Den där dagen....Bok 6 Familjen Kapitel 24
Kapitel 24
Vi vaknade på morgonen och gick ut i köket och lagade frukost, barnen kom in med Isabella och de hjälpte oss med frukosten. Simon kom ner och han drog på sig sina skor och gav sig ut och sprang.
Jag tänkte på livvakterna och hur mycket motion de fick, jag undrade om de hade ett rullande schema. De andra vaknade och kom och satte sig och åt frukost med oss.
När vi var klara så ville barnen bada. Vi bytte om och gick ut till poolen och vi hoppade i och badade med barnen. Vi badade i ett par timmar sen ringde det på porttelefonen det var IKEA leveransen.
Tjejerna hoppade ur poolen och bytte om. Sen så satte de igång med att visa och bestämma var möblerna osv. skulle vara. Det tog dem ett antal timmar att bli klara, jag lagade lunch och de kastade i sig maten och fortsatte med sitt arbete.
Framåt kvällen så blev de klara. Vi gick ner och tittade på ”lägenheten” och den var smakfullt inredd. Annika strålade och började flytta ner sina saker och gjorde det till deras.
Jag gick upp och började med middagen. Jesper hjälpte till med dukningen och när vi var klara så hämtade vi de andra
- Vi får installera ett kommunikationssystem
- Ja sa jag vi börjar breda ut oss
- Jag tittar på det när ni åker till Japan
- Perfekt
- Hur länge blir ni borta?
- En tre – fyra dagar sa jag
- Ok då håller vi ställningarna här
- Tack sa jag, vi måste försöka hitta en lösning så att Elisabeth kan åka hem och gå på möte
- Ok i värsta fall så får hon åka hem och stanna här tills ni kommer hem igen
- Ja sa jag, frågan är om hon vill det
- Ok sa Jesper
De andra kom upp och vi satte oss och åt. Vi pratade om den nya lägenheten och hur bra det blivit. Vi satt kvar länge och pratade.
Jag plockade fram lutan spelade en visa. Vi gick och la oss och somnade efter att vi älskat. Rebecka la sig på sin vanliga plats och vi somnade.
Telefonen ringde och jag svarade
- Hej det är Niklas
- Hej sa Robert, vi måste träffas
- Ok sa jag, var?
- På samma ställe som första gången
- Ok när?
- Om två timmar
Jag tittade på klockan den visade 08.00
- Ok sa jag, vi kommer
- Bra hej
- Hej
Jag tittade på Rebecka och hon ryckte på axlarna
- Vi får höra vad han vill
- Ja sa jag
Vi steg upp och gick ut till matplatsen, Isabella höll på med att duka fram frukosten och vi hjälpte henne.
- Samling vid bordet sa jag i tanken till de andra
De kom in och satte sig och efter tio minuter så var alla på plats
- Robert ringde och han vill träffas om drygt en timme. Så ät fort sen kör vi. Annika och Ilse tar hand om bevakningen av oss, Jesper och Esmeralda håller koll på resten tillsammans med Broderskapet
- Ok sa Jesper vad vill han?
- De pressar honom om pengar och försöker skrämma honom, de har nog hotat hans familj
- Ok hur löser vi det?
- Vi erbjuder honom skydd i USA i San Diego
- Skydda en Tempelriddare
- Ja det tar emot men vi kommer behöva honom längre fram sa jag
- Mm tyvärr sa Jesper
- Kommer han att ta emot det?
- Han har inget val sa jag om han vill att hans familj skall överleva
- Ok sa Annika
- Medici får ta hand om skyddet där, han kommer att bli skyldig oss så många tjänster. Han har blivit hotad att kalla till detta möte, de kommer försöka döda oss där. Och vi skall påminna dem om vem vi är. Så håll inte igen Jesper och Esmeralda, hälsa Broderskapet att de har fria händer
- Ok sa Jesper
- Bra då kör vi sa jag, Bokken är det som gäller, vi vill inte ha ett blodbad där
- Ok sa de andra
- Vi ses om fem minuter vid bilarna
Vi reste oss och gjorde oss klara. Vi gick ut till garaget och de andra kom ut de med. Vi hoppade in i bilarna och körde iväg.
De släppte oss fem hundra meter från köpcentrumet. Vi gick i lagom takt dit och vi kom in och släntade runt
- Vi är på plats sa Annika och Ilse, han väntar på er, han ser stressad ut
- Vi är på plats sa Jesper, vi har oskadliggjort ett hot
- Ok sa jag, fortsätt leta
- Jadå sa han, de är inte direkt diskreta
- Ok sa jag, statuera exempel med dem
- Ok sa han
Vi fortsatte gå mot där mötet skulle vara. Vi handlade fika och tittade oss omkring som om vi letade efter platser. Vi gick bort till Roberts bord
- Är det ledigt här?
- Javisst sa han
Vi satte oss och jag tog en klunk kaffe
- Du ser förvånad ut att vi är här sa Rebecka
- Ja jag trodde att de skulle fått tag på er
- Haha ja det trodde nog de med, har de tagit din familj än?
- Nej men de har hotat mig med att döda hela min familj om jag inte fick hit er här
- Ok sa jag, och nu är vi här. Vi har ett erbjudande till dig
- Ok sa han och tittade på mig
- Vi kan beskydda din familj, men det innebär att ni får åka till USA, ni får bo i vårt hus i San Diego och stanna där tills vi säger att det är ok att komma hem
- Förlåt? Ni erbjuder alltså oss skydd fast att jag har lurat hit er
- Haha lurat, ja så kan man också se det sa Rebecka
- Tre till omhändertagna sa Jesper
- Fyra på väg mot er, beväpnade med pistoler sa Annika de är trettio sekunder bort
- Ok sa jag, Jesper fyra på väg hit beväpnade med pistoler
- Ingen fara vi har koll
- Ok, Annika Jesper har koll
- Ok bra sa hon
- Ja vi är beredda på att göra det, vi gillar inte när de hotar barn. Vi kommer att vidarebefordra detta till fanatikerna
- Oh herregud
- Nå hur skall du ha det?
