Den där dagen....Bok 6 Familjen Kapitel 13
Kapitel 13
Vi vaknade på morgonen och klädde på oss och gav oss ut på vår vanliga löprunda. Vi kom hem och gick ner i källaren och sparrades. När vi kom upp så lagade vi frukost och huset började vakna.
Barnen kom in med kvinnorna från andra huset. Ungdomarna kom och satte sig och vi åt frukost. När vi var klara så hjälptes vi åt att duka ut. Vi bytte om allihop och sen så satte vi oss i bilarna och åkte iväg.
Planet väntade på oss och vi gick ombord och flög iväg. Vi kom fram till huvudstaden och en buss väntade på oss och vi gick ombord. Bussen körde iväg och vi kom fram till slottet och den stannade på borggården. Vi gick ut och en kvinna väntade på oss
- Hej sa jag Niklas, detta är min fru Rebecka
- Hej och välkomna
- Tack sa jag, vart skall vi?
- Följ med mig sa hon
Hon började gå och vi gick på led efter henne, vi kom in i ett bibliotek och jag tittade mig omkring av gammal vana, men där var inget intressant. Vi fortsatte gå och vi kom fram till en dörr
- Om ni väntar här så skall jag meddela att ni är här
- Ok sa jag och log
Hon gick in genom dörren, när hon stängt den så sa jag
- Då går vi in i attackmode
- Ok hörde jag bakom mig
- Låt oss dansa sa Esmeralda och log
Dörren öppnades och vi gick in. Det fanns en rad med stolar där vi skulle sitta och vi satte oss. Kungen och drottningen stod framför oss och jag anade ett leende på kungens läppar.
Drottningen fokuserade sin blick på Isabella och hon tittade tillbaka på henne, spelet hade börjat och jag log inombords och önskade drottningen lycka till
- Åtta sa jag till Jesper
- Ok sa han
Ceremonin började och kungen talade och jag lyssnade halvhjärtat. Vi skulle gå fram och få våra titlar och medaljer. När alla varit framme så satte vi oss igen
- Vi skulle vilja bjuda er på lunch sa kungen
- Javisst ett ögonblick bara sa jag
Vi började lysa och sen så satte vi fart och avväpnade de åtta gömda vakterna och sen så gick vi tillbaka
- Nu kan vi äta, vi gillar inte oinbjudna gäster sa jag
Kungen stirrade på oss
- Jaha vart skall vi sa jag?
- Erh kom med här sa han och gick före
Vi gick in genom en dörr till en matsal och vi satte oss vid ett bord
- Nå sa kungen, vad handlade det om?
- Det skall du nog fråga din fru om
- Va?
- Ja det var hon som insisterade på de vakterna eller hur?
- Ja
- Mm hon vet vem vi är, eller rättare sagt hon tror att hon vet vem vi är
- Va?
- För att göra det enkelt, när du tillträdde tronen så kom det en präst från Vatikanen och hade ett samtal med dig angående de Utvalda eller hur?
- Ja sa han, det var så mycket hokus pokus så jag trodde att han led av religiös hysteri eller nåt
- Haha jisses ja de framställer oss ofta så
- Va?
- Vi är de utvalda, prästen hade inte religiös hysteri, inte mycket av det han sa var sant men det finns hur skall jag säga, ett ämbete kanske som heter De Utvalda och vi är dem jag och Rebecka. Din fru tror mer på oss än vad du gör men så har hon fått en annan uppfostran än du, eller hur?
- Va? Sa hon eller jo
- Precis, och alla skrönor och myter och allt annat dravel som du har fått höra stämmer inte, eller nästan allt stämmer inte. Det är så mycket mer. Men om du minns så sa prästen att vi skulle vara märkta eller hur?
- Ja ett par tatueringar
- Kommer ihåg vilka?
- Hm en blomma och ett träd
- Ok sa jag och log
Jag började lysa och knäppte upp min skjorta och visade min rygg, Rebecka drog upp klänningen och visade sitt ben
- Då var det avklarat, vi försöker göra det innan maten sa jag
- Herregud sa Drottningen
- Nja det beror på vilken gud du tror på, jag skulle mer säga jisses moderjord
- Ja sa Rebecka, det stämmer mer överens med verkligheten
- Så vad är då de utvalda sa jag, jag skall ger er den korta version som sammanfattar det hela. Men ni kan ta in maten så berättar jag medan vi äter
De stirrade på mig och kungen viftade till med handen. Serveringspersonal kom in och vi började äta.
