Den där dagen....Bok 6 Familjen Kapitel 27
Kapitel 27
Vi vaknade och steg upp, jag tittade på Rebecka hela hon strålade. Jag gick fram till henne och kysste henne. Vi stod där och kysstes länge. Vi delade på oss och vi tittade varandra i ögonen.
Som jag älskade denna kvinna, det var ren, rå och brutal kärlek till denna fantastiska varelse. Vi tittade på varandra och log. Vi gick ut ur rummet och ner till matsalen.
Vi satte oss och väntade på den äldre damen. Hon kom gående och tittade på oss och gick fram till bordet och frågade vad vi ville ha till frukost
- Jag tar gärna lite yoghurt och frukt om du har
- Jag tar detsamma sa Rebecka
- Kaffe att dricka sa jag
- Samma här sa Rebecka
Damen nickade och gick iväg. De andra kom ner och satte sig vid bordet. Damen kom in med vår frukost. Hon tog upp de andras beställningar och vi började äta. Den andra fick in sin mat och de började också äta.
Vi pratade om allt och inget. Vi åt upp och gick upp på våra rum och tog på oss vandringskläder och kängor. Vi hängde ryggsäckar på våra ryggar och sa till damen vart vi skulle och sen gick vi ut och hittade leden som vi skulle följa.
Vi gick i lagom takt i ungefär två kilometer. När vi försäkrat oss om att vi inte var förföljda så började vi springa med hjälp av kraften. Efter en timme så var vi framme där vi skulle börja ifrån.
Vi höll oss i skogsbrynet. Dolda av träden. Vi la oss ner på marken och vi turades om att vakta och vila. Vi åt kall mat och väntade på att mörkret skulle falla. Vi såg solen gå ner bakom bergskammarna.
Vi bytte om och tog på oss våra dräkter och hängde på oss våra vapen. Vi tittade på varandra och vi såg strålkastarna tändas. Vi tog oss så nära vi kunde dolda i mörkret sen väntade vi.
Jag log mot de andra och de log tillbaka. Det som börjat för två månader sedan skulle ta slut inatt. Våra barn skulle vara trygga efter i natt. Det blev kolmörkt, vi sprang fram till berget och vi började klättra.
Vi flög uppför väggen. Vi kom till en punkt där vi kunde använda kraften och vi klättrade ännu snabbare. Jag slocknade och de andra gjorde likadant och vi klättrade vidare.
Vi kom förbi första överhänget och fortsatte snabbare upp. Vi kunde lysa igen och jag satte högsta fart och de andra hängde på och vi kom fram till andra överhänget och jag slocknade. Vi tog oss förbi det och jag fortsatte uppför väggen. Femtiometer kvar, tjugofem, tio, framme. Jag stannade och tittade på klockan trettiosjuminuter, de andra kom fram. Jag log och drog upp masken de andra log och gjorde likadant.
- Får jag lov min sköna frågade jag Rebecka
- Haha gärna mitt hjärta sa hon och log
Vi tog oss över den låga muren och vi började dansa. Mitt svärd klöv luften och jag började fäktas. Vi började lysa allihop och vi dansade oss igenom slottet vi lös starkare och starkare, vi drev dem framför oss.
Vi högg, skar och fäktade oss fram. Vi bytte vapen med jämna mellanrum och vi arbetade oss neråt i slottet, en alarmklocka började ljuda och vi tog ett språng rakt ut alla åtta och landade i en cirkel och mötte de som kom emot oss.
Till slut så slutade det komma fler, vi gick bort mot en dörr. Vi stannade och jag tittade mot de andra
- Täck vår rygg, ingen kommer in förrän vi säger till
- Ok sa Jesper
Jag anade ett leende bakom masken
- Bra sa jag
Vi öppnade dörren och gick in vi kom in i en stor sal, mitt på golvet stod ett rektangulärt bord med fjorton stolar. Vi gick in jag drog mitt svärd och gick fram till bordet och stannade
- God kväll sa jag
- Vem är ni frågade en man
- Vi? Tja vi går under många namn sa jag, men det ni kanske känner till är Djävulens Barn
- Oh herregud sa en av kvinnorna vid bordet
- Nej tvärtom faktiskt
- Va?
- Vi har inte så mycket med gud att göra sa jag, men desto mer med vår far att göra
- Er far?
- Ja Lucifer, och ni har förargat honom rätt rejält
- Va?
- Ja inte nog med att ni försöker att leva som nazister så har ni hotat de utvaldas barn
- De utvalda är en myt fräste en man
- Hahaha skrattade jag isande så det tror ni?
- Ja de är en myt som de svinen använder för att skaffa sig makt fräste mannen
- Vakta din tunga när du pratar om de utvalda sa jag med låg röst, vi kan få för oss och skära ut den sa jag och la mitt svärd mot hans hals. Det var rött efter allt blod som det skurit under kvällen
- Vad vill ni? Frågade Himmlers dotter
- Det trodde jag var självklart sa jag, vi skall straffa er hela bunten. Som jag sa innan ni har retat de utvalda och innan du säger att de är en myt så kan jag lova dig att de finns fråga henne sa jag och pekade med svärdet mot kvinnan. Din mentor ringde dig i somras eller hur? Eller det har du inte berättat för de andra judeslinka
- Vad sa du väste hon
- Du hörde mig skall jag upprepa det? Tror du att jag är rädd för dig eller din knähund, fast jag undrar vem som är knähunden sa jag och började lysa
Rebecka började lysa hon med och vi strålade så att de fick blunda
- Som sagt de utvalda är ingen myt, vi är i allra högsta grad levande, men vi får väl tacka mina halvkorkade släktingar för det sa jag och drog ner masken. Vi träffas igen sa jag till kvinnan och log
- Ni sa hon, ni
- Ja vi sa jag och log, och ni har hela tiden trott att min bror var jag, eller det var något annat det gällde, javisst Broderskapet, ni ville inte ha de efter er men det ni inte visste att i slutändan så är det vi som bestämmer över dem med. Ibland eller nästan alltid så blir jag så förundrad över hur monumentalt dumma ni är eller kanske inte dumma det var elakt. Men så fruktansvärt uppblåsta av er egen förträfflighet att ni tror att ni vet allt, när ni egentligen inte vet ett endaste dugg
- Vem fan tror ni att ni är? Vrålade mannen
Jag svingade svärdet och högg av honom huvudet
- Jag är den som kan göra så sa jag, någon mer som vill ta ton?
