Den där dagen....Bok 6 Familjen Kapitel 2
Kapitel 2
Vi vaknade och steg upp ur sängen, vi klädde på oss och snörade på oss skorna, vi gick ner och de andra kom efter oss i trappan. Vi gav oss ut och sprang. Vi sprang genom skogen nertill byn och vi stannade vid ett ställe och stretchade lite.
Sen sprang vi samma väg hem igen. Vi gick in och upp till träningsrummet. Simon kom in och vi började sparra. Isabella och Elisabeth kom in med barnen och vi satte oss längs med väggen medan de andra sparrades, sen så lekte vi med barnen. När det blev vår tur så lekte de andra med dem.
Vi avslutade sparrningen med alla mot alla, tillslut var det bara jag och Rebecka kvar och det slutade oavgjort som vanligt, vi satte oss ner och Annika sa
- Ni har era Tomahawker som är era speciella vapen, när jag tränade i Japan så kom jag över dessa sa hon
Hon visade oss två vapen som såg ut som en hammare med en kula på ena sidan och ett litet yxblad på andra som satt på ett träskaft
- Jag skulle vilja lägga till dem i min arsenal
- Javisst sa Rebecka kör
- Tack sa hon och log
- Jag har tydligen en fallenhet för knivar sa Ilse, jag kom över dessa
Hon visade oss två knivar som var smala längst fram och delade på mitten så att varje blad var två
- Javisst sa Rebecka
- Tack sa hon och trollade bort dem
- Nå då är det dags att göra oss i ordning, jag och Rebecka kommer att tillbringa en hel del tid i köket idag. De andra kommer om ett par timmar, tar ni emot dem?
- Jadå sa Isabella vi fixar det
- Tack sa jag och log
Vi reste oss och gick in på vårt rum, vi duschade snabbt och bytte om till vardagskläder, vi gick ner i köket och började laga mat, folk kom och gick, och vi pratade med dem emellanåt.
Vi tillbringade sex timmar i köket innan vi var klara. De andra hade kommit. Vi gick upp på vårt rum och duschade och bytte kläder. Barnen sprang runt och lekte medan vi klädde på oss.
Vi tog in dem på deras rum och klädde på dem. Vi gick ner till matsalen där de andra var. Vissa klädde granen, andra la ut julklappar och vissa pysslade, en del bara satt och pratade och drack glögg.
- Hej sa vi när vi kom in och välkomna
Alla hejade och kom fram och hälsade. Det blev en hel del kramar och pussar innan vi hälsat på alla, vi släppte ner barnen som direkt sprang fram till grannen och tittade på den.
Annika som var den som organiserade pyntandet fick tag på dem innan de välte den. Ilse kom bort och tog dem med sig till pysslandet. Vi satte oss vid bordet och tog lite julmust.
- Tack sa Agnetha för detta
- Ingen fara det är bara roligt sa vi
- Jag hörde att ni tillbringat hela dagen i köket
- Ja det mesta av den i alla fall
- Jisses så ni har lagat all mat själv
- Ja engelsmännen kan inte riktigt förlika sig med vår mat sa jag och log
- De vill ha kalkon osv, personalen kommer äta det i övermorgon.
- Jag är inte avundsjuk på er sa hon
- Det är lugnt vi gillar att laga mat sa jag, men visst det är inte lätt
- Hej
- Hejsan sa jag, det var Anna och Elsas föräldrar vi tackar för inbjudan
- Ingen fara ni är nästan familj sa jag och log
- Vi älskar det här stället sa Elsas pappa, vi har längtat tillbaka hit sedan bröllopet
- Det är bara att säga till om ni vill låna det någon gång så fixar vi det
- Ok säkert?
- Jadå, tyvärr så är det tomt alldeles för mycket sa jag, så som sagt det är bara att säga till om ni vill bo här någon gång
- Ok tack sa de
- Hej sa Jonathan
- Tjena sa jag hur är det?
- Jodå bara bra sa han, det är riktigt mysigt här sa han
- Ja vi gillar det sa jag och log, var är damen din?
- I köket som vanligt, nej jag menade inte så Rebecka innan du skäller på mig, men det är så att när vi kommer hit så rusar hon ner där och berättar rövarhistorier för sina vänner, och kan jag tänka mig beklagar sig för att jag inte friar
- Ja varför har du inte gjort det?
- Jag vill helst inte utsätta någon för det
- Snälla sluta nedvärdera dig själv
- Ja mor sa han och log, men seriöst jag är inte riktigt redo, jag är fortfarande fascinerad över att hon står ut med mig, nej det är inte som jag nedvärderar mig själv utan jag är bara ärlig, vi passar väldigt bra ihop men att gifta sig det är ett löfte för livet, och jag vill vara säker sa han innan jag ställer en så pass avgörande fråga
- Som jag alltid sagt under din fasad finns det en djup och seriös man sa jag
- Ja så är det nog sa han
- Hej sa Jörgen
- Hej sa jag och log
- Allt väl?
- Jadå sa jag, lite trött men annars så är det bra
- Skönt
- Hur är det själv?
- Jodå det rullar sa han
- Kalas sa jag
- Hur går det med hotellet sa Rebecka?
- Jo för Sören sa han och log det blir riktigt bra
- Perfekt sa Rebecka, kommer det bli klart i tid?
- Elen kommer att vara färdig i tid i alla fall sa han, men efter vad jag hört så är allt i tid vilket är ovanligt
- Vi vet sa Rebecka jag fick ha ett peptalk med byggherren för ett tag sedan
- Oj
- Mm sa Rebecka
- Det har hjälpt kan jag säga
- Bra sa hon och log
- Hej sa Ante
- Tjena sätt dig
- Tack
- Allt väl?
- Jadå det rullar
- Bra hur går det med idrotten
- Upp och ner
- Ok jag följer er så mycket jag kan
- Tack sa han och log
- Men inte så mycket som jag skulle vilja det har varit en hektisk höst i familjeföretaget sa jag
- Ok något speciellt
- Emellanåt sa jag
- Ok
- Hur går det i skolan?
- Jodå det rullar på sa han och log det är riktigt roligt
- Va bra sa jag och log tillbaka
- Kommer inte Delila och barnen sa Agnetha
- Jo i morgon de skulle iväg på annat idag
- Aha ok
Kvällen fortsatte i samma tempo, vi sjöng julsånger och pratade och drack glögg och julmust. Vi åt middag och sen så blev det kaffe. Tiden rann på och det blev dags att lägga sig. Folk började troppa av och till slut så var det bara jag, Rebecka, Ante och Jörgen kvar
- Jaha då var det bara vi kvar sa jag, Isabell satt i min famn och sov
- Ja sa Jörgen och tittade på Ante
- Nå sa Rebecka ut med det så vi slipper fler pinsamheter, Leonardo satt hos henne och sov
- Ja alltså sa Ante vi klantade oss rejält då i somras
- Ja det gjorde ni sa jag, och jag kan helt ärligt säga att hade det varit någon annan än ni så hade konsekvenserna blivit helt annorlunda, det lovar jag
- Jo vi vet det nu sa Jörgen, det var bara det att vi inte visste hur stort detta är
- Nej sa Rebecka och då vet ni bara om toppen på toppen av isberget om ni förstår vad vi menar
- Ok sa Ante, men vi, jag vet inte
- Ni blev avundsjuka på mig/oss, jag blev inte arg eller förbannad. Jag blev ledsen väldigt ledsen att ni gjorde det ni gjorde på grund av avundsjuka. Jag kan ta ett exempel på vad vi får göra och stå ut med som ni inte har en endaste aning om. På ert bröllop, så lemlästade jag 7 personer ett par av dem dödade jag, varför? För att de stod med svärd över våra barn och var beredda att döda dem. Senare den dagen så gick Rebecka och jag ner och torterade dem för att få information av dem. När ni gift er så åkte vi till Spanien och rensade ut en håla och den natten dödade, vi sex som åkte dit runt femtio människor, varav en mycket sjuk människa. Det är sådana saker vi får göra
- Oh herregud, ni pratade en del om detta i somras när ni skällde på oss
- Vi har kastrerat ett x – antal män i somras, vi har torterat, dödat, lemlästat och skadat fler människor än vad vi kan räkna för att ni skall vara säkra. Sen hade ni om jag nu får säga så mage att bli avundsjuka på våra saker som inte betyder ett skit för oss egentligen. Men er vänskap betydde allt, och ni kissade på den
- Som sagt vi ber om ursäkt får vårt beteende
- Ja sa jag och vi har accepterat den, för oss är det överspelat, men snälla sätt oss aldrig i en sådan knipa igen. För det var det ni gjorde, ni var väldigt nära att göra så att det arbete vi lagt ner på att ena familjerna gick om intet. De hade med all säkerhet krävt att vi skulle bestraffa er och de kunde till och med krävt att vi dödat er, och hade vi sagt nej så hade vi fått alla emot oss och då hade kaos på fullaste allvar brutit ut.