- Va? Jo det är klart att jag tar emot hjälpen
- Bra ni skall vara på flygplatsen om två timmar. Här är biljetter. Ni kommer att mötas av en bil där borta som tar er till huset. Ni måste stanna inne på området tills ni får besked om annat. Så du måste hålla din dotter i korta tyglar. Vi tar inget ansvar för vad som händer om hon inte följer reglerna är det förstått?
- Ja sa han
- Bra, ni kommer att under vårt beskydd men bara innanför området
- De fyra är stoppade
- Bra sa Rebecka
- Hur många fler? sa jag
- Runt tio, varav tre sitter bredvid er
- Jo vi vet, vi skall snart ta hand om dem
- Har du förstått sa Rebecka
- Ja sa han jag har förstått
- Bra sa hon, vi känner till din dotters böjelser, se det som en chans att få henne på rätt köl, den skiten hon röker och sniffar är inte bra för henne.
- Ni vet?
- Oja sa jag vi vet, jag trodde att du förstått att vi vet allt, vi vet tillexempel att de tre som sitter bredvid oss kommer försöka döda oss snart. Eller hur sa jag och tittade på dem. Jag tycker att ni skall försöka få kontakt med era vänner
De stirrade på mig och sen på varandra
- Försök dra era vapen så att det blir lite sport i alla fall
Robert stirrade på oss och sen på männen, han hade inte vetat
- De skulle döda dig med Robert sa jag, så mycket kan man lita på gamla nazister
- Va?! Sa Robert högt
- Visste du inte det? De är gamla nazister, eller en blandning av gamla och nya nazister
- Nej viskade han
Jag anade en arg och äcklad ton i hans röst
- Jo så är det. Nå har ni försökt kalla på era vänner?
De stirrade på mig
- En av er kommer att överleva för att meddela kärringen i Österrike om att Djävulens Barn kommer och tittar förbi en dag, de ville att jag skulle fråga om hon uppskattar presenterna hon får? Jag vet inte vad de menar men det vet kanske ni?
De stirrade vita i ansiktet på mig
- Aha så ni vet sa jag, ni vill kanske berätta för oss?
- De skickar avhuggna huvuden till ledaren
- Herregud sa Rebecka, ja det har alltid varit fantasirika
- Nå vem skall dö och vem skall överleva? Ni vill kanske lösa det själv?
- Va?
- Ja vi kan lösa det åt er, men ni vill kanske lösa det själv
En av dem fattade vad jag menade och drog sin pistol och sköt de andra två sen sprang han. Vi reste oss och drog upp Robert på fötterna och slet honom med oss
- Täck oss och skapa en väg ut för oss
- Ja sa de andra
Det blev panik och folk sprang och skrek. Vi drog Robert med oss upp på parkeringen
- Åk hem packa ihop din familj och flyg direkt
- Ja sa han skakat
- Bra sa vi
Han sprang iväg
- Annika Ilse följ efter honom se till så att han kommer på planet och kom sen hem
- Ja sa de
- Jesper, Esmeralda vi kör hem
- Ok sa de
Vi tog oss till bilen, polisen och ambulanser kom till platsen. Vi hann iväg innan de stängde av området. Vi körde hem och parkerade bilen och gick in
- Gick det bra frågade Isabella
- Jadå sa vi
- Bra sa hon
- Nu har de hotat barn igen, vi får se till att det sprids till alla andra
- Ja sa Rebecka
- Jag meddelar Gunther
Jag ringde honom och sa till honom om vadd som hänt och att han skulle sprida att de hotade barn igen.
Elisabeth ville åka hem så att hon kunde gå på möte. Vi kom överens om att planet skulle hämta henne direkt. Jag la på och gick ut i köket och började laga lunch.
När jag var klar så satte vi oss och åt. När vi var klara så satte vi oss och väntade på de andra. Efter ett par timmar så kom de hem
- De kom iväg, Robert nästan bar ut sin dotter till bilen. Hon ville inte åka
- Nej det kan jag tänka mig, hon har en lönsam sidoinkomst, hon säljer droger
- Ok sa Annika
- Vi skulle ta hand om det men nu löste det sig såhär i stället
- Hon arrangerar vissa sorters fester med där det inte finns några begränsningar i fantasin sa Rebecka, hon tjänar bra på dem med
- Ni menar?
- Oja sa jag, det kostar runt 10 000 att få delta i de festerna och det finns folk som betalar. Vi kommer informera Robert om det så får han vidta mått och steg
- Ok sa Annika bra, ni löste situationen med de tre smidigt
- Tja de hörde alternativen så då hade inget val
- Vi kör i morgon sa jag, Oslo nästa
- Ok sa Ilse
- När vi är klara där så lämnar vi er här, ni håller ställningarna här. Isabella bestämmer.
- Ok sa Isabella och log
- Vi kommer vara borta en tre – fyra dagar innan vi kommer hem igen
- Ok sa de andra
Vi tillbringade resten av dagen med barnen. Elisabeth kom hem och gick på möte. Vi lagade middag och åt. Vi satt kvar en stund och pratade sen gick vi och la oss. Vi hade barnen inne hos oss den natten så att vi fick vara nära dem innan vi reste.
Vi vaknade på morgonen av att barnen kom in till oss och kramades. Vi steg upp och gick ut i köket och började med frukosten. De andra vaknade och kom och satte sig.
