Den där dagen....Bok 6 Familjen Kapitel 8
Kapitel 8
Vi vaknade och jag tittade på Rebecka och log, jag kysste henne och tänkte på samtalet med Jonathan hur förundrade vi var varje morgon. Vi steg upp och tog på oss träningskläderna och snörade på oss skorna och gav oss i väg på en löprunda.
Vi kom hem efter fyrtiofem minuter och gick ner i träningsrummet, vi gick in i rummet och Ilse och Alex var redan där. Vi gick bort till våra ställ och tog Kniten vapnen och började sparras, vi drev varandra hårt och efter fyrtiominuter så var vi klara och log mot varandra.
- Jag älskar dessa sa Rebecka
- Ja sa jag, jag med
Ilse och Alex hade tränat färdigt och de hade tittat på oss och de kom fram och satte sig hos oss
- Jag gillar dem också sa Ilse
- Mm sa Alex de är skoj, svärdet är mitt huvudvapen men de där är riktigt skoj att slåss med
- Hur gick det igår? Frågade Rebecka
- Det gick bra, han är ingen trevlig man sa hon, han dricker för mycket, skriker domderar och fyller sin son med en massa skit, de bor i ett fint hus i ett av de finare områdena i stan, vi tror att huset har betalts med mutor. Han är väldigt bitter över sin situation och han är elak mot sin fru och andra barn, men sonen är hans favorit, han lär upp honom hur han skall manipulera de andra. Hans son är slipad och det obehagliga är att han gillar att göra det han gör
- Ok sa jag, det var som vi misstänkte. Skall vi göra en anmälan mot mannen så att frun och barnen kommer därifrån, vi kan ringa Ulla så att de åker dit och får bort dem från honom?
- Det låter som en väldigt bra ide sa Alex jag fick verkligen hålla mig i skinnet igår för att inte slå ner idioten
- Ok så pass?
- Ja hade inte Ilse lugnat mig så hade jag smiskat honom som hon gjorde med idioten på min skola
- Ja jag var minst lika förbannad och när han lappade till sin fru så höll jag också på att koka över
- Slår han dem?
- Ja både frun och de andra barnen
- Det avgör saken sa Rebecka
- Ja sa jag, jag ringer Ulla direkt, sen får ni två hämta hit honom ikväll, vi skall förklara för honom det dumma i att slå sin fru och barn
Jag gick och hämtade min telefon och ringde Ulla. Jag förklarade läget och gjorde en anmälan. Hon lovade att ta tag i det direkt, jag tackade och la på luren
- Då var det gjort, nu är det dags för frukost sen är det mental uppladdning inför mötet med vår älskade farfar sa jag. Alex förbered Ilse
- Ja Niklas
- Va? På vad
- Alex berättar sa jag
Vi gick upp och Isabella och Elisabeth höll på med frukosten och vi satte oss och började äta, vi såg till så att barnen fick frukost och pratade med dem. Jesper och Esmeralda kom in och satte sig.
Simon kom ner och började äta han med. Vi sa inte så mycket, alla var inne i sin bubbla inför konfrontationen med vår farfar. När vi ätit färdigt så dukade vi av och diskade.
Vi lekte med barnen en stund och det skingrade tankarna för mig. Jag förundrades över dessa små liv och deras framfart. Tiden gick och det blev dags att göra sig i ordning, vi gick in på vårt rum och bytte om.
När vi var klara så gick vi ut i matsalen, de andra kom in och satte sig de med. Vi tittade på varandra och nickade. Vi var redo för att möta honom, denna man som format den man som gjort det han gjorde mot oss.
Någonstans så insåg jag att vår far aldrig haft en chans mot detta monster som snart skulle komma inrullande framför huset. Det ringde på porttelefonen och jag reste mig och tittade på de andra, de nickade.
Jag gick till dörren och tryckte på knappen. Jag öppnade ytterdörren och en limousin rullade fram och stannade. Efter den så kom det två bilar till med livvakterna.
De stannade och de klev ur bilen och gick fram till limousinen och öppnade dörren, den ene vakten tittade på mig och blinkade, jag log och blinkade tillbaka.
Jag såg två ben stickas ut ur bilen och han klev ut. Han reste sig och mötte min blick. Jag såg hur han stelnade till och färgen försvann från hans ansikte
- Hej farfar sa jag välkommen till mitt hem
Han fann sig och svarade
- Farfar du måste förväxla mig med någon annan
- Nej sa jag, jag vet precis vem du är, välkommen in sa jag
Han stod still och tittade på mig. Sen rörde han sig mot mig, jag sträckte fram handen och han tittade på den och tog den. Han hade ett fast handslag och han tryckte till som för att testa mig, jag log och tryckte tillbaka.
Han reagerade på smärtan men han sa ingenting. Med det handslaget så markerade jag vem som bestämde. Med det handslaget så var han en slagen man, jag visste det och det gjorde han med.
