Den där dagen....Bok 6 Familjen Kapitel 28
Kapitel 28
Vi vaknade samtidigt och reste oss upp, vi gick in i duschen och duschade av oss. Vi klädde på oss lediga kläder och gick ut till matsalen. Frukosten var framdukad och vi satte oss. Vi började äta och barnen kom springande
- God morgon
- God morgon busungar sa jag
- God morgon du allsmäktige fader
- Ok
- God morgon du allsmäktige moder
- Jaha vad är nu detta?
- Jesper sa att vi skulle säga så?
- Jaså det gjorde han då skall ni kalla honom hertigen i fortsättningen, alltid och hela tiden
- Ok skall vi retas?
- Oja så mycket ni vill
- Haha skrattade de räkna med oss
- Bra sa jag och log
- Hej det var Annika och Sean
- Hej sa vi, hur mår du?
- Jag sa Sean?
- Ja
- Jodå det är ok, Annika tar hand om mig
- Bra sa jag och log vi finns också här
- Ja sa han tack
- Ingen fara som sagt vi har alla varit där tro mig
- Ni visar aldrig något
- Inte inför andra än familjen nej, men vi gråter vi med
- Oja sa Rebecka, det tar lika mycket på oss
- Ok sa han
- Vi gör inte det vi gör för att vi tycker om det utan för att vi måste och det nästan förväntas av oss
- Förväntas?
- Ja det finns en myt om oss och den måste vi upprätthålla för att inte behöva döda alla vi möter
- Ok
- Vi dödar bara när vi måste, aldrig annars
- Men alla de i de där husen?
- Det var nödvändigt, tyvärr. Hade vi kunnat bara använda Bokken så hade vi gjort det. Men de var totalt fanatiska och hängivna deras version av nazismen, vi hade haft dem efter oss alltid om vi inte gjort det vi gjorde och vi gjorde det inte med lätt hjärta
Jesper och Esmeralda kom in
- Men är det inte hertigen som kommer sa Leonardo
- Oh ers nåd sa Isabelle
- Vågar man drista sig till att tala till er, ers höghet
- Han kanske bestämmer sig för att straffa oss sa Isabelle
- Oh ers höghet, får vi vistas i samma rum som er? Andas samma luft?
- Vad är nu detta?
- Har inte en aning sa jag ers höghet
- Erh
- Vad det något ers höghet sa Rebecka
- Erh nej
- Så bra ers höghet, vi kanske skall sätta honom på kungatronen där hemma sa Rebecka
- Mm sa jag, Kung Jesper
- Vänta nu? Va? Vad är det som händer?
- Tja allsmäktige fader och moder?
- Oj
- Mm sa jag, som sagt
- Nå var vill ers höghet sitta? Undrade Leonardo
- Haha skrattade Esmeralda, skyll dig själv
- Tack sa han
- Vad är nu detta undrar Annika
- Fråga ers höghet där borta
- Snälla
- Vad?
- Inget
- Bra sa jag
- God morgon sa Ilse
- God morgon på er
- Du måste hälsa på hertigen först annars så blir han arg och kastar dig i fånghålorna
- Va? Sa Ilse
- Ja sa Isabelle ers höghet där borta är en hård herre
- Snälla Isabelle
- Ja? Ers höghet
- Sluta annars så börjar jag kalla dig för alla dina titlar
- Du kommer inte ihåg dem sa hon och log
- Haha skrattade jag till
- God morgon sa våra mammor
- Oh våra vördnadsfulla mödrar, vi kryper i stoftet för er, sa jag rätt nu hertig Jesper
- Erh alltså
- Va? Sa Elisabeth
- Inget sa Jesper
- Haha skrattade Annika, så lillebror har försökt vara vistig
- Mm sa jag och log
- God morgon sa Simon och Gwen
- God morgon har ni sovit gott
- Oh våra allmäktiga beskyddare med den dåliga tekniken har ni sovit gott
- Jisses sa Rebecka
- Dålig teknik? Sa Simon
- Ja sa Leonardo, pinsamt dålig
- Passa dig?
- För vem?
- För mig, jag kanske blundar nästa gång när de kommer
- Tja det kan ju inte bli värre
- Hur unge sa Simon och skrattade
- Mm sa Gwen vi kan fortfarande lägga er över knäna och smiska er
- Nej får då kommer ers höghet och Esmeralda att smiska er, de har i alla fall tolerabel teknik
- Tolerabel sa Jesper
- Mm Tolerabel sa Leonardo
- Jisses vad lär ni dem mor?
- Haha att spela spelet de är ett och ett halvt år gamla?
- Ja och ers höghet? Skall du dela ut order?
- Inget mor
- Ok så bra
- Vem har bäst teknik då? Undrade Simon
- Mor och far, sen jag och Isabelle
- Ok sa Ilse
- Ja kära du så är det fråga Yoshina
- Det skall jag göra
- Bra och om hon håller med mig?
- Då är det så
- Bra då charmar jag henne, sen säger hon precis vad jag vill
- Hahaha skrattade Sean jisses
- Ja farbror Sean så är det
- Det tror jag säkert, med min mediokra stil så har jag inget att sätta emot ers höghets teknik
- Va vänta nu? Så får man inte säga?
- Vad ers höghet?
- Nu kan jag ju inte kontra
- Oj förlåt ers höghet jag ber så mycket om ursäkt
- Men
- Ja?
- Inget
- Bra Sean viskade jag
- Tack sa han och log, men jag kommer aldrig spela mot er bara så ni vet
- Jaha var kommer nu detta ers höghet ifrån frågade Isabella
- Fråga din son sa jag och tittade på Jesper
- Jaha vad har du nu gjort?
- Men ingenting
- Jodå du sa att vi skulle kalla mamma och pappa Allsmäktige moder och fader
- Ops sa Ilse
- Mm sa jag, så då tyckte jag att barnen skulle börja kalla honom för ers höghet, sen var det igång
- Jisses sa Isabella och det ni kallade oss?
- Det kom från Alex sa de
- Jaså sa Isabella?
- Men ni är ju det sa han och log, det är en hedersbetygelse jag lovar
- Ok sa hon ers höghet
- Mm vad är det vördnadsbjudande moder?
- Vill du skicka sockret
- Givetvis
- Tack ers höghet
- Varsågod sa han med ett leende
- Förresten på tal om titlar ni kommer få fler
- Va? Sa Jesper
- Ja vi skall till Frankrike senare i sommar och få ett slott och tillhörande titlar och ni kommer att få ni med
- Ah nej sa Jesper ni kunde inte låta bli?
- Nej sa jag faktiskt inte
- Jaha vad blir det nu då
- Vi blir Duc och Duchesse
- Och ni blir Markis och markisinna
- Ok sa Jesper samma som i Spanien
- Ja sa jag
- Men sa Ilse, hur fixar ni dessa titlar
- Skyll på sarongerna sa Rebecka, hade inte Niklas fått den lysande iden att börja producera dem så hade ni klarat er
- Det har du rätt i sa jag, ja det är mitt fel jag tar den på mig, men inte de svenska titlarna, de får vi skylla på blodet
- Ja sa Rebecka och inte de andra i heller de är också på grund av blodet
- Hur många titlar har vi?
- Oj ett helt gäng, det skulle ta halva eftermiddagen att gå igenom dem
- Jisses sa Sean
- Ja typ sa jag
- Och våra kära vän påven kommer att försöka klistra på oss fler i morgon, vilket vi inte kommer låta honom göra, sen när han tror att han kan befalla oss så kommer vi att rycka undan mattan för honom och visa honom precis hur fel han hade. Det kommer att bli så kul
- Mm sa jag, så förvänta er något storvulet i morgon
- Har de titlar där? Måste man inte tillhöra kyrkan?
- Tja han gör väl lite som han vill, vilket vi också kommer göra lite som vi vill
- Ok så ni skall lura påven att ge er titlar, som kommer om jag får använda det ordet makt. Men ni kommer att förklara för honom precis hur lite de titlarna betyder?
- Ja ungefär så, och sen när han insett sitt misstag så skall vi lugnt och stilla förklara för honom precis hur dumt det var att försöka lura oss. Också kommer vi att lura honom
- Ok så ni skall alltså lura en av planetens mäktigaste män? Sa Sean
- Ja sa jag och log
- Herregud
- Ja han kommer säkert få sig ett gott skratt sa jag och log
- Ok sa Sean så det tror ni?
- Ja sa jag det tror jag
- Men hur kan han tro att han makt över er? Vi tillhör inte den katolska kyrkan
- Nej men han har gjort en deal med vår kyrkas överhuvud
- Men den kommer bita honom i rumpan
- Ok hur?