Vi åt frukost allihop. När vi var klara så sa vi hej till våra mammor, Simon och barnen. Vi gick ut till bilarna och packade in våra väskor. Vi åkte till flygplatsen och gick ombord på planet och vi lyfte.
Resan tog drygt en timme. När vi landat så åkte vi iväg till ett hotell och gick in. Vi fick våra rumsnycklar och åkte upp till rummen. Vi satte in våra väskor. Sen åkte vi ner och gav oss ut på stan för sightseeing.
Vi gick runt på stan ett par timmar. Vi stannade för att äta lunch. Vi satte oss på en restaurang i stadens exklusivare områden. Vi satt kvar och åt i en timme ungefär. När vi var klara så gav vi oss ut på stan igen.
Vi letade upp en våra affärer och gick in. Vi kontrollerade de anställda och sen gick vi tillbaka till hotellet
- Middag kl 19 sa jag
- Ok sa de andra
Vi åkte upp till våra rum och la oss i sängen och vilade. Vi vaknade efter två timmar och duschade, vi älskade i duschen där jag tog Rebecka bakifrån. När vi var klara så tog vi på oss och åkte ner till restaurangen.
Vi satte oss vid ett bord och de andra kom och satte sig de med. Vi åt en god och svindyr middag. När vi var klara så reste vi oss och gick ut på stan igen. Vi strosade runt och kom fram till ett diskotek.
Vi gick in och musiken dånade därinne. Vi hittade ett bord och satte oss. Vi beställde in dricka och servitören lyfte lite lätt på ögonbrynen när vi bara beställde mineralvatten.
Vi dansade och roade oss och kvällen gick. Efter ett par timmar så kom det in en man som var i sällskap med ett antal kvinnor. Fotomodeller allihop, jag tittade på Jesper och han nickade, han reste sig och gick mot sällskapet.
Precis när han kom fram till dem så snubblade han till och spillde ut sin dricka över mannen
- Oj jag ber om ursäkt sa Jesper det var inte meningen, kan jag hjälpa dig
- Försvinn din idiot skrek mannen
- Det var bara vatten sa Jesper
- Bara vatten skrek mannen jag är ju dyblöt
- Som sagt kan jag hjälpa till på något sätt sa Jesper
- Försvinn sa mannen
Han vände och gick bort till toaletterna, jag reste mig och följde efter. Två av männen följde med mannen in på toaletten och två ställde sig utanför.
Jag kom fram och de stoppade mig
- Jag måste pekade jag
- Nej inte nu sa de
- Ok sa jag och började knäppa upp byxorna
- Vad fan gör du?
- Ja får jag inte komma in där så får jag pissa här sluddrade jag
- För helvete, vänta lite
Jag stängde byxorna igen och de muddrade mig. När de var klara så släppte de in mig. Jag gick in och fram till en pissoar och knäppte upp byxorna och började kissa.
Jag stod där en stund och när jag var klar så gick jag bort till en vask och tvättade händerna. Jag slog till vakterna och de dråsade ihop, jag öppnade dörren
- Ni skall nog komma in sluddrade jag
- Va?
- De har somnat
- Vad fan sa de och trängde sig förbi mig
Jag slog ner dem och sen öppnade jag ett av båsen. Mannen stod därinne med en av kvinnorna som han hade haft mig sig.
Hon stod på knä med hans kön i munnen och han blundade. Jag slog till henne en gång och hon svimmade. Mannen öppnade ögonen och stirrade på mig
- Hej sa jag, Djävulens Barn hälsar sa jag. Sen slog jag till. Då kör vi sa jag i tanken. Jesper kom in och hjälpte mig klä på mannen, vi hällde lite sprit över honom så att han luktade som ett mindre systembolag. Vi hängde honom över våra axlar. Vi tog på oss livvakternas öronsnäckor och solglasögon, vi gick ut från toaletten, där vi låst in de utslagna vakterna i toalettbåsen vi lutade kvinnan mot en av väggarna och sen gick vi ut. Vi bar ut mannen och vakterna tittade på oss och log, vi gav dem ett skevt leende och sen lastade vi in honom i en limousin. Vi åkte iväg och kom fram till ett hus och vi gick in. Rebecka och de andra var redan där. Vi bytte om och tog på oss våra dräkter och vi satte mannen på en stol och vi tittade på varandra. Jag lappade till honom så att han vaknade
- God morgon sa jag lågt
- Va? Vad händer var är jag?
- Du är hos Djävulens Barn nu är räkenskapsdag här
- Ni stammade han, men jag har inte gjort något
- Jodå det har du och det vet du
- Nej jag har inte gjort något
- Jodå du har givit order om att hota barn, vår far gillar inte det, inte vår mor i heller
- Va? Vem?
- Våra föräldrar, Lucifer och hans fru. De uppskattar inte alls när man hotar barn, så nu skall vi statuera exempel med dig, skicka en signal till din ledare precis hur illa de tycker att det är
- Men jag har inte gjort något skriker han desperat
- Jodå sa jag det har du, du kanske behöver lite smärta för att minnas, smärta är bra för att få folk att minnas sa jag
Jag slog till fem gånger och jag tryckte på hans hals, han kastades av stolen och krampade ihop till en boll.
Jag satte mig på huk och viskade i hans öra. Vi vill att du skall minnas allt och sen skall du berätta för oss. jag tittade på honom och sen slog jag till igen. Jag lyfte upp honom på stolen
- Nå hur är det med minnet?
