Den där dagen....Bok 6 Familjen kapitel 18
Kapitel 18
Vi vaknar och reser oss upp, vi går bort till våra väskor och plockar fram våra kläder. Vi tar på oss våra dräkter och sätter på oss vapnen. Vi går ut i trädgården och de andra kommer ut.
Vi drar våra svärd och ber en bön över dem. Vi hänger på oss dem och sen börjar vi springa. Jag har Yoshina på min rygg när vi andra är inne i våra krafter. Vi springer i en timme innan jag saktar in och sen stannar helt.
Vi är framme. Vi sätter oss ner på huk och jag tittar på den andra. De vet vad de skall göra. Jag tecknar till Yoshina att följa med mig och Rebecka. Vi smyger oss upp för en kulle och tittar ner i en skål formad dal när vi når toppen.
Där nere ligger skolan. Vi smyger oss fram, vi är en del av skuggorna, vi är som andar som flyter fram över gräset. Vi tre kommer fram till vår position och jag nickar. Låt oss dansa.
Vi glider uppför väggen och kommer upp på taket. Vi tar oss in genom ett takfönster. Vi är inne, vi smyger oss fram genom rummen och kommer fram till vårt mål, jag tittar på Rebecka och hon tittar på mig.
Vi glider in i rummet och vi tittar oss omkring i rummet. Vi tar hand om de tio männen som ligger och sover, de vet inte vad som träffar dem, de dör ljudlöst i sin sömn.
Vi går ut ur rummet och fortsätter ner. Vi rensar rum efter rum och till slut så sammansmälter vi alla utanför en stor dörr. Vi tar oss in i rummet och vi stannar i mitten av det och jag tittar mig runt. Jag går fram till en gonggong och slår på den tre gånger. En man kommer inrusande i rummet med draget svärd
- Vem är ni?
- Vi är djävulens barn utsända av de utvalda, de är missnöjda med er. Ni hotade deras familj, du är ensam kvar i detta hus som andas. Du skall få en chans att visa dig värdig att få döda av min klinga
Med de orden drar jag mitt svärd och börjar lysa. Mannen stirrar på mig i skräck och attackerar mig, jag dansar undan och slår till, jag skiljer hans huvud från hans kropp med ett hugg.
Hans huvud flyger genom rummet och landar framför Jesper. Jag tittar på de andra och bugar mig framför dem. De bugar tillbaka och vi försvinner ut i natten. Vi springer tillbaka samma väg som vi kom och vi stannar i trädgården
- Är alla ok
- Ja
- Bra, gå in och lägg er och sov, sov så länge ni vill i morgon. Vi stannar en dag till här innan vi åker vidare
- Ok säger de och slocknar och mörkret infinner sig i trädgården
- Är du ok unga panter? Och du delade Lotusblomman
- Va? Jadå säger jag, jag har inga skador
- Nej jag menade med vad vi gjorde i natt
- Nej mor, vi är i Japan, och vi är japaner i vår själ
- Bra säger hon och ler, tack för inbjudan säger hon och går iväg
Jag tar en väska i min hand och går bort till en kylväska och lägger väskan i den. Vi går ut på framsidan till en väntande bil. jag räcker väskan till en man som står där
- Du vet var du skall lämna denna?
- Ja
- Bra lycka till
- Tack
Vi går in i slottet och går till vårt rum. Vi klär av oss kläderna och lägger oss på våra sängar. Vi somnar och drömmer. Jag vaknar med ett ryck, jag rör mig ljudlöst bort till mitt svärd och smyger mig bort till dörren ut mot trädgården. Jag öppnar den långsamt och smyger mig ut.
- Vi är under attack viskar jag till de andra
- Ok är det svar jag får
Jag tar mig ut i trädgården och känner av omgivningen, trettio stycken. Jag rör mig snabbt och ljudlöst runt huset och klättrar upp på taket. Jag svingar svärdet och dödar två stycken, jag hoppar ut i luften och svänger runt och landar på våningen under och attackerar tre stycken jag skär, hugger och sticker.