- Det får du se sa jag och log
- Ok sa Sean
- Båten är redo att ta er i land sa Kaptenen
- Ok tack då tar vi vår packning och går i land sa jag
Vi hämtade våra väskor och gick och satte dem i båten som väntade på oss. den körde oss in till land och vi gick upp på kajen. Det stod tre bilar och väntade på oss. vi packade in våra saker och bilarna körde iväg. Vi kom fram till vårt hotell
- Välkomna tillbaka
- Tack sa vi
- Här är era nycklar
- Tack sa jag
Vi gick bort till hissarna och åkte upp till vår våning och gick in på våra rum. När vi satt ner väskorna och packat upp så knackade det på dörren och de andra kom in på vårt rum
- Vi tänkte visa er Leonardos och Monas hus här i Rom
- Ok sa de andra
Vi åkte ner och gav oss ut på stan. Vi gick till det kvarteret som var Iluminatis och när vi kom dit så hälsade alla vördnadsfullt på oss. det hade blivit riktigt fint där. Vi gick bort till vårt hus och vi öppnade dörren.
Vi gick in och som vanligt så kände vi deras ande där. Vi gick runt i rummen och de andra tittade på konsten som fanns där. Vi gick ut igen och jag tittade på en av männen och gick bort till honom. Jag pratade med honom i ett par minuter och sen gick jag tillbaka till de andra
- Jaha är vi klara här sa min mor?
- Ja sa jag, vill ni se Colosseum?
- Javisst sa de
Vi gick igenom de smågatorna och kom fram till Colosseum och vi beundrade byggnadsverket. Vi gick tillbaka till hotellet och satte oss i restaurangen och åt lunch. När vi ätit färdigt så åkte vi upp till vårt rum.
Vi satte oss och pratade om allt möjligt. Det blev dags för barnen att vila. Vi gick med till vårt sovrum och la oss där. Vi somnade också.
Vi vaknade efter en timme och steg upp och gick ut till de andra och vi satte oss och lyssnade. Alex och Sean berättade om sin träning och hur de tyckte att den varit.
- Det var betydligt lättare i Spanien, eller inte lättare men en annan metodik sa Sean, det var inte så mycket förnedring där. Japan så är det mycket hur skall jag säga, mer tävling i allt, och vinner man inte så får man reda på precis hur dålig man är. Det är väldigt sällan man uppmuntras om man inte vinner. Då kan man få beröm. I Spanien så får man reda på hur man skall rätta till det som man gör fel med råd och tips. Men trots det så saknar jag Japan mest
- Ja sa Alex, Japan var speciellt, väldigt speciellt. Jag har svårt att beskriva det, men stämningen där var magisk. Jag var vid din sjö hjärtat och jag såg nog samma trana som du såg.
- Säkert sa Ilse och log
- Japan är trollbindande sa jag och log, som Yoshina säger vi har nog en japansk ande. Vi är ibland mer japaner än vad japanerna är
- Ja Yoshi sa det ibland sa Sean, jag förstod inte vad han menade först men efter ett tag gjorde jag. Vi har en förståelse för karma som många japaner inte har. Sen hade varit med om saker som de andra japanerna bara har hört talas som sen kanske det viktigaste sa Sean, Giri
- Plikten sa jag
- Ja sa de andra plikten
- Plikten är tyngre än ett berg
- Ansvaret är lätt som en fjäder
- Ja precis så är det
- Vi förstår plikten av det ansvar vi fått
- Och ni har fått oss att förstå sa Jesper
- Det är nog det som gör mest att vi trivs så bra där, vi förstår det begreppet inte bara ordet
- Mm sa Rebecka så är det
Vi pratade vidare om Japan och andra saker och tiden rann på. Vi åkte ner till restaurangen och åt en väldigt god middag. När vi var klara så åkte vi upp igen. Vi gick in på vårt rum och vi pratade i någon timme till. Sen blev det dags att lägga sig. Vi gick in i sovrummet och klädde av oss. Barnen hade följt med våra mammor inpå deras rum och vi ställde oss och tittade på himlen.
Jag stod bakom Rebecka med henne tryckt mot mig. Som alltid så fick henne beröring mig att vakna. Jag smekte hennes mage och bröst med lätta händer. Jag kände hur hennes hud knottrade sig av min beröring.
Jag fortsatte mitt smekande och jag förde ner min hand mellan hennes ben och började leka med hennes läppar och hennes klitoris. Hon var blöt och varm och jag kände hur hon skakade till i kroppen av mina smekningar.
Vi började lysa och smekningarna påverkade henne ännu mer. Jag förde in ett finger i hennes innersta och jag började pulla henne. jag förde mitt finger ut och in samtidigt som min hand pressades mot hennes klitoris.
Jag kände hur orgasmen började byggas upp inom henne och jag ökade takten i pullandet och min andra hand klämde och smekte hennes bröst. Jag drog i hennes bröstvårta och hon kom.
Hon skakade i hela kroppen och hon skrek ut sin orgasm över hustaken. Jag sakta farten i pullandet och till slut stannade jag. Hon vände sig om och kysste mig.
Hon kysste min hals, sedan mina bröstvårtor där hennes tunga fladdrade över mina bröstvårtor. Hon satte sig på knä och hennes tunga spelade över mina magrutor. Hennes händer smekte min rumpa.
Hon tittade upp på mig och tog tag om min kuk och började slicka på den. Hon slickade från pungen och upp till toppen och lekte med sin tunga på mitt ollon. Hennes tunga spelade vidare över min kuk och till slut så tog hon in den i munnen och började suga mig.
Hon sög mig långa tag och tog mig djupt. Hon spelade med tungan på ollonet samtidigt. Jag kände hur det började pirra i min kuk. Jag drog upp henne och kysste henne.
Hon smakade salt och min försats. Jag vände henne om och hon tog tag om balkongräcket. Jag tog tag i min kuk och satte den mot hennes fitta. Hon tryckte sig bakåt och vi kände hur min kuk gled in i henne.
Jag tog tag om hennes höfter och började knulla henne med jämna hårda tag, jag drog långsamt ut och tryckte till inåt. Jag höll samma tempo hela tiden och vi började stöna båda två.
Jag ökade takten succesivt och efter ett tag så tog henne hårt och snabbt. Vi andades häftigare båda två och hon förde ner sin hand på sin klitoris, hon började smeka den intensivt och vi kände båda när hennes orgasm sköljde över oss. Jag fortsatte mitt knullande av henne genom hela orgasmen. Vi kände att jag närmade mig mer och mer
- Jag vill att du kommer i min mun sa hon
- Ok stönade jag
Jag knullade henne hårdare och jag kände hur ilningar ökade
- Jag kommer snart stönade jag och drog mig ur henne
Hon vände sig om och ställde sig på knä, hon tog mig i munnen och började suga mig, hon spelade med tungan på ollonet och jag kände hur sperman sköts ur mig. Jag sprutade sträng efter sträng in i hennes mun och jag kände hur hon svalde min sperma.
Orgasmen klingade av och jag började andas normalt igen. Hon sänkte tempot i sitt sugande och hon tittade upp mig och log. Hon reste sig och vi kysstes. Vi stod där i månskenet och kysste varandra.
Vi gick in på toaletten och duschade. När vi var klara så tittade jag på klockan och vi la oss på sängen. Vi somnade.
Vi vaknade två timmar senare och klädde på oss våra dräkter. Vi klättrade upp på taket och tittade ut över staden. Vi såg kupolen på Peters kyrkan som var upplyst, vi såg Colosseum och en massa andra monument.
De andra kom upp på taket och vi log mot varandra. Jag drog upp masken så att bara mina ögon syntes. Jag började springa på taket, när jag kom fram till kanten så hoppade jag ut i luften och jag skrattade.
De andra följde efter mig och vi sprang över hustaken. Vi sprang i ungefär en halvtimme sen kom vi fram till vårt mål. Jag stannade och de andra stannade bakom mig.
Jag nickade mot byggnaden och de andra tittade på mig och nickade. Vi backade och tog sats sen hoppade vi rakt ut och vi fastnade på väggen. Våra hjälpmedel bet sig in i väggen och vi började klättra upp för väggen.
Vi kom fram till rätt våning och jag plockade fram en glasskärare ur en av fickorna på min dräkt. Jag skar ett hål vid handtaget och förde in min hand och öppnade dörren.
Jag gick in och de andra följde efter. Jag smög mig upp bakom en vakt och sövde honom. Alex tog hand om en annan. Vi satte dem i varsin stol. De andra kom in och vi fortsatte genom lägenheten.
