Den där dagen....Bok 6 Kapitel 26
Kapitel 26
De resterande dagarna gick i träningens tecken, vi kämpade på och kapade tid på klättrandet hela tiden. Efter tre dagar så var vi nere på fyrtiosex och en halv minut. Vi kom dock inte under den tiden och frustrationen började sprida sig.
Det märktes på sparrningen där små skärmytslingar förekom emellanåt. Vi spenderade tid med barnen och våra mödrar när vi kunde och vi gjorde vårt bästa för att hålla humöret uppe.
När vi tränat i fyra dagar och nerverna var som spända fiolsträngar så fick jag ett samtal av Gunther som gjorde att saker och ting vände till det bättre
- Hej det är Gunther
- Hej sa jag
- Eftersom vi är i det närmaste klara med denna uppgiften så har jag börjat titta på det andra och de hänger ihop kan man säga, allt det ni gör nu hänger ihop faktiskt, vilket egentligen inte är så överraskande. Ingen av familjerna är inblandade
- Ok bra sa jag, men jag anar ett men
- Ja vi undrade hur de första fortfarande har pengar
- Ja sa jag
- Genom den verksamheten, de är de som ser till att kvinnorna och barnen kommer in i Europa och de tjänar stora pengar på det. Jag har satt alla resurser jag har på att stoppa det men det är svårt. Det är en massa fifflande i skuggorna. Jag stoppar på ett ställe då dyker två nya upp, sen fortsätter det så
- Så om vi stoppar dem så stoppar vi pipeline in så att säga?
- Ja i alla fall tills de hittar någon annan som är villig att ta risken att dels gå emot er och dels mot Sergej faktiskt
- Ok sa jag, men det är nog inte så konstigt ändå sa jag
Jag berättade om hans syster
- Aha ja det förklarar en del sa han
- Hur mycket tjänar de på den verksamheten?
- Minst tio miljarder dollar
- Ok det var en ansenlig summa
- Ja det är galet stora pengar involverat här, det är inte bara kvinnorna, de säljer män också som slavar att arbeta ihjäl sig i vissa afrikanska länder och på andra ställen på jorden. Sen så är det knark inblandat också och massa annat, de säljer oskulder till män som har råd att betala för sig, och vissa vill ha dem unga, väldigt unga
- Ok sa jag
- De kidnappar flickorna och säljer dem vidare och är de oskulder så säljs de på auktioner på olika ställen runt på jorden. Det är ett nytt ställe varje gång. Dessa auktioner är fyra gånger om året
- När är nästa?
- Jag håller på att försöka ta reda på det, jag kommer ha besked inom någon dag
- Bra sa jag, de skall få besök av Djävulens Barn och de skall få lära sig vad det innebär att reta oss
- Bra sa Gunther
- Men du är säker på deras inblandning?
- Oja det är ingen tvekan
- Bra sa jag, håll oss uppdaterade
Jag tittade på Rebecka hennes blick var svart
- Om ni behöver motivation för att ta er snabbare uppför den där satans väggen därnere så fick jag det precis, jag har anat att vissa av har era huvuden på nästa uppdrag och att ni inte varit fokuserade till hundra procent på detta så kan jag nu meddela att De Första är de som smugglarna i de här kvinnorna och barnen till Europa
De stirrade på mig och sen så tittade de på varandra och sen tillbaka på mig
- Så om ni tyckt att detta uppdrag var meningslöst eller inte tillräckligt viktigt så kanske det kan få er att ändra er. Inte för att det skulle behövas men om det nu gör det så får det väl göra det, samling om fem minuter sa jag
De reste sig och gick iväg, vi reste oss också och gick och bytte om. vi samlades vid botten och vi började klättra och när vi kom upp så visade min klocka fyrtiofyra minuter
- Igen sa jag
Samma tid igen
- Igen
Samma tid igen
- Bra sa jag, resten av tiden här så klättrar vi bara på natten
Vi gick tillbaka till de andra, det var en lågmäld stämning vid bordet den kvällen där var en del av dem som skämdes. Vi bröt upp och gick och la oss.
