Den där dagen....Bok 6 Familjen Kapitel 16
Kapitel 16
Vi vaknade tidigt på morgonen och steg upp, vi klädde på oss och gick ut i köket och började med frukosten. De andra kom ut till matplatsen och satte sig, vi åt och sen dukade vi av.
Vi tog vår packning och lastade in i bilarna. Vi körde iväg till flygplatsen och gick ombord på planet. Vi spände fast oss och vi kom upp i luften. Alla lossade på sina bälten och började gå omkring i planet.
Barnen lekte och stojade, vi andra små pratade och tog det lugnt. Resan tog fem timmar och vi landade och gick ut på plattan till de väntande bilarna. De körde oss till huset och packade ur bilarna.
Annika och Ilse delade på ett hus, Jesper och Esmeralda på det andra och våra mammor tog det tredje. Vi bodde i stora huset med barnen. Alla bytte om till lättare kläder och vi satte oss på verandan
- När skall ni konfrontera mannen?
- Det vet vi när vi pratat med Nikos
- Ok?
- Han vet var han är
- Ok
- Någon som vill sparra sa Ilse
- Jag sa Esmeralda
De hämtade sina svärd och sen satte de igång, de höll på en halvtimme och det slutade oavgjort
- Ni två mot mig sa Rebecka och log
- Javisst sa Ilse
- Kom igen syrran sa Esmeralda
De ställde upp sig och sen började de dansa, de sparrade i en halvtimme sen stod Rebecka som vinnare
- Bra jobbat sa hon och log
- Tack sa de och log
- Jaha då får vi syskon också visa oss på styva linan sa Annika
- Ok då sa Jesper, vi två mot dig brorsan
- Ok då sa jag och hämtade mitt svärd
Jag tog av min tröja och gick ut på gräsmattan, jag bugade mot dem, sen attackerade jag. Matchen var över på två minuter sen låg deras svärd i poolen
- Ok sa Jesper, vad hände?
- Du lös inte ens sa Annika
- Nytt trick sa jag och log
- Vad?
- Vi behöver inte lysa längre för att vara i kontakt med kraften
- Ok? Hur gör ni det?
- Vi släpper kontrollen fullständigt och låter kraften styra, vi kommer att behöva det när vi träffar honom. Han kan göra så, han är alltid i kontakt med kraften och han är snabb. Det är dock farligt att göra så. Den onda sidan tar över mer och mer, till slut så tappar man all empati. Man förlorar all kontakt med sina känslor. Så inget lekande, vi kommer att göra det denna enda gång och förhoppningsvis så tar vi ingen skada
- Jisses sa Esmeralda
- Mm typ sa Rebecka
- Är han så farlig?
- Troligen farligare sa jag, han är gammal riktigt gammal, men han är snabbare här uppe än de flesta sa jag och knackade mig på pannan
- Ok sa de andra, snabbare än er?
- Vi vet inte sa jag, vi får se
- Ok om han har vakter med sig?
- Vi kommer inte gå dit obeväpnade sa jag
- Bra, vad förväntar ni er att han skall ge er för svar?
- Ja på vem som ligger bakom deras organisation, och vad deras mål är
- Ok sa Jesper och hur vet han det?
- Därför att han skapade den från första början
- Ok men han leder den inte längre?
- Nej han drog sig tillbaka efter kriget, och har sedan dess försökt göra bot för sina synder
- Vilka är de?
- Han ligger bakom ett av världens största folkmord och krig
- Va?
- Han var arkitekten bakom NSDAP, han var marionett spelaren bakom hela den nazistiska ledningen, han spelade hela Tyskland och hans son som var den som låg bakom Wannzeekonferensen, men det var hans som orkestrerade hela konkarongen
- Herregud sa Isabella
- Så är det, men han insåg vad han gjort men eftersom han är oförmögen att känna empati så blev det en paradox, han förstod intellektuellt vad han gjort men inte emotionellt, så han drog sig tillbaka och gömde sig och har sedan dess försökt betala tillbaka för sina synder, men hur betalar man för femtiomiljoner människors död?
- Det är omöjligt sa Isabella
- Precis och om du inte har några känslor så
- Och honom skall ni träffa?
- Ja vi måste
- Och ringarna?
- De är beviset för honom att vi är de vi säger att vi är
- Vem?
- Hans släktingar och de utvalda
- Så pass sa Jesper
- Ja sa jag så pass
- Kommer ni att döda honom?
- Vi får se hur det utvecklar sig, vi kanske inte har något val sa Rebecka
- Ok sa Elisabeth
- Hej mina kära vänner
- Hej Nikos sa jag hur är det?
- Bara bra och ännu bättre när ni är här
- Tack för hjälpen med maten sa jag
- Ingen fara sa han jag hjälper gärna till
- På tal om mat skall vi äta lunch?
Vi gick in och lagade mat, när vi var färdiga så dukade vi fram på uteplatsen vi satte oss och började äta
- Hur går det med skorna
- Riktigt bra, du hade rätt ingen kan skor som din moster
- Nej hon är vass sa jag och log
- Hur går de övriga affärerna?
- Bra riktigt bra
- Inga galna engelsmän?
- Jo då de finns alltid sa han
- Haha skrattade jag till
- Så sa Nikos, hur länge stannar ni?
- Det beror på hur lång tid det tar för dig att lokalisera mannen vi vill träffa
- Jag vet var han är
- Ok var?
- I en by tjugo minuter härifrån
- Ok
- Alla vet var han är, det svåra är inte att lokalisera honom, det svåra är att få träffa honom
- Vi kommer att få träffa honom, vi har VIP kort
- Ok?
- Är han där nu?