Vi tog hand om de vakter som var där och de visste inte vad som hänt. Vi kom fram till en stängd dubbeldörr och jag öppnade den. Därinne lån Anthony och sov. Jag gick fram till sängen och jag tryckte på en punkt. Jag lyfte upp honom och jag bar ut honom till dörren och öppnade den.
Utanför så stod en städvagn jag la ner honom i den tomma tvätt säcken och en städerska körde iväg med den. Jag stängde dörren och gick tillbaka till de andra. Vi klättrade uppåt igen och kom två våningar högre upp och jag skar upp ett hål igen och öppnade dörren.
Jag gick in och tittade mig omkring och jag smög fram till en vakt och jag sövde honom. Jag fortsatte längre in i lägenheten och sjönk ner, jag kände att de andra stannade.
Jag hade hört en låg morrning, jag tittade på den svarta hunden framför mig, jag fixerade den med min blick och den tittade tillbaka på mig, jag fortsatte fixera den och efter en stund så somnade hunden, jag smög fram till den och klappade den.
Den andades tungt. Jag smög vidare och hittade en vakt till och tystade honom. De andra kom bakom mig och jag anade en rörelse till vänster, jag kastade mig mot mannen och sparkade honom på höften så att han tappade balansen, Rebecka fångade upp honom och sövde honom.
Jag tittade på henne och blinkade. Hon blinkade tillbaka. Vi satte honom i en stol och vi gick vidare. Vi kom fram till en sovrumsdörr. Jag lyssnade av ljuden att döma därinne så var vår måltavla inte ensam därinne.
Jag gläntade på dörren och tittade snabbt in. Jag visade två fingrar och de andra nickade jag öppnade dörren långsamt och vi gled in i rummet och gick fram till sängen, vi tystade de som låg där innan de visste vad som hänt.
Vi la kvinnan i sängen och Alex la ett täcke över henne. Jag tog mannen på axeln och jag bar ut honom till en annan städvagn. Jag dumpade honom där och sen gick vi ut genom dörren och klättrade vidare.
Vi skulle runt huset nu. Vi kom fram till nästa dörr och jag öppnade den. Vi gick in och jag gick först, det var mörkt och tyst i rummet. Jag sjönk ner på knä och tittade mig omkring.
Mörka rum va inga bekymmer för mig, som Alex anat så har jag och Rebecka den egenskapen med. Vi kan se i mörker. Jag såg en dör och smög mig dit.
Jag stängde ögonen och lyssnade. Jag hörde andetag på andra sidan, två stycken. Jag visade två fingrar och de andra nickade. Jag drog upp dörren och Alex och Ilse flög ut och sövde vakterna, de rullade runt och vi andra kom efter. Det fanns sex vakter till i rummet.
Vi hoppade på dem och tystade dem innan de hann ge något ljud ifrån sig. Vi placerade dem i stolar och soffor. Vi smög fram till en dörr och jag lyssnade igen. Tung andhämtning, någon sov i det rummet.
Jag öppnade dörren och smög mig in. Jag gick fram till sängen och tryckte på nervcenter. Jag bar upp mannen och en ny tur till tvättkorgen. Vi gick ut genom dörren och klättrade uppåt.
Vi kom upp på taket. Häruppe fanns det finaste rummet. Vi tog oss bort till en dörr. Vi öppnade den och slank in. Vi smög nerför en halvtrappa och kom fram till en annan dörr. Jag stannade och lyssnade.
Jag tog tag i handtaget och öppnade dörren och smög mig in, jag kastade mig på golvet och snurrade runt i luften och jag drog fram en Shuriken. Jag hann aldrig kasta den för Rebecka kom flygande och slog ner mannen, han föll och Annika fångade upp honom innan han slog i golvet. Jag tittade på Rebecka och hon tittade på mig, vi blinkade till varandra och jag gick vidare.
Jag smög vidare och jag stannade och sjönk ner på knä. De anda stannade och väntade. Jag rörde mig långsamt och reste mig bakom en man och tystade honom. Jag satte honom i en stol. Vi rensade hela våningen och sen kom vi fram till en dörr.
Det lyste under den och jag tittade på de andra och nickade. Jag sparkade upp dörren och vi drog våra svärd och sprang in. Jag hoppade upp på bordet och satte svärdsspetsen på hakan på en man som satt där
- Hej Luigi sa jag, allt väl?
- Vem är ni?
- Vi? Din värsta eller bästa mardröm sa jag
- Va?
- Du har gömt tre stycken här på ditt hotell. Vi har tagit dem och nu så ville vi bara berätta det. Vi har inte dödat någon och alla dina vakter sover. En hund med. Så antingen så bara accepterar du att vi tagit hand om dina gäster eller så gör du det inte. Oavsett vad så har vi dem. Ditt val är om du vill få ont eller inte
Han tittar på mig
- Vem är ni?
- De Utvalda
- Ok?
- Det är vi som är anledning till att de betalat dig en snuskig summa pengar för bo här. De ville döda ett par viktiga personer till oss de misslyckades så vi vill ha ett samtal med dem.
- Ok sa han, och varför berättar ni det för mig?
- Kalla det artighet sa jag och log
- Ok sa han, det var ju snällt, ingen av mina män är skadade?
- Nej de sover
- Ok? Gas?
- Nej såhär sa jag och tryckte till på en av männen som satt bredvid honom och
- Effektivt sa han
- Ja sa jag och log, som sagt vi vet att du är neutral, därför har vi inte dödat någon på din mark så att säga. Av respekt mot dig
- Ok det var ju snällt, kan du bekräfta det du säger om dem? Det behövs sa han
- Ok sa jag och fiskade fram min telefon
Jag ringde upp Lorentina och hon svarade
- Hej
- Hej Lorentina, det är den utvalde
- Hej sa hon
- Jag sitter hos Luigi i Rom, han behöver få bekräftat att de tre som har stuckit ville skada vår familj. Vi har hämtat dem från hans, vad kallar du det? Hotell? Kan du bekräfta det åt oss
- Javisst
- Bra han kommer här
Jag räckte över luren till Luigi. Han pratade med Lorentina och när de pratat klart så gav han luren tillbaka till mig
- Har vår vän kontaktat dig?
- Ja
- Bra då vet du vad som gäller?
- Ja
- Bra sa jag vi hörs
- Det gör vi
Jag la på
- Nå fick du bekräftat vad du behövde?
- Ja sa han och tittade på mig, hon sa att ni är De Utvalda
- Ja sa jag
- Då bör du veta att jag är en Da Vinci
- Ja sa jag och log
- Då kunde du befallt mig att lyda
- Jo men det hade varit respektlöst och ett tecken på makthunger och vi är varken eller sa jag, men grevinnan hälsar att bråkar du så får vi smiska dig
- Haha ja det skulle inte förvåna mig
- Bra då är det inga problem mellan oss?
- Nej sa han bra då går vi, lycka till med kortspelet
- Tack sa han och log, och nästa gång ni behöver hämta någon så kan ni alltid ringa
- Det är inte lika kul sa jag och log
Jag hoppade ner från bordet och började springa och de andra följde efter mig. Jag hoppade ut från fönstret och rakt ut i natten, de andra kastade sig ut de med. Luigi stirrade efter oss. jag landade på ett tak 20 meter längre ner, jag började springa direkt när jag landat och fortsatte springa.
Vi fortsatte springa tills vi kom fram till hotellet och tog oss in på våra rum. Vi klädde av oss och la oss i våra sängar och somnade.
Vi vaknade och gick upp. Vi duschade och klädde på oss. Rebecka tog med en och vi åkte ner. Vi gick in i restaurangen och satte oss. de andra satt redan där och åt frukost. Vi pratade om allt möjligt
- Började du systematisera datan på båten? Alex
- Ja det är en gigantisk operation med så många förgreningar att jag bara har skrapat på ytan hitintills
- Ok
- Det kommer ta tid att sammanställa det som vi behöver
- Har du något att gå på?
- Vi har datumet för nästa auktion
- Jo men den ligger ganska långt borta
- Jo men vi har något sa han
- Har vi något konkret? I närtid
- Nej sa Alex tyvärr inte
- Ok sa jag
- Fan sa Ilse
- Svärburken
- Mm sa hon
- Jaha när kommer bilarna och hämtar oss?
Jag tittade på klockan
- Om fem minuter, har alla en sjal eller liknande
- Alla?
