Den där dagen....Bok 6 Familjen Kapitel 22
Kapitel 23
Vi vaknade och tittade på varandra. Jag kysste henne och hon kysste mig tillbaka och vi njöt av varandras närvaro
- Skall vi gå upp?
- Ja hjärtat sa hon
- Undrar hur det gått för Gunther, han hörde inte av sig mer igår
- Nej vi får se vad som händer under dagen
- Vi får träffa barnen idag
- Mm sa jag och log
Jag kysste henne igen, jag la mig på henne och jag kände hur jag växte
- Minsann sa hon
- Mm sa jag
Vi fortsatte kyssas och jag kände hur hon letade sig ner med sina händer mellan mina ben och tar tag om min penis. Jag lyfter på mina höfter och hon börjar smeka sin klitoris med min penis. Jag hör hur hon börjar stöna i min mun. Jag stönar tillbaka.
Hon sätter min penis mot sin slida och jag trycker till och den glider in i henne. Jag börjar älska med henne och vi kysser varandra samtidigt som jag tar henne. Vi börjar lysa och känslan ökar. Jag ökar takten och tar henne fortare och hårdare.
Vi känner hur hon närmar sig klimax och jag reser mig upp på raka armar och tar henne. Jag tittar på henne och jag försvinner hennes ögon. Jag ser hur hon för ner sin hand till sin klitoris och jag ökar takten ännu mer och hennes fingrar fladdrar över hennes klitoris och vi känner hur hennes orgasm exploderar i en kakofoni av färger framför våra ögon.
Jag tar henne genom orgasmen och vi känner hur nästa exploderar och nästa. Jag fortsätter ta henne. Jag känner hur det börjar ila i min pung, jag känner hur denna kittlande känsla sprider sig i hela min kropp och jag känner hur orgasmen träffar mig.
Jag känner hur sperman sprutar ur mig och jag skakar i hela kroppen när orgasmen träffar mig. Rebecka viskar
- Ge mig din sperma hjärtat, fyll mig
Jag fortsätter mina rörelser i takt med orgasmen. Jag känner hur den ebbar ut och jag lägger mig ned och tittar på Rebecka och ler
- Jag älskar dig
- Och jag dig hjärtat mitt
- Skall vi duscha
- Javisst säger jag
Jag drar mig ur henne och vi går in på toaletten och jag kliver in i duschen, Rebecka ställer sig bakom mig och kramar om mig.
- Är du ok?
- Ja hjärtat, jag gillar inte det vi gör men det är nödvändigt
- Mm sa hon, jag håller med
- De attackerade familjen och det är inte ok
- Nej
Vattnet strilar över oss och det känns renande på något konstigt vis. Vi tvättar av oss och går ut ur duschen. Vi går in i rummet och jag letar igenom min väska efter kläder. Dörren öppnas och Ilse kommer in
- Hej
- Hej du har inte hört talas om att knacka frågar Rebecka som står naken mitt i rummet
Jag har en handduk knuten runt magen
- Erh du har inget som jag inte sett förut, och vi är systrar
- Men Niklas då?
- Han har väl inget som jag inte sett innan med tanke på de brödernas anatomi
- Haha skrattar jag till jisses, det märks att ni är systrar sa jag, nå vad har du på hjärtat
- Jag och Annika har pratat
- Nej sa jag
- Va?
- Jag vet vad du vill fråga, tyvärr hjärtat men svaret är nej, ni får inte träffas. Det är inte vi som bestämmer, hade vi gjort det så hade ni bott där med dem nu. Men det leder till typ jordens undergång om vi rubbar de cirklarna
- Ok sa hon och såg ledsen ut
Jag gick fram och kramade henne, hon lutade huvudet mot min axel
- Jag kan inte en föreställa mig hur ni känner det sa jag. Jag har aldrig behövt vara utan Rebecka, jag hade nog gått under om jag varit tvungen till det
- Ja sa Rebecka och kom fram och kramade Ilse hon med. Göm inte smärtan och sorgen sa hon
- Nej sa Ilse, det är så jobbigt sa hon
- Som sagt jag kan inte föreställa mig det ens hur ni känner det
Dörren öppnades igen och Annika kom in
- Du hann före mig ser jag sa hon, och jag ser svaret, varför?
