Den där dagen....Bok 5 Föräldrar Kapitel 28
Kapitel 28
Vi vaknade och steg upp, vi gick ut i köket och lagade frukost. Vi hade barnen med oss vi turades om att hålla dem. Vi dukade fram och satte oss till bords och började äta.
Efter en stund kom Elisabeth och Isabella in. Det hade blivit oskiljaktiga, det hade delat i sin ungdom och nu när de funnit varandra igen så var de som systrar. De satte sig och började äta de med.
Jesper och Esmeralda kom in de med och satte sig och åt frukost. Vi satt där och pratade om gårdagen på polishuset och läraren som förfalskat hennes underskrift. Jag hade ringt Yoshina och meddelat henne och som jag sagt till polischefen hon skulle vidta mått och steg.
Vi frågade våra mödrar om de ville titta till barnen medan vi tränade. De sa ja och frågade om de kunde ta med dem ut på en runda. Vi svarade ja. Vi gick och bytte om sen gav vi oss ut och sprang. Vi sprang i ungefär en timme sen kom vi hem. Vi gick in och ner i källaren.
Vi gick in i träningsrummet och sparrade i ungefär en timme. Vi slogs mer och mer med våra Kniten. De var ett så varierat vapen att träna med. När vi var klara så gick vi upp däruppe och in i sovrummet. Vi började klä av oss, jag drog min tröja över huvudet, när jag kände hur Rebecka kom fram och pussade på mina bröstvårtor.
Jag stannade i min rörelse och stönade till. Hon fortsatte ett tag till och sen gick hon ner på knä framför mig. Jag tog av mig tröjan och tittade ner på henne. Hon tog tag om min shorts och drog ner dem.
Min kuk hoppade ut och hon tog den i sin hand och runkade mig lätt. Hon lutade sig fram och tog den i munnen och började suga på den. Hon lekte med sin tunga över mitt ollon och jag kände hur åtrån spred sig i min kropp.
Hon fortsatte sin behandling av mig och jag bara stod där och njöt. När jag kände att jag inte kunde hålla mig så mycket längre så drog jag upp henne och kysste henne länge.
Jag bar upp henne i sängen och la ner henne på rygg och särade på hennes ben och började slicka henne. Jag lekte med hennes läppar och slickade hennes innersta.
Jag slickade hennes klitoris och sög in den i min mun och bearbetade den med min tunga samtidigt. Hon kom hårt och skrek ut sin orgasm i mitt huvud. Jag slickade henne genom orgasmen och när den ebbat ut så kröp jag upp och la mig mellan hennes ben.
Vi kysstes en stund sen så tog jag tag om kuken och trängde mig in i henne. Jag började knulla med långa djupa tag. Vi stönade tillsammans när jag tog henne. Jag ökade takten och tog henne hårdare och hårdare. Jag reste mig upp på armarna med händerna bredvid henne och tog henne hårt och snabbt.
Hon förde ner sin hand på klitoris och smekte den snabbt. Vi närmade oss båda två och vi kom tillsammans. Jag fortsatte knulla henne genom hela orgasmen och hon kom en gång till ovanpå den första orgasmen. När vi kommit färdigt så la jag mig ner och vi pussades.
- Så jäkla skönt sa Rebecka
- Mm hjärtat det var det
- Skall vi duscha?
- Javisst
Jag drog mig ur henne och vi gick in på toaletten. Jag ställer mig i duschen och Rebecka kommer in bakom mig och jag sätter på vattnet. Det strilar över oss och vi tvålar in varandra och sköljer av oss.
Vi går ut ur duschen och torkar oss. Vi går in i sovrummet och plockar fram kläder och klär på oss. Vi går ut i köket och jag lagar kaffe och Rebecka plockar fram muggar.
- Hallå
- Hej vi är i köket
Jesper kommer ut till oss
- Nu har vi varit på bilskolan och anmält oss
- Ok gick det bra?