Jag tar mig in i ett rum och attacker de som är där, en minut senare så har jag dödat de fyra som var där. Jag känner i mitt inre hur de andra attackerar och hur de systematiskt rensar huset, jag hoppar ut i luften och flyger ner och landar mitt i det stora rummet och där är fem stycken i rummet
- Låt oss dansa hundar viskar jag
De stirrar på min nakna kropp där tatueringarna lyser och blodet från deras kamrater rinner längs med min kropp
- Kom och dansa med djävulens son säger jag med en viskning
En av dem attackerar, jag blockar och hugger huvudet av honom och sen dansar jag runt dem och jag hugger av armar, ben och huvuden. Jag stannar och tittar mig omkring. Vi lever och de är döda, dörrarna intill rummet öppnas och de andra kommer in
- Ta hand om den som ligger där han lever
- Ok säger Jesper
- Barnen, våra mödrar och Yoshina?
- De mår bra, Yoshina är lite irriterad för att hon inte fick dansa
- Haha det kan jag tänka mig, jag kommer strax jag skall bara ta på mig
Jag går ut ur rummet och går in i vårt rum och jag tar på mig ett par shorts och inget annat. Jag går tillbaka till rummet och tar den överlevande i håret och dra ut honom i trädgården.
Jag kastar iväg honom så att han slår i en sten som står i trädgården. Jag är indränkt i blod och har mitt svärd i ena handen och en tomahawk i andra handen, jag börjar lysa och tatueringarna lyser extra starkt
- Nå din son till en rabiessmittad hynda, vem är ni?
- Han börjar mumla
- Den kunde jag ge mig fan på Kuji – Kiri
Han stirrar på mig, jag går emot honom och sätter mig på huk framför honom, jag sätter Tomahawken mot hans hjässa och skalperar honom. Han skriker av smärta och jag helar honom
- Nu skall du lyssna väldigt noga din skabbiga hund, du skall få leva så att du kan krypa tillbaka till ditt hål under marken. Du skall hälsa din ledare att han nu har förklarat krig mot De Utvalda. Vi kommer att komma och vi kommer att jämna er skola med marken är det förstått. Vi kommer att döda er alla utan urskiljning har du förstått, du skall hälsa honom att ni lever på lånad tid. De kommer skriva berättelser om hur vi slaktade er. De kommer att använda dessa historier som avskräckande exempel. Hälsa honom det, vi kommer och vi kommer slakta er till sista person. Försvinn
Han stirrar på mig och reser sig och börja springa
- Niklas
- Ja mor
- Du har precis startat ett krig
- Ja mor, nu räcker det, de skall jämnas med marken ingen skall skonas som tillhör den skolan om jag så skall avfolka en hel kontinent för att lyckas med det. Gör er redo vi åker om två timmar
- Ja far säger de andra
- Som du befaller säger Yoshina
Vi går in och byter om, jag går ut i matsalen och sätter mig och äter. Rebecka sitter med mig, hon är precis lika arg som jag är. Vi äter upp maten och går ut i trädgården. Vi ar samlat ihop deras fallna. De andra kommer ut
- Är ni redo?
- Ja säger de
- Bra Yoshina vi vet att du inte kan delta i detta, men de har attackerat de utvalda och deras familj, det är en vendetta mot oss och inte skolan
- Ja Niklas
- Bra du får gärna följa med för att kunna berätta historien sen, men du får stå på berget och betrakta inte delta för då skulle ni bli utstötta. Eftersom jag la utmaningen i form av Utvald så klarar båda skolorna sig
- Ja min son
- Bra, vill du följa med?
- Tror du att jag skulle missa detta säger hon förnärmat
- Nej mor säger jag och ler
Vi går ut på framsidan och hoppar in i bilarna. Vi åker iväg och bilresan tar två timmar. Vi kommer fram och vi hoppar ur bilarna och springer in i skogen. Vi stannar och Ilse flyter iväg och två minuter senare kommer hon tillbaka
- Fem
- Ok bra
Vi fortsätter fram och vi stannar igen
- Stannar här Yoshina
- Ok
Vi börjar lysa och sen rusar vi ut i en glänta och ett femtiotal svartklädda ninjas reser sig ur gräset och vi attackerar och dödar dem till sista man. Jag vinkar till Yoshina och hon kommer fram.
- Så mor nu skall du få uppleva raserandet av Kuji – Kiri, vi kommer att lysa som fyrbåkar så du kommer att se allt. Det kommer bli en slakt som det kommer att talas om i årtusenden. Du skall nu få se vad det innebär att attackera De Utvaldas familj. När vi är klara så hämtar Ilse dig
- Ok säger hon, jag sätter mig i det trädet
- Ok
- Gör mig stolt allihop, vanhedra inte våra skolor
- Nej mor säger vi
- Du skall nog blunda nu mor och räkna till tio innan du öppnar ögonen igen
- Ok, hon stänger ögonen
Vi börjar lysa starkt. Vi rusar in på skolan och startar slakten. Vi dödar alla som kommer i vår väg och efter en timme så är där bara en enda levande själ kvar på hela skolan. Ilse hämtar Yoshina och de kommer in
- När ni slaktar så gör ni det rejält säger hon
- Ja mor
- Har ni tagit det ni vill?