De stirrade på mig
- Inte det? Ni är förresten medvetna om att det jag sa om henne igår är sant, hennes mamma må hon vila i frid var en judisk fem marks hora
- Håll truten sa hon
- Nej sa jag, de har rätt att veta sanningen, den sanning som min gammelfarfar hittade
- Din gammelfarfar viskade damen
- Ja gamle käre Heydrich var min gammelfarfar och då vet du vem min gammelgammelfarfar var eller hur?
- Ja viskade hon
- Så jag har egentligen mer rätt till den stolen du sitter på än vad du har, men du kan behålla den, men vi vet sanningen om dig. Det är rätt fascinerande att en av de som jagade judarna värst fick ett barn med en judinna och till på köpet en prostituerad judinna. Det med lakanet vet jag inte, det var rätt lågt av mig. Jag ber om ursäkt för den kommentaren
- Herregud sa en av kvinnorna vid bordet
- Nja inte riktigt, jag har inte lika stort ego som vissa av de som ledde den där förvirrade föreningen
- Men, men djävulens barn
- Haha ja de lurade er rätt rejält? De ha i alla fall lurat Tempelorden. Ert absolut största misstag, ni har gjort många men det största var att hota våra barn. Hade inte er idiot till underhuggare hotat med att skära halsen av våra barn
Det sista skrek jag ut
- Men sluta nu sa Rebecka och tittade bort i hörnet av rummet. Du är inte speciellt skicklig bara så du vet sa hon. Du kommer inte bryta igenom vårt försvar. Starkare personer än du har försökt. Du kan sluta gömma dig nu. Kom hit till oss andra
En man steg ut ur skuggorna. Han var asiat och var klädd i en snygg kostym
- Välkommen sa jag, är det lilla knähunden? Eller jag skall säga grisen i ditt fall eftersom du är vietnames?
- Va? Sa mannen förvirrat
- Var jag otydlig?
- Nej sa han men jag förstår inte
- Jisses, du är hennes knähund, eller hon tror det i alla fall, men eftersom ni äter hund i Vietnam och har grisar som husdjur så kanske knägris passar bättre för er?
- En av kvinnorna brast ut i ett hysteriskt skratt, knägris den var bra
- Tack sa jag och log, nå förstår du nu
- Det var rätt rasistiskt
- Tja vi är bland en rätt rasistisk grupp människor, och dina arbetsgivare är rätt rasistiska de med eller hur? Kineserna har en historia om att tro att de är bättre än alla andra, dig tolererar de för att du kan det du kan. Du är ett vapen, inget vidare bra sådant men dock ett vapen
- Ni är självsäkra
- Ja sa jag, det är vi, vi vet precis hur stark du är, och vi vet egentligen inte hur starka vi är men att vi är starkare än dig det vet vi
- Det återstår att se sa han
Han började trumma på kokoro och sen attackerade han
- Jaha sa jag, var det allt? Vill du pröva en gång till?
Han attackerade igen och inget hände
- Du måste lägga ner din själ i det annars så funkar det inte. Du får en chans till sa jag
Han svettades som han fokuserade och sen sköt han iväg sin attack
- Jaha var det allt sa jag?
- Hur är det möjligt sa mannen med darrande röst
- Vi glömde nog berätta det sa jag, har du hört talas om den gudomliga vinden?
- Den är en myt, en utopi
- Hörde du det hjärtat sa jag, vi är en utopi
- Jo men det kan nog stämma sa Rebecka
- Jo förvisso jag men ändå
Vi började lysa igen och han stirrade på oss
- Nej skrek han
Vi projicerade vår kraft och skar av honom från kontakten med kraften och vi gjorde honom blind, stum och döv. Vi tryckte upp honom mot väggen med kraften och jag slog till honom så att han svimmade
- Jaha sa jag och tittade på kvinnan, då var en av dina jokrar borta, skall du spela ut nästa? Eller vänta han tog vi också kraften ifrån vi har snart dödat hela släkten. Vad har du mer att spela ut? Förresten uppskattade du våra presenter?
- Va sa kvinnan skakat
- Uppskattade du våra presenter, har du berättat för dem om dem? Jaså inte ok då får vi göra det. Alla era kapitel är tillintetgjorda. Vi har skickat presenter till henne, ledarnas huvuden.
- Oh herregud sa en kvinna
- Det finns i princip bara ni kvar och snart är ni också borta, hur ni väljer att förvinna avgörs här sa jag beroende på vem av er som pratar sa jag. Förresten, tryck på knappen sa jag till kvinnan våra syskon fryser säkert därute så får vi se hur duktiga dina vad är det du kallar dem Einzats gruppen?
- Dina special tränade ninjas, eller vad man nu skall kalla dem. Tryck på knappen sa jag
Hon stirrade på mig
- Jag gör det sa jag
Jag gick bort till henne och tryckte på en knapp
- De kommer nu Jesper sa jag
- Ok sa han
Det blev tumult utanför dörren och en massa liv, vi tittade på de som satt där och vi såg hur spända de blev, det tystnade och dörren öppnades, våra syskon kom in och de stängde dörren
- Hur bra var de?
- De hade inte platsat på skolan sa Alex nonchalant
- Som jag trodde sa Rebecka, pappfigurer
- Mm verkligen Yoshi hade skrattat så att han gråtit om han sett dem
- Så pass
- Ja sa Annika och torkade av sitt blad på en av kvinnorna precis så dåliga var de
- Ok vilken besvikelse
- Han som ligger där?
- En lika dålig Tau, Tau magiker sa Rebecka
- Jaha då har du bara ett kort kvar att spela ut, dina livvakter, skall vi kalla på dem med? Ja det är väl lika bra sa jag och tryckte på en annan knapp
Tio män kom inrusande i rummet och vi tittade på dem, jag drog upp min mask och vi började lysa. Vi dansade in emellan dem och efter mindre än en minut så var de döda
- Jaha då har du spelat ut allt du har och jag måste säga att du inte imponerar
- Herregud sa en annan av kvinnorna
- Nej sa jag, vi är inga gudar, vi är de utvalda och vi har uppnått enigheten
Kvinnan hajade till
- Du har hört talas om den?
- Ja sa hon det står om den i boken sa hon
- Har du läst boken?
- Nej men min far har fått den uppläst
- Haha av min Gammelfarfar? Ja jisses han hade inte många rätt kan jag säga, han kunde inte läsa den, det kan bara vi och krönikören. Men som jag sa innan den som pratar får leva, de andra kommer dö
- Vad vill ni veta sa kvinnan
- Inte du, du kommer verkligen dö, du gav ordern om att döda barn
De andra hoppade till
- Och det visste de inte sa jag, spännande du har alltså haft hemligheter för dem. Då är frågan hur mycket de vet om dina affärer? Och vet de ingenting om dem så är ni inte användbara för oss och då kommer ni att dö
- Nej skrek en kvinna och reste sig och försökte springa iväg
Esmeralda fångade in henne och tittade på mig, jag tittade tillbaka
- Söv henne men få det att se ut som om du bryter nacken på henne
- Ok skrockade hon
Hon snärtade till kvinnans huvud det small i rummet som om man bryter en trädgren och kvinnan rasade ihop. De andra stirrade på Esmeralda
- Fler som vill dö? Undrade jag
De stirrade på oss
- Har du berättat för dem om Djävulens Barn och vad de gör frågade jag henne?
