
- Residenset undrar Jesper
- Ja släkten har ett mindre slott utanför stan
- Hur många slott har du hjärtat undrar Annika
- I Wien eller Österrike?
- Förlåt?
- Eftersom din bror och min syster envisas med att trycka på om min släkt så får jag ställa frågan så. Släkten har väl ett tiotal slott i Österrike, eller rättare sagt jag har laglig rätt till dem
- Tolv säger jag och de lagliga anspråken är snart färdiga ler jag
- Ok men det som vi skall till är mitt sedan födseln
- Ok så tolv slott säger Annika leende
- Ja hjärtat
- Mysigt säger hon och ler
- Kallt säger Sean och ler
- Haha skrattar Annika
- När vi kommer dit så kommer personalen kanske agera lite konstigt men det får vi ta
- Konstigt
- Ja de tror att jag är död eller nåt så de tror nog att de ser ett spöke. Det finns en viss risk att där en eller annan snyltande släkting. De har inga pengar men sina titlar så de tror att de är mer än vad de är
- Ok säger Annika det skall vi nog plocka av dem
- Ok hjärtat säger han och ler
Vi småpratar resten av resan. Planet går inför landning och vi går av planet och sätter oss i de väntande bilarna och Sean säger vart vi skall. De kör ut ur Wien och vi kommer fram till ett slott. Bilarna stannar framför det och vi går ur bilarna och tar våra väskor
- Jaha då var vi här säger Sean
Porten öppnas och en äldre man kommer ut
- Heinrich säger Sean
Han tittar på Sean och stelnar till sen bugar han sig
- Min prins
- Nej snälla jag heter Sean kan vi komma in?
- Givetvis säger Heinrich välkomna till Oberhof
- Tack säger jag, Niklas prins av Kanada
- Rebecka prinsessa av Kanada
- Jesper, prins av Kastilien
- Esmeralda prinsessa av Kastilien
- Alex prins av Egypten
- Ilse prinsessa av Egypten
- Detta är min trolovade Heinrich, Annika så om ni kallar mig prins så får ni kalla henne prinsessa
- Utmärkt säger Heinrich, följ med mig edra majestäter
Vi går in genom porten och följer efter honom uppför en stentrappa. Den delar sig åt höger och vänster. Vi fortsätter uppåt och han går till höger
- Ert rum min prins och prinsessa, middagen serveras om en timme
- Tack Heinrich säger Sean, och du skvallra inte för mycket nu
- Sir?
- Jag vet precis hur det pratas nere i köket, vi kanske skall göra som ni gör i ert slott i England säger Sean till mig, träffas i köket
- Ja varför inte ler jag, det var ett tag sedan jag fick en kock att gråta
- Ja precis säger Rebecka, vi vet precis hur mycket det skvallras bland personalen på slott, vi har en del sådana säger Rebecka och ler. Bl.a. Chambord i Frankrike du har kanske hört talas om det?
Han stirrar på Rebecka och hon ler
- Idag får ni äta i matsalen i alla fall din kusin är här
- Marie? säger jag
- Ja just det, är ni bekant med henne?
- Jag vet vem hon är säger jag och tittar på Sean
Han tittar tillbaka och nickar
- Så Marie är här, när kom hon?
- Igår oanmäld och med andan i halsen
- Ok säger Sean vi kommer ner om en timme
- Tack säger Heinrich
Han går iväg. Jag talar till dem i deras huvuden.