- Jag
- Nehej sa jag, så snäll du är, jag får dela ut mer smärta
- Nej
- Skrek han till och jag slog till igen
Han trillade av stolen igen och låg där och skrek ljudlöst. Jag slog till igen och lyfte upp honom på stolen
- Nå sa jag hur är det med minnet?
- Jag minns skrek han
- Bra sa jag, då kanske du skall dra dig till minnes vad som sägs om att attackera andras barn
- Det är förbjudet sa han
- Precis ändå så envisas ni med att attackera andras barn. Men det är väl så med er nazister ni tror att ni står över alla andra. Nu kommer följande att hända, du kommer få ont, när vi är klara med dig så kommer vi att dumpa dig utanför ett sjukhus. När de lappat ihop dig så åker du direkt till er ledare och förklarar för henne just hur dumt det är att hota andras barn. Du skall vara riktigt övertygande för annars så kommer vi tillbaka har du förstått?
- Ja viskade han
- Bra sa jag
Jag satte igång och efter tjugo minuter så var vi klara. Vi transporterade honom till ett sjukhus och lämnade honom där. Vi tog oss ut utanför stan och kom fram till ett stort och pampigt hus. Vi stannade ungefär er en kilometer ifrån det. Vi bytte om och tittade på varandra och sen satte vi fart. Vi kom fram till huset och stannade utanför ett staket och tittade in. Där var vakter överallt. Vi tog oss över staketet och sen satte vi igång.
Efter tjugo minuter så packade jag ner det som skulle skickas iväg och vi gick ut från huset. Vi sprang tillbaka till bilen och satte oss i den. Vi körde iväg till hotellet och ner i ett garage. Vi packade ner väskan i en kylväska som jag lämnade till en man som väntade på oss
- Du vet vad du skall göra?
- Ja sa han
- Bra lycka till
- Tack
Vi tog våra väskor och gick upp på rummet och la oss på sängen. Rebecka la sig på sin vanliga plats och vi somnade
Vi vaknade på morgonen och klädde på oss, vi tog våra väskor och åkte ner. Vi satte oss i restaurangen och började äta. De andra kom ner och satte sig. Vi åt upp och sen gick vi ut.
Vi hoppade in i en väntande limousin och den körde oss till flygplatsen. Vi gick ombord på planet och det lyfte. Resan tog c:a en timme sen landade planet. De andra gick av och sa hej till oss. Vi satte oss igen och planet lyfte direkt. Vi var på väg till Japan
- Jaha hjärtat då skall vi tillbaka
- Ja sa jag, vi hinner inte hälsa på Yoshina denna gången
- Nej tyvärr inte sa Rebecka
- I vilket skick tror du att de är?
- Jag hoppas på bra sa Rebecka, i alla fall så pass bra som de andra var
- Ja sa jag, det hoppas jag med
Vi pratade vidare om den senaste månaden och vad som hänt. Hur långt vi gått och hur mycket längre vi skulle behöva gå.
Vi pratade om hur vi skulle hantera maffian. Vi pratade om den förestående attacken mot De Första och om träningen i Spanien.
- Har vi fått fotografierna på slottet?
- Ja Gunther har dem, han kommer se till så att vi har dem när vi kommer till borgen
- Ok bra
Resan till Japan tog drygt tio timmar. Vi landade och gick av planet. En bil väntade på oss. Vi tog våra väskor och åkte iväg. Bil resan tog drygt två timmar sen var vi framme på skolan.
Bilen stannade och vi gick ur den. Vi rörde vid skylten vid skolan och uttalade en tyst bön. Vi gick in och tittade på grusplanen där eleverna tränade. En man kom fram till oss och bugade sig
- Välkomna sa han
- Tack sa vi och bugade oss
- Jag skall visa er till Yoshi sa han
- Tack sa vi
Han gick före oss och vi följde efter honom. Vi kom in i ett rum där Yoshin satt och tittade på eleverna som tränade
- Hej sa vi
- Hej sa han och log välkomna till er skola
- Tack sa vi, hur ser det ut i år?
- Jodå där är faktiskt en del talang
- Perfekt sa jag, hur fungerar utbytet
- Det kan vara en av de bästa idéerna någonsin, inte bara för träningens skull utan även för det kulturella utbytet
- Så bra log vi
- Hur många kommer att gå vidare?
- Ett tio tal faktiskt
- Oj det var många sa jag
- Ja som sagt en bra årskull
- Hur många har du sammanlagt?
- Runt ett trettiotal, men en sak kan jag säga och det är att jag aldrig kommer att få träna fler elever som de fyra igen
- Jodå sa jag, om ett antal år så kommer det att komma två till, och om deras utveckling fortsätter så kommer de att vara ännu bättre än dessa fyra
- Det är inte möjligt sa han lågt
- Nja kanske inte men de kommer att vara minst lika bra
- Herregud, vad har ni i vattnet där borta?
- Haha vi är en speciell skara sa jag
- Hur bra är de?
- Dessa två, precis lika bra som de andra, skickar ni ut Ilse och Alex tillsammans så kommer deras motståndare vara döda innan de ens vet vad som träffat dem. Alex är magisk när det kommer till smygande. Han lyckades till och med smyga sig på en person i ett upplyst rum. Jag har aldrig sett något liknande. Offret visste inte vad som träffade honom förrän det var försent. Sen smög han iväg lika obemärkt. Hans val av totem är ytterst passande
- Och Sean?
- Han är precis likadan som Annika, de två är som pansarvagnar, och han är lika duktig som henne. han har lärt sig smyga av Alex och de två skrämmer skiten ur alla här
- Och deras tester viskade Rebecka?
- De klarade det, det var på håret för Alex men han klarade det, Sean hanterade det han med
- Och kvinnorna?