- Hade ni dödat oss
- Nej sa jag, vi hade inte krökt ett endaste hår på er och vi hade fått ta konsekvenserna av det. Ett fullskaligt krig där vi inte vetat utgången
- Som sagt återigen vi ber verkligen om ursäkt, även Anna och Elsa ber om ursäkt sa de. De skäms om det nu är möjligt ännu mer än vi, och de kan inte riktigt fatta att ni bjöd hit oss alla efter det som hände. Vi förstår eftersom vi känner er, men de skäms inte mindre efter det
- Bra sa jag, de skall skämmas tills de kan lägga det bakom sig, vi vet att de ligger bakom en del av det hela, tjatandet, hemlighetsmakeriet osv, gjorde nog att de blev misstänksamma, vilket vi kan förstå men att de blev avundsjuka och rent ut sagt snikna det är riktigt jävla lågt
- Det kostar en tia hjärtat, men jag håller med dig, jag kan någonstans förstå att de tyckte att det var en massa konstigheter, men avundsjuka och snikenhet. Det har jag svårt att smälta, och där vet jag att ni inte var så skyldiga. Sen kunde ni inte stå emot tjatet som kom.
- Ja det stämmer nog sa Jörgen, jag försvarar inte mig med det men det stämmer. De tjatade hål i huvudet på oss
- Jag skall ha ett samtal med dem en dag sa Rebecka
- Oj sa Ante
- Mm sa Rebecka oj, jag har inte haft tid riktigt innan men vi får se nu i dagarna om jag kan ta mig tid och har ett riktigt allvarligt samtal med dem. Jag skall nog bjuda in Berit, Isabella, Elisabeth och Agnetha i det samtalet med sa hon och log ett hårt leende
- Ok sa Jörgen
Han såg nästan lite rädd ut
- Och ni två förvarnar dem inte för då får ni också vara med i det samtalet
- Jag har lärt mig min läxa sa Ante jag håller tyst
- Jag med sa Jörgen
- Bra sa jag och log, framförallt att ni lärt er läxan
- Nej sa Rebecka nu skall jag och Niklas fixa lite innan vi skall sova så marsch i säng med er innan de börja undra igen
- Ja mor sa de och log
De gick iväg och vi gick ner i köket och hämtade en säck med julklappar och en påse med julstrumpor. Vi gick genom slottet och hängde strumpor på alla dörrar och la paket i dem. Medan vi gick runt och gjorde det så såg vi Rosie smyga sig ut ur Alex rum. Vi log och tittade på varandra
- Vi får kanske ha ett blommor och bin samtal med honom sa jag
- Ja sa Rebecka
Vi fortsatte vårt utdelande och när vi var klara så smög vi in i barnens rum och tittade på barnen. Vi gick ut ur deras rum och in på vårt eget.
- Är det ok om vi bara kelar ikväll hjärtat sa Rebecka
- Självklart hjärtat sa jag. Vi klädde av oss och la oss i sängen.
Vi kramades och pussades en stund och pratade om dagen som varit. Rebecka la sig på sin plats och vi somnade.
Vi vaknade på julaftons morgon och tittade på varandra
- God jul hjärtat sa jag och log
- God jul hjärtat sa Rebecka
Jag gav henne ett paket och hon log och tackade. Hon öppnade det och gjorde stora ögon
- Herregud hjärtat, jag har aldrig sett något liknande
- Nej det hoppas jag inte sa jag, jag har fått det gjort speciellt för dig hjärtat sa jag
- Herregud det är otroligt
Det var ett armband, halsband och örhänge i diamanter, rubiner och smaragder. Örhängena var slipade som lotusblommor, i halsbandet fanns det en panter och i armbandet så var där en tiger.
- Vad kostade detta? Frågade Rebecka
- En slant sa jag och log, jag rensade lite i väskan därhemma
- Ok lite?
- Tja där var en del så i förhållande till vad där var så blev det lite, men runt en miljon pund
- Du är galen
- Ja i dig sa jag och log
- Jag har en paket till dig med hjärtat
- Ok sa jag och log
Hon tog fram ett paket och gav det till mig och jag öppnade det i det låg det ett par nycklar och jag tittade på dem och log.
- Vart går dessa?
- Det är hemligt du får se när vi kommer hem jag kunde inte ta med den hit
- Ok sa jag och log
- Och försök inte leta härinne? Sa hon och knackade på sin panna
- Nej jag lovar hjärtat mitt
Vi steg upp och tog på oss våra träningskläder och snörade på oss skorna och gav oss iväg ut och sprang, de andra väntade på oss idag med och vi sprang tillsammans.
Simon var också med oss idag och vi kom ner till byn och stannade på samma ställe dagen innan, vi sprang tillbaka till slottet och kom in, en del av de andra var på väg ner till matsalen, de tackade för sina julklappar de fått i strumporna, vi log och tackade för tacket.
Vi gick upp i träningsrummet och körde ett timmes långt träningspass. När vi var klara så gick vi in och duschade. Jag ställde mig bakom Rebecka och började smeka henne på brösten, jag rullade hennes bröstvårtor mellan mina fingrar och smekte dem.
Jag förde ner min ena hand mellan hennes ben och började smeka hennes klitoris, hon lutade sig bakåt mot mig och delade på sina ben så att jag skulle komma åt bättre.
Jag förde in ett av mina fingrar i henne och började pulla henne. Hon började stöna och jag ökade takten i pullandet och jag satte min andra hand på hennes klitoris och började smeka den.
Hon stönade ännu högre nu och jag kände att hon var nära. Jag fortsatte mitt smekande och jag tog henne över gränsen till orgasm. Hon andades tungt och vände sig om och kysste mig.
Hon slutade kyssa mig och gick ner på knä framför mig och tog min kuk i munnen och började suga mig. Hon lekte med sin tunga på mitt ollon och jag kände hur min kuk växte i hennes mun.
Hon fortsatte suga mig tills jag kände att jag var beredd. Jag drog upp henne och vände henne och satte kuken mot hennes fitta och tryckte till, jag tog tag om hennes höfter och började knulla henne med långa tag, vi stönade tillsammans.
Jag tittade ner på hennes rumpa och såg hur min kuk gled ut och in i henne, jag såg hennes välformade rumpa och satte ett finger mot hennes andra hål och tryckte till.
Rebecka stönade till och jag ökade takten i knullandet. Vi närmade oss båda två och jag pumpade på och förde mitt finger längre in i henne och vi kom tillsammans.
Jag kände hur min sperma sprutade in i henne och jag fortsatte att knulla henne genom hela våra orgasmer. Jag drog mig ur henne och hon vände sig om och kysste mig
- God jul hjärtat mitt
- Detsamma hjärtat
Vi torkade oss och klädde på oss och gick ner och åt frukost med de andra, vi pratade med alla och när vi ätit färdigt så kom Bowels in i rummet och tittade på mig, jag nickade tillbaka.
Jag och Rebecka reste oss och Isabella med. Vi tog barnen med oss som tultade framför oss och vi gick in i ett av de andra rummen och därinne var personalen samlade vi gick in och bad dem sätta sig.
Vi höll tal och pratade om deras insatser under året med vinsten som bästa slott och allt annat.
- Så som tack från vår sida så vill vi dela ut lite julklappar sa jag. Det är bara att komma fram och hämta dem
De kom fram och fick ett paket och ett kuvert. I paketet så fanns det kläder från vårt klädmärke och i kuvertet en bonus på tre månadslöner. Alla tackade och log.
Rebecka tittade på Rosie och log mot henne och kallade på henne. Hon kom fram och Rebecka viskade till henne och hon rodnade och de viskade fram och tillbaka och sen gick Rosie med ett leende.
Jag hade följt konversationen i Rebeckas huvud och de hade pratat om att hon skulle äta med oss idag och om säker sex, där Rosie försäkrade att de inte hade annat än hångel och petting.
Hon ville inte bli gravid och ville inte äta P – piller. De anställda kom fram och tackade för julklapparna och vi gick ut. Barnen tultade efter oss och vi gick in i matsalen igen. När vi kom in så såg vi att Delila och barnen hade kommit. Vi gick fram och hälsade på dem
- Hej sa jag hur är det med er?
- Jodå det är bara bra sa hon och log
- Har du inte Geoff med dig
- Jodå sa hon, han är däruppe och byter om bara
- Ok sa jag och log, var är barnen?
- Gwen och Simon gick upp i träningsrummet, Sam sitter med Alex och pratar om fotboll, de håller tydligen på samma lag
- Ok sa jag där ser man
- Hur går det med din mamma?
- Det går faktiskt riktigt bra, ni fick pratat förstånd med henne i somras, hon är en mormor nu sa Delila, visst hon har svårt att hålla näsan ifrån affärerna men det är hanterbart sa hon
- Vi känner igen det sa jag och tittade på Berit och log
- De har svårt att släppa greppet ibland sa Rebecka
- Mm och själv då?