Jag gav dem snabbversionen om vem vi är. Det tog ungefär en timme. Vi hade hunnit äta förrätt och huvudrätt när jag var klar och de började servera desserten
- Så det var den korta versionen, så vi har makten att be dig dansa en Jigg med oss, men du klarar dig, men din fru däremot har varit stygg. Hon har beblandat sig med personer som inte är så trevliga. Till ditt försvar skall sägas sa jag, och det är därför du inte dansar nu är att de hotat dig eller hur?
Hon stirrade på mig
- Ni vet
- Oja sa jag alltihop, vet han allt?
- Va sa kungen om vad?
- Vem hennes pappa och farfar umgicks med under kriget? Och hur de tjänade in familjeförmögenheten?
- Va?
- Tydligen inte, eller i alla fall inte allt. Här kommer en uppdatering
Jag berättade allt och kungen blev vit i ansiktet
- Herre jävlar sa han
- Det kostar en tia i svärburken sa Rebecka
- Va?
- När man svär så får man betala, drottning Elisabeth är skyldig oss tio pund
- Aha ok sa han och log
- Hur visste ni frågade drottningen
- Till skillnad från vad De första tror så vet vi allt, vi vet allt om dem med tro mig. Vi vet allt. Angående din bakgrund så var det faktiskt vår saligt galna farmor som satte oss på spåret
- Va? Er farmor sa kungen
- Oja vår farmor, de känner varandra, eller deras föräldrar har umgåtts i samma kretsar eller hur?
- Var er farmor…
- Ja
- Herregud sa drottningen
- Så du vet vem vår farmorsfar var?
- Ja sa hon
- Och då känner du till kartoteket?
- Ja viskade hon
- Det var en hel del intressanta namn där, vår farmor byggde ut det genom åren, hon var en galen kärring, men metodisk. Hon ströp Seans mamma tillexempel, han är friherre från där du kommer, du kanske kände till hans mor?
- Var din mor…
- Ja sa Sean
- Jag beklagar sorgen sa drottningen
- Tack sa Sean
- Så för att sammanfatta det, nu vet din man, så de kan inte utpressa dig om det. Hotar de med att gå till pressen så skall du säga följande, lyssna nu sa jag skarpt för detta är viktigt. Du skall säga såhär. Jag står under beskydd av De Utvalda och djävulens barn. Har du förstått? Upprepa det jag sa
Hon upprepade
- Bra sa jag, från och med denna sekund så är det slut lekt med dem, har du förstått?
- Ja
- Och försök inte spela husens spel med oss, du är inte tillräckligt duktig, och lyssnar du inte så kommer pressen att få reda på saker som är så djupt nedgrävda att det de har är en atom i rymden. Lyssnar du inte så kommer den informationen fram som finns i farmors kartotek om hela er släkt. Han kommer att få abdikera minst sa jag och pekade på kungen. Jag lovar även att det inte blir Jigg som kommer läras ut till er, det blir en helt annan dans är det förstått. Det är slut lekt nu. Jag kommer ringa till en gammal vän till dig nu, han kommer verifiera det jag sagt angående vem vi är och djävulens barn
Jag tog telefonen och ringde Robert
- Hej det är Niklas
- Hej sa han
- Jag sitter här med gammal vän till dig han och hans fru behöver få verifierat vem vi är och kanske vem djävulens barn är, kan du göra det?
- Ja
- Bra här kommer han
Jag räckte över telefonen till kungen, jag kunde höra Roberts desperata röst på andra sidan. Samtalet varade i fem minuter sen gav kungen tillbaks telefonen
- Hej sa jag, jag hörde att du hade en intressant natt härom natten, ett tips. Sluta med dina älskarinnor de leder dig bara längre ner i fördärvet, du skall nog hålla bättre koll på din dotter och fru med de umgås med fel personer sa jag. Bara ett vänligt tips
- Ok bara så du vet, jag visste inget om de där två
- Vi vet annars så hade du suttit på andra sidan med djävulens barn. De är rätt intressanta personer
- Pakten håller
- Bra sa jag, har du börjar vidta mått och steg?