Klockan 03.00 väckte jag dem och vi klättrade upp och ner fyra gånger. Dästa tiden blev fyrtiotre minuter.
Dagarna och nätterna rullade på, vi pressade ner tiden till fyrtiotvå minuter. När vi gjort det ett flertal gånger i rad så ansåg vi oss vara klara.
Det hade gått nio dagar sedan vi kom ner till Borgen. Det var nio dagar som drivit oss till gränsen och nästan över den. Vi gjorde bedömningen att vi skulle behöva en dags ledigt utan träning med bara vila innan vi hämtade Simon och Gwen. Det var två dagar kvar till deras ceremoni.
Vi tillbringade en hel dag med att göra ingenting, vi lekte med barnen, pratade om allt. Vi rensade ut luften om deras inställning och det blev en massa ursäkter som gav och togs emot.
Vi var färdiga. Ilse och Annika var nervösa och uppspelta, de skulle snart återförenas med de två personer de älskade mest på hela jorden. Vi åt en överdådig avskedsmiddag där även Jose och hans familj var med och åt med oss.
Vi gick och la oss sent på kvällen och barnen sov hos våra mödrar så vi älskade hett och passionerat. Vi somnade utmattade och nöjda med att vi var redo. Vi vaknade tidigt nästa morgon och steg upp och gick ut och satte oss.
Frukosten var framdukad och vi började äta. De andra kom ut och satte sig och vi åt under tystnad. När vi ätit färdigt så hämtade vi vår packning och gick ut till de väntande bilarna.
Vi packade in våra saker och sen åkte vi. Vi kom fram till flygplatsen och steg ombord på planet och det lättade. Vi pratade och spelade kort eller läste. Efter fem timmar så var vi framme i England.
Vi gick av planet och satte oss i de väntande bilarna och åkte iväg till slottet. Delila skulle lämna Simon och Gwen där. Vi kom fram till slottet och Bowels mötte oss och vi gick in.
En känsla av att komma hem slog över mig. Vi gick upp till vårt rum och satte in våra väskor och vi gick ner till köket. Vi hälsade på personalen och satte oss i köket och pratade med dem.
Det kändes som om det var evigheter sedan vi varit här sist. Vi pratade bort en del timmar därnere. Vi gick och tittade på den nya träningslokalen som var stor.
Framåt kvällen så kom Delila med Simon och Gwen. Vi åt middag tillsammans och pratade ett par timmar med henne. Hon körde hem och vi andra gick och la oss. Vi somnade i varandras armar
Vi vaknade och steg upp, vi gick ner i köket och åt frukost tillsammans med barnen och våra mödrar. De andra kom ner och vi kunde se på Ilse och Annika att de var nervösa och förväntansfulla.
Jag tittade på klockan. Det var dags att åka. Vi packade ihop våra saker och åkte iväg. Vi ombord på planet och vi åkte iväg. Vi landade i Sevilla och gick ut till de väntande bilarna.
Eftersom vi skulle åka samma dag igen så lät vi vår packning vara kvar på planet. Jag hade en väska med mig med deras dräkter och vapen. Vi åkte iväg och bilresan tog ungefär en och halvtimme. Vi kom fram till byn och gick upp till klostret.
Vi gick in och ner till träningsrummet. Där var fullt av folk och vi gick in. Det tystnade i rummet när vi kom in och vi satte oss vid ena väggen. Alex och Sean satt vi den andra och tittade rakt fram.
Tomas klappade i händerna och sa Alex. Han reste sig och gick ut med sitt svärd till mitten av rummet och ställde sig. Två män kom in i rummet och ställde sig på varsin sida om honom och bugade.
Han bugade tillbaka och de satte igång. Han slog dem och de som följde efter. Tomas kallade fram Sean och han ställde sig i mitten. Samma procedur upprepades för honom och när han var klar så satte han sig bredvid Alex.