- Jodå de spelade sina roller väl, i Alex kvinnas fall så blev hon kär på riktigt och det gjorde hans utmaning svårare än Seans, men han klarade det. Han är Ilse trogen, förmodligen starkare nu än innan
- Ok och inget hände
- Nej då hade jag avbrutit, men det var på håret
- Ok skönt sa Rebecka
- Var är de nu?
- De är ute på sitt sista uppdrag, jag tror att de kommer tillbaka ikväll
- Ok sa jag bra, vi reser så fort de är klara
- Jag kommer sakna dem sa han
- Och de kommer sakna dig, men ni kommer träffas igen
- Hur länge har de varit ute denna gång?
- Tre dagar
- Ok
- Kan vi byta om någonstans?
- Jadå sa Yoshin kom med mig
Han visade oss till ett rum, vi satte ner våra väskor och tog på oss våra dräkter och hängde på oss våra vapen. Vi gick tillbaka till Yoshin och satte oss, han tittade på dräkterna som var blodiga här och var.
Han sa inget om det. Vi satte oss och blev serverade Te. Vi drack under tystnad och ljuden på grusplanen tystnade. Vi tittade ut och jag och Rebecka log. De var tillbaka. Vi tittade på Yoshin och han anade inget. Vi satt där i tystnaden och väntade.
- Ni kan komma in nu sa jag
- Men va fan sa Alex
- Typiskt sa Sean
- Vad i helvete sa Yoshin och tittade på dem
- Haha skrattade jag till, de ville smyga sig på dig och lära dig en läxa tror jag, så förstör jag allt. Ni är duktiga mina herrar sa jag
- Ja verkligen sa Rebecka ni för inte mindre ljud än en skenande flodhästhjord i en porslinsaffär
- Tack mor bugade de sig och log
- Kom hit och krama mig sa Rebecka och log
De gick fram till henne och de gav henne en kram, sen fick jag också en kram
- Jaha mina herrar skall vi se vem som kommer först till andra huset?
- Javisst sa de och började springa
Vi följde efter dem, vi började lysa och flög fram över marken. Vi kom fram ett stycke före dem och väntade på dem vid huset
- Vi har lite att berätta sa jag
- Ok sa de
- Vi går in sa jag
Vi gick in i huset och nerför trappan. Vi kom in i rummet och satte oss. Vi började berätta om vad som hänt.
Vi lärde dem det nya sättet att hantera deras krafter och vi bad dem välja ut Kniten i deras storlek, sen visade vi de andra vapnen och de fick bestämma storlek på dem med
- Nu är denna delen av utbildningen klar. Vi hoppas att ni varit uppmärksamma under tiden ni varit här
- Jadå sa de båda
- Bra sa jag, vi hörde talas om att ni klarat utmaningen
- Ja viskade de
- Bra sa jag
- Det som kommer hända nu är att vi kommer att ta oss tillbaka till skolan och där skall ni dricka Te med Yoshin. När det är gjort så packar ni och sen åker vi. Vi kommer att flyga till Spanien, där kommer Tomas ta hand om er. Ni kommer vara där i tjugoåtta dagar. Sen är det en avslutningsceremoni, där ni kommer att utmanas i omgångar. När ni klarat dem så kommer Rebecka att be om era Totem djur. När det är gjort så kommer ni att få era dräkter, samma som vi har, i varsin färg. När det är gjort så får ni utmana vem ni vill och de får inte tacka nej. Ni får välja vilka vapen ni vill i den duellen. Alla era nära och kära kommer vara där. När den ceremonin är klar så åker vi till Berlin och gör vad vi skall där. Därifrån åker vi till Österrike och gör det vi skall. Ni kommer att få specialträning i Spanien för att vara klara för sista uppgiften
- Ok sa de
- När vi är klara där så åker vi till Sicilien för ett möte där, sen får vi se vad som händer
- Ok sa de
- Bra då tar vi oss tillbaka till skolan sa Rebecka
Vi gick ut ur huset och tog oss tillbaka till skolan. Vi gick in och bytte om och de drack Te med Yoshin. När vi var klara så gick vi intill dem och satte oss. ingen sa något.
När de var klara så bugade de sig och gick ut. Yoshin gav oss två pergament rullar och vi reste oss. Vi tackade för besöket och gick ut ur skolan. Vi gick bort till den väntande bilen.
Alex och Sean kom ut och vi packade in våra väskor och satte oss i bilen och den körde iväg. Vi kom fram till flygplatsen och gick ombord på planet. Vi satte oss och planet lyfte. Resan tog c:a 13 timmar och de två sov det mesta av resan.
Planet landar i Sevilla och vi går av planet och sätter oss i en väntande bil. den kör oss till byn där Broderskapets skola ligger. Bilen stannar och vi går ut ur den. Vi tar våra väskor och går upp till klostret. Vi går in på skolan och vi går in i träningslokalen.
Tomas sitter där och väntar på oss. Vi sätter oss ned och vi presenterar dem för Tomas
- Hej säger han och välkomna
- Tack säger de
- Ni skall vara här i tjugoåtta dagar, så från och med nu så tillhör ni skolan, ni kan följa med mannen där så hjälper han er tillrätta, er träning börjar om en timme
- Hej då säger vi, vi ses om tjugoåtta dagar
De kramar om oss och går iväg
- Hur går det annars?
- Jodå bara bra säger Tomas, ni sätter oss i arbete
- Bra sa jag och log
- Utbytet går alldeles lysande det med. Jag tror till och med att Sensein trivs inte för att han skulle erkänna det men jag tror att det är så
- Haha perfekt sa jag
- Nej sa Rebecka nu skall vi åka hem igen, vi ses om en månad ungefär
- Ja säger han det gör vi
- Glöm nu inte specialträningen för dem
- Nej då vi har med det på schemat
- Perfekt sa jag, hej då
- Hej
Vi reser oss och går ut ur skolan. Vi går fram till bilen som väntar på oss och vi sätter oss i den och den kör iväg. Vi kommer fram till flygplatsen och går ombord på planet och flyger hem.