- Ja
- Bra vi hörs sa jag och la på
- Nå ni två, en sak skall ni ha väldigt klart för er båda två, du skall lägga ner med din attityd mot oss, du är inte i närheten av att kunna spela allan mot oss är det förstått
Jag tittade på kungen och spände blicken i honom
- Jag skojade inte med din halvfjant till anställd när jag sa att vårt blod är renare än ditt, vi skulle om du bråkar mer få dig avsatt. Bara så du vet, du får sitta kvar med en varning låt det inte bli tre. Och du sa jag och spände blicken i drottningen försök aldrig mer spela husens spel med oss, du är en amatör och då är jag snäll. Skärper ni inte till er så kommer detta hus att drabbas av så många skandaler att man kommer se det som bäst att lägga ner denna charad är det uppfattat?
De stirrade på mig och nickade
- Bra sa jag, och vet att vi vet allt, vi ser allt och vi hör allt. Har alla ätit färdigt sa jag
- Ja Niklas sa alla
- Då går vi
Vi reste oss och gick ut ur rummet och vi tog oss ut ur slottet och satte oss i bussen och åkte iväg. Ingen sa något förrän vi kom på planet då började vi skratta allihop.
- Herregud vilka amatörer sa Elisabeth
- Ja jisses sa Isabella
- Herregud sa Gwendelyn och jag som en gång i tiden trodde att jag kunde spela med er, jisses
- Ni hotade precis hela kungahuset och fick dem att dansa efter pipa sa Elisabeth
- Ja sa jag vi är de vi är
- Jag älskar dig hjärtat, framförallt när du är uppretad jag blir rent till mig sa Rebecka i mitt huvud
- Så det blir du, då får jag vara lite bossig sen då
- Oja gärna sa hon och log
- Människor med makt fruktar egentligen bara en sak, det är att förlora den makten, vi hade kunnat ta bort deras makt och det visste de, nu vet de att vi kan göra det när vi vill om de inte gör som vi säger
- De där vakterna var kom de ifrån?
- Har inte en aning men de var inget vidare sa jag
- Nej verkligen inte sa Jesper
- Jag har hört en del om SÄPO vakter, det kanske var sådana
- Oavsett vad så vad trodde de?
- Ja du jag har inte en aning
- Nej inte jag i heller
Resten av resan var lugn, vi landade hemma, vi sa hej till Alex och Sean. Ilse och Annika stannade kvar när vi andra gick av. Jag skickade iväg de andra bilarna och vi väntade på de andra två.
De kom av planet och gick fram till oss, vi gick bort en bit från planet och det taxade ut. Vi tittade på det när det lättade och vi stod där en god stund och tittade efter det.
Vi gick ut till bilen och vi körde iväg. Jag körde inte hem utan till vårt glasställe och jag parkerade bilen. Vi köpte varsin glass och gick ut på bryggan och satte oss. Vi satt tysta och tittade på havet. De tittade på oss och började gråta.
Vi kramade om dem och vi tröstade dem så mycket vi kunde. De visste vad som väntade dem där borta och de skulle få det ännu tuffare än vad de hade haft det, de skulle lära sig allt på två månader i stället för fyra, visst de hade andra förberedelser men de skulle ändå gå igenom vissa moment med mindre tid på sig.
Vi satt där tills tårarna la sig. Vi reste oss upp och gick tillbaka till bilen och vi körde hem. Vi gick in och satte oss vid bordet. Övriga familjemedlemmar var extra tillgivna mot dem och delade med sig av all sin kärlek åt dem
- Vad säger du Annika skall vi supa och glömma?
- Ja varför inte sa hon
- Vi hänger med sa jag, ja vi super inte men vi hänger med
- Ok sa Ilse och log
Vi gick ut till bilen och satte oss jag körde intill stan och parkerade bilen, vi gick till vår restaurang och vi gick in. Vi satte oss vid vårt bord och de beställde in. De andra började droppa in och de satte sig vid bordet.
Annika och Ilse drack under tystnad. Det ena glaset efter det andra. Jag misstänkte att de förbrände alkoholen när de gick på toa och de blev aldrig riktigt fulla. De ville bara dricka
- Hur är det frågade Jörgen?
