Den där dagen....Bok 6 Familjen Kapitel 20
Kapitel 20
Vi vaknar efter ett par timmar och vi stiger upp, vi går ut i köket och börjar laga frukost. Vi dukar fram och sätter oss och börjar äta, efter stund så kommer Ilse in i köket och sätter sig vid bordet
- Vad händer nu?
- Nu skall vi hem och ladda batterierna ett par dagar sa Rebecka
- Ok ja det kan behövas sa hon jag vet inte vad det är för dag eller vad klockan är
- Nej man blir lite virrig när man far runt såhär säger Rebecka
- God morgon eller vad det nu är säger Annika
- Ja jag har inte en aning säger jag, jag har glömt ställa min klocka, antingen så är den sex på kvällen eller sex på morgonen, min klocka visar sex i alla fall. Sen vet jag inte om det är Svensk, Japansk eller Amerikansk tid
- Haha ok jaja det visar väl sig
- God morgon säger Jesper och kommer in i köket
- God morgon, sover Esmeralda
- Ja det gör hon
- Ok, vet du vad klockan är?
- Nej jag har inte en aning, det är ljust i alla fall
- Jo men är det kväll eller morgon?
- Ja du din gissning är lika bra som min
Vi pratar vidare och äter, Esmeralda kommer också ut i köket och sätter sig. Hon börjar äta och vi pratar vidare. Vi hör springande fötter i hallen och två yrväder kommer ut i köket
- Hej allihopa ropar barnen
- Hej busungar säger vi och tar upp dem i knäet hur är det med er?
- Det är bra säger de
- Så bra säger Rebecka sover mormor och farmor
- Ja men vi hörde er så vi sprang upp
- Ok så bra för då kan vi gulla med er lite
- Mm säger de
Vi ger barnen frukost och sen dukar vi av, vi går ut i trädgården och sätter oss på verandan och dricker kaffe. Vi pratar om det som hänt de senaste dagarna och utvärderar våra insatser
- Haha jag trodde att de skulle kissa på sig när du ringde påven
- Haha ja det hade de inte väntat sig, visst de är mäktiga däröver men i jämförelse med de organisationer som vi slåss emot så är de som jag sa småfiskar
- Lorentina verkar vara en skärpt kvinna
- Ja hon har huvudet på skaft, hon är ledare för Da Vinci där borta
- Aha ok
- God morgon
- Hej Gunther, vet du vad klockan är?
- 05.30
- Ok det var tidigt sa jag
- Ja det är det hur länge har ni varit uppe?
- Drygt en timme sa jag, vi har hoppat så mycket över tidszoner så vi vet inte vad det är för dag?
- Det är söndag
- Oj jag trodde att det var typ fredag eller nåt sa Ilse
- Nej det är söndag
- Där ser man sa Ilse
- Jaha så fort våra mödrar vaknat och ätit frukost så åker vi hem
- Ok sa Gunther
- Ja vi behöver lite vila, uppdraget var en succé, vi fick sätta maffiafamiljerna på plats dock
- Jaså jaja det var ju bra så håller de sig på mattan
- Ja sa jag, vi avslöjade De Förstas bakgrund så de lär inte göra fler affärer med dem, vi avslöjade att våra ”livvakter” gjort besök hos dem och att de skulle få svårt med betalningen, det satte fart på dem, Lorentina var klok nog att inte blanda sig vad de gjorde
- Bra sa Gunther hon är intelligent
- Ja sa jag, du får tacka henne för hennes kloka val
- God morgon sa min mor
- God morgon sa vi
- Ni är uppe tidigt
- Ja vi är snurriga på tid och dagar efter allt flygande hit och dit
- Det kan jag tänka mig det är söndag
- Ja Gunther informerade oss om det sa jag och log, vi trodde att det var fredag eller lördag
- Jaha hemfärd idag?
- Ja vi måste hem och vila upp oss ett par dagar innan vi fortsätter, vi har åtta stycken städer till att ta hand om. Gunther sammanställer du information om de huvudkvarteren
- Det är redan gjort, ni får den med er när ni åker
- Tack sa jag du är en klippa
- God morgon
- Hej mamma sa Esmeralda och Rebecka
- God morgon sa vi andra
- Sovit gott?
- Ja sa hon
Jag tittade på Gunther och han blev lite röd i ansiktet
- Vi åker hem idag, men du vill kanske stanna ett tag mamma sa Esmeralda
- Va? Erh vad menar du
- Ja du vill kanske stanna här ett par dagar och vila upp dig eller vad det är ni två kallar det säger hon och tittar på Gunther
- Ja jag stannar gärna om jag får?
- Erh ja gärna för mig säger Gunther
- Ni får dock inte gå ut förrän vi vet med säkerhet att de inte jagar dig Gunther
- De vill väl ändå inte gå ut sa Esmeralda
- Kanske inte sa jag och log
- Har du packat mor frågade Jesper
- Nej men jag gör det snabbt sa hon
- Ok, jag hjälper dig med barnens saker sa Rebecka
- Bra sa hon och log
De satte sig och åt frukost, när de var klara så gick Rebecka och Isabella och packade. Vi andra satte ut våra saker i hallen. De blev klara snabbt så vi lastade in sakerna i bilarna, vi sa hej då till Gunther och Elisabeth och sen åkte vi iväg.
Vi kom fram till planet och gick ombord. Planet lättade och vi var på väg hem. Resan tog drygt två timmar. Vi landade och tog våra saker och gick till bilarna och lastade in våra saker i bilarna och körde hem.
När vi kom hem så var jag så trött att jag knappt hålla ögonen öppna. Vi bara satte in våra väskor och gick ut i köket och lagade kaffe. Vi satte oss vid bordet och pratade.
Jag gick och hämtade muggar och dukade fram. Kaffet blev klart och jag serverade de andra. Jag satte mig och vi drack kaffet. Vi gick ut i trädgården och de hade börjat gräva. Jesper uppskattade att de hade två – tre dagars grävande kvar innan det var dags att börja bygga och lägga grunden.
Sen skulle det elektriska och allt annat göras så en månad till ungefär sen skulle det nog vara klart. Vi körde och handlade hem och när vi kom hem från affären när vi packat in så lagade jag lunch.
Vi åt och dukade av och diskade. Vi packade upp våra kläder och tvättade och fixade med hemmasaker.
- Hur gör vi i morgon hjärtat
- Med vad?
- Begravningen
- Ja just det, förlåt det hade jag glömt. Jag vet inte, vi får se hur pigga vi är i morgon
- Ja jag känner likadant
- Som sagt jag är så trött att jag knappt vet vad det är för dag idag
- Nej precis, vi får höra med de andra med
- Ja
Vi gick upp till de andra och frågade om begravningen och hur de skulle göra, de svarade precis som vi alla fick se beroende på hur pigga de var i morgon. Dagen fortlöpte i ett lågt tempo, vi tog det extremt lugnt.
Vi lagade middag och åt, vi satt kvar och pratade en stund efter maten sen så diskade vi och lagade kaffe. Vi bestämde oss för att titta på en film, vi gick ner i källaren och in i vårt bio rum.
Vi satte igång filmen och satte oss och tittade på den. När filmen var slut så hade barnen somnat hos oss. Vi bar upp dem till Isabellas hus. hon följde med oss och gick och la sig. Vi gick in i huset igen och vi satte oss med de andra.
- Jisses vad jag trött sa Ilse
- Ja jag med sa Annika
- Ja sa Esmeralda jag med. Vi går och lägger oss hjärtat
- Ja sa Jesper jag är på
- Ja vi går också och lägger oss sa vi
Vi gick in i vårt sovrum, vi klädde av oss och la oss i sängen och vi tittade på varandra och pussade varandra god natt. Rebecka la sig på mitt bröst och vi somnade fort.
Vi vaknade sent dagen efter och kroppen var fortfarande i behov av vila, vi hade missat begravningen. Vi steg upp och gick ut till matplatsen, min mamma hade skrivit en lapp om att hon hade åkt dit med barnen.
Vi lagade en kombinerad lunch och frukost och satte oss och åt. De andra kom ut till matplatsen och satte sig och åt. Vi pratade inte så mycket med varandra utan satt mest i egna tankar.
Vi åt upp och dukade av, vi tittade på varandra och vi gick och bytte om till träningskläder, vi snörade på oss våra skor och gav oss iväg tillsammans, jag tog täten och sprang en annan runda än vi brukade, jag sprang först och ledde de andra.
Jag hade en baktanke med denna rundan och jag hörde Rebecka skratta i mitt huvud när hon insåg vart vi var på väg. Vi kom fram till mitt mål och vi gick in på Gerts bilfirma
- Hej sa jag
- Hej Niklas hur är det med dig
- Jodå bara bra, jag tänkte att vi skulle bespara dig besväret av att lämna bilarna till oss denna gång
- Haha det är inget besvär men jag tackar för omtanken, kom med här så skall jag visa er bilarna
- Ok sa jag och vi följde med honom
Han gick in i en hall där han hade bilar för leverans, han gick fram till våra tre bilar. De stod där, två Mercedes och en Range Rover
- Så då skall vi bara leta fram nycklarna till bilarna
- Jaha vilken färg vill du ha Ilse
Där var en svart och en röd
- Får jag välja sa hon
- Javisst sa jag och log
- Då tar jag den svarta
- Ok sa jag varsågod
- Tack sa hon och log
- Då skall vi se sa Gert
- Här är nycklarna till Range Rovern
- Tack sa Annika
- Och här är nycklarna till den svarta Mercan
- Tack sa Ilse och tog nycklarna
- Och här är nycklarna till den röda
- Tack sa Rebecka
- Jaha du har fått betalt?
- Jadå det är klart
- Perfekt sa jag då tackar vi för hjälpen
- Ingen fara sa han vi ses
- Det gör vi sa jag
Vi hoppade in i bilarna och vi körde iväg. Vi körde först och de andra följde efter oss. Vi körde till glasstället och vi parkerade bilarna och gick och handlade våra glassar, vi gick ut på bryggan och satte oss
- Jag tackar för bilen den har alltid varit en dröm för mig sa Ilse
- Varsågod sa vi och log
- Ja tack sa Annika
- Varsågod sa vi och log
- Ni skämmer bort oss sa Annika
- Kanske det sa Rebecka men vi delar gärna med oss och ni förtjänar det. Tveka aldrig att be om något vad det än är
- Jag har en galen ide för framtiden om ett par år sa Jesper
- Jaha sa jag och vad är den
- Tja vi skall ju alla för eller senare få barn, tvillingar allihop och med Simon och Gwen så blir det tolv barn sammanlagt eller hur
- Ja sa jag
- Det kan bli rätt trångbott oavsett hur mycket vi gräver grävlingsgryt
- Ja sa jag och log, vad tänker du på?
- Jo vi är fem par, vi behöver fyra hus till eller hur?
- Ja sa jag
Han ritade i sanden
- Här är ert hus
- Ja
- Det ligger i mitten av fyra andra hus, här, här, här och här
Han ritade i sanden
- Jag har svårt att tro att vi skulle få byggnadslov att bygga samman husen ovan jord så att säga. Kanske, det och det
Han ritade igen
- Men om vi istället bygger under jord och för samman husen med kulvertar så bor vi tillsammans fast att vi bor var för sig
- Ok rita hur du tänkt, så kollar jag upp vilka vi skulle kunna bygga samman om det är möjligt och blir snyggt
- Ja vi behöver inte fixa med det än men det är något att tänka på för framtiden sa han
- Ok sa jag, du ritar och vi shoppar?
- Ja ungefär så
- Haha då kör vi på det
- När är det invigning sa Rebecka
- Av hotellet?
- Ja
- Om två veckor sa Esmeralda, vi är redan fullbokade för de första sex månaderna, jag har tagit mig friheten att locka över två av tjejerna från Passagen, som kommer att sköta det dagliga så att jag kan vara med och sköta familjeangelägenheterna, de är duktiga, de anställer folk just nu och vi anställer bara de bästa, de headhuntar från andra hotell
- Ok bra sa Rebecka, och de två från Passagen spelar minde roll, nu när vi har det nya så är det dags att sälja det andra
- Ok sa Esmeralda
- Ja du har byggt upp det bra och skapat ett bra kundnät, fått med den bästa personalen till det andra
- Det finns fler bra på Passagen men jag vill inte tunna ut i leden för mycket
- Ta de ni behöver så säger vi till Gunther att sälja vi kommer att gå med vinst
- Ok då meddelar jag dem sen
- Bra sa Rebecka, upp med hakan syrran du har gjort ett guldjobb med Passagen och du kan inte driva två hotell samtidigt, då kommer du att bli stressad om du skall hinna med det andra med
- Ja jag vet sa hon med ett leende men det är vemodigt
- Det förstår jag sa Rebecka och log
- Men om två veckor så måste vi vara hemma
- Ja i alla fall för invigningen
- Ok ingen fara, sen är det fyra veckor till vi skall hämta hem grabbarna
- Ja sa Ilse
- Ok då har vi sex veckor på oss att ta de sista åtta
- Ja sa jag, det skall vi klara, resten är i Europa
- I vilken ordning
- Vi frågar Isabelle sa jag och log
- Haha ja det har gått bra hitintills sa han
- Jaha skall vi köra hem och se om barnen och Isabella har kommit hem?
- Javisst sa Rebecka
Vi hoppade in i bilarna och körde hem. De hade inte kommit än så vi hoppade in i duscharna och duschade av oss. Vi älskade i duschen och när vi var klara så torkade vi oss och klädde på oss och gick ut i trädgården.
Jag pratade med en av de som grävde och Jesper hade haft rätt i sin tidsplanering. Isabella kom hem med barnen och vi gullade med dem.
- Hur var begravningen?
- Jodå den var fin sa hon där va en massa folk
- Blev det kommentarer om att vi inte var där?
- Nej inget vad jag hörde sa hon
- Ok bra, bara så att du inte får skit för att vi inte kom
- Nej jag sa som det var till Agnetha och er moster och de förstod varför ni inte kom
- Bra och tack för hjälpen
- Jaha så ni har hämtat bilar
- Ja vi tog en annan träningsrunda idag och sen åkte vi och köpte glass och pratade om framtiden, min bror kom med en väldigt god ide så jag har satt honom på att rita
- Jaha vad har han för planer nu?
- Att vi i framtiden skall köpa de fyra husen som ligger runt vårt och bygga tunnlar under marken för att sammanfoga dem
- Klokt
- Ja hans argument var bra för eller senare så kommer de också få barn och då kommer vi bli trångbodda
- Jo så är det med tolv barn springande här så kan det bli lite trångt
- Jo så tänkte han med
- Men det hade ni redan tänkt på eller hur?
- Ja vi har pratat om att flytta hela familjen till England där skulle vi ha plats för alla
- Jo men detta är hemma för er och oss, till och med jag börjar se detta som hemma, det finns en hur skulle Yoshina säga bra karma i detta huset
- Ja sa jag och log så skulle nog Yoshina sagt här är en bra karma, och det är det i slottet med, det finns fyra platser på jorden som vi känner där karman är närvarande, här, slottet i England, huset i Florens och slottet i Japan. De andra ställena är tillfälliga tillflyktsorter. Borgen i Spanien har bra Karma med men Assassinernas ande vilar över det stället så vi känner oss inte riktigt tillfreds där men det är vackert och de som tar hand om det är underbara, du får träffa dem en dag
- Det ser jag fram emot
- Vi har ett par dagar för vila och rekreation sen så sätter vi igång igen
- Ni två har gjort ett tidschema för det här?
- Ja vi måste vara klara innan de två är klara med sin träning, Simon och Gwen är för unga för att följa med på detta äventyret, vi behöver dem för att göra det vi skall göra i Österrike, det slottet tar vi oss inte in i utan dem
- Ok så tufft
- Ja om vår information stämmer, och den stämmer alltid så ja så tufft blir det
- Ok hur många i slottet?
- Mellan 200 – 300 styck
- Herregud
- Ja något sånt
- Vi försöker tunna ut i leden nu, men oavsett så är där alltid 200 – 300 stycken där, i stort slott på toppen av ett berg där det bara finns två vägar in, tror de i alla fall, men den ena vägen är en hiss som tar en upp till slottet, den andra är en linbana. Men som sagt de tror bara att det finns de två, men det finns en väg till och det är den vägen som vi skall ta upp till toppen, och då måste vi vara alla eller i alla fall åtta stycken.
- Ok så ni skall lura dem?
- Oja sa jag och log vi skall lura dem
- Ok bra hur skall ni lura dem?
- Vi skall klättra upp för ett berg och vi skall klättra upp för en lodrät slotts vägg, och vi skall till Spanien och träna. De två Japan tränar nu, och vi skall träna vi med.
- Så Spanien
- Ja så småningom, vi har tre andra städer först, vi skall arbeta oss söderut
- Ok
- Ja sa Rebecka, vi börjar i London, sen tar vi Haag, sen Paris. Sen vila, rekreation och träning. Sen blir det Madrid, sen hem och vila lite, sen tar vi Köpenhamn, Stockholm, Oslo sen avslutar vi i Berlin. Sen hämtar vi Alex och Sean, sen klättar vi upp för ett berg och avslutar det här
- Ok bara sådär?
- Ja faktiskt Isabella bara sådär
- Tidsperspektiv?
- Allt mellan 4-6 veckor beroende på vad som händer däremellan, det kanske till och med går fortare, men det får inte ta längre än 6 veckor
- Ok sa Isabella varför tidsramen?
- För om sex veckor så kommer de att ha ett litet möte med en massa viktiga personer för att försöka vinna tillbaka deras förtroende, vi skall vara där dagen innan detta möte och se till att de människorna ser vad som händer när de attackerar oss och vår familj, framförallt när de ger sig på barnen i vår familj, och min syster och hennes familj. Den natten kommer vi att vara japaner Isabella
- Ok sa hon
- Inga invändningar
- Nej skulle de hjälpa?
- Inte direkt sa Rebecka och log
- Varför lägga energi på det då?
- Jaha då är det dags att laga middag sa jag
Jag gick ut i köket och började med maten. Jag lagade och de andra dukade fram och när jag var klar så satte vi oss och åt. Vi åt och hade det trevligt. Efter maten så diskade vi och sen plockade jag fram lutan och spelade för dem.
Rebecka tog fram sin flöjt och vi spelade tillsammans. Det blev dags att gå och lägga sig och Isabella tog med sig barnen, hon ville inte sova själv. Vi andra satt kvar en stund till sen gick vi också och la oss.
Vi älskade och jag dominerade Rebecka och vi spelade vårt spel. När vi var klara så duschade vi och sen somnade vi.
Vi ägnade de följande dagarna åt vila och rekreation, vi tog det lugnt och laddade batterierna. Vi ägnade oss åt hemma sysslor de dagarna. Vi tränade och slappade samtidigt kan man säga.
De blev färdiga med grävandet en dag tidigare än planerat. Esmeralda pratade med sina vänner som tog den personal de behövde från Passagen. Rebecka kontaktade Gunther och bad honom hitta köpare till hotellet.
Vi busade så mycket vi kunde med barnen och vi badade i poolen med dem och hade det lugnt och skönt. Dagarna gick och fredagen kom. Vi hade packat och vi skulle åka till Delila för att träffa dem och prata med henne om det som hänt.
- Jaha är alla klara?
- Jadå vi har packat och vi väntar faktiskt bara på er sa Jesper
- Ok vi är klara
- Då åker vi
Vi packade ut våra väskor i bilarna och åkte till flygplatsen. Vi gick ombord på planet och flög iväg. Vi kom fram till London och där väntade bilar på oss. Vi hoppade in och de körde oss till Delilas herrgård. Vi tog våra väskor och gick in
- Hej ropade vi
- Hej sa Simon som kom gående, allt väl?
- Jadå själv?
- Jo det är bara bra med mig, vi har tränat en hel del jag och Gwen
- Ok vad bra sa jag
- Hej hörde vi Delila ropa, välkomna hit
- Tack sa jag, och tack för att Simon fått vara här
- Ingen fara sa hon och tittade på oss
- Kom hit och krama mig sa Rebecka
- Ok sa Delila och log
De kramades och de stod där en lång stund
- Tack viskade Delila
- Ingen fara vännen, du sa inget till dem med risk för din familj, det var modigt gjort av dig, vi förstår att du inte kunde kontakta oss
- Tack viskade hon, och tack för beskyddet, vi hade det bra i Spanien
- Bra Rebecka och självklart så beskyddar vi er, ni är familj
- Kom in vi skall inte stå här, jag skall visa er var ni skall bo
Vi gick in och Delila gick före oss in. Vi kom fram till våra rum och vi satte in våra och barnens väskor i rummet. När vi var klara så gick vi ner i köket till de andra. Vi började laga pannkakor och sen åt vi. När vi ätit så dukade vi av och diskade
- Nå vad skall ni göra här förutom att prata med mig?
- Vi skall inviga en ny affär i London
- Jag trodde inte att ni deltog i sådana evenemang
- Nu gör vi, vi skall ut på en turné Europa runt och inviga nya affärer, vi börjar här i London i morgon, sen åker vi till Haag och inviger en affär där, sen skall vi till Paris. Sen så är det dags för lite semester ett par dagar i vår borg i Spanien, sen efter det så åker vi hem och inviger affärer i Stockholm, Oslo och Köpenhamn. Sen så har vi bara en affär kvar att inviga i Berlin
- Ok det blir en massa resande
- Ja det är rätt segt men det måste göras
- Var är Elisabeth frågade Gwendelyn?
- Hon är hos Gunther
- Aha ok där ser man sa hon
- Ja sa jag där ser man
- Nå så ni skall till London i morgon
- Ja sa jag det skall vi, inget vi ser framemot direkt men det måste göras
- Nå sa Rebecka när kontaktade de dig angående att spionera på oss?
- Efter att vi varit hos er i julas
- Ok, hur visste de att du kände till De Utvalda?
- Jag vet faktiskt inte, men de ville ha koll på er, de vet inte att det är ni dem. De visste bara att jag känner er.
- Hur kan de inte veta att vi är de utvalda vi har ju inte varit direkt hemliga med det
- Nej det är det som är det skumma men jag tror att de är väldigt arroganta
- Jo med tanke på vilka sympatier de har så är det väl inte konstigt
- Vad? Frågade Gwendelyn
- De är nazister, de skapades av vår gammelgammelfarfar, som var den som låg bakom nazistpartiet och styrde Hitler från skuggorna, vår gammelfarfar var den som låg bakom den slutgiltiga lösningen av judarna och andra människor som var önskvärda, där målet var att tjäna pengar inget annat, inte från vår gammelgammelfarfar, han brydde sig inte om judarna som ideologi utan att de satt på pengarna och makten. Sen så styrde han vår gammelfarfar och vår farmor, han hjälpte henne med Samfundet och hon i sin tur hjälpte systrarnas far att bygga upp sällskapet, det två organisationerna skulle dra ljuset på sig, från De Första, sen gjorde de misstaget att råka utför oss en kväll när vi var rastlösa
- Vilket misstag? undrade Delila
- Att hota våra barn, dig och en massa andra i vår närhet, det var ett stort misstag från deras sida, det fick två av dem erfara, framförallt han som hotade att personligen skära halsen av våra barn, tortera dig, din mor och barnen
- Vad sa du till dem?
- Att jag skulle göra som de sa, men jag gav dem ingenting
- Nej vi vet och det var väldigt irriterade på det sa jag och log
- Var träffades ni?
- De kidnappade mig och tog mig till ett stort hus i Kensington
- Ok sa jag
- Där visade de mig bilder på barnen och min mor och sa att de skulle skada dem om jag inte pratade, jag sa att jag inte visste ett dugg om er och de ut valda. De visade fler bilder på framförallt Jesper och Esmeralda
- Ok
- Ja jag tror att de tror att de är de utvalda
- Det var som bara den sa Esmeralda
- Ja som sagt de har inte så mycket koll
- Ja som sagt jag spelade med och när de hotat tillräckligt så gick jag med på att spionera på er. Men vad de inte riktigt fattat är att vi inte träffas så mycket och att jag inte kunde berätta något som de inte själv kunde ta reda på, men de åt upp de få brödsmulor jag gav dem och det var inte mycket, jag gav dem desto mer desinformation. Sergej ligger bakom mycket av det ni gjort enligt mig i alla fall i den informationen jag gav dem
- Haha ja det var smart, då får Sergej något att göra och jag nästan önskar att de ger sig på honom
- De försökte sa Delila, det gick inte så bra om jag förstod det rätt sa hon med ett leende
- Ja gav de sig på honom på hans hemmaplan så lär de fått göra
- Vad menar du?
- Han har sitt högkvarter i ett bostadsområde och alla som bor där, en tjugotusen människor eller nåt är livrädda för honom och de skyddar honom. Jag tror inte att de kom innanför första huset
- Nej sa Delila
- Som sagt Sergej älskar att få spänna med musklerna
- Har ni varit där?
- Ja sa jag, det var en spännande eftermiddag, han och hans familj bor i ett niovåningshus de bor i alla lägenheterna
- Ja arkitektonisk så är det väldigt innovativt, han har en 60 – 70 lägenheter om tre rum i varje som hans familj bor i
- Det blir en massa rum
- Ja och om du attackerar så vet du aldrig var han är
- Sen har han en 100 – 200 galna vakter alla fängelsekunder beväpnade till tänderna, där tillbringade vi en eftermiddag och lärde känna Sergej, han är galen, men samtidigt så är han fascinerande man som är välutbildad och intelligent. Han gör det han gör för att överleva i den galna värld som Ryssland blivit.
- Ja sa Jesper det är lätt att avfärda honom som enbart en galning, och det är ett stort misstag, då underskattar man honom och det skall man inte göra
- Ni respekterar honom?
- Oja annars så dödar han dig utan att tveka, men vi respekterar det han gör för folket i sitt bostadsområde, det går ingen nöd på dem och de kan komma till honom om de har problem oavsett vad det gäller, och då talar vi om tjugotusen människor c:a
- Ok men han är galen?
- Tja han är den han är ja han är galen, men det måste han vara för att överleva
- Vad gav du dem mer?
- Ingenting faktiskt, när de kontaktade mig så sa jag som det var, jag hade inte träffat er och ni hade inte hört av er så jag kunde inte rapportera något, och när ni var här, så misstänkte de inget eftersom de tror att Jesper och Esmeralda är de utvalda
- Jisses sa Isabella
- Det kan man säga
- Men de blev hands on när ni hämtade oss och tog oss till Spanien
- Medici vakterna meddelade oss att de fått ta hand om ett par av dem när de följde efter Gwen
- Ok sa Delila
- Hur lyckades ni med att få oss hem? Undrade Delila
- Vi hade ett samtal med en man sa jag, vi fick honom att få dem att inse det dumma i att hota barnen och er
- Vem var det?
- Vår gammelgammelfarfar
- Lever han
- Han gjorde då och när vi lämnade honom, men om han lever nu vet vi inte
- Ok är han ledaren?
- Nej sa jag, det är Himmlers dotter
- Förlåt? sa Delila
- Ja Himmlers dotter är ledaren för De Första
- Varför kallar de sig så?
- Därför att den gamle mannen trodde att hans familj skulle bli de första som uppnådde enigheten
- Han fick ju rätt till viss del
- Jo förvisso sa Rebecka, men han ville att det bara skulle vara inom hans familj
- Men då missuppfattade han allt om jag förstått er rätt
- Oja och det insåg han när han förstod att vår farmor dödade sin far
- Vad gjorde hon?
- Hon dödade sin far, hans skador var inte så allvarliga som historieböckerna säger, det var hon som såg till att han fick blodförgiftning, hon var sex år gammal
- Herregud
- Vem var han? frågade Delila
- Heydrich
- Herregud
- Ja det kan man säga
- Hur går det för er? Undrade Delila
- Vi gör ingenting, det lämnar vi åt Djävulens barn
- Va?
- Ja en grupp fanatiker som älskar oss rensar friskt
- Ok? Så ni gör inget
- Nej sa jag med ett leende och blinkade, ja inte vad de tror i alla fall, vi har lurat amerikanska maffian också med det, som samarbetade med dem
- Så akta er annars så kommer Djävulens Barn och tar er
- Vi la den myten med de första vi förhörde
- Smart
- Ja vi tyckte det, och den myten kommer vi att spinna vidare på tro mig
- Vi är tacksamma sa vi för att du lyckades med att spela dem sa Rebecka
- Ja verkligen sa jag
- Nej skall vi träna sa Simon det var länge sedan jag fick spöa dig Annika
- Innan ni tränar sa jag så skall jag och Rebecka prata med er två
- Ok vad har vi nu gjort undrade Gwen
- Ingenting men vi har lärt oss något om kraften sa hon, som ni måste lära er och det finns vissa förhållningsregler som ni måste följa
- Ok sa de, det låter allvarligt
- Ja sa jag det är det, eller det kan bli det
Vi gick iväg med dem in i träningsrummet, vi lärde dem hur de skall hantera kraften i fortsättningen. Vi sa även ifrån om att de bara fick sparra med kraften med Ilse och Annika tills vi sa något annat.
- Ok sa de, vi förstår
- Bra sa Rebecka, men ni får sparra med vem ni vill utan kraften precis som innan
- Ok sa de
- Så lillebror du ville sparras sa Annika
- Ja det vill jag
De ställde sig mitt emot varandra och bugade. Sen satte de igång och dansade. De sparrade i en halvtimme ungefär sen så slutade matchen oavgjort.
- Bra jobbat lillbrorsan sa Annika och log
- Tack sa han och log tillbaka
Nästa på tur var Esmeralda och Gwen, de sparrade ungefär lika länge innan deras match tog slut med samma resultat som i matchen innan, sen så sparrade Ilse och Jesper där Jesper till slut lyckades slå iväg Ilses svärd.
Sen var det min och Rebeckas tur vi dansade runt i rummet och slogs i ett högt tempo. Vi log hela tiden och letade luckor hos varandra. Men vi hittade inga och matchen slutade oavgjort
- Jaha dags att laga middag?
Vi gick ut i köket och jag lagade spaghetti och köttfärssås. Vi åt och pratade i en lång stund. När vi var klara så dukade vi av och diskade. Vi gick ut i deras trädgård och satte oss i kvällen och fortsatte prata.
Jag tog fram min luta och spelade på den, Rebecka spelade på sin flöjt. Vi spelade en hel del olika visor innan det var dags för barnen att gå och lägga sig. De följde med Isabella till hennes rum och gick och la sig. Vi andra satt kvar en stund till sen gick vi också in och la oss.
Vi steg upp vid två tiden och gick ut. Vi sex träffades utanför huset och sprang iväg. Vi tog oss ner till vägen och där väntade två bilar på oss. Vi åkte in till London till ett hotell, vi hade bokat rum och vi fick våra nycklar.
Vi gick upp på rummen och bytte om. Ljuset släcktes och vi gav oss iväg. vi tog oss upp på taket och sprang iväg. det tog oss en kvart cirka att komma fram dit vi skulle. Vi stannade och kände av omgivningen.
Där var nästan inget folk i huset. Vi tog oss ner på marken och över en liten gata. Vi kom fram till ett staket och klättrade över. Vi smög oss fram till huset utan att se några vakter.
Vi delade upp oss och sen satte vi igång. Jag och Rebecka klättrade uppför husväggen och kom upp på taket. Vi letade oss fram till ett fönster och stängde av larmet. Jag öppnade fönstret försiktigt och jag såg en röd stråle.
Ytterligare ett larm. Jag öppnade fönstret helt och tog mig in, jag tryckte mig mot taket och klättrade längs med det till där strålen började. Jag stängde av det och kallade in Rebecka.
Hon tog sig in och stängde fönstret samtidigt. Vi lät oss falla ner på golvet. Vi smög ut ur rummet och sen satte vi igång. Vi tog oss runt hela ovanvåningen och tog hand om de som var där, vi smög oss nerför en trappa och stannade.
De andra kom till oss. jag tittade på dem och nickade. Vi gick ljudlöst mot ett av rummen. Vi öppnade dörren och kom in i ett sovrum. Ledaren låg därinne och var inte ensam.
I hans säng låg en annan man och de älskade med varandra. Jag smög mig fram tillsammans med Rebecka. Hon tystade den ene mannen och jag slog till ledaren. Vi tog ut han ur rummet och jag högg av honom huvudet.
Jag packade ner det i en väska. Sen försvann vi ner i källaren efter Jesper. Han visade oss till en dörr och vi gick ut. Vi sprang bort till det hus vi tagit oss nerför och klättrade upp.
Vi sprang tillbaka till hotellet och väntade. Ljuset släcktes och vi tog oss ner till våra rum. Vi gick in och jag la ner väskan i en kylväska och jag öppnade dörren. Utanför stod en man och tog emot den
- Du vet vad du skall göra?
- Jadå
- Bra lycka till
Han tog väskan och gick iväg. Vi bytte och packade ner våra saker. Vi hängde på oss våra väskor och gick ut ur rummen vi tog hissen ner och lämnade nycklarna till en annan man som tog emot dem och nickade.
Vi åkte ner i källaren och gick ut i ett garage där det stod två bilar och väntade på oss. Vi packade in våra väskor. Bilarna körde oss tillbaka till herrgården. Vi tog oss in i huset utan att vi väckte någon. Vi la oss i sängen och somnade
Fler noveller av samma författare