- Ja vi har tagit det som var av värde sa jag
- Vem är det där?
- Rebeckas styvfar, hennes mamma skall få hälsa på honom
- Ok
- Finns det något du vill ha mor?
- Nej
- Ok då spränger vi skiten
Vi tänder på deras vapenförråd och springer därifrån. En enorm explosion hörs och skolan är jämnad med marken. Vi tar oss tillbaka till bilarna och åker tillbaka till slottet. Vi tar ut mannen i trädgården. Jag sätter honom på marken och går in i huset. Vi badar och byter om. vi går in i matsalen och sätter oss
- Är alla ok?
- Jadå säger de, Kuji – Kiri svinen fick vad de förtjänade sa Ilse
- Ja säger Annika
- Jag har inga problem säger Jesper och ler
- Inte jag i heller säger Esmeralda
- Yoshina?
- Nej men det kommer bli lite tråkigt att inte ha någon att vara irriterad på
- Haha skrattar Rebecka till
- God morgon säger Elisabeth
- God morgon, vi du följa med mig och Rebecka ut i trädgården
- Javisst
Vi reser oss och går ut, mannen sitter på gräsmattan och stirrar med oseende ögon. Elisabeth stannar och stirrar på mannen. Jag börjar lysa och jag helar hans syn
- Hej säger jag
- Nå mor säger Rebecka, vi är i Japan
Jag drar mitt svärd och räcker det åt henne. Hon stirrar fascinerat på det och sen på mannen. Skräcken lyser i hans ögon. Isabella kommer ut i trädgården och går fram till mig och tar svärdet. Hon går fram till Elisabeth och bugar sig
- Vi är i Japan, han har försökt döda dina barnbarn, du vet vad du skall göra
- Ja säger Elisabeth
Hon går fram mot mannen och höjer svärdet och hugger till. Hon skiljer huvudet från kroppen och det flyger iväg och kroppen faller framåt
- Det är gjort säger Isabella
Jag går fram och tar svärdet och torkar av det, jag sätter tillbaka det i skidan. Vi går in och sätter oss med de andra och vi äter. När vi är klara med maten så tar jag fram en väska som vi lagt det vi ville ha av Kuji – Kiri.
Jag läser igenom de böcker och rullar som vi packat ner i väskan. Jag skickar vidare efterhand som jag läst färdigt och de andra läser de med. När jag läst färdigt så tar jag fram ett skrin där det är en Tiger och en Drake målat på
- Detta är ett unikt skrin säger jag, det är mitt och Rebeckas som de stal när de invaderade Nitten skolan. Detta skrin symboliserar pakten med kineserna
- Är det, det skrinet viskar Yoshina?
- Ja
- Herregud
- Ja säger jag
- Vad är det för ett skrin
- Oj hur skall jag förklara det? Så att det inte låter helt galet? Hm för sådär en femtusen år sedan så skall det ha fallit en stjärna. Denna stjärna föll genom en regnbåge som skar stjärnan i tio delar. Var en av dessa delar var fyllda med magi. De spreds utöver hela Kina när de delades och en man och en kvinna gav sig ut med uppdraget att samla in dem för att ge dem till sin andlige ledare. De råkade utför en massa äventyr på vägen, de slogs mot drakar och onda väsen osv. för att göra en lång historia kort så samlade de ihop alla bitarna. De slipade dem så att de fick olika former. Varje sten har sin magi men tillsammans så bildade de den gudomliga vinden. De två uppfylldes av den kraften och de skapade detta skrin. När de väl hade samlat ihop dem så insåg de att de inte ville lämna denna kraft ifrån sig utan de rymde. Deras herre blev skogstokig och skickade ut hela sin arme mot dem. Det skall ha varit hundratusenspjut och hundratusensvärd och hundratusen bågar. De jagade paret över hela Kina tills de kom till dagens Tibet. De insåg att de inte skulle komma undan så de mötte den väldiga armen. De två mot den, nå för att göra en lång historia kort så stod slaget i tio dagar. En dag för varje sten och när solen gick ner den sista dagen så fanns det bara en soldat kvar. De två var dock dödligt sårade, de visste att de inte skulle överleva så de uttalade en besvärjelse över skrinet och stängde det. Den överlevande soldaten