Den där dagen....Bok 6 Familjen Kapitel 1
Bok 6
Kapitel 1
Vi åkte till Japan i början av september och hade vår uppvisning, men innan vi åkte dit så åkte vi förbi vår bunker så att Annika fick puckla på vår far ett tag och få ut ett antal års inneboende aggressioner.
Vi pratade med den förre ledaren för Orden och han hade en del matnyttigt att dela med sig av. Ilse ville inte se sin far, hon hade aldrig vetat om honom och hade inte samma behov som Annika att puckla på honom.
Vi åkte därifrån till Japan och hade vår uppvisning, sen så lämnade vi Annika och Ilse i Yoshins vård, vi meddelade honom hur vi ville att han skulle lägga upp träningen för dem.
Vi berättade att de hade speciella färdigheter som gjorde att de kunde träna snabbare, hårdare och längre än de andra, han skulle driva till gränsen för vad de klarade av och hålla dem där och fånga upp dem när de föll.
De skulle göra allt tillsammans och alltid vara tillsammans. Vi lämnade dem där och vinkade till dem och sa att vi skulle hämta dem om två månader. Vi åkte hem och kom in i en vardag och inledde vår träning med Simon och Alex.
De skulle få träna minst lika hårt som de andra två. Vi hade en period av lugn med familjerna och de andra organisationerna. Vi passade på att åka till slottet och till vårt hus på Kos.
Vi kom hem och fortsatte vår träning med killarna. Vi besökte vår restaurang när vi kunde och vi började bygga upp vår relation med Ante och de andra, det gick långsamt framåt, men dock framåt.
En bit in på hösten så fick vi reda på att Lina gift sig med sin Amerikan och att hon skulle stanna där. Alex åkte iväg med jämna mellanrum till England och träffade Rosie.
Vi åkte till Delila och hennes familj vid ett par tillfällen och Jesper och Esmeralda tränade Gwen och Simon tillsammans, de meddelade oss att de var som gjorda för varandra.
Månaderna rullade på, och i slutet på oktober så åkte vi över till Japan för att hämta Ilse och Annika, de var förändrade, de var hårdare och mer tränade än innan, de hade överlevt Yoshins behandling och han var imponerad av deras framsteg och framgångar.
Han hade drivit dem till gränsen och över den och fångat upp dem och byggt upp dem. De var fortfarande likadana som personer, Ilska och rädsla men de kunde kontrollera den.
Vi åkte från Japan till Spanien och vi lämnade över dem i Broderskapets händer, vi uppmanade sensein på denna skola att göra samma som Yoshin och sen åkte vi hem.
November kom och gick och saker och ting var fortfarande lugnt. När december började så fick vi vissa indikationer om att ryssarna började brösta upp sig igen. Vi åkte över dit och hade ett par väldigt allvarliga samtal med dem och fick dem att förstå det dumma i att inte räta in sig i ledet. Vi åkte därifrån med en förhoppning i alla fall om att de skulle hålla sig på mattan.
Vi började planera inför julen och alla som skulle med, vi skulle få flyga i båda våra plan för att alla skulle få plats, men innan vi åkte dit så skulle vi ner till Spanien och genomföra Ilses och Annikas avslutnings ceremoni.
Vi hade med oss deras dräkter som Isabella hade färgat åt dem. Vi hade med oss alla vapen som ingick i deras arsenal. Vi skulle åka dit den 22 december och få bevittna deras examensuppgift.
Det skulle bli samma som jag och Rebecka genomgått för att bli senseis. När de klarade den så skulle vi ge dem deras saker. Sen var de klara och vi skulle åka till England.
Vi vaknade på morgonen och började klä på oss. Ute var det typisk skånsk vinter, regn och ett par plusgrader och blåst, vi klädde på oss våra träningskläder och gav oss ut och sprang.
Vi kom hem efter en timme och gick ner i källaren och körde ett pass på en timme. När vi var klara så gick vi upp och förberedde frukosten. När vi var klara så kom Isabella in med barnen de hade sovit inne hos våra mödrar.