- För enligt boken så innebär det typ jordens undergång, som jag sa till Ilse så hade vi fått bestämma så hade ni bott där med dem. Men nu bestämmer inte vi
- Ok jag funderar på att bränna den boken
- Jag tror inte att det funkat sa Rebecka
- Nej sa jag det tror inte jag i heller, sen hade det inte hjälpt eftersom vi läst den, den finns härinne sa jag och knackade på min panna
- Skit sa Annika
- Ja sa jag skit
- Förresten har inte du i heller lärt dig knacka
- Va? Vi är familj sa Annika och du har inget som jag inte redan sett
- Haha skrattade jag till
Ilse släppte mig och tittade på oss och log
- Tack sa hon
- Ingen fara sa vi och log
- Behöver du gråta av dig syrran så är du också välkommen
- Tack sa hon
- Ingen fara sa jag
Rebecka backa och de andra två såg hennes tatuering vid hennes kön
- Herregud sa Ilse, de ser ju nästan levande ut
- Mm sa Rebecka, Niklas ser ännu mer levande ut när vi älskar, och när han får resning
- Jisses har du på den?
- Ja sa jag
- Herregud sa Annika
- Det blir en del spännande effekter sa Rebecka och log
- När han pulserar så ser det ut som om de andas och lever
- Jisses sa Ilse
- Mm sa Rebecka
- Bara inte Alex får sin tatuering där, jag är livrädd för ormar
- Då kanske du får övervinna den rädslan sa Rebecka
- Mm sa hon
- Och det är ju ingen riktig orm sa Annika
- Nej sa Ilse, jag får jobba på det
Rebecka gick in på toaletten och jag gick och öppnade dörren, Esmeralda stod där
- Kom in sa jag
- Tack
Jag gick in och tog Rebeckas väska och gav henne den på toaletten
- Vad har du på hjärtat?
- Jag kom för att fråga när vi skall gå ner och äta
- Så fort Rebecka fått på sig kläder sa jag, ja och jag med
- Aha sa Esmeralda
Jag satte mig på sängen och drog på mig att par kalsonger. Jag drog på mig strumpor och sen så reste jag mig upp. Det knackade på dörren igen
- Vill du öppna Esmeralda
- Javisst
- Kommer ni eller?
- Ja Jesper sa jag, vi skall bara klä på oss
- Aha ok
- Vi blev lite upptagna med besök av våra syskon
- Ok sa han
- Men tack för att ni knackade
- Ja lite uppfostran har jag
- Mm sa Esmeralda
- Jaja vi vet att vi skall knacka i fortsättningen sa Ilse
- Ja sa Annika
- Så sa Rebecka då var jag klar
- Mm jag med snart sa jag
Jag drog på mig ett par jeans och en T – Shirt och en pullover
- Såja då var jag klar skall vi gå ner
- Ja sa de andra
Vi gick ner och kom in i en matsal, där var fram dukat frukost och vi satte oss och började äta. Våra värdar kom ner och de hälsade på oss
- God morgon
- God morgon sa vi
- Har ni sovit gott?
- Jadå sa vi
- Bra, nå vad händer idag då?
- Idag så skall vi åka och hämta våra barn och vår familj, sen så skall vi åka hem och vila upp oss ett par dagar. Det tar på krafterna och åka halva jorden runt
- Ok har det varit mycket resande?
- Ja vi har varit i Japan, USA, och ett par europeiska städer
- Ok hur är Japan?
- Förutom Sverige så är det, det land jag trivs bäst i
- Ja vi gillar det japanska kynnet sa Rebecka, de är speciella, väldigt privata men vinner man deras vänskap så är det för livet
- Det är ett väldigt vackert land sa Ilse, en harmoni mellan gammalt och nytt
- Ja verkligen sa Annika
- Som sagt det japanska kynnet passar oss
- Det beror nog på att vi tränar japansk krigskonst med
- Tränar ni?
- Ja sa jag, Kenjutsu och Aikido bland annat
- Aha ok sa Marie, jag har tränat en del Jujutsu
- Ok sa jag där ser man, har du slutat?