- Jodå det har varit relativt lugnt i höst sa jag, vi fick slå ryssarna lite på fingrarna men vi tror att vi fick dem att förstå, men med dem så vet man aldrig
- Nej de är lite galna
- Lite?
- Jaja jag vill inte överdriva sa hon och log
- Jo och vi var tvungna att vara galnare än dem
- Det kan jag förstå sa hon, vad gjorde ni?
- Det är väl bättre och fråga vad vi inte gjorde, men de har kopiösa problem med maffian nu efter murens fall
- Dollarn flödar där borta, misären växer snabbt och kraftigt, frågan är hur länge familjerna orkar stå emot, vi håller kvar vårt grepp om den familjen vi tog över. Vi har avverkat all kriminell verksamhet och satsar bara på de lagliga företagen, men det är en djungel där och djungelns lag som gäller. Gunther har ett helsicke att reda ut det men han klarar det än så länge.
- Ok så ni går emot strömmen?
- Ja vi satsar på olja och gas, vi anställer och betalar bra löner och har schyssta arbetsvillkor, det skapar kaos där borta folk slåss för att få arbeta hos oss, maffian är inte glad för det så det har förekommit en del hot, men de har hört talas om vår raid i somras och hur vi betedde oss mot familjerna så är de tveksamma att gå för långt i sina hot mot oss, det är en del morrande, men vi står för bitandet så att säga
- Ok en speciell situation alltså
- Ja verkligen
Vi gick runt och pratade med alla, vi spelade spel och roade oss, kl blev ett och det var dags att äta lunch. Personalen hade dukat upp i matsalen och vi gick in och satte oss och åt en traditionell jul lunch.
Vi satt länge och åt. klockan blev tre och vi reste oss, vi gick in i ett angränsande rum där vi hade riggat en tv och video så att vi kunde se Kalle Anka alla klappade och skrattade.
Vi satte oss och började titta, vi sjöng med i sångerna och tittade på de tecknade filmerna. När det var slut så gick vi tillbaka till stora salen. Där var en del som ville gå ut och gå en runda.
Vår mor tog barnen med sig ut i vagnarna tillsammans med Ilse och Annika. Simon, Gwen och Sam gick ut och badade i poolhuset. Vi som stannade kvar satt och pratade.
Alex satt och pratade med Rosie och de viskade och han tittade på Rebecka, han reste sig och kom bort till oss
- Hej sa han
- Hej Alex, sa Rebecka vad har du på hjärtat?
- Rosie sa att ni pratat
- Ja sa Rebecka
- Och ni pratat om preventivmedel?
- Ja sa Rebecka
- Jag ville bara säga tack för att ni bryr er, vi tar det försiktigt, hon är katolik så vi håller på oss, varken hon eller jag vill bli föräldrar nu
- Bra sa Rebecka och det är självklart att vi bryr oss, vi är ju dina föräldrar
- Som sagt, det enda jag kan anmärka på är att ni kunde pratat med oss båda samtidigt
- Vi tar till oss det, jag såg chansen och tog den sa Rebecka men vi skall tänka på det till nästa gång
- Tack sa han och log
Han gick tillbaka till Rosie och satte sig. Berit kom fram till oss
- Hej sa hon
- Hej
- Jag ville bara säga att jag kommer stanna här när ni åker hem
- Ok hur länge?
- Jag vet inte riktigt sa hon, men det blir nog ett tag
- Ok då vet vi det
- Skulle ni vilja kolla mitt hus emellanåt
- Ja absolut sa jag och log
- Tack
- Mår du bra mormor?
- Jadå alldeles utmärkt faktiskt sa hon log, jag uppskattar att vara här, jag gillar folket och tempot
- Och massagen sa jag och log
- Ja den med sa hon och log hon med
- Säg bara till när du vill komma hem så skickar vi planet
- Tack sa hon och log
Isabella och de andra kom tillbaka och det blev dags att äta julmiddag, vi gick in i matsalen och vi åt traditionell svensk julmat. VI satt kvar i ett par timmar och åt. Efter maten så blev det dags för julklappsutdelning, det blev en munter tillställning med en massa öppnande av paket och tackande.
När vi arbetat oss igenom utdelningen så hade det gått två timmar alla var glada och nöjda. Alla satt i smågrupper och pratade och hade trevligt, elden sprakade i eldstaden och vi hade det mysigt.
Vi gick upp och la barnen i deras sängar och stannade till dess de somnat. Vi gick ner igen och satte oss med de andra. Kvällen gick och de andra började bryta upp och gå och lägga sig. Isabella kom fram till oss
- Ta det försiktigt i natt sa hon
- Alltid mor sa jag och log
- Ta hand om de andra
- Det skall vi göra
- Bra vi ses i morgon
- Det gör vi
Vi sa god natt och gick upp och la oss. Vi la oss på sängen med kläderna på och somnade.
Vi vaknade och klädde på oss, vi tog våra väskor och hängde de på oss och smög oss ut. Vi kom utanför slottet och började springa, vi sprang den runda som vi gjort de två senaste dagarna och tog oss genom skogen.
Vi kom fram till den plats där vi stannat och stretchat, där stod två bilar och väntade på oss, vi la in våra saker i bagaget och väntade utanför, efter en liten stund kom Jesper och Esmeralda, sen kom Alex och sist kom Annika och Ilse.
De packade in sina saker i bilarna. Vi hoppade in och vi åkte iväg. Resan in till London tog ungefär 45min. Vi släppte av Ilse och Alex vid en tunnelbanestation.
Vi andra åkte vidare till vårt hotell. Vi kom fram och tog våra väskor och gick in. Alla hade fått sina rumsnycklar och vi gick in på våra rum. Vi bytte om och väntade. Ljuset släcktes och vi sprang iväg, vi tog oss på taket och tittade på varandra och nickade sedan sprang vi.
Alex och Ilse gick ner i tunnelbanan och väntade på ett tunnelbanetåg. Det kom in och de hoppade på. De satte sig och tåget rullade igång
- Hur var det i Japan?
- Jobbigt, fascinerande, spännande och sa jag jobbigt
- Vad kan jag förvänta mig?
- Det får jag inte säga sa Ilse
- Ok sa Alex var hemlig han log
- Jag hade gärna berättat sa hon, men jag får inte, din storebror och Rebecka har belagt oss med munkavle
- Ok sa Alex de har väl en bra anledning
- Det har de alltid sa Ilse, hur är det att bo hos dem?
- Det är fantastiskt sa Alex
- Det kan jag tänka mig, hur är de som föräldrar?
- Kunde inte tänka mig bättre faktiskt sa Alex, och nej jag fjäskar inte de är fantastiska på alla sätt och vis
- Ok sa Ilse ingen vilja att vara tonårsrebell?
- Nej sa Alex faktiskt inte
- Ok ni är lite speciella ni bröder
- Ja sa Alex vi hade speciella föräldrar framförallt vår far. De har gett mig en möjlighet till en normal uppväxt, eller ja du vet vad jag menar
- Haha ja sa Ilse och skrattade
Han tittade på henne och såg på henne på ett annat vis än vad han gjort förut, han undrade var de tankarna kom från, hon var vacker, hennes ögon förtrollade honom och han blev helt varm i kroppen. Han skakade på huvudet som för att vakna till
- Lyssnar du?
- Va? Ja sa Alex vi skall av på nästa
- Ja sa hon
- Se jag lyssnar sa han och log
Hon tittade på det där leendet och förlorade sig själv i det, hans ögon förtrollade henne och hon undrade vad som hände, hon hade aldrig känt såhär förut för en man, pojke ja vad han nu var. Hon kunde inte riktigt förstå vad som hände med henne.
Tåget stannade och de tittade på varandra och nickade, de reste sig när tåget saktade in. De gick ut från tåget och uppför trapporna, de hade femton minuter på sig att ta sig till huset.
Vi sprang över taken och en frihetskänsla kom över mig och jag log. Vi kom fram till sista huset innan vi skulle klättra, vi stannade och tittade på huset. Vi var två minuter tidiga, vi tittade på varandra sen hoppade vi.
Vi klättrade upp för väggen och kom upp på taket. Jag sökte av det och där var inga vakter. Vi gick fram till en dörr och jag undersökte den, den var larmad.
Vi slog ut larmet och öppnade dörren. Vi gick in och smög oss ner. Vi tog oss fram som skuggor och kom fram till rätt våning
Alex och Ilse gick hand i hand på gatan och tog sig mot huset. Alex kände sig varm i kroppen och Ilse kände sig trygg. De sa inte så mycket utan de gick i sina egna tankar, de kom fram till huset och stannade.
De kramade om varandra och Ilse spanade över Alex axel mot huset
- Jag ser ingen sa hon
- Inte jag i heller vi går över gatan och fortsätter förbi det och sen tar vi oss runt och går in igenom fönstret
- Ok sa hon
De tittade sig för innan de gick över gatan, Alex la sin arm om henne och hon lutade huvudet mot hans axel, de gick förbi huset, han såg en kamera vid ingången och dem följde efter dem.