Vi satte oss och började äta, barnen växte hela tiden, de hade börjat gå nu så det var full rulle hela tiden. Vi hade fått sätta upp grindar och spärrar på allt. De var nyfikna och skulle pilla på allt. Simon kom nerför trappan och satte sig vid bordet
- God morgon sa han
- God morgon, sa Rebecka skönt med jullov?
- Ja sa han verkligen
- Bra har du packat?
- Jadå sa han det har jag
- Bra sa Rebecka och log, skall det bli kul och åka till England
- Jadå sa han, det är så fint där men jag kan inte köra traktor dock
- Du får prata med Bowels sa jag
- Ja sa han
Alex kom också nerför trappan och kom och satte sig vid bordet
- God morgon sa han och log
- God morgon sa vi hur är det idag
- Jodå bara bra sa han och log, jag får snart träffa Rosie
- Ja det kan jag tänka mig att du längtar efter henne det var ett tag sedan ni sågs
- Ja över en månad sedan, det var på höstlovet
- Mm sa Rebecka och log
- Jaha sa Isabella det skall bli kul att komma till slottet
- Har du pratat med dem om grindar osv
- Jadå Bowels lovade att barnsäkra hela slottet
- Tack mor sa jag
- Ingen fara de är precis lika rädda om barnen som vi är
- Så kul det skall bli att få hem Ilse och Annika sa Simon
- Mm sa jag det skall det bli
- När åker vi sa Alex?
- Så fort Elisabeth kommer, hon var tvungen att fixa en sak innan vi åker
- Ok sa Alex då går jag och packar sa han
- Gjorde du inte det igår?
- Nej jag glömde det
- Ok hur kan man glömma det?
- Ja du sa han jag tappade bort det bara fråga mig inte hur för det vet jag inte själv, men jag gör det nu sa han
Han reste sig och gick upp på sitt rum
- Han är förvirrad ibland sa Simon
- Ja verkligen sa Rebecka och log
- Sa Elisabeth hur långtid det skulle ta?
- Nej hon var tvungen att köra till vårdcentralen men det skulle inte ta mer än en timme
- Ok för vi måste köra om 1½ timme
- Ok jag ringer henne sa Isabella
- Bra vi går och duschar sa jag
- Börja du hjärtat sa Rebecka så kommer jag sen
- Ok sa jag och pussade henne
Jag gick in i badrummet och rakade mig, sen gick jag gick jag in i duschen och duschade av mig.
Rebecka kom in efter en stund och vi duschade tillsammans. När vi var klara så gick vi in i sovrummet och klädde på oss. När vi gick ut till de andra så satt Jesper och Esmeralda och åt frukost
- Hej sa vi
- Hej hur är det spända på dagen
- Ja sa jag verkligen
- Nervös?
- Ja sa jag
- Du? Varför
Jag tittade mig omkring, jag började prata med dem genom tankarna i stället
- Jag är nervös för att vi har drivit dem för långt och för hårt
- Nej sa Jesper, det har vi inte, jag har haft kontakt med Tomas de är som vanligt
- Va?
- De är som vanligt, Annika är ilsk och Ilse är rädd men de har det under kontroll nu, de har exploderat i sina krafter precis som Alex och Simon, de är hela och de är sig själv Niklas
- Ok säger du det så
- Ja det gör jag, ibland så är du lite hönsig, jag tror att det beror på att du älskar oss så mycket storebror, du måste släppa kontrollen för att få kontroll
- Ja så är det väl men när vi hämtade dem i Japan så var de hur skall jag säga förändrade
- Ja vad trodde du att Yoshin skulle gulla med dem? För fan du har tränat för Yoshina daltade hon med dig? Blev inte du förändrad? Du blev så pass förändrad att du bankade skiten ut den person som skrämde oss mest av alla. Det är klart att de blivit förändrade men inte så som du tror tvärtom, de är bättre nu, de kan hantera sina krafter och de spöar skiten ur de flesta. Tro mig storebror, de mår alldeles förträffligt och de kommer att bli förbannade om du daltar med dem
- Ok sa jag och log jag ger mig
- Bra
- Tack sa Rebecka och log
- Jaja jag ger mig sa jag och log
- Elisabeth kommer om fem minuter så är vi alla klara?