- Nej kvinnorna menar jag
- Ja sa de
- Bra då går vi ut sa jag
Vi reste oss och gick ut från hotellet och ställde oss och väntade. Precis på den tid de sagt så kom det tre stora bilar med Vatikanens märke på och stannade. Vi hoppade in och bilarna körde iväg.
Vi kom fram till Vatikanen och bilarna körde ner i ett garage. Vi tog fram våra medaljonger och chaufförerna stirrade på dem. En man stod och väntade på oss och han stirrade också på dem och böjde på huvudet.
Kvinnorna knöt sjalarna om huvudena och vi gick efter honom. Vi kom fram till en hiss och vi fick inte plats allihop så vi fick dela på oss. När vi kommit upp allihop så gick vi mot påvens rum och vakterna som stod utanför tittade på oss och ställde sig i givakt när de såg medaljongerna.
Mannen öppnade dörren och vi gick in. Påven tittade upp och han reste sig och log
- Välkomna sa han
- Tack sa jag och log
- Tack sa Rebecka och log hon med
- Vår familj sa jag, våra mödrar och syskon sa jag
Vi presenterade alla och de hälsade på honom. De var lite tagna av stunden och av att stå inför påven, oavsett om man var troende eller inte så var han en respektingivande man som har mycket makt
- Sätt er sa han
- Tack sa jag och log, nå har du skött dig eller vi skall lära dig dansa?
- Haha jag har skött mig
- Jaså sa Rebecka?
- Ja sa han tveksamt
- Även det du har planerat idag? Du vet vad vi tycker om sådant
- Jag lovar att det inte finns någon som helst baktanke med det mer än att jag vill visa min uppskattning för att ni vid två tillfällen räddat mitt liv
- Så det handlar inte om att du tror att du kommer kunna befalla oss för att du delar ut titlar som gör oss till vad du tror är dina undersåtar? Så att du kommer att få slippa dansa jigg? För om det är det du tror så tror du fel. Oavsett hur många titlar du dinglar framför ögonen på oss så svarar vi bara inför oss själva och du kommer aldrig att kunna befalla oss till något. Vi uppskattar all hjälp vi fått av dig och vi kommer alltid hjälpa dig, men du kommer inte få någon makt över oss oavsett hur många avtal du gör med alla överhuvuden för alla olika religiösa samfund i världen, vi kommer inte under några som helst omständigheter underkasta oss dig. Tro mig när jag säger att vi älskar dig som en farfar men vi kommer inte underkasta oss dig eller någon annan. Är vi överens om det så tar vi jättegärna emot din tacksamhet för att vi räddade ditt liv två gånger, vi tar jättegärna emot sin vänskap och din kärlek. Men försök inte spela spel med oss för du kommer aldrig vinna. Så min kära farfar vad var din baktanke med dagens övningar?
Han tittar på oss sen så tittar han ner i bordet och det ser ut som han gråter, men när han tittar upp så ser vi att han skrattar
- Min kära dotter, du vet hur man läxa upp en gammal man utan att förolämpa honom, och du läxar upp mig med kärlek. Mitt kära barn allt det du säger här sa alla mina kardinaler till mig att jag skulle göra det du säger. De är livrädda för er, för ingen har kontroll på er, ingen bestämmer över er. De ville att jag skulle lura er. Jag förklarade för dem att det inte skulle gå men de insisterade och de hittade på den där titeln som de vill hänga på er. Vad den nu heter
- Riddare av S:t Michaels orden, efter ärkeängeln Michael, visst ville du att jag skulle heta det mor
- Ja sa Isabella
- Just det, jag sa till dem igen att det inte skulle gå och att ni skulle läsa igenom deras falska förespeglingar men de insisterade på att jag skulle få hit er idag så att ni skulle få er titel och bli bundna till oss så att jag skulle kunna befalla över er
- Vet de inte om medaljongerna?
- Jo
- Vet de om vad de innebär?
- Det tror jag sa han tveksamt
- Vet du?
- Det jag vet om dem är att de ger er fritt inträde till alla världens ledare, de ger er rätt att tala med oss och vi måste lyssna på vad ni har att säga
- Ja det är en del av medaljongens vad skall vi kalla det kraft? Makt? Men det är mer än så, Schweizergardet vet vad de innebär, de ställer sig inte där ute i givakt bara för att vi har rätt att tala med dig, de ger oss makten att upplösa den katolska kyrkan om vi vill eller vilket religiöst samfund som vi vill, vi kan avsätta alla de där kardinalerna om vi vill. Vi kan be dig stiga av om vi vill. De ger oss oinskränkt makt. Inser du vad det innebär?
- Inte riktigt
- Det innebär att vi kan gå in där och be dem fara åt sydligare breddgrader, vi har ett önskemål om att gardets krönikör är med därinne. Det kan bli en ganska omtumlande upplevelse. Så vilka kardinaler ligger bakom denna fars?
- Det är tre stycken som varit drivande sa han
- Ok sa jag vilka?
- Kardinal Tomas, Kardinal Pieters och Kardinal Jose
- Ok sa jag, då får de se upp, vi kommer vägra ta emot utnämningen och sen får vi se vart det leder
- Haha skrattade påven, det ser ut som om vi ha en intressant stund framför oss, det är väldigt övertygade om att ni kommer acceptera titlarna
- Jaså de känner oss rätt illa om de tror det, det kan bli stökigt därinne vi vill inte att du skall hamna i trångmål
- Ingen fara, de kan inte göra så mycket mot mig
- Ok bra för det kan komma fram en hel del obehagligheter därinne
- Ok som vad?
- Anklagelser om pedofili
- Förlåt?
- Det finns tydliga bevis på att det förekommer pedofili inom kyrkan. Vi har bevis för att två präster i USA har utnyttjat barn, den bomben kommer brisera snart
- Oh herregud och ni ha bevis för det?
- Ja sa jag, här är vittnesmålen och här är fotografier
Jag räckte över en mapp till honom. Han läste intensivt. Hans ansikte skiftade färg ett antal gånger under tiden som han läste
- Vi vill att du skall veta att vi inte anklagar dig eller din kyrka för det här men det kan bli obehagligt
- Rör om i grytan. Jag kommer att vidta mått och steg
- Bra sa jag, sen kommer det att komma fler anklagelser, vi kommer att anklagas både för hädelse, samröre med djävulen och en massa andra saker innan de är klara. De kommer att försöka tvinga dig till att bannlysa oss
- Aldrig sa han
- Nej som sagt vi har medaljongerna och vi är agnostiker och vi tillhör ingen kyrka. De har försökt tvinga oss in i er kyrka med prästen som vigt oss och döpt barnen. Men vi har inte gått med i er kyrka och vi har lämnat vår. Det var därför vårt överhuvud därhemma kunde gå med på det avtalet som han gjorde. Han lurade dem, han kan inte tvinga oss till något och det avtalet som är gjort är inte värt ett dugg faktiskt. Det kommer de att bli väldigt varse om det, ärkebiskopen skrattade gott när han hörde av sig. Han försökte verkligen förklara för dem att han inte hade något att säga till om men de lyssnade inte på honom så att de kommer att få sig en överraskning. Sen så kommer vi att göra en hel del saker till men vi kommer kategoriskt att vägra ta emot någon som helst titel eller utnämning som de vill hänga på oss.vi kommer säga tack men nej tack. I en utopivärld så accepterar de det men det kommer de inte göra så vi kommer äta upp dem och spotta ut dem. Vi avslöjar inte allt här och nu men de kommer bli varse exakt hur dumt det är att försöka lura oss och vi är väldigt glada och tacksamma för att du inte är inblandad i detta patetiska försök till att lura oss. De skall få lära sig precis hur dumt det är att reta oss. men vi kommer inte gå in där förrän gardets krönikör är där
- Ok sa påven och log
Han tryckte på en knapp och en man kom in
- Be krönikören att infinna sig i stora salen
- Ja ers nåd
- Bra
- Tack sa jag
- Då väntar vi sa påven
Vi satt där och tittade på varandra. Påven log och pratade med våra mödrar och de andra såg avslappnade ut. Jag och Rebecka pratade med varandra i huvudet om hur vi skulle lägga upp vår plan. Det knackade på dörren och en man kom in
- Det är dags ers höghet
- Ok sa påven
- Är krönikören där sa jag
- Ja sa mannen
- Bra sa jag då går vi
Vi reste oss och gick in i en stor sal, Påven satte sig på en tron och jag och Rebecka fick sätta oss på stolar framför honom. Det satt ett hundratal människor i salen och alla var de präster eller kardinaler eller liknande. Vi tittade på dem och log. När alla satt sig så reste sig en av männen och började tala. Han berättade om vårt mod och en massa andra plattityder och han talade i en halvtimme c:a sen tittade han på oss och sa
- Vi tackar er för ert mod och vi vill visa er vår tacksamhet genom att tilldela er dessa titlar som ett bevis på vår eviga tacksamhet
Jag reste mig och tittade på honom och sen på de som var församlade i salen
- Vi tackar nej, vi vill inte ha era titlar
Mannen stirrade på oss med en vantrogen min
- Ni tackar nej?