- Jodå sa jag fullrulle
- Samma här sa han, vad är det med de två?
- Deras pojkvänner åkte iväg på en resa idag som gör att de är borta i två månader
- Ok Annika med?
- Ja hon har skaffat kille
- Det var som fan sa Jörgen, någon vi känner?
- Rebeckas bror
- Va?
- Ja de har en bror sa jag och log, vi hittade honom häromdagen och det var kärlek vid första ögonkastet
- Så pass
- Ja sa jag
- Hur går det med familjeaffärerna?
- Jodå vi är igång igen sa jag och log, vi kom precis hem från att ha hotat att avsätta kungen
- Förlåt?
- Ja han och hans fru försökte spela husens spel med oss det gick inte så bra för dem
- Haha nej det kan jag tänka mig sa han
- Hur går företaget?
- Jodå bara bra sa han
- Skönt
- Ja verkligen sa han
- Hej sa Jonathan hur är läget?
- Jodå det är bra sa jag
- Hur är det med dem sa han och nickade mot Ilse och Annika?
- Jodå de dränker sorgerna, deras pojkvänner reste idag på en längre resa, så de är lite deppiga, jag och Rebecka är förkläde idag
- Aha ok för de håller på att tömma lagret på sprit, var gör de av allt
- Har inte en aning sa jag och log, men de får dricka tills de är färdiga sen kör Vi hem dem
- Ja se den kärleken sa han
- Jo så är det sa jag
- Vad händer annars?
- Vi skall snart ha student hemma hos oss sa jag
- Jesper och Esmeralda?
- Ja sa jag, de går ut i nästa vecka
- Där ser man
- Titta gärna förbi om ni vill
- Absolut sa Jonathan vi kommer
- Perfekt sa jag
- Vad skall det bli av dem sen?
- De skall in i familjeföretaget, de skall driva det nya hotellet
- Det var som fan sa han
- Det kostar en tia sa jag
- Javisst sa han och räckte en tia till Rebecka
- Det är snart klart så de skall snart börja jobba där, de har redan fått in bokningar så det skall nog gå bra. De kommer att skicka gäster hit för att äta
- Perfekt
- Ja om de inte vill äta på hotellets restaurang
- Perfekt
- Ja som sagt det skall nog bli bra sa jag och log
- Var är Ante och Elsa?
- Har inte en aning, de pratade om att ta det lugnt idag sa Jörgen
- Ok har tjejerna återhämtat sig från tillrättavisningen i julas
- Haha ja sa han, de var rätt spaka länge, inte för att de är kaxiga nu, men de hoppar inte högt längre i alla fall när man säger Rebecka, nu tittar de bara över axeln
- Haha perfekt sa jag och log
- Ja de behövde nog det faktiskt sa Jörgen
- Ja sa jag, det behövde de verkligen
Ilse tittade på mig, det var dags att åka hem
- Nu är våra vänner tillräckligt fulla anser de så nu skall vi köra hem dem, vi ses i veckan sa jag
Vi reste oss och gick ut och vi tog oss till bilen. De lös och förbrände alkoholen i kroppen och de satte sig i bilen. Vi körde hem och satte oss i biblioteket. De tittade på mig och jag log
- Rätt skönt va att kunna dricka så mycket man vill utan att bli full?
- Ett jäkla slöseri på pengar dock sa Annika
- Ingen fara vi betalade idag
- Haha gratis sprit och inte bli full sa Ilse
- Ja precis sa Rebecka och skrattade hon med, hur är det med er?
- Jodå det går sa Annika, det gjorde så förbannat ont bara, och det gör fortfarande ont
- Mm sa jag, det är en del av det som vi är, när vi blir förälskade och hittar rätt så att säga så är delningar en fysisk pärs inte bara psykisk. De känner precis likadant. Vi skall försöka sysselsätta er så mycket som möjligt för att ni skall tänka på annat så mycket som möjligt för att lätta på bördan, men tveka inte att komma till oss fyra och gråta ut lite
- Nej sa de
- Bra, håll inte inne med tårarna det blir inte bättre
- Nej sa de vi lovar
- Bra sa jag och log
- Det kommer inte bli lätt, och jag kan inte säga att det blir lättare ju längre tid som går, men kanske mer hanterbart?