- Jadå sa jag, då börjar vi lasta ut i bilarna
Vi packade ut våra saker i bilarna och satte in barnen. Elisabeth kom hem och vi hoppade in och körde iväg. Vi kom fram till flygplatsen och gick ombord på planet. Vi spände fast oss och vi lättade.
Vi satt och pratade om den kommande julen och vem som skulle komma och vad vi skulle äta, personalen på slottet var inte vana vid svensk jul. Jag och Rebecka skulle stå för det mesta av matlagningen.
Halva planet var fullt av julklappar och packning. Vi gick inför landning i Sevilla och när vi gick ur planet så stod två bilar och väntade på oss. Vi satte oss i bilarna och åkte iväg.
Bilresan tog två timmar, vi kom fram till byn och bilarna stannade och vi gick ur dem. Vi gick genom byn som verkligen hade förändrats sen vi var här sist. Det var liv i den igen, folk kom ut och kramade om oss och pratade med oss.
Vi kom fram till skolan och gick in, sist vi var här så klättrade vi över muren och gjorde en raid som kostade många livet. Vi möttes av Tomas
- Hej och välkomna
- Hej Tomas sa Rebecka hur är det?
- Det är bara bra sa han och log
- Och våra adepter frågade Rebecka
- Adepter? Efter en vecka så hade de vunnit över varje elev på skolan, de två tillsammans är som en tornado
- Bra sa Rebecka och log, är allt förberett?
- Jadå sa Tomas
- Bra sa Rebecka då går vi in
Vi följde efter Tomas och kom in i rummet där provet skulle ske. Vi gick in i ett omklädningsrum vi fyra och bytte om. Vi klädde på oss våra dräkter och satte på oss våra vapen och gick ut till mitten av rummet och ställde oss och tittade på de som var där.
En dörr öppnades och de kom ut till oss och bugade sig. Vi ställde oss vid en av väggarna. Ilse satte sig på andra sidan mittemot oss och Annika blev kvar mitt på golvet.
En annan dörr öppnades och två män kom in i rummet och de ställde sig framför och bakom Annika. Jag slog på en gonggong. Annika attackerade och slog ner en av männen, den andre attackerade och hon dansade undan och slog till en gång och han föll ihop.
Hon bugade och sen ställde hon sig i mitten igen. Såhär fortsatte det tills hon slagit ner åtta stycken. Då satte hon sig ner på golvet bredvid Ilse, jag klappade i händerna och hon reste sig.
Hon gick ut till mitten av rummet och samma procedur upprepade sig för Ilse och när hon var klar så satte hon sig bredvid Annika. Jag och Rebecka gick fram till dem och satte oss framför dem.
- Grattis barn sa jag och log, följande kommer hända nu ni skall säga era favoritdjur till Rebecka, sen skall ni hålla henne i händerna. När det är klart så skall ni gå in i det rummet, där kommer det att ligga två dräkter, en lila och en röd. Ni byter om sen kommer ni tillbaka in hit så kommer vi att ge er era vapen. Ni skall säga en ed tillsammans med oss på Japanska. Efter det så får ni välja vem ni vill att slåss emot och ingen får vägra sa jag och log
- Dig med far sa Annika
- Ja sa jag och log mig med
- Hon log och bugade sig
- Nå sa Rebecka, vilket djur Ilse?
- Trana mor sa hon och log
- Valet är gjort sa Rebecka
- Nå Annika vilket djur
- Isbjörn mor sa Annika och log
- Valet är gjort sa Rebecka och log
De reste sig upp och Rebecka började lysa och Annika och Ilse kastade bak sina huvuden och sen slocknade de.
- Så barn sa Rebecka och bugade sig mot dem, jag och de andra i familjen gjorde samma och de bugade sig mot oss, nu går ni ut och byter om sen kommer ni tillbaka in hit så skall ni få presenter sa hon och log
De gick ut genom dörren, folk började småprata och jag gick bort till väggen och hämtade en väska, jag gick ut med den till mitten av rummet och satte den där.