Vi reste oss jag och Rebecka och vi gick ut till mitten och jag bar väskan med mig. Vi satte oss mitt i rummet och de kom fram och bugade sig för oss. De satte sig och Rebecka log mot dem
- Välkomna till vårt sällskap sa hon och log, det är nu dags för er att välja ert djur
- Ok sa Alex och log, jag väljer den svarta mamban sa han
- Ok valet är gjort sa Rebecka och log
Hon tog hans huvud i sina händer och började mumla, hon började lysa och helt plötsligt så slog Alex ut med händerna och sen släcktes hennes ljus och Alex log
- Det kittlades sa han
- Nå Sean vilket blir ditt djur?
- Grizzlybjörn sa han
- Ok sa Rebecka och log
Hon tog hans huvud i sina händer och började lysa, hon mumlade och han slog ut med armarna och sen slocknade Rebecka och han log
- Ja det kittlades lite sa han
- Haha skrattade Rebecka
- Då är det min tur sa jag, ni kommer nu få era dräkter och vapen sa jag. När ni fått dem så går ni in och byter om. när ni kommer tillbaka så får ni utmana vem ni vill, ingen får neka. Skulle ni förlora så påverkar det ingenting så att säga. Samma om ni skulle vinna, det är tradition. Jag har här två pergament rullar åt er, den ena är från Yoshi, den andra är från Tomas. De skriver om er åt er. Här är din dräkt Alex sa jag
Den var svart, jag räckte över den och han bugade sig när han tog emot den
- Här är din Sean sa jag
Den var mörkgrön, han bugade sig när han tog emot den
- Här är era vapen sa jag
Jag delade ut alla vapen utom svärden. Jag la trälådorna framför mig, på den ena fanns det en svart mamba och på den andra en grizzlybjörn.
- Dessa svärden är smidda i Japan, där finns den japanska anden i dem. Använd dem väl och vårda dem ömt
- Tack bugade de sig, för allt
Vi bugade oss tillbaka
- Så gå och byt om sa jag och log
De reste sig och samlade ihop sina saker och gick in i ett omklädningsrum. Folk började prata och gick runt. Det gick femton minuter sen kom de in i rummet och vi ställde oss upp.
Vi var klädda i våra dräkter allihop. De gick ut på golvet och stannade. Vi bugade oss och de bugade sig
- Vem väljer du Alex?
Han tittade sig omkring och sen pekade han på Ilse och log. Hon rodnade och log tillbaka. Vi andra flyttade på oss och de ställde sig i mitten av rummet. De drog sina Bokken och bugade mot varandra.
Sen brakade de ihop. De bjöd på en strålande uppvisning som slutade med att de fastnade i ett oavgjort läge. De släppte sina svärd och sen kysstes de till ett högt jubel. De särade på sig och plockade upp svärden och gick ut till sidan
- Nå Sean sa jag vem väljer du
Han tittade på Annika
- Får jag lov min sköna sa han
- Javisst log hon
De gick till mitten av rummet och de drog sina Bokken och bugade mot varandra. Sedan brakade de ihop. Om förra duellen varit en duell i smidig dans så var detta en duell i fullt krig.
Det var två naturkrafter som brakade samman, de delade ut slag som fått vilka andra vapen eller motståndare att flyga runt i rummet. De höll på i en halvtimme sen slutade deras match oavgjord.
De gjorde som Ilse och Alex de kastade svärden och kysstes. De möttes av lika högt jubel som de andra två. De tog upp sina svärd och vi gick och bytte om. När vi bytt om så samlades vi träningsrummet. De kramade våra mödrar och barnen
- Jaha sa jag skall vi?
- Ja sa Sean det tycker jag
- Mm sa Alex
- Bra då åker vi
Vi sa hej till Tomas och gick ut till de väntande bilarna. De la sina väskor i bagaget och vi satte oss i dem. Vi åkte iväg och kom fram till planet och vi steg ombord.
Planet lättade och flög oss hem. När vi landat så släppt vi av de som skulle stiga av här. Vi vinkade och sen lyfte planet igen. Vi flög mot Berlin och vi landade efter en timme.
Vi gick av planet och la våra väskor i limousinen som väntade på oss. Den körde iväg och stannade vid ett hotell i centrum av stan. Vi steg ur och tog våra väskor och gick in. Vi fick våra rum och åkte upp
- Middag om två timmar sa jag
- Ok sa de andra
Vi gick in på vårt rum och vi la ner packningen och la oss på sängen. Vi stängde ögonen och somnade
Alex tittade på Ilse, han insöp varenda liten detalj av henne. Hon var vackrare än vad hon varit i hans drömmar. Hans fantasi hade inte ens nått upp till verkligheten.
