Den där dagen....Bok 6 Familjen kapitel 21
Kapitel 22
Vi vaknade på morgonen av att barnen kom in i rummet och väckte oss. vi gick upp och ut i köket där min mor och Gwendelyn satt och pratade
- God morgon sa vi
- God morgon sa Isabella har ni sovit gott
- Ja sa jag
- Jodå sa Rebecka, själv?
- Som en sten sa Isabella
- Va bra
- Jaha när skall ni iväg?
- Bilarna hämtar oss vi tolv tiden
- Ok hur länge blir ni borta?
- Ett par timmar sa jag, vi åker dit, minglar en stund och sen åker vi tillbaka hit. Vi stannar en natt till och sen så åker vi vidare i morgon
- Ok sa Isabella, är det Haag nästa?
- Ja sa jag det är det
- Ok bor vi på hotell där?
- Ja det blir bara en natt där, sen åker vi till Paris
- Hur länge stannar vi där?
- Jag har inte en aning sa jag och log, vi skall träffa en familj där, vi räddade deras dotter i fjol i Cannes
- När er båt sprängdes
- Ja precis sa jag
- De har bjudit hem oss alla till deras slott utanför Paris
- Ok trevligt
- Ja det skall bli trevligt att träffa dem under lugna former, de ville träffas redan ifjol men vi hann aldrig få ihop det
- Ok
De andra kom in i köket och satte sig, vi började med frukosten. Vi satte oss och åt och när vi var klara så gick vi ut i trädgården så att barnen kunde springa runt och leka.
Vi gjorde oss i ordning och gick ut till en limousin, vi hoppade in och åkte iväg. vi kom fram till butiken och gick in. Vi minglade runt i en timme och gjorde reklam för vår nya butik. En kvinna kom fram till oss
- Hej sa hon
- Hej
- Jag vill bara säga att jag är väldigt nöjd mer era kläder
- Tack så mycket sa Rebecka
- Jag är väldigt glad att vi får dem först
- Jaha sa Rebecka
- Ja jag är i familj med kungahuset
- Aha ja då förstår jag, hur är det med drottningen?
- Jodå det är bara bra, hon pratar ofta om er
- Där ser man, inget elakt hoppas jag sa Rebecka och log
- Haha nej då sa hon
- Va bra, du får hälsa henne att om hon inte sköter sig så kommer vi och lär henne dansa jigg
- Haha det skall jag göra sa hon
Hon gick iväg
- Jaha kan vi detta nu?
- Ja sa Rebecka
- Bra då går vi
Vi gick ut på gatan och vi gick mot limousinen, chauffören kom och öppnade dörren åt oss. helt plötsligt så exploderade hans huvud, jag blev nedstänkt av blod och annat, vi kastade oss ner på gatan
- In i bilen sa jag
De andra tog sig in i bilen, folk skrek runt omkring oss. det smällde i asfalten när ett andra skott kom, jag försökte lokalisera var skytten var. Jag vågade inte börja lysa så jag höll mig lugn. Det small en gång till i asfalten. Skytten sköt på måfå vilket sa mig att han inte kunde se oss.
- Var är han undrade Jesper
- Jag har inte en aning jag vågar inte lysa
En kvinna började skrika, hon hade blivit träffad av en kula. Jag hörde sirener och det kom polisbilar överallt ifrån, vi stannade kvar i bilen tills polisen var på plats.
Det kom ambulanser med och det var ett kaos av sällan skådat slag. Människor skrek och sprang omkring. Polisen kom fram till oss och ställde en massa frågor. Vi svarade på dem så bra vi kunde, en bil kom körande och två män hoppade ur och gick bort till en av poliserna.
Han pekade på oss och de kom fram till oss
- Hej vi är från MI5, drottningen vill att ni kommer till henne
- Ok sa jag, kan vi lämna här?
- Ja då sa den ene mannen drottningen har befallt
- Tack sa jag, ok hur tar vi oss dit?
- En av oss kör limousinen
- Ok sa jag, då kör vi
Vi hoppade in i limousinen
- Det var mig han siktade på sa Jesper
- Ja sa jag, chauffören hamnade precis framför dig
- Mm sa han
- Vi får ringa Isabella sa Rebecka
Hon tog fram sin telefon och ringde
- Vi är ok, vi är på väg till drottningen, kan du komma med våra väskor och barnen?
- Javisst sa hon, Gwendelyn och Delila kommer också
- Bra sa Rebecka då ses vi där
Vi rullade in på slottet och vi hoppade ur bilen och följde efter männen in. De ledde oss in på slottet. Vi gick igenom rummen och kom fram till en dörr, de knackade på och vi gick in. Drottningen satt där och tittade på oss när vi kom in
- Är ni ok?
- Ja sa jag
- Bra
- Hur fick du reda på det så fort?
- Min svärdotter tryckte på panikknappen
- Aha sa Rebecka det var där jag kände igen henne från
- Ja hon älskar era kläder
- Så kul sa Rebecka
- Skulle jag kunna så låna en dusch?
- Javisst sa hon, följ med butlern så visar han dig vägen
Jag gick efter en äldre man och han visade mig till ett badrum, jag gick in och fiskade fram telefonen
- Hej det är jag
- Hej är ni ok?
- Jadå sa jag, jag vill ha reda på vem och var den personen befinner sig
- Jag har snart svar sa Gunther jag tryckte på panikknappen direkt
- Bra sa jag, vi vill verkligen prata med den personen
- Ok sa Gunther, jag hör av mig så fort jag vet något
- Bra vi åker i morgon
- Ok då vet jag det
- Haag nästa
- Ok sa han, se upp
- Ja sa jag
Jag klev in i duschen och duschade av mig, när jag var klar så kom jag på att jag inte hade några andra kläder. Jag drog på mig underkläderna och knöt en handduk runt höften.
Jag hängde en annan över axlarna och gick ut. Butlern tittade på mig och rörde inte en min. han gick före mig tillbaka till rummet där de andra var. Rebecka tittade på mig och log, jag gick bort till dem och satte mig.
- Herregud hur många tatueringar har du, och gör du inget annat än tränar?
- Jo en del annat sa jag och log
- Nå vad har MI5 fått fram?
- En prickskytt som befann sig 500 meter från er, på ett hustak
- Ok några spår?
- Nej sa drottningen
- Jag tittade på henne och sänkte rösten, han är vår, vi kommer plocka honom i natt, kan vi stanna här?
- Javisst sa hon
- Bra de andra kommer snart så att jag kan byta om
- Det är nog bäst så att inte mina svärdöttrar får konstiga idéer
- Haha skrattade Rebecka
- Gjorde de ont
- Nej sa jag och log
- Ok säkert?
- Ja säkert? Sa jag, det kittlade lite
Min telefon ringde och jag svarade
- Hej
- Hej
Gunther pratade i en minut sen så sa vi hej. Jag nickade till de andra och de såg beslutsamma ut
- Jaha ni vet var han är?
- Ja sa jag, han kommer inte komma därifrån
- Ok sa drottningen, vad kommer hända med honom
- Vill du verkligen veta?