- Ja sa jag enkelt er titel betyder inget förr oss, då vi inte är troende
- Va?
- Vi är inte troende sa jag, vi är i alla fall inte religiösa
- Va? Men ni är döpta och konfirmerade
- Ja sa jag men enligt vår kyrka så kan välja att hoppa av, vilket vi har gjort
- Va?
- Det är vattnet hjärtat sa jag, framförallt här i Italien
- Ja sa Rebecka, de hör väldigt illa här
- Ja det får jag säga
- Men, men ni kan inte tacka nej
- Jaså säger vem? Vem bestämmer över oss?
- Gud sa han med en överdådigröst
- Jaså och vem är gud? Jag kan väl inte lyda under någon som jag inte tror på eller hur? Vi tror inte på gud alltså kan han inte bestämma över oss
- Hädelse skrek mannen
- Det hamnar väl alltid där eller hur? Skrattar jag till, om vi inte tror på er gud så kan jag inte häda eller hur? Jag kan ju inte prata illa om något som jag inte tror på finns
- Va?
- Jisses behöver du hörapparat, vi tror inte på gud, inte er gud i alla fall, men i alla fall om vi inte tror på honom så kan vi ju inte prata illa om någon som för oss inte finns. Förstår du nu? Alltså vi kan inte häda eftersom vi inte tror på gud. Jag är rätt glad för att jag inte underkastar mig någon som är så grym som er gud är
Det hördes bestörta skrikande i salen, en hel del ropande om djävulen och en massa annat strunt
- Jag säger bara vad jag känner, ni får jättegärna tro på en gud som tillåtet miljoner av människor dö på grund av er tro. På all slakt ni utfört, den förföljelse som ni har utsatt människor för. De miljoner som dog i inkvisitionerna i er religions namn, alla de som dog i korstågen och då har jag inte tagit upp er kyrkas invasioner och övertagande av andra länder, hur många var det som dog i Centralamerika på grund av era expansionsplaner. Var det tjugofem miljoner? Hur många fler var det som dog på grund av er gud i Afrika, Nordamerika? Sen en sådan barbar till gud vill jag inte tro på. Er gud är faktiskt värre än den värsta diktator som någonsin fötts. Så nej vi väljer att inte tro på er gud. Han är för barbarisk för oss. Så som jag sa innan vi tackar nej till ert patetiska försök att få makt över oss, vi förkastar ert försök att slå split mellan oss och vår väldigt goda vän Paulus. Han är som den morfar eller farfar vi aldrig haft. Vi betraktar honom som vår vän, men resten av er är rätt patetiska. I er iver att försöka få kontroll över oss så har ni glömt två små detaljer men de detaljerna är faktiskt väldigt mäktiga sa jag och plockade fram min medaljong.
Rebecka ställde sig bredvid mig och hon tog fram sin medaljong
- Skall vi bjuda dem på en ljusshow sa Rebecka och log
- Ja varför inte sa jag och log tillbaka
Vi började lysa båda två och vi ökade i styrka, till slut lös vi så skarpt att de fick börja blunda. Flera började skrika och kasta sig på golvet, om man skulle lyssna på pladdret bland de som satt där så var vi allt mellan gudsstraff för deras synder och djävulensutsända. När det pågått ett tag så sänkte vi ljuset och bara glödde
- Dessa medaljonger ger oss faktiskt makt att stänga ner hela denna institutionen om vi skulle vilja, sen att vi inte vill är en annan sak
- Ni har inte den makten, ingen bestämmer över gud
- Förlåt men vi har faktiskt den makten sa jag lugnt, vi har bjudet in ordens krönikör och de är ju kända för sin opartiskhet eller hur. Vad säger rullorna om våra medaljonger?
- De säger att om ni är de utvalda så har ni den makten som du säger
- Och hade vi kunnat nyttja oss av dem om vi inte varit de utvalda?
- Hm teoretiskt så skulle ni kunna det
- Så vi måste alltså bevisa att vi är de vi är?
- Ja teoretiskt
- Ok, vad kräver du?
- Hm att ni kan lysa har ni ju redan bevisat, era tatueringar
- Ok hur många måste vi visa, det kan bli lite pinsamt om vi skall visa alla
- Nej, nej det räcker med trädet och blomman
- Ok sa jag och knäppte upp min skjorta och vände mig
Rebecka drog upp sin kjol och visade sin blomma
- Vad mer krävs?
- Tja att den präst som var med vid era ceremonier bekräftar att ni gjort det ni gjort
- Ok sa jag och pekade på prästen som satt i salen. Är vi de vi hävdar att vi är
Han reste sig och sa med fast och myndig stämma
- Ja de har klarat proven, de är de utvalda
- Så bra sa jag när jag knäppte min skjorta, är du övertygad?
- Ja sa krönikören och log
- Så bra sa jag, har jag hävdat medaljongernas makt rätt? Skulle vi kunna tvinga alla härinne skall vi säga dansa en jigg?
- Hm ja sa han, ja det skulle ni kunna göra
- Till och med vår morfar?
- Morfar?
- Ja Paulus, eftersom vi inte är troende så betyder hans titel ingenting för oss, men titeln som morfar betyder väldigt mycket för oss. så morfar
- Aha ok då förstår jag sa han och log, jo ni skulle kunna be hans höghet att dansa med
- Ok sa jag, res er upp, den som inte reser sig trotsar oss och vad är straffet för det krönikör?
- Döden sa han enkelt och reste sig
Det var knäpptyst i rummet alla stirrade på oss. jag drog fram mina Kniten och tryckte på knapparna så att bladen kom fram. Rebecka plockade fram sina svärd från sidan av sitt ben.
- Morfar du behöver inte resa dig, du räknas till familjen, men resten av har c:a tiosekunder på er att ställa er upp, sen utmäter vi lämpligt straff. De började resa sig och till slut stod alla upp
- Bra sa jag och log, har vi en Irländare här?
En man räckte upp sin hand
- Bra kom hit sa jag och pekade med min Kniten
Han reste sig det var en äldre man i sjuttioårsåldern, han kom fram till oss och vi log
- Jag sa lågt kan du dansa jigg?
- Ja sa han och log
- Bra sa jag, då får du visa oss sen sa jag
- Haha skrattade han till, det var ett par rejält hemska saker du har där
- Ja sa jag, de har skurit av en och annan hals sa jag
- Det är rätt sa han, jag skulle vilja diskutera teologi med dig någon gång
- Javisst sa jag och log, jag är historiker så det kan nog bli spännande
- Där ser man sa han, jaja bara ge dem
- Det kan du tro, de behöver lära sig lite ödmjukhet, de försökte utnyttja vår morfar och vi gillar inte när man spelar spel med oss. de skall få sig en läxa. Hur bra skådespelare är du viskade jag
- Hyffsad
- Bra kan du se lagom rädd ut är du sätter dig
- Javisst sa han och log
- Tack sa jag och log tillbaka
Han gick tillbaka till sin plats och såg väldigt rädd ut
- Ni kan sätta er igen sa jag lågt
Alla satte sig och de stirrade på oss
- Vi är lite lätt upprörda sa jag det har kommit till vår kännedom att det är tre personer härinne som ligger bakom denna charad som utspelar sig här idag. De personerna försökte utnyttja vår käre morfars kärlek till oss för egen vinning, de utpressade er heligaste ledare på ett ynkligt vis sa jag
Tystnaden var total alla stirrade på oss och våra vapen
- Nu undrar jag om de tre patetiska männen vågar stå för vad de har gjort eller vi skall behöva hämta er? Sa jag och svingade med min ena Kniten
- De försökte alltså spela spel med oss och de hotade morfar om han inte gjorde som de sa. I sin förtvivlan så hade han inget val vår käre, käre morfar, dessa satansyngel sitter här med er. De förpestar er heligaste lokal med sin närvaro. Hade vi vetat om detta innan idag så hade vi kommit tidigare och rensat ut de djävulenssändebud som vi gjorde med den man som kallades för just Kardinalen, han som försökte döda käre morfar första gången men som vi lyckades stoppa, en av de männen som såg till att han hade den positionen var en av de avkommarorna som är med i denna konspiration med, de måste vara utsända av den svarte för att förpesta ert heligaste. Nå vågar de stiga fram så att vi kan fördriva den svarta pesten från rummet?
