Familjekärlek

---

---

1


Han drog bak sitt våta hår från pannan och tittade på såret i reflektionen. Det var inte så farligt, tänkte han, bara ett skrubbsår. Han snuddade det med pekfingret; det sved till. Han såg torkat blod i mungipan och slickade sig om munnen och kände den metalliska smaken. Såren var inte så utmärkande, men han kände inte igen sig själv; huden var blek, nästan kritvit, och läpparna skymtade med lila och blå nyanser, och ögonen var alldeles mörkblå och livlösa, som ett bottenlöst hav. Men det kanske bara var glasets reflektion som gjorde att det såg ut så, ja så måste det vara, tänkte han, och gick in.
Han kände sig inte bättre i trapphuset. Det fanns inget ljus, förutom en lampa vid trappuppgången som gav trappstegen ett gult skimmer. Det var kallt och kvavt. Hissen var ur funktion och han började gå upp för trappan. Han märkte hur trött han var, hur stela och tunga hans ben var och hur bröstet värkte och gjorde det svårt att andas. Han stannade var tionde trappsteg för att vila.
I hallen kände han den gamla familjära doften som alltid utmärkte sig i hans hem. Han tänkte inte mycket på exakt vilka lukter den innehöll, de var obeskrivbara, men det fanns något bekant och tryggt med dem. Han tog av skorna och hängde upp jackan på kroken och såg sin mamma sitta i fotöljen i vardagsrummet, med en bok i knät och med det mörkbruna håret uppsatt i en knut. Hon stirrade ner i sidorna med sina mörka, men livfulla, ögon. Det kanske är lampans reflektion som ger ögonen det där blänket av intensivt liv, tänkte han. Han såg hur läpparna var högtidligt spända och pressade mot varandra. Hon slappnar aldrig av, tänkte han, inte ens med en bok. Tanken gjorde honom frustrerad. Hon var alltid så allvarlig, så sträng; var hon likadan på jobbet? Hur behandlade hon sina patienter? Vilka stackare. Men hon kunde skratta ett fantastiskt skratt; ja, han kom ihåg hur de hade skrattat den där sommardagen nere hos mormor. Det hade regnat hela dagen, men de bestämde sig för att ta en promenad ändå. Det hade börjat ösa ner och de hade behövt springa och gömma sig under ett skjul och hon hade skrattat då; ett fullkomligt skratt med synliga tänder och ett bakåtkastat huvud.
Han gick in i badrummet och slängde sin tröja i smutskorgen. Han såg att han hade fått ett skrubbsår på axeln också. Han tvättade ansiktet i handfatet. Vattnet fick en bronsaktig färg. Han torkade sig i ansiktet med en handduk. Den fick samma färg.
- Vad har hänt? sa hans lillasyster. Hon stod vid dörren.
- Inget, sa han irriterat. Det är ingen fara.
Hon stirrade på honom. Det var ingen stor ålderskillnad på dem men han såg äldre ut. Hon var sjutton och han var nitton, men han var atletiskt byggd med utmärkande bröstkorg och breda axlar, och han rakade sig varje dag. Hon brukade borsta tänderna samtidigt och då stod de båda i badrummet. Hon älskade ljudet av när rakhyveln sakta drogs igenom rakskummet och när han stod med handduken virad runt midjan, koncentrerad och alldeles tyst, kände hon att hon gillade honom. Men han kunde bli så arg, så frustrerad ibland, och hon förstod inte varför.
Hon gick ut i vardagsrummet och satte sig i soffan bredvid fotöljen där hennes mamma satt.
- Har du sett hur han ser ut?
- Vad menar du?
- Han har gjort illa sig.
- Igen?
- Ja.
- Var är han?
- I badrummet.
Mamman stängde igen boken och la den på tv-bordet. Hon reste sig upp och skulle precis gå när dottern frågade:
- Varför är han så arg på mig hela tiden?
- Åh, älskling, Ellodi, det är inte dig han är arg på.
- Vem är han arg på?
- Jag vet inte. Jag vet inte varför han är så arg.
Mamman öppnade badrumsdörren. Han stod fortfarande och undersökte sina sår.
- Kom hit, sa hon.
- Varför?
- Jag vill undersöka dig.
Han gick fram till henne. Hon började vrida på hans huvud och undersökte såren.
- Vad har hänt den här gången då?
- Jag orkar inte prata om det.
- Jag förstår inte varför du blivit en sån idiot. Hon drog upp hans ögonlock. Det ser inte ut som om du har en hjärnskakning. Men man måste vänta lite och se.
- Det är ingen fara, jag klarar mig… Här också. Han visade såret på axeln. Hon drog fingrarna över såret röra. Han ryckte tillbaks.
- Jag har lite smärtstillande i väskan som du kan få.
Hon kom tillbaka med en tablett.
- Bada först och ta den sen. Hon la tabletten bredvid handfatet.