- Ja jag har blivit för gammal sa hon
- Man blir aldrig för gammal för det sa jag och log, vi har träffat på Senseis som är betydligt äldre än dig
- Senseis? Undrade François
- Ja mästare, vilket bälte har du?
- Svart svarade hon
- Där ser man, tränar du Antonia?
- Va? Nej
- Det kan vara klokt att göra det ibland så kan världen vara farlig
- Jo förvisso
- Det är för hennes andra träning med sa jag, det lär henne disciplin
- Ok jag skall tänka på det sa hon och log
- Bra sa jag och log tillbaka
- Vi tackar för att vi fick komma hit sa Rebecka, men nu måste vi vidare. Antonia träna flitigt på det som de lärde dig igår så kommer vi hit en annan gång och kollar så att du tränat och fortsätter med din träning. Min mamma och Niklas mamma kommer att vilja träffa dig och träna med dig
- Det är vi som skall tacka sa Marie vi har lärt oss mycket om er
- Nej nu får vi åka sa Rebecka
Vi reste oss och gick ut från slottet en Limousin stod och väntade på oss. vi packade in våra saker och kramade dem en sista gång och sen åkte vi iväg. Vi kom fram till flygplatsen efter två timmar.
Vi hoppade på planet och det lyfte. Flygresan tog ungefär en timme se landade vi i Bern. Två bilar väntade på oss och vi lastade in våra saker och sen åkte vi till slottet. Vi kom fram och vi gick in.
- Hej ropade vi
- Hej ropade barnen som kom springande mot oss
Vi lyfte upp dem och kramade dem
- Hej våra bustroll hur är det med er?
- Det är bara bra, vi har saknat er
- Vi har saknat er med sa vi
Vi gick ut i köket och där satt våra mammor och Gwendelyn
- Hej hur är det?
- Det är bara bra hur är det själv?
- Det är bara bra vi känner oss lite inlåsta kanske men annars så är det bra
- Ja det kan vi tänka oss, vi får hoppas att Gunther har attackerat deras finanser så att de inte har råd att betala fler lönnmördare
- Ja det får vi hoppas sa Isabella
- Var är han förresten
- I sitt arbetsrum
- Ok var är det?
- Kom sa Elisabeth så skall jag visa dig
Hon reste sig och gick före mig jag följde efter henne, vi kom fram till en dörr och hon knackade på och öppnade dörren
- Hej sa jag
- Hej allt väl
- Jadå själv?
- Bara bra
- Så det är här all magi skapas sa jag
- Haha ja något sådant
- Hur går det med att göra De Första fattiga?
- Jodå bara bra
- Hur bra?
- Tja de är ganska ansträngda och de har börjat fråga runt om någon är intresserad av att köpa vissa av deras företag
- Ok så vi kan åka hem tror du?
- Ja det skall gå bra, de prioriterar nog inte att lägga pengar på lönnmördare
- Bra sa jag, för vi behöver verkligen åka hem
- Trivs de inte här
- Jodå men det är inte hemma sa jag. De har varit på resande fot ett par veckor nu, vi behöver komma hem Gunther. Du får gärna följa med om du vill
- Jag kan inte lämna innan de är stoppade
- Ok du kan inte göra detta hemifrån oss?
- Nej tyvärr inte
- Vad skulle du behöva för att göra det?
- Svårt att säga, det är en massa komponenter inte bara hårdvara, utan även närheten till allt, och sen spelar slottet en roll i det hela med
- Ok för du skall veta vi gör allt för dig
- Tack sa han och log
- Jag stannar gärna lite till sa Elisabeth om jag inte är i vägen
- Nej då sa Gunther det är du inte så länge du inte blir uttråkad av att jag jobbar
- Nej då sa hon och log
- Ok då var det bestämt, förrädaren i Frankrike är omhändertagen
- Ok vem var det?
- Pierre
- Ok då stryker jag honom från min lista
- Bra sa jag
- När åker ni?
- Så fort som möjligt sa jag, kan vi skicka hem de andra med tror du?