som var full av respekt och beundran för dem. De hade ju nästan slaktat hela armen. Tog skrinet och gav sig av tillbaka till sin kejsare. Han överlämnade skrinet. Tog av sig sin uniform och kastade sina vapen. När kejsaren som var galen av lycka frågade vad han ville ha så sa han Shangri – La. Kejsaren skrattade och sa att det var hans. Soldaten gav sig av och slog sig ner där. Han la grunden för det som idag är Shaolin munkarna. Samtidigt så var kejsaren helt till sig över sitt skrin, men han kunde inte öppna det. Han kallade till sig alla magiker som fanns, de gick bet, han slaktade dem allihop. Hur han än försökte så fick han inte upp det. Åren gick och ingen kunde öppna skrinet. Efter ett par tusen år så kommer våra anfäder till Kina, de utför ett uppdrag och de får skrinet som betalning, alla skrattar åt dem för de ser detta skrin som värdelöst då man inte kan öppna det eller använda det. Men de svär pakten genom detta skrin. De tar med till Japan och där så händer det som händer och det stannar på Nitten skolan. De kunde inte i heller öppna det men de trodde på magin och mytologin bakom det. Ibland så undrar jag om de måste ha haft japanskt blod i sig. Men i alla fall sen kom Kuji – Kiri och gjorde vad de gjorde och det var för detta skrin som de gjorde det. Deras magiker visste om historien bakom det. Men inte de i heller kunde öppna det. Så det har samlat damm där med, och nu är det i vår ägo
- Herregud vilken berättelse sa Elisabeth
- Jag kortade ner den rätt rejält sa jag och log
- Men det skall alltså vara det skrinet? Sa Jesper
- Ja sa jag
- Men det går ju inte att öppna
- Nej men det ger en viss status och det ger oss bevis på att vi kan hävda pakten med kineserna sa jag
- Ok
- Ser ni Tigern och Draken?
- Ja
- Det är vi
- Va?
- Ja vi kallas så i Kina, pråligt vi vet men så är det. Och det är de mest mytiska djuren i kinesisk mytologi
- Och är det något de går upp i så är det mytologi
- Vad säger du hjärtat skall vi öppna det?
- Tycker du, risken finns att Yoshina kissar på sig
- Haha jo så är det sa jag
- Men vi öppnar det
- Ok kommer du ihåg orden?
- Jadå hjärtat, det är ett tungvrickande språk men jag kommer ihåg det
Vi börjar lysa och uppfyller oss med den gudomliga vinden och börjar tala på ett utdött språk och lägger våra händer på skrinet. Det klickar till och vi öppnar det. Där i ligger tolv juveler som är slipade i olika former. Vi tittar på dem och ler, det ligger ett pergament i skrinet med, jag tar det och öppnar det. Jag börjar läsa och ler, jag räcker det till Rebecka som läser det hon med och ler. Vi lägger tillbaka pergamentet och stänger skrinet
- Jaha säger jag, det var det
Yoshina stirrar på oss
- Ni vet att ni kan ta över hela Kina nu
- Ja sa jag, vi vet men vad skall vi med det till?
- Nej jag förstår er vem vill ha Kina
- Precis säger jag okultiverade tomtar som äter med vänsterhand
- Precis
- Haha
- Vad stod det på pergamentet?
- Va? Ja att vi är vi och att vi har fått uppdraget att rätta till saker och ting i världen osv. Det stod även att juvelerna är vad de är. Juveler alltså och inte stjärnor. De symboliserar enigheten, en juvel för varje medlem, där var inte tio utan tolv juveler de lurade Kejsaren
- Dödade de verkligen trehundratusen man?
- Haha nej det tror jag inte det låter osannolikt men som alla myter så växer de efterhand, hade de dödat så många så hade de avfolkat Kina. Det är ungefär som myten om mig på skolan, jag dödade inte femtio
- Hundra sa Yoshina och ler
- Ok är det hundra nu, ja i alla fall hundra Senseis och åt deras hjärtan medan de fortfarande levde och höll dem levande med magi. Jag dödade faktiskt ingen och de var nio stycken
- Ja myter har en tendens att växa sa Yoshina, men ni öppnade skrinet
- Ja sa jag, vi är de vi är
- Vad var det för språk?