2


Han låg i sängen i mörkret och lyssnade på regnet. Han kände inte någon större smärta längre, men kroppen kändes tyngre. Han hörde regndropparna smattra mot fönsterbrädan och det fick honom att tänka på hans mammas skratt den där gången under skjulet. Han log för sig själv i mörkret.
Efter några minuter kändes det som om han hade legat ner i sin säng i en evighet. Han kände sig igenvuxen med den. Det kändes som att mörkret i rummet bar en tyngd med sig. Han tittade på ljusspringan under dörren. Han hörde fotsteg utanför och kranen i badrummet sättas på och stängas av. Det måste vara Ellodi, tänkte han. Han hade varit elak mot henne på senaste tiden, han förstod inte varför. Han älskade henne. Folk älskade henne. Hon var vacker, hon hade sin mammas hår och hennes ögon. Hon var populär bland killarna, hon hade redan haft över ett antal pojkvänner. Men han trodde inte hon egentligen gillade någon av dem, hon var för smart för dem, hon var mentalt äldre än dem alla.
Dörren öppnades och ljus trädde in i mörkret. Det var hans mamma; hennes silhuett lystes upp. Hon stängde dörren och gick fram till sängen och tände läslampan. Hon hade sin morgonrock på.
- Hur mår du? sa hon och strök hans hår.
- Ja mår bra. Den där medicinen du gav mig funkar. Han kände sig avslappnad från huvudet ner till tårna.
- Gör det fortfarande ont?
- Inte lika mycket.
- Det är kvavt här inne. Hon gick fram till fönstret och öppnade det.
Han såg hennes figur i månskenet. Folk hade alltid sagt hur vacker hon var. Hon stod kvar vid fönstret och tittade fundersamt ut. Spändheten i läpparna släppte; dom var röda och fylliga i månljuset. Han förstod hur vacker hon var. Hon vände sig om och tittade på honom och började sen röra sig mot dörren.
- Mamma, sa han med gråten i halsen.
- Vad är det käraste?
- Kan du inte stanna lite?
Hon lyfte fram en stol till sängen och satte sig.
- Kan du stryka mitt hår?
- Vad är det som är fel? Hon strök hans hår.
- Jag vet inte. Jag är ledsen.
- Varför är du ledsen?
- Jag vet inte.
Hon lutade sig fram med hela sin kropp och han skymtade hennes bröst innanför morgonrocken och hon fortsatte att sträcka sig tills han inte längre förstod vart hon var påväg och så kände han plötsligt en kyss mot pannan, precis på såret; det sved till. Kyssen dröjde sig kvar. Till slut satte hon sig ner i stolen igen. Hon var inte längre spänd och allvarlig och han kände sig inte längre frustrerad eller arg över nånting.
- Varför skrattar du aldrig längre? frågade han.
- Gör jag inte? Hon skrattade, men han hörde att det inte var äkta. Det gjorde honom ledsen.
