Den där dagen....Bok 6 Familjen Kapitel 30
Kapitel 46
Resan till Lissabon tog ungefär tre dagar och vi använde tiden till att vila upp oss. Vi tränade inte ens utan vi bara tog det lugnt. Vi hade täta kontakter med Gunther och han skickade uppdateringar om Ringen hela tiden.
Vi gick in i olika hamnar på vägen och hämtade paketen han skickade. Alex och Ilse tillbringade mycket tid vid datorn och sammanställde det vi fick fram. De andra tog det lugnt och tillbringade tid med att diskutera framtiden.
Sean kom fram till att han nog också ville börja plugga så vi ringde Berith för att be henne skaka fram vad hon kunde till honom. Vi tillbringade nästan all vaken tid med barnen, både de stora och de små.
Isabella flöt hela tiden runt mellan grupperna och lyssnade och pratade med alla. Jesper och Esmeralda satt mycket med oss och vi pratade om allt möjligt. Vi skulle få ta det mesta jobbet när vi kom hem och de andra återvände till sin vardag med skolor osv.
Vi tog upp diskussionen om husköpen igen och vi kom fram till att vi skulle börja undersöka möjligheterna med att börja förhandla med de som bodde i de husen som vi var intresserade av.
Jesper kände att det kliade i fingrarna av att rita. Han ville ha projekt, han ville ha något att göra. Hans engagemang i hotellet hade legat i att rita och bygga det. Nu var det färdigt nu behövde han något nytt att göra. Esmeralda höll kontakten så gott hon kunde med hotellet och hon fick hela tiden reda på att allt bara flöt på.
Vi kom fram till Lissabon och vi tillbringade två dagar där och tittade på sevärdheter. När vi lämnade Lissabon så sa vi till kaptenen att sätta kurs mot England utan fler stopp om det var möjligt. Det var det. Den delen av resan tog fyra dagar och vi kom framtill Southampton efter fyra dagar.
Båten la till och vi sa till kaptenen att styra båten hemåt. Vi skulle flyga härifrån och hem. Vi tackade för resan och sa att vi skulle komma förbi en dag och titta till båten. Han sa hej och vi lastade in oss i de väntande minibussarna. Bilresan till vårt slott tog ungefär två timmar. När vi kom fram till slottet så möttes vi av Bowels
- Hej sa vi
- Hej sa han, ni skall nog komma in så fort som möjligt
- Ok sa jag vad har hänt?
- Vi tar det därinne sa han
- Ok sa jag
Vi lastade ur bussarna fort och gick in, vi satte vår packning på golvet när vi kom in. Vi gick in i en av salongerna.
- Sätt er sa han, Gunther har försökt nå er den senaste timmen
- Batteriet är dött på min telefon, vad har hänt?
Han tittade på Gwen
- Jag måste med djupaste sorg tyvärr meddela att din mor, dina syskon och Geoff är döda
Jag stirrade på honom och det kändes som om världen slutade snurra. Jag fick inte fram ett ord och jag bara satt där
- NEJ skrek Gwen
Isabella rusade fram till henne och tog henne i sin famn och började krama henne. Jag var totalt förlamad, jag hörde Rebecka långt borta
- Vad hände?
- Jag vet inte Gunther bad mig att ni skall kontakta honom direkt
- Ok sa Rebecka, Gwendelyn?
- Hon lever, hon var inte hemma när det hände
- Så det skedde i deras hem?
- Ja sa han så mycket berättade Gunther
- Niklas skrek Jesper
Jag bara stirrade på honom
- Rebecka
- Niklas är du med oss?
- Va? Nej sa jag, inte Delila, inte barnen sa jag, alla barnen?
- Nej inte minstingen tydligen, han var med Gwendelyn när det hände
- Ok sa jag, var är de?