- Ok sa de
- Träning kan hjälpa er sa Rebecka, så träna så mycket ni vill, vi skall sparra med er så mycket tiden tillåter, annars så har ni varandra
- Ja sa de och log
- Hur kommer det att gå för dem?
- Har inte en aning, sa Rebecka jag hoppas att det går bra
- Vem hade samtalet med dem?
- Jag och Jesper sa jag
- Ok hur gick det?
- De förstod, men de kommer att bli överraskade sa jag
- Mm det blev vi kan jag säga sa Annika jag trodde aldrig att jag skulle kunna hata er men det gjorde jag
- Mm jag med sa Ilse, jag trodde att jag skulle explodera av hat
- Men ni tog er igenom det, med hjälp av era styrkor och svagheter
- Ja sa Annika, jag insåg oavsett hur arg jag blir så älskar ni mig ändå, jag förstod en dag tanken med vad de gjorde med oss på order från er
- Mm sa Ilse, jag var så jävla rädd den dagen att jag hatade er med passion jag såg framför mig hur jag rände svärdet igenom er, när jag kom till insikt, att om jag drivit svärdet genom er så hade ni älskat mig ändå
- Som sagt vi lär ut med kärlek sa Rebecka och log, det finns två saker vi inte förlåter
- Lögner och Otro
- Ja sa jag enkelt, egentligen är det tre saker, hota inte vår familj, men den är inte officiell inom familjen
- Och att kunna säga att ni hatade oss, att ha det modet gör att ni aldrig kommer behöva ljuga för oss med hur ni känner er, oavsett känsla så kommer ni vara ärliga, ni kommer aldrig vara så arga eller så rädda för oss eller konsekvenserna att ni ljuger för oss
- Vem kommer få tuffast att nå insikt tror ni?
- Har inte en aning sa jag, deras precis som era styrkor är speciella för dem, och de måste konfrontera dem
- Ni har alla våra, som era styrkor va?
- Ja och vi har konfronterat dem alla
- Vilken är Esmeraldas?
- Hat sa jag
- Ok
- Jespers?
- Lycka
- Ok?
- Gwens?
- Hon är mest komplex faktiskt, känsla
- Ok?
- Mm känslan av en känsla, hon kan läsa känslor, det är det hon gör med färger, det är det vi gör med folk när vi läser dem, hon ser färger, vi ser kroppsspråk så att säga, jag kan inte förklara på annat vis. Så hon kommer att konfronteras av känslan av en känsla och skall växa med den. Men beskyddarna har en annan resa att göra än er, vi har fått göra Jespers och Esmeraldas resa, nu gör de Simons och Gwens
- Ok så det är därför de inte åker bort
- Inte till Japan de kommer åka till Spanien och ett annat ställe
- Ok vart är det?
- Hassashins födelseställe, den resan skall vi och de göra, när de är redo
- Ok är inte Jesper och Esmeralda redo för det än?
- Nej
- Herregud vad är det för ställe
- Helvetet på jorden sa jag, bokstavligt talat, platsen heter så
- Ok spännande
- Mm en plats som icke är där helvetets portar står och där helvetet kommer till liv denna dag alla dagar i all oändlighet. Så står det i boken
- Ok spännande plats
- Mm sa jag och log
- Vet ni var det är?
- Ja sa jag
- Ok vet ni allt?
- Oj det vet jag inte ingen kan väl veta allt men vi vet mycket i alla fall
- Mm sa Rebecka så är det vi vet en massa, men det finns en massa som vi inte vet
- Som?
- När ni skall bli föräldrar, vi vet att ni skall bli det men inte när
- Aha du menar så
- Mm
- De Första?
- Mm de är komplexa sa jag, egentligen de mest komplexa vi mött hitintills, men samtidigt så är de lätta. Lite som det Rebecka sa vi vet en massa, men det finns en massa som vi inte vet, lite så är det med dem. De spelar spelet med alla och de är duktiga, men de vet inte allt. De är väldigt okunniga om oss, men de vet om Tau, Tau tillexempel
- Kommer vi att demontera dem?