Han såg att hon tittade på honom och han log sitt speciella leende och hon log tillbaka, han gick fram till henne och tog henne i sina armar och kysste henne
Tiden försvann för Ilse när de kom in på rummet, han satte ner sin väska. Hans kropp utstrålade en annan självsäkerhet nu, han verkade äldre, mognare? Han varit i helvetet och överlevt.
Älskade han henne fortfarande. Han vände sig om och tittade på henne. De där ögonen, han log sitt speciella leende. Hon log tillbaka, han ville fortfarande ha henne. Han gick mot henne och tog henne i sina armar och kysste henne. Hon slutade tänka
Sean tittade ut genom fönstret och han blev påmind om hur isolerade de varit de senaste två månaderna. Hans tankar gick till stillheten i Japan. Hur han saknade tystnaden där. Men han hade saknat Annika mer.
Han kunde känna hennes hjärtslag, de smalt samman med hans egna och han vände sig om. han blev bländad av hennes skönhet, han log mot henne och hon log tillbaka
Han stod där med ryggen mot henne, skulle hon gå fram till honom, hon mindes hur omtumlad hon varit när hon kommit hem. Alla ljud som trängde sig på och störde hennes cirklar.
Hon valde att vänta. Han vände sig om och tittade på henne, hon blev alldeles varm i kroppen och hon kände att hon skulle smälla av om han inte kysste henne snart.
Han log och hon log tillbaka, han vill fortfarande ha mig tänkte hon. Han gick fram till henne och kysste henne
De låg nakna i sängen, Ilse med sitt huvud på Alex bröst. Hon sneglade på hans tatuering igen. Den ringlade sig från hans skenben upp över benet och ringlade sig runt hans höft bak på ryggen och fram på andra sidan och ner över hans kön där huvudet var precis på hans penis.
Hon mindes hur levande den sett ut när han fick resning, hur den började lysa när han lös av kraften, hur hon varit rädd att den skulle bita henne när hon tog honom i munnen.
Hur hon hade stirrat fascinerat på den när han kom och tömde sin säd på henne. Hon mindes hur ömsint han varit mot henne när de älskade hur han fokuserat på hennes njutning.
Hur han tagit henne försiktigt och hur han gett henne den ena orgasmen efter den andra. Hur han när han tömt sig burit ut henne i duschen och hur de smekt varandra när de tvålade in varandra. Hur de lagt sig i sängen och kramats. Hon mindes hans låga viskning
- Jag älskar dig
- Jag älskar dig hade hon viskat tillbaka
Nu låg hon här och tittade på hans tatuering och hur det såg ut som om den andades när han andades
- Vad tänker du på frågade han
- Om den lever eller inte sa hon och pekade på ormen
- Haha ja den ser levande ut sa han
- Mm sa hon och log, jag var rädd att den skulle bita mig innan
- Nej det skulle den inte göra sa han, han känner dig
- Haha skrattade hon, du vet att jag är livrädd för ormar va?
- Ja sa han jag vet
- Men denna kan jag vänja mig vid sa hon
- Bra sa han och log
- Hur känns det?
- Att vara tillbaka?