Hon skakade på huvudet
- Ok då får vi visa dem, så att de får en uppfattning om vad vi pratar om, tycker du inte det?
Jag gick fram till en av männen som stirrade på mig, hans ögon var naglade vid mina vapen. Jag snurrade runt hans stol och jag tittade på honom, och sen slog jag till. Jag slog tre gånger och han trillade ner på golvet och han skrek
- Du vet, den smärtan du känner nu är ingenting mot vad du kommer känna om en stund. Jag gör inte det här för att få reda på något, jag gör det för att jag gillar det, förstår du?
Han skrek och stirrade på mig, hans vrål ökade. Jag slog till igen och han tystnade. Jag lyfte upp honom på stolen igen
- Här brukar folk svära och skrika åt mig, och be mig fara åt helvete, kalla min fru för en massa namn och de hotar med att skada våra barn. Det smärtan som gör det. Adrenalinet som kickar in. På grund av det så pratar man, ilska väcks i kroppen. Då brukar jag säga att nu blir det värre
Jag slog till igen fyra gånger och han skrek ännu högre, han skrek tills luften tog slut. De andra runt bordet stirrade på mig och var rent vita i ansiktet. Jag tryckte till honom på halsen det blev knäpptyst i rummet
- Om jag inte stoppar nu så kommer han dö om tjugosekunder¨
Jag slog till och satte honom i stolen och tittade på honom. Jag tryckte på hans hals
- Nu brukar de säga att de skall prata, nu har adrenalinet klingat av, nu känner de bara smärta. Nu brukar det räcka med att säga att det du känt nu är ingenting mot det som skall komma
Mannen stirrade på mig
- Den blicken brukar vi också få, sen kommer jag med en massa teatraliskt prat om djävulen och gud osv. Sen för att bevisa att jag inte skojar med smärtan, för det finns alltid ett hopp om att jag inte talar sanning så då får jag bevisa det
Jag slog till honom tio gånger och han studsade av stolen och hela han skakade på golvet. Hans fötter slog i golvet
- Lyssna nu, du kommer snart att dö, du kommer att känna att döden är befrielse, jag kan göra det ännu värre. Tro mig, så vad säger du skall du prata?
Jag slog till igen och satte honom i stolen igen
- Nå sa jag skall du prata?
- Vad vill du veta sluddrar mannen fram
- Tja, vilka är dina sexuella preferenser?
- Jag gillar unga, framförallt unga pojkar
- Ok och hur unga skall de vara?
- Så unga som det bara går
- Ok sa jag, under tio år?
- Ja sa han
- Ok sa jag, jag har en bekant här som inte gillar sådant, om du tycker att jag varit elak så är jag en västanvind jämfört med henne. Det är min svägerska du skall få träffa henne. Ilse
- Ja viskade hon
- Han är din
- Tack spann hon
- Inget dödande men kanske samma behandling som våra saliga fäder fick?
- Ja Niklas spann hon
Hon gick fram till mannen och delade ut en skur av slag, mannen studsade av stolen och hon tittade på honom och log
- Så du gillar dem unga, vill du veta vad vi med sådana som dig? Vi kan väl säga att du inte kommer ha nytta av det du har mellan benen mer.
Hon slog till och drog sitt ena svärd och skar av honom byxorna. Rebecka lyfte upp honom och tryckte upp honom mot en vägg. Hon började stimulera vissa hormoner hos honom och han började le saligt.
Hans penis hårdnade och Ilse satte sitt svärd mot hans genitalier och hon skar långsamt av hans testiklar och penis. Rebecka slutade stimulera och smärtan slog till och han skrek.
Hans genitalier trillade ner på golvet och Rebecka helade honom Ilse stirrade på honom och böjde sig ner och kastade könsdelarna på bordet. De landade framför Himmlers dotter. Hon stirrade på dem, en av kvinnorna svimmade.
- Så här gör vi med sådana som du
Hon vände ryggen mot honom och Rebecka släppte honom och han trillade framåt och slog i golvet
- Nå vems tur är det nu?
Alla stirrade på mig och sen bröt det ut en kakofoni av pladdrande. Jag höjde handen och det blev tyst
- Du först sa jag och pekade på en av kvinnorna
Hon pratade orden rann ur henne. Sen var det nästa. Alla berättade allt vad de visste
- Nå nu är det din tur sa jag till Himmlers dotter, nå hur skall ha det, jag nästan längtar efter att du skall tacka nej. Då lämnar jag över dig till Rebecka. Om ni tycker att jag varit elak så kan jag på hedersord säga att fan själv kunnat lära sig något av henne. Så hur skall du ha det?
- Vad vill ni veta viskade hon
- Allt om din inblandning i människosmugglingen, och när jag säger allt så menar jag allt är det förstått, allt från pengar till minsta hantlangare. Så börja berätta annars sa och tittade på Rebecka
Hon stirrade på mig, sen på Rebecka hon svalde och sen började hon berätta. Hon talade oavbrutet i en timme sen tystnade hon
- Visst är det skönt att lätta på trycket och berätta sanningen? Vi slog till mot en av de där som köpt barn av dig. Det var ingen vacker syn. Vi blev rätt upprörda kan jag säga och det är inte bra att göra oss upprörda. Det har ni märkt av här. Men jag kan säga dig att detta är ingenting mot vad som kommer hända med dem. Var är presenterna vi skickade?
- I kylrummet
- Ok var är det?
Hon berättade, jag tittade på Jesper, Sean och Alex. De gick iväg, vi andra väntade på dem
- Har min gammelgammelfarfar dött än?
- Va? Ja han dog samma dag som han träffade er
- Ok sa jag, skönt då var den delen av släkten snart utraderad. Vet du vi dödade honom utan att röra honom. Vet du vad vi dödade honom med?
Hon skakade på huvudet
- Kärlek sa jag, vi dödade honom med kärlek, det är det ultimata vapnet. Vi förlät honom för allt han gjort och det blev för mycket för honom
- Men han kunde inte känna viskade hon
- Jo när vi var färdiga med honom så kunde han
- Herregud
- Du vet vad det innebär? Spännande
- Vad kommer hända med oss?