Det blev tyst. Hon tittade på sin son; hans blick var fryst på fönstret, hans ansikte såg ut att smälta av sorg.
- Kom hit älskling.
Han vred sitt huvudet mot henne. Hans blick var trött och tårögd. Han sträckte sig mot henne och hon la försiktigt ner hans huvud i sin famn. Han började snyfta som ett barn. Hon drog sin hand genom hans hår.
- Så ja, så ja. Hon släckte läslampan.
De var alldeles ensamma i mörkret. De lyssnade på regnet. Han orkade knappt röra sig; han kände sig som ett sjukt barn som behövde vårdas. Han mamma var sköterska, vilken tur. Han ville aldrig röra sig, han ville ligga hos henne för alltid.
Hennes morgonrock hade särat sig vid låren och han kände sin kind klibba sig fast i hennes hud. Hon lyfte upp hans huvud. Det kändes som att han svävade i mörkret när han blundade. Plötsligt kände han hennes varma andedräkt mot munnen och kände hur hon kysste honom; det gjorde lite ont, läppen var fortfarande öm. Sen drog hon in hans ansikte mot hennes bröst och han kände bröstvårtan mot underläppen och började instinktivt suga på den. Hon började vagga honom i sin famn.
Efter en stund lyfte hon hans överkropp ner på sängen igen. Han kände en hand innanför kalsongerna och öppnade ögonen. Han såg hennes gestalt sitta i mörkret. Han kände hennes starka händer över sin kropp. Han kände sig öm, som ett enda stort blåmärke. Han blev hård och han kände hur handen i kalsongerna blev ännu mer hårdhänt.
- Va göru? sa han som om han pratade i sömnen.
- Mamma gör dig glad älskling. Är det skönt?
- Mamma ja–
- Slappna av älskling.
Han hörde morgonrocken falla i golvet och såg sen en hennes skepnad försiktigt klättra in i sängen och sätta sig gränsle över hans ben; det gjorde lite ont. Sen kände han hur hans kalsonger drogs av. Han kände att hon flyttade sig upp på hans höfter. Han kände handen åter igen greppa tag om kuken och hur den sakta fördes in i henne och han hörde ett stön från henne darra i mörkret. Hon var våt och varm. Men han ville inte, han försökte flytta henne med armarna, men det gick inte. Han vred sig som en orm, men hon var för stark.
- Mamma, ja…
- Ta det lugnt älskling.
Han kände hennes kropp börja guppa upp och ner och tyngden komma över honom i vågor. Hon började andas tyngre. Han gjorde ett till försök och la händerna om hennes midja och försökte fösa bort henne, men hon tog tag i dem och tryckte ner dem mot madrassan.
- Mamma, snälla… Sluta…
Hon hukade sig med fötterna på madrassen och höll ett hårt grepp om hans armar. Hon började guppa allt häftigare. Han kunde känna lubrikationen rinna ner över ljumsken. Han började andas tyngre och mer intensivt. Han hörde fjädringen i sängen gnissla.