Jag satte mig i lotusställning och Rebecka, Jesper och Esmeralda satte sig bredvid mig och vi satt tysta och tittade mot dörren där de bytte om.
Efter tio minuter kom de ut i sina nya dräkter och de gick fram mot oss och satte sig på golvet framför oss. Det blev tyst i rummet och Rebecka började tala
- Så barn nu tillhör ni en sluten skara sa hon, nu skall vi dela ut presenter åt er sa hon och log.
Jag öppnade väskan och tog fram två rullar och gav dem åt dem
- Detta är era betyg från Yoshin och Tomas sa han, Yoshin skickar även med dessa sa jag och räckte över varsin rulle åt dem.
- Dessa vapen sa Rebecka är er arsenal, hon gav dem samma vapen som vi har. Allt utom deras svärd, träna lika mycket med alla sa Rebecka och log. Tveka aldrig sa Rebecka
Jag reste mig och gick bort till väggen och lyfte upp två lackerade trälådor. Jag gick tillbaka till dem och satte mig framför dem. På den ena lådan var där en trana och på den andra var där en isbjörn.
- Dessa mina barn sa jag är era svärd, de får bara dras i strid eller vid Seppuku. Ni skall namnge dem och vårda dem som om de vore era barn sa jag. Dessa svärd smiddes för 500år sedan och de tillhörde den kejserliga familjen.
Jag gav dem lådorna och bugade mig mot dem, de bugade tillbaka och Annika viskade
- Tack far.
Jag tittade på henne och hon hade tårar i ögonen,
- Ilse viskade också tack far för allt vi älskar dig.
Jag kände att jag med fick tårar i ögonen.
- Vi älskar dig far sa Annika. Sluta slå på dig själv vi mår bra
Rebecka log och sa
- Där ser du Niklas sluta slå på dig själv
- Tack sa jag och log
- Nu skall ni sätta på er vapnen sen så skall ni välja vem ni vill sparras mot
- Ok sa de och reste sig
De började hänga på sig sina vapen och sen tittade de på varandra
- Du får börja sa Ilse
- Tack sa Annika, nå Tomas vad säger du vill du dansa
Han tittade på henne och bugade sig
- Jag är ärad sa han
- Då dansar vi sa Annika och drog sin Bokken
De gick ut till mitten av rummet, vi andra aktade oss, jag slog på gonggongen och de började slåss.
Striden varade i en kvart sen så hade Annika vunnit, hon slog sönder Tomas Bokken så att flisorna flög genom rummet och stannade med svärdet precis framför hans näsa. De bugade mot varandra. Ilse gick ut till mitten och tittade sig omkring och sen pekade hon på en man som stod en bit bakom oss
- Kom nu sa hon till honom så skall vi dansa, hon drog sina svärd och gick ut till mitten av rummet
Jag tittade på henne och hon log mot mig. Mannen så tveksam ut men sen gick han ut till henne, han drog sitt Bokken och tittade på henne
- Nej sa Ilse inte träsvärdet råtta sa hon, dra ditt svärd så att jag kan få leka med dig. Din infiltration gick inte så bra eller hur? Du är klumpig och amatörmässig.
Han stirrade på henne och vände sig om och sprang, Alex ställde sig i vägen för honom och slog till en gång och han trillade ihop.
- Var skall jag göra av honom sa han
- Vi tar hand om honom sa Tomas
- Ett ögonblick sa jag, är han från Orden?
- Ja sa Ilse, han var inte ensam, den andre ligger i sin säng och kommer ingenstans
- Ok sa jag, vad ville de?
- Infiltrera och lära sig vår stridsstil
- Ok sa jag intressant
- Hur länge har de varit här frågade Rebecka?
- I ett år sa Tomas, i alla fall han
- Ok då var det den Gamle som skickade dem då och inte Robert sa Jesper
- Ja sa jag, de kan ju inte ha varit i kontakt med Orden sedan de kom hit, eftersom de fortsatt sitt uppdrag
- Nej sa Ilse de skulle återvända när de var färdiga, vilket aldrig blivit av, de var inget vidare duktiga
- Nåja sa Tomas
- Bra jobbat syrran sa Alex
- Tack sa hon och log, nå lillebror vad säger du skall vi dansa?