- Ja det skall inte vara några problem sa Gunther
- Bra sa jag
- Då skall jag säga hej då till busungarna
- Gör så sa jag
Hon gick iväg och Gunther tittade efter henne med ett leende på läpparna
- Hur går det?
- Va? Jodå bara bra sa han, jag är förundrad över att hon valt mig men jag är samtidigt väldigt glad för det
- Slå inte ner på dig själv, du är en stilig man sa jag
- Kanske det men hon är vacker
- Ja sa jag, första gången jag såg henne så tyckte jag att hon var lik Audrey Hepburn
- Ja sa Gunther jag med och log
- Vill du se till så att de är skyddade i England
- Givetvis sa han
- Tack, och att vi har så vi klarar oss hemma
- Jadå sa han och log
- Bra sa jag, hur är det hemma förresten?
- Hos er? Jodå det är lugnt
- Bra
- Men som jag sa de börjar bli desperata, och desperata människor begår misstag
- Mm eller desperata saker
- Jo förvisso
- Vill du se till så att det andra planet tar dem hem
- Javisst
- Tack sa jag och log, vi hörs
- Det gör vi sa han och återvände till sitt arbete
Jag gick tillbaka till de andra och jag log
- Hej vi kan åka hem sa jag
- Ok bra sa Isabella
- Så om alla är färdig packade så åker vi
- Ja vi är färdiga sa de andra
- Ni kan också åka hem sa jag till Delila och hennes familj
- Ok tack det skall bli skönt, jag saknar Geoff
- Det kan jag förstå sa jag
Vi sa hej då till Elisabeth och sen gick vi ut till de väntande bilarna och lastade in våra saker och sen åkte vi iväg. Vi kom fram till flygplatsen och vi sa hej då till Delila och hennes familj och vi gick ombord på vårt plan.
Vi lyfte och flygresan tog ungefär två timmar sen var vi hemma. Vi letade upp våra bilar och packade in oss och körde hem. Vi kom hem och vi parkerade på grusvägen framför huset. Vi lastade ut barn och väskor. Vi körde in bilarna i garaget och vi gick in i huset.
- Hej hörde vi från matplatsen
- Hej mormor sa Rebecka
Vi gick ut till henne och ett kramkalas började, vi satte oss och började prata med henne
- Vill ni ha kaffe?
- Javisst sa jag och reste mig
- Det är färdigt
- Ok tack sa jag
Jag gick ut köket och hämtade muggar och kaffet. Jag dukade fram och serverade alla.
- Jag har handlat och fyllt upp kyl och frys sa hon
- Tack sa jag och log
- Var är Elisabeth?
- I Schweiz sa jag, hon stannade hos Gunther
- Det var som…
- Ja sa Rebecka, vi blev lite överraskade allihop men väldigt glada för dem båda
- Ja verkligen sa Berith och log
- Jag kommer strax sa Jesper
Han gick ut i trädgården, han skulle inspektera hur de skötte sig i trädgården
- Så skönt det är att vara hemma sa Isabella
- Ja verkligen sa jag
- Vi går och packar upp sa Ilse och Annika
- Ja vi har lite tvättande framför oss sa jag
- Lämna dräkterna så tar jag hand om dem sa Isabella
- Ok tack
De försvann den ena upp och den andre ner
- Hur är det med Bowels?
- Jodå bara bra han åkte hem igår
- Ok sa jag
- Ja det var något med tävlingen, ni är med bland de tre sista slotten och han vill verkligen vinna i år igen
- Ok sa jag och log
- Nå hur har det gått för er?
- Jodå det går framåt sa jag, de försökte lönnmörda oss i både London, Haag och Paris. Men vi har slagit till mot deras ekonomi nu så vi misstänker att de måste hålla i pengarna i fortsättningen
- Hur länge stannar ni hemma?
- Ett par dagar vi skall ha invigningen sen så åker vi igen
- Ok vart?
- Vi får se, vi har planerat lite olika scenarier, men vi har en resa till Japan att göra med, vi skall hämta Alex och Sean och lämna dem för deras andra utbildning
- Ok de olika alternativen är?