- Som sagt välkommen till vårt hem sa jag, det finns en del personer därinne som verkligen vill träffa dig, det är inte var dag som vi får tillbaka en släkting
- Som sagt jag vet inte vad du insinuerar
- Såja, såja sa jag du behöver inte spela teater mer. Vi vet vem du är och du vet vem jag är och du misstänker nog vem som sitter därinne. Ni kan åka nu sa jag till livvakterna
- Ja sa de och satte sig i bilarna och körde iväg
- Va? Vänta vad händer?
- Det är våra livvakter sa jag, vi leder Broderskapet
- Vi?
- Ja familjen sa jag vår familj. Men kom nu de längtar efter att träffa dig farfar sa jag
Jag tog honom hårt och bestämt i armen och ledde honom in i huset. Vi gick in och ut till matplatsen, han stannade och stirrade på dem. Hans blick flackade från den ene till den andre. När hans blick kom till våra mödrar då stirrade han
- Som du ser så är vi alla här, jag ser att du känner igen våra mödrar sa jag, och jag tror nog att du känner igen dina barnbarn, ja vi är faktiskt allihop här sa jag, de andra känner du nog inte igen, men det där är min fru Rebecka, det där är Ilse hennes syster och det där är hennes tvillingsyster Esmeralda, deras andra syster är i England och deras bror har vi inte hittat än
- Sean sa han
- Just det Sean sa jag och tittade på Annika
- Hur är det möjligt viskade han
Han var i chock och sa saker som han inte tänkt sig säga, han samlade sig märkte jag och log
- Hur det är möjligt sa jag? Det var inte så svårt när vi väl insåg vem vi är jag och Rebecka
- Va? Vadå är?
- Jaså du har inte räknat ut det sa jag med lätt ton, men sätt dig så att du får vila benen, här varsågod sa jag och drog ut en stol. Får det vara lite kaffe?
- Va? Erh ja tack sa han
Jag satte en mugg framför honom och jag slog upp kaffe åt honom
- Socker? Mjölk?
- Va? Socker tack
Jag räckte honom sockret
- Varsågod, nå vill du tala affärer direkt eller du vill tala om gamla minnen?
- Va? Affärer vadå är ni?
- Oj vad trodde du? Ni vill låna ännu mer pengar av oss, jag trodde att du var informerad om det
- Givetvis fräste han
Jag log igen, nu så börjar det likna något
- Alltså affärer sa jag bra, vi måste nog säga nej denna gång sa jag, ni är redan skyldiga oss dubbla den summan som ni vill låna, men om du har något mer att erbjuda så
- Va? Vad menar du, vi är inte skyldiga så mycket?
- Jo faktum är att ni är skyldiga oss två miljarder kronor, ni har rätt dåliga revisorer och de som förhandlat innan har inte läst det finstilta sa jag, de gick med på 30% ränta i ren desperation, på beloppet som lånades, vi har fått ta över era panter som lämnades men de täcker inte mellanskillnaden tyvärr för er. Så farfar sa jag så om du inte har något bättre att ha som säkerhet mer än det ni redan lämnat från er så måste vi nog tyvärr säga nej till mer pengar
Han stirrade på mig, jag såg hur han spände sina händer på handtaget på sin käpp, han drack lite kaffe för att vinna tid. Jag tittade lugnt på honom och log
- Vi fick en annan uppfattning när vi talade med er bankir
- Jaså sa jag, ja ibland så hör man bara det man vill höra så att säga när man är desperat, och ni är desperata, ni har skulder till människor som det inte är bra att vara skyldiga så att säga, vad som fick er att bli så desperata att ni lånade pengar av Sergej övergår mitt förstånd, när jag var liten så fick jag alltid intrycket av att du var ganska intelligent, men när jag hörde det så inser jag att du nog börjar bli för gammal för det här spelet
Han stelnade till när jag nämnde Sergejs namn, och blev om möjligt ännu vitare i ansiktet
- Men för gammal vänskaps skull sa jag så har vi löst de skulderna hos honom, han blev överraskad men han var skyldig mig en tjänst den gode Sergej, han är nästan lika galen som du, så eftersom jag är van vid galningar så hade jag inga problem med att göra affärer med honom. Så förutom de pengar ni är skyldiga oss för de lån ni tagit av oss så är ni skyldiga oss de pengarna med, vi har även tagit över de säkerheterna som ni gav de röda, han var inte glad att förlora er som kunder till de mer ljusskygga affärerna, kvinnohandeln, vapnen, knarket osv. men för de pengar han fick och framförallt för den tjänsten han var skyldig oss så gick han med på det. Förresten du har väl hört att han gett sina barn mitt namn
Han stirrade på mig nu med utstående ögon och gapade
- Hur är det farfar sa jag, du ser blek ut, behöver du luft? Mår du inte bra? Elisabeth är läkare så hon kan kolla dig om du vill?