- Du skall få träffa din far sa jag, de andra kommer att få nytt boende som vi står för
- Va?
- Ja du trodde väl inte att du skulle överleva?
Hon stirrar på mig och de andra
- Som jag inledde med, vi tar det väldigt personligt när folk stämplar mot barn, till och med Sergej vet bättre än så
- Nej sa hon
- Jo sa jag och tittade på henne
- Men jag pratade
- Ja sa jag det gjorde du, och det hade du gjort oavsett
De tre kom tillbaka med kylväskorna. De satte dem på bordet
- Ta hand om dem sa jag och pekade på de som satt runt bordet.
De andra skred tillverket och sövde dem
- Sean, Alex, nu är det dags
- Ja far sa de
- Hon har inte berättat allt, få henne att prata
- Ja far sa de
Ilse tittade på Alex med medlidande i ögonen, Annika tittade på Sean hon hade samma blick. Ilse tittade bedjande på mig. Jag skakade på huvudet, Rebecka gjorde likadant.
De tog kvinnan och sen utsatte de henne för smärta, de torterade henne till gränsen för vad en människa klarar. De grät och vi tröstade dem och jag gav av min kärlek till dem.
- Det räcker nu sa jag
Jag gick fram till kvinnan och tittade på henne
- Nå som sagt du hade mer att berätta, och som jag sa innan vi får alltid reda på sanningen, nu vet vi allt
- Snälla viskade hon
- Nej sa jag, vi är inte snälla inte i dag, inte mot dig. Du är ond så är det bara. Det jag kan lova dig är att det kommer gå snabbt sa jag och drog mitt svärd sen högg jag av hennes huvud
- Fy fan vilken människa sa Ilse
- Ja sa jag, vilken jävla människa
- Släpper du upp Medici sa Rebecka till Jesper
- Ja jag fixar det sa han och gick ut
- Samla ihop dem så att de kan ta dem med sig sa jag och pekade på de utslagna som satt runt bordet
Vi satte igång och flyttade på de som sov. Vi satte dem vid en av dörrarna. Jesper kom tillbaka med Medici vakterna
- De skall till bunkern
- Ok sa de
- Tack för hjälpen med leveranserna
- Ingen fara sa de och log
De började bära ut människorna. Jag gick bort till kinesen och högg av hans huvud, jag tog en av kyl väskorna och lyfte ut huvudet som låg där, Kyoto tänkte jag. Jag la ner kinesens huvud i väskan.
- Nästa leverans sa jag, du vet vad du skall göra?
- Ja sa mannen
- Bra lycka till
- Tack sa han, han tog väskan och gick
- Nu kommer nästa morbida sak i denna historia sa jag
Jag började öppna kylväskorna och placerade huvudena på tallrikarna runt bordet. När jag var klar så rös jag till. Vi gick ut ur rummet och jag gick före de andra och jag ledde dem in i ett bibliotek. Jag tittade mig omkring och hittade vad jag sökte. Jag visade böckerna för Rebecka, Esmeralda hittade ett par böcker hon med. Vi packade ner dem i vår ryggsäck. Vi gick ut och jag ledde dem till en helikopterplatta. Jag plockade fram min mobiltelefon och ringde Gunther
- Hej vi är redo för transport nu
- Ok den är framme om trettiominuter
- Vi har en massa information om smugglarringen, de kallar sig så förresten. Ringen
- Ok sa han
- Men det visste du redan eller hur?
- Ja sa han
- Är båten på väg?
- Ja den kommer vara framme i tid
- Perfekt, Isabella och de andra?
- De kommer att vara ombord när det är dags
- Perfekt sa jag
- Hur mår ni?
- Så bra som man kan förvänta efter denna slakten sa jag
- Alex och Sean
- Med bravur godkända sa jag, du kan stryka det från deras lista
- Ok jag beklagar, hälsa dem det
- Ja sa jag det skall jag göra, jag hör av mig och rapporterar vid tillfälle, skickar du det du har så att Alex kan börja?
- Ja sa han det kommer finnas på båten tillsammans med en dator
- Perfekt tack, och hur rika blev vi efter denna historia
- Väldigt sa han
- Ok sa jag öka alla våra donationer med tio procent
- Ja sa han jag fixar det
- Bra tack, vi hörs när vi landat på Sicilien
- Ok bra hej
- Hej
Jag la på och tittade på de andra. Jag gick fram till Alex och Sean
- Jag visste sa Alex, jag är ok
- Bra sa jag, Sean?
- Jag är ok sa han
- Bra sa jag, behöver du prata så finns vi alla här, vi har gått igenom det allihop. Jag grät som ett barn första gången och jag gråter fortfarande efter varje gång. Håll det inte inom dig
- Ok sa han
- Jag tar hand om honom sa Annika
- Bra sa jag och log
Det hördes ljud av en helikopter på avstånd, jag tittade upp och jag såg den komma flygande. Rebecka kom fram och kramade mig och vi stod där och kramades
- Nästa gång får du var den jag hotar med
- Absolut hjärtat sa jag och log
- Det är nästan hemskare att vara den som utmålas som värsta sadisten
- Mm sa jag det kan jag tänka mig, men nästa gång så byter vi sa jag och log
- Jesper och Esmeralda
- Ja sa de
- Tack för att ni är ni, utan er så hade vi aldrig klarat av det vi gör, ni är våra livbojar.
- Ingen fara brorsan sa Jesper
- Nej sa Esmeralda vi är de vi är precis som ni
- Ni betyder allt för oss sa Rebecka, tro mig sa hon
- Tack syrran sa hon och log
- Vi får vara på tårna lite extra med Alex och Sean sa Jesper
- Ja sa jag, vi får finnas där för dem, en av dina historier vid rätt tillfälle
- Va?
- Du har en förmåga min bror att berätta historier om våra äventyr som lättar på stämningen, du börjar sen brukar jag fylla i sen rullar det på. Vi får sätta oss ock skriva en dag
- Haha ja sa han, det var en gång
- Precis, två galningar som förändrade världen med hjälp av deras väna möer
- Haha skrattade Esmeralda vän mö jo jag tackar
- Haha skrattade Rebecka ja jisses ni två
- Ja hjärtat sa jag och log
Helikoptern landade och vi gick ombord. Den flög iväg med oss och tog oss till Wien. Den landade bredvid planet och vi gick ombord. Vi klädde av oss och packade ner våra kläder i väskorna.
Vi klädde på oss nya kläder. Jag tog fram böckerna ur väskan och började läsa. Vi läste färdigt dem och log mot varandra. De hade handlat om en lugn period i deras liv, när de bodde i Frankrike, den beskrev deras hanterande av deras barn.