- Ja han lämnar inte byn
- Ok sa jag, skall vi hjärtat?
- Ja varför inte så kan vi ha semester sen
- Kan du köra oss Nikos?
- Javisst, men inte hela vägen
- Ok så långt du kan
- Javisst jag hämtar bilen
- Tack sa jag
Vi reste oss och gick in, vi klädde på oss och tog våra svärd med oss. Vi bad en bön över dem och gick ut. Vi hade ringarna med oss. Vi kramade om familjen när vi var klara så gick vi ut på framsidan. Nikos väntade på oss i sin bil, vi hoppade in och han körde iväg, vi åkte ut på landsbygden och Nikos körde i c:a femton minuter och sen stannade han
- Hit men inte längre sa han
- Ok sa vi, vi ses senare
- Det gör vi skall jag vänta på er?
- Nej det behövs inte, vi hör av oss eller så löser vi transporten på annat vis
- Ok, lycka till
- Det kan behövas sa vi och log
Vi hoppade ur bilen och började gå längs med vägen, vi anade en by längre fram och vi gick mot den
- Vad säger du skall vi dölja oss eller inte?
- Tja är det värt risken vi kan väl lika bra lysa hela vägen in sa jag
- Ja varför inte liksom sa Rebecka och log
- Vi är bevakade
- Ja sa jag, de gör sitt bästa för att gömma sig men de är inte direkt duktiga
- Eller så vill de få oss att tro det
- Ja minns bonden
- Precis
Vi fortsatte gå längs vägen och nu kunde vi se byn tydligt, vi började lysa och när vi kommer så att det bara var drygt hundra meter kvar tills vi var framme så kom det fram en man och stoppade oss
- Ni kan inte komma in
- Nehej säger vem?
- Va?
- Vem säger att vi inte kan komma in?
- Han som äger byn
- Äger en man en hel by?
- Hur gick det sist någon ville stoppa oss från att gå in en by?
- Vi dödade 113st
Han stirrade på oss
- Vi har en inbjudan sa jag
Jag plockade fram ringarna och gav till mannen visa min gammelfarfar dessa
- Förlåt?
- Visa dem för min gammelfarfar och säg att vi kommit för att prata
- Vänta här
- Javisst sa jag
Han gick iväg
- 12st
- Mm som sagt de är inte diskreta sa jag
- Nej, kaxiga?
- Ja kanske det sa jag
Vi tystnade, vi väntade i en kvart sedan kom mannen tillbaka
- Följ med mig
- Javisst sa vi
Han ledde oss in i byn, den var inte stor där var ett trettiotal hus, ett litet torg med ett café och det var dit mannen ledde oss.
Det satt en äldre man vid ett bord med en kaffekopp framför sig. Mannen som lett oss in i byn visade oss fram till bordet och den äldre mannen tittade upp
- Så sa han ni har kommit till slut
- Ja sa jag vi har det
- Det är en ära sa han och böjde på huvudet
- Tack sa vi
- Sätt er
- Tack
Vi satte oss och han tittade på oss,
- Där är vissa drag sa han
- Av? Frågade jag
- Av oss, släkten
- Aha ja så är det säkert sa jag
- Så har ni kommit för att döda mig
- Nej sa jag
- Jaså? Det trodde jag
- Jaså, nej vi har kommit för att prata sa jag
- Jaså om vad?
- De första
- Vad har de nu gjort?
- De har retat upp oss sa Rebecka och log, vi funderar på att lära dem att dansa Jigg
- Haha ja det skulle vara något det, vad har de stollarna gjort för att reta upp er?
- De har hotat med att skära halsen av våra barn, dina barnbarnbarnsbarn eller något sådant
- Är det nu jag skall bli upprörd
- Nej det förväntar jag mig inte sa jag, ditt missbrukande av din kraft har dödat alla sådana känslor, de har dödat alla dina känslor, du är emotionellt oförmögen att känna något alls, det är ditt straff och botgöring sa jag
- Det var ett intelligent svar sa han och hans ögon lös, helt korrekt, jag är en tom människa som har levt längre än de flesta
- Det är en del av ditt straff det med sa jag, snälla sluta försöka sticka hål på vårt försvar, det är ohövligt
- Gammal vana sa mannen jag ber om ursäkt
- Ingen fara, sa Rebecka bara sluta
- Vi har inte försökt med din eller hur?
- Nej ni förvånar mig, hövlighet hos så unga människor är ovanligt
- Vi är rätt ovanliga sa jag
- Nå De Första sa mannen, är en organisation som växte utom kontroll och blev ett eget levande väsen, den är idag bortom räddning, den styrs av maktgalna människor som inte drar sig för att bryta mot reglerna
- Jo så är det sa jag, det var två sa jag
- Va?
- Sluta försöka bryta igenom vår sköld, du är inte tillräckligt subtil, hur mjukt du än trycker. Jag får kanske visa sa jag?
Han tittade skarpt på mig, och sen på Rebecka, han var inte så avslappnad som han visade, var det rädsla jag anade?
- Vi brukar av ren artighet varna tre gånger innan vi slår tillbaka nu har vi varnat två gånger, snälla låt det inte bli en tredje
- Haha ni är unika, du skulle kunna lära dig mycket av dessa Piter
- Ja sir sa mannen som vaktat utanför byn
- Du är ännu klantigare än honom sa jag till mannen så du kan också lägga ner om du inte vill sluta som en lallande fåne
Han stirrade på mig och sen på mannen som skakade på huvudet
- Vi vet vad du gjort med dessa män, de är säkert duktiga men om du inte vill ha en massa lallande fånar efter dig så ber du dem sluta annars så statuerar vi ett exempel, och vi vet att du vill att vi skall attackera någon av dem för du tror att vi blottar oss då. Men av ren artighet så varnar vi dig med att det kommer inte lyckas. Förstår du vad det betyder?