De fortsatte förbi huset och svängde in på en liten tvärgata, de klättrade över ett plank och kom runt huset. Han drog Ilse till sig och kramade om henne och viskade i henne öra
- Kameror på detta huset med, vi står i en blindfläck här. Vi måste klättra
- Ok viskade hon i hans öra
Det var en berusande känsla för Ilse att stå så nära honom, fast att de var i en farlig situation så kände hon sig trygg i hans famn. Han kände känslor som han inte kunde kontrollera, han måste snart släppa henne för annars så skulle hon känna, precis vad han kände
- Kan du klättra i de skorna viskade han?
- Om jag måste
- Ok då kör vi
Han släppte henne och hon tryckte sig mot väggen och började klättra, han tittade på henne och följde efter, de höll sig tryckta mot väggen och undvek kamerorna. De klättrade ner och smälte in i skuggorna, tranan och ormen, de utnyttjade varje millimeter av skuggorna som de kunde.
De kom fram till fönstret och tittade på det. Ilse pekade på larmet och han nickade, hon neutraliserade larmet och de slank in. De landade på golvet och tog sig fram
Vi väntade på Ilse och Alex, de kom ut från skuggorna och vi öppnade dörren. De tre gick in och stängde dörren. Vi som skulle vakta smälte in i skuggorna och höll oss i skymundan.
Alex smög fram till en av datorerna och startade den. Han satte i en diskett och hackade sig in i datorn. Han började lägga över filer på disketter som han räckte till Rebecka när de var fulla.
När han tömt datorn på information så nickade han åt Rebecka. Han satte i sin sista diskett och la in viruset på datorn och log när han var färdig.
- Vi är klara sa Rebecka
- Ok då försvinner vi, Ilse och Alex vi ses om en timme
Vi drog oss tillbaka samma väg som vi kommit in, Vi kom upp på taket och klättrade ner, vi kastade oss uti natten och landade på det andra taket och sprang tillbaka till hotellet.
Vi väntade på att ljuset skulle slockna sen så tog vi oss ner till våra rum. Vi gick in och ljuset tändes. Vi bytte om och gick in och duschade. Vi packade ner våra saker i väskorna och log.
Jag tittade på min klocka femton minuter tills vi skulle gå, vi skulle lämna nycklarna i dörren och ta oss ner i garaget och sen skulle vi hämta Ilse och Alex
Ilse och Alex tog sig ner till källaren och klättrade ut genom fönstret, de aktiverade larmet igen och klättrade över kamerorna, de tog sig ner till den blinda punkten och smet runt hörnet. De klättrade över planket och landade på andra sidan. De tittade på varandra och log. Han kramade henne och viskade i hennes öra
- När vi kommer ut så rätta till kläderna så att det ser ut som om vi gjort något barnförbjudet därinne, om nu någon skulle komma eller hålla koll
- Javisst sa hon och log
Hon kände samtidigt en längtan att de gjort något barnförbjudet därinne, hela hennes kropp skrek efter det
- Bra sa han och log, jag gör samma sak med mina kläder
Han kände likadant som henne och det var så han fått iden. De smög fram till gatans början och gick ut, de rättade till sina kläder och han la sin arm om hennes axlar och de gick långsamt gatan fram, han pussade henne på kinden och hon log, hans läppar spred en värme inom henne.
De tog sig fram till samma tunnelbanestation och de gick ner, tåget kom in och de hoppade på. De satte sig bredvid varandra och hon lutade sitt huvud mot hans och blundade.
De åkte två stationer och gick upp. De gick hand i hand längs med gatan och kom fram till en pub. Det såg ut som om de skulle gå in, precis då så kom det två bilar och de hoppade in i varsin.
Vi kom fram till byn och bilarna stannade, vi hoppade ur och tog våra väskor, vi tittade på varandra och sen sprang vi hem till slottet.
Vi smög in och tog oss upp till våra rum. Ilse tittade länge efter Alex när han gick inpå sitt rum. Vi klädde av oss och gick och la oss
- Det kan nog bli så att det är fler som kommer uppnå Shuken sa Rebecka till mig och log
- Ilse och Alex sa jag?
- Ja det var ju någon av dem nu vet vi vem sa Rebecka
- Ok vi låter det vara tills det blir aktuellt så att säga, en av dem eller båda kommer för eller senare att vilja prata sa jag
- Ja så kommer det att bli, det gick att ta på spänningen därinne i det rummet sa Rebecka
- Det kändes ut sa jag
- Ok så pass sa Rebecka
- Mm sa jag
- Stackars Rosie sa Rebecka
- Ja sa jag men det är inget vi råder över tyvärr
- Nej men det är synd om tösen
- Ja sa jag
- Vi får prata med Jesper och Esmeralda sa Rebecka
- Ja sa jag de är delaktiga i det här de med, de har sin roll att spela. Frågan är hur lång tid det kommer att ta innan de kommer till skott så att säga
- Ja du vi får helt enkelt se vad som händer och stötta Alex framförallt, han är ganska ung fortfarande.
- Ja där är en viss åldersskillnad frågan är hur de hanterar det?
- Ja sa jag, vi får kanske stötta Ilse med, för det kommer att bli rätt stora konflikter för henne med, med tanke på hennes läggning
- Jo sa Rebecka, vi får väl vara uppmärksamma på de båda
- Lämnade du disketterna till Alex?
- Ja sa Rebecka, han skulle sätta igång så fort som möjligt
- Bra sa jag, jag får ringa Gunther i morgon och få uppdatering på bränderna
- Ja vi får hoppas att vi inte blir mordbrännare
- Nej det får vi verkligen hoppas, och att vår information om deras kontor stämmer med brandskyddet
- Ja det rätt fascinerande med det där datorviruset
- Ja sa jag, han är smart min käre lillebror
Vi pratade en stund till om nattens aktion. Sen somnade vi.
De följande dagarna så firade vi jul med resten av familjerna, julen kom och gick. På Annandagen så åkte de flesta in till London för shopping. Jag pratade med Gunther angående bränderna och den informationen han hade var att bränderna hade varit begränsade till deras kontor.
Efter shopping i London så fortsatte vi att fira semester. Nyårsafton närmade sig och förberedelserna inför den tog fart. Alex jobbade nästan dygnet runt med att dekryptera informationen på disketterna och få bort virus från det vi tankat ner. Han arbetade med informationen i fyra dagar innan han var klar.
Han kallade på mig och Rebecka när han var färdig. Han hade riggat upp sina saker nere i källaren och han var hålögd av trötthet ner vi kom ner
- Herregud sa Rebecka hur länge sedan är det du sov?
- Jag har sovit ett par timmar här och där sa han
- Jisses du måste ta hand om dig sa Rebecka
- Vilken dag är det idag?
Jag sa datumet, och tittade på mig
- Jisses jag har tappat tiden lite sa han och log
- Lite?
- Tja allt är relativt
- Jo förvisso, har du ätit
- Ja jag har smugit upp i köket med jämna mellanrum och tagit lite rester, jag är ganska trött på julmat nu sa han och log
- Har du träffat Rosie något?
- Nej sa han och såg lite stressad ut, hon åkte till sina föräldrar den 25, jag har inte sett henne sedan dess
- Ok hon är tillbaka sa jag
- Jag måste få sova innan jag träffar henne, jag har inte tränat i heller sa han
- Det är lugnt detta är viktigare sa Rebecka och log och vi är väldigt glada och tacksamma för vad du gjort
- Tack
- Vad har du fått fram?
- Att de är väldigt globala och att de är stora, väldigt stora. Jag har försökt kartlägga dem och kommit fram till att de har runt 150 kontor jorden runt, eller 148 om vi skall vara noggranna, sen vi brände ner de två. Men de kommer att bygga upp dem igen. De har kontor i alla de städer som ni har bostäder i till och med på Kos. Det positiva är att de inte har så mycket matnyttigt om er eller oss andra. Det är mest skrapa på ytan saker. De vet inte ens att ni är de utvalda än
- Ok? Det var spännande
- Mm sa Alex, de finansierar sina verksamheter med allt ni kan tänka er från lagliga saker till väldigt olagliga saker. De är indelade i celler som inte har något som helst med varandra att göra. All information skickas till London kontoret som sammanställer den. Vårt lilla virus har skickat dem tillbaka till stenåldern kan man säga. Det finns inga kopior överhuvudtaget, de förlåt idioterna fördärvar alla disketter när de har lagt in informationen
- Ok det låter korkat sa Rebecka
- Ja sa Alex och log, de var så säkra på att ingen visste om dem så de har gjort så, högmod går före fall
- Det får jag säga sa Rebecka
- Hur slår vi till bäst?