- Ja
- Helt ärligt så underligt, det är underbart att vara med dig igen. Det har inte gått en sekund vaken eller sovande som jag inte tänkt på dig. Till och med när jag utsattes för utmaningen. Det var du som räddade mig, ditt leende, oavsett hur de frestade mig så stängde jag bara ögonen så såg jag ditt leende och allt annat försvann
- De sa att du var nära att falla
- Va? Nej hjärtat då har Yoshi tolkat det fel, jag var aldrig nära. Hon måste ha lurat dem. Jag var aldrig nära att falla hjärtat. Inte för att hon inte var entusiastisk, men hon var inte du helt enkelt. Jag var inte intresserad av henne överhuvudtaget. Jag lovar
- Bra viskade hon och log
- Jag stängde ögonen så jag dig, jag andades in och din lukt var där. Jag hallucinerade där borta, jag var rätt borta. Jag visste inte vad som var dag eller natt allting bara smälte samman. Då stängde jag ögonen och jag såg dig första gången vi var tillsammans i min säng i England och världen kom tillbaka till mig och jag kunde tänka klart igen och jag insåg att jag hängde i taket i Yoshis sovrum jag föll ner och skar halsen av honom och försvann
- Jag älskar dig
- Och jag dig hjärtat mitt
Annika låg naken på Seans mage, hon lekte med hans tatuering
- Vad tänker du på sa han
- Varför du och Alex inte rev hela skolan när ni gick varandra på nerverna när de pressade er
- Haha därför att vi avverkat halva skogen i stället
- Va?
- Vi slogs utanför skolan, sen insåg vi att det var ett test, då började vi skratta och kom överens om att driva med Yoshi. Om man tar sig två kilometer öster om skolan så skövlade vi hundra meter bambu där
- Haha jisses
- Rev du Ilse skolan?
- Nja halva, det blev rätt dyra reprationer där
- Ok galningar
- Tydligen så var det roligaste som hänt Yoshi på årtionden
- Haha då kan jag hälsa att Alex nog skrämde honom rätt rejält. När vi lekte döda Yoshi leken så fick Alex honom varenda gång oavsett vad Yoshi gjorde
- Samma som Ilse då sa Annika, vi hörde att han var snabb uppför skyskrapan
- Mm sa Sean
- Du var snabbare än mig sa Annika
- Ok sa han och log, ja jag var god tvåa efter Alex
- Samma som jag då efter Ilse
- Men han hade inte en chans när det kom till styrka sa Sean, men han räddade livet på mig
- Ok sa Annika
- Hans totemdjur kom ålandes genom lägret och attackerade mig, den flög genom luften och han fångade den precis när den skulle hugga mig. Han höll den i huvudet och tittade på den. Du tror kanske att jag är galen men det såg ut sam att han talade till den. Han stirrade på den, den var rent tyst på övningsfältet och han bara stirrade på den sen släppte han ner den på marken och den ringlade iväg och kom aldrig tillbaka
- Herregud viskade Annika
- Ja sa Sean, sen bara log han sitt leende och sa – jag bad honom bita någon från Kuji – Kiri i stället
- Haha skrattade Annika det måste Yoshi ha gillat
- Haha ja fast att de är utrotade
Hon kände hur han växte mot hennes kön, hon log och flyttade sig längre upp och kysste honom. De hjälptes åt att få in honom i henne
Ilse tittade på Alex de höll på att klä på sig inför middagen, han rörde sig så smidigt, hon blev rent varm av att bara titta på honom
- Jag räddade livet på Sean där borta sa han
- Ok sa Ilse det var ju bra
- Jag fångade en svart mamba i luften och pratade med dem att inte bita oss utan bita Kuji – Kiri i stället
- Haha skojar du?
- Nej sa han, jag verkligen talade till den och den krälade iväg och vi såg inte den eller andra ormar igen
- Ok sa hon, du vet var min kraft kommer ifrån?
- Ja sa han
- Jag kanske smittar sa hon, Rebecka och Niklas antydde det, att jag skulle smitta av mig på dig och du på mig med våra krafter
- Ok spännande sa han med ett leende
- Vilka är dina starka sidor?
- Smyga och allt som tillhör det
- Ok sa hon, något annat
- Jag kan se i mörker sa han, lika tydligt som om det vore ljust
- Ok viskade hon, då är det inte fel på mina ögon då
- Nej hjärtat sa han
- Vet Niklas och Rebecka?
- De vet allt tro mig
- Jo förvisso sa hon och log, de läxade upp oss rejält i Spanien
- Ok vadå då?
Hon berättade vad som hänt och när hon var klar så tittade han på henne
- Ok med tanke på vad Niklas fått utstå så förvånar det mig att ni agerade så
- Jo vi fattade det sen, vi tappade fokus om man säger så, men du skulle sett de flickorna
- Jag har sett Niklas och hur han såg ut
- Mm jag fattar det nu men då var det så meningslöst sa hon, varför skulle vi bry oss om de där nazisterna
- För att de är nazister?