- Marie är måltavlan, jag trodde att hon skulle vara på sitt vanliga hotell men pengarna kanske är slut eller så trodde hon att hon kunde gömma sig här
- Hon är min säger Sean hårt. Hon är ett luder den satans sadisten ingen går emellan mig och henne är det förstått
- Jadå säger Jesper lugnt
- Förlåt men hon gör mig arg
- Andas säger Rebecka vi skall leka lite med henne först tycker jag, är hon högdragen
- Oja säger Sean
- Ännu bättre säger Rebecka och ler, vi ses om en timme, ledig klädsel bara så ni vet
- Ja mor säger de andra och ler
- Bra barn säger hon och ler
Vi går in på vårt rum. Vi sätter våra väskor på golvet och vi lägger oss på sängen och tittar upp i taket och blundar
Det knackar på dörren
- Kom in säger jag
En kammarflicka kommer in
- Jag skulle meddela att middagen är färdig
- Tack säger jag och ler
- Ingen fara säger hon och går iväg
Vi reser oss och byter kläder snabbt. Vi går ner för trappan och vi ser Jesper och Esmeralda
- Vart skall vi? undrar Jesper
- In dit säger jag och pekar mot en dörr
- Ok säger Jesper, har du studerat alla lokaler i hela världen?
- Nej men när jag fick reda på vem Sean är så studerade jag de slott som skulle kunna bli aktuella att vi skulle kunna bo i
- Ok
- Ledarens ansvar säger jag
- Haha skrattar han till jo så är det kanske
Vi går in genom dörren, en kvinna sitter vid bordet och hon tittar upp när vi kommer in. Hon stirrar på oss och ser både överraskad och förnärmad ut när vi kommer in.
Vi bryr oss inte om henne utan vi går fram till bordet och sätter oss. dörren öppnas och Alex och Ilse kommer in
- Hej säger de och sätter sig
Kvinnan stirrar på dem och ser ännu mer högdragen ut och hon stirrar på oss. Jag möter hennes blick och naglar fast den och stirrar tillbaka. Hon viker ner blicken och hon känns villrådig. Dörren öppnas igen och Annika och Sean kommer in
- Sean utbrister kusinen
- Hej Marie säger han, lever du? Jag trodde att du skulle vara död vid det här laget
- Va?
- Ja med tanke på hur du levde innan så trodde jag att du skulle vara död och begraven vid det här laget
- Men?
- Vadå? Aha du trodde att jag var död? Nej jag tog semester, det skulle du testa man lär sig en massa på semestrar, vem som tillexempel skvallrar på en eller andra säger han och tittar på henne
- Erh va?
- Men det är kul eller överraskande mer att du lever. Hur är det med dig du ser lite blek ut, har du ställt till det nu igen och tanten kan inte rädda dig igen. Jag hörde att hon försvunnit. Jag undrar var hon tog vägen. Men när jag hörde att hon försvunnit så firade jag kan jag säga
- Va? Erh ja
- Du verkar stressad kusin, vad är det? Skall du inte dela med dig. Jag kanske kan hjälpa dig. Har du blandat dig i saker som du inte skulle? Tanten blev alltid så arg när du gjorde det så att du fick smaka riset av gubben. Du kanske fick smaka mer?
Hon stirrar på honom och blir röd i ansiktet, hon tittar på oss och vi sitter med nollställda ansikten. Personalen kommer in med maten och börjar servera oss. Vi smakar på maten och den är inget vidare. Jag lägger ner skeden efter två tuggor och tittar på personalen.
De dukar av min tallrik och jag dricker vatten. Kvinnan stirrar på oss och äter långsamt
- Var har du varit Sean frågar hon?
- Jag? Jag har varit ute på en resa runt jorden. Jag har sett det mesta faktiskt. Vi kommer precis från Ryssland faktiskt, jag träffade en väldigt intressant person där
- Jaså vem?
- Du kanske känner honom Igor hm vad var det nu?
- Konstantinov sa jag
- Ja just det, tack min käre prins
- Varsågod
- Han var intressant. Han sa inte så mycket. Han sa faktiskt ingenting för han hann inte innan min trolovade högg huvudet av honom
Marie stirrar på honom, en i personalen darrar till när hon hör vad Sean sagt
- Haha ja alltså bildligt talat. Hon fick tyst på honom när han orerade
Marie andades ut och vi förstod att det inte spridit sig att han var död. Personalen dukade av förrätten och Sean tittade på dem.