- Det min käre bror lämnar jag åt er, jag kan inte tänka men, de är starka på hemma plan, de har en massa fuffens för sig hemma i Sverige. När ni rensade i vår stad så gjorde ni stora hål i deras ekonomi
- Ok?
- Ja de fick procent på allt. De har flyttat verksamheten norrut, de blev om jag tolkar informationen rädda som fan för de som rensade upp i vår stad. De har inte en aning om att det var ni. Förresten Rebecka din farfar var en viktig kontaktperson för dem, och när ni gjorde så att han försvann så störde ni deras arbete väsentligt. De har dock utsett en ny kontaktperson, en greve von Bitter
- Ok som gör vad?
- Tja han är fixare så att säga, en länk mellan de som de gör affärer med
- Ok vi får skicka allt detta till Gunther
- Nej vi skickar ingenting, vi lämnar det själv eller inte alls. Jag har gjort kopior men vi vill inte att de hamnar i fel händer
- Hur många kopior har du gjort?
- Tre, en som jag lämnar här, en som vi tar med hem och en som går till Gunther sen så får vi sammanställa våra fynd
- Ok och allt finns med på dessa?
- Ja sa Alex
- Ok bra då går vi igenom dem och försöker få en överblick, har du skrivit ut informationen
- Ja den ligger där borta sa han och visade på en stor hög med papper, håll tillgodo sa han, nu går jag och lägger mig, väck mig inte är ni snälla
- Nej då sa Rebecka, något annat du vill prata om?
- Nej sa han inte nu, jag måste få sova, jag kan inte tänka
- Ok sa hon, men du vet var vi finns om du behöver
- Ja mor sa han och log, vi ses senare, mycket senare
Han reste sig och gick iväg. Vi tittade på papperna och satte igång, vi läste och memorerade och var färdiga på två timmar
- Jisses sa jag
- Mm sa Rebecka här har vi fått något att bita i
- Ja verkligen, hur gör vi?
- Hm jag vet inte men vi sätter de tre på Bitter och ser vad de kan få fram
- Är du säker?
- Ja sa Rebecka, vi skickar Illuminati först, sen får de tre ta över
- Ok sa jag, ja han finns ju på hemmaplan så det skall inte påverka Alex skolgång för mycket, eller Ilses hon börjar igen nu efter julledigheten
- Ja just det, jaja de reder ut det sa Rebecka
- Ja det gör de, sa jag, bra att du hintade till honom om att prata med honom
- Ja det var lika bra tyckte jag
- Skall vi gå upp
- Ja vi får bränna detta först sa jag
Vi bar ut det till trädgården och sen bad vi Bowels att bränna papperna. Vi kom lagom tillbaka till lunchen och satte oss och åt.
Vi pratade med de andra och när vi ätit färdigt så gick vi ut och gick en runda. De andra följde med och vi uppdaterade dem om vad Alex kommit framtill.
- Hur är det med honom sa Ilse
- Jodå han är trött sa jag, han behöver sova ikapp
- Bra träning inför Japan sa Annika
- Jo förvisso sa Ilse
Hon såg orolig ut och Esmeralda tittade på henne och sen på oss
- Vi tar det sen sa jag till henne
- Ok komplikationer?
- Nej sa jag något som är nödvändigt däremot
- Ok boken igen?
- Ja sa jag
- Ok
Vi fortsatte berätta om det som vi fått fram
- De är rätt självsäkra sa Jesper
- Ja det får man säga, men de är så vana vid att verka i skuggorna så att de inte tror att någon vet om dem. Hade inte varit för våra mödrar och Berit så hade vi inte i heller vetat om dem
- Förvisso men ändå
- Jo jag håller med, jag klagar inte på deras inkompetens men ja de är rätt amatörmässiga
- Glöm dock inte bonden sa Annika
- Nej sa jag, vi tar dem på största allvar
- Så vi skall ta hand om Bitter?
- Ja sa jag, infiltration och syna honom i sömmarna
- Ok sa Annika och Ilse
- Du får nog göra häst jobbet Annika sa jag med tanke på deras skola
- Ok ja jag har inte så mycket annat för mig
- Bra sa jag
- Ja jisses nu skall man tillbaka till skolan sa Ilse det kommer bli en omställning
- Det kan jag tänka mig sa Annika
- Ja med tanke på vad som hänt de senaste månaderna, och vad vi varit med om
- Jo sa Annika det har varit en del, det är skönt att vi är här och får landa, jag vaknar fortfarande varannan timme och söker av området
- Haha ja jag smyger runt och kollar omgivningarna två gånger per natt sa Ilse
- Träning sa Rebecka
- Ja sa Annika nästan överträning, men ibland så kan jag somna om igen direkt
- Det kan inte jag än sa Ilse och såg lite stressad ut
- Det kommer lägga sig sa jag
- Ok sa Ilse, ja det känns lite överdrivet att springa runt och hålla koll på alla när vi är här
- Bra träning sa Jesper och log, vi märker dig knappt sa han
- Märker ni mig sa Ilse och såg lite besviken ut
- Mm men du är duktig, vi är tränade vi med sa han och log, men du är duktig inget snack om saken
- Mm sa Esmeralda och log
- Tack sa Ilse inte tillräckligt dock sa hon
- Vi är en rätt unik skara människor här sa jag, vi har fördelar som andra inte har så var inte alltför besviken
- Ok sa Ilse
Vi kom nertill byn och vände och gick tillbaka, Ilse såg ut som hon gick i sina egna tankar och resonerade med sig själv, jag saktade in och kom bredvid henne
- Vi finns när du vill prata sa jag
Hon ryckte till och tittade på mig, med nästan rädsla i ögonen
- Ni vet?
- Ja sa jag enkelt och log, när ni är redo båda två så finns vi här
- Ok, jag är rent snurrig, jag vet inte vad jag skall göra sa hon. Jag vill inte gå emellan honom och Rosie
- Det förstår vi, när du känner dig redo så finns vi här, alla fyra
- Vet Jesper och Esmeralda också?
- Esmeralda anar men vet inte, vi skall prata med dem sen för det berör dem med
- Ok?
- Som sagt vi kommer att prata med er båda när det ni är redo för det, men vänta inte för länge bara
- Ok? Men han är så ung
- Ja sa jag, det är han sa jag, men det skiljer bara fyra år
- Och han är man, kille ja jag vet inte, men jag blir alldeles varm och snurrig bara jag tänker på honom. Jag vet inte ut eller in
- Du kanske är kär?
- Kanske det sa hon och log, jag har aldrig känt något liknande, inte ens för Lina
Jag tittade på henne och log inombords
- Du kanske är redo för att höra detta, sa jag och tittade på henne. Lina har gift sig med sin amerikan
- Ok sa Ilse, hade du berättat detta innan den där natten i London så hade jag väl brutit ihop, men nu så känner jag ingenting, eller kanske att det är kul för henne och att jag önskar henne lycka till. Men för att återgå till det andra så hur skall jag göra
- Släpp kontrollen och rid med
- Bara sådär?
- Ja bara sådär sa jag och log
- Ok då testar jag det sa hon och log, men Rosie?
- Det får Alex ta hand om sa jag, vi kommer stötta och hjälpa honom
- Ok tack, jag kommer inte gå emellan dem
- Det är inte säkert att du kan styra det själv, kärleken är som den är sa jag, det som sker, sker. Försök inte kämpa emot det kommer bara att göra ont
- Ok
- Mm sa jag, tro mig jag försökte stå emot ett litet tag i början efter att jag upptäckt att jag var förälskad i Rebecka
- Ok sa hon
- Mm det blev jobbigt så jag släppte på kontrollen och bra red på vågen och det har blivit bra om jag får säga det själv. Det var nog första gången som jag släppte på kontrollen någonsin i mitt liv
- Ok så du tycker att jag skall släppa på kontrollen?
- Ja sa jag
- Ok far då gör jag det sa hon och blinkade
- Haha far
- Mm det vet du väl att vi älskar er båda som om ni var våra föräldrar, ni oroar er i alla fall som sådana
- Haha det stämmer nog sa jag och log
- Rebecka har berättat att du var orolig för oss när vi var borta
- Ja sa jag det var jag, jag var rädd att de skulle bryta ner er fullständigt och att ni skulle hata mig när ni kom hem
- Det fanns tillfällen då jag var arg på er, inte bara dig men jag förstod samtidigt varför vi var tvungna att gå igenom det. Jag förstod att ni gjorde det av kärlek till oss. Jag klarade mig bra där borta och jag lärde mig massor, Alex kommer att skrämma skiten ur dem där borta sa hon. Han är en natur talang om de tyckte att jag kunde smyga och försvinna så är det inget mot vad han kommer att kunna göra när han är klar, har ni bestämt färg för honom?