Alla stirrar på oss, vi börjar lysa skarpare igen, de tre männen sitter likbleka på samma rad bredvid varandra och stirrar på oss. flertalet börjar stirra på dem och de börjar leta efter en väg ut
- Alex, Sean de lämnar inte lokalen
- Nej far säger de i våra huvuden
- Alla börja lysa säger jag åt dem
Våra syskon reser sig och börjar lysa allihop, alla stirrar på oss nu
- Se er om sa Rebecka, enigheten är här och ni står till doms inför oss. Vi är De Utvalda och vi har enigheten
- Nå Tomas, Pieter och Jose, ni vågar inte träda fram ur skuggorna som ni vandrar i. Hade vi varit troende så hade vi varit övertygade om att ni var allierade med den svarte. Men nu är vi inte de utan vi är de vi är. Men att ni haft fingrarna i en massa olagliga syltburkar vet vi om, seså res er upp. De ni arbetade för finns inte mer. De Första är döda, samfundet är döda och sällskapet är döda. Vi vet att ni genom at ha samröre med de organisationerna också är delaktiga i Ringens skamligheter. Jag undrar om morfar är medveten om ert svek egentligen, och då indirekt för er gud. Låt mig sammanfatta, de såg till att Kardinalen kom nära morfar, de såg till att samfundet fick sin makt i Vatikanen genom att förse dem med information så att en krypskytt kunde försöka mörda morfar men vi stoppade det försöket med, de försåg De Första med information om deras motståndare det var så De Första fick reda på var våra barn var så att de kunde mörda dem. Det var så de fick information om Rebeckas syster Gwen och hennes familj osv. De har utnyttjat prästers olika laster för att få dem att dela med sig av deras bikter. De har utnyttjat sina kunskaper om präster som är pedofiler, vilket de har vetat om i åratal och har utnyttjat i sitt eget syfte. Vi har delgett morfar denna information idag och mått och steg mot de prästerna kommer att tas. Nå ni tre sammanfattade jag det tillräckligt. Ni är ensamma, ni har ingen som kan rädda er längre. Förresten visste ni det att De Första var nazister
Alla stirrade på dem en av dem Pieter rotade i en ficka och stoppade något i munnen, han trillade ihop och hans fötter började slå i golvet. Jag sprang fram till honom och la min hand på honom och helade honom
- Så lätt kommer du inte undan sa jag till honom
Han stirrade på mig och började skrika, jag slog till en gång och han tystnade. Jag reste mig upp och de stirrade på mig med vördnad
- Är ni änglar frågade en man
- Nej sa jag det är vi inte min vän log jag, jag tog tag i två av de som vi anklagat och Rebecka tog tag i den tredje och vi drog fram dem så att de stod framför alla
- Nå vad säger ni till ert försvar? Sa jag
De bara stirrade, det blev blött på mattan under Jose, han kissade på sig.
- Ni spelade ett högt och arrogant spel om att få makt. Ni försökte att driva med morfar och en av er hade siktet inställt på hans position eller hur Jose, det var därför du försökte bringa honom om livet eller hur? Kardinalen var ditt lilla projekt. Och du Tomas såg till så att den där krypskytten kunde få sitt försök, men vid alla tillfällen så har vi satt käppar i hjulen för er och nu försökte ni med denna papperskonstruktion få oss till att bli era marionetter precis som ni försökte med våra anfäder sa jag. Vi är dem som reinkarnationer. Vi har mer makt än några personer på jorden, dels av de vi är, dels av medaljongerna och kanske framförallt för att vi inte är intresserade av makt. Vi kunde inte bry oss mindre om makt. Alla de vi mött hitintills har trott att vi har varit ute efter deras makt. Alla har blivit lika förvånade när vi inte velat ha den. Vad vi vill ha dock är en rättvis värld, det är det vi kämpar för. Men ni era satans förbannade sumptroll, ni var redo att gå över människor för att få er makt, ni var även redo att mörda barn för att få som ni vill, för att ni skulle få makt.
Jag börjar svinga mina Kniten och Rebecka sina svärd, sen klädde vi av dem alla deras kläder så att de stod nakna framför oss. när vi var klara så tog vi ett steg bakåt
- Ni var beredda att döda våra barn viskade jag
- Det mina herrar sa Rebecka var ett stort misstag, vi gillar inte när man försöker göra det, vi har huggit av huvuden på de som gjort det, jag undrar om morfar skulle ta illa upp om vi högg huvudena av er. Inte för att jag bryr mig egentligen, men som Niklas mamma brukar säga så blod är så svårt att få bort från mattorna
Hon slog till dem alla tre och den ramlade ner på golvet och skrek av smärta
- Gör det ont spann hon, detta är bara början av ert lidande, snart tar min man över och då kommer ni önska att vi hugget huvudena av er
Hon slog till igen och de slutade skrika
- Res er upp spann hon, de är dina hjärtat
- Tack sa jag och log
Jag tittade på dem
- Jag kommer nu att utsätta er för mer smärta än ni kan drömma om, ni kommer få så ont att ni kommer önska att jag dödat er, men det som kommer smärta er allra mest det är att ni inser att ni har förlorat er makt, ni är lika maktlösa som ni är nakna
Jag slog till dem allihop och de började skrika, deras skrik var öronbedövande, jag slog till dem på halsen
- Om två minuter är ni döda, om en minut så kommer ni att ha förlorat förståndet, förstår ni
Jag tittade på dem och sen slog jag till
- Döden är för lätt väg utför er, ni skall få en alldeles gratis resa till en ö, vår egen lilla paradis ö utanför Kinas kust, där kommer ni att få alldeles gratis fram till den dag ni dör. Rummet ni kommer att bo i är 2*3 meter stort och ljuset släcks aldrig där. Ni kommer inte att lämnas över i kyrkans händer om det var det ni trodde. Ta hand om dem sa jag
Fyra män föll ner från taket och tog hand om männen.
- Då var vi klara sa jag, tack för oss nu går vi
Vi gick ut till det andra rummet och satte oss. vi väntade på att påven skulle komma tillbaka
- Jaha sa Jesper hur mycket visst ni och hur mycket läste ni er till?
- Vi visste en del och vi läste oss till en del sa jag.
- Så de var också inblandade i de tidigare rörorna?
- Ja sa jag vi har inte haft möjlighet att sätta dit dem innan men idag fick vi chansen
- Hur fick ni in Broderskapet därinne?
- Iluminati
- Ok så de släppte in dem
- Ja utan större problem
- Amatörer jag såg dem direkt, de var slarviga sa Alex
- Ja det var de sa jag, Jesper kommer prata med Tomas om det
- Det kan ni lita på sa han
- Jaha sa min mor, vad händer nu?
- Vi väntar på Paulus sa jag och sen får vi se vad han planerat
- Ok sa hon
Vi satt där och väntade, dörren öppnades och påven kom in i rummet och satte sig på sin plats
- Jaha sa han och tittade på oss, det var en härlig föreställning som ni bjöd på därinne, om man skall tro på hälften av det som sägs därinne så är ni antingen guds hämnande änglar eller utsända från någon annan
- Så pass sa jag
- Är ni alltid likadana?
- Vad menar du?
- Ja river ner himmel och jord och skrämmer livet av folk
- Jaha nej det sparar vi till speciella tillfällen sa Rebecka
- Ok
- Det brukar vara värre sa Jesper, inget blod flöt därinne
- Mattorna du vet, jag vill inte få bannor för blodfläckar på mattorna, de såg rätt dyra ut.
- Jaha morfar vad händer nu? Sa Rebecka
- Ja vad händer nu? Vi får utse tre nya kardinaler, vi kommer nog få lugn och ro för lång tid framöver. Ni skrämde väldigt många därinne, framförallt när ni mer eller mindre sa att om man bråkar med mig så kommer ni och lär dem att dansa jigg. Ni visade väldigt tydligt att ni inte kommer att ta order från någon och om någon försöker att styra er så lär de få en gratis semester resa till er paradis ö. Ni kan vara säkra på att ingen härifrån kommer att lägga sig i era affärer igen
- Bra sa jag, det var på tiden att de inser att de inte är centrum i universum, om du ursäktar så har kyrkan haft för mycket att säga till om för länge, det är på tiden att de inser att det faktiskt har ett annat kall än att integrera om världsherravälde utan faktiskt ägna sig åt det som är meningen att de skall göra. Hjälpa folk. Sen att du kommer få det lugnare är väl bara bra eller?