- Kocken har fortfarande inte lärt sig laga mat märker jag säger han med ett leende. Eller så var köttet skämt
Personalen rycker till och jag tittar på dem sen på Marie, vi undersöker oss själva inget gift
- Vi skall hälsa honom det säger en butler
- Jag snälla gör det så jag får en anledning att sparka honom. Han är en relik som min tant anställde. Han är nog sämst i världen på att laga mat hälsa honom det är ni snälla
- Ja ers nåd
- Jag har ett namn och det är Sean ni skall använda det när ni tilltalar mig annars så kan ni söka annat jobb är det förstått
- Ja ers nåd
- Det var en gång låt det inte bli tre för då kommer jag personligen att kasta ut dig från muren är det förstått? Ni är anställda av den galna kärringen som bodde här ibland och jag kan lova er att ni står inte högt i kurs hos mig så minsta lilla misstag så får ni lära er att flyga är det förstått. Ni kan sprida det till resten av personalen. Förresten efter middagen så vill jag träffa all personal i stora salen är det förstått?
- Ja erh Sean
- Tack se du kan när du vill, smakar resten som detta så behöver ni inte servera resten för min skull, vad säger ni andra
- Nej tack säger vi unisont
Marie stirrar på oss och skakar på huvudet
- Bra då kan ni försvinna
- Ja Sean säger de
De springer nästan ut ur salen
- Så kära kusin, vad har du gjort sedan kärringen jagade iväg mig?
Hon bara stirrar på honom
- Nej skäms inte nu, eller rättare sagt jag hade också skämts om jag ägnat mig åt sådant som du har gjort. Att ge dig i lag med de människorna. Eller det var kärringen som tvingade dig? Vet du förresten att det är min trolovades farmor jag pratar om. Hon var deras farmor
- Va?
- Det är vattnet Sean säger Rebecka, skurkarna dricker något vatten som gör att de tappar hörseln
- Aha säger Sean hur botar man det?
- Vi prövar ibland att tala långsamt
- Ok jag skall tänka på det
- Jo det stämmer säger jag, den galna kärringen var vår farmor och han som risade dig och gjorde vad han nu gjorde med dig var vår farfar. Vi tog hand om dem och skickade dem till vår privata semester Ö de dog för ett tag sedan. Farmor dödade farfar och sen dog för att hon inte kunde få sina lustar tillfredsställda och om jag känner henne rätt så fick du av den dekokten du med
- Erh
- Som jag misstänkte, du vet att du dör om du inte tillfredsställer de lustarna. Var det farfar eller farmor som gav dig smak på barn? Risade du dem du med innan du gjorde vad du nu gjorde med dem. Hur många liv har du på ditt samvete?
- Ni viskar hon
- Nu trillade polletten ner sa Jesper med ett leende
- Ja vi säger jag och ler och vet du vad, din kusin tillhör familjen
- Va?
- Som sagt vattnet säger Rebecka
- Du min kära kusin säger Sean har trampat i en rejäl komocka du står i skit upp till halsen och
Dörren smäller upp och en man i kockkläder rusar in i rummet
- Vem fan tror du att du är som klagar på min mat
Sena reser sig upp och drar sitt svärd och börjar lysa. Kusinen piper till och kocken går från att vara röd i ansiktet till att bli vitare än snö. Han stirrar på svärdet. Heinrich kommer in efter kocken. Han stannar när han ser Sean. Jag kan ana ett leende på hans läppar
- Vem jag är? Jag är kronprins av Österrike din satans son av en sugga. Din far måtte ta mig fan ha parat sig med en sugga för att kunna avla fram något så jävla fult som du. Du tar dig ton mot mig säger Sean
- Erh förlåt ers nåd
- Nej säger Sean jag ursäktar dig inte, om du inte försvinner inom två sekunder så kommer du att bli ett huvud kortare, och med försvinner så menar jag från Österrike helst från planeten
Kocken stirrar på honom
- Ett säger Sean och höjer svärdet
Kocken piper till och springer
- Var det något Heinrich?