Nu stirrar den gamle mannen på oss
- Den gudomliga vinden? Viskade han
- Ja gammelfarfar så är det, så du får tio sekunder på dig om du inte vill förlora alla dessa män, det tar sådan tid att träna upp nya
- Lägg ner sa han omedelbart alla
- Ja sir
- Tack nå De Första?
- Som jag sa det är en levande organism som vuxit som ett virus
- Ok sa jag så de kan bara stoppas om man dödar dem?
- Ja
- Ok bra då vet vi det, vi hade tänkt göra det ändå men vi brukar som sagt varna först
- Hur stor är den? Frågade Rebecka
- Organismen
- Ja
- Den är stor, den har sin maktbas i Österrike, där är huvudkvarteret så att säga men de har filialer överallt
- Hur många?
- Ett tiotal stora och en massa små
- Så då hjälper det inte att slå ut den stora för då tar bara någon annan över?
- Precis
- Men om man slår ut de tio först så finns bara den stora kvar?
- Ja precis
- Ok sa jag, och de tio finns?
- En i USA en i Japan och resten i Europa
- I vilka städer?
- New York, Kyoto, Paris, London, Madrid, Stockholm, Köpenhamn, Haag, Oslo och Berlin
- Och huvudkvarteret i Hitlers hemby?
- Ni visste redan?
- Ja men det är alltid bra att få saker och ting verifierade
- Ni vet allt?
- Ja sa jag
- Men varför detta möte?
- För att jag ville berätta en historia sa jag, och jag vill ha namnet på ledaren
- Men ni vet redan
- Jag vill höra dig säga det
- Historien?
- Den handlar om en pojke och en flicka som skapades med ett enda syfte faktiskt
- Och det var?
- Världsherravälde
- Jaså? Jag trodde att det var balans
- Det tror alla, det var det de ville att alla skulle tro, men vad de inte räknat med när de blandade vår cocktail var att ni skulle lägga era fingrar i blöt och driva upp lärandet av oss över gränsen så att säga
- Jaså?
- Hur mycket vet du om vad ditt barnbarn gjort?
- Inte mycket
- Då skall jag berätta
Jag berättade hela historien om oss, jag pratade i en timme cirka och när jag var klar så sa jag
- Det de inte räknat med var att vi skulle uppfyllas med ren total superduper kärlek, det blev vår styrka ren rå brutal kärlek
- Herregud, ni är det ultimata vapnet
- Ja sa jag, vi har spelat spelet sen innan vi föddes och vi har spelat alla
- Herregud ni kommer käka upp alla organisationer
- Om de går över gränsen så ja
- Men det är inte ert mål?
- Nej vårt mål är att sitta på veranda och dricka kaffe och berätta historier från förr
- Va?
- Vi vill inte ha makten, vi är inte intresserade, vi har lärt oss ditt sätt att dölja oss, men vi valde att komma som de vi är, Niklas och Rebecka de utvalda, vi har den gudomliga vinden, en superhög intelligens, en stor hög med pengar
Vi började lysa rejält och slog till, det hördes ett skrik och en man kom utspringande från ett hus och kastade sig med huvudet före i en brunn
- Vi varnade er sa jag
Han stirrade på oss
- Lägg ner sa jag skrek han
- Var, var jag jo vi har allt och lite till, men vi vill inte ha den makten som alla andra åstundar, vi är inte intresserade av den för vi vet vad makt är
- Det är en illusion
- Herregud sa mannen, ni vet
- Ja sa jag vi vet
- Men varför gör ni då det ni gör?
- Vi ogillar orättvisor, och organisationerna är orättvisor, sen ogillar vi skarpt när de hotar vår familj, det gillar vi inte alls
- Familjen är allt
- Ja vårt motto
- Lever din farmor?
- Jadå och min farfar och min far
- Min far med sa Rebecka och alla de andra lever de med, de önskar att vi dödat dem, men det hade varit ett för mjukt straff
- Ni är magnifika sa han
- Tack sa Rebecka
- Det var historien sa jag, namnet är du snäll
- Ledaren är
- Annie Himmler sa jag, din påläggskalv
- Ni visste?
- Ja jag sa du det innan men som sagt vi vill få saker och ting verifierade, men anledning till att vi sökte upp dig är för att be dig om en tjänst
- Jaså?
- Ja vi vill att du varnar henne, det finns ingen plats i universum där vi inte kommer hitta henne, vi kommer att ta henne och statuera exempel med henne för att varna de andra organisationerna om att ge fan i våra barn och vår familj. Att de attackerar oss skiter vi i. Men ge fan i vår familj och framförallt våra barn. Vi håller henne ytterst ansvarig för de hot som riktats mot dem och hon kommer få betala. De är ditt blod med, med det sagt så kan du hälsa henne att vi inte kommer visa henne nåd
- Jag skall framföra ert meddelande, jag skall även säga till henne att barnen inte får röras
- Tack sa jag, jag misstänker att du kan lämna meddelandet nu?
- Ja
- Bra gör det är du snäll, vi väntar
- Vänta sa Rebecka, ring från min telefon
Hon knappade in numret. Han stirrade på henne
- Hälsa från Djävulens Barn
- Det skall jag göra
Han ringde henne och framförde meddelandet, en kort diskussion uppstod som mannen vann
- Så då var det klart
- Tack, då var vi färdiga sa jag, har du några frågor?