- Jodå det gick bra, vi går en sådan där intensiv kurs så vi kommer ha körkort snart
- Bra då vi slipper vara chaufförer alltid
- Mm vi skulle vilja köpa bil sen så jag ville bara undra om vi kan ha den i garaget
- Självklart det är ert hus med
- Tack
- Är där plats till fler bilar?
- Jadå annars så säljer jag en av dem bara
- Ja på tal om det skulle du vilja prata med Gert – Ove angående köp av en bil?
- Du kan prata med honom själv Jesper sa Rebecka
- Jo men det är ni som känner honom, vi vill inte bli lurade
- Säg bara att du är min svåger så skulle han inte våga
- Bra tack
- Du ingen fara
- Är ni på jakt efter något speciellt?
- Vi funderar på en AUDI vi gillar er
- Ok vi ringer honom direkt sa jag
Vi gick ut i hallen och jag ringde upp honom
- Tjena det är Niklas
- Hallå
- Min bror och hans flickvän skall köpa bil
- Ok
- De vill ha din hjälp han kommer här, hej
- Hej
Jag räckte över luren till honom och gick ut till Rebecka och hjälpte henne att duka fram kaffet. Vi satte oss vid bordet och började dricka. Jesper pratade klart med Gert – Ove och kom ut till oss
- Han skulle se vad han kunde hitta
- Perfekt det är bara att använda kortet när ni betalar
- Ok tack
- Det är era pengar ni gör vad ni vill med dem
- Hur mycket har vi på det där kortet?
- Har inte en aning
- Va?
- Jag har inte en aning, jag bad Gunther sätta in pengar på det för ett tag sedan, hur mycket där är nu vet jag inte
- Ok hur kan du inte veta det?
- Jag vet hur mycket där var när han satte in sist sen vet jag inte hur mycket ni andra handlat för. Jag frågar honom med jämna mellan rum och ber honom sätta in när det behövs. På tal om det, det är dags att din mamma får sitt kort Rebecka
- Ja skall hon bo här så får hon ta emot det
- Skall hon flytta in? Frågade Jesper
- Ja de skall dela huset sa jag
- Aha, ja de är nästan som systrar
- Ja sa jag den reflektionen gjorde vi också, men det är inte så konstigt med tanke på vad de gått igenom
- Nej sa Jesper, den historien får det att koka i blodet på mig
- Mm oss också
- Kan vi inte köra hem en runda till Agnetha sa Rebecka
- Jovisst sa jag
Vi reste oss och gick ut i hallen och tog på oss våra skor och gick ut i garaget
- Vi tar min bil idag
- Javisst vilken av dem?
- BMWn
- Ok
Jag tog fram nycklarna och vi körde iväg. Körde genom stan och kom hem till dem och gick in
- Hej
- Hej vi är i köket
Vi gick ut till dem och hälsade
- Så ni är hemma nu?
- Ja vi kom hem i förrgår
- Och hör inte av er förrän nu?
- Vi har haft att göra tyvärr sa jag
- Ja jag hörde det, lära polisen att slåss
- Haha ja bland annat, men annat med
- Nå hur gick det?
- Det gick till slut
- Så bra, berätta
- Javisst sa Rebecka och började berätta
När hon var klar så stirrade Agnetha på oss
- Det var som fan sa Claus
Vi hoppade till allihop
- Det blir en tia i svärburken sa jag
- Javisst sa han och log
- Herregud vilken historia
- Ja sa jag, jag skulle vilja kolla av er så att inte ni också är påverkade
- Javisst sa Agnetha
Jag började lysa och sökte av henne och Claus. Det fanns inget hos dem
- Där var inget
- Bra sa Agnetha, så ni har lärt er ödmjukhet
- Ja och att härda våra hjärtan
- Mm så är det, hur skall ni göra med er mor?
- Jag vet inte, jag är villrådig
- Du?