Det hade uppstått en hel del dråpliga situationer. Vi fick läsa Esmeraldas och Jespers böcker med, de handlade om deras kamp mot Tempelriddarna. Hur de hade krossat ett av deras kapitelhus, med list, tortyr och råstyrka. Inte helt olik vår senaste raid.
Jag tittade på Jesper och han log. Jag log tillbaka. Jag tittade på Sean och Alex. Jesper såg på mig och sen började han berätta en historia från våra äventyr och jag fyllde på.
Denna handlade om när vi hade tagit hand om Von Rosen. Flygresan till Sicilien tog c:a tre timmar. Vi gick igenom med dem vad som skulle hända och hur vi skulle hantera det.
Vi landade i Palermo och det stod två bilar och väntade på oss. Vi packade in våra väskor och sen körde bilarna iväg. Bilarna körde söderut mot Corleone. Vi tittade ut genom fönsterna och satt i våra egna tankar.
Bilresan tog ungefär en timme. Vi rullade in i den lilla staden och bilarna stannade utanför en byggnad. Vi gick ur bilarna och värmen slog oss som en knytnäve i ansiktet.
Vi tittade på varandra och sen nickade jag, vi gick över torget och bort mot ett café. Vi satte oss vid två bord och en man kom ut
- Hej sa jag, skulle vi kunna få beställa mineralvatten?
- Javisst sa mannen till alla
- Ja tack sa jag
Han gick in och vi satt kvar. Det tog fem minuter sen kom han ut. Han delade ut flaskorna och vi tog emot dem och tackade.
Vi satt där med våra flaskor och drack. Efter tio minuter så kom det fyra män gående mot oss. De gick fram till oss och tittade på oss
- Hej är det du som är Niklas?
- Ja svarade jag det är det
- Skulle du vilja följa med oss?
- Nej sa jag, vi sitter bra här
- Va?
- Vattnet sa jag
- Mm sa Rebecka, vattnet
- Nej jag vill inte följa med er, det hade blivit pinsamt när ni upptäckt att ni inte kunnat döda mig och dela mig i småbitar för att skicka vidare.
- Va?
- Jo men det är väl ert vanliga förfarande? Ni bestämmer träff med folk, när ni sen upptäcker att oj de är rätt starka så lurar ni dem att komma hit sitta ner och prata med er och sen så delar ni dem i småbitar och kastar i havet eller hur ni nu gör er av dem delarna alltså. Så nej vi sitter utmärkt här, vill er boss oss något så får han komma hit. Vi har bestämt möte med honom för att diskutera om vi skall minimera antalet familjer i USA eller inte. Bollen ligger hos er
- Vem fan tror du att du är?
- Varför ställs alltid den frågan?
- Jag vet inte sa Rebecka
- De vet vem vi är och ändå så frågar de?
- De kanske bara är underhuggare, de som de kan offra, vi har ju ett visst rykte
- Jo förvisso sa jag så kan det vara, men det är för varmt för att statuera exempel
- Mm sa Rebecka, men det småfolket kommer nog inte ta sitt förnuft tillfånga
- Tror du inte?
- Nej
- Så vi skall inte varna dem?
- Jo det skall vi men de kommer inte lyssna
- Aha du menar att de är trögtänkta?
- Ja sa Rebecka
- Men då har jag en ide
Jag kallade på kaféägaren
- Hur mycket kommer du att sakna dem?
- Vad menar du?
- Att du skall sluta spela teater, vi vet precis vem du är och vilken position du har, så hur mycket kommer du att sakna dem?
Han tittar på mig och börjar le
- Mycket sa han, han där är min brorson
- Aha sa jag, känsligt när det kommer till släkten, men då säger vi såhär. Om du inte ringer till den du skall ringa till så kommer en av oss se till att de hamnar på sjukhus. Sen så kommer ni att skrika om hämnd och sen kommer vi att besöka er en natt och sen rensar vi ut hela stan, det kommer inte finnas en endaste man som kommer att överleva och tro mig ni kommer inte kunna stoppa oss. Corleone kommer att vara en stad full av änkor. Sen växer pojkarna upp till män och de vill ha hämnd då kommer vi hit och gör samma sak igen och sen fortsätter vi så tills ni lärt er. Förstår du nu vad jag menar?
Han stirrar på mig och sen på de fyra männen
- Du hotar oss?
- Nej jag berättar om ett scenario, om du ringer så kommer ett annat scenario att utspela sig, vi pratar ni får tillbaka madonnan och sen så blir det fred och alla är glada, ja utom vissa förut rättade familjer i USA, de kommer inte att lyssna så vi kommer att få resa dit och lära dem fler läxor än vad vi redan gjort. Ni vet vem vi är och vi vet precis vem ni är. Vi vet hur ni tjänar era pengar, var ni har era pengar. Vill du ha reda på konto nummer?
Jag läste upp tio nummer och han bleknade
- Vi kan få dem frysta med ett telefonsamtal, nå hur skall du ha det? Ringa eller sjukhus? Och en blodig vendetta som kommer sluta med att hela maffian förintas?
Han stirrar på mig, de är inte vana vid att bli bemöta såhär.
- Ett ögonblick
- Javisst sa jag, vi tar gärna lite vatten till, men denna gången skippa drogerna ok
Han stirrar igen och blir vit i ansiktet
- Vi brukar varna tre gånger, du har precis fått sin första, låt det inte bli tre ok?
- Ok sa han
Han gick in och efter fem minuter så kom han tillbaka med vattnet och sa
- De kommer snart
- Tack för båda, skall de stackarna stå kvar i värmen?
- Va?
- Ja de där, skall du låta dem stå kvar där?
- Försvinn med er snäser han
De fyra männen går långsamt därifrån
- Jaha sa jag, trodde ni inte på påvens meddelande om oss?
- Va? Erh nja kanske
- Så du tror inte på gud?
- Va?
- Vattnet?
- Ja eftersom ni inte trodde på vad påven sa jag, han som är gudsställföreträde på jorden. Jag vet att han väldigt noga förklarade för er precis vem vi är och att vi står under hans beskydd så länge vi är kvar här? Jag kanske skall ringa honom och meddela att ni inte tror på honom längre
- Oh madonna nej, nej snälla
- Ok men hur skall vi tolka det då? Och hur kommer han tolka det?
Han stirrar på mig, han har tappat greppet om situationen helt
- Du försöker spela husens spel med oss, det är inte lämpligt. Du är inte speciellt bra på det. Påven är rätt bra på det men han har inte en chans mot oss och då har han ändå gud på sin sida. Då kanske du inser vilken nivå vi befinner oss på
Han stirrar på mig och är rent vit i ansiktet
- Du förstår, vi har lovat påven att lära honom att dansa jigg om han inte gör som vi säger, förstår du vad det innebär? Förstår du vad det innebär att vi har fått evig absolution av honom?