- Har inte en aning om vad det heter faktiskt, det är utdött, men vi kom över det i en bok för ett par år sedan och vi lagrade informationen, sen stod det om det i boken och ja på den vägen är det
- Ok sa Jesper
- Vi får åka inom Schweiz när vi reser hem, det skall in där i skattgömman, vi kommer öppna det där och ta ett foto på det och skicka till kineserna och skrämmas lite
- Haha underbart sa Yoshina
- Du gillar inte Kineser mor säger Ilse
- Nej de är okultiverade, de äter med samma hand som de torkar sig i rumpan med
- Ok det var mer information än vad jag behövde
- Haha ja så är det sa jag, men hatet mellan de två länderna är så djupt rotat
- Ja säger Yoshina, ni skall straffa dem
- Ja mor sa jag, jag gillar inte dem jag i heller
- Bra
- De papperna där sa jag till Yoshina som vi tog från hundarna, de kan du få, de visar hur man lär sig Kobuderan och en massa andra magiska saker, det mesta är hokus pokus och dravel men du får göra vad du vill med dem
- Jag lämnar dem på vår andra skola i det där rummet
- Ok, det pappret där dock tar vi med oss
- Ok vad är det?
- Det min kära mor är avtalet som gjordes med Hashassasin med de två bröderna, jag misstänker att du har ett i en gömma någonstans?
- Nej faktiskt inte, det försvann och ingen vet var det är
- Ok då får vi hitta det, för vi kommer behöva det kanske
- Vad blir följderna av vår lilla raid?
- Att de andra skolorna inser att tar vi kontrakt mot er så jämnar ni oss med marken och det vill ingen. Ingen kommer att våga göra något mot er
- Bra sa jag, och snälla Yoshina berätta inte för någon om skrinet och att vi kan öppna det
- Nej givetvis inte
- Bra mor
Itami dukade fram mat och vi åt. Vi åt en god stund och när vi var klara så gick vi ut i trädgården och barnen sparrade och vi tog det lugnt. Dagen led mot kväll och vi åt middag. När vi satt där och åt så kom Yoshinas man
- Hej sa han, jag hörde att du var här min älskade
- Ja barnen har lekt så jag fick hålla koll på dem
- Aha jo det går rykte om det, demonen från norden och hans följeslagare har rensat två skolor och dödat allt i sin väg, det sägs att han var tvungen att tillfredsställa sin hunger på Kuji – Kiri hjärtan
- Jisses sa jag, hur många denna gång?
- Oj tusentals
- Jisses
- Mm skrattade han till, men ni har alltså raderat ut dem?
- Ja sa jag det har vi, den skolan finns inte mer, de existerar inte mer och det skall ta tusen gånger tusen år innan de reser sig igen
- Ok så pass, är det säkert att ni inte är Japaner
- Fråga våra mödrar sa jag och log
- Vi har skrinet sa Rebecka
- Det skrinet?
- Ja sa hon, och vi kan öppna det
- Amida Buddha
Han bugade djupt
- Du förstår vad det innebär?
- Ja sa han aktningsfullt
- Ok sa Rebecka och log
- Vi har även gett din fru alla papper och böcker som vi tog från dem
- Ok Kobuderan?
- Ja och en massa annat dravel
- Ok, Dravel?
- Ja dravel, de levde på myten om sin egen storhet
- Och den andra skolan?
- De Förstas skola där de utbildade sina soldater, det lär de inte göra mer
- Ok klokt
- Ja vi tyckte det, vi skickade deras mästares huvud i present till dem
- Ni gjorde vad sa Isabella?
- Vi skickade hans huvud i en kylväska till dem
- Herregud
- Ja det är en signal om att djävulens barn är ute på äventyr
- Vem? Sa Isabella
- Vi agerar i lönndom mor, vi bygger en myt som skrämmer skiten av den andra sidan, samtidigt som den döljer oss
- Nu hänger jag inte med säger Elisabeth
- När vi plockade in de två första och hade ett samtal med dem, så tog vi in stormästaren från Tempelriddarorden och han fick titta på när vi pratade med dem i våra dräkter. Då började vi odla myten om som vi kallade oss Djävulens barn, fanatiska galningar som inte drar sig för något och vi arbetar för oss och vi är totalt hängivna oss själva. Det döljer oss för dem och de jagar någon som inte finns. Och tro mig de jagar dem intensivt. Vilket gör att vi kan arbeta fritt och ostört. De bryr sig inte om oss överhuvudtaget
- Jisses snillrikt sa Isabella
- Ja vi tyckte det sa Rebecka, vi kommer använda oss av dem i fortsättningen med
- Vi lägger ut villospår hela tiden, just nu så är vi i Spanien, men Djävulens barn är i Japan
- Ok där ser man sa Isabella, ni spelar spelet och leker med dem?