- Ja svart sa jag och log
- Mm förståeligt, du skulle sett honom i London, det var nästan så att han kunde gömma sig i ett ljust rum. Han har sunt taktiskt tänkande med och klarar av pressade situationer, han tänker kallt
- Ok bra att veta, vi har inte sett honom i skarpt läge
- Han är duktig sa hon och log
Vi gick ikapp de andra, Rebecka log hon hade hört samtalet vi haft
- Vi får prata med Jesper och Esmeralda när vi kommer tillbaka
- Ja sa jag
- Jesper och Esmeralda
- Ja
- Vi vill prata med er när vi kommer tillbaka till slottet
- Ok inga problem sa Esmeralda
Vi gick och efter en stund kom vi tillbaka till slottet och gick in. Vi gick upp med barnen och Jesper och Esmeralda följde med. Vi gick in på barnens rum och bytte på dem.
- Jaha sa Jesper vad gäller det?
- Vår bror och Ilse sa jag
- Ok?
- De kommer att bli ett par om de inte redan är det sa jag
- Jaha sa Jesper där ser man
- Ja det står om det i boken, det kunde lika gärna blivit Annika och Ilse men eftersom inget hände i Japan eller i Spanien så var vi ganska övertygade om att det skulle bli dem, ni har en del i detta ni skall hjälpa dem igenom Shuken när det är dags precis som vi gjorde för er
- Ok sa Esmeralda och log
- Hur känns det Jesper sa Rebecka
- Va? Jo då det är lugnt sa han, han kunde valt mycket sämre log han, jag gillar Ilse, jag är dock nervös för att hon kommer att käka upp honom skrattade han till
- Nej sa jag det tror jag inte, hon är hur skall jag uttrycka det, galet kär, det är precis samma som det var för oss fyra
- Ok sa Jesper och log
- De har inte haft något val precis som vi inte hade något val och de kan behöva hjälp med att hantera det och där behöver vi er hjälp med att få dem att landa mjukt så att säga
- Självklart sa Esmeralda och log
- Hur kommer Annika ta det tror ni?
- Förhoppningsvis så tar hon det bra, de har lärt känna varandra på sina resor så jag tror inte att det blir något problem
- Alla andra då? Det är en viss åldersskillnad
- De som har med det att göra vet att boken styr mycket så nämner vi det så kommer de inte att säga något
- Ok bra sa Jesper och log, då har lillebror en spännande tid framför sig
- Ilse med sa Rebecka hon har aldrig varit med en man
- Just det sa Jesper det glömde jag
- Hur gör vi med Samfundet sa Esmeralda? Om jag förstod er rätt så finns de överallt
- Ja sa Rebecka, vi har sårat dem rejält, deras huvudkvarter var här i London, när vi brände ner det så skickade vi tillbaka dem till stenåldern enligt Alex. De har ingen egen offensiv styrka så de kommer inte attackera blint. De hyr in sådana tjänster, innan utnyttjade de broderskapet en hel del, och ibland Kuji – Kiri. Men på senare tid så har de utnyttjat sådana tjänster av ett gäng gamla GRU och KGB agenter som har bildat något som de kallar alliansen. Det är en farlig organisation som vi kommer få bekymmer med om de får härja fritt. Vi har satt dem under bevakning och om det nyser åt vårt håll så får vi reda på det. Men vi kommer att ta mått och steg för att möta Samfundet. Vi börjar med Bitter, de har tydligen en väldigt stark bas i Sverige. De köper mycket vapen från forna Sovjetunionen och då ligger Sverige bra till som mötesplats. Vi ser vad de tre kan skaka fram och sen agerar vi efter det. Vi kommer sätta Gunther på att såra dem ekonomiskt och sen får vi se var det landar
- Ok sa Jesper, vi håller svärden slipade?
- Ja sa jag, som sagt den där alliansen kan komma att försöka sig på något. Än så länge vet de inget om oss och ju längre de inte vet det, desto bättre är det, vi har alla stora familjer i ryggen det är dags att börja använda dem sa jag. Men vi måste åka till Kina och ha ett samtal med dem, och det kan bli den största utmaningen för oss hitintills
- Ok är de så skickliga
- Ja sa Rebecka kort så skickliga är de och vi har fått bekräftat att Samfundet gör affärer med dem, olagliga affärer, sen så måste vi få till om inget annat ett samförstånd med kineserna, de vet mycket väl vem vi är och vad det innebär, vad de inte vet dock är att vi är de vi är
- Du menar?
- Ja sa jag, både det och att vi är de två på galna steroider
- Ok sa han så ni har en viss fördel?
- Kanske sa jag, med dem så vet man aldrig, det finns fem ledande familjer där. Två av dem är som vi de ägnar sig åt lagliga affärer, två befinner sig i gränslandet, sen har vi den sista och äldsta familjen, de är farligast, rikast och smartast eller om man väljer att se det så hänsynslösast. De andra kissar i byxorna när de säger något
- Och de skall ni utmana?
- Ja det var den familjen som våra anfäder skapade den svaga alliansen med
- Ok de andra?
- Vi vet inte vi får se sa jag, vi är inte riktigt redo för att åka dit än
- Ok sa Esmeralda men det närmar sig?
- Ja sa jag det gör det, framförallt nu når vi fått bekräftat att Samfundet har affärer med dem då lär det bli oundvikligt
- Ok sa Jesper
- Jag misstänker att om några månader när Gunther satt igång det ekonomiska kriget med Samfundet så kommer Kineserna att höra av sig, för det kommer drabba dem med ekonomiskt
- Kan vi slå dem på ekonomin?
- Vi skall i alla fall försöka, inte slå dem kanske men straffa dem rejält, vi vill att de skall krypa till kineserna och böna och be om hjälp
- Ok? Varför
- För att vi vill att de skall komma till oss, med hatten i handen och be om att vi skall förhandla
- Hemmaplans fördel?
- Kanske, de har inte lämnat Kina på 2000år eller nåt sånt så det är osannolikt men de betraktar Hong Kong som neutral mark, så det lär bli där
- Om vi inte kan få dem till neutralmark eller nåt sa Rebecka, Hong Kong är lite för nära hem för dem
- Ja sa jag vi får se vad de säger
- Har Gunther fått informationen?
- Ja vi fick den levererad till honom innan, vi skickade den direkt när Alex var klar så han bör ha fått den nu
- Ok, arbetar han med det samtidigt som han håller ryssarna stången?
- Nja han har koll på dem, de är fortfarande i chock från när vi var där och röjde
- Ok bra, de är galna
- Ja sa jag, jag vet inte hur länge vi skall blanda oss i affärerna där, Gunther säger att vi täljer guld där och att vi behöver pengarna så vi fortsätter ett tag till
- Behöver pengarna?
- Tja skall vi slåss med de ekonomiskt så litar jag på Gunther, han vill nog krossa dem fullständigt och ta över deras lagliga affärer, vi får inte glömma att han är bankir, så pengar är väl lite av hans religion
- Haha ja det kan säkert stämma
- Skall vi gå ner de andra undrar nog var vi är sa Rebecka
- Javisst sa Esmeralda
Vi gick ner till de andra och umgicks med dem. Vi åt middag och efter maten så delade folk upp sig och gjorde vad som föll dem in, spelade biljard, simmade, gick en tur i trädgården eller bara satt och pratade.
Esmeralda och Jesper blev övertalade att träna med Gwen och Simon. Sam följde med och badade och Annika försvann med Berit. Vi satt kvar med barnen och de lekte på golvet, Rebecka tittade på Anna och Elsa och sa
- Det är väl dags att ha det där samtalet som jag skjutit upp
- Mm sa jag
Hon kallade på en betjänt och bad honom leta upp Berit och säga till henne att komma till en av salongerna, han bugade och gick iväg. Rebecka tittade på Isabella, Elisabeth och Agnetha och sen på de två kvinnorna och nickade. De tittade på henne och reste sig och gick före in i en av salongerna
- Anna och Elsa kom med mig sa Rebecka jag skulle vilja prata lite med er
- Javisst sa de och tittade på Ante och Jörgen, de ryckte axlarna och fortsatte att spela kort med Jonathan
De gick ut ur rummet och Ante och Jörgen tittade på mig och jag nickade. De tittade på dörren och rös. Ilse satt för sig själv i en stol och såg väldigt rastlös ut
- Du kanske skall gå upp och träna med de andra sa jag
- Va? Jo kanske det sa hon
- Om inget annat så blir du av med lite rastlöshet
- Jo förvisso sa hon och log, är det så tydligt?
- Nej inte för de andra, men för mig är det, jag är känslig för sånt
- Jo jag vet sa hon, vet du vart Annika skulle?
- Jag misstänker att Berit inviger hennes i massagens ädla konst eller nåt
- Ok massage?
- Mm innan hon slog ihop sig med Bowels så slogs betjänterna om att ge henne massage
- Ok? Och nu tror du att Annika tagit över stafettpinnen
- Nej egentligen inte, det är bara min snuskiga fantasi
- Hahaha har du en sådan?