- Va? Nej sa han
- Bra då tackar vi för att du tog dig tid att prata med oss och vi tackar för hjälpen
- Varsågod, så ni skall inte döda mig?
- Nej vi dödar inte i onödan
- Ok sa han förbluffat
- Sen är det, det du vill. Du är trött på att leva det liv du gör, att inte kunna känna. Så döden hade varit en befrielse för dig, och vi kommer inte ge dig den befrielsen. Det vi gör dock är att vi förlåter dig för allt du gjort. Du får vår förlåtelse
- Va?
- Som sagt du känner ingenting, men intellektuellt så förstår du vad vi säger. Vi förlåter dig, du kanske inte ens hade ett val det är större krafter än så i rörelse, vem vet det var kanske deras mening från början att du skulle göra som du gjorde. Du har ju din plats i boken eller hur Förgöraren. Du läste det om dig själv i boken
Vi la våra händer på hans huvud och gav honom vår förlåtelse
- Skulle vi kunna få tillbaka ringarna?
- Nej
- Ok sa Rebecka då var vi färdiga, ha ett bra liv
- Hej gammelfarfar, vet att vi förlåter dig
Han stirrade på oss och vi såg tvivlet i hans ögon, vi såg rädslan
- DÖDA DEM!!
De välde ut ur husen och sprang emot oss, vi lös starkare och starkare och sen började vi dansa mellan dem. De försökte attackera vårt sinne men vi stod emot och vi dansade mellan dem, vi var som ett. Vi skar, stack och högg.
Till slut kom inga fler och vi stod stilla och tittade på slakten. Mannen stirrade på oss och skrek, han attackerade med hela sin styrka och vi tittade på honom. Han attackerade igen med samma resultat vi bara stod där och hans kraft studsade mot vår sköld. Rebecka skickade ut en pil av kraft som träffade honom och hon skar av hans kontakt med Tau, Tau
- Vi förlåter dig sa Rebecka
- Nej skrek han vad har ni gjort nej!
- Vi har skurit av din kontakt med Tau, Tau och gett dig tillbaka dina känslor, det är vår gåva till dig, känn
Vi vände honom ryggen och gick där ifrån. Vi gick ut på vägen och fortsatte ut ur byn. Vi hade gjort det vi kommit för, vi hade fått bort hotet mot våra barn. Han hade tappat sin kraft och han skulle snart dö.
För utan kraften så skulle hans kropp inte orka mer, vi hade köpt oss tid att utföra det vi behövde. Vi hade köpt oss tid att bli redo. Vi hade även fått ett mått på hur starka vi var.
Vi fortsatte gå och det kom en bil förbi, vi stack ut tummen och bilen stannade. Vi frågade vart han skulle och om vi kunde få åka en bit på vägen. Vi hoppade in och mannen körde iväg
- Vart skall ni?
Vi berättade vart vi skulle och han tittade på oss
- Känner ni Nikos?
- Ja väldigt väl sa jag, han är vår ärade farbror
- Jag kör er hem
- Tack sa jag och tog upp en bunt sedlar
- Nej tack sa han, jag kan inte ta emot dem
- En present till dina barn sa jag och log
- Tack sa mannen
Vi satt tyst i bilen och Rebecka tog min hand och jag tog hennes, vi började le
- Har ni varit med om en olycka frågade mannen?
- Ja vår bil vurpade, varför?
- Därför att det ser ut som om ni badat i ett tråg med blod
Jag tittade på Rebecka och inte förrän nu så insåg jag att hon var nästintill röd över hela kroppen.
- Du ser likadan ut sa hon
- Ok sa jag och log
Vi fortsatte vår resa och efter en kvart så var vi framme vid huset, vi tackade mannen för skjutsen. Vi gick in och ut på uteplatsen
- Herregud sa Isabella, är ni ok?
- Jadå mor sa jag, vi mår alldeles utmärkt sa jag, och vi har själen i behåll
- Ja sa Rebecka detta är inte vårt
- Ni kanske skall duscha sa Jesper
- Ja sa jag frånvarande
- Hur är det med er?
- Va? Jodå det är bra, jag försöker bara samla mig, vi mötte djävulen och överlevde
- Ja sa Rebecka det var en fruktansvärd man
- Ja sa jag, han var helt tom
- Duschen nu sa Esmeralda
- Ja sa jag
Vi gick in i duschen och klädde av oss, vi satte på vattnet och golvet färgades rött där vi stod. Jag blundade och njöt av att känna vattnet spela över min kropp. Jag kände Rebeckas händer på min kropp när hon tvålade in mig.
Hennes lätta smekande beröring mot min hud. Jag öppnar mina ögon och tittar på henne, jag ler jag tar in min kraft och börjar lysa. Hon gör samma sak, vi öppnar kranen till våra krafter och vi släpper alla spärrar och vi känner en euforisk känsla.
Jag tar tag i Rebecka och kramar henne. Våra krafter exploderar och vi vrålar rakt ut i extas och hela världen exploderar i en färgsprakande eufori. Jag vänder henne om och sätter min kuk mot hennes fitta och jag tar henne och vi älskar djuriskt, hårt och snabbt vi är totalt uppslukade av varandra.