3


Ellodi vaknade. Hon låg i sin säng och hörde regnet. Hon kände sig pigg och förstod inte varför. Hon gick ut till köket och fyllde ett glas med vatten. Hon stirrade på köksbordet. Där låg en tidning och bredvid den en halvt uppdrucken kaffekopp. Plötsligt hörde hon ett knakande gnissel från sin brors rum. Hon tog en klunk av vattnet och ställde glaset vid diskon, gick sakta mot sin brors dörr och tryckte örat mot den. Hon kunde höra stön. Hon öppnade den försiktigt och tittade in genom glipan. Hon såg knappt nånting, men hon hörde stönen. Hon vande sig snabbt med mörkret och hon kunde urskilja sin bror i sängen och en kvinna ovanpå honom. Hon förstod att han hade sex, men hon förstod inte med vem. Sen hörde hon:
- Är det skönt för dig älskling?
Hon kände igen rösten direkt. Hon smällde igen dörren. Hon kunde inte röra sig och stod blixtstilla. Sen hörde hon fotsteg inne ifrån rummet. Dörren öppnades, hennes mammas ansikte trädde fram ur mörkret. Hon stod i sin morgonrock.
- Hej älskling, sa mamman.
- Va gör du? sa Ellodi. Hon tittade ner i marken.
- Älskling, du måste förstå, jag gör din bror glad. Jag gör så att han inte ska bli arg nått mer.
Ellodi tittade upp och in i rummet. Hon såg sin brors nakna kropp, hans ögon var stängda.
- Jag vill att han ska vara glad, sa Ellodi till slut.
- Älskling, kom in.
De gick båda in i rummet. Mamman stängde dörren efter sig. Ellodi gick fram till sängen. Hon tittade på sin brors kropp, han sög in sig varje detalj av honom.
Du kan kyssa hon, hörde hon sin mamma viska.
Hon böjde sig fram mot honom och kysste han. Han öppnade sina ögon och kollade förundrat på henne. Hon tog ett hårt grepp om hans hår och tryckte ner hans huvud i kudden. Hon böjde sig ner igen och kysste honom våldsamt. Hon tryckte in sin tunga i hans mun. Han gjorde inte mycket motstånd. Hon såg sin mammas nakna kropp bredvid sig och hur den klättrade upp på hennes bror igen. Hon såg henne ta kuken och stoppa in den i sig samtidgt som hon gav till sig ett stön.
Brodern försökte knuffa bort Ellodi, men återigen tog hans mamma tag i hans armar och tryckte ner dom hårt i madrassen.
- Jag kan ta den ena, sa Ellodi. Mamman gav henne den ena armen att hålla ner. Ellodi höll den nere. -
- Hon började suga på sin brors fingrar. Hon hörde hur han stönade.
- Jag vill inte…
- Jag hör att du gillar det, viskade hon i hans öra.
Mamman började guppa upp och ner våldsammare och hennes stön blev högre. Ellodi blev kåt av att höra sin mamma och hon tog av sig sina kläder. Hon tog sen sin brors pekfingar och stoppade upp den i sig. Hon förde fingret in och ut, hon kände hur han vred på den inuti henne. Hon började stöna.
Mamma slutade guppa.
- Åh herregud åhh herregud.
Hon steg av sin son.
- Ellodi, det är din tur. Jag håller fast hans armar.
Ellodi kröp upp på sin bror medan hennes mor höll fast honom. Han försökte prata men det kom inget vettigt ur hans mun. Han försökte röra på armarna, men det gick inte. Systern tog tag i hans kuk och stoppade in den.
- Åh gud, stönade hon.
Hon började guppa upp och ner som sin mamma hade gjort. Mamman hade återigen tryckt sin sons huvud mot sitt bröst.
Sonen förstod vad som hände, men han var för svag att göra något motstånd. Han kände sin syster ta tag i hans ena hand och sluta den om hennes skinka.
Till en början hade han känt sig illamående men det hade blivit skönare, men han ville fortfarande att det skulle sluta. Han började få tillbaka lite kraft i sin kropp och han greppade hårt om sin systers midja, men hon var fortfarande starkare än honom och tryckte ner armarna. Han hörde hur hon stönade. Han hade hört henne vissa kvällar med sin pojkvänner, men aldrig såhär, hennes stön blev mer och mer intensiva och hon guppade upp och ner som om hon skulle göra det tills hon kollapsade. Han kände sin hand föras till hennes bröst. Mamman lutade sig till hans öra och viskade:
- Min älskling…
Efter en stund kände han sin systers kropp börja spänt vibrera över honom och han kände hur hennes fingrar drog sig hetsigt över hans bröstkorg. Hon andades tungt och steg sen av honom och försvann och hans mor försvann hon också. Han trodde han var ensam igen, men så kände han plötsligt deras anderäkter över sin kuk. Han kände svalkan i rummet och sen kontrasten som var deras varma tungor som slingrade sig runt hans kuk som två ormar runt en stock. Han försökte resa sig, men han kände hur dom tryckte ner honom i sängen igen. Han kände att det började bli för skönt, att han inte längre kunde göra motstånd. Det var fel, men det kändes rätt och han försökte hålla kvar det men läpparna och tungorna blev bara mer och mer hetsiga och han klarade det inte mer och han kände deras varma munnar cirkulera tajtare och tajtare om hans ollon och han kunde verkligen inte hålla sig och så kom han som en raket över deras öppna munnar och utsträckta tungor.
Han tog ett djupt andetag och tittade ut genom fönstret. Han mådde bättre och det hade slutat regna.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Läxhjälp	Heterosex	4.1	6/3-18
Familjekärlek	Fetish	3.4	2/3-18

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.