- Varför inte sa han och log, låt oss dansa syrran sa han
Han gick bort till ena väggen och tog en Bokken och svängde med den, han la tillbaka den och tog ett annat svärd och svängde med det och la tillbaka det med
- Här sa jag och gav honom mitt svärd
- Tack sa han och log
Han tog av sig sin skjorta, strumpor och skor
- Du har tränat lillebror sa hon
- Ja syrran sa han och log, nå får jag lov
- Ja sa hon och log
De gick ut till mitten av rummet och bugade sig mot varandra, sen började de dansa. De flöt runt i rummet och gav oss en fantastisk uppvisning. De höll på i en halvtimme sen fastnade de i ett dödläge och de log mot varandra
- Tack för dansen sa Alex
- Varsågod sa Ilse och log
De bugade sig mot varandra och gick fram till oss
- Nå då är det dags att byta om och åka och fira jul sa jag och log
- Det låter bra sa Annika och log
- Vi kommer strax sa Ilse
De gick ut i omklädningsrummet och bytte om, vi gick också och bytte om och sen gick vi tillbaka till de andra. Ilse och Annika stod där. Vi tackade Tomas och gick ut ur skolan, vi gick till bilarna och hoppade in.
De körde oss till flygplanet och vi gick ombord. Vi spände fast oss och planet lyfte. När vi var i luften så spände vi loss oss och rörde oss i planet. Annika och Ilse satt och kramades med Leonardo och Isabell.
De berättade om sin tid i Japan och Spanien. Hur hårt det varit, intensiteten i träningen, dråpligheter och umbäranden. De ställde frågor till oss alla om hur vi hade haft det och hur mycket de saknat oss.
Vi närmade oss England och vi spände fast oss och planet landade. Vi blev mötta av bilar och en större skåpbil som skulle transportera julklappar, mat och vårt bagage till slottet.
Vi åkte iväg och kom fram efter fyrtiofem minuter. När vi kom fram så installerade vi oss i våra rum, när vi packat upp så gick vi ner för trapporna till köket, vår samlingspunkt när vi var här.
Jag och Rebecka började förbereda maten, de andra hjälpte till och vi kom en bra bit på väg. Vi gick upp till matsalen och vi åt och pratade ännu mer.
- Jaha Simon hur går det i skolan frågade Annika
- Jodå bara bra sa han
- Härligt sa hon och log, någon tjej på gång
- Nej sa han
- Ok varför inte det?
- Nja det är ju redan bestämt att jag skall gifta mig med Gwen så då är det inte lönt att lägga energi på att jag någon annan
Annika stirrade på honom med en förbluffad och häpen blick
- Men du kanske kommer att gilla någon annan sa hon
- Det är möjligt men varför lägga energi på det när jag ändå inte kommer välja någon annan? Då är det bättre tycker jag att lägga den energin på skolan och träningen
- Erh kanske det sa Annika
- Hur visste du det sa Rebecka häpet?
- Angående Gwen?
- Det verkade logiskt sa han, de tre är en klick, du och Niklas är de ni är vad det nu är, Jesper och Esmeralda är de, de är. Då är det bara jag och Gwen kvar och eftersom de två sköter vår träning så är det logiskt att vi skall vara de där tvås beskyddare, sa han och pekade på Leonardo och Isabell, och för att det skall bli möjligt så måste vi bli ett par. Ergo jag skall gifta mig med Gwen en dag. Vi har redan pratat om det och det blir nog bra sa han och log. Som sagt logiskt
- Haha skrattade Isabella och log mot honom, så ni har redan pratat om det?
- Ja sa han, hon har en förmåga? Att kunna läsa människor och när hon läst mig så förklarade hon att vi skulle gifta oss en dag, jag hade en så behaglig aura runt mig som passade hennes, då började jag tänka och sen la jag fram min ide för henne angående oss alla och då höll hon med, vi var också överens om att inte lägga någon energi på att jaga pojkar eller flickor, utan lägga den energin på att träna och studera i stället, sen när vi är tillräckligt gamla så kommer vi att bli ett par.