Våra begär och lustar får totalt fritt spelrum. Jag tar henne fortare och hårdare än någonsin tidigare. Hon skriker ut sin lust och vi kommer. Jag tömmer mig i henne och sperman flödar ur mig och hennes orgasm duschar mitt kön. Vi skriker ut vår njutning och lust och vi skrattar, gråter och njuter. Vi kommer sakta tillbaka till verkligheten. Vi tittar på varandra, våra färger skimrar och sprakar
- Jag älskar dig
- Jag älskar dig hjärtat
Vi tittar oss omkring, toaletten är ett inferno av smulad klinker, spegeln är krossad, väggarna består av trasiga klinkerplattor, det är glas överallt och vi har slitit loss duschen så vattnet sprutar ur röret
- Vi får nog be Nikos fixa hit ett par VVS killar sa Rebecka
- Mm sa jag
- Det var magiskt
- Ja hjärtat sa jag och log
Jag böjde röret så att vattnet slutade forsa ut, jag tog henne i min famn och lyfte upp henne och bar in henne på vårt rum och vi klädde på oss. Vi gick ut till de andra och satte oss
- Nikos skulle du vilja ringa efter ett par VVS arbetare, vi behöver ett nytt badrum
- Ja visst sa han och tittade på oss
- Tack sa jag
Han reste sig och gick in och ringde
- Jesper var sitter huvudkranen till vattnet?
- Va? Erh har inte en aning men jag kollar
- Tack
- Hur är det med er?
- Va? Jo det är alldeles utmärkt sa Rebecka, vi mår alldeles fantastisk förbannat bra
- Ja sa jag vi har dansat med djävulen och vi vann
- Vad hände sa min mor, och då menar jag inte därinne
- Vad som hände mor var att vi bestod provet i att inte förlora vår själ, vi mötte honom som de vi är och vi vann, vi gömde oss inte, vi smakade inte på den andra sidan, vi stod emot 50 eller mer tränade Tau, Tau utövare. Vi stoppade den starkaste som vi mött hitintills och vi kunde förlåta honom och gå vidare, vi attackerade inte utan att ha blivit attackerade själv och vi vann mor. Vi har fått ett löfte om att barnen är fredade. Vi vet har fått bekräftat var de håller hus och hur vi skall besegra dem.
- 50st? sa Esmeralda tyst
- Ja mer eller mindre, de var inte starka allihop, ett par hade lite mer av gåvan än de andra
- Herregud
- Berätta från början sa Isabella
- Nikos släppte oss utanför byn och vi pratade om hur vi skulle göra och vi kom överens om att möta honom som de vi är. De utvalda, vi är de vi är. Så vi lös hela vägen in, vi gömde oss inte
- Han satt vid ett Café och tog emot oss, vi satte oss och pratade med honom
- Han försökte bryta igenom vårt försvar men vi höll emot, och där och då så insåg vi att han inte kommer ha en chans. Han tryckte med det värsta han hade, han ville döda oss, men han kom inte igenom, då började de andra trycka på och de kom ingenstans. Då insåg han att han förlorat för första gången i sitt liv
- Sen insåg han att vi har den Gudomliga Vinden och då kissade han på sig, och han var inte ens medveten om det
- Sen berättade vi en historia för honom där vi fick honom att inse sitt misstag och hans förlust, att han misslyckats med sitt värv att få världsherravälde
- När vi sa att det kommer bli vi som styr världen så raserades hela hans värld, allt han planerat och offrat för att ni dit han ville raserades på två sekunder. Då spelade vi honom att ta bort dödshotet på barnen, vi fick honom att avslöja allt. Jesper du frågade om vi skulle resa i sommar
- Ja?
- Vi kommer att bo i resväskan
- Ok sa han och log
- Vi fick reda på namnet på hans skuggledare
- Sen när vi sa att vi inte ville ha makten och att världsherravälde inte var något för oss och att vi bara vill sitta på en veranda och dricka kaffe och prata minnen, där och då gav vi honom dödsstöten. Det gick utanför hans fattningsförmåga
- Sen så satte vi den sista spiken i kistan, när vi inte dödade honom utan vi förlät honom
- Då rasade hela hans värld samman fullständigt, vi visade honom kärlek, haha vi till och med välsignade den gamle gubben, det hade varit värt ett stycke i Bibeln
- Haha ja sa Rebecka, vi välsignade djävulen och han hade inget val
- Haha ja jisses det var en syn
- Ni gjorde vad? sa Elisabeth
- Ja vi spelade spelet och vi välsignade honom, typ Pax Vobiscum, som i Ivanhoe, nej vi har inte fått storhetsvansinne
- Men han blev lätt galen när vi inte dödade honom, så han attackerade oss, det välde ut folk från husen i byn och vi dansade med dem. Därav blodet, de attackerade oss både fysiskt och psykiskt
- Men de kom ingenstans, vi dödade alla, vi hade inget val de bara fortsatte komma
- Och när vi gjort det så förlät vi honom igen
- Då tappade han det fullständigt och vi slog till
- Han har ingen kraft, vi skar och kontakten med Tau, Tau och han kommer dö som en väldigt gammal man, om han inte redan är död. Han har levt på kraften och hållit sig vid liv med den och nu när han inte har den med så åldras han typ tio år i timmen eller nåt jag kan inte säga exakt
- Vi lämnade honom där med ännu fler liv på sitt samvete, för när vi skar av kontakten med kraften så kom alla hans känslor tillbaka och all skuld och skam slog honom som ett knytnävsslag. Han märkte inte ens när jag tog tillbaka ringarna sa jag, vi stoppade honom med kärlek
- Och vad hände med er?
- Vi insåg precis hur starka vi är, när vi är de vi är, vi har anat och varit vad skall jag säga rädda?
- Vi har varit rädda för att skada er och andra om vi släppt på spärrarna, släpp kontrollen för att få kontroll, vi släppte på kontrollen och vi brydde oss inte om vi hade kontroll, vi lät kraften styra så att säga, den fick fritt spelrum och då blev resultatet av det är att vi får renovera toaletten
- Nu vet vi mer om oss, vi vet inte exakt hur starka vi är men vi vet hur starka vi är just nu, det var hans gåva till oss att släppa på spärrarna
- Nästa gång ni sparrar så pröva att släppa på alla spärrar och låt kraften styra
- Skojar ni?