- Vi skall göra vårt bästa sa jag, de har hotat barnen, och det var inte bara en av dem som gjort det utan hela organisationen, så gör man inte, just nu sprider vi ut ryktet om det vi hörde, det kan räcka för att deras maktbas skall börja darra lite. Ungefär som ett för skalv till en jordbävning, det skälver lite, sen kommer vi och då kommer det att skaka rejält, sen blir följderna efterskalven. Som sprider sig till de andra organisationerna, att hota gärna oss men ge fan i vår familj
- Är det därför ni är så hönsiga, ni drar hoten till er i stället sa Ilse
- En av anledningarna ja sa Rebecka, bra läst sa hon och log
- Tack mor, men av anledningarna?
- Ja den största är att vi älskar er alla så att vi sprängts i atomer om något hänt er. Vi kan säga såhär när vi fick reda på att Simon fått en hjärnskakning så var vi beredda att bemöta det med en kärnvapenattack, och nej vi skojar och överdriver inte. Vi övervägde det under en sekund. Vi skulle med rätt påtryckningar få igång ett kärnvapenkrig om vi vill
- Herregud sa Annika
- Det är därför vi reagerar så hårt mot hot mot er, vi älskar er alla så mycket, och då kan ni tänka er vad vi är villiga att göra om de hotar Niklas sa Rebecka
- Eller tvärtom sa jag, det är där mer än en person som fått erfara sa jag
- Herregud sa Annika det är er kraft, kärlek
- Ja en av dem, kanske den starkaste men det är en av dem
- Är det, det som är den gudomliga kraften?
- En av orsakerna till den ja vår förmåga att hantera och konfrontera alla känslor och övervinna dem
- Herregud hur har ni överlevt?
- Tja sa jag och log, Vi är de vi är
- Haha
- Vi raljerar ibland med den mening, men det är faktiskt den som sammanfattar oss bäst, vi är de vi är, och det finns bara två av oss, vi är allt och inget.
- Herregud sa Ilse, ni har allas krafter och allas känslor och allas val som ni hanterar samtidigt? De valen som vi utsätts för individuellt utsätts ni också för allihop samtidigt?
- Ja eller rättare sagt vi har gått igenom dem för att kunna guida er genom dem, med kärlek
- Hur orkar ni?
- Med hjälp av kärlek
- Men er kärlek måste vara enorm, blir ni aldrig trötta?
- Jodå sa jag och ler, Plikten är tung som ett berg, ansvaret är lätt som en fjäder
- Jisses, alla de där små anekdoterna som ni kastar ur er ibland har mycket mer tyngd än vad ni ger sken av, för att lätta bördan för oss
- Ja sa jag enkelt
- Herregud sa Ilse med tårar i ögonen, älskar ni oss så mycket viskade hon
- Ja sa Rebecka och log, det gör vi
- Nu förstår jag vilket helvete det måste ha varit för er att skicka iväg och utsätta oss för det ni gjorde, och vi förenklade era smärtor, jag ber om ursäkt
- Ingen fara sa jag, Jesper raljerar ofta med oss angående det, men han vet och han gör det för att lätta på det där berget
- Så de vet?
- Ja precis som ni nu, vi har haft samma samtal med dem och kommer ha samma samtal med de andra när de är redo
- När Jesper säger att han inte känner någon avundsjuka mot våra krafter så kan jag lova er att han är glad att han två minuter yngre, samma med Esmeralda sa Rebecka
- Jag håller med sa Ilse
- Jag med sa Annika
- Och vi är glada för ansvaret sa jag och log, tro inget annat
- Vi var nära en gång och säga fuck you och välja att leva ett normalt liv
- Vilken känsla ledde er dit?
- Alla samtidigt, det var en spännande eftermiddag
- Va?
- Ja vi redde ut det på en eftermiddag
- Nja det var kortare än så hjärtat
- Jo men sammantaget så var det en eftermiddag
- Max två timmar
- Ok en vintereftermiddag då
- Haha ok
- Herregud sa Annika, jag brottades med min ilska i flera år
- Ja sa jag, vi har inte tid med det
- Nej sa Rebecka och log
- Haha ni är ta mig fan otroliga sa Ilse
- Tack sa jag och bugade på huvudet
- Vi lärde oss tålamod på en timme, ödmjukhet på lika lång tid och alla de där andra sakerna på lika lång tid. Det tog Mona en massa år att lära Leonardo det, framförallt tålamod vilket jag tror att han aldrig lärde sig ordentligt, ni brukar reta mig för min brist på det, Rebecka är värre, men jag tar på mig hennes brist så att hon slipper
- Och jag tar på mig Niklas ödmjukhet sa Rebecka, vi stöttar varandra lika mycket som vi stöttar er, mer till och med
- Så när du klipper gräset så är det egentligen Rebecka som skall göra det? Och när du är ödmjuk så är det egentligen Niklas som är det?