- Haha ja skrattade hon till men vi vaknade efter uppläxningen och skärpte oss
- Bra sa han och log
- Han satte mig rejält på plats med hemma. Jag utmanade honom uppför det där stora huset i stan
- Och han slog dig rejält
- Oja jag var som en elefant i jämförelse
- Mm Yoshi slog det i huvudet på mig med när jag satt och var kaxig på toppen av skyskrapan, han berättade om deras tid, det var rätt nedslående. Men när man sen inser att de är vem de är så blir man ändå stolt när man inser att man klarat det och klarat det så pass snabbt, de andra på skolan var långt efter oss
- Jo sa hon när man ser på det så
- Är du klar?
- Ja sa hon och log
- Då åker vi ner hjärtat sa han och kysste henne
Vi vaknade och reste oss ur sängen och bytte kläder. Vi gick ut ur rummet och åkte ner till restaurangen. Vi satte oss vid ett bord och de andra kom in och satte sig. Jag tittade mig omkring på de andra symmetri tänkte jag och log
- Nå sa Rebecka då är vi snart klara med dessa virrpannorna
- Ja sa jag och det skall bli skönt, vi har sparat Berlin till sist för att vi skall vara fulltaliga sa jag. Vi kommer att behöva vara alla för att lyckas här, inte på grund av antalet utan för era individuella styrkor. Stället vi skall ta oss in i kommer behöva smygande och styrka sa jag. Det stället är lika välbevakat som Fort Knox.
Vi gick igenom planen med dem och när vi var färdiga så tittade jag på dem
- Frågor?
- Nej sa de
- Bra då kör vi inatt sa jag, sen reser vi till Österrike
- Ok sa de
- Bra då äter vi sa jag och log
Vi beställde in mat och började äta, vi pratade om en massa saker, vi uppdaterade Alex och Sean om vad som hänt hemma. De berättade historier från Japan bland annat orm historien.
De berättade även om att de avverkat ett halvt bambufält. Vi skrattade gott åt den historien. De berättade var de fått sina tatueringar och vi tittade på Ilse och log. När vi ätit klart så gick vi upp på rummen och la oss på sängen och blundade. Vi vaknade kl 01.00 och klädde på oss våra dräkter.
Vi hängde på oss våra vapen när vi var klara så väntade vi vid dörren. Ljuset släcktes och vi gick ut rummet och tog oss upp taket, de andra kom upp och vi satte igång att springa.
Vi sprang i en timme sen kom vi fram till målet. Vi stannade. Jag tittade på Ilse och Alex och de nickade, sen försvann de. Vi väntade sen så såg jag Alex, vi rörde oss framåt och kom fram till dem.
Jag nickade och vi tog oss över stängslet och kom fram till en mur. Vi klättrade upp på den och föll ner på andra sidan. Vi nickade mot varandra och sen försvann vi.
En timme senare så satt vi vid muren igen. Vi klättrade över och vi tog oss upp på taket och sen satte vi fart. Vi kom fram till vårt tak och väntade. Ljuset släcktes och vi tog oss ner till våra rum och gick in.
Vi tog av oss dräkterna och packade väskorna. Det knackade på dörren och jag öppnade
- Hej du vet vad du skall göra?
- Ja sa han
- Bra sa jag Lycka till
- Tack sa han och gick
Jag la mig i sängen och Rebecka la sig på mitt bröst
- Det var sista sa hon
- Ja sa jag det var det
- Skönt
- Ja sa jag, det har varit tufft
- Ja verkligen
- Sova?
- Ja sa Rebecka, jag är helt slut
Vi somnade
Vi vaknade och reste oss upp och klädde på oss, vi tog våra väskor och åkte ner till restaurangen och satte oss vid ett bord. De andra droppade in efter hand, tillslut så var alla på plats.
Vi åt långsamt och njöt av maten. När vi var färdiga så reste vi oss och gick och lämnade in våra nycklar. Vi ställde oss utanför hotellet och en limousin kom och hämtade oss.