- Ok sa Annika lite häpen med ett leende, ja när du lägger fram det så, så är det fullkomligt logiskt
- Precis sa han och log
- Jaha ni andra då vad har ni haft för er?
- Pluggat och tränat sa Alex
- Ja jag såg det när du och Ilse sparrades innan idag
- Mm det har blivit en hel del träning sa Alex, ni har också tränat såg jag sa Alex
- Ja sa Annika vi har inte direkt varit på semester
- Nej jag har förstått det sa han, jag lär få känna på det i sommar sa han, hur var det?
- Svårt att beskriva, vi tränade mellan 16 – 18 timmar per dag, ibland så åt vi och tränade samtidigt. Ibland så visste man inte vilken dag det var, jag kunde vara övertygad om att det var onsdag, så visade det sig att det var fredag. Tiden i Japan var värst sa hon, Yoshin är en krävande sensei, du får inget gratis av honom. Han driver dig över dina gränser både fysiskt och psykiskt.
- Ja sa Ilse, ibland så ville man döda honom. Men jag skulle aldrig vilja ha det ogjort
- Inte jag i heller sa Annika och log mot mig och Rebecka vi vill tacka er för denna chansen sa hon. Så lillebror du kommer att få en upplevelse för livet
- Ok sa han och log
- Det är ett vackert land sa Ilse, skolan ligger magnifikt, när man satt i ett träd och hade suttit där i sexton timmar i sträck, och gryningen kom och man såg hur daggen låg på växtligheten och dimman kom krypande, det finns en sjö där. Där man inte såg vattnet för dimman, och varje dag så var där en trana som tålmodigt stod i vattnet, den tittade på mig och jag satt där i trädet och väntade lika tålmodigt som den och väntade på att slå till, sen snärtade den till med nacken och fångade en fisk eller groda och dimman försvann och man såg vattnet. Efter en stund så kom dimman tillbaka och gömde vattnet. Eller när vi var uppe på berget och man tittade utöver växtligheten och såg solen gå ner.
- Du var som tranan sa Annika, du väntade tålmodigt och slog till och som dimman så försvann du sa Annika, du drev alla de mulliga mansgrisarna till vanvett
- Tack syster sa hon, du var rätt bra på att driva dem till vanvett du med sa Ilse, de trodde att du var svag, när du bröt deras Bokken och gjorde dem till flisor så blev de inte glada, när du la Lida över knäna och smiskade honom då trodde jag att han skulle begå Seppuku
- La du en av dem över knäna? Sa Rebecka
- Ja han var otrevlig, han trodde inte att vi kunde Japanska, så han sa ett par mindre smickrande ord om vad han ville göra med oss, jag uppskattade inte det så jag, slog ner honom, drog ner hans byxor smiskade honom över rumpan med en Bokken, han hade svårt att sitta efter det. Sen var det ingen som kommenterade om vad de ville göra med oss dumma Gaijin kvinnor. Han begärde att få begå Seppuku efter det, Yoshin sa nej, sen fick han sparra mot mig varje dag och varje dag slutade det likadant. Han försökte rymma, då skickade Yoshin mig och Ilse efter honom. När vi kom ifatt honom så fick han smisk igen. Varje dag i två månader fick han smisk. Han grät av glädje när vi reste därifrån sa Annika och skrattade. Det var då vi fick våra smeknamn sa hon, Tranan och isbjörnen.
- Jisses sa Esmeralda och skrattade
- Hur kunde ni träna så många timmar varje dag? Frågade Elisabeth
- Kraften sa Ilse, vi tränade lika mycket med kraften som utan, sen om man sover och har kraften igång så behöver du inte lika mycket sömn
- Ok sa Elisabeth
- Hur var det i Spanien?