- Erh nej Ers nåd
- Jag heter Sean samma regler för dig
- Javisst Sean säger han och bugar sig och ler
- Bra du kan dra dig tillbaka säger Sean
- Ja Sean säger han och går ut
Han tittar på mig och jag blinkar och ler. Han ler tillbaka och går ut
- Nå var, var jag kära kusin, just det Ringen. Var det den psykopatiska kärringen som lurade dig till det eller du valde själv?
- Sean
- Nej du tilltalar mig med ers nåd är det förstått ditt satans sned seglade luder
- Ers nåd
- Bättre nå?
- Du förstår
- Nej jag förstår inte hur man kan kidnappa och sälja kvinnor och barn, hur man kan våldta och döda kvinnor och barn och tjäna pengar på det. Nej jag förstår inte och oavsett vad du säger så försök inte urskulda dig. Tvingade galningen dig eller du valde själv?
- Hon valde själv säger jag och tittar på henne, eller hur? Du njöt av att känna den makten över liv och död. Du njöt av att se barnen och kvinnorna lida eller hur. Det gav dig makt. Hon anmälde sig frivilligt det var hennes lyckligaste dag när vår farmor frågade henne. Hon njöt av makten och kicken att vara herre över liv eller död. När hon ville ha en man så åkte hon till slavlägren och valde ut en så ung man hon kunde men som ändå var utvecklad. Sen våldtog hon dem och när hon var klar med dem så dödade hon dem själv med sin kniv som hon alltid bär med sig. Sin farfars SS kniv som han fått av vår farfarsfar personligen eller hur
Hon stirrar på mig och sväljer
Sena höjer svärdet och han svingar det så fort att det bara är ett suddigt streck och han klyver henne på mitten. Svärdet fortsätter genom stolen och delar den. Han vänder svärdet och hugger av henne huvudet och kroppen är i tre delar
- För Bowels och Berith säger han
- För Bowels och Berith säger vi
Annika reser sig och går fram till honom och kysser honom
- Du var lysande hjärtat säger hon, du kanske skall släcka dig nu
- Javisst hjärtat säger han med ett leende och slutar lysa
- Jaha säger jag, när du talat med personalen så går vi ner i köket så lagar jag middag
- Ok säger han och ler
- Det skötte du mycket bra sa Rebecka och log, jag är stolt över dig brorsan
- Jag har lärt av de bästa säger han och ler
- Tack säger Jesper
- Va? Säger Sean
- Ja du sa att du lärt av de bästa, jag trodde du menade mig?
- Erh nej min kära svåger säger han och ler
- Attans säger Jesper och ler han med
Heinrich öppnar dörren och ser vad som hänt
- Personalen är samlad säger han
- Ok Heinrich vi kommer, förlåt för blodfläckarna säger han och går ut
Vi går in i stora salen. All personal sitter där och Sean går fram och håller ett anförande som mer eller mindre gör det klart för personalen att nya regler gäller och accepterar man inte dem så får man lämna slottet. När han är klar så går vi ut ur rummet
Vi går ner i köket och personalen tystnar när vi kommer ner. Jag går fram till kylarna och plockar fram livsmedel. Jag börjar laga mat och när jag är klar så sitter vi i köket och äter. När vi ätit färdigt så diskar vi och går upp på våra rum och tar våra väskor
Vi går ner och Heinrich väntar på oss
- Jag kommer snart tillbaka så att vi kan prata säger Sean. Sköter de sig inte så sparka dem och anställ nya. Du har fria händer. Du bestämmer nu, det har du egentligen alltid gjort men nu är det officiellt säger han
- Ok Sean säger Heinrich till nästa gång
- Till nästa gång säger Sean och kramar om honom
- Annika kramar och pussar Heinrich och säger till nästa gång
- Ers nåd säger han och bugar sig
- Annika, Heinrich jag heter Annika
- Annika säger han med ett leende
Vi går ut och lägger våra saker i bilarna. Vi åker iväg och kommer till flygplanet och vi går ombord och planet lättar. Jag lutar mig tillbaka i sätet och stänger ögonen.
Fler noveller av samma författare