- Vad var det med att jag har varit förgiftad?
- Jaså det, jo de försökte förgifta dig men vi helade dig och de blev ganska desperata måste jag säga.
- Så ni har räddat mig mer än de två gångerna?
- Tja ja, varje gång vi varit här faktiskt
- Ja senast idag, när vi lös därinne så passade vi på, du kommer leva ett tag till och snälla sluta röka
- Jaja jag har skurit ner på det
- Kanske det men det märks inte
- Hur många gånger skall ni rädda livet på mig utan att jag får betala tillbaka?
- Vi vill inte ha något av dig, vi gillar dig man kan till och med säga att vi älskar dig, du är som den där morfar eller farfar som vi aldrig haft. Vi vill inte ha något av de vi älskar. Vi skulle kunna begära vad som helst. Det enda vi vill ha är din vänskap och kärlek
- Jag gratulerar er två till att ha fostrat två så underbara barn
- Tyvärr har vi inte så mycket med detta att göra, men vi är stola över dem sa Elisabeth och log
- Ja sa Isabella
- Så ni vill bara ha min vänskap och kärlek säger ni
- Ja morfar sa Rebecka och log
- Det är inte lite ni begär men att ni har den både min vänskap och framförallt min kärlek
- Tack sa Rebecka och log
- Men för att vara lite allvarliga, vi kommer att ge oss på Ringen sa jag
Jag berättade om dem och hur vi hade kommit på dem, jag berättade även om de tre som vi tagit hand om att de hade varit med i den organisationen.
- Så de är värt nästa mål, vi har börjat samla på oss all information vi kan om dem, nu vill vi fråga dig om du kan bidra med hjälp
- Självklart sa han direkt
- Tack sa jag, vi är inte så etablerade i de länderna där de är starka än. Men det skall det bli ändring på men ni är så vi skulle vilja få så mycket information som vi bara kan
- Givetvis sa han
- Tack, skicka den till Gunther är du snäll, du har hans nummer?
- Ja då en väldigt trevlig man sa påven
- Ja vi tycker det sa jag och log
- Jag skall nog komma på något, någon dag som jag kan ge er
- Så är det säkert men fram till dess så är vi nöjda med att få din vänskap och kärlek, det bästa med dem är att den är gratis
- Nu är det dags för mat sa han
Vi reste oss och gick in i ett annat rum och satte oss. vi blev serverade en utmärkt måltid. Vi åt och pratade bort ett par timmar i påvens sällskap. Vi reste oss och tackade för maten och vi åkte tillbaka till hotellet.
Vi åkte upp på våra rum och packade ihop våra saker och när vi var klara så åkte vi ner igen. De andra kom ner och jag betalade för våra rum och vi gick ut till de väntande bilarna.
De körde oss till vår båt. Vi gick ombord och kaptenen la ut. Vi samlades i matsalen och vi satte oss vid bordet
- Jaha sa jag tre nere fem kvar
- Ja sa Rebecka, det har varit en intensiv sommar för oss alla
- Så nu har vi ett förslag till er, vi kan inte göra något åt ringen än för vi vet inte var vi skall börja. De befinner sig mest på outforskat territorium som vi inte är etablerade i än. Vi håller på att bygga baser i de länderna och etablera oss men vi behöver tid för det. Så vårt förslag är att vi tar båten till England och släpper av Gwen till sin mamma där. Vi åker till slottet och tar det lugnt ett tag. När vi gjort det så åker vi antingen båt eller plan hem. Där sammanställer vi all tillgänglig information vi har och sen så lägger vi upp planer på hur vi skall gå vidare
- Skall vi åka direkt till England eller vi kommer stanna på vägen?
- Det får ni bestämma, oss spelar det ingen roll. Vi kommer att ha daglig kontakt med Gunther så det kan vara så att han har information till Alex som han skall lägga in på datorn, då får vi lägga till och hämta den. Sen måste vi kanske bunkra osv. men det får kaptenen bestämma
- Så vi kan välja en snabb resa till England eller så kan vi turista?
- Ja och ha båten som bas så att säga
- Jag har alltid velat se Barcelona sa Annika
- Det låter väl som en bra ide sa Esmeralda
- Så Barcelona då? Sa Rebecka
- Barcelona sa Isabella
- Ja varför inte sa Elisabeth
- Ok sa jag då pratar jag med kaptenen
Jag gick upp på bryggan och hälsade på kaptenen
- Barcelona nästa sa jag
- Ok sa han
- Hur lång tid kommer det att ta?
- En till två dagar beroende på väder och vind som alltid på havet
- Som en grekisk vän sa en gång det är Poseidons vilja
- Haha ja så kan man se det
- Har vi mat och dricka ombord så att vi klarar oss dit?
- Jadå sa han och log, vi kan segla till Amerika med det vi har ombord
- Ok slutdestination är England
- Ok vilken hamn?
- Välj du
- Ok sa han, hur lång tid?
- Vi vet inte, vi bestämmer oss på vägen om det är ok
- Det är ni som bestämmer jag är bara glad att ni använder båten
- Bra sa jag och log, när serveras middagen?
- Vid 19 tiden
- Ok tack, du kan förresten hälsa kocken att vi kommer ta över köket ibland
- Kabyssen
- Ok kabyssen sa jag och log, 19 då
- Ja sa han
Jag gick ner till de andra och satte mig i en stol och meddelade dem vad som vi kommit överens om. Jag lyfte på luren och ringde till Gunther
- Hej det är Niklas
- Hej sa han
- Vi är klara i Rom, vi turistar just nu på medelhavet vi är på väg till Barcelona. Påven kommer att höra av sig till dig med information om Ringen
- Ok bra sa han, jag sammanställer det jag har och ser till att ni har det i Barcelona sa han
- Bra sa jag, du kan skicka hem Robert med familj nu
- Ja sa Gunther
- Skicka sen dit en städfirma som både städar och kollar buggar och annat
- Javisst sa han
- Tack sa jag
- På tal om dem, så har de ett kapitel hus i Barcelona trakten
- Ok sa jag, ta med den informationen i det du skickar
- Ja varför inte sa Gunther
- Skönt att kunna gå ut igen?
- Ja sa han verkligen
- Det kan jag tänka mig
- Skulle jag kunna få prata med Elisabeth?
- Ja visst sa jag, ha det bra jag hör av mig i morgon
- Ok sa han hej
- Hej
Jag räckte över luren till Elisabeth och gick bort till relingen och tittade ut på havet. Rebecka kom bort till mig och ställde sig bredvid mig.
- Hur är det hjärtat
- Bara bra sa jag och log, själv?
- Jodå det är bra sa hon och log hon med
- Detta var en bra ide hjärtat sa jag
- Ja jag tyckte det sa hon
- Ladda batterierna lite om inget annat
- Jag hörde om Tempelriddarna, vad säger du?
- Vi frågar de andra sa jag och log
- Ok sa hon och log hon med
Vi stod där vid relingen och tittade utöver det blå vattnet och andades in havsluften. Vi hörde de andra prata i bakgrunden, vi såg hur de slappnade av och umgicks med varandra.
Ilse satt och flätade Gwens hår, Annika och Esmeralda satt och pratade om Barcelona. Jesper pratade med Sean, Simon läste en bok och Alex satt därinne och lekte med datorn.
Isabella satt med barnen och ritade. Elisabeth pratade fortfarande med Gunther. Vi stod där och tittade på vår familj och jag log. Vi gick bort till de andra och jag la mig i en solsäng och tog på mig ett par solglasögon och somnade.
Jag vet inte hur länge jag sovit men jag vaknade av att Rebecka pussade mig
- Är du vaken hjärtat?
- Ja sa jag, nu är jag
- Va bra det är snart dags för mat sa hon
- Ok sa jag och log, hur länge har jag sovit?
- En dryg timme
- Ok sjön som gör det, den friska luften
- Mm sa Rebecka och log
- Var är de andra?
- De gör sig klara för middagen
- Ok då får vi göra det med
- Jag är redan klar sömntuta
- Ok sa jag och log då är det bara jag som får göra mig i ordning sa jag
Jag gick in i vår hytt, jag rotade igenom väskan och hittade lite kläder, jag skulle få köpa nya i Barcelona, jag misstänkte att Rebecka skulle gå på en shopping runda hon med.