- Nej låt kraften styra men visa att ni bestämmer
- Hur menar du?
- Vi har lärt oss att släppa på kontrollen för att få kontroll?
- Ja
- Och det tar kraft eller hur, jag rasade ihop på sjukhuset, Alex sov i hur många dagar, när vi stridit med kraften så är vi ofta trötta osv.
- Ja
- Jag är piggare nu än när vi åkte
- Och då har vi mött 50 svärdskämpar, de var duktiga och vi slog ner dem som om de var gjorda av papper. Vi blev inte svettiga ens. Våra krafter är naturkrafter, hur brukar det gå när man tyglar den?
- Inte så bra sa Esmeralda
- Precis, försök inte styra den, uppnå harmoni med den istället och låt den avgöra hur mycket kraft som ni behöver, men ni bestämmer vad ni skall göra med den, harmoni
- Vi har kommit på varför det finns så få av oss oavsett kraft så att säga, de har försökt kontrollera naturen och det har inte gått så bra. Men om vi lever i harmoni med den så
- Så?
- Så kommer vi att leva länge
- Odödliga?
- Nej ingen är odödlig
- Testa sa Rebecka
- Va?
- Hämta era svärd och testa
- Ok sa Jesper
De gick iväg och kom tillbaka
- Öppna er för kraften
De började lysa
- Nu brukar ni utan att tänka på det släppa på kontrollen för att få kontroll
- Ja
- Släck er igen
De slocknade
- När ni nu tar in kraften så bara ta in den och gör inget annat
- Så vi skall bara öppna kranen?
- Ja sa jag
- Och inte göra något mer?
- Nej bara öppna kranen och låt kraften styra, men ni bestämmer
- Ok
De började lysa och de lös starkare än någonsin
- Bra, bli inte rädda låt kraften fylla er stoppa inte bara låt den fylla er
De lös starkare och starkare och till slut strålade de
- Nu mina kära sparrar ni
De började dansa runt och de var en dans av sällan skådat slag och de höll på i en timme och till slut så fastnade de i ett oavgjort läge
- Herregud sa Esmeralda
- Jisses sa Jesper, jag är inte ens svettig
- Nej sa Annika, jag har aldrig stridit hårdare men jag är inte ens svettig
- Nej sa Ilse jisses, jag känner mig, lycklig?
- Ja sa Esmeralda
- Ett tips bara sa jag, ni måste visa att det är ni som bestämmer annars så lär vi få renovera mycket, det lärde vi oss därinne. Vi gav krafterna fritt spelrum och det kostade oss en toalett. Då insåg vi att man måste visa vem som bestämmer
- Haha noterat sa Jesper
- Men Alex och Sean?
- De kommer lära sig när de kommer hem sa jag
- Men hur kan detta komma sig sa Ilse, varför kan vi detta?
- Enigheten sa jag och log
- Ok?
- Vi är de vi är allihop vi är en familj vi är den familjen
- Våra mödrar, vi är föräldrarna och ni är barnen
- Sen kommer arvtagarna, de kommer att bygga sin familj som är en del av vår familj, det var det som de ville att vi skulle få. Det som de inte fick en familj sa jag med tårar i ögonen. Allt vi fått av dem så är det den största gåvan, det och lutan sa jag med tårar i ögonen. En familj och en familjskärlek
- Vi sa till mannen att de spelat honom, sen att han gick längre än vad som var menat med dem cocktailen vi fått jag och Niklas, men även ni så blev det ett helt annat resultat än vad varken han eller de drömt om. jag kan lova er att de sitter däruppe och skrattar gott och klappar sig själv på axeln och räcker fingret till alla våra motståndare
- Vi är så otroliga att ingen tror på att vi finns
- Hur menar du?
- Våra motståndare kan inte ens i sin mörkaste fantasi inse vem vi är, för vi jagar inte makten, de förstår inte det. Som vi sa till mannen, hade ni inte retat oss så hade vi skitit i er. För vi vill sitta på verandan och dricka kaffe, men de kan liksom inte förstå att vi inte vill ha makten. Vi hade kunnat ta den och sen styra allt. Men varför? De kan inte fatta varför vi inte vill
- Är de dumma i huvudet?
- Så kan man kanske säga sa jag
- Jisses
- Men inte Tempelriddarna de hade jag inte struntat i sa Esmeralda
- Nej sa jag men det är något annat, vi vill inte ha deras makt i heller och de har faktiskt retat oss för 600år sedan men ändå
- Hur starka är ni nu då?
- Vi vet inte sa jag och log, det är lite spännande faktiskt
- Galningar
- Mm sa Rebecka
- Jaha var skall vi nu?
- Nu? ingenstans nu skall vi ha semester sa jag och log
- Va?
- Vi vet var de är, de kommer ingenstans
- Men?
- Låt naturen styra sa jag och log, och just säger den till mig att slappa sa jag, jag tror att jag skall sola lite
- Jag skall nog bada sa Rebecka
De stirrade på oss på varandra
- Jaha sa Isabella då slappar vi
- Det var en förändring sa Jesper, jag var beredd på att springa och packa och krossa alla
- Det bestämmer inte vi sa jag, slappna av brorsan och njut
- Jaha sa han och skrattade, nu har vi något nytt att vänja oss vid
- Förresten vill du ringa broderskapet och säga att Delila och de andra kan åka hem om de vill
- Javisst sa Jesper
- Tack sa jag och la mig på en solsäng
Jag stängde ögonen och somnade
- Du kanske skall vända på dig sa Rebecka
- Ja hjärtat sa jag
- VVS killarna är här, de har lagat röret
- Så bra sa jag och satte mig upp
- Jaha sa Rebecka
- Jaha hjärtat sa jag log
- Jag älskar dig
- Och jag dig hjärtat
- Vilken stad först?