- Oh madonna
- Du förstår bra, då behöver jag inte förklara
Jag tar fram min medaljong, Rebecka gör likadant
- Du vet vad dessa innebär eller hur?
- Ja viskar han
- Bra då kanske du börjar inse vem vi är
- Ja viskar han igen
- Bra då kanske du förstår att vi kan göra det vi sa att vi skulle göra om du inte ringt
- Ja viskar han igen
- Och att vi hade haft gud på vår sida när vi gjorde det
- Ja
- Bra bara så du förstår, vi är de vi är jag och min vackra fru och vår familj. Den är inte så stor men vi är mäktiga. Har du hört talas om de Röda?
- Ja säger han en bister min
- Vi är numera deras överhuvud jag och min fru
- Oh madonna
- Typ ja sa jag, har du hört talas om Medici och Da Vinci och Dracul?
Han hoppar till vid namnen
- Jag ser att du gjort det, vi är deras överhuvud med, vi är alla familjers överhuvud, förstår du vad det innebär?
- Ja
- Känner du till Iluminati?
- Ja viskar han
- Vi är deras ledare med. Förstår nu varför vi inte är speciellt imponerade av era familjer? Förresten du vet att maffian snott det uttrycket av oss. Ni är bleka kopior av oss. Det var det som de i USA inte fattar och det är det som jag skall försöka få er att förstå. Vi vill inte minska populationen i denna vackra stad. Men det är det vi kommer göra. Vi kommer hålla er ansvariga för att ni håller dem på mattan. Spottar de åt fel håll så kommer vi att ta det personligt har ni förstått det? Du kan komma ut nu jag blir så trött på att ni alltid skall hålla på och gömma er och försöka lura oss. Se så kom ut nu, jag vet att du har hört allt.
En man kommer ut från Kaféet han är alldagligt klädd, han har ett alldagligt ansikte och han tittar på mig. Jag anar en intelligens bakom de ögonen, jag ler och tittar på honom
- Nå har jag hotat tillräckligt?
- Haha ja det har du
- Bra vill du att jag verkställer hoten?
- Nej sa han men ingen har förr hotat oss så
- Någon gång skall vara den första sa jag
- Du är väldigt självsäker för att vara så ung
- Ja sa jag, det är vi. Vi kan vara det för att vi vet vad vi kan och framförallt vad ni kan. Jag säger inte detta för att förolämpa någon, men som vi sa i USA ni är småfiskar i den stora dammen, och vi är de absolut största fiskarna som ni någonsin kommer att möta. Jag vet att det kan vara svårt att greppa men jag skall bevisa det
Jag tar fram min telefon och ringer
- Hej
- Hej tryck på knappen
- Ok
- Hej
- Hej
- Så nu har jag frusit alla era tillgångar, alla överhuvuden i USA är omhändertagna och alla och jag menar alla era småhantlangare är borta, vi äger från och med nu er
De båda männen stirrar på mig
- Vänta lite
Jag ringer ett nummer på telefonen och räcker över luren till mannen, han tar den och pratar i den och blir om möjligt ännu vitare i ansiktet. Han ger tillbaka telefonen
- Nå förstår du nu?
- Vem är ni viskar han
- Haha vi är de vi är sa jag, som jag förklarade innan vi är de största fiskarna som finns i dammen, vill du ha fler bevis?
Han stirrar på mig
- Ok skall vi spränga alla era heroin raffinaderier?
- Va?
- Vi vet precis var ni har alla era raffinaderier, jag kan ringa igen och säga, spräng så sprängs de
- Va?
- Det kanske börjar ryka ute på landsbygden här på ön, men det är det nog värt. Vad säger du syrran?
- Spräng skiten säger Annika släpigt
- Ok
Jag lyfter på luren igen
- Spräng
- Ok
Jag tittar på honom och ler, han stirrar på mig, efter ett par minuter så börjar en telefon ringa och värden går in och vi tittar på varandra och han kommer ut vit i ansiktet
- Borta är allt han säger
- Så nu har ni inga pengar, inget att sälja och nu funderar du på hämnd eller hur. Jag ser hur det kokar innanför huvudet på dig. På två minuter så har vi rykt undan basen för din makt. Nu funderar du på om du skall skrika och svära och hota oss med att dra himlen över våra huvuden. Men kalla på dina män låt dem komma hit
Han stirrar på mig sen fräser han en order, den andra mannen hoppar till och springer iväg och sen kommer han tillbaka
- De brukar komma inom fem minuter? Kan vi få lite mer vatten?
- Va?
- Mer vatten säger jag
- Erh
- Jesper fixar du?
- Javisst säger han och reser sig
Vi hör tumult inne på kaféet och Jesper kommer ut med flaskorna
- Amatörer säger han
- Ok trist
- Mm de var sämre än de igår
- Ok sa jag
- Igår säger mannen
- Ja vi utrotade De Första igår
- Ni gjorde vad?
- Vi utrotade De Första igår i deras slott i Österrike, vi kommer precis därifrån
- Du ljuger
- Nej mycket gör jag men jag ljuger gör jag inte, vi dödade alla som var där, precis som vi dödat alla deras kapitel. Idag när de som kommer dit för att hjälpa de som anländer så kommer de att hitta huvudena av dem på tallrikar i stora matsalen med Himmlers dotter vid honnörsplatsen
- Vad?!
- Visste du inte det? Hon var Himmlers dotter hela den organisationen var nazistisk
- Du ljuger nästan skriker mannen
- Nej som sagt jag ljuger aldrig, vi vet det med ett faktum, det var år gammelgammelfarfar som startade den organisationen, han var förresten vän med Mussolini. Men i alla fall han startade den, samtidigt som han hjälpte vår farmor att starta sin organisation, samtidigt som hon hjälpte deras far att starta sin, ja det är er jäkla röra men i alla fall De Första är slut de finns inte mer. Jag undrar förresten vad dina undersåtar tycker om att du gjort affärer med nazister. Amerikanarna blev inte så glada när de förstod vem de legat i säng med
- Oh heliga madonna sa kaféägaren
- Det kan man säga ja, borde inte dina män vara här nu?
- Jo
- De kanske har råkat utför en olycka på vägen
Han stirrar på mig
- Vad har ni gjort?
- Vad hade du gjort?
- Oh heliga madonna
- Min son var med dem är han skadad
- Så vaddå?
- Va?