Han andades in och skakade på huvudet
- En annan sak bara sa jag och tittade på honom, hur fick du farmor till att gå med på att lura alla att hon skjutit huvudet av dig? Var det svårt att övertala henne eller hon kanske önskade att hon gjort det på riktigt?
- Va? Nej det var inga problem sa han, hon gick villigt med på det
- För att slippa dig?
- Va? Nej hon älskar mig
- Ok sa jag så hon gjorde det av kärlek?
- Ja sa han
- Ok sa jag, ja den kan visa sig på många olika vis, var det av kärlek du gjorde vad du gjorde mot vår far?
- Vad menar du?
- Ja att du formade honom till det han blev? Eller förlåt, du var ju inte ensam eller hur, farmor spelade en del i det hon med, kanske till och med lejonparten. För om jag tyckte att du var intelligent så är det inget mot henne eller hur, det var hon som övertalade dig att komma hit eller hur?
Han stirrade på mig och nickade
- Som sagt hon är slipad, hon trodde att hon var lika slipad som oss, men tyvärr farfar vi spelar inte i samma liga. Du förstår för att göra en lång historia kort så att du vet vad du har emot dig så är jag och Rebecka de utvalda
Jag hade börjat knäppa upp min skjorta när jag pratade, jag hade tagit fram mina ärr på ryggen för effektens skull, jag tog av mig skjortan och började lysa
- Som du ser farfar, så fick jag minnen av far och det är inte tatueringarna, han lärde sig detta av dig. Det han inte anande var att han formade mig för att kunna bära ansvaret av att vara den utvalde, er fantastiska plan som ni smidde, den har slagit fullständigt bakut, ni trodde inte på profetian, ni lät våra mödrar utstå de värsta fasor man kan tänka sig, ni försökte bryta ner oss syskon på båda sidor och det enda ni lyckades med i er enfald var att göra oss starkare än någonsin. Angående farmor så räknade vi ut för länge sedan jag och Rebecka vem som satt på intelligensen i familjen och det är inte du eller min far, det är farmor. Hon har offrat dig, det är som i schack ibland får man offra pjäser för att skydda sig själv, men det farmor inte räknat med var att hon spelade mot oss. Inte ens i sina vildaste mardrömmar så räknade hon med det. Sen att ni inte har en aning om vad det innebär att vara de utvalda är en annan sak, ni tror att det är en hederstitel som man bara viftar med för att lura vidskepliga människor. Jag får göra dig besviken där farfar, det är så mycket mer. Ni har inte intelligens nog att greppa hur stort det är.
Det ringde på porttelefonen och jag reste mig och gick och öppnade, en bil rullade in på grusvägen och stannade, två män hoppade ur och öppnade bakdörren och ledde ut en kvinna som hade en påse över huvudet.
Jag tog henne lätt i armen och ledde henne in huset och satte henne bredvid min farfar. Jag drog på mig en tröja, jag tryckte till min farfar på halsen och han stirrade på mig och jag log mot honom.
Jag drog av henne huvan. Hon var en vacker kvinna, jag kunde se drag av mig själv hos henne och hon tittade på mig och på de andra som satt runt bordet, hon stelnade till och blev vit i ansiktet, hon vände blicken mot mig och ryckte till
- Hej farmor sa jag välkommen till vårt hem, vi ber om ursäkt för arrangemanget, men vi misstänkte att du inte var intresserad av att tacka ja till en officiell inbjudan
- Niklas sa hon lågt
- Ja farmor sa jag och log, va skönt att du inte försöker spela teater, han försökte det, det gick inte så bra sa jag. Han är stum av lycka över att få träffa sina barnbarn och barnbarnsbarn och våra respektive så att han inte kan tala
- Är det er vi lånat pengar av?
- Ja farmor, precis så är det
- Men jag….
- Du visste inget. Nej sa jag, du trodde att du är bäst av alla på att spela husens spel, jag kan säga att det har varit roligt för mig och Rebecka att spela mot dig Du roade oss med dina krumbukter och utspel
- Roade er?