- Annorlunda, vi behövde inte smiska någon, det finns andra kvinnor där, inga fördomar och en annan hur skall jag säga kamratskap
- Japanerna är en aning förstockade, det är därför Yoshin tillät din bestraffning sa jag, för att lära dem ödmjukhet. Det kommer att komma dit fler kvinnor, de har ett samarbete mellan skolorna
- Träningen är förstklassig på båda ställena sa Annika
- Bra sa Jesper det var det jag och Esmeralda ville
- Ni har lyckats bra sa Ilse, Yoshina skickade en riktigt bra sensei med, och Tomas styr bra, han kanske är lite godtrogen ibland, han ser det bästa i alla så det var nog därför de kunde infiltrera Broderskapet de där två
- Om de inte kom dit under förra styret sa Jesper, det var lite speciellt
- Ja verkligen sa jag
Samtalet fortsatte om allt möjligt, vårt besök i Ryssland, träning och annat. Klockan rann iväg och det blev dags att gå och lägga sig. Vi gick upp till våra sovrum och sa god natt till varandra.
Vi gick in på vårt rum och la oss i sängen och kramades, kramandet övergick snart i kyssande, Rebecka släppte mina läppar och log. Hon kröp neråt och tog min kuk i munnen och började suga mig.
Jag började andas tungt och slöt ögonen, jag känner hur hon vänder sig och sänker sin fitta mot min mun så att jag kan slicka henne. Jag tar tag om henne rumpa och masserar den samtidigt som jag slickar henne.
Jag leker med min tunga över hennes läppar, jag spänner min tunga och gör den hård och knullar henne med den, vi stönar i takt och börjar lysa, hon leker med sin tunga över mitt ollon och varvar det med att suga hela kuken och ta den djupt, vi tillfredsställer varandra med våra tungor och munnar.
Jag fokuserar på hennes klitoris och suger in den i min mun och leker med tungan samtidigt, jag känner hur orgasmen närmar sig för henne. Jag ökar trycket ytterligare och hon kommer och stönar högt i mitt huvud
- Snälla sluta
Jag slutar slicka och hon vänder sig om och lägger sig bredvid och andas tungt, vi börjar kyssas och hon tar tag om min kuk och runkar den lätt jag lägger mig över henne.
Jag tar tag om min kuk och sätter den mot hennes fitta och jag känner värmen av henne och hur trång hon är. Hennes fitta omsluter min kuk och en värme sprids i hela min kuk.
Jag börjar knulla henne med långa tag jag känner hur min kuk glider in och ut ur henne. Jag reser mig upp på armarna och tar henne. Jag ökar takten och vi stönar till, min kuk åker ut och in i en jämn hög takt, jag ökar takten hela tiden och nu pumpar jag henne hårt och bestämt.
Jag reser mig ytterligare och rätar mig och tag om hennes höfter. Hon för ner sin hand till sin klitoris och hon masserar sin den. Jag känner hur ilningar börjar komma och jag fortsätter i det höga tempot och Rebeckas fingrar dansar över hennes klitoris, våra tatueringar möts och det ser ut som att de parar sig de med varandra. Jag känner hur min orgasm är nära. Rebecka ler mot mig och säger
- Ge mig din sperma, spruta på mig
Jag kan inte hålla emot längre, jag drar mig ur henne och runkar min kuk, sperman skjuter ur mig och det första sprutet träffar hennes ansikte, det andra landar på hennes bröst.
Sperman väller ur mig och Rebecka kommer samtidigt och hon lyfter på sina höfter och vi skriker ut våra orgasmer i varandras huvuden. Jag känner hur min orgasm ebbar ut och jag sänker takten i mitt runkande.
Till slut så slutar jag runka och står där på knä med min kuk i handen. Rebecka sjunker ner och ler
- Jäklar vilket sprut säger Rebecka och skrattar till
- Ja säger jag, jag trodde att det skulle träffa väggen
- Jäklar det rinner jag måste på toaletten
Hon reser sig och går snabbt in på toaletten, jag hör hur duschen sätter igång och jag går efter henne in. Jag ställer mig med henne i duschen och kramar om henne.
Vi duschar av oss och torkar oss och lägger oss i sängen, Rebecka kryper in i min famn och vi somnar.