- Tja vi gör vårt bästa sa jag och log
- Som sagt horungen tog sig vatten överhuvudet när hon hotade barnen, hon gjorde oss irriterade
- Bara irriterade sa Yoshina?
- Mm de skall vara glada att de inte gjorde oss arga
- Ok
- Vårda språket förresten sa Elisabeth
- Va?
- Ja det du kallade henne
- Aha förlåt men hon är det alltså på riktigt, hennes far och en prostituerad fick barn och han tog hand om barnet, bara för att vår gammelfarfar inte skulle avslöja honom. Men farmor hade koll, vi läste om det i hennes kartotek
- Herregud, vem är hennes far
- Himmler sa jag
- Va?!?!
- Ja De Första är en ren Nazistisk organisation
- Ok men kopplingen hit?
- Under kriget så skickade SS soldater hit för att de skulle lära sig Ninja tekniker, De Första grundade en egen skola för att träna sina soldater, det var den vi raserade igår, axelmakterna det var en del av avtalet
- Vad fick Japanerna?
- Fria händer i Asien
- Ok
- Vart skall vi nu? Ja förutom Schweiz då?
- Vad säger du Isabelle?
- New York
- Ok sa jag klokt min dotter
Tack far
- Låter ni henne bestämma? Sa Sato
- Ja sa jag och log, träning
- Va?
- Ja i husens spel, Isabelle varför valde du Japan?
- För att stoppa deras militära styrka, utan vapen så är de sårbara
- Och varför New York?
- För deras ekonomis skull, de äger halva Wall Street, sen har du tipsat Gunther om deras konton i Schweiz, han bör ha satt igång nu, de kommer flytta sina tillgångar till New York lagom till vi slår till om fyra dagar
- Förstår du nu Sato? Enkel krigsföring
- Herregud sa han och stirrade på Isabelle
- Nej sa hon inte än men vem vet var jag och min bror slutar
- Haha skrattade Isabella till
- Jag kan min Nitten taktik sa hon stolt
Sato bugade sig och log
- Oj du behöver inte buga far sa hon, du kan väl titta på mig och min bror när vi sparrar så skall jag visa dig hur ett sexhandshugg går till
- Haha gärna min dotter
Vi reste oss och gick ut i trädgården, barnen tog sina svärd med sig och började sparra och det slutade oavgjort
- Nu far titta noga
Hon började lysa och utförde sexhandshugget på sin bror
- Herregud hur gamla är de?
- 18 månader drygt sa jag
- Herregud, det är inte möjligt
- Man vänjer sig sa Rebecka, första gången de talade till oss härinne var de två månader
- Jisses
- Mm sa jag det var en chock kan jag säga
- Var vi duktiga far sa Isabelle
- Ja barn ni var jätteduktiga, jag ser framemot när ni dödar hundra stycken var och äter deras hjärtan
- Nej jag gillar hjärnor bättre de är inte lika söta
- Haha underbart sa han, den myten skall börja spridas
- Herregud sa jag och himlade med ögonen
Jag gick och hämtade min luta och spelade deras bröllopssång och de dansade en traditionell dans för oss
- Nej nu måste vi åka hem
- Ta hand om er
- Låt Buddha hålla er svärdsarm stark och stabil
- Och våra hjärnor ännu stabilare
- Hej då
- Hej då
De gick ut och åkte iväg, vi gick in igen och alla gick och la sig tidigt. Jag ringde Gunther
- Hej
- Hej
- Äger vi något i New York?
- Nej
- Ok kan du köpa något snabbt i närheten av deras bas där?
- Javisst
- Kalas vi behöver kunna bo där ett par dagar, och vi behöver det inom tre dagar.
- Javisst det fixar jag
- Perfekt, förresten vi kommer förbi dig när vi reser härifrån
- Ok
- Mm vi berättar när vi kommer fram, men du kommer bli väldig nöjd med oss
- Ok va bra sa han
- Vi åker härifrån i morgon till dig, sen därifrån till New York
- Ok då ses vi snart
- Ja sa jag det gör vi
- Hej
- Hej
Jag la på och vi gick och la oss. Vi somnade snabbt och drömde sköna drömmar
Fler noveller av samma författare