Hon tittade på mig
- Nej sa hon
- Bra sa jag
Vi fortsatte pratade, resten av familjen kom in i rummet, de hade våra väskor med och jag tog min. jag packade upp kläder och klädde på mig. Jag tittade på Jesper och Rebecka och de nickade
- Vi kommer snart
- Ok
Vi tog våra väskor och gick in i ett annat rum, vi tog fram våra Bokken och gick iväg. Vi tog oss ut ur slottet och vinkade på en taxi. Vi hoppade in och åkte iväg
- Vart skall vi? undrade Rebecka
- Till ett hotell, skytten befinner sig i ett rum där
- Ok levande eller död?
- Levande, jag vill ha svar på ett par frågor sa jag, vad som händer med skytten efter det bryr jag mig inte så mycket om
- Ok sa Jesper och log
Vi åkte genom London och kom fram till hotellet. Vi gick in och jag gick fram till receptionen
- Hej jag undrar om ni har två rum på fjärde våningen?
- Jag skall se efter sa mannen vid disken
Han knappade på dator
- Ja vi har två rum där
- Va bra då skulle jag vilja ha de för en natt
- En natt
- Ja tack
- Ok det blir 100£ per rum
- Ok sa jag och betalade
Vi gick bort till hissen och åkte upp. Vi gick ur hissen och bort till våra rum. Vi gick in på vårt rum
- 417
- Ok sa Jesper
- Då går vi sa jag
Vi gick ut ur rummet och bort till hans dörr en städerska gick förbi och hon nickade, hon öppnade dörren och vi gick in tyst.
Mannen låg på sängen och sov. Jag gick bort till sängen och slog till en gång. Han vred sig smärta och slog upp ögonen
- Hej sa jag, trevligt att träffas
Han stirrade skräckslaget på oss och försökte resa sig, jag slog till igen och han rullade ihop sig som en boll
- Nå sa jag, vi kan hålla på med det här hela kvällen, vem var din måltavla och vem har hyrt dig
Jag slog till igen och smärtan släppte
- Jag fick ett kontrakt, där var fotografier på er
- Vem var målet?
- Allihop jag skulle döda er allihop
- På vems order?
- Jag vet inte
- Fel svar sa jag och slog till
Han skrek och jag tryckte honom på halsen, och slog till på fler ställen. Jag tittade på honom och stoppade smärtan
- Nå vem är din uppdragsgivare, jag vet inte jag fick ett meddelande träffade vad jag misstänker är en underhuggare, jag fick halva betalningen och sen skulle resten komma när jag var klar
- Var har du bilderna och informationen sa jag
- Där i min väska
Jesper gick bort till väskan och plockade fram sakerna vi tittade igenom dem. Bilderna var tagna när vi åt glass på vårt glasställe, när vi planerade ombyggnaden hemma. Vi läste igenom informationen och den var rätt knapphändig.
- Var sattes pengarna in?
- På ett konto i Schweiz sa mannen
- Nummer?
Han rabblade en rad siffror och jag tog fram telefonen och ringde Gunther
- Hej kan du spåra vem som satt in pengar på ett konto
- Ja sa han
- Bra, vilken var summan? Och vilken dag?
- Fem miljoner i tisdags
- Ok hörde du?
- Ja jag löser det
- Bra sa jag ring när du har besked
- Ja sa Gunther
Jag la på och tittade på mannen och sen på Jesper
- Han vet inte mer, få det att se ut som en olycka
- Ja sa han och log
Jag och Rebecka gick ut ur rummet och in på vårt. Jesper kom in till oss efter fem minuter och tittade på oss. Vi gick ut ur rummet och gav våra nycklar till städerskan som skulle lämna in dem.
Vi gick ut på gatan och hejdade en taxi och åkte tillbaka till slottet. När vi kom fram så gick vi in samma väg som vi gått ut. När vi kom in så ledde en butler oss till en matsal och vi gick in och satte oss.
De andra tittade på oss och vi nickade. Samtalet vid bordet fortsatte. Vi hade en trevlig middag med drottningen och hennes familj. När vi ätit klart så gick vi in i en salong och satte oss och drack te och kaffe.
Vi pratade vidare om allt möjligt och tiden rann iväg. Det blev dags för barnen att gå och lägga sig. Isabella tog dem med sig och vi sa godnatt till dem och de gick iväg. Min telefon ringde och jag svarade
- Hej sa jag
- Hej det är Gunther jag har spårat kontot
- Ok vem var det?
- De Första, de har även kontrakt ute på Delila och hennes familj
- Ok sa jag, då reser de hem i morgon till vårt hus, jag vill ha vakter där som vaktar alla, både från broderskapet och Medici, inte en fluga skall kunna ta sig igenom
- Ok sa Gunther jag ordnar det
- Eskort från flygplatsen och hem med
- Ja sa han
- Bra sa jag, jag meddelar dem
- Ja, de betalar rätt ansenliga summor för att få se er döda
- Det priset skall öka sa jag, rejält
- Ok sa Gunther, du har inte funderat på att de skall bo här?
- Jo sa jag det har jag men jag vill inte störa er
- Tack för omtanken men detta är viktigare
- Ok då kommer vi i morgon, jag vill dock att vi har livvaktsskydd av de båda, ingen skall ta oss med överraskning igen. Ombesörj så att chaufförens familj inte saknar något någonsin
- Ok jag fixar det
- Bra och gör samma med den kvinnan som blev skadad sa jag
- Ja sa Gunther
- Bra sa jag vi ses i morgon
- Det gör vi
Vi la på och jag berättade för de andra om vad som hänt och hur vi skulle göra dagen efter. De tittade på mig och nickade.
- Vi skall nog gå och lägga oss allihop sa jag, det blir en långdag i morgon
- Ok sa de andra och reste sig
Vi blev tilldelade rum och vi gick och la oss. Vi duschade och sen gick vi och la oss. Vi somnade ganska fort och sov drömlöst
Vi vaknade tidigt dagen efter och vi klädde på oss och tog med våra väskor, vi blev visade till en matsal och vi satte oss och började äta. De andra kom in och satte sig de med och vi åt under tystnad. När vi var klara så tackade vi Drottningen för hennes generositet.
- Inget att tacka för sa hon, vi står fortfarande i skuld till er för vad ni gjort för oss. Ni räddade livet på mig, ni hittade ett hjärtfel på ett av mina barnbarn, ni rädda oss från en skandal, nej det är jag som skall tacka er
- Tack sa vi, vi håller dig uppdaterad sa jag
- Tack tills nästa gång
- Nästa gång sa jag
Vi gick ut från slottet och åkte iväg. Vi kom fram till vårt plan och vi gick ombord. Planet lyfte och flög oss till Bern, vi landade efter två timmar och vi blev mötta av ett antal bilar.
Vi åkte till vårt slott och jag gav dem tillåtelse att komma in. Vi hälsade på Gunther och Elisabeth och vi pratade som hastigast med dem och sen åkte vi iväg igen.
Vi gick ombord på planet och det flög oss till Haag. När vi landat så lättade planet och flög till Paris för att vänta på oss där. Vi skulle åka tåg från Haag till Paris. Vi åkte taxi intill stan och tog in på ett hotell.
Vi bytte om till andra kläder och åkte ner till restaurangen där vi åt lunch. När vi ätit färdigt så gick vi ut på gatan till en väntande limousin. Vi hoppade in och den körde iväg. Vi kom fram till den nya affären och gick in. Vi stannade kvar i ungefär en timme. Sen åkte vi tillbaka till hotellet. Vi samlades på vårt rum och gick igenom planen.
- Vi träffas i restaurangen för middag vid 19 tiden
- Ok sa de andra
- Förberedd er väl
- Ja sa de
De gick in till sina rum och vi la oss på sängen och somnade. Vi vaknade vid 18 tiden och steg upp och gick in och duschade. När vi var klara, det hade blivit duschsex med så klädde vi på oss och gick ut ur rummet.
Vi gick bort till hissen och skulle precis stiga in när det urbröt tumult i trapphuset. Vi gick in och åkte ner och gick in i restaurangen. Vi satte oss och väntade på de andra. De kom fram till bordet och satte sig
- Broderskapet hittade två lönnmördare, de tog hand om problemet
- Bra sa jag och log
- Ja de var tydligen ganska amatörmässiga sa Jesper
- Där ser man sa jag
- Jaha Haag i natt sen tåg till Paris
- Ja
- Gör vi tillslaget där innan eller efter besöket hos den familjen?
- Vi skall sova där, deras slott ligger en mil från det ställe som vi skall slå till mot
- Aha perfekt sa Ilse och log
- Ja sa jag och log tillbaka
- Vi åker till hem efter det. Vila och rekreation ett par dagar sen så, åker vi till Spanien och Madrid, vår mor och barnen ansluter där, och Elisabeth om hon vill. De andra får stanna i Schweiz. Vi slår till i Madrid, sen så är det träningsläger i borgen. Sen åker vi hem för invigningen av hotellet. Sen skall jag och Rebecka hämta de två i Japan och lämna dem i Spanien. Sen så åker vi hem igen
- Och sen rensar vi norden?
- Ja sa jag
- Ok och Berlin till sist?
- Ja sa jag
- Vi har fått ändra planerna lite med den senaste tidens utveckling, eller vi kör efter en annan plan bara
- Ok sa de andra
Vi åt upp jag betalade sen gick vi upp på våra rum. Vi la oss på sängen och somnade. Vi vaknade och klädde om
- Jag behöver tvätta min dräkt sa Rebecka
- Mm jag med, vi får lösa det när vi åker hem sa jag
- Ja jag kommer sakna barnen
- Mm jag med
Vi väntade på signalen och ljusen släcktes, vi tog oss ut ur rummet och tog oss ner i källaren, vi sprang genom den och ut ur garaget. Vi sprang under jord tills vi kom fram till en dörr och ljuset släcktes i den byggnaden.
Vi tog oss in och sprang uppför en trappa till taket på byggnaden. Vi stod däruppe och tittade på det andra huset. Där var åtta vakter på taket och jag nickade mot de andra och vi sprang och hoppade.
Vi flög som spöken genom luften och innan vi landade och dödade fyra vakter direkt. Ilse och Annika landade och tog hand om två, Jesper och Esmeralda tog hand om de två sista.
Jag tog nycklar från en av vakterna och öppnade en dörr. Där var två vakter innanför, Rebecka dödade dem snabbt och tyst, vi tog oss ner och rensade våning för våning. Vi kom fram till er en dörr och jag nickade, vi öppnade dörren och började lysa sen sprang vi in och dödade alla som var därinne.
Jag högg huvudet av ledaren för denna sektion. Jag packade ner huvudet i en väska och vi gick ut på gatan. Där stod två bilar och väntade på oss. jag öppnade bagaget och tog ut en kylväska och la huvudet i den.
- Du vet vad du skall göra?
- Ja
- Bra lycka till
- Tack sa mannen
Vi hoppade in i bilarna och de körde iväg. De stannade en bit från tågstationen och vi bytte om i en gränd, vi packade ner våra kläder i väskorna och lyfte upp dem på ryggen.
Vi gick iväg till tågstationen och gick ombord på tåget. Resan skulle ta c:a fem timmar, vi skulle vara framme i Paris vid åtta tiden. Vi satte oss i en kupé och vi lutade oss tillbaka och tittade på varandra
- De var mer på tårna här, var det av någon speciell anledning?
- Det är härifrån som de påverkar europeisk politik
- Aha ok
- Hur lång tid kommer resan att ta?
- Runt fem timmar sa jag, vi kommer bli hämtade av en limousin i Paris som kör oss till hotellet, vi byter om, minglar en stund sen åker vi tillbaka till hotellet och byter om packar och åker ut på landet
- Ok
Vi tystnade och var och en satt i sina tankar. Tåget kom i rörelse och vi åkte iväg. Efter en stund så kom konduktören förbi och tittade på våra biljetter. Sen hände inget mer på resan utan vi kom fram till Paris vid åtta tiden på morgonen.
Vi hängde på oss våra väskor och gick ut ur kupén. Vid gick ner på perrongen och gick mot utgången. Vi kom ut och där stod en man med en skylt med vårt namn på.
Vi gick bort till honom och han visade oss till limousinen och vi packade in våra väskor och satte oss i bilen. Han körde oss till hotellet. Vi gick in och vi fick våra nycklar.
Vi tog hissen upp till våra rum och satte ner väskorna och la oss på sängen. Vi somnade och sov ett par timmar
Vi vaknade och klädde om och gick ut från rummet och bort till hissarna. Vi åkte ned och de andra satt där och väntade på oss. Vi gick ut och bort till vår limousin som stod och väntade på oss. Vi hoppade in och vi åkte iväg. Bilresan tog ungefär tjugo minuter.
Vi parkerade utanför affären och där var en massa fotografer som fotograferade oss. Vi gick in och vi minglade och pratade med en massa människor.
En av de tre överhuvudena av familjerna var där, vi nickade till varandra och hälsade. När vi varit där en stund så kom en man fram till oss och presenterade sig
- Hej mitt namn är Pierre
- Hej sa Rebecka
- Hej sa jag
- Jag representerar vår president
- Ok sa Rebecka, vad kan vi göra för honom?
- Han undrar om ert klädmärke skulle kunna tänka sig att hans fru blir ert ansikte utåt här i Frankrike
- Ok sa Rebecka det var väl trevligt
- Och vad får vi för det? Förutom det självklara bra reklam?
- Va?
- Ja vad får vi för att hon är vårt ansikte utåt här i Frankrike?
- Erh jag vet inte
- Nehej, då kanske du skall ta reda på det och återkomma, vi vill ha något tillbaka. Ni kan kontakta drottning Elisabeth om vad hon får betala för att vara vårt ansikte utåt i England. När ni gjort det så kan ni återkomma. Ni kan kontakta vår bankir när ni har bestämt er
- Erh ok
- Så du skall nog kila iväg och ringa eller vad du behöver göra för att hon skall få äran att få representera oss
- Jaha ok
Han gick iväg och vi log mot varandra
- Pajas
- Mm sa jag
- Är ni alltid lika, hur skall jag säga burdusa mot folk
- Nej men de som tror att namn och makt imponerar på oss brukar få ett brutalt uppvaknande, helt ärligt vi behöver inte henne för att klara oss här. Det är hon som behöver oss. Hon är galen i våra kläder och vill få dem före andra och hon vill få dem gratis. Vi ger sällan bort något gratis när vi vet att de kan betala för sig. Inte ens drottningen fick vårt klädmärke gratis
- Ok sa Ilse, betalar hon för kläderna?
- Nej inte för kläderna men för att få använda dem, det kostade henne ett par titlar, medaljer och skattebefrielse i England i tio år
- Aha smart
- Mm och jag vet faktiskt inte vad vi skall begära av honom?
- Mona Lisa sa Rebecka
- Det var smart hjärtat
- Mm den är ju ändå vår eller hur?
- Ja så är det
- Något mer
- Tja en eller annan titel, ett trevligt slott kanske
- Och skattebefrielse för det slottet
- Ja varför inte sa jag
- Ok meddela Gunther det
Jag plockade fram telefonen och ringde till Gunther och jag berättade för honom vad vi ville ha för att hon skulle få vårt klädmärke
- Ok sa han och skrockade
- Vi kommer inte ge oss angående tavlan oavsett vad de erbjuder
- Ok nej det förstår jag sa han
- Den kan hänga kvar där, men det skall finnas en plakett som säger att tavlan återgått till familjen
- Haha det är rätt bara ge dem
- Jag anar att du inte har så mycket till övers för fransmän
- Nej sa han, jag kommer njuta av varenda sekund som jag förhandlar med dem. Det skall kosta dem att få era kläder. Och jag vet precis hur angelägen hon är att få dem
- Bra sa jag och log, lycka till och meddela oss när det är klart
- Ja då
- Bra hej
Jag la på och log mot Rebecka
- Nej kan vi detta nu?
- Ja sa Rebecka
- Bra då går vi
Vi tackade för oss och gick ut, en man nickade mot mig och jag nickade tillbaka. Vi hoppade in i bilen och åkte iväg. Vi kom fram till hotellet och gick in. Vi åkte upp till vårt rum och bytte kläder.
Vi åkte ner igen och gick in i restaurangen. Vi åt en sen lunch och sen så gick vi upp på vårt rum och packade ihop våra saker och hängde våra väskor på axlarna. Det knackade på dörren och jag öppnade. Det var mannen som nickat åt mig utanför affären
- Vi har tagit omhand om en skytt
- Ok bra, lever han?
- Ja
- Ok skicka honom till bunkern
- Ok
- Bra håll honom
- Henne
- Henne där tills vi är klara så bestämmer vi efter det vad som skall hända med henne
- Som ni befaller
- Bra jobbat sa jag och log
- Det är alltid intressant att vara runt er sa han med ett leende
- Så är det kanske sa jag med ett leende
Jag stängde dörren och tittade på Rebecka
- Jag börjar bli trött på det här
- Mm sa jag, vi får hoppas att de inser att det kommer kosta dem mer än det smakar att ge sig på oss
- Vi kanske skall ge Gunther fria händer att leka med deras pengar?
- Mm sa jag och log
- De får svårt att betala för sig om det inte har pengar
- Precis sa jag
Jag tog fram telefonen och ringde Gunther igen
- Hej
- Hej
- Ruinera dem
- Är ni säkra
- Jadå du kan sluta leka i bakgrunden nu. Slå till och slå till hårt, vi vill alla deras pengar
- Ok sa han och skrattade, jag trycker på knappen direkt
- Ja sa jag, hur mycket har du plockat dem på hitintills och säg inte vadå?
- Haha runt hundra miljoner
- Ok bra, spännmusklerna och ta resten, de skall inte kunna köpa en knappnål
- Bra sa han
- Vi har stängt deras tillgångar till viss del med deras konton och New York, nu stänger du resten och varnar alla från att låna ut pengar till dem. Inte ens vi kommer låna ut till dem, säg att vi är livrädda för Djävulens Barn och att de tog mordförsöket på oss som väldigt personligt
- Ok ja det skall jag göra sa han och skrattade
- Bra vi hörs
- Det gör vi
Jag la på och log. Vi hängde på oss väskorna och gick ut ur rummet. Vi gick bort till hissen och åkte ner. De andra väntade på oss och vi gick ut till bilen och den körde ut ur Paris.
Bilresan tog ungefär två timmar. Vi kom fram till ett klassiskt franskt Chateau. Bilen körde långsamt fram till framsidan och vi steg ut ur bilen. En livréklädd man kom ut ur slottet och gick fram till oss
- Välkomna sa han
- Tack sa vi
- Om ni skulle vilja följa med mig så skall jag visa er era rum
- Tack sa vi
Vi gick in och han visade oss till våra rum
- Herrskapet vill träffa er så fort som möjligt
- Vi skall bara lämna våra väskor sen är i klara
- Ok då väntar jag här
Vi gick in i rummet, det var stort pampigt och en smula vulgärt. Vi tittade på sängen som var av modell större med sänghimmel och hela paketet. Vi log och satte våra väskor på sängen och Rebecka rotade i sin väska och fick fram ett par paket.
Vi gick ut ur rummet och tittade på mannen. De andra kom ut ur rummet och vi följde efter mannen nerför trappan och han visade oss in i ett rum där François men familj stod. Hans fru och två barn var där. Vi gick fram till dem och de bugade och neg
- Nej snälla sa Rebecka, inte så
- Men
- Nej sa hon och log, vi är inga kungligheter
- Nej verkligen inte sa jag
Jag räckte fram min hand och skakade hand med François
- Niklas sa jag
Rebecka kramade om hans fru
- Rebecka
- Marie sa kvinnan
- Och detta är Antonia sa Rebecka och log, jag har en present till dig, varsågod
- Tack Madame
- Nej jag heter Rebecka
- Ok sa hon och log, tack Rebecka
- Varsågod liten sa hon och log
- Detta är delar av vår familj sa jag. Detta är min bror Jesper och min syster Annika
- Och detta är mina systrar Ilse och Esmeralda
- Hej sa de och välkomna
- Tack sa vi
- Skall vi sätta oss undra Marie
- Javisst, hur mår Antonia?
- Jodå bara bra, utan er så hade hon inte levt idag. de var rätt förundrade på sjukhuset att hon inte var mer skadad än vad hon var
- Tur sa jag
- Ja sa Marie
- Vi vill från djupet av vårt hjärta tacka er för vad ni gjorde
- Vi gjorde bara vad som behövdes sa Rebecka, varken mer eller mindre
- Vad var det som hände egentligen? Undrade François
- Ja du det var en galen man som ville döda oss. Han misslyckades och fick betala priset för sitt misslyckande
- Ok så ni var målet
- Ja sa jag och er dotter hamnade emellan tyvärr så det är vi som skall be om ursäkt för att ni hamnade emellan oss och den galningen
- Vet ni vem det var?
- Ja vår far sa Rebecka
- Er far?
- Ja sa jag, han gillade inte vem vi är och vi gillade inte honom och han fick betala för det, med råge sa jag
- Så ni hämnades?
- Oja sa Jesper det gjorde de med råge
- Vi är bara glada att hon klarade sig sa jag och log
- Skall du inte öppna presenten sa Rebecka och log
- Får jag mor?
- Javisst sa Marie
Flickan öppnade paketen försiktigt och i paketen låg det tio saronger, flickan strålade när hon såg dem. Vi hade fått sytt in Medicis vapen i dem
- Tack så hemskt mycket, får jag pröva dem mamma?
- Javisst log Marie
Flickan sprang iväg, jag anade ärr på hennes ben
- Vänta Antonia sa jag, kom hit är du snäll
Flickan tittade på mig och gick fram till mig
- Vi får göra något åt dem sa jag och pekade på ärren, har du fler?
- Ja Niklas på ryggen och magen med
- Ok sa jag, är du redo för lite magi?
- Ok skall du trolla bort dem? Skall du lysa som när du räddade mig ur vattnet, jag trodde att det var gud som kommit
- Haha nej jag är ingen gud men jag kan trolla, vänta skall du få se
Jag började lysa och jag tog hennes huvud i mina händer och jag helade hennes ärr, de smalt bort från kroppen och när jag var klar så släppte jag hennes huvud
- Så sa jag, nu är de borta, spring iväg och pröva kläderna nu
- Tack sa hon och log
Jag anade tårar i hennes ögon
- Hon har skämts för dem eller hur?
- Ja sa Marie med skrovlig röst och tittade på mig
- Herregud sa Francios
- Nej sa jag och log, jag är ingen gud jag har bara vissa fördelar sa jag
- Hon har inte velat gå i kjol eller shorts sedan olyckan, hon gör det här hemma ibland sa Marie
- Hur är det möjligt sa François?
- Vi är de vi är sa jag, vi är De Utvalda, vi har vissa fördelar sa jag
- Då är ryktena om era krafter sanna
- Det beror på vad ryktena säger sa Rebecka och log
- Att ni har krafter från Gud
- Haha nej sa jag inte direkt, vi har hur skall man säga krafter från naturen. Det är en lång historia. Men vi är de vi är
- På tal om det, er dotter är stark i kraften, mycket stark sa jag
- Ok? Sa Marie hur menar du?
- Att hon kommer bli något stort en dag om hon får rätt träning, vem sköter den hos er?
- Vi tränar henne sa Marie
- Ok hur?
- I Medici
- Ok visa hur ni gör
De satte igång visade hur de tränade henne, vi tittade på varandra
- Vem har lärt er att lära ut såhär?
- Vi har gjort såhär i alla tider, sedan vår gren av släkten flydde hit
- De flydde inte sa jag, de blev utkastade, er anfader var en ökänd rumlare, ni har hål i er utbildning sa jag ganska stora hål. När hon kommer tillbaka så skall Ilse och Annika prata med henne och ge henne övningar
- Ok sa Marie
- Sen kommer vi att komma tillbaka med jämna mellanrum och fortsätta hennes utbildning. Hon kommer att få resa hem till oss och få utbildning där också. Hon är en naturtalang sa jag. Den skall vi inte kasta bort
- Nej sa Rebecka, vi har vårt ansvar, det är en del av det vi är, att hitta naturtalanger
- Hon kommer att bli stor en dag riktigt stor
- Ok sa Marie, vad menade ni med att vi har hål i utbildningen
- Er anfader var inte så uppmärksam när han lärde sig, han missade en hel del av utbildningen, men det skall vi rätta till
- Ok
Antonia kom tillbaka, hon var klädd i en blodröd sarong
- Så vacker du är hjärtat sa Rebecka, den klär dig
- Tack sa hon och log generat
- Nu Antonia sa jag skall du följa med de där två tjejerna så skall de ha ett samtal med dig lyssna uppmärksamt på dem och lär dig
- Ok sa hon
- Bra
Ilse och Annika reste sig och tog Antonia i handen och gick in i ett annat rum.
- Detta är ett väldigt vackert slott sa jag
- Tack sa Marie, det är min släkts. Han som fick slottet först va general i Bonapartes arme, han överlevde både fälttåget mot Ryssland och Waterloo som tack för sina tjänster så fick han detta och vår släkt har bott här sedan dess
- Ok sa jag, intressant
- Vi har turen att vi inte behöver betala för oss, det var en del av belöningen att så länge slottet stannar i vår familj så slipper vi betala så länge släkten stannar här
- Ok det var ju bra
- Ja sa Marie
Min telefon ringde och jag svarade
- Hej
- Hej det är Gunther, de undrar vilket slott ni vill ha och vart?
- Hm hitta något som passar oss, du vet vad vi gillar
- Ja sa han
- Bra
- De undrar vilka titlar ni vill ha
- Samma som i England minst
- Haha det är rätt, de är rädda för er, och de höll på att bli galna när ni kom med kravet på tavlan
- Vi backar inte för den sa jag
- Nej jag vet och jag är hård med dem angående det
- Förresten vi skall inte betala en franc för slottet aldrig någonsin. Det går tydligen att lösa sa jag
- Perfekt sa Gunther
- Och vi skall ha skattebefrielsen, det skall bli det dyraste klädinköpet i fransk historia sa jag och log
- Haha ja det skall kosta dem
- Bra sa jag vi hörs
- Det gör vi
Jag la på och gick tillbaka till de andra, Rebecka log när jag satte mig
- Om ni fick välja vilket slott som helst i Frankrike vilket skulle ni välja?
- Chambord sa Marie direkt, det sägs att Da Vinci ritade det
- Haha perfekt sa jag, vänta lite
Jag tog fram telefonen och ringde Gunther igen
- Hej sa jag, Chambord, Da Vinci ritade det
- Haha ok sa han
- Bra vi hörs
- Det gör vi sa jag
Jag la på och log
- Får man fråga vad det gäller? Undrade Marie
- Vi tar reda på hur långt vi kan driva fåfänga
- Va?
- Er första dam är galen i vårt klädmärke, det som er dotter fick kläder från
- Äger ni det? Frågade Marie
- Ja sa Rebecka och log
- Där ser man sa hon
- Och hon vill representera det i Frankrike, hon trodde att vi skulle kasta oss på marken och bli imponerade av det.
- Vilket ni inte blev förstår jag sa hon
- Nej inte nämnvärt, vi vände på det i stället och sa att hon skall vara tacksam om hon får representera det, vi mer eller mindre sa att hon inte skulle få använda våra kläder om de inte gick med på vissa krav, och de kommer kosta dem. Tro mig
- Ok har ni den makten?
- Tja vi har väl ett visst förhandlingsutrymme
- Får man fråga vad ni vill ha?
- Ett slott, titlar, skattebefrielse i tio år, samma som ni har vi skall inte betala för det aldrig någonsin, och det viktigaste av allt Mona – Lisa tavlan
- Herregud sa François
- Vi kunde begärt mer sa jag, men vi vill inte verka snikna
- Mer? Sa Marie lågt
- Oja sa jag, vi vet precis hur mycket hon vill ha våra kläder, vi vet precis vilka medel hon använder för att få som hon vill. Er president är notoriskt otrogen och han vill inte att det skall komma ut och just nu så hotar hon med att skapa en skandal om han inte fixar det hon vill. Tro mig vi kommer få precis vad vi vill
- Herregud sa Marie
- Vad ni än gör försök aldrig någonsin spela husens spel med dem, det har påven och Drottningen av England erfara precis hur det kan sluta
- Påven? Viskade François
- Ja påven, han är en så snäll man sa Rebecka och log, men han vet att försöker han något så kommer vi och lär honom dansa jigg. Detsamma gäller för Elisabeth
- Herregud sa Marie
- Er första dam är Da Vinci i blodet, hon tror att hon kan få som hon vill på grund av det. Det hon inte vet är vem hon spelar mot, vilket hon kommer att bli varse ganska snart. Ett av överhuvudena här i Frankrike kommer snart informera henne om det och då kommer hon att bli betydligt mer ödmjuk. Vi skall visa henne precis hur bräcklig makt kan vara. Vi tipsade hennes utsände att ringa Elisabeth, och hon kommer informera damen ifråga precis hur dumt det är att försöka spela spel med oss. Vår bankir kommer ringa inom en timme och då är allt klart. Och skulle de försöka förhala så rekommenderar han dem att ringa Paulus, men jag tror inte att det kommer behövas
- Så ni kommer att då Chambord bara sådär
- Ja sa jag bara sådär
- Är ni medvetna om hur stort det är?
- Nej sa jag
- Och hur vackert det är?
- Nej sa jag
- Herregud sa Marie
- Vi vet inte ens var det ligger
- Typ en och halv timmes bilresa härifrån
- Ok sa jag där ser men då blir vi nästan grannar
- Men ni måste vara adliga för att få det
- Som jag sa vi har gjort det här förr, vi har en massa titlar sa jag
- Men de måste vara franska
- Inga problem sa jag och log, vi har rätt tunga franska släktingar att kasta i huvudet på dem om de tror att de skall komma runt det
- Jaså?
- Ja sa jag en av våra släktingar var Bernadotte
- Den Bernadotte sa Marie?
- Ja sa jag och log, så skulle de bråka så kommer vår kära bankir informera dem om det
- Så vi kommer att få det vi vill och vi skall påminna dem om att vi kunde krävt mer och att de står i skuld till oss för det. Vi gillar inte när man tror att man är viktigare än vad man är, och hon behövde påminnas om det sa jag
- Herregud
- Så ni har kidnappat Frankrike kan man säga? Sa François
- Tja ja så kan man se det sa jag och log
- Herregud, hur kidnappar man en nation sa han
- Genom fåfänga sa jag och log, som jag sa ibland så behöver de människor som har makt bli påminda om deras egen dödlighet
- Vi är inte intresserade av att skapa skandaler, men det vet inte de, de vet bara att vi vet och det gör dem väldigt nervösa sa jag
- Som vi sa innan vi kunde begärt precis vad vi vill, och de vet om det, och när vi inte begärde mer som de ser det så kommer de att kasta allt över oss, så länge vi inte tar deras makt från dem. Men vad de inte inser är att vi inte är intresserade av makt, vi vill inte ha Frankrike. Det är så svårt att ta med sig ett land när man reser. Makt är en illusion och de förstår inte det. Det var en av de första sakerna vi lärde oss. Makt är en illusion
- Vem är ni?
- Vi? vi är en enkel familj från en liten stad i landet Sverige som har haft turen att bli utvalda av naturen och våra anfäder att bli de vi är De Utvalda
- Vad innebär det egentligen?
- Vad? Att vara de utvalda, haha ja det är en historia det, skulle vi berätta hela den så får vi sitta här ett bra tag, vilket vi tyvärr inte har tid med sa Rebecka, men för att sammanfatta det så skulle man kunna säga att vi arbetar för rättvisa i världen
- Oj
- Ja lite så, hm jag får se om jag kan sammanfattade det
Rebecka började berätta och jag fyllde i efterhand som hon berättade. Ilse och Annika kom tillbaka med Antonia och de satte sig och lyssnade. Min telefon ringde
- Hej sa jag
- Hej en uppdatering, det mesta är klart, det som de förhalar om är tavlan
- Du kanske skall påminna dem om adressen till hans senaste erövring
- Haha ja det skall jag göra jag ringer igen
- Bra sa jag
Rebecka fortsatte berättelsen. Efter en stund så kom butlern in i rummet och meddelade att middagen var serverad. Vi gick in i en matsal och åt en utmärkt middag. Vi fortsatte berätta under middagen.
- Så vi är de vi är med det ansvar som följer med det sa Rebecka, det finns människor som är avundsjuka på oss, de får gärna ta över precis vilken dag som helst och de får gärna axla det ansvar som detta innebär att vara de vi är. Ja vi har en massa pengar, faktiskt så mycket att vi inte vet hur mycket det är, vi har slott, hus, flygplan osv. men det är den lilla delen av att vara de vi är
- Herregud vilken berättelse sa Marie, hur orkar ni?
- Haha vi får ofta den frågan när folk inser vad vi är och vad det innebär att vara vi så att säga, hur orkar ni. Vi älskar det vi gör och det vi är. Vi skulle inte vilja vara några andra. Vi är de vi är
- Jag anar att det är mycket mer än det ni berättat sa François, men vi är ärade att ni vill vara våra vänner
- Nej äran är vår sa jag, de flesta blir rädda när de förstår vad vi är och vad vi kan. Så nej det är vi som är ärade att ni vill kalla oss vänner. Vi har inte så många av den varan så för oss betyder det mycket att ni vill kalla oss för vänner. Vi är en tätt sammansluten gruppmänniskor, där vi kan räkna knappt tio människor som våra vänner. Så att ni vill vara vänner med oss betyder mycket tro mig när jag säger det
- Och det finns en massa fördelar med att vara vänner med oss sa Rebecka och log
- Som tillexempel de problem du har på ditt företag François, vi kan hjälpa dig med dem om du vill
- Ni vet? Sa han
- Ja vi vet, vi vet vem som ligger bakom också, det är en organisation som inte är så trevliga. Vi kan hjälpa dig där. Nästa gång de kommer, och de kommer att komma snart för deras pengar börjar ta slut. Så skall du hänvisa till vår bankir och säga att han sköter alla ekonomiska frågor i fortsättningen. Sen kommer han att hjälpa er. Du behöver inte ligga sömnlös längre och du behöver inte oroa dig för din familj för de hot som de riktar mot dig för att du skulle förråda oss. Vi är imponerade att du lyckats stå emot så länge som du gjort
- Ni vet viskade han
- Oja sa jag, och hade du inte stått emot så hade dessa samtal här idag haft en helt annan ton det kan jag lova dig. Jag är nyfiken på vad som gjort att du orkat stå emot? För de har hotat dig rätt rejält
- Ni räddade vår dotter sa han, jag svor er lojalitet där och då
- Vi tackar för den sa jag, och nu betalar vi tillbaka, du kommer aldrig mer få bekymmer med dem tro mig. Och är där andra som bråkar så ringer du bara Gunther
- Ok tack
- Så nu kan du sova gott i natt, du skall sluta försumma din fru, både på det ena eller andra sättet. Nej Marie han har ingen älskarinna så du kan sluta betala de där privatdetektiverna, de bara lurar dig på pengar
- Ni vet viskade hon
- Ja sa jag enkelt, hade han bara pratat med dig så hade du inte förlorat de pengar du gjort. Han trodde att han skyddade er genom att inte prata med dig. Ganska korkat, men ett vanligt manligt drag
- Ett som min man faktiskt inte har sa Rebecka och log, vi pratar om allt stort som smått. Det gör att vi inte bråkar eller har hemligheter för varandra. Ni har en hel del att prata om sa hon. Vi kanske skall bryta upp för ikväll och sen kan vi fortsätta i morgon
- Javisst sa de, tack för allt
- Ingen fara sa vi och log
Vi reste oss och gick tillbaka till våra rum. Vi la oss på sängen och började mentalt att förbereda oss inför nattens övningar. Vi somnade.
Vi vaknade klockan var 01.00. vi bytte om och hoppade ut genom fönstret och landade på gräset och sprang bort till en liten dunge, vi satte oss på huk och väntade. De andra kom till oss.
Vi nickade och sen började vi springa. När vi kommit en bit från slottet så började vi lysa och sprang fortare. Vi kom fram till vårt mål. Vi slocknade och satte oss på huk.
Vi gick igenom planen igen och sen så smög vi oss fram till slottet. Det var upplyst och där fanns en massa vakter både på marken och muren. Vi log och gav oss iväg.
Vi kom fram till muren och klättrade upp. Vi rensade undan de som var där. Vi tittade in på borggården och såg vakterna där, vi hoppade ner bland dem och började lysa.
- Jaha viskade Jesper vad gör vi åt det här?
- Vi vidtar mått och steg sa jag, är han en förrädare så får vi ta hand om honom, men han skall inte dödas förrän vi vet med säkerhet. Är Pierre en förrädare så får han betala priset för det
- Ja sa Jesper
Vi tittade ner på de som satt där nere under oss. Ilse och Annika hängde i taket, vi andra stod på balkongen och tittade ner
- Nu kör vi sa jag
Jag ställde mig på räcket och hoppade ner. Jag landade på bordet och började slåss. De andra kom efter mig och en av dem sprang iväg. Annika föll ner från taket och landade framför hon och högg av honom huvudet.
Det flög iväg och landade framför Pierre. Den som satt vid kortändan skrek i en mikrofon. Rebecka gick emot kvinnan och tittade på henne
- Du får betala för din fars synder sa hon, hälsa vår far när du träffar honom
Hon högg till en gång och hennes huvud flög iväg. Pierre var den ende som levde
- Vi vill ha ett samtal med dig
- Va? Stammade han
Jag slog till en gång och han säckade ihop. Jag lyfte upp honom på axeln och Jesper tog kvinnans huvud och packade ner det. Vi gick ut från slottet. Vi gick bort till en av bilarna och tittade på den, nycklarna satt i.
Vi lastade in Pierre i bagaget och sen så packade vi in oss i bilen, Esmeralda fick sitta i Jespers knä. Vi körde tillbaka till Maries och François slott, vi parkerade vi en mötesplats
- Här är paketet sa jag till mannen, du vet vad du skall göra?
- Jadå sa han
- Bra lycka till
- Ja sa han
- Vill du ta hand om bilen här se till att den försvinner sa jag
- Absolut
- Bra tack
Jag lyfte ut Pierre ur bagaget och bar iväg med honom. Vi gick tillbaka till slottet. Vi klättrade uppför väggen och kom in i vårt rum. Jag la in Pierre i badrummet och vi bytte om. jag gick ut i korridoren och letade upp en butler
- Hej skulle du vilja väcka François och be honom komma till vårt rum?
- Javisst
- Bra tack sa jag och gick tillbaka
Vi väntade och han kom efter tio minuter och han knackade på dörren, vi öppnade
- Kom in sa jag, vi har ett slott i England och i källaren på det så finns det fångceller har ni något sådant här?
- Ja sa han
- Bra skulle du vilja visa oss dit?
- Javisst sa han
- Bra tack då går vi
Jag gick in på toaletten och lyfte upp Pierre på axeln och François stirrade på mig. Vi gick ut ur rummet och jag kallade på de andra i tanken och de kom ut
- Då går vi sa jag
- Ok sa han
Han ledde oss ner i källaren och fram till en dörr. Han öppnade den och vi kom in i en klassik fängelsehåla
- Perfekt sa jag och log
Jag la honom på en träbänk och spände fast honom. Det gick att snurra den runt så att han kom upp i stående ställning. Jag tände facklor som hängde längs med väggarna och släckte lamporna
- Det här kan bli rätt hemskt sa jag till honom, men jag skulle vilja att du bevittnade detta om vi skulle få frågor om det i framtiden
- Ok sa han vad skall ni göra?
- Ställa frågor till honom och det kan inbegripa smärta
- Ok jag stannar
- Bra ställ dig där borta så att han inte ser dig. Jag kommer att göra så att du inte kan säga något, du får kanske höra saker som gör att du reagerar instinktivt vi vill inte att du avslöjar något
- Ok
- Annika hämta våra kläder
- Ja far sa hon och log
- Jaja sa jag
Hon tittade på mig och skrattade
- Jag hjälper dig sa Ilse
De gick iväg och vi väntade, de kom tillbaka efter tio minuter och vi bytte om, vi stod där i våra blodiga kläder med full arsenal och vi tittade på varandra och jag såg François blick
- Du kommer att få höra en massa konstiga saker här idag, det är bara ett spel vi spelar förstår du?
Han nickade och stirrade på mig
- Jaha dags att börja arbeta sa jag och drog upp masken
Jag gick bort till Pierre och väckte honom
- Var är jag stammade han fram
- Du är hos oss sa jag
- Vem är ni?
- Djävulens Barn sa jag, du har förrått de utvalda
- Nej skrek det har jag inte
- Jodå varför var du annars där och träffade henne, henne vars far hade en sådan fantasi att den till och med imponerade på vår far
- Far?
- Ja du hörde väl vem vi är?
- Men han finns inte
- Hahaha trodde du det jisses
- Men…
- Jodå han finns och du skall snart träffa honom, du har retat upp vår far och han gillar inte att bli uppretad, då blir hans far så irriterad framförallt när du ger dig på att förråda hans barn
- Va? Vem?
- Jisses du är mer korkad än jag trodde, de utvalda förstås de är allas vår faders gullgrisar. Och när du förråder dem som blir vår fars far irriterad och skäller på honom, och han gillar inte att bli skälld på
- Men….
- Nå vad fick du för ditt förräderi?
- Jag har inte…
Jag slog till tre gånger och han började skrika, jag trycke på hans hals
- Detta min vän är bara början och jag hoppas verkligen att du fortsätter ljuga, snälla ljug lite till
Jag slog till igen och tittade på honom
- Nå skall du fortsätta ljuga?
- Men jag… stammade han
- Tack sa jag och slog till igen fyra gånger
Han började skrika och jag tryckte på hans hals
- Jag har bara börjat, vi vet hur glad du är för din mandom och hur mycket du skryter om den. Är du rädd om den och vill behålla den så är det bäst att du börjar prata och säger sanningen annars så kanske vi börjar skära, förstår du?
Jag satte mitt svärd mot hans kön. Jag slog till igen
- Du kanske väntar på att dina livvakter skall komma? De kommer inte att komma de lever inte längre, men de pratade en hel del innan de dog. De sjöng som kanariefåglar, så vi vet allt vi gör detta bara för att det roar oss
- Snälla sluta
- Redan? Sa jag med en besviken röst, jag har ju bara börjat. Jag blir så grinig när folk bara ger upp. Din ryska livvakt hon var seg, de får lära sig grundligt ryssarna hur man skall hantera smärta. De är roliga att leka med, men hon sjöng också till slut. Alla sjunger för oss, för eller senare
Jag slog till igen och han började skrika, jag tystade honom sa till honom
- Denna gång var för att du gjorde mig irriterad med att ge upp så snabbt, du skryter ju om hur manlig du är. Men det är lätt att prata när man inte varit i en sådan här situation tidigare
Jag slog till igen
- Nå sa jag du ville prata med oss
- Ja snälla jag skall berätta allt
- Ja jag vet sa jag, det slutar alltid så, nå börja prata
Han berättade allt och när han var klar så tittade jag på honom
- Hm kan man lita på en förrädare?
- Nej sa Rebecka lågt
- Vill du också leka?
- Mm det vill jag
- Du skulle sagt allt om du tror att jag är hård så är det inget mot min fru, vår far skickar ut henne på de speciella uppdragen, och då menar jag de riktigt speciella uppdragen. Det är hon som tar hand om alla de där diktatorerna som för eller senare retar allas fader så att han skäller på vår far och som jag sa innan han tycker inte om att få skäll. Jag önskar dig lycka till
Rebecka gick fram till honom och tittade på honom och slog till. Pierre skrek högre än någonsin tidigare och Rebecka tystade honom och viskade i hans öra
- Om en minut så blir du steril, inom två så är du impotent, inom tre så kommer du att dö av smärta. Visst känns det som att du håller på att brinna upp. Om du tycker att detta är varmt så är det inget emot fars eld. Vill du känna på den?
Han stirrade med halvt galen blick på Rebecka. Hon slog till igen och han slappande av och hängde slapp i kroppen
- Nå visst var det inte allt eller hur
- Nej sa han
- Bra sa Rebecka, nå berätta nu allt annars så låter jag dig dö
Han berättade allt och när han var klar så slog Rebecka till en gång. Vi drog bak huvorna och jag tryckte på François hals. Han rusade fram och började puckla på mannen som hängde där
- Ditt förbannade svin jag skall döda dig
Jag stoppade honom
- Nej sa jag, han kommer att få sitt straff och din familj lever eller hur?
- Ja sa han förlåt
- Ingen fara, jag hade undrat om du inte reagerat
- Men varför?
- För makt
- Herregud
- Ja sa jag, makt korrumperar
- Ni skrämde skiten ur mig sa han
- Haha ja vi har en tendens att göra det med det dravlet och de köper det så
- Haha jag kan säga att ni övertygade mig och då visste jag ändå om att det var ni
- Som sagt vi är de vi är
- Men varför min familj? Vi är inte så stora?
- Din dotter, han såg henne som ett hot, han visste hur mäktig hon kan bli. Hon kommer att styra familjerna här när vi är klara med henne, med lätthet
- Herregud
- Ja sa jag, han hjälpte deras far med bomben på båten som du hörde och han visste att ni var där med er båt
- Jisses
- Ja sa jag jisses
- Men allt det andra
- Ja han var äregirig, han spelade ut De Första med, han hoppade i säng med de två kvinnorna för att ha en hållhake på dem
- Herregud
- Och för att han älskar sex, han var väldigt stolt över sina erövringar, och när han insåg förra året att vi visste så började han ta mått och steg för att förråda oss. Vilket var ett misstag, men vi visste att han skulle försöka sig på något
- Men det om hans livvakter?
- Haha vi lurade honom, vi misstänkte att en av de tre förrådde oss vi var inte säkra bara på vem eller om det är alla tre, men nu har vi stoppat en och vi kommer med din hjälp att se till att alla får reda på om Djävulens Barn du skall sprida ut att de tvingade dig att se på och att du blev godkänd och klarade dig för att berätta vad som hände här. Det kommer få de andra att tänka efter både en eller två gånger innan de försöker något mot er. Samtidigt som ni får en helt annan respekt och det krattar manegen för er dotter. För du kommer berätta att hon står under de utvaldas beskydd och det innebär indirekt att försöker någon något så hälsar Djävulens Barn på dem
- Herregud sa han och stirrade på mig, tänker ni på allt
- Nja nästan sa jag och log
- Vi gör vårt bästa sa Rebecka, skall vi släppa ner honom
- Ja sa jag och lossade banden och han föll framåt och slog i golvet.
Jag lyfte upp honom och tittade på Rebecka
- Bunkern?
- Bunkern sa hon
- Bunkern sa François?
- Vårt privata fängelse, vi äger en Ö i kinesiska havet där det finns en bunkerfemtiometer ner i marken. Han kommer verkligen tro att han hamnat i helvetet. Han kommer bo i en cell som 2*3 meter där ljuset aldrig släcks
- Ok herregud
- Så är det
- Förresten vem var kvinnan ni talade om med honom som han träffade
- Ledaren för De Förstas kapitel här i Frankrike, vi satte stopp för deras verksamhet i natt
- Ok vem var hennes far
- Slaktaren från Lyon
- Va?! Menar ni han?
- Ja sa jag, hon var hans dotter
- Var?
- Ja hon dog i natt
- Jag högg huvudet av henne sa Rebecka
- Ok
- De här vapnen är inte bara för syns skull sa hon, vi kan använda dem och vi är väldigt skickliga med dem allihop
- Ok sa han och tittade på oss, ni är väldigt kladdiga
- Mm sa Rebecka vill skulle verkligen behöva få dem tvättade
- Vår personal kanske kan hjälpa er
- Nej vi skall byta om innan vi går upp ingen får se oss med dessa av vissa anledningar
- Ok sa François
Vi klädde av oss han stirrade på våra tatueringar
- Gjorde de ont?
- Va? Nej faktiskt inte sa jag och log
- Det kittlar lite sa Jesper
- Ok sa han
- Hur många har ni?
- Oj jag vet inte sa jag, ett tiotal kanske
- Ok
Jag började lysa och tatueringarna började lysa dem med
- Som du ser så har de en viss effekt, men varje tatuering har en historia bakom sig, de berättar om vi är allihop och vem vi är. Jag är du unge pantern, Rebecka är den delade lotusblomman, Ilse är Tranan, Jesper är Järven, Esmeralda Tigern, Annika är isbjörnen osv. trädet på min rygg bevisar tillsammans med en annan tatuering att jag är den utvalde, samma med Rebeckas blomma, vi har två till som bevisar vem vi är, men de sitter väldigt privat, men vi kan inte ha den ena utan att ha den andra så folk brukar inte behöva se de andra
- Menar du?
- Ja ok
- Draken och tigern visar för kineserna vem vi är, märket här på bröstet visar att vi är överhuvud för broderskapet, ringen är för de vi är, tecknen visar våra krafter ja som sagt alla våra tatueringar har en betydelse för oss, vissa är personliga andra är gemensamma
- Men gjorde inte ont
- Haha nej som sagt det kittlades lite men annars så var det inga problem
- Ok sa han skeptiskt
- Magi sa Rebecka och viftade med fingrarna
- Va? De finns inte
- Haha nej men det är ord som passar bra med saker man inte kan förklara
- Kanske det jag sa han
- Nå sa jag alla klara?
- Ja bra Jesper vill du ta min väska eller honom
- Jag tar din väska
- Ok
Jag lyfte upp Pierre och vi gick upp
- Jag kommer snart sa jag och gick ut.
Jag släppte ner honom på gräset och sa
- Han skall till bunkern
- Ok sa en röst från mörkret
- Tack
- Ingen fara sa rösten
Jag gick in igen och François tittade på mig
- Det finns ett trettiotal livvakter därute
- Ok?
- Efter att de försökte skjuta oss i London så har vi vidtagit mått och steg för att möta det, vi har haft ytterligare två attentat mot oss men de tog hand om det innan det hände något
- Ok sa han
- Nej nu skall vi gå och lägga oss vi ses i morgon eller senare idag sa jag
- Det gör vi sa han
- God natt
- Detsamma
Vi gick upp till vårt rum och la oss i sängen, vi släckte ljuset och somnade
Fler noveller av samma författare