- Ja roade oss sa jag. Det är inte ofta vi får lite motstånd i alla fall så att vi får tänka mer än i tio sekunder, vi är fulla av beundran eller vad man skall kalla det för hur du har spelat spelet. Om jag sammanfattar så vet vi allt, du har haft en imponerande karriär får jag säga. Du byggde inte bara upp en organisation, du byggde upp två eller hur? Med vårt familjenamn som fasad, problemet med den planen var att far aldrig lyckades bryta ner mig. När jag sen gjorde revolt så kom första sprickan i din plan, och som du har hatat mig för det. Du har alltid hatat mig för du var den ende som förstod profetian. Indirekt så har du hatat min mor och Rebeckas mor med och Rebecka, och hela ditt hat har handlat om avundsjuka och maktbegär. Du har spelat spelet högt och allt mer desperat. Det enda du inte räknade med eller inte förstod var att du spelade mot två personer som dog för 600år sedan. Det övergick ditt förstånd för det var inte logiskt, du är nästan lika bra på att tänka logiskt som ditt barnbarn Simon, men bara nästan
Hon stirrade på mig och slickade sig om läpparna
- Ni kan inte röra mig
- Jaså sa jag med spelad förvåning
- Jag är orörbar
Jag petade på henne
- Jodå det gick alldeles utmärkt sa jag
- Jag menade inte så fräste hon
Jag slog henne med öppen hand så att hennes huvud studsade bakåt
- Jodå farmor viskade jag med farlig röst. Jag kan röra dig precis så mycket jag vill, vill du uppleva precis hur mycket jag kan röra dig sa jag
Jag tog av min tröja igen och började lysa. Jag gav min ilska fritt spelrum och bara fortsatte att öka i styrka, de andra blundade jag tvingade hennes ögon att vara öppna så att jag nästan förblindade henne
- Jodå farmor vi kan göra precis vad vi vill. Du precis som han sa jag och nickade mot min farfar har inte förstått vad det innebär att var de utvalda.
Rebecka knäppte upp sin blus och tog av den och lös hon med. Vi lös lika starkt och hon stirrade på oss, jag tog av mig mina byxor och kalsonger och stod naken framför henne. Hon stirrade på mina tatueringar. Rebecka klädde också av sig
- Ja farmor alla myter som du inte trodde på är sanna. Precis allt är sant, det är bara det att vi är så mycket mer. Vi vet allt så, nej jag är inte speciellt rädd för dina hotelser, eller dina planer. Kineserna vill inte ta i dig med tång, de avtal du har med Orden är inte värda ett skit. De röda kommer inte hjälpa dig, inte familjerna, framförallt inte Dracul. Ingen av de andra hemliga organisationerna kommer att komma till din undsättning, ditt kartotek kan inte hjälpa dig denna gång. Det du har i huvudet kommer inte komma ut det har vi försäkrat alla om och det vet att vi håller ord. Så försök inte hota oss igen, och för att du försökt döda dina barnbarnsbarn så kommer du att få lida mer än du någonsin gjort förut. All annan smärta du fått utstå innan kommer att blekna i jämförelse. Du kommer att önska att du var hos din far igen när han lärde upp dig. Ja farmor vi vet. Vi vet allt precis allt varenda en liten detalj, vi vet vad han och de andra gjorde med dig. Tro mig när jag säger att det kommer att vara som att ligga mellan dina sidenlakan i jämförelse
Vi slutade lysa och tog på oss våra kläder. De andra öppnade ögonen och vår farmor skakade i hela kroppen. Hela hon darrade av naken skräck, jag tryckte på min farfars hals
- Han vet inget om dig eller hur sa jag till min farmor. Vem din far egentligen eller hur? Vem du är upplärd av? Och hur du blev utvald och upplärd
- Nej sa viskade hon, ni vet?
- Ja farmor sa jag vi vet, och om du tror att vi känner medlidande med dig så kan du tänka om. Vi vet att du underkastade dig med glädje, din far kom över boken och läste i den. Han fattade inte så mycket så han förvrängde det som stod för att få det till att passa hans syften. Det finns bara två personer på hela planeten som kan läsa den boken, det är jag och Rebecka. Så snälla farmor för min skull hota mig igen, eller våra barn snälla uttala hotet igen så att jag har en anledning att slå dig så hårt att du landar i väggen där borta. Jag lovar att hela dig så att jag kan göra det igen
Jag stirrade på henne med mina svartaste ögon
- Inte? sa jag, det är inte så kul att inte ha makten eller hur. Simon ville göra precis så med farfar, det han dock inte visste var att det var du som låg bakom allt, precis allt. Så jag är frestad att ge honom en timme med dig, sen en timme åt var och en härinne med dig att låta dem göra precis vad de vill med dig.