- Det beror på hur de reagerar på våra hur skall vi säga ekonomiska sanktioner och vilka metoder de kommer att använda för att få fram pengar, men vi skall ta deras Berlin kapitel sist innan resan till Österrike. Hur vi gör med de andra spelar egentligen ingen roll, det handlar väl egentligen mer om logistik än något annat
- Ok
- Ja och träning, vi skall träna på att klättra
- Jag trodde ni redan kunde det
- Jo förvisso men denna klättring blir speciell under speciella förutsättningar, där vi måste vara koordinerade. Så det är väl egentligen mer det vi måste träna på
- Ok sa hon, hur mår ni i övrigt?
- Bara bra sa vi och log, själv?
- Jodå bara bra, vi har en bra lösning på vårt arrangemang jag och Bowels, när vi känner att vi behöver utrymme så är det inga sura miner varken från de ene eller den andre
- Så bra sa Rebecka, jag tror att mamma och Gunther kommer att ha ett liknande arrangemang sa hon
- Jo sa Berith det har sina fördelar och vi bor egentligen inte längre ifrån varandra än att man kan ta sig till varandra på ett par timmar
- Jo så är det ju sa jag, nej nu skall jag också packa upp
- Ja det får vi väl göra sa Rebecka
- Jag fixar lunch sa Berith
- Tack sa vi och reste oss
Vi packade upp våra och barnens saker. Vi gick ner i tvättstugan och började fulla maskinen med tvätt. När i var klara så gick vi upp igen. Vi började duka och kallade på de andra att maten var klar
- De har jobbat snabbare än vad jag trodde sa Jesper jag får ringa Jörgen sen så att han kan lägga in elen
- Ok sa jag är de så pass färdiga jag har inte hunnit vara där ute
- Ja så pass färdiga är de
- Bra då ringer jag direkt
Jag tog fram telefonen och ringde Jörgen
- Hej det är Niklas
- Tjena allt väl?
- Jadå sa jag, skulle du kunna komma hit direkt med lite arbetare?
- Javisst vi är där om en halvtimme
- Perfekt sa jag då ses vi då
- Ja sa han
- Hej
- Hej
Vi la på och jag fortsatte äta och när vi ätit färdigt så knackade det på dörren, jag gick och öppnade, Jörgen stod utanför
- Varför knackar du?
- Tja jag vet faktiskt inte, officiellt ärende
- Haha skrattade jag, vi går ut i trädgården. Jesper kommer du
- Ja jag går andra hållet
Vi gick ut och runt huset fram till där de grävt
- Som du ser sa Jesper så har de börjat lägga taket, de har bara denna biten kvar. Om vi hoppar ner här
Han klättrade nerför en stege och vi följde efter. Det hängde arbetslampor längs med väggen. Vi kom in i bostadsdelen och den var på tre rum.
Jesper och Jörgen började prata om hur elen skulle dras och vad som skulle installeras. De pratade på och jag tittade mig omkring.
Där fanns en uppgång till Isabellas och Elisabeths hus så att allt var sammanbundet med det stora huset
- Det är här är så jäkla innovativt så det är galet. Inga bygglov eller någonting behövs. Ni kan sätta en ny trend här sa Jörgen
- Hur lång tid innan ni är klara?
- Tja vad säger du frågade han en arbetarna
- 4 – 5 dagar
- Ok sa jag, då säger jag det till våra inredningsarkitekter
- Va?
- Ja kvinnorna bara vänta tills de får sätta tänderna i detta. Kan de inreda rum för rum efterhand som ni blir klara?
- Jadå sa Arbetaren
- När kan ni börja?
- Nu?
- Javisst sa jag sätt igång
Vi gick upp och arbetarna satte igång
- Tack för hjälpen med företaget, Gunthers hjälp har varit ovärderlig, vi behöver inte oroa oss mer
- Skönt sa jag och log
- Ja verkligen sa han och log, jag skojade inte om det med era innovativa saker ni gjort här
- Det är Jespers förtjänst sa jag och log
- Det var din ide från början sa Jesper jag har bara ritat sa han
- Skall vi gå in vill du ha kaffe
- Tyvärr jag hinner inte vi har ett nytt projekt på gång så jag måste tillbaka, vi får ta det nästa gång
- Javisst sa jag
Han hoppade in i bilen och körde iväg. vi gick in och berättade för damerna att de snart skulle kunna börja med inredningen. Rebecka ringde en firma som skulle lägga golv och måla.