Vi åkte ut till flygplatsen och vi gick på planet och flög till Wien. Vi landade och ytterligare en limousin hämtade oss. Den körde oss till vårt hotell. Vi checkade in och gick upp på våra rum.
Vi satte väskorna och åkte ner igen. Vi träffades i foajén. När alla var på plats så gick vi ut och tittade på stan. Vi flanerade runt och tittade på sedvärdheter. När vi gått runt i ett par timmar så stannade vi och åt lunch.
När vi ätit så fortsatte vi vår tur runt om i Wien, Vi tog oss tillbaka till hotellet, vi gick upp på våra rum och bytte kläder. Vi åkte ner och en limousin väntade på oss.
Vi åkte iväg och kom en bit utanför stan. Vi stannade utanför en herrgård och steg ut ur bilen och gick fram till en butler som tog emot våra inbjudningar. Vi gick in och blev visade till våra platser.
Vi satte oss och vi tittade oss omkring. Vårt mål hade inte kommit än. Det var ett ganska högt sorl av röster. En man om in med en stav som han slog i golvet tre gånger.
Folk gick mot sina platser och satte sig. En man kom in och gick fram till en pulpet som han ställde sig bakom. Han började hålla ett anförande om den judiska konspirationen mot världen som inte hade många historiska korrektheter.
Jag skrattade inombords tills jag tittade mig omkring och insåg att folk köpte dravlet med hull och hår. Då blev jag först chockad och sen överraskad över människors dumhet.
Mannen talade i ungefär en timme sen ställde sig folk upp och jublade och applåderade. De andra tittade på oss och vi reste oss också och klappade ganska diskret. Någon började sjunga Tysklands nationalsång och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta
- Mima sa jag till dem i tanken
Vi började mima och såg ut som fiskar på torra land där vi stod. När sången tog slut så satte sig folk ner. Kvinnan som vart vårt mål gick fram till pulpeten och harklade sig. Hon tackade föregående talare för hans tal och hon såg helt hänförd ut. Hon närmade sig de åttio visste vi, men hon såg yngre ut. Vi tittade utöver publiken och det var så tyst i lokalen att man kunde hört en knappnål falla. Hon pratade bort en timme hon med och jag höll på att bli knäpp av dravlet som hon hade för sig därframme.
När hon var klar så rev hon ner applåder som låt som åska och där var en hel del som gjorde nazisthälsningar. Tyska nationalsången sjöngs igen och vi mimade igen.
När den var färdig så satte vi oss ner och det började serveras mat. Vi bara tittade på den och lät den vara. Personalen tog våra tallrikar och gick iväg med dem. En man i livré kom fram till vårt bord
- Passade inte maten?
- Nej vi lever som Fuhrern gjorde, vi är renlevnadsmänniskor och såg den maten som serverades som judemat. Vi besudlar inte våra kroppar med kött. Det är för undermänniskor
Jag pratade så högt att det hördes till andra bordet. De stirrade på oss och en del la ner sina knivar och gafflar
- Vår gammelfarfar hade vänt sig i sin grav om han hade fått utstå detta
- Vem var det? Frågade mannen klart skakad
Jag tittade nedlåtande på honom, sen sa jag hans namn. Mannen stelnade till
- Så packa dig härifrån sa jag, eller du kanske är en jude spion?
- Nej mein herr absolut inte
- Ok jag skall nog kontrollera kartoteket, hur var ditt namn?
- Va? Erh Schweinstieger
- Buksvin?
- Erh nej
- Säger jag buksvin så heter du det, så buksvin kan du få in anständig föda eller?
- Javisst sa han
Han sprang iväg, jag kände blickarna mot vårt bord, jag vände mig mot en herre och tittade föraktfull mot honom
- Var det något?
Han vände bort blicken och blev vit i ansiktet. De som satt nära oss och hört vårt samtal med mannen la ner sina bestick och slutade äta. De fick duka ut deras tallrikar. Mannen kom tillbaka med våra grönsaker och de serverade oss
- Är de kokta?