- Mm men jag gömmer den väl, jag vet faktiskt inte vad de skulle
- Jag går nog upp och tränar lite
- Gör så sa jag
Hon reste sig och gick upp till de andra
- Var är Alex? Frågade Ante, jag har inte sett honom på flera dagar
- Han har arbetat i familjeföretaget så han tar igen sig nu
- Aha ok något viktigt
- Ja sa jag han är vass på datorer så han har uppgraderat våra system
- Aha ok sa Ante
Jag satt på golvet med barnen och tittade på när de lekte. De hoppade in och ut i mitt huvud och turades om att vara därinne.
Tiden gick och de som tränat kom tillbaka, och satte sig och pratade med de andra. Ilse såg lite mindre stressad ut när hon kom tillbaka och hon satte sig med de andra, Jesper satte sig med mig på golvet och lekte med barnen tillsammans med mig
- Var är Rebecka?
- Hon har ett allvarligt samtal med Anna och Elsa de behöver en rejäl uppsträckning efter det som hände i somras
- Aj sa han
- Mm sa jag, det kan mycket väl sluta med att hon lägger dem över knäet och smiskar dem innan hon är klar
- Haha ja det skulle inte förvåna mig
- Inte mig i heller, just nu förklarar hon för dem just hur pass dumma i huvudet de är
- Ok sa Jesper
- Hur går träningen med Gwen och Simon?
- Jodå bara bra de är duktiga och de kompletterar varandra väldigt bra, de kommer att bli minst lika bra som oss
- Bra sa jag och log
- Ilse är spänd som en fjäder sa han
- Ja sa jag, hon är lite lätt stressad, hur är du om Esmeralda inte är där?
- Spänd som en fjäder
- Precis och för henne är det likadant, vi får hålla hennes tankar skingrade tills han vaknar
- Och när blir det?
- Han höll sig vaken i nästan fyra dygn, han var smart nog att inte hålla sig vaken med kraften för mycket och för länge
- Nej jag har berättat om dina äventyr när du höll dig vaken för Rebeckas skull med barnen
- Aha okej, tack
- Ingen fara
- Så som sagt vi vet inte hur länge han kommer sova, men vi får väcka honom om det tar för lång tid innan han vaknar
- Ok håller ni koll?
- Jadå annars så gör Ilse det sa jag och log, om hon inte redan gör det
- De kan väl inte dela tankar än?
- Nej men de känner säkert på sig, och hon är bra på att känna av sin omgivning, bättre än de flesta. Hennes rädsla gör henne extra känslig för sin omgivning, det skulle inte förvåna mig om hon når upp till Gwen klass om inte bättre när hon uppnår Shuken och får fulltillgång till sina krafter
- Vad står det i boken om Annika?
- Vi vet inte riktigt, det är luddigt och tvetydigt eller trippeltydligt
- Men?
- Hur skall jag säga, den pratar om att hon eller inte kan uppnå sin fulla potential beroende på val som gjorts före och efter hennes val
- Ok det var lagom luddigt
- Mm detsamma gällde för Alex det står inte uttalat för henne utan för den som blev utan men ändå får
- Ok det är tur att det inte är jag som skall läsa i den där boken
- Hur går det därinne?
- Jodå de får sina fiskar varma, det är inte bara Rebecka som läxar upp dem, de andra hjälper till de med
- Jag är väldigt glad att det inte är jag som är därinne
- Du hade inte pratat emot
- Gör de det?
- Mm
- Jisses är de inte kloka?
- Nej tydligen inte
- Ibland undrar man
- Mm verkligen sa jag
- Jag undrar när de skall börja prata sa Jesper och tittade på barnen
- Det gör de redan härinne sa jag och knackade mig på pannan
- Ok
- Vi uppmanar dem att inte göra det offentligt än, men de kan prata och de ställer en massa frågor kan jag säga
- Ok som?
- Ja du varför? Är en vanlig fråga tillexempel
- Haha blir det inte trångt därinne?
- Ibland sa jag och log
- Vågar jag fråga hur många språk de kan
- Än så länge håller de sig till svenska men det är väl bara en tidsfråga innan de pratar alla möjliga språk, vi uppmuntrar det inte än, men när vi kommer hem så kanske vi börjar tänka på andra språk för att träna dem
- Ok så ni begränsar dem?
- Ja vi måste, de började gå tidigt och det blev en del kommentarer om det på BVC så vi får så att säga hålla igen. Det är inte lätt att förklara för en 9 månaders bebis om varför han eller hon inte får prata, det var jobbigt nog att förklara tatueringen för dem. Elisabeth fick följa med och förklara att det var ett födelsemärke
- Måste man gå dit?
- Ja sa jag det måste man
- Jisses, det är en balansgång förstår jag
- Ja verkligen
Kvällen fortskred och fler och fler kom in i rummet, Annika kom in och såg lite röd ut i ansiktet, jag tror att min gissning om massagen stämde men jag sa inget utan jag tittade på Ilse och log.
Hon tittade på Annika och log hon med och böjde på huvudet. Sam och de andra som badat kom tillbaka och satte sig. Delila och Geoff kom in i rummet och satte sig de med.
Gwen och Simon spelade något spel och nannyn hjälpte dem. Anna och Elsas föräldrar kom in och frågade var deras döttrar var. Jag svarade att damerna hade ett samtal och inte ville bli störda.
Det blev dags för barnen att lägga sig, så jag frågade om Esmeralda ville hjälpa mig. Ilse följde också med. Vi gick upp och in på barnens rum. Vi bytte på dem och klädde på dem pyjamas och la dem i deras sängar, vi stannade kvar tills de somnat sen gick vi ner till de andra igen.
Vi gick in i rummet och de andra hade kommit tillbaka, Anna och Elsa så tagna ut och Rebecka log.
- Sover barnen?
- Ja vi var precis uppe och la dem
- Ok då går jag upp och säger god natt till dem
- Jag hänger på sa jag
Vi gick upp tillsammans och Rebecka gick in och sa god natt till barnen, vi gick ut ur rummet och jag tog henne i mina armar och kysste henne
- Jag älskar dig viskade jag
- Och jag dig viskade hon tillbaka
Vi gick ner till de andra och satte oss. En efter en började folk dra sig tillbaka. Vi stannade kvar till sist och satt i varsin fåtölj och småpratade. Annika stack in sitt huvud
- Får jag prata med er
- Givetvis sa vi
Hon kom in och satte sig och tittade på oss, det såg ut som om samlade kraft för att säga något
- Ut med det sa jag och log
- Hehe är det så tydligt
- Nja lite kanske sa jag och log, vad gäller det?
- Ok sa hon, ni vet om Ilse och Alex?
- Ja sa vi
- Ok och ni har inga invändningar?
- Även om vi haft det så hade vi inte kunnat göra något
- Ok?
- Du vet boken?
- Ja
- Det står om dem i den, det kunde blivit du
- Jag?
- Mm en av er skulle det bli, och det blev Alex
- Ok jaha så även om vi haft invändningar så hade vi inte kunnat göra något?
- Nej sa jag, hade vi satt oss emot så är risken stor att det blivit kaos, de kan inte kämpa emot även om de skulle velat
- Ok, jag misstänkte att det var något sådant sa hon, jaja det blev inte jag i alla fall
- Nej sa jag, är du besviken?
- Nej sa hon, jag älskar Ilse men som en syster, vi kom varandra väldigt nära under våra resor, men som sagt jag hyser inga sådana känslor för henne
- Ok sa jag och log, har du betänkligheter mot de två?
- Nej inte egentligen mer än att det är en viss åldersskillnad
- Mm men det kan vi inte i heller påverka
- Nej jag förstår sa hon, vad innebär det för mig och Shuken?
- Helt ärligt så vet vi inte, vi kan inte tolka texten och du anar inte hur mycket det stör oss, men jag lovar att när vi kan förstå det så kommer vi att säga till dig
- Ok oavsett så kommer jag alltid att stanna med er
Något studsade till och jag tittade på Rebecka, hon nickade
- Undrar vad det var?
- Tja kanske det där valet som har blivit gjort och som skall ske, vi får se helt enkelt
- Vi är väldigt glada att du känner så och vi hade hoppats på att du skulle välja så
- Tvekade ni?
- Nej sa jag men vi vill inte att du skall vara olycklig eller hur skall jag säga avundsjuk, du har enorma krafter oavsett om du uppnår Shuken eller inte, vi har dig inte kvar bara för din kraft utan uteslutande för att vi älskar dig. Du är min syster och det kan inget förändra
- Tack lillebror sa hon
- Och jag älskar dig lika mycket som Niklas sa Rebecka och log, tro inget annat
- Parade ni ihop dem i London för att se vad som hände?