Sen satte de sig i en bil och körde iväg till IKEA. Vi stannade hemma och lekte med barnen. Isabella och Berith satt och pratade och barnen lekte på sitt rum. Jag och Jesper gick ner i källaren och plockade fram våra Bokken och började putsa dem.
Sen gick vi över alla våra vapen, vi tog hand om Esmeraldas och Rebeckas vapen med.
När vi var klara så gick jag in i tvättstugan och tömde den och fyllde den igen. Jag la in den blöta tvätten i torktumlaren och hängde upp det som skulle hängas.
När jag var klar gick jag upp igen. Nu skulle de olika organisationerna se oss, hemma man som sköter tvätten, lagar lunch och gör andra hus bestyr
- Vad ler du åt frågade min mor
- Nja jag bara tänkte på alla de olika organisationerna som fruktar oss, nu skulle de oss när lever vanligt Svensson liv med tvätt och annat husligt bestyr
- Haha ja sa hon och skrattade
- Men jag trivs med det att sköta tvätt och annat samtidigt som vi planerar att ta hand om de onda därute, för de finns där
- Hur onda frågade Berith
- Onda nog för at hota att skära halsen av barnen och onda nog för att hyra lönnmörda oss och skjuta oskyldiga i huvudet utan tveka och jaga oss och försöka döda oss. Försöka folk som vi litat på att förråda oss, vissa har gjort det andra med risk för sitt eget och sina anhörigas liv har skyddat oss. Andra har hamnat i fara bara genom att känna oss. Så nog är de onda alltid Berith och tro mig när jag säger att vi får försöka stoppa dem med alla medel vi har, med ekonomi, husens spel och våld.
- Ok sa Berith, när skall de lära sig att det är ovanligt korkat att reta upp er?
- Jag vet faktiskt inte Berith sa jag, vi försöker statuera exempel denna gången sa jag, vi får se hur det faller ut
- Hur då?
- Vi spelar husens spel med dem samtidigt som vi rensar ut ur deras led
- Ok
- Det är egentligen rätt lätt, vi låtsas vara några andra än de vi är, vi kallar oss Djävulens Barn och vi är elaka med de elaka så att säga, vi syns offentligt som oss själva och som de när vi gör det andra vi gör, vi talar med dem som fanatiska anhängare till oss själva, för att dra sökljuset från oss på dem. De vet inte vad de skall tro. Hoppas vi i alla fall och vi har statuerat en hel del exempel på den senaste tiden. Tempelriddarnas ledare här i Sverige är övertygad om att de är våra hantlangare så att säga. Vi skrämde honom rätt rejält
- Ok så ni låtsas vara någon annan än vem ni är så att säga
- Ja för att dra bort familjen från sökarljuset, de börjar fatta nu hoppas vi i alla fall. De får ett budskap för varje kapitel som vi städar ut så att säga
- Vad är det för budskap?
- Vi hugger huvudet av ledaren och skickar det med bud till dem med en hälsning från Djävulens Barn att nästa gång är det din tur
- Det låter som en ganska tydlig signal sa Berith
- Ja vi hoppas på det och vi hoppas att de andra organisationerna skall fatta galoppen att ge sig på våra barn inte är så intelligent direkt
- Har de fattat?
- De har inte allierat sig med De Första än i alla fall, vi har även informerat den amerikanska maffian om det dumma i att bistå dem, vilket de gjort ganska mycket. Framförallt en idiot som trodde att han kunde hota oss, vi plockade honom ur den villfarelsen ganska snabbt, med hjälp av ryska maffian, polisen och påven
- Påven?