- Ja vad skall du göra, dra din kniv? Då drar jag min och sen hugger jag huvudet av dig, jag blir blodig igen och er lilla rörelse förlorar sin boss
- Ditt satans jävla svin
- Nu börjar du bli otrevlig
- Jag skall slita huvudet från dina axlar och knulla hålet som blir
- Jisses det lät obehagligt, men det var första
- Va?
- Första varningen
- Vem fan tror du att du är?
- Vänta lite
Jag tar fram telefonen och ringer påven
- Hej Paulus
- Hej Niklas hur är det?
- Jodå vi är faktiskt i Italien, vi sitter på ett kafé i Corleone och pratar lite med en viss person här. Han börjar bli väldigt otrevlig och personlig. Han frågar hela tiden vem vi är. Han tror även att jag ljuger så jag tänkte att du skulle få berätta för honom vem vi är
- Javisst sa han
- Tack ers höghet, han kommer här
Jag räcker över luren till honom, han tar den och fräser i luren
- Vem fan är det sen bleknar han ännu mer
Jag börjar skratta och jag skrattar högt. Jag skrattar så att jag nästan trillar av stolen. Den andre mannen stirrar på mig och bleknar han med.
Rebecka börjar skratta och alla andra börjar också skratta vi kan inte sluta och den förste mannen stammar fram sina ursäkter och vi bara asgarvar åt honom.
Han pratar med påven i tio minuter sen räcker han telefonen mot mig. Men jag skrattar fortfarande så jag virrar på huvudet. Rebecka har samlat sig så hon tar luren
- Hej ers höghet
- Hej Rebecka, hur är det?
- Jodå det är varmt och tröttsamt att prata med idioter
- Jag förstår dig, han är inte de skarpaste kniven i lådan
- Nej tyvärr inte
- Har ni möjlighet att komma förbi?
Hon tittar på mig och jag nickar
- Får vi ta med familjen?
- Självklart cara, när kommer ni?
- I övermorgon?
- Det passar utmärkt
- Då ses vi då hej då
- Hej cara
Rebecka lägger på och räcker mig luren, jag tar den och stoppar ner dem
- Nå ditt fiskrens är du övertygad fräser jag
Jag byter skepnad helt
- Fattar du nu din lilla myra att du är ingenting, du är ta mig fan mindre värd än smutsen under mina skor. Fattar du hur tacksam du skall vara att vi ger dig en chans att lösa detta
Jag börjar lysa och Rebecka med, de andra börjar också lysa
- Änglar stammar kafé ägaren fram
- Ja och domens dag är kommen sa jag och börjar lysa ännu mer
Jag känner hur folk tittar på oss bakom fönsterluckorna
- Vi har kommit för att utkräva vår faders dom över er
- Oh madonna piper han igen
- Nå ditt satans fiskrens vill du få chansen att slita av mig huvudet? Kom med då
Jag går ut på torget och drar mitt svärd och pekar på honom med det
- Kom hit din lilla äckliga padda, jag antar din utmaning
Mannen stirrar på mig och sväljer, han reser sig och går emot mig. Han drar sin kniv och gör ett utfall, jag flyttar mig kommer runt honom och smäller honom i baken
- Jisses säger jag är det allt vad du kan
Han attackerar igen och jag dansar undan och smäller honom på baken igen
- Oh herregud allsmäktige fader, giv mig styrka ropar jag så att det hörs hög och långt
- Vem är ni?
- Det trodde jag vår fars ställföreträdare på jorden förklarade för dig, vi är vår faders hämnande svärd. Alla de som du låtit mörda och försvinna i de där syrafaten kräver hämnd och det är jag som skall dela ut den. Du får en chans till sen så får du be om vår faders nåd. För sen kommer du att dö
Han trevar i byxlinningen och drar en pistol. Jag rör mig snabbare än vad han kan se och hugger av honom handen och den håller fortfarande pistolen i handen där den ligger på marken
- Försöker du fuska?
Han stirrar på mig, sedan på sin hand och sen börjar han skrika, jag backar ett par steg och sen hugger jag till och skiljer huvudet från hanns kropp. Det flyger i en båge och landar i knäet på kafé ägaren. Jag gör korstecknet över kroppen och mumlar en bön. Jag går bort till bordet och sätter mig
- Då var det gjort säger jag allvarligt, vår faders straff är utmätt
- Amen säger Rebecka och böjer på huvudet i bön
De andra gör likadant och tystnaden är total. Jag lyfter på luren och säger
- Släpp in honom
En bil kommer in rullande och en man i fyrtioårsåldern stiger ur bilen
- Hej säger jag, mitt namn är Niklas
- Hej säger han Michael
- Skojar du?
- Nej mina föräldrar hade humor
- Haha det må jag säga, nå hur skall du ha det? Vill du gå samma väg som honom eller du vill lyssna?
Han tittar på liket sedan på mig
- Jag lyssnar gärna
- Bra säger jag, du vet vem vi är?
- Ja bra, då har din mamma gjort sitt jobb
- Ja säger han, ni är de utvalda och ni är om man skall tro min mamma, det närmsta man kan komma Jesus och Maria Magdalena på jorden. Ni är guds svärd och en massa annat
- Tja nästan din mamma är inte helt fel ute men det får vi prata om en annan gång
- Ok säger han
- Tro på din mamma säger jag, jag kan ringa Paulus igen om du vill, men han blir nog irriterad, du kan fråga honom säger jag och pekar på kaféägaren
- Jag tror på det du säger
- Tack, nå följande har hänt, vi har strypt alla era tillgångar, alla era fotsoldater är omhändertagna samtliga raffinaderier är sprängda och han hade samröre med nazister. Vi har stoppat nazisterna, det gjorde vi inatt vilket betyder att De Första inte finns mer. Förstår du vad det innebär?
- Ja säger han skakat
- Bra, och med tanke på att vi nu har alla era pengar så förstår du vad det innebär med?
- Ja
- Bra, du kan få tillbaka dem om du går med på att hålla USA på mattan, du skall till och med få tillbaka madonnan, ja den madonnan vilket kommer ge dig en massa prestige eller hur
- Ja
- Så går du med på det?
- Va?
- Jisses, går du med på att hålla USA på mattan?
- Ja det löser jag
- Nu?
- Va?
- Nu
- Ok men
- Vänta
Jag plockar fram telefonen och ringer till Anthony
- Hej svarar han
- Oj sov du förlåt, det är Niklas den utvalde, följande har hänt lyssna nu
Jag ger honom en snabb sammanfattning av läget
- Förstår du vad detta innebär?
- Ja
- Bra då kommer Michael här
- Varsågod
Han tar telefonen och tittar på mig
- De är off limits hör du?