Hon började skaka av skräck
- Letar du efter din tand? Denna sa jag och visade henne en tand, så lätt kommer du inte undan sa jag. Vi såg till att de drog ut den innan de tog dig hit. Att krossa samfundet var bara en del i vår plan, vilket vi gjort. Det finns inget kvar. Ingenting, hela ditt och din fars imperium är krossat lagt i smulor, det är mer krossat än vad Dresden blev under kriget, du har ingenting kvar, vi har ditt kartotek och din fars, det har historiker letat efter länge. Det var intressant läsning, det var ditt med. Så Simon vår farfar är ett svin, men han hade ingen chans mot henne, det hade inte vår far i heller. Så vill du få utlopp för ditt hat, alla de gånger far våldtog dig så är det henne du skall straffa sa jag
Han tittade på mig och log ett diaboliskt leende
- Jag förlåter dig farmor sa han
Hon ryckte till som om han hade slagit henne. De andra tittade på henne och upprepade hans ord, när Jesper som satt sist så skrek hon av smärta
- Ja kärlek kan göra ont sa jag. Nu väntar du på att jag och Rebecka skall förlåta dig eller hur
Hon stirrade på mig och skrek av skräck. Jag lät henne skrika sen slog jag en gång och hon flög iväg och slog i väggen med ett brak. Jag gick fram till henne och helade henne och bar tillbaka henne till stolen. Hon stirrade på mig, sen slog Rebecka till och hon flög iväg igen, Rebecka upprepade vad jag gjort
- Men farmor eftersom du sjönk så lågt som man bara kan sjunka i din avundsjuka och maktlystnad så kan vi inte låta det gå ostraffat, så även om jag velat så kan jag inte förlåta dig
- Inte jag i heller sa Rebecka
- Inte dig i heller farfar
- Nej sa Rebecka ni är av samma skrot och korn
- Vi kommer att dela ut den bestraffning ni förtjänar. Sen kommer ni att återförenas med er son, ni tre skall bo i samma cell, ni skall dela er galenskap med varandra för all framtid. Ni kommer att inse att han inte kan höra er, tala med er eller se er. Han är kastrerad och omanlig gjord. Er son är ensam med sina tankar för allt framtid. Ni kommer att möta samma öde, ni tre skall bo i en cell på 2*3 meter, femtio meter ner i jorden, ingen kommer att höra era skrik, ni skall slippa bli blinda, döva eller stumma. Ni kommer att försvinna från jordens yta, om en månad kommer folk att säga - Vi undrar vad som hände med dem, om två månader så blir svaret vem? Om tre månader så finns det ingen som minns er längre. Ni kommer att försvinna i total glömska. Vi kommer inte minnas er i heller, vi kommer aldrig mer att prata om er. Ni kommer att försvinna och bli ingen. Du skulle inte försökt döda dina barnbarnsbarn, man ger sig inte på de utvaldas avkomma. Hade din far kunnat tolkat boken så hade han förklarat det för dig, de är orörbara, men du trodde att du var orörbar, vilket vi har bevisat att du inte är. Men han trodde att han var odödlig i sin makt, det blev han varse om att han inte var eller hur, det var din sorgligaste och mest lyckliga dag den dag han dog, visst var det du som såg till att han fick blodförgiftning eller hur? Då när besökte honom på sjukhuset som den hysteriska sörjande dottern, då såg du till att han fick den. Redan då spelade du spelet? Du avslöjade hans färdväg till rätt människor eller hur? Allt du gjort sedan dess har handlat om att befästa din makt, du trodde att din pappa var den bäste på att spela spelet och kunde du överlista honom så kunde du överlista vem som helst. Du offrade din egen far och mentor för makt och avundsjuka. Nu kommer du att försvinna på grund av den, med vetskapen om att det var vi som gjorde det. Är du inte stolt över dina barnbarn, farmor och deras respektive. Vi spelade spelet bättre än dig.
- Ja sa hon tyst
- Herregud sa min farfar, vem är ni?
- Det trodde jag var klart vid det här laget sa jag vi är de utvalda och deras familj. Som jag sa innan alla de myter du hört är sanna, vi är reinkarnationer av Leonardo och Mona – Lisa vi är dem fast tiotusen gånger mer, alla är vi de i boken, mödrarna, sökarna, dråparna, beskyddarna och de utvalda vi är dem, hennes far förvrängde texten till att hon trodde att hon var den utvalda, hon har levt i den tron det mesta av sitt liv tills profetian kom i dager, då förvrängde hon den efter sina syften. Det hon inte hade räknat med var att våra anfäder spelade spelet bättre än henne, de satte sin tilltro till den starkaste kraft som finns, kärlek. Den kraften slår allt. När hon insåg att hon inte var den utvalda så satte hon igång en plan som lett oss hit, till räkenskapens dag. Hon har mördat, våldtagit, torterat, lurats och en massa andra saker för att få leva i villfarelsen att hon var den utvalda. Hon trodde att hon var allsmäktig, hon började tro på myten om sig själv och blev maktgalen och kunde inte få nog av dricka ur den källan. Makten förblindade henne och gjorde henne galen. Ingen människa vid sina sinnesfullabruk skulle göra det hon gjort för makt. Alla de män hon lägrat och kvinnor för att få makt. Alla de hon mördat, torterat och förgjort för makt. Du har aldrig betytt ett dugg för henne, inte vår far i heller, ni var verktyg för att hon skulle få sina drömmar uppfyllda, hon är totalt oförmögen att känna kärlek, hon vet inte hur man gör. Hur många tusen är det du har lägrat farmor? Ett, två, tre? Och du har föraktat honom varenda gång, ibland har du gjort det bara för att han har varit ovetande av ren skadeglädje? Vi har mött en hel del sjuka människor de senaste åren men du är den värsta vi har råkat utför, för du är inte sjuk farmor, du är bara ren skär ondska. Men tänk nu på att den ende som i framtiden kommer att kunna släcka din lust är den man du föraktar mest i hela världen, du kommer inte att kunna stå emot för din lust är för stor, du har druckit för mycket av den där drycken du såg till att de män som våldtog våra mödrar när vi skapades drack. Det är en bieffekt med den, den går inte att stoppa om man druckit för mycket av den, och du kommer aldrig mer att få känna dess smak på dina läppar.