- Jag vet inte faktiskt, vad tycker du?
- Jag vet inte i heller sa hon
- Kyoto mamma sa Isabelle
- Tycker du?
- Ja
- Ok sa hon då blir det Kyoto
- Vi åker med dem sa jag, de har sin uppgift
- Ja det blir bra sa Rebecka och log
- Bra val Isabelle
- Självklart sa hon och log
- Haha gullunge
- Mm sa hon och sprang iväg
- Vill ni komma hit sa jag till de andra
De kom till bordet och satte sig,
- Isabelle har bestämt var vi skall börja, jag tror att hon har en baktanke med det valet men nu är det gjort, vi skall till Kyoto, så vi reser med er i morgon kväll
- Ok sa Annika och Ilse och log
- De har en filial i Kyoto som vi skall stoppa, vi vet inte hur stor den är men det sätter vi Gunther på. Vi skall stänga tio filialer sammanlagt, sen så tar vi deras huvudkvarter. Vi skall stoppa filialerna innan Sean och Alex är klara med sin utbildning, men inte huvudkvarteret förrän de är klara vi kommer att behöva vara alla då
- Så vi har drygt två månader på oss att stoppa tio filialer sa Jesper
- Ja och då skall vi klämma in allt annat som brukar hända när vi håller på
- Ok och med stoppa menar ni?
- Med alla buds medel
- Ok
- Vi skall skära av tentaklerna innan vi attackerar huvudet, tar vi huvudet först så försvinner de bara
- Det är full utrustning vid varje uppdrag sa Rebecka, vi vet inte hur många de är hur bra tränade de är och vad de kan eller inte kan. Det finns tydligen en kines därute som kan det ena eller det andra, vi vet inte riktigt vad det är han kan så var på tårna och släpp kontrollen men bestäm
- Ja mor sa de
- Jaha så Japan sa Jesper, slottet?
- Först Yoshina, annars så kreverar vår dotter
- Haha så hon vill träffa Yoshina?
- Ja hon vill ha henne som allierad mot mig i diskussionen om när det är lämpligt att börja träna med svärd. Tydligen så föddes Yoshina med ett svärd mellan tänderna
- Haha det skulle inte förvåna mig
- Inte mig i heller
- Niklas när vi sparrade så kan jag säga att kraften i den nya versionen skrämde mig, jag fick hålla igen som en galning, jag hade kunnat skicka Ilse och Annika ut i poolen utan problem. Jag tror att Esmeralda kände likadant
Hon nickade
- Då kan du tänka dig hur rädda vi blev när vi upptäckte vad vi gjorde i stridens hetta sa jag, jag fick vara väldigt bestämd för att inte förlora mig i kraften. Men samtidigt som det berusade mig så insåg jag att om jag bara är bestämd så är det ingen fara. Men ja det skrämde mig med.
- Mig med sa Rebecka
- Tänk när de också får Shuken
- Ja sa jag då kan det bli riktigt spännande
- Ja verkligen
- Men vi måste släppa kontrollen sa jag för annars så kommer kraften för eller senare att göra revolution och då blir det inte så bra. Vi måste uppnå harmoni för annars så kommer kraften att slita sönder oss, så frågan är om vi skall dela upp sparringen tills de fått Shuken, vi sparrar som vanligt utan kraften alla mot alla. Men när vi sparrar med kraften så är det bara efter nivå
- Ja sa Rebecka så måste vi nog göra
- Ja jag tror det med
- Sen när de uppnår Shuken så kommer ni att kunna sparra igen
- Ok sa Jesper då var det bestämt
- Vi berättar nyheterna för de andra
Jag förklarade för Ilse och Annika om de nya förhållningsreglerna. De höll med och sen var det bestämt
Jag reste mig upp och gick bort till poolen och hoppade i. jag simmade fram och tillbaka en stund och bara tog det lugnt. Rebecka kom i poolen hon med och vi simmade tillsammans en stund, sen så satte vi oss på kanten. Sedan vi gjort upptäckten med kraften så kändes det som om vi kommit varandra ännu närmare om det nu var möjligt. Jag tänkte på toaletten och skrattade till
- Jisses hjärtat vi raserade en hel toalett
- Haha ja det var en speciell stund sa Rebecka
- Ja verkligen hjärtat det var magiskt att bara släppa loss så
- Ja verkligen. Jaha vet du vad?
- Nej sa jag
- Oavsett hur mycket jag längtar till den där verandan så älskar jag detta livet vi har
- Mm jag med, verandan har sin tid och detta har sin, frågan är hur gamla vi kommer vara när vi sitter på den verandan och minns
- Haha ja sa Rebecka och ler
Jag försvinner i hennes leende och lutar mig fram och kysser henne
- Jag älskar ditt leende, hjärtat mitt
- Tack hjärtat
- Jag älskar dig, barnen och familjen. Men du mitt hjärta är mitt allt
- Detsamma hjärtat
- Men skall vi släppa loss så fler gånger så får vi nog vara utomhus eller nåt sa jag
- Haha ja det lär bli dyrt annars sa Rebecka
- Ja verkligen
- Jaha Japan
- Ja vår dotter vill ha svärd
- Haha ja så är det, det vill vår son också sa Rebecka
- Ja det är väl oundvikligt, jag vill bara att de skall få vara barn ett tag till, de är så unika redan
- De klagar inte jag tror till och med att de är mer förberedda än vad vi är
- Ja så är det säkert, hur skall vi kunna förklara för dem att de under hela sin uppväxt kommer att få leva två liv?