- Ja säger Anthony men vi har tagit vissa mått och steg
- Vilka fräser Michael
- Om de menar att de skall döda våra mödrar och våra barn så hälsa honom att hans lönnmördare är döda och simmar med fiskarna
- Hörde du?
- Ja viskar Anthony
- Säg till honom att det finns ingen plats på jorden som han kan gömma sig på varken han eller de som gick med på detta. Från och med nu så är Lorentina överhuvud
- Hörde du säger Michael skakad
- Men vänta
Jag tar luren
- Du är död, du vet inte det än bara
Jag klickar bort honom och ringer ett annat nummer
- Hej säger en röst
- Hej detta är Niklas den utvalde
- Oh herregud vad kan jag göra
- Du är överhuvud för familjerna från och med nu, de som stod bakom attentatet mot min familj är döda, de vet inte om det bara. Anthony är varnad och avsatt. Corleones överhuvud är utan huvud, Michael kommer att ta över du får snart prata med honom. Ni ger fan i oss från och med nu Lorentina annars så blir vi arga på riktigt
- Ja Niklas jag lovar jag svär på mina barns huvuden
- Bra sa jag och log, du har alltid varit den smartaste av dem. Här kommer Michael
Jag gav honom luren, de pratade i tio minuter sen fick jag tillbaka luren
- Nå?
- Vi går med på allt
- Bra sa jag
Jag ringde igen
- De kan få tillbaka sina pengar
- Ok
- Bra hej, hur mår familjen
- Alldeles utmärkt, Broderskapet tog hand om dem
- Tack
- Ingen fara så ledarbyte
- Ja på båda sidor, kontakta dem och ge dem instruktioner
- Ja sa Gunther
- Tack
Jag la på och tittade på Michael
- En man kommer ringa dig angående vissa detaljer, du skall lyssna och lyda förstår du?
- Ja
- Bra då var vi färdiga, det är bara en sak till sa jag. Jag rotar i väskan och tar fram madonnan och räcker den till honom. Helt plötsligt slår alla fönsterluckor upp och folk börjar jubla och hurra. De rusar ut ur husen och springer fram till oss och kramar oss och kysser oss
- De gillar sin madonna säger Jesper
- Ja verkligen säger jag och ler
- Jaha Rom?
- Ja sa jag Rom
- Anthony?
- Bland annat sa jag
- Ok sa Jesper
- Nu lämnar vi dig Michael, men vet att vi vet allt som händer förstår du
- Ja säger han med vördnad i rösten
- Bra som sagt en man kommer kontakta dig gör som han säger
- Ja jag lovar
- Bra, förresten hans män lever och förklara för hans son vad som händer om han startar en vendetta
- Jag skall vara övertygande
- Bra sa jag, vi dödar inte barn
- Nej inte jag i heller
- Bra sa jag då skall vi nog komma överens
- Hej då
- Hej då
Vi går bort till bilen och den kör oss till Palermo. Den stannar vid en kaj och vi hoppar ner i en motorbåt. Den startar och kör oss ut till vår båt, vi går ombord och kaptenen hälsar på oss
- Hej Niklas
- Hej hur är det?
- Bara bra, var skall vi?
- Rom
- Ok vi lättar ankar direkt
- Perfekt var är familjen
- Busungarna, i aktern
- Tack
Vi går bak till aktern, våra mödrar, Simon och Gwen sitter där, barnen leker på däck
- Hej era busungar säger jag
- Mamma och pappa skriker de och springer mot oss
- Hej säger vi
- Hej svarar alla
- Nå hur gick det?
- Det gick sa jag
- Bra sa Isabella
- Hur gick det här?
- Haha jo det var intressant
- Jaså?
- De där två tar sitt uppdrag på allvar, de delar ut order värre än er
- Jaså?
- Ja de läxade upp Broderskapet om teknik och taktik
- Jaså sa jag, vad gjorde de för fel?
- De var slarviga sa Simon
- Ok sa Jesper, hur då?
- De slarvade med tekniken, de dödade inte rent
- Ok så pass sa Jesper och log
- Ja så vi fick visa hur det skall gå till
- Ursäkta sa jag?
- Nej, nej de dödade ingen men de hade en lektion efteråt, alltid kul att se vuxna män bli utskällda av en fjorton och tolvåring
- Haha jaså så pass
- Ja de höll lektion med dem här, det blev ännu roligare när de där två rättade dem
- Haha skrattade jag det kan jag tänka mig, men ni var inte i fara?
- Nej då vi var väldigt skyddade, de två skyddade de två som inte ville bli skyddade och Broderskapet försökte skydda oss alla men det slutade väl. De är inlåsta därnere
- Ok sa jag och skrattade, vad sa besättningen?
- Jodå de såg på underhållningen, jag måste säga att de var rätt klumpiga de där lönnmördarna
- Ja de är inte de skarpaste knivarna i lådan
- Jaha Rom
- Ja mor ni skall få träffa Påven
- Ursäkta?
- Ja vi har blivit inbjudna till Påven vi skall träffa honom i övermorgon, vilket påminner mig
Jag tog fram telefonen
- Hej du boka in oss på det vanliga hotellet i Rom
- Javisst hur många nätter?
- Två kanske
- Ok det fixar jag
- Tack vi hörs
- Det gör vi
Jag gick fram till relingen och tittade utöver havet, vinden blåste i mitt hår. Rebecka kom upp bakom mig och kramade om mig
- Hej älskling sa jag
- Hej hjärtat hur är det?
- Bara bra faktiskt sa jag, det här påminner mig och en båtresa mellan två öar i Grekland, för vad som känns som en evighet sedan
- Ja sa Rebecka men denna gång så har vi familjen med oss
- Ja och hela familjen är samlad igen
- Ja vår familj
- Mm
Vi tittade på de andra och log, vi var tjugofyra år gamla och vi var de som tog hand om familjen. Vår familj. Vi gick bort till dem och satte oss, vi pratade med alla och vi berättade snabbt om nattens och dagens händelser.
Kaptenen kom och meddelade att det fanns mat. Vi reste oss och gick in i matsalen och tog för oss av maten. Vi satte oss och åt och vi pratade om allt och ingenting.
Mörkret började falla ute och det blev dags att lägga barnen, vi gick med till deras hytt som de delade med våra mammor. Vi läste en god natt saga för dem och pussade dem god natt.
Vi gick tillbaka till de andra och satte oss. Jag började känna mig trött och satt nästan och somnade. Jag tittade på Rebecka och hon på mig. Vi reste oss och sa god natt. Vi gick till vår hytt och la oss på sängen och somnade. Rebecka låg på sin vanliga plats
Fler noveller av samma författare