Hon började skrika och jag tryckte henne på halsen
- Du stör med ditt skrikande sa jag. Farfar oavsett vad du gjort mot mig och alla andra så kan jag känna medlidande med dig, jag kan till och med förlåta dig. Du hade aldrig en chans, men du kommer inte undan din bestraffning. Men när du nu vet vad du nu vet och kommer vara nästan ensam med henne så kanske du delar ut din egen bestraffning
Han stirrade på mig och sen på vår farmor
- Vi skulle kunna tortera er tills ni blev galna, men ingen tortyr vi utsätter er för fysiskt kommet att kunna mäta sig med den psykiska tortyr som ni får utstå resten av era liv. Farfar vad kan du berätta om Sean?
Min farmor skakade på huvudet, jag slog till en gång och hennes ögon spärrades upp
- Lägg dig inte i för då kommer du få mer ont sa jag, nå farfar, vad kan du berätta om honom
Han stirrade på henne sen på mig och sen tillbaka på henne och svalde
- Vad erbjuder du i gengäld?
- Att du slipper den smärta som hon känner nu sa jag och slog till henne igen och hennes ögon spärrades upp ännu mer, du slipper bli kastrerad
- Han är son till deras far
- Jo det vet vi sa jag
- Hans mor var en grevinna som var vän till er farmor hon kom från Österrike, deras fäder hade varit vänner, hon var äldre och ville ha en arvinge. Er farmor övertalade deras far att agera avelstjur i utbyte mot att få bygga sitt imperium
- Var finns han nu?
- Ingen vet han försvann för tio år sedan ingen vet vart
Jag slog till min farmor igen och hon trillade ner på golvet
- Vill du hamna där?
- Nej, nej jag lovar, sista gången jag såg honom så var det i vårt hus i St Tropez. Jag lovar att jag vet inte mer, er farmor skickade iväg honom
- Kommer någon ihåg honom där?
- Ja han hade en flickvän som inte föll din farmor i smaken. Det var därför hon skickade iväg honom, jag räddade henne
- I utbyte mot tjänster sa jag?
- Ja sa han lågt
- Lever hon?
- Jadå jag lovar
- Var är hon?
- I England, hon tillhör en av familjerna där, de kunde inte döda henne för hennes mamma är en ledande person där
- Så du har utnyttjat Delila?
- Va? Hur visste ni?
- Vi vet allt
- Herregud sa han
Jag tittade på min farmor och lyfte upp henne och slog till tre gånger och tryckte henne på halsen
- Stämmer det han säger?
- Ja sa hon lågt
- Var är Sean?
- Jag vet inte sa hon jag svär jag vet inte, han vände mig ryggen och försvann jag har försökt hitta honom men han är som uppslukad av marken.
- Jag tror dig inte sa jag
Jag slog till fyra gånger och hon kastades av stolen och drog ihop sig som en boll och skrek. Jag lät henne ligga där i en minut. Jag lyfte upp henne i stolen igen och slog till
- Nå då tar vi det en gång till sa jag, var är han?
- Jag vet inte sa hon, hon grät nu, jag vet inte, han ville inte ha med mig att göra längre
- Det kan jag förstå. Ni hotade honom, ni delade honom från den kvinna han älskade, du gjorde ett avtal med deras far. Du tog med dig honom och Ho Minh till England hotade hennes mamma och våldtog Delila och raderade hennes minne av det som hänt. Och du är förvånad över att han inte vill ha något med er att göra. Lever hans mor och tro mig jag vet om du ljuger
- Nej sa hon matt, hon dog när han var ung, vi tog in honom och fostrade honom som vår egen
- Hur dog hon? Blev du avundsjuk på att hon var vackrare än dig? Eller var det något annat som drev dig till att mörda henne, ville du känna hur det kändes att ha dina händer runt hennes hals, se henne i ögonen när livet försvann. Var det den kicken som drev dig till att döda henne. Hon som du kallade din enda vän? Hon som visste om hemligheten om vem du verkligen är? Vem din far är, när du satt naken grensle över henne efter en av era intima stunder. Vad var det som drev dig? Avundsjuka? rädsla? Hotade hon dig?
Hon stirrar på mig och darrar
- Vad var det farmor?