- Ja du vi får förbereda dem och hoppas på det bästa, släppa kontrollen och hoppas på att de får harmoni
- Ja sa jag vi får väl göra det, när jag höll dem i min famn där på sjukhuset under kaoset som var så kände jag mig orättvis för att jag är den jag är som har tvingat dem till att bli de, de är. Jag ville att de skulle vara så oskyldiga som de var där och då resten av livet. Just där för en tiondelssekund så hatade jag mig själv
- Hjärtat
- Ja jag vet att jag har fel sa jag och log, vi hade inget val vi i heller
- Det visar bara på din kärlek sa Rebecka, jag har känt likadant, när du var utslagen och jag låg där med dem i min famn, jag kände mig orättvis mot dem
- Sluta slå på er själv sa Isabella som kommit fram, de älskar sitt liv, de älskar er galet mycket. De skulle inte vilja ha det annorlunda tro mig. Så om de vill banka på varandra med sina svärd låt dem göra det, nej de är inte som normala barn. Men de är era barn låt dem få vara det. Vad skulle kunna hända? Jag skulle vilja se dem som försöker något med dem. Bankar de inte själv skiten ur dem så gör alla vi andra det. Låt dem få vara de, de är. Arvtagarna, ja de kommer att briljera i skolan, låt dem göra det då, de kommer att bli mäktiga låt dem bli det då. Släpp kontrollen och låt naturen ha sin gång, var bestämda mot dem. Behandla dem som ni behandlar er kraft. Lås dem inte inne släpp dem fria, låt dem vara fria
- Tack mor sa jag och log
- Tack mor sa Rebecka
- Ingen fara det är en mammas uppgift att läxa upp sina barn emellanåt, precis som ni kommer läxa upp dem. Men lås dem inte inne, låt dem var fria
- Ja mor sa vi
Jag tittade på barnen där de sprang runt på gräsmattan. Skulle jag kunna låsa dem inne? Ville jag förminska dem som min far gjort med mig? Aldrig och som Isabella sa om någon hade åsikter låt dem ha det. De kunde inte direkt göra något åt det. Jag reste mig och gick in i huset. Jag letade fram tre Bokken, jag hittade en såg och gick ut
- Kom barn sa jag
De tittade på mig och sprang till mig
- Sträck ut armen Isabell
Jag mätte sen sågade jag av två Bokken
- Leonardo din tur
Jag mätte sen sågade jag av hans Bokken
- Nu till kodexen, ni får aldrig skada andra medvetet utan anledning, ni får inte använda era kunskaper till ont. Ni skall alltid hedra era senseis och kunskapen. Kan ni hedra dessa ord så får ni svärden
De tittade allvarligt på mig och sa
- Ja far, ja mor
- Bra sa jag vänta här
Jag gick in och hämtade mitt svärd och gick ut
- Kom sa jag
Rebecka tittade på mig och gick in hon med och kom ut med sina svärd
- Detta är de tre första och tre sista rörelserna, allt börjar och slutar med dessa. Nu visar jag och mamma titta noggrant
- Ja sa de
Jag och Rebecka ställde oss bredvid varandra och började göra rörelserna, de tittade på oss med koncentrerade blickar, de memorerade varenda rörelse vi gjorde. När vi var färdiga så tittade jag på dem
- Är ni redo att stiga in i Kenjutsus magiska värld
- Ja far och mor
- Bra för när ni lyfter svärdet så är ni svurna till kodexen
- Ja far och mor
- Börja sa jag
De bugade sig och ställde sig framför oss och gjorde rörelserna, vi tittade uppmärksamt på dem och de utförde dem med samma flyt som vi gjorde. Vi behövde inte rätta till dem en enda gång. När de var klara så tittade de på oss
- Bra sa jag, nu gör ni dem tiotusen gånger utan att fuska, när ni gjort det så kommer ni till oss
- Ja far och mor
De fortsatte öva och vi tittade på dem och jag kände en enorm stolthet
- Ja hjärtat sa Rebecka nog är de våra barn alltid
- Ja det är de
- Jaha sa Jesper du gav med dig till slut
- Va?
- Ja vi har slagit vad om hur länge du skulle hålla emot, eller rättare sagt ni
- Ok vem vann?
- Mamma
- Aha ok, hon fuskade
- Va?
- Det var hon som läxade upp oss och övertygade oss om detta
- Jisses
- Mm spela inte poker med henne har jag sagt
- Nej
Isabella tittade på oss och log, hon blinkade åt Jesper
- Haha skrattade jag till, jo nog är hon min mor alltid
- Haha ja sa Jesper hon är vår mor
- Mm sa Rebecka, hur nära var min mor?
- De delade på potten
- Haha slipade tanter sa jag
- Nå mat?
- Ja varför inte
Vi gick in och började med maten, vi lagade och de andra dukade. När vi var färdiga så dukade vi fram maten och vi satte oss och åt. Vi satt kvar och pratade en lång stund efter maten.
Barnen kastade sig över träningen när de ätit upp och fortsatte göra rörelserna. Mörkret föll och vi la barnen. Vi gick ut till de andra igen och satte oss. Vi fortsatte prata och klockan rann iväg.
Vi slappade, jag ägnade inte en tanke på det kommande uppdraget utan jag satt på verandan och drack kaffe och berättade historier. Vi bröt upp och gick och la oss. Vi somnade i varandras armar.
Fler noveller av samma författare