- Ja de är väldigt katolska om man säger så, så vi ringde upp påven och han berättade om det okloka i att hota oss
- Lysande sa Berith, då skickade ni samtidigt signaler om att ni har Vatikanen i ryggen
- Mm precis sa jag. Men de kommer att försöka slå tillbaka vi har sårat deras stolthet så att säga och de är känsliga med den. Men vi räknar med att de håller sig i skinnet tills vi är färdiga med De Första, sen skall vi boka ett möte med en familj på Sicilien och sitta ner och prata allvar med dem. För deras skull hoppas jag att de lyssnar och kan prata förstånd med de som har en sårad stolthet. Annars så kan det bli blodigt
- Ok även om ni pratat med påven?
- Ja som sagt, de är inte vana vid att någon knäpper dem på näsan och vi knäppte rejält. Det var bara en av dem som var intelligent nog att resa sig och gå och meddela att hon inte ville ha något med det att göra
- Ok en från familjerna?
- Ja sa jag, hon heter Lorentina, hon är en intelligent kvinna
- Ok sa Berith
- Ja hon vet vad som kommer hända om de börjar bråka med oss och då kan hon agera och utöka sitt territorium
- Aha skärpt som sagt
- Jadå hon har legat i bråk med han som vi fick knäppa ordentligt på näsan. Förhoppningsvis så gjorde de sitt jobb och såg till att han försvann, vi hotade med FBI så de gjorde nog som vi rekommenderade
- Smart sa Isabella, ni slipper smutsa ner händerna
- Mm sa jag, lite förtäckta hot. Men som sagt vi sårade deras stolthet så de kommer att hitta på ett eller annat, vi har våra livvakter som tar hand om det mesta, men vi kommer att behöva markera mot dem, vi skall försöka lösa det fredligt men det är inte säkert att det går och då får vi vara mer bestämda
- Ok vem är det ni skall prata med?
- Den råaste och mest fruktade maffia familjen som finns.
- Och de är?
- Corleone
- Ok den finns alltså?
- Jadå sa jag den finns, hela stan där är involverad i affärerna så att säga. De är inte så många till antal men de är kända för sin brutalitet. Det är så de kommit till makten sa jag
- Ok och de skall ni sitta ner med?
- Ja de har grym respekt för påven och de vet vem vi är, alltså de vet vem de utvalda är så vi hoppas att de kan tala de familjerna i USA tillrätta. I värsta fall så får vi förklara för dem vad som kommer hända annars. Vi kommer att sätta Gunther på att börja äta upp dem ekonomiskt så att de inte har så mycket att komma med när det väl gäller
- Ok sa Isabella, tidsperspektiv?
- Vi har bestämt träff med dem dagen efter vi har varit i Österrike, så vi flyger därifrån till Sicilien och har vårt samtal med dem. De har gått med på att träffa oss och det gör även de att de andra kommer hålla sig i skinnet fram tills vi är färdiga. De håller på sina traditioner men vi litar inte på dem
- Som vanligt så tänker ni på allt, tror ni att ni kan få dem att lyssna?
- Tja vi har en sak som den familjen vill ha vi kommer att erbjuda den i utbyte mot fred så att säga
- Vad är det för en sak?
- En avbild av madonnan som blev mystiskt stulen från dem för tvåhundra år sedan
- Ok och ni har den?
- Ja sa jag, Illuminati hittade den och nu har vi den. Vi kommer att återlämna den till dem i utbyte mot fred
- Ok sa Berith
- Och de kommer inte testa något?
- De kommer att inse det dumma i att attackera oss åtta om de försöker sig på det sa jag och log
- Haha ja det kan jag tänka mig
- Men de kommer vilja ha någon form av fredskonferens som vi måste åka på och där kommer de att försöka mörda oss. vi kommer att visa dem det dumma i det också kommer de att förlora ansiktet. Sen så ger vi Sergej fria händer om de bråkar för mycket
- Sergej?
- Ja Sergej, han äter upp dem där borta och vi kan få han att hålla sig på mattan om det behövs så säga
- Aha
- Ja han tjänar snuskigt med pengar på oss utan att förta sig, vi kan alltid säga att nej nu är det slut med pengarna och är det något han älskar så är det pengar
- Det verkar som att ni har koll på läget
- Tja vi försöker sa jag och log
- Som vanligt sa Isabella
- Ja sa jag som vanligt
De tittade på mig med respekt i ögonen, nästan samtidigt så böjde de på huvudet
Rebecka och de andra kom hem och tittade på oss, hon kom fram till mig och satte sig bredvid mig, vi böjde huvudet tillbaka och de reste sig
- Ni är fantastiska barn sa de, vad ni än gör tveka inte, ni har världens öde på era axlar och vi skall bistå er
- Tack sa vi, vi tar gärna emot hjälpen
- Bra sa de och log
- Jaha hur gick shoppingen?