- Ja jag
- Vill du ha ett råd?
- Ja
- Berätta allt och ha med dig Elisabeth och Isabella
- Ja det hamnar alltid där sa jag
- Mm det är rättvisast för alla, det finns risker med det men det är bättre än alternativet
- Jo så är det, jag är mest rädd för att förlora mina andra bröder¨
- Det förstår jag men risken är större att de blir galna om du inte berättar
- Som sagt det är inget lätt val sa jag
- Hur känns det att fått en mamma? Och en syster?
- Galet sa Rebecka
- Det kändes som om något att klickade rätt, det där gnisslandet har försvunnit
- Mm samma för mig
- Och sen att ni är tvillingar
- Symmetri
- Vad menar du?
- Ja tvillingsjälar, allt vi gör handlar om symmetri där siffran två är vital
- Nu när ni säger det så stämmer det
- Det var dock inte därför jag ville komma hit egentligen
- Nej jag misstänkte det sa Agnetha, du kom för att diskutera Jörgen och Ante och deras beteende mot Niklas som du inte tycker är ok
- Precis, de har en, hur skall jag säga avundsjuk attityd? Kanske inte rätt ord men de är inte som vanligt mot Niklas
- Nej jag vet sa Agnetha och jag har pratat med dem om det, och jag tror att det bottnar i att de inte behöver skydda honom längre
- De gillade mig bättre när jag var fattig och hjälplös?
- Du har aldrig varit hjälplös Niklas, tvärtom men ja kanske något sådant, ni skrämmer dem och ingen gillar att bli skrämd
- Nej det förstår jag det gör inte jag i heller
- Du blir aldrig rädd, tveksam kanske men inte rädd
- Det jag ville säga är att kan inte du prata med dem så gör jag det sa Rebecka och gav Agnetha en hård blick som den utvalda
- Ja du det hade kanske hjälpt faktiskt
- Du tror det?
- Ja verkligen de behöver skakas om lite och skämmas. Med tanke på vad du gjort för dem i alla år. All den skit du tagit för dem och all stryk du delat ut för dem och tagit för dem så behöver de lära sig lite hyfs
- Ja sa Claus, de blir lite självgoda ibland, de kan behövas skakas om Rebecka, jag ser nästan framemot det
- Bra sa hon, jag behövde det egentligen inte men jag ville gärna ha ert tillstånd innan jag skred till verket
- Tack sa Agnetha och böjde på huvudet, ni har verkligen lärt er ödmjukhet
- Ja den hårda vägen sa jag
- Men vi har även lärt oss att härda vårt hjärta för att kunna göra det som måste göras och det har vi lärt oss den riktigt hårda vägen sa jag hårt. De kan få ta över vårt uppdrag vilken dag som helst, och alla pengar och saker precis när som helst. Om det är det de är avundsjuka på. Det vi har varit tvungna att göra för att de skall få leva deras liv som de vill på grund av deras blod. De kan få slakta hundratals, de kan få tortera människor och skära av kroppsdelar av dem för att de skall lära sig en läxa. Att alltid vara hårdare än andra för att vi inte skall bli uppätna av alla runt omkring oss oavsett om det är släktingar eller fiender. Vara medvetet hårda mot de vi älskar. Vill de ha det så kan de få det och jag lovar dig att de blivit galna efter första kroppsdelen de varit tvungna att skära loss. När du tvingas att driva människor till vansinnets brant och ibland över för att de skall vara trygga. Att om jag inte haft Rebecka så hade jag blivit galen för länge sedan. De kan få allt det så jag och Rebecka fått leva vanliga Svensson liv. De kan få det om de vill ha det. Tror de att vi skryter med det vi har? Vi måste ha det för att överleva varenda dag där allt eller i alla nästan allt handlar om att spela det förbannade husens spel så att vi kan få leva ytterligare en dag med våra barn och familj. För det är det, det handlar om för oss, överlevnad. