Den där dagen....Bok 6 Familjen Kapitel 19
Kapitel 19
Vi vaknade på morgonen och steg upp och klädde på oss, vi åt frukost och efter den så packade vi. När vi var klara så gick vi ut till bilarna och åkte iväg. Vi kom fram till flygplatsen och vi gick ombord på planet.
Vi lyfte och resan gick smärtfritt. Vi landade i Bern tolv timmar senare. Vi gick av planet och åkte till slottet. Jag gav alla tillåtelse att komma in. Gunther stod innanför dörren och väntade på oss
- Hej min vän sa jag hur är det?
- Jodå bara bra sa han och log, hur är det själv?
- Bara bra sa jag
- Jaha ni hade något med er?
Jag plockade fram skrinet och han stirrade på det
- Är det, det?
- Ja sa jag, och vi kan öppna det
- Ok sa han och log, äntligen
- Ja världen har väntat i femtusen är på det sa jag
- Perfekt
- Kuji – Kiri finns inte mer
- Hämnden är slutförd
- Ja
- Bra
- Vi har skadat De Första
- Bra sa han
- Vi tänkte att du skall ta ett kort på skrinet när det är öppnat och skicka till Kineserna sa jag och log
- Haha ja det blir perfekt sa han
- Mm vi tyckte det sa Rebecka
jag fick en hastig glimt av Elisabeths ansikte när hon tittade på Gunther och jag såg, åtrå? Rebecka tittade på mig och log, jag log tillbaka och vi gick ner i källaren.
Vi öppnade skrinet och Gunther tog en bild på det med juvelerna och pergamentet. Vi gick upp igen och satte oss i köket. Isabella och Elisabeth lagade mat och de andra dukade.
Vi satte oss och vi tittade igen och hennes blickar var likadana hela tiden. Jag råkade titta på min mor och hon log, jag log tillbaka. Vi berättade om våra äventyr i Japan för honom
- Kan våra mödrar och barnen stanna här med dig?
- Javisst sa han och log
- Bra sa jag
- Har du hittat boende åt oss?
- Haha ja sa han det är perfekt
- Jaha? Vad har du nu hittat på?
- Det blir en överraskning sa han och log
- Haha ok var du hemlighetsfull
- Hyr vi eller du har köpt det?
- Köpt, jag kunde inte låta bli sa han, det kommer stå transport till er när ni kommer fram sa han
- Perfekt sa jag, nej skall vi åka?
- Javisst sa de andra
- Jag kramade min mor och viskade, du vet varför vi ber er stanna?
- Ja sa hon och log
- Bra sa jag
- Hej då
- Hej, hej sa de och vinkade
Vi gick ut och åkte iväg, vi kom fram till planet och gick ombord, vi lyfte och vi satte oss tillbaka och läste på om nästa mål. Jag somnade efter en stund. Rebecka väckte mig med en puss
- Dags att vakna hjärtat
- Ok har vi långt kvar
- Nej vi är framme om en timme tror jag
- Har du sovit?
- Jadå jag somnade precis efter dig, jag tror att alla har sovit, det har varit ett par hektiska dagar
- Ja sa jag det har det
- Jag saknar barnen redan
- Mm jag med de är busungar men de är våra busungar
- Mm precis
Planet gick inför landning och landade. Vi gick av planet med våra väskor och en limousin stod och väntade på oss.
Vi la in vårt bagage och hoppade in och bilen körde iväg. Vi åkte i ungefär en och halvtimme. Jag började känna igen mig fast att jag aldrig varit här men, jag hade sett filmen
- Haha jäkla Gunther sa jag
- Va? Sa Jesper
- Vänta och se sa jag
- Haha skrattade Rebecka till ja han har humor den gode Gunther
- Mm sa jag
Bilen rullade fram framför huset och vi gick ut, de andra skrattade de med och vi tog våra väskor och gick in i huset. Det var moderniserat sedan filmen.
- Vi får väl ge dem ett erbjudande de inte kan tacka nej till sa Ilse
- Ja ungefär så sa jag och skrattade
- Jaha då inkvarterar vi oss, sen lagar vi mat och äter och lägger planer
- Ok sa Jesper
Vi delade upp oss i rummen och sen gick vi ner i köket, någon hade sett till så att där var mat i kylen åt oss. Vi plockade fram mat och började laga den.
Det ringde på dörren och jag tittade på de andra. Jag gick ut till dörren och öppnade. Utanför stod en man och en kvinna
- Hej sa de och välkomna till grannskapet
- Hej sa jag tack så mycket
Rebecka kom ut till mig och ställde sig bredvid mig
- Min fru sa jag
- Hej sa de
- Som sagt tack så mycket, vill ni komma in?
- Erh javisst sa de
Jag visade ut dem i köket och vi fortsatte med maten. Vi berättade vem vi var och vi presenterade de andra. De tittade på dem och fick nog inte riktigt ihop det. Vi fortsatte med matlagningen och vi dukade fram
- Vill ni ha?
- Javisst sa mannen
Vi satte oss till bords och vi började äta
- Vad arbetar ni med sa mannen
- Lite av varje sa jag, vi driver en del företag
- Jaha inom vilken bransch
- Oj det är många olika men det kändaste är vårt klädmärke sa jag, det är därför vi är här, det är invigning på en ny butik på Manhattan
- Aha sa kvinnan vilket märke är det?
Rebecka sa namnet och kvinnan gjorde stora ögon
- Äger ni det?
- Ja vi startade det tillsammans med en vän för fyra år sedan
- Oj det är stort
- Ja vi släpper en ny kollektion snart, så vi måste visa ansiktet så att säga, jag ser att du har våra skor sa jag
- Ja sa kvinnan de är jättesköna
- Det skall jag hälsa min moster det är hon som är chef över den avdelningen
- Ja sa Rebecka vi gillar att hålla affärerna inom familjen
Jag skrattade i mitt huvud med liknelsen till filmen. Mannen bleknade lite
- Jag bara skojade sa Rebecka och log, vi vet vilket hus detta är
- Haha skrattade kvinnan till vad trodde du sa hon till sin man?
- Jag lät nog fantasin skena sa han
- Nej sa jag det gjorde du inte, vi är inget hot mot er familj, vi är här i affärer för vårt klädmärke inget annat, så du kan hälsa din chef att vi är svenskar som inte har ett endaste dugg med maffian att göra. Vi är unga, rika och excentriska. Den filmen är en av våra favoritfilmer så när huset låg ute till försäljning så slog vi till. Ni kommer inte märka av oss och vi kommer inte lägga oss i era affärer. Stör ni inte oss så stör vi inte er. Har du förstått?
- Men?
- Hur jag kunde veta? vi har ett galet bra kontaktnät, vi vet allt och när jag säger allt så menar jag allt, vi behöver inte gå in på pinsamheter? Eller jag skall bevisa precis hur mycket vi vet?
Han stirrar på mig och skakar på huvudet
- Bra sa jag, då äter vi upp sen dricker vi kaffe och sen går ni hem och du rapporterar till din chef precis det jag sagt och om han säger emot så hälsa honom att om han bråkar så kommer myndigheterna få denna adressen i ett kuvert och jag tror att FBI skulle vilja ha den. Är vi överens?
- Ja sa mannen
- Bra sa jag och log, ät.
Vi åt upp maten och sen drack vi kaffe och de tackade för sig. De reste sig och gick ut ur huset. Vi dukade av maten och diskade. Vi satte oss i vardagsrummet och planerade hur vi skulle utföra kommande natts attack.
Vi klädde på oss våra träningskläder och gav oss ut på en joggingrunda. Vi sprang en lång runda runt området och när vi kom tillbaka så hade sprungit i en och en halvtimme.
- Vi har besök sa jag
- Ja sa Rebecka
- Jaha hur gör vi?
- Vi ringer polisen sa jag och skrattade
Jag tog fram telefonen och ringde Gunther
- Hej sa jag, kan du få hit polisen här
- Jadå, vadå då?
- Vi har besökare
- Aha jadå de är där om tio minuter senast
- Tack sa jag
Jag la på luren och vi gick innanför grinden till vårt hus, det stod en tre, fyra bilar utanför och vi gick fram till dörren och öppnade den och gick in.
Vi gick ut i köket och där satt en man i snygg kostym och väntade på oss. där var ett tiotal andra män i huset med
- Hej sa jag vem är du?
- Hej jag är mannen du hotade, jag gillar inte att bli hotad
- Inte vi i heller sa jag
- Men jag har möjligheten att hota, det har inte du
- Jodå sa jag och log, det har jag visst, vänta sa jag. Gör inget dumt nu sa jag till hans män för då kan det bli pinsamt, jag skall bara ta fram min telefon
Jag stoppade handen i fickan och ringde Sergej
- Hej min vän sa jag
- Hej Demonen sa Sergej, vad vill du?
- Jag har en objuden gäst i mitt hus som tror att han är farligare än mig
- Haha vad är det för en idiot?
- John Falcone
- Haha ge honom telefonen
- Javisst sa jag och log
Jag räckte över telefonen till John, han tog den och han lyssnade och blev vit i ansiktet. Två minuter senare så räckte han tillbaka telefonen till mig med en darrande hand. Jag tog emot den
- Hur är det annars i Ryssland sa jag
- Vi saknar er det händer för lite här
- Vi kommer och drar av dig skägget en dag
- Haha ja gör det, vi hörs
- Det gör vi
- Nå är du övertygad om att vi farliga vi med?
- Ja
- Bra sa jag, vi uppskattar inte när man kommer hem till oss oannonserade, vi kan ta det personligt
- Jag ber om ursäkt sa han
- Ok tack men det var en låt det inte bli tre
- Vad?
- Vi brukar vara snälla varna folk tre gånger när de jäklas med oss, du har fått en varning, förresten vi skulle uppskatta om du slutade göra affärer med Nazisterna
- Jag gör inga affärer med Nazister
- Jo faktum är att du gör det, De Första är Nazister, jag vet att du är en utbildad man, deras ledare eller heter det ledarinna är Himmlers dotter
- Vad fan säger du?
- Det kostar en tia sa Ilse lugnt
Vi hörde polissirener som tjöt och vi hörde hur det gnisslade i däck när det bromsade in utanför vårt hus.
- Nu är det dags för teater sa jag till de andra
Ett flertal poliser rusade in i huset och vi skrek och förde liv. Tjejerna började gråta och jag och Jesper såg lagom rädda ut.
Vi pekade på männen och skrek om kidnappning, mord, hot och massa andra saker. Poliserna såg villrådiga ut. Ett befäl kom in och tittade på mig och blinkade, en av Gunthers vänner.
- Nå vad har hänt här?
- Vi var ute och sprang en kvällsrunda och när vi kom hem så var dessa män här och de hade tagit sig in i huset och de hotade oss och jag vet inte allt
- Ok är ni ok?
- Ja vi är rädda bara men ingen fysisk skada än sa jag med darrande röst
- Vill ni upprätta en anmälan
- Det vågar vi inte, han sa att han var någon maffiaboss
- Jaså? Sa polisen det var ju allvarligt sa han, vad heter du?
- Jag heter Niklas sa jag
- Vet du vem mannen är?
- Han sa att han hette John Falcone
- Jaså är det han, vi skall ta hand om honom, kom nu John sa han till mannen
- Du rör inte mig, du vet vem jag är
- Han har mäktigare vänner än dig viskade polisen. Så mina herrar då är det dags för ett besök på polishuset
Poliserna eskorterade ut männen och vi blev ensamma
- Jaha då går vi och vilar sa jag
Vi gick upp på våra rum och somnade. Vi sov i ett par timmar sen så vaknade vi och klädde på oss våra dräkter och vapen, vi gick ut i trädgården och vi började springa.
Det tog oss fyrtiofemminuter att komma fram till vårt mål. Vi stannade hundra meter från det herrgårdsliknande huset. Vi delade upp oss i par och sen smög vi oss fram.
De var på alerten, vår raid i Japan hade gjort sitt till. Huvudet vi levererat gjorde nog sitt till det med. Vi tog oss fram till muren som gick runt marken och klättrade över den. Vi tog hand om de vakter som var utanför huset och vi kom fram till huset. Vi klättrade upp längs fasaden och tog oss upp på taket och hittade det fönster vi letade efter.
Vi tog oss in och sen satte vi igång. Vi samlades allihopa på första plan och jag nickade, vi tog oss ner i källaren och vi tog oss fram till ett rum, vi gick in och såg en kvinna sitta där.
Innan vi hann göra något så sköt hon sig själv i hjärtat. Jag gick fram och högg av henne huvudet. Vi gick ut ur huset och sprang tillbaka till vårt hus. När vi kom fram till huset så letade jag fram en kylväska och la ner väskan i den
- Du vet vad du skall göra?
- Jadå sa en man
- Bra lycka till
- Tack
Vi gick in i huset och gick in på våra rum. Vi duschade och klädde av oss. vi la
oss i sängen och somnade
Kapitel 26
Vi vaknade på morgonen och gick nerför trappan och tog på oss våra joggingskor. Vi gav oss ut på en löprunda och vi sprang till herrgården. Det var fullt av polisbilar där och vi blev stannade
- Ni kan inte fortsätta längre sa en polis
- Ok vad har hänt?
- Det har varit en händelse här
- Ok något farligt?
- Jag vet inte jag måste be er vända om ni inte kommer längre idag
- Ok inte inbrottstjuvar väl?
- Nej inga inbrottstjuvar, det är värre än så mumlade han
Vi sprang tillbaka och kom fram till huset, det stod en bil utanför och vi gick in
- Hej sa Jesper, vi har fått besök idag igen, denna gången knackade de
- Ok sa jag och gick ut i köket
Det satt en välklädd man där vid bordet med en kopp kaffe framför sig
- Hej sa Rebecka och sträckte fram sin hand
Han tog handen och hälsade
- Hej Tony
- Hej Tony sa jag, vad vill du?
- Det finns ett par personer som skulle vilja tala med er
- Jaha vem? Inte de fem familjerna väl?
- Jo precis
- Jaha sa jag, när?
- Ja gärna direkt
- Jaha får vi duscha och byta om först?
- Ja visst sa mannen
- Tack, vi kommer strax, kan du roa dig själv medan vi gör oss i ordning?
- Javisst sa mannen
- Bra
Vi gick upp på ovanvåningen och duschade sen bytte vi om. Vi tog våra Bokkensvärd sen gick vi ner, de andra var redan i köket och vi tittade på mannen
- Skall vi?
- Javisst sa mannen
Vi gick ut och hoppade in i mannens Limousin
- Jaha så John kom springande till er?
- Ja sa mannen, han berättade om era intressanta kontakter
- Menar du Sergej? Ja han är en rolig prick, lite excentrisk, vet du han har döpt om alla sina barn efter mig, jag vet inte om jag skall bli generad eller stolt
- Va?
- Jag hjälpte honom med en sak, så som en slags hedersbetygelse så gav han alla sina barn mitt namn, jag trodde att först att han skojade. Men när vi träffade honom ifjol så visade det sig att det stämde
- Ok sa mannen och tittade på mig, det var inte bara de kontakterna som gjorde familjerna nyfikna på er
- Nehej, du menar Medici och Da Vinci och Dracul som kittlade? Eller Tokugawa?
- Ja allihop, mina uppdragsgivare känner sig förbigångna
- Jaså? Ja de är ju inte så viktiga för oss
- Vad menar du?
- Vad vi menar är att de är rätt småfiskar i den stora dammen, er historia är rätt hur skall jag säga, begränsad. Ni tror gärna att ni är viktiga, men ni är inte så stora som ni tror, vi på andra sidan vattnet har ofta rätt roligt åt er. Vi har alltid lika roligt när vi träffas på våra sammankomster om era krumbukter
- Vi är stora nog
- Ja ni vill gärna tro det, och det är sådan arrogans som gör att Ryssarna snart har tagit över all er verksamhet. Ni är som sagt små fiskar
Han tittade på mig och valde att inte svara. Vi kom n i New York och vi kom fram till en stor skyskrapa. Han gick före in och vi följde efter.
Vi kom fram till en hiss och han tryckte på knappen till översta våningen. Vi stod där i hissen och ingen sa något. Inte högt i alla fall
- Vi avvaktar och ser vad de vill sa jag, en av de familjerna däruppe tillhör en av de tjugofem.
- Ok sa de andra
- Låt dem spela ut sina kort innan vi gör något
- Ok
Hissen stannade och vi gick ut, mannen ledde oss fram till en dubbeldörr, han öppnade den och vi gick in. Vi kom in i ett konferensrum. Där var ett långt bord och det satt tolv män runt bordet.
Mannen pekade på två stolar och jag och Rebecka satte oss. De andra fick sätta sig längs med en av väggarna. Vid ena kortändan satt en man i femtioårsåldern. Han tittade på oss och på mitt Bokkensvärd
- Du behöver inte det
- Jag går väldigt sällan ut obeväpnad och efter att den pajasen bestämde sig för att göra inbrott hos oss sa jag och pekade på John
- Vad kallade du mig
- Pajas och då är jag snäll
- Vad fan skall jag behöva lyssna på det här?
- Det var tio kronor till sa jag du är skyldig oss tjugo kronor nu, och vi inkasserar alltid
- Va?
- Vattnet sa jag
- Mm sa Rebecka
- Som svar på din fråga, ja du får finna dig i hur jag talar till dig din pajas. Som jag sa till Toni ni är småfiskar i en stor damm
- Vad fan säger du din jävla inavlade gris
- Det var två sa jag tyst
- Vadå två? sa en annan man
- Han spelade tuff igår hemma hos oss, så vi varnade honom om att fortsätta reta oss. Vi delar alltid ut tre varningar innan vi delar ut lämplig belöning
- Ok sa han, och han har alltså två nu?
- Ja sa jag
- Men började John
Mannen vid kortändan reste sin hand och John tystnade
- Varför spelar ni spel sa jag, vi vet att du inte är ledaren här utan det är du sa jag och pekade på en av männen som satt vid väggen, den taktiken kanske funkar med mindre intelligenta personer men inte med oss, så Anthony sätt dig på din plats så att vi kan få reda på vad ni vill, så att vi kan åka ifrån detta stinkande landet
Mannen reste sig och gick bort till sin plats och satte sig
- Ni är välinformerade
- Ja sa jag det underlättar, vi vet vem alla är i rummet och vi vet allt om er, och när jag säger allt så menar jag allt, nå vad vill ni?
- Vi vill veta vad ni vill?
- Vi? vi skall inviga en ny klädaffär inte långt härifrån det är vad vi skall göra som jag sa till er springpojke igår. Sen fick han för sig att hota oss i vårt hem. Han trodde att vi skulle bli imponerade av honom, tro mig det skall betydligt större fiskar till det ingen härinne är en tillräckligt stor fisk för att imponera på oss
- Stora ord, med tanke på att ni är i underläge
- Jaså? Är vi?
- Ja sa mannen det är ni
- Är du säker på det?
- Ja
- Ni har femtio män här, vi är sex stycken, nej ni har inte en chans. Lorentina sa jag läser du inte de rapporter som Grevinnan skickar?
- Va jo?
- Har du läst dem om de utvalda
- Ja sa hon med darr på rösten
- Och du vet vad de gjort?
- Ja sa hon
- Bra då förstår du varför vi inte blir så imponerade av vad ni försöker skrämma oss med
- Är ni?
- Ja sa jag det är vi
- Oh herregud, jag ber om ursäkt mästare
- Ingen fara sa Rebecka, du är förlåten, jag vet dock inte vad Grevinnan kommer att säga om det här
- Oh herregud
- Vad är det ni pratar om sa John
- Håll truten om du har livet kärt väser Lorentina, de är de utvalda
- Och vad är det? Frågade John
- Som sagt sa jag ni är inte bara småfiskar ni är inkompetenta och outbildade med sa Rebecka
- Är det du som har byxorna i familjen skrattade en av männen
- Förlåt sa Rebecka
- Ja är din man ingen man utan han låter kjoltyg tala
- Oh herregud sa Lorentina, jag ber om ursäkt för deras beteende
- De är okunniga sa Rebecka, vi får nog lära dem ett och annat
- Nu tar vi det lugnt sa Anthony
- Ja sa jag du och hon är de enda härinne med lite intelligens, men när man förolämpar vår familj eller hånar oss så tar jag det personligt
- Jag förstår men som jag sa så har vi övertaget
- Och som jag sa att det har ni inte, du kanske skall kalla på era vakter så får vi se hur det är med ert övertag
- Vad menar du?
- Som jag sa innan vi vet allt, vi misstänkte efter hans besök igår att vi skulle hamna här framförallt efter att jag ringde min gode vän Sergej som snart har tagit över all er verksamhet. Då blev ni rädda att vi jobbade för honom, det är faktiskt tvärtom han jobbar för oss kan man säga, han är vårt livvaktsskydd i Ryssland för våra affärer där. Våra lagliga företag behöver beskydd så vi visar bara Sergejs ansikte så backar alla andra. Men i alla fall, ni ville träffa oss för att försöka förhandla med Sergej med oss som ”gisslan” han pajasen där trodde inte på Sergejs uppgifter om oss så han slog i någon rövarhistoria i er. Han blev sur när han märkte att vi hade större makt än honom hos polisen och han trodde att de berodde på Sergej, det trodde du med. Men Sergej hade faktiskt inte ett dugg med det att göra, utan det berodde på att vi har betydligt större makt än Sergej, vi har om vi vill betydligt större makt än alla er härinne
- Vem fan tror du att du är
- Det kostar en tia
- Far åt helvete
- Jesper håller du koll på varningarna?
- Jadå sa han och log
- Bra tack, peka när de kommer upp på tre
- Kan jag lämna ni utvalda, jag vill inte se på när de skämmer ut sig
- Javisst sa Rebecka
- Tack du utvalda, vill ni ha hjälp så bara befall
- Javisst, förresten du äger ett shoppingcenter med exklusivare affärer
- Ja
- Bra vi skulle vilja ha en butik där om det är ok?
- Javisst sa hon bara kontakta mig
- Tack Lorentina
- Hej
- Hej då
Hon reste sig och männen i rummet stirrade på henne
- Som jag sa hon är en den ende förutom du Anthony med lite innanför pannbenet, men för att fortsätta min berättelse. Så när pajasen blivit omhändertagen av polisen så ringde jag vårt folk som ni säger och vidtog åtgärder, jag tycker verkligen att du skall kalla på dina vakter så får vi se vem som har övertaget Anthony
Han stirrar på mig och trycker på en knapp, inget händer han trycker igen och inget händer
- Vänta lite säger jag
Jag reser mig och går bort till dörren och öppnar den
- Är det gjort
- Ja
- Bra och de är omhändertagna
- Ja
- Bra inga döda?
- Nej
- Bra tack
- Vi lever för att tjäna er
- Tack
- Som sagt vi vidtog åtgärder igår, vi kallade in vår vaktstyrka, du känner till Broderskapet
Han nickar
- Vår familj är de som leder det numera
- Herregud säger Anthony
- De är väldigt effektiva numera sen vi rensade ur där
- Men säger John
- Håll truten din fåne
- Så nu trillar polletten ner sa Rebecka med ett leende
- Alla historier som din mamma berättade för dig när du var liten Anthony är sanna
Jag reser mig upp och drar tröjan över huvudet och börjar lysa
- Ja Anthony vi är de Utvalda och ni har retat upp oss, vi hade inte tänkte blanda oss i era affärer men den pajasen där retade upp oss
- Vem fan tror du att du är skriker John
- Jag, jag är din död om du inte håller käften nu, du är väldigt nära din sista varning
- John säger Anthony håll truten, annars så får du ta konsekvenserna
- Ingen kan röra mig
- Jodå spinner Rebecka tro mig vi kan
- Håll truten din satans hora
- Oj sa Annika
- Jisses sa Ilse
Rebecka reser sig och går emot John, hon drar sina Bokken och börjar lysa, hon går bort till John och tittar på honom
- Vad sa du?
- Vad fan vill du ho
Rebecka slår till innan han hinner prata färdigt och hon slår honom sönder och samman sen helar honom och slår ner honom en gång till
- Någon annan som vill säga något frågar hon de andra männen
Det är dödstyst i rummet
- Bra säger jag, jag har en rekommendation åt er, se det som en väntjänst, men sluta göra affärer med De Första, som jag sa till dynghögen där igår vilket jag inte tror att han gjorde men de är en Nazistisk organisation, jag tror inte att ni vill befatta er med dem. Det är inte så bra reklam. Vi lämnar det åt dig Anthony att ta hand om dynghögen
- Vad sa du om De Första
- Att de är en Nazistisk organisation, deras huvudkvarter här i detta landet fick besök av Djävulens Barn igår, de dödade samtliga där, så de kommer inte kunna betala för sig på ett tag.
- Vad säger du?
- De retade oss och det gillar inte vi, vi har ett par i vår organisation som är totalt hängivna oss, de kallar sig för Djävulens Barn, de är oss väldigt hängivna, ni kan ringa runt och höra er för om dem. Jag kan bara säga att ni inte vill ha ett besök av dem. Det är inget vi rekommenderar.
- Vad gjorde de för att reta er sa en man
- De hotade våra barn och i vår värld som är en helt annan värld än er lilla värld. Jag poängterar det igen för att ni skall förstå ni är små, ni tror att ni har makt men, det är inte makt. Vi har makt om vi vill. För att ge er ett exempel, ni är katoliker eller hur?
- Ja säger Anthony
- Då vet du vem påven är?
- Självklart
- Vi kan få påven att dansa Jigg om vi vill, förstår du nu?
- Skrytmåns säger en av männen
- Tror du mig inte?
- Nej du försöker bara skryta
- Ok vänta lite
Jag går fram till en telefon och slår in numret till påven, jag trycker på högtalarknappen
- Hej säger påven
- Hej Paulus, det är Niklas
- Hej Niklas hur är det med dig
- Jo vi är kidnappade av amerikanska maffian
- Haha ja det skulle inte förvåna mig, hur mycket har ni skrämt dem?
- Inte så farligt faktiskt
- Haha va bra
- Förresten Rebecka vill lära dig att dansa Jigg
- Men jag har ju skött mig
- Haha jag bara skojar med dig, dessa hur skall jag säga
- Nötter, idioter, småfiskar
- Ja något sånt litade inte på att vi känner dig
- Är Anthony där?
- Ja han sitter här bredvid mig
- Anthony, vad du än gör reta dem inte, är där någon som retat dem så vet att de har evig absolution
- Ja helige fader
- När kommer ni förbi, det är så tråkigt när ni inte är här
- Haha, vi skall försöka titta förbi en dag i sommar. Förresten Ordens huset i Florens finns inte mer
- Tack min son
- Ingen fara vi hörs
- Det gör vi hej
Jag la på och tittade på männen i rummet
- Nå förstår ni nu?
- Ja sa Anthony som var likblek
- Bra då går vi nu, har ni en bil som kan köra oss till vår nya affär, vi hinner tyvärr inte byta om, och om ni är smarta så lägger ni ner era affärer med De Första, och vi bryr oss inte om er, men hitta på fler sådana här saker så kanske ni kommer högre upp på vår lista över potentiella hot, så kommer Djävulens barn på besök, det är inget jag rekommenderar. Nå har ni en bil åt oss?
- Ja den kommer vänta på er därnere
- Bra, sen bara så ni vet. Så kommer jag att skicka ett brev till FBI om han som ligger där, han kommer att åka in på en väldig långtid, så mitt tips är gör er av med honom så att han inte börjar prata. Nu går vi hej då
Vi reser oss upp och går ut, vi går bort till hissen och åker ner. Vi går ut på gatan och fram till en väntande Limousin. Vi går in i bilen och jag säger adressen till chauffören.
Han kör oss till affären och vi går in. Vi minglar runt i affären en timme sen går vi ut och sätter oss i bilen. Den kör oss till vårt hus och vi går in. Vi packar ihop våra saker och går ut till den väntande limousinen.
Vi packar in våra saker i bilen och vi åker iväg. Vi kommer fram till flygplatsen och vi stiger ombord på planet. Vi spänner fast oss och planet lyfter. Jag lutar mig tillbaka i sätet och stänger ögonen.
Resan är händelselös, vi sover till och från, vi landar och vi hoppar in i de väntande bilarna. De kör oss till slottet, när vi kommer fram så packar vi ur bilarna och går in. Vi letar upp våra rum och går in och lägger oss. Vi somnar i varandras armar.
Fler noveller av samma författare