- Ja stammade mannen
- Men herregud maken till inkompetens, är ni helt förbannat historielösa, är ni pappfigurer hela högen? Ni kallar er nationalsocialister, ni kan för fan inte ens nationalsången era satans söner av en randig sugga. Har jag pistolen med mig? Nu skall huvuden rulla skrek jag med en riktig kasernröst
Det blev knäpptyst i rummet alla stirrade mot oss. Jag reste mig upp och började leta i mitt ryggslut som om jag letade efter en pistol. Ett antal män kom rusande och de andra männen vid vårt bord reste sig
- Fan jag glömde den hemma jaja jag kan väl slå ihjäl dig med mina bara händer din uppblåsta galt
Männen kom fram till vårt bord och bildade en cirkel runt oss
- Haha skrattade jag trodde ni att ni kan stoppa oss?
De stirrade på mig, de var tio stycken
- Jisses ni vet inte vem ni leker med, ni era gris knullande judesvin, jag har nog sett er smyga in på synagogor
De stirrade på mig och en av dem flög mot mig, jag slog till en gång och han svimmade
- Det går utför med det germanska blodet sa jag, jaha vem är nästa
De andra stirrade sen attackerade de. Vi slog ner dem och där låg tio avsvimmade vakter framför oss
- De måste ha judeblod i sig eftersom de trillade ihop så lätt sa jag
Alla stirrade på oss nu, sen tittade de upp mot honnörsbordet. Kvinnan såg stelt förorättad ut
- Men är det inte horungen skrek jag, haha gammelfarfar hade med dig i kartoteket, visste du det? Din mor var en judisk fem marks hora som fick gömma sig bakom skynken för att hon var så ful. Har ni henne som förebild herregud det går utför med det germanska blodet skrek jag. Vi går nu det stinker för mycket av jude härinne kom mina vänner så reser vi tillbaka till kära Tyskland, det går utför för detta lilleputtland. Vill du något judinnan så vet du var jag bor
De andra reste sig och vi gick ut ur rummet. Vi gick ut till vår väntande limousin. Den körde iväg och vi tittade på varandra och sen började vi skratta så att vi grät
- Herregud brorsan, jag trodde nästan att du blivit fullblodsnazist
- Tja jag lyckades i alla fall dra familjenamnet i smutsen sa jag, hon kommer att bli tvärgalen och skicka ut livvakter för att hitta oss. Vilket innebär förhoppningsvis att hon tar en del från slottet. Hon kommer vara så galen nu att hon inte kommer tänka klart
- Ingen av dem kommer att kunna tänka klart efter ditt lilla tal därinne hjärtat sa Rebecka, du fick sått ett frö av tvivel med. Det skulle inte förvåna mig om hon tackar för sig om tio minuter och sen åker till slottet
- Det hoppas jag verkligen, och hon kommer att förbanna den dagen som gammelfarfar fick reda på sanningen om hennes mamma
- Stämde det?
- Oja hon var judinna, hon lurade dock Himmler
- Haha fantastiskt
- Och käre gammelfarfar fick reda på det, men han avslöjade det inte förrän hon var född. Gissa varför han steg i graderna så fort
- Herregud
- Ja sa jag, han kunde i alla fall spela spelet
Vi pratade vidare om kvällen och bilen rullade igenom Österrike, bilresan tog två timmar sen kom vi fram till vårt mål. Bilen stannade och vi gick ur den. Vi tog våra väskor och gick in på hotellet.
En äldre dam tog emot oss och vi blev tilldelade våra rum. Vi fick våra nycklar och vi gick upp till rummen. Vi installerade oss och sen gick vi ner. Vi satte oss i matsalen och damen frågade vad vi ville ha
- Har du någon mat att servera oss, vi vet att det är sent sa jag
- Jadå något har vi
- Tack då tar vi det och mineralvatten
- Mineralvatten?
- Ja tack sa jag
- Ok sa hon och gick iväg
Vi pratade om vardagliga saker och vi fick in maten och vi började äta. Vi satt kvar i en timme sen tackade vi för maten och gick upp på våra rum. Vi gick in på vårt rum och klädde av oss och sen älskade vi passionerat i flera timmar. När vi var klara så duschade vi och sen så somnade vi i varandras armar.
Fler noveller av samma författare