- Jodå sa Rebecka och log den gick bara bra, vi hittade det som behövs, det blev väl en lastbilslast eller nåt
- Haha det är rätt sa jag och log
- Hantverkarna kommer i morgon och börjar titta på vad de skall göra
- Ok sätter de in fönsterna med?
- Ja de börjar med det i morgon
- Perfekt sa jag
De andra kom in och satte sig vid bordet, jag gick ner i källaren och fortsatte med tvätten. Jag vek det torra och delade upp det i olika högar. Jag satte på maskinen igen och fyllde torktumlaren och hängde det som skulle hängas.
Jag gick upp igen och satte mig med de andra. Vi pratade bort ett par timmar sedan blev det dags för att laga middag. Jag och Rebecka gick ut i köket och började med maten.
De andra dukade och vi satte oss och åt. När vi ätit färdigt så hjälptes de andra åt med disken. Vi drack kaffe och pratade en stund till. Jag reste mig och gick ner i källaren och tog hand om den sista tvätten.
- Hej hjärtat
- Hej sa jag och log
- Här står du och viker tvätt
- Haha ja jag sa det innan nu skulle de där ledarna sett en
- Haha ja verkligen sa Rebecka
Vi stod där tillsammans och vek tvätt. Vi tog varsin hög och gick upp, de andra tittade på oss och gick ner och tog sin tvätt. När vi var klara så var det dags för barnen att sova
- Kan de sova hos mig?
- Javisst sa vi
- Det är så tråkigt att sova själv sa hon
- Ingen fara sa vi
Barnen kramade oss god natt och sen gick de in i Isabellas hus. Vi andra satt kvar en stund och pratade. Efter stund så gick de andra och la sig. Berith gick hem till sig och jag och Rebecka gick in i sovrummet. Vi klädde av oss och la oss i sängen.
Vi började smeka varandra och vi smekte överallt var vi kom åt. Mina fingrar letade sig ner mellan hennes ben och jag lekte med henne klitoris och henne inre med mina fingrar, hon tog tag om min kuk och började runka mig, den reste sig nästan med detsamma av hennes underbara lek med hennes hand.
Jag fortsatte min lek med hennes kön och jag pullade henne med två fingrar. Vi kände båda två hur hennes orgasm började byggas upp och hon kom med ett högt stönande.
Jag pullade henne genom orgasmen och när den lagt sig så kysste vi varandra. Hon släppte greppet om mitt kön och la sig på min mage och sa satte sina knän på var sida om mig. Hon reste sig upp och satte mitt kön mot sitt och sjönk ner.
Hon började rida mig i ett långsamt tempo. Jag tog hennes bröst i mina händer och jag smekte och kramade dem. Rebecka ökade takten i sitt ridande och vi kände båda två att vi kom närmre.
Vi stirrade intensivt varandra i ögonen, jag kände hur det började dra ihop sig i pungen
- Jag kommer snart stönade jag
- Mm jag med sa hon
Jag flyttade min hand från hennes bröst till hennes klitoris och jag började masserade den. Rebecka stönade ännu högre och vi exploderade båda två i en fantastisk orgasm.
Jag kände hur sperman forsade ur mig in i henne och jag kände hur hennes inre kramade min penis. Hon la sig på mig och vi juckade tillsammans ut de sista dropparna ur mig. Jag smekte hennes rygg och rumpa.
- Jisses hjärtat
- Mm sa jag jisses
Vi rullade runt så att vi hamnade på sidan, jag var fortfarande kvar i henne. vi tittade på varandra och förlorade oss i varandras ögon.
Efter en stund så reste vi oss upp och gick in på toaletten och duschade av oss. Vi la oss i sängen och Rebecka la sig på mitt bröst och vi somnade
Fler noveller av samma författare