Resan tar fem timmar ungefär och när vi landat så går vi bort till vår bil och lastar in våra väskor. Vi kör hem och parkerar i garaget. Vi tar våra väskor och går in
- Hej ropar vi
Vi hör barnen komma springande och de hoppar upp i våra famnar. Vi lyfter upp dem och kramas med dem. Vi går ut till matplatsen. Isabella och Elisabeth sitter där.
- Hej
- Hej välkomna hem
- Tack hur är det?
- Jodå bara bra
- Så bra
- Hur är det själv?
- Trötta men annars så är det bra
- Jo ni har farit runt ett tag säger de
- Ja det blev lite flygande säger jag och ler, vi har väl tillbringat ett och ett halvt dygn i ett flygplan
- Oj
- Ja det tar på krafterna, jag känner mig ganska jetlaggad sa Rebecka, hur har det varit här hemma
- Jodå bara bra säger Isabella. Jesper och Esmeralda har varit en del i hotellet, Annika och Ilse har spenderat sin tid i sina vad säger man lägenheter.
- Har det hänt något?
- Er farfar är död
- Ok sa jag hur gick det till?
- Han skulle våldföra sig på er farmor och hon hade ihjäl honom
- Då har hon inte långtid kvar, det hon druckit kräver att visa hormoner aktiveras med jämna mellanrum gör de inte det så kommer hon att dö. Nu när hon dödat honom så kommer de inte stimuleras och då kommer hon att dö. Frågan är hur länge hon klarar sig
- Ja sa Rebecka med tanke på de kvantiteter hon druckit så lär det inte vara länge
- Hur fick ni reda på det?
- Gunther sa Elisabeth
- Aha ok
- Hej sa Simon, välkomna hem
- Tack hur är läget?
- Jodå bara bra sa han och log
- Bra sa jag
- Nå sa Elisabeth hur var det med dem?
- Bättre än förväntat sa jag
- Mm sa Rebecka, oväntat bra
- Ok vad bra
- Ja verkligen sa jag, visst de sov det mesta av tiden men de verkade vara i bra balans
- Skönt
- Ja sa jag
- Hej sa Annika
- Hej sa jag allt väl?
- Jadå själv?
- Trött men bra
- Sean mår bra sa Rebecka så du kan slappna av, han klarade utmaningen med utan problem skall vi hälsa från Yoshin
Hon andades ut och satte sig
- Tack gode gud
- Vilken utmaningen? Undrade Elisabeth
- Deras kärlek sattes på prov, när de var som mest påverkbara så testades deras kärlek till Annika och Ilse, med två kvinnor. De klarade sig båda två
- Herregud sa Isabella, låg ni bakom det
- Nej mor sa jag, men boken gjorde
- Ok
- Du tror väl inte att vi skulle göra så
- Nej sa hon, men frågan måste ställas för att räta ut frågetecken
- Visste ni sa Elisabeth?
- Ja sa Annika, det var en del av testet, att vi skulle veta
- Den förbannade boken sa Isabella hetsigt
- Mm tro mig sa jag, vi känner precis likadant
- Vi utsattes också för testet, fast på ett annat vis, jag kunde valt Jonas och Niklas kunde valt hon den där fotomodellen
- Vilket jag inte gjorde och inte du i heller
- Hej sa Ilse
- Hej sa jag, de mår bra och de är på plats i Spanien och de klarade testet båda två
- Herregud sa Ilse, var det nära?
- Nej sa jag, eller både och men nej det var det inte
- Ok bra sa hon och log
- Och de klarade det
- Så skönt sa hon och började gråta
- Det andra testet?
- De klarade det med
- Ok så bra
- Ja så vi slipper ha blodsfejder i huset sa jag och log
- Det andra testet?
- Ja det testar dem mot varandra och sätter saker och ting på sin spets, efter er två så fick de renovera halva skolan det kostade dem en rejäl slant som vi fick kompensera. Yoshin hade inte haft så roligt på väldigt länge sa han, de andra eleverna på skolan vågade inte gå ut på två dagar
- Jaja nu pratar vi inte mer om det sa Annika
- Du då Ilse vill du prata om det?
- Nej sa hon
- Vad var det nu ni bråkade om?
- Jag sa att nu pratar vi inte mer om det?
- Vad var det nu?
- Nej sa Ilse
- Ok då sa jag och log, men killarna hantera det med att prata
- Va?
- Ja de slogs inte de pratade, till Yoshins stora förtret. Han hade inte alls lika roligt
- Menar du att de satt ner och pratade sa Ilse
- Ja sa Rebecka och log, de satte sig ner och pratade. Sen blev de överens och fortsatte vara vänner
- Men sa Annika hur gjorde de det?
- Har inte en aning sa jag och log
- Ni driver med oss?
- Nej sa jag vi trodde att Yoshin drev med oss men han var allvarlig, vi var beredda att betala för oss
- Hur har deras träning gått?
- Tja Alex smyger in i ljusa rum utan att ses, Sean han har knäckt ett antal Bokkensvärd de klättrade upp för skyskrapan lika snabbt som er, Alex klarade att gömma sig så att de inte hittade honom någon på hela skolan fast att de letade i tre dagar. Sen när de kom tillbaka så satt han och åt lunch med Yoshins fru och barn och undrade var de hade varit. Sean slog ner tre stycken med ett slag osv. förresten han har fortsatt smiska din antagonist Annika
- Så snäll han är sa Annika och log
- Vad har i gjort de senaste dagarna då?