- Hon skojade om min far sa hon. Hon hånade honom den slinkan, hennes far som var en nolla i jämförelse med min, ja jag ströp henne till ljuset slocknade i hennes ögon
- Herregud sa min farfar chockad
- Hon var inte den första och inte den sista i heller, eller hur? Men hon var den som gav dig mest njutning
- Ja viskade hon
- Det var som en erotisk upplevelse eller hur
- Ja jag darrade i hela kroppen av åtrå ingen annan har nått upp till den gången viskade min farmor
- Nå sa jag vet du var han är?
- Nej viskade hon, det vet jag inte. Jag önskar att jag gjorde
- För att han vet sanningen eller hur
- Ja sa hon lågt, men om du redan vet allt varför gör du såhär?
- VI vill få saker bekräftade sa jag. Nu kommer följande att hända, om en liten stund kommer det två vakter som hämtar er, ni kommer att sättas på ett plan och sen får ni göra en båtresa. När ni kommer fram så kommer ni att föras ner i en bunker femtio meter under marken, ni kommer att få dela cell med er son. Ni kommer att slippa hans öde. Ni skall kunna prata, lyssna och se. Ni kommer att få leva där tills ni dör. Det finns inga som helst möjligheter att fly. Ni tre skall leva tillsammans varenda sekund som ni har kvar av era usla liv. Ni finns inte längre. Ni existerar inte, det kommer att vara som om ni aldrig funnits.
Det ringde på porttelefonen och jag öppnade, två män kom fram till dörren och jag och Rebecka hämtade dem och lämnade över dem till vakterna. Vi såg dem fösas in i bilen sen gick vi tillbaka till de andra
- Hur mår ni frågade min mor
- Det går sa jag, det var en pärs men nu är det över sa jag, herregud det är över
Rebecka kramade mig och började lysa och delade med sig av sin kärlek till mig, vi kramades en lång stund innan vi satte oss.
- Jag vet att det var jobbigt Niklas sa Ilse men ni var lysande sa hon
- Ja sa Esmeralda
- Jag är inget historiskt geni sa Jesper vem var vår farmorsfar?
- Vill du verkligen veta, jag kan säga att när jag fick reda på så vände det sig i magen på mig
- Ja det är väl lika bra sa han, att ta alla hemskheter på en gång
- Reinhard Heydrich sa jag
- Oh herregud sa Jesper som sagt lika bra att ta alla hemskheter på en gång
- Jisses sa Annika, jag förväntade mig något illa men inte som det här sa hon
- Jaha sa Alex det var ju en munter nyhet eller inte
- Nej inte direkt sa jag men, vi har inget med honom att göra sa jag och vi kommer aldrig att ha något med honom att göra så att säga, vi är inte några andra efter att vi fått veta detta. De existerar inte för mig längre, de finns inte och de kommer aldrig att finnas för mig mer
- Precis sa Rebecka
- Hur visste ni om Sean?
- Det gjorde vi inte, jag bara chansade sa jag och log, kalla det en magkänsla jag bara kastade det ur mig
- Ok det var en bra känsla sa Annika och log, nu har jag i alla fall lite att gå på
- Du får följa med till Delila i morgon och pratar med henne efter att vi gjort vår grej sa jag
- Ok sa hon
- Nu mina älskade mödrar sa jag så har ni fått er hämnd, Samfundet är raserat, det finns ingenting kvar av det och snart är minnet av det raderat med. De var de sista resterna av dem organisationen. Vi har som jag sa till dem pulveriserat dem fullständigt. Vi äger allt som var deras, vi har stoppat alla de olagliga affärerna och vi satt de ansvariga bakom lås och bom. De två var de sista. Under dagen så har Medici och Broderskapet samlat ihop de som fanns kvar. Ingen av dem var med om det som hände er. De var bara anställda. Så nu finns de inte mer och kommer inte att finnas mer
De tittade på mig med tårar i ögonen, min mor reste sig och pussade mig, sen pussade hon Rebecka och böjde på huvudet. Elisabeth gjorde samma sak
- Tack våra älskade barn sa hon till oss, och tack till er alla vi vet vilket jobb ni lagt ner allihop sa Elisabeth
- Jag kan bara hålla med sa Isabella. Rebell Lena har fått sin hämnd
- Ja sa Annika, tack för att jag fick vara med sa hon för min mors skull
- Tack alla för hjälpen sa jag nu skall jag ringa till Gunther och meddela att vi är klara
Jag tog fram min telefon och ringde till Gunther
- Hej sa jag
- Hej sa Gunther
- Vi är klara nu de är hämtade
- Ok då vet jag det sa han
- Har vi kontroll över alla deras företag nu?
- Ja det har vi, nu kan vi börja sätta press på kineserna
- Bra sa jag, förresten vi fick namnet på deras bror och en liten bakgrundshistoria, kan du bekräfta om hans namn är Sean?