Jag klädde på mig och jag gick in i matsalen, vi åkte förbi en ö såg jag utanför ett av fönsterna. De hade dukat fram en buffé av fisk och kött. Jag plockade till mig lite av varje och satte mig vid bordet. De andra var där och åt redan. Kaptenen kom ner till oss
- Det är en storm på väg så vi kommer att lägga till på Korsika och rida ut stormen där. Det brukar inte hålla i sig så länge
- Ok sa jag då gör vi så
Han gick iväg och vi fortsatte äta. Jag tittade på Rebecka och hon tittade på mig och nickade
- Vi har fått en möjlighet till lite träning i Barcelona, Tempelriddarna har ett kapitel där någon som är intresserad?
Jesper tittade på mig och log, Esmeralda likaså, de andra tittade på oss och de log de med
- Då var det bestämt sa jag och log mot dem
Vi kom till en hamn och la till. Vi gick in i biorummet och satte på en film och började titta. Det började smattra utanför och vi hörde hur vinden ven utanför fönsterna.
Barnen satt i våra famnar och de somnade efter en stund. Vi tittade färdigt på filmen. Vi gick och la barnen och sen gick vi tillbaka till de andra. Vissa hade satt igång med att spela kort, andra satt och pratade. Vi satte oss hos våra mödrar.
- Jaha då har ni träffat påven
- Ja det var spännande sa Elisabeth, han verkar vara en trevlig man
- Ja verkligen sa jag, han är väldigt snäll, men jag tror att han har en annan sida om det vill sig. Man skall inte komma på hans svarta lista dock. Men han är en rar man
- Ja verkligen sa Isabella, sa kaptenen hur länge detta skulle hålla sig?
- Nej sa jag, men han antydde att det nog skulle dra över fort
- Ok, jag är glad att vi inte är ute på öppet vatten i detta vädret
- Ja verkligen sa Elisabeth, jag hade väl kräkts hela tiden
- Mm jag med sa Isabella
- Jaha vad händer nu?
- Nu så är vi i det stadiet som är mellan två uppdrag eller vad man skall kalla det, det är nu vi brukar ha som mest oro i kroppen, vårt adrenalin har pumpat så länge och nu så bara stänger vi kranen och det brukar sätta sina spår hos oss
- Ok
- Ja vi blir griniga och stingsliga skrattade jag, därför kan det där kapitelhuset utanför Barcelona bli bra. Sen så brukar vi shoppa när vi är i denna fasen. Hjärtat jag behöver nya kläder
- Mm jag med sa hon och hennes ögon tindrade
- Haha skrattade jag, vi får handla i Barcelona
- Hur ser era dräkter ut?
- För jäkliga sa jag, vi får se om vi kan göra något åt dem
- Lämna dem till mig, jag skall säga till de andra med, de är inte lätt tvättade
- Nej sa jag, och tack
- Vi får väl ägna oss åt vapen vård med sa Rebecka
- Ja sa jag, jag skall ta det med de andra i morgon
- Hur många dagböcker har ni fått ihop nu?
- Drygt ett trettiotal, det börjar bli längre mellan gångerna som vi hittar dem
- Hur många har ni kvar?
- Kanske lika många
- Ok
- När skall ni börja skriva era?
- När vi är klara, det kommer att bli som memoarer eller nåt skrattade jag till, frågan är om någon kommer att tro på oss
- Det tror jag inte men det måste göras, vi får göra det när vi sitter där på verandan och dricker kaffe
- Har ni bestämt var den verandan skall vara
- Nej faktiskt inte sa jag
- Vi letar fortfarande
- Längtar ni dit?
- Nej det tror jag inte, jag är inte redo att gå i pension än
- Nej inte jag i heller sa Rebecka och log, jag har alldeles för roligt
- Mm jag med, visst finns det tillfällen när jag känner att vad i helvete håller jag på med
- Ja jag med men den tanken försvinner när vi är uppe i det, vi gnäller en del emellanåt men jag skulle inte vilja göra något annat
- Nej inte jag i heller, och vi får göra det med de vi älskar mest i livet
- Mm precis sa Rebecka
- Jaha Barcelona i morgon förhoppningsvis
- Ja sa Rebecka
- Och sen då?
- Jag har inte en aning faktiskt, vi får se vad Gunthers information säger, vi får vänta på vad Vatikanen har att komma med
- Ja precis
- Ni tänker på ringen?
- Ja sa jag, det är helt nytt område för oss i länder som vi inte vet så mycket om, jag hoppas att vi hinner läsa på oss under denna resa
- Så det är det som är tanken med denna resa?
- Nej inte enbart, vi behöver vila, de fyra behöver tid för sig själva så att säga och vi behöver landa efter drygt två månader med resande och fäktande
- Om ni nu ogillar tempelriddarna så mycket varför hjälpte ni då Robert?
- Hm det kapitlet som han är ledare för är det enda som inte jagade de fyra. De höll sig neutrala och de räddade till och med dem vid ett tillfälle så vi betalade tillbaka den skulden nu. Är det något vi alltid gör så är det att vi betalar våra skulder, vi har en bräcklig vapenvila med det kapitelhuset och vi skall försöka hålla den så länge som möjligt men han kommer att få välja till slut, jag hoppas att han väljer rätt när det kommer dit
- Ok det låter som att du inte vill att han vänder sig mot er
- Nej det vill jag inte, han är en bra man som gör sitt bästa för att segla sig igenom ett minfält av traditioner som han inte tror på. Han vill modernisera men det vill inte de andra så han arbetar i motvind. Vi kommer göra vad vi kan för att hjälpa honom
- Ok sa Isabella men ni kommer inte tveka om han vänder sig mot er?
- Nej sa jag det gör jag inte, de är en farlig organisation som vi har en blodsfejd med, så nej jag kommer inte att tveka att vidta åtgärder om det behövs
De andra började bryta upp och gick och la sig. Vi sa god natt.
- När skall Alex och de andra vara tillbaka i skolan?
- Ok två veckor, det är en annan anledning till denna resa, att han skall få lite sommarlov. Han kan ju inte komma tillbaka till skolan och säga att han tillbringat sommaren med att lära sig att bli lönnmördare. Ilse har sin skola hon med. Annika har sökt in på skola hon med, men vi får se hur hon gör nu när Sean finns i hennes liv
- Ja vad skall han göra?
- Jag har inte en aning, det är det vi hoppas att de skall komma fram till under denna resa
- Ok sa Isabella, de kanske börjar läsa båda två
- Ja det är möjligt, vi får se helt enkelt
- Vad skall ni göra då?
- Har inte en aning sa jag och log
- Jaga skurkar sa Rebecka och log
- Haha skrattade Elisabeth till
- Hur gick samtalet med Gunther frågade jag Elisabeth
- Jodå det gick bra sa hon, jag tänkte faktiskt fråga om jag skulle kunna få låna planet och flyga till honom från Barcelona
- Absolut sa jag och log
- Bra vi har en del att prata om sa hon
- Jag förstår det sa Rebecka, jag vill att du skall veta att jag är väldigt glad för din skull mor
- Tack sa hon och log
- Har ni pratat om hur ni skall göra rent praktiskt?
- Nej det är det vi skall göra när jag reser till honom
- Ok sa Rebecka
- Jag har mitt liv i Sverige och han har sitt där, det blir kanske en lösning liknande den som mor och Bowels har, med skillnaden att det blir jag som får stå för det mesta resandet
- Ok sa Rebecka, planet är ditt när du vill. Vi har två så det löser sig
- Och skulle det behövas så köper vi bara ett till
- Ja sa Rebecka så tänk inte på det
- Haha sa Elisabeth, jaja vi får se vad vi kommer fram till. Han har ett viktigt uppdrag för er
- Ja sa jag och jag önskar att jag kunnat säga att vi klarat oss utan honom men även om vi gjort det så hade boken bara sagt nej. Han är krönikören och det kan vi inte ändra på
- Det skulle jag inte vilja i heller sa hon
- När börjar du jobba igen frågade Rebecka
- Om två veckor ungefär sa hon
- Stannar du där till dess?
- Vi får se, nu kan vi i alla fall gå ut så jag kan gå på möten där, det finns sådana i Bern. Men jag kommer sakna er alla när jag är där så vi får se, men det lär nog bli en vecka i alla fall
- Ok sa Rebecka, vi håller kontakten så att du vet var vi är och kan ansluta dig till oss om du vill
- Tack sa hon
- Nej nu skall jag gå och lägga mig sa Isabella
- Mm jag med sa Elisabeth, vi ses i morgon
- Det gör vi sa jag
Vi satt kvar en stund till och tittade ut på stormen. Det regnade och blixtrade rejält. Vi gick till vår hytt och vi älskade länge och när vi var klara så duschade vi och la oss i sängen och somnade
Fler noveller av samma författare