- Tagit det lugnt sa Annika och vilat upp oss, vi har varit igång den senaste månaden om man säger så
- Ja sa Ilse
- Är du klar i er del av huset undrade jag
- Ja sa Annika ni får komma ner sen och titta och se hur bra det blivit
- Absolut sa vi
- Jaha när tar vi nu nästa?
- Vi får se, vi behöver nog ett tag för att komma rätt på det med jetlaggen
- Ok ett par dagars vila och rekreation till då?
- Ja vi tänkte det, vi ligger bra till rent tidsmässigt sa Rebecka, det är bra tre ställen till att slå till emot och vi har tjugoåtta dagar på oss
- Ok hur långtid kommer träning ta?
- Vi vet inte men vi räknar med en vecka kanske
- Ok så pass svårt
- Ja det blir tufft
- Vad gäller det?
- Klättring uppför en lodrätt vägg
- Hur högt?
- Runt 500 meter
- Ok med eller utan krafter
- Både och
- Ok därav en vecka?
- Ja precis, vi kan använda kraften i etapper och sen kan vi inte använda den i vissa etapper
- Ok hjälpmedel
- De vanliga
- Inga rep?
- Inte för den som klättrar först
- Ok och vem blir det?
- Jag
- Ok
- Och det är inte säkert att vi kan fästa repet, det beror på hur mycket det låter och hur stark stenen är som vi skall fästa förankringarna
- Ni vill alltså att jag skall klättra 500 meter upp i luften
- Ja sa jag om jag så skall hämta dit din antagonist så att han får retas med dig
- Det kommer nog behövas sa hon
- Vi hjälper dig sa jag och log
- Klart sa Ilse
- Och vi har möjlighet att träna på det i Spanien?
- Ja vid vår borg sa jag, vänta lite sa jag
Jag gick bort till min väska och hämtade en bunt fotografier och la dem på bordet
- Här är borgen, den väggen skall vi uppför
- Ok sa Ilse och tittade på bilderna, vilken placering av borgen
- Ja sa jag den är vacker
- Herregud sa Elisabeth, kan ni klättra upp för det?
- Ja sa jag det kan vi
- Ok finns det något ni inte kan?
- Jag kan inte flyga sa jag och log
- Får jag behålla bilderna?
- Javisst sa jag
- Tack sa Ilse
- Ingen fara sa jag
- Är du snabbare än mig uppför?
- Ja sa jag
- Säker?
- Ja sa jag
- Det låter som en utmaning
- Absolut precis när du vill sa jag
- Anta den inte Ilse sa Rebecka
- Ok så pass?
- Ja vi kan testa ikväll
- Ok vart
- Uppför det högsta huset i stan
- Vilka hjälpmedel?
- De vanliga sa jag
- Ok nu blir jag nyfiken, med eller utan krafter?
- Välj du sa jag
Hon tittade på mig
- Utan
- Absolut sa jag och log
- Ok
- Men då får jag gå och vila nu så att jag är redo till sen
- Javisst sa hon hur långt försprång vill du ha?
- Jag klarar mig nog sa jag och log
- Syrran
- Ja?
- Du kommer ångra det här
- Vad? frågade Jesper som kom in
- Hej var är Esmeralda?
- Hon är kvar på hotellet
- Aha ok
- Ångra vad?
- Hon har utmanat Niklas på en klättertävling
- Ok hur långt försprång får hon?
- Hon ville ge Niklas försprång
- Ok sa han och tittade på Ilse, vad du än gått med på så kommer du få göra det
- Jag är snabb
- Det är du säkert sa Jesper och log
- Jag kan intyga det sa Annika
- Ok sa Jesper och log, skall det bli en sådan där sedes lärande historia som när jag kallade dig tjockis och du lät mig äta upp det senare med råge
- Vi får se sa jag och log, kom ihåg bonden
- Jag kan komma ihåg ett helt fält med bönder sa Jesper
- Då går jag och vilar sa jag vi ses på ett par timmar
- Det gör vi sa Ilse
Vi gick in i sängkammaren, vi la oss på sängen och vi somnade ganska snabbt. Isabella kom in och väckte oss efter tre timmar och vi steg upp middagen var klar och vi satte oss och åt.
Vi satt kvar en bra stund efter middagen och pratade. Esmeralda hade kommit hem från hotellet och hon uppdaterade oss om hur det gick.
- Väldigt nöjda kunder, flera av dem har bokat fler tillfällen
- Perfekt sa jag och log
- Jaha sa Esmeralda vad händer i morgon
- Vila och rekreation sa jag och log
- Bra sa hon
- Vi skall ut på äventyr i natt sa Jesper, Niklas skall lära ut sedes lärande saker
- Jaså? Vad har du nu gjort?
- Det är faktiskt inte jag utan din syster
- Jaha vad är det nu?
- Hon har utmanat Niklas på klättertävling
- Hur mycket försprång får hon?
- Hon ville inte ha, hon erbjöd Niklas försprång
- Oj sa Esmeralda, jag vet att vi är systrar och att vi skall hålla samman men det var inte så smart gjort syrran. Var skall ni klättra?
- Uppför det högsta huset i stan
- Ok han slår dig med minst 8 våningar
- Skojar du sa Annika
- Nej sa Esmeralda, med eller utan kraft?
- Utan
- Ok då säger jag tio våningar
- Är han så bra frågade Annika
- Ja tro mig det är han, men det skall bli kul att se. Det var tur att du sa uppåt och inte neråt
- Vadå då?