- Inte riktigt men något sådant ja sa jag
- Jisses, ni spelar spelet fast att ni inte behöver
- Lite så ja, men vi behöver det, den ende vi inte kan lura är min mor, hon är en slipad dam sa jag
- Mm sa Rebecka, jag har fortfarande inte hämtad mig från att spelade oss så länge som hon gjorde
- Nej sa jag, bonden
- Mm bonden, det är därför hon alltid påminner oss om bonden, hon kunde lika gärna sagt kom ihåg mig
- Hon var vår lektion i ödmjukhet
- Ja de fick en käpp i huvudet av en bonde, vi fick det av din mamma
- Mm så är det
- Ni lärde Alex ödmjukhet med lappen på hans rygg sa Ilse och log, min var smällen på rumpan för ett antal år sedan nu
- Min var när ni inte visade er ilska mot vad som hänt din styvmor, jag kunde ana ilskan där och jag blev rädd för den, men den kontrollen ni hade jisses vad jag ville ha den. Helt ärligt det var den som gjorde att jag beslutade mig för att hoppa på familjevagnen
- I mitt fall sa Jesper som kommit in så var det deras kärlek
- Ja sa Esmeralda samma här
- Jo den med sa Annika men vi pratade om ödmjukhet, den ödmjukhet ni visade mot er ilska, den ville jag ha. Sen kom kärleken
- Jag förringar inte det du kände, vi har helt olika förutsättningar in i det här, min ödmjukhets läxa var att de gav mig kärlek fast att jag där och då hatade er, ursäkta Rebecka men ni var så jävla perfekta
- Haha du är ursäktad
- Tack mor sa han och ler
- Ni visade mig en anonym människa så mycket kärlek direkt att jag hatade er för den förmågan sa Esmeralda
- Mm jag vet sa jag och ler du är också ursäktad, igen
- Alla har sådana historier att berätta om er och alla kommer alltid tillbaka till kärlek, det är som jag alltid säger, ni lär ut med kärlek
- Tack sa jag och bugade på mitt huvud
- Tack sa Rebecka och bugar på sitt huvud
- Vi älskar er precis lika mycket som ni älskar oss, sa Jesper
- Tack sa jag och Rebecka med en röst vi skall försöka göra oss värdiga av er kärlek
- På tal om ödmjukhet säger Ilse
- Mm sa jag och ler
- Har du ritat färdigt slashas? frågar Rebecka, Jesper
- Ja du allsmäktiga moder av allas moder
- Hur unge
- Jag är blott en mask som krälar för dig
- Om jag får be?
- Bara befall mig så kastar jag mig på marken du allsmäktiga
- Esmeralda
- Ja syrran
- Smiska honom sen
- Nej han står för smiskandet
- Ok gör något annat, visa honom fula tänder eller nåt
- Haha skrattar Jesper, ja du nu snackar vi hot, lite smisk är väl inget
- Förvisso ler Rebecka
- Men allvarligt jag är klar, vi kan ringa firman i morgon
- Perfekt gör det, förhandla fram ett bra pris
- Ja självklart
- Bra på tal om ödmjukhet
- Mm säger han och ler
- Hur lång tid?
- Tja ett par veckor max för grovjobbet, sen är det upptill damerna att inreda
- Ok Annika då har du att göra, vad behöver du och hur skall det se ut?
- Ok tack
- Lugnt, vi hjälper gärna till men det är du som bestämmer
- Ok tack, jag har lite idéer
- Perfekt säger Esmeralda och ler, vi tittar på det i morgon nu är det dags för smisk, nej förlåt sängen
- Haha vi ses i morgon
Vi bryter upp och går och lägger oss, vi är trötta efter dagen och nattens händelser. Vi duschar och sen lägger vi oss i sängen och somnar, i vår vanliga ställning med Rebecka på mitt bröst
Fler noveller av samma författare