- Ja sa jag enkelt
- Ok jag misstänkte något sådant sa hon och log
- Du skötte dig utmärkt i London förresten sa Rebecka, du har lärt dig av Ilse du smyger lika bra som henne
- Nja kanske inte lika bra men jag har blivit bättre sa hon och log, Japanerna fick jobba för att avslöja oss sa hon
- Det kan jag tänka mig sa jag och log
- Ja far sa hon, vi klarade oss och vi hatar dig inte tvärtom faktiskt sa hon och log, visst var där tillfällen då jag var ganska arg på er två men jag förstår samtidigt varför ni var tvungna att skicka iväg oss. Det var nog det som var svårast av allt, att behöva lämna er alla för så pass långtid
- Tack sa jag och log för att du inte hatar oss
- Jag har förstått att du lidit en del när vi var borta
- Ja sa Rebecka det har vi båda men jag har varit bättre på dölja det än Niklas sa hon och log
- Ni är lite hönsiga
- Oja sa Rebecka det är vi verkligen
- Förresten uppskattade du massagen?
- Va?! Erh ja, hur visste du?
- Tja när Berit viskar och är hemlig här på slottet så gäller det oftast massage sa jag, sen var du lite lätt röd när du kom tillbaka
- Jisses mormor nu igen, du verkar ha tagit det bättre än vad min mamma och Niklas styvmamma gjorde
- Jo då den var väldigt behaglig sa hon och rodnade
- Bra sa Rebecka och log
- Nej nu skall jag gå och lägga mig
- Ja det skall vi med sa Rebecka
- Ok skall vi ha sällskap upp?
- Javisst sa vi
Vi gick ut ur rummet och upp till vår korridor, vi gick in på vårt rum och klädde av oss. Vi stod där nakna framför varandra och jag gick fram till Rebecka och kysste henne.
Jag tog henne i mina armar och pressade mig mot henne, jag ville känna hennes kropp mot min, jag lyfte henne och bar bort henne till sängen och la oss ner, vi kysstes och smekte varandra, mina händer var över hela hennes kropp och hon smekte min
Jag slutade kyssa henne och reste mig på raka armar och tittade på henne, hon log sitt speciella leende som bara är för mig och jag blev varm i kroppen och log tillbaka.
Jag böjde mig ner och tog ett av hennes bröst i min mun och började leka med hennes bröstvårta med min tunga, hon stönade av min behandling och vi började lysa, hela rummet dansade i färger.
Vi bytte bröst och började suga på det andra bröstet i stället. Mina fingrar letade sig ner mellan hennes ben och jag började smeka hennes klitoris samtidig som jag sög på hennes bröst, hon stönade högre och började andas tyngre. Jag förde in ett finger i henne och började pulla henne.
Jag smekte hennes innersta och fann hennes G- Punkt. Jag smekte över den och hon kom i en överraskande orgasm, vi tittade på varandra och log. Hon rullade runt och knuffade ner mig på rygg.
Hon satte sig på min mage med sin rumpa mot mig och började runka min kuk. Hon lekte med mitt ollon och smekte det på undersidan som hon vet att jag älskar, hon lutade sig lite fram då jag hade perfekt överblick över hennes fantastiskt sexiga rumpa.
Jag satte mina händer på hennes skinkor och smekte dem. När hon runkat mig till fullt stånd så gled hon ner över mitt bröst och min mage, fram till min kuk och satte den mot hennes fitta och börjar rida mig, jag ligger och ser hur min kuk åker ut och in i hennes fitta och jag bara ler. Jag reser mig upp i sittande ställning och lägger min hand på hennes klitoris och börjar smeka den.
Hon ökar takten i ridandet och vi känner båda hur vi närmar oss klimax mina fingrar smeker hennes klitoris som aldrig för jag känner hur ilningar sprids i min kropp och jag känner hur min orgasm exploderar i henne, hon kommer samtidigt med mig och hennes inre krampar om min kuk och förlänger min orgasm.
Jag faller bakåt och trycker min höft uppåt och bottnar Rebecka, hon skriker ut sin orgasm och jag känner hur min sperma skjuts in i henne. Hon skakar okontrollerat och lutar sig bakåt och sätter sina händer på mitt bröst, jag fortsätter knulla henne och hon kommer igen direkt på den första orgasmen och hon fortsätter stöna och skrika i mitt huvud
- Oh herregud så jävla skönt
- Ja hjärtat stönar jag med henne
Jag sänker takten och tillslut stannar jag. Vi lägger oss på sidan så att vi skedar. Jag ligger kvar med min kuk i henne och kramar om henne. Vi ligger där och bara njuter av varandras närhet, sakta slocknar vi och rummet blir ganska mörkt
- Duscha?
- Ja sa jag gärna
Jag drar mig tillbaka och Rebecka sätter sin hand mellan benen och går in på toaletten och jag kommer efter. Vi skruvar på duschen och duschar av oss. Vi duschar klart och går in i sovrummet och lägger oss.
Jag lägger mig på rygg och Rebecka lägger sig på sin vanliga plats och vi somnar och drömmer gemensamt
Ilse ligger sin säng och stirrar upp i taket, hon kan inte komma till ro, hennes kropp skriker efter Alex, hon känner sig varm och konstig i kroppen. Hon har tillfredsställt sig själv tre gånger och alla gångerna fantiserar hon om Alex händer.
Hon känner fortfarande värmen från hans hand när han tog den i sin när de var i London. Hon ligger naken utan täcke och det känns som om hon skulle brinna upp.
Hon lägger sina händer på sin mage som känns som om den är i uppror. Hon reser sig från sängen och klär på sig sin dräkt, hon drar upp huvan och lyfter upp neder delen över munnen och näsan, det enda som syns är hennes ljusblåa ögon.
Hon öppnar fönstret och tittar ut, hon ställer sig på huk och hoppar ut. Hon slår en volt i luften och landar på huk i det fuktiga gräset, hon sitter där orörlig och tittar mot skogen, hon reser sig upp och springer mot träden, när hon kommer in i skogen så börjar hon lysa och känner sig nära naturen.
Hon känner av djuren och hon kan nästan ana hur träden andas. Hon springer fort, liksom planlöst. Hon känner sig fri och skrattar. Hon saktar in och stannar, hon sjunker ner på huk och stänger ögonen.
Hon ler och andas, hon känner av dofterna i skogen och anar en doft av vilt, hon öppnar ögonen och ett rådjur tittar på henne. Hon tittar tillbaka och ler, ett annat rådjur kommer fram ur mörkret, det är en hane, han går fram till honan och de tittar på varandra.
Ilse sitter blickstilla och tittar på djuren. De sätter sina nosar mot varandra och gnuggar dem. Plötsligt så darrar luften av erotik. Hanen stryker sitt huvud mot honans hals och hon darrar, Ilse kan känna honans förväntan på vad som skall komma.
Ilse känner sig som en inkräktare och vill egentligen springa sin väg men hon sitter som fastnaglad och bara tittar, hanen har nu kommit bakom honan och han hoppar upp på hennes rygg och bestiger henne.
Han rörelser är häftiga och han darrar när han kommer. Honan och hanen brölar när hanen kommer. Han kliver av henne och hon springer iväg. Hanen tittar efter henne sen springer han åt andra hållet. Ilse sitter fortfarande på huk och vågar inte röra sig.
Hon reser sig upp efter vad som känns som en evighet. Hon tittar sig omkring och hittar ett träd, hon klättrar upp och sätter sig. Hon andas i lugn takt och börjar lysa igen.
Hon söker igenom sitt inre och försöker få ordning på sina känslor, hon tänker tillbaka på samtalet med Niklas, den kloke mannen, han är som den far eller bror eller manlig förebild hon alltid önskat dig.
Hans hjärta som rymmer så mycket kärlek, han har rätt som alltid, hon är kär på riktigt för första gången i sitt liv. Niklas som inte gick på hennes spel utan faktiskt älskade henne på sitt vis utan att vilja ha henne på det andra viset. Han har aldrig velat ha henne så och det skrämde henne till en början och väckte det hennes nyfikenhet om vem han var.
Detsamma gäller Rebecka, hon som utan att tveka valde hennes sida och till och med varnade henne för sin bästa vän, hur kan två personer vara så osjälviska och dela med sig så av sin kärlek till sin omgivning.
De har rätt båda två, hon är förälskad för första gången i sitt liv, hon bryr sig inte om att han är yngre, han är hennes om han vill ha henne. Hon känner att tårarna rinner längs hennes kinder och hon skrattar.
Hon känner hur klumpen i magen släpper och hur hon fylls av en inre frid som hon aldrig känt förut. Hon vill ha Alex på alla sätt som går, denna känsla går över det rent djuriska, hon bryr sig inte om de aldrig älskar med varandra, bara de älskar varandra.
Hon älskar Alex och hon önskar att han älskar henne med. Hon sitter där i trädet och tänker tills hon anar att gryningen är på väg, låter sig falla ner från trädet och börjar lysa.
Hon springer mot slottet och klättrar upp längs väggen. Hon tar sig in i rummet och stänger fönstret och klär av sig dräkten. Hon är naken under den. Hon går in i duschen och duschar av sig. Hon torkar sig och går och lägger sig, hon somnar fort och drömmer om Alex.
Fler noveller av samma författare