- Du får se ikväll eller i natt
- Ok sa Annika
Vi dukade av och jag plockade fram lutan och Rebecka sin flöjt, vi spelade för de andra och när vi var klara så var det dags för barnen att sova. De följde med Isabella och Elisabeth intill deras hus.
Vi andra satt kvar en stund till och sen gick Simon upp på sitt rum. Vi andra tittade på varandra och sen hämtade vi våra väskor och gick ut till bilarna. Vi körde iväg och kom fram till huset, vi tog på oss våra hjälpmedel och sen gick vi fram till huset
- Jaha sa jag vilka är reglerna?
- Försten upp vinner
- Ok sa jag
- Är ni beredda sa Rebecka?
- Ja sa Ilse
- Ja sa jag
- Hjärtat håll inte igen
- Nej sa jag
- Klara, färdiga, gå
Ilse kastade sig mot väggen och började klättra och jag följde efter. Jag flög uppförhusväggen och nådde toppen. Jag satte mig på kanten och tittade ner. Esmeralda hade fått rätt, jag var minst åtta våningar före henne. Hon kom upp och satte sig bredvid mig
- Jaha sa hon
- Mm sa jag
- Då sitter vi här
- Ja vi gör ju det, du är duktig Ilse, men du behöver inte utmana oss för att bevisa att du är duktig. Vi vet att du är det
- Ok men hur i helvete kan du vara så snabb utan krafter
- Naturtalang
- Ok
- Det finns i blodet, vi är som vi har sagt sådär en tusen gånger pumpade med superduper anabola
- Ok
- Det många av er glömmer är att vi är de vi är även utan våra krafter, de är en bonus en jättebra bonus. Men vi är också superduper ninjas, broderskapsmästare och en massa annat. Jag har tränat för Yoshina sedan jag var elva, du tror inte att hon lärde mig klättra?
- Erh jo
- Och du tror inte att hon gav sig förrän jag slog henne?
- Erh nej
- Precis jag slog henne när jag var 12 uppför en byggnad som högre än denna
- Men hur?
- Träning och blod sa jag
- Hur snabb är du nedför?
- Snabb sa jag och log
- Får jag se?
- Absolut sa jag, se och lär
Jag reste mig upp ställde mig på kanten och tittade på henne och kastade mig ut. Jag flög genom luften och vände mig mot väggen fick grepp.
Jag kastade mig ut i luften igen och gjorde om samma manöver och sen kastade jag mig ut igen och landade på marken
- Herregud sa Annika hur gjorde du det?
- Som jag sa till Ilse träning
Ilse kom ner och landade bredvid oss
- Herregud sa hon hur i hela världen gjorde du det där
- Du vet den skyskrapan ni klättrade upp för i Japan?
- Ja sa Annika
- Jag valde ut den, jag klättrade upp för den med Rebecka, Jesper och Esmeralda. Jag gick för fullt den natten jag hörde av Yoshin att du gjorde den på 15 minuter och du Annika på 18, Alex Gjorde den på 12, Jesper 11,Esmeralda på 12. Jag och Rebecka gjorde den på 5.
- Fem sa Annika, herregud
- Ja fem sa jag
- Jag misstänker fortfarande att han höll igen sa Rebecka
- Nej hjärtat det gjorde jag inte sa jag och log
- Ok sa hon och log
- Men du har inte tränat för Yoshina
- Nej men Niklas har och allt han kan, kan jag
- Och tvärtom sa jag
- Hur snabbt tog ni er ner?
- Snabbare än er sa jag och log, men lita mig när jag säger att jag går först upp för den väggen
- Ja sa Ilse, så Alex var snabbare än mig?
- Ja sa jag det var han
- Ok då får vi rätta till det sa hon
- Han var snabbare nedför också, vi var de enda som slog honom nedför
- Jisses
- Mm sa jag
- Hur snabbt gjorde Sean den på
- Va?
- Du sa aldrig vad Sean fick för tid
- Oj förlåt 17min
- Ok sa Annika, och ner?
- Samma tid som dig
- Ok sa Annika
- Som sagt träning sa jag, men när vi skall ta oss uppför väggen därnere så gäller det inte snabbhet utan säkerhet
- Skall vi åka hem
- Nej sa jag och tittade på de andra, vi skall träna
- Var?
- Vattentornet
- Ok sa Jesper
- Då kör vi
Vi hoppade in i bilarna och körde iväg. Vi körde genom stan och kom fram till vatten tornet. Vi tog på oss våra hjälpmedel
- Såja upp med er till toppen
- Ok sa Jesper och började klättra
En efter en gav de sig iväg, jag och Rebecka tittade på varandra och log, sen började vi klättra vi med. Vi flög upp för pelaren och kom upp på toppen och satte oss. de andra kom upp
- Vi har minst två överhäng som det att ta oss uppför längs med den vägen som vi skall ta. Ha inte för brått där, kan vi ha lina så är allt frid och fröjd, kan vi inte ha det så är inte snabbhet det viktiga. Utan noggrannhet, minns bonden
- Då tar vi oss ner igen sa Rebecka och upp igen
Vi sprang fram till kanten och kastade oss ut, vi klättrade och hoppade ner. Vi landade på marken och de andra kom ner. Vi fortsatte vårt klättrande i ungefär två timmar, vi varierade mellan att använda kraften och att inte använda den
- Nej nu kör vi hem sa jag, bra jobbat allihopa
- Starkt av dig Annika sa Rebecka att inte tveka
- När jag funderar på att tveka så ser jag svinets hånfulla min, det driver mig
- Haha ok sa Rebecka och skrattade
Vi hoppade in i bilarna och körde iväg. Vi kom hem och alla gick och la sig. Rebecka somnade på sitt vanliga ställe
Fler noveller av samma författare