Vi vaknar klockan är två på natten, jag skickar ut min tanke till de andra
- Vi ses i fångcellerna
Vi klär på oss och smyger oss ut ur rummet, vi tar oss ner som två skuggor till källaren och går in i fångcellerna. De andra kommer efter oss och sätter sig
- Som ni känt av allihop så är vi inte här i England bara för att fira jul. Vi skall arbeta lite också sa jag och log
- Ok sa Annika och log
- Innan ni åkte så fick vi reda på att samfundet har ett kontor i vår stad bara för vår skull, min och Rebeckas, de har samlat information om oss och vad vi gör sedan innan vi visste vem vi är. De hade vetskap om oss redan innan någon annan hade det vilket är rätt intressant. Men som sagt vi fick reda på det och vi gjorde något åt det. Som alla här vet så är Alex intresserad av datorer, men vi hade inte riktigt insett hur vass han är på datorer. Han kom med ett par förslag som vid det tillfället var rena grekiskan för oss, så vi läste på oss och sen förstod vi.
- Det är rätt knäckande sa Alex det jag lagt ner år på att lära mig, lärde de två sig på två dagar
- Jaja vi är de vi är, vifta med en utmaning framför oss så tar vi den, men i alla fall, vi infiltrerade deras kontor och Alex hackade sig in på deras datorer, vi laddade ner all info de hade om oss och all annan information de hade där. Vilket i sig inte var så mycket. Som en liten knäpp på näsan så la Alex in ett virus på deras datorer som i övermorgon kommer att göra så att de börjar brinna. Viruset överhettar allt i datorerna så att de börjar brinna och sen kommer det kontoret brinna upp. Det vi fick fram av den informationen som fanns där är att deras kontor i London är deras huvudkontor. Vi skall infiltrera det på samma sätt som vi gjorde hemma och ladda ner allt som de har om deras organisation. Vi kommer att slå till natten mellan julafton och juldagen. Alex beräknar att han kommer att behöva minst en halvtimme på sig för att bli klar. Vi andra skall se till att han får den tiden. Vi lämnar slottet 0100, tar oss ner till byn och där kommer stå två bilar och vänta på oss. Vi åker till London och tar in på ett hotell, vi fem sa jag. Alex och Ilse skall spela ett ungt förälskat par som går på gatan och kramas. Vi andra har tre minuter på oss att ta oss från våra rum upp på taket och sen över sex tak. Vi klättrar upp längs väggen och tar oss in det hållet. Alex och Ilse tar sig in genom källaren. Allt motstånd nedkämpas tyst och utan dödsfall. Alex tar sig in i deras datorrum tillsammans med Ilse och Rebecka. Vi andra vaktar utanför och håller kontakt med Rebecka, Alex gör sin sak och vi tar oss ut samma väg. Tillbaka till hotellet, Alex och Ilse ni tar er till en pub som ligger två kvarter från huset och där hämtar vi er. Frågor?
- När kommer deras datorer att börja brinna här? Frågade Annika
- Simultant med de hemma
- Ok sa hon
- Vad fick ni reda på av den informationen de hade om er?
- Inget vi inte redan visste och att de egentligen inte vet så mycket om oss, mer än att vi är de utvalda. Sen vet de inte så mycket mer än så, av den övriga informationen så fick vi reda på att de är stora och mycket diskreta, de verkar verkligen i skuggorna och styr därifrån. Det är så rörigt att det tog oss en stund att reda ut
- Mm typ tjugo minuter sa Alex och log
- Jaja sa jag det tog lite tid
- Jag menade inte så sa Alex
- Jag vet sa jag och log
- Om ni tycker att det känns konstigt att spela kära sa Rebecka så säg det nu
- Nej sa Ilse och log
- Nejdå sa Alex det fixar vi
- Bra sa Rebecka och log
- Ok inga fler frågor?
Ingen sa något
- Bra då går vi och lägger oss vi har en stressig dag framför oss i morgon då kommer de andra
- God natt
- God natt sa de andra
Vi smög tillbaka till vårt rum och la oss och somnade direkt
Fler noveller av samma författare