- Jag vet inte Niklas du måste kontakta Gunther
- Ja sa jag självklart
Jag reste mig, men jag kände mig helt frånvarande. Jag kunde inte tänka och jag såg mig själv gå bort till telefonen. Jag höll luren i handen och jag bara stirrade på den
- Jag kommer inte ihåg numret sa jag
Alla stirrade på mig och Rebecka såg orolig ut
- Jag skall hjälpa dig hjärtat sa hon
Hon slog numret och jag hörde signalen gå fram
- Hej det är Gunther
- Hej det är Niklas
- Hej sa han jag beklagar, jag fick beskedet för en timme sedan jag har försökt ringa dig
- Va?
- Niklas hur är det med dig
- Inget vidare sa jag
- Ok är Rebecka där
- Va? Vem?
- Är Rebecka där?
Hon kom fram och tog luren och jag backade, jag gick bort mot en vagn som det stod sprit på, jag tog en flaska och skruvade av korken, men innan jag hann dricka så tog Jesper den ifrån mig
- Nej sa han
- Va?
- Nej Niklas ingen sprit, ta dig samman
- Va?
- Mamma hjälp sa han
Jag släppte inte flaskan jag höll den i ett järngrepp och Jesper kämpade för att få loss den. Flaskan var mitt ankare kändes det som. Min mor tittade på mig och släppte Gwen och lämnade över henne till Ilse som tog över, jag såg henne komma mot mig.
Jag undrade vem denna vackra kvinna var. Hon tittade på mig sen lappade hon till mig hårt så att det sjöng i kinden på mig. Jag tittade på henne förbluffat och sen tittade jag på flaskan och släppte den.
Hon slog till en gång till och jag såg stjärnor. En tanke slog mig – vad fan gör hon. Hon reste handen en gång till och slog. Jag fångade handen i luften och tittade på henne
- Välkommen tillbaka sa hon
- Tack sa jag
Jag gick bort till Rebecka, och öppnade mitt sinne och lyssnade på vad som sades i luren
- Ok sa Rebecka
- Fem Medici vakter strök med i attacken sa Gunther
- Ok vem?
- Jag vet inte än men jag har snart svar sa han, men de första indikationerna pekar mot maffian sa han
- Ok Amerikanska eller Italienska?
- Vet inte sa han, som sagt jag förväntar mig svar inom kort
- Ok sa Rebecka, hur gick det till?
- De sprang in i huset och började skjuta på allt som rörde sig, barnen, kvinnorna och Geoff. Gwendelyn var ute på promenad med den minste
- Ok sa Rebecka, var är Gwendelyn?
- På slottet jag fick henne transporterad dit
- Bra sa Rebecka, när kan du få de andra överhuvudena?
- Deras rådgivare är på väg
- Ok bra, vi tar över tills vi hittar en lösning
- Ok sa Gunther, hur är det med Niklas?
- Han är med igen, hans mor väckte honom
- Ok bra sa han
- Vi ser detta som ett angrepp på vår familj, hälsa alla det att nu har de förklarat krig mot oss, de som bistår de som gjort detta är automatiskt våra fiender och vi kommer att hämnas och vi kommer döda allt i vår väg som inte är på vår sida oavsett vem det är. Det skall du sprida ut att härmed så kastar vi handskarna och vi tar inga fångar och det gäller alla Gunther vi vill verkligen att du poängterar det. De får välja sida och de får bara en chans
- Ok Rebecka sa han
- Nej Gunther just nu är jag den Ut Valda som ger order
- Ok sa han
- Vi kommer inte vila förrän vi fått vår hämnd, hälsa alla det. Det kommer inte finnas en endaste plats på jorden som de kan gömma sig på. Hälsa dem att Gwen är familj att de andra två är familj och finns det någon därute som ens funderar på att kröka en endaste atom på dem så kommer de att dö i våldsamma plågor. De har inte sett oss arga innan. Det blir som jag sa inga fångar. Vi vill ha deras namn och adresser innan kvällen är här Gunther vi skall inleda hämnden senast i morgon. Från och med i morgon så skall mitt svärd smaka blod hälsa alla det, vi kommer att få Dracula till att framstå som snäll i jämförelse
- Ok Rebecka sa han
- Niklas vill prata med dig
- Ok sa han
- Hej sa jag, nu skall du bara lyssna ok?
- Ja sa han
- Du skall kontakta Yoshi och Yoshina, du meddelar dem att vi har uttalat en japansk blodshämnd, de kommer veta vad det innebär. Du skall se till att alla tillgängliga Medici och Broderskaps vakter vi har, de skall komma hit och vakta slottet med sina liv. Jag, Rebecka, Jesper och Esmeralda reser så fort du vet vart vi skall, vi reser med det stora planet. Resten av familjen stannar här tills vi säger något annat. Du skall se till att Gwendelyn och Vincent kommer hit. De är från och med nu är familj alla angrepp på dem tar vi personligt. Vi tar över Pendragon genom Gwendelyn fram till Gwen är gammal nog att ta över. Du kontaktar Sergej och meddelar honom om att vi förväntar oss hans bistånd. Meddela påven vad som hänt och säg till honom att vi vill ha hans bistånd nekar han så lyfter vi handen från honom. Kontakta Michael och Lorentina och meddela dem att Omerta gäller. Kontakta kineserna och säg till dem att de inte kan vara neutrala, och vägrar de så säg att vi kommer att resa dit och utrota dem
- Är du säker Niklas
- Ja jag har uttalat en Japansk blodshämnd, från och med nu så är vi döda tills den är uppfylld som sagt Yoshi och Yoshina vet vad det innebär. Jag kommer kasta min telefon. Vi sköter alla bokningar osv. fram tills vi är klara då kontaktar vi er igen, eller om vi behöver bistånd. Från och med jag lägger på luren så är vi döda förstår du
- Ja viskade han
- Bra meddela alla våra kontakter, de är antingen med eller mot oss. Det finns ingen neutralitet, är man neutral så är man motståndare och vi kommer avfolka hela folkslag om det behövs. De har inte sett vår fullständiga potential den kommer de att bli varse om. nu lägger jag på och meddelar familjen vad som gäller, jag vill ha en adress och jag vill ha den nu sa jag. Hej
- Hej
Jag la på luren och gick fram till Gwen och satte mig på knä framför henne. De andra tre gjorde likadant. Jag drog mitt svärd och skar mig i handen
- Jag kommer inte vila förrän de är hämnade lillasyster sa jag
Jag slickade i mig mitt blod, jag målade två streck av mitt blod på hennes panna
- Jag kommer inte vila förrän de är hämnade om det så skall kosta mig mitt liv. Det svär jag på lillasyster om jag så skall dö så kommer jag att hämnas dem
De andra tre upprepade ritualen
- Eden är svuren skulle jag bryta mot den så kommer jag att ta mitt liv
De andra upprepade det jag sagt
- Nu gäller följande sa jag, ni sex försvarar slottet med era liv. Isabella bestämmer, ingen ifrågasätter henne. Vi kommer att resa iväg och vi vet inte när vi kommer tillbaka. Vi kommer inte kontakta er förrän vi är klara. Isabella kommer att ha kontakt med Gunther. Han kommer uppdatera er om vad som händer
- Ok sa Annika
- Ni vet alla vad en Japansk blodshämnd innebär, ni har fått lära er det, respektera vårt val
- Ja far sa de och bugade sig allihopa
- Bra sa jag, nu går vi och mediterar meddela mig när Gunther ringer
Vi fyra gick iväg, ingen sa något, vi satte oss i träningsrummet på vinden. Vi satt där och mediterade. Annika kom upp och gick bort till mig och bugade sig. Jag förstod vad hon ville, jag reste mig och gick bort till en telefon och lyfte på luren
- Las Vegas, Bellagio
- Tack
Jag la på luren och de andra reste sig, vi gick ner och tog våra väskor och gick ut till en väntande bil och satte oss i den och vi åkte iväg. Bilen körde oss till flygplatsen. Vi gick ombord på planet. Det lyfte och vi var på väg.
Fler noveller av samma författare