- Ja sa Gunther
- Och han är från Österrike?
- Ja sa han, mer kan jag inte säga
- Ok då får Annika göra resten av jobbet sa jag och log mot henne
- Det får hon sa Gunther
- Vi hörs sa jag
- Det gör vi gör vi sa han
Jag la på luren, jag tittade på de andra också log jag, vi kunde stryka ytterligare en organisation från listan, nu har vi bara sex kvar.
- Jaha två nere och sex kvar sa jag och log
- Ja sa Rebecka vem blir nästa?
- Jag har inte en aning, vi har en gås eller två oplockade med Orden, men där har vi vapenstillestånd just nu i alla fall. Som sagt vi får se vi har skjutit upp samtalen kineserna länge nu. Det känns som att precis när vi skall börja så kommer något annat mellan så vi får vänta, vi får se helt enkelt vad som händer, först skall vi till England och reda ut saker och ting där, sen skall vi förbereda Alex resa, sen så skall de två ta studenten, sen får vi se helt enkelt våra somrar brukar vara fulla av aktiviteter
- När åker jag sa Alex?
- Om två veckor ungefär
- Ok då missar jag deras student
- Ja tyvärr sa jag
- Sen är det två månader som jag är borta?
- Ja sa jag
- Ok det är nästan hela lovet
- Ja tyvärr sa jag
- Ok inget att göra åt det sa han
- Nej tyvärr inte sa jag
Ilse tittade på honom och tog hans hand
- Det kommer gå fort sa hon
- Jag hoppas det sa han
- Det gjorde det för oss sa hon och log
- Ni glömmer inte ert smygande ikväll sa jag
- Nej då sa Ilse och log
- Bra sa jag och log
- Jag är hungrig sa Simon
- Ja det börjar bli dags att äta sa Isabella
- Vi sticker ut och äter sa jag
- Ok sa de andra
Vi packade in oss i bilarna och körde iväg. Vi kom ner till stan och gick till vår restaurang. Vi fick ett bord till oss alla, Kjelle tog upp våra beställningar och vi satt och pratade.
Klockan var inte mer än sex så det var mest matgäster nu. Vi pratade om dagen och den kommande resan i morgon. Vi fick in maten och började äta, den smakade mycket gott. Jonathan kom bort till bordet och satte sig och pratade med oss.
Tiden rann iväg och den hann bli nio innan vi var färdiga med maten, efterrätten och kaffet. Barnen började bli trötta så vi betalade och åkte hem.
Ilse och Alex gick ner i källaren och hämtade lite saker sen körde de igen. Vi la barnen i sina sängar och sen så satte vi oss i matsalen
- Hur blir man så ond som farmor var?
- Ja du det kan man undra sa jag, i hennes fall så tror jag att där var något fel från början som uppmuntrades av hennes pappa. Men jag vet faktiskt inte sa jag
- Teorierna går isär sa Elisabeth om man föds ond eller om man blir ond, de visa och kloka är inte överens.
- Ja det kan jag förstå sa jag att de tvistar om jag vet inte i heller, men ond var hon, hon var den ondaste vi träffat på hitintills utan jämförelse
- Ja verkligen, det hon har gjort är galet sa Rebecka, listan är lång på hennes galenskaper
- Nej nu skall jag gå och lägga mig sa Simon, god natt allihop
- Detsamma sa vi sov gott
- Jag skall också gå och lägga mig sa Annika
- Vi ses i morgon sa jag
Våra mammor gick också och la sig, vi stannade uppe och väntade på Alex och Ilse, vi gick ner i träningsrummet och lekte lite med svärden medan vi väntade, Ilse och Alex kom efter en halvtimme och de hade pappan med sig. Vi tog in honom i förhörsrummet och satte honom i en stol
- Familjen var inte där så Ulla har gjort sin del, han var full som en kråka när vi kom dit, vi behövde inte ens slå till honom. Det tog lite tid för Alex att hacka hans dator, men han lyckades till slut
- Ok fanns det något intressant på den?
- Nej inte mycket jag la över det på en diskett
- Ok
- Skall vi väcka honom?
- Javisst
Ilse går fram till honom klappar honom på kinden och skakar honom, ingen reaktion, hon försöker igen men inget händer
- Han är rent borta, det går inte att få liv i honom, han är för full
- Lägg honom i en hörna så får han sova ruset av sig, så tar ni hand om honom i morgon och skickar iväg honom när ni är klara sa Rebecka
- Ok skall vi skrämma honom?
- Ja och ta reda på hur mycket han vet om saker och ting här
- Ok sa Ilse vi löser det
- Bra sa Rebecka, nu skall vi gå och lägga oss
- God natt vi ses i morgon
- Det gör vi
Vi gick upp och in i vårt sovrum och klädde av oss. vi la oss i sängen och somnade med ett leende på läpparna.
Fler noveller av samma författare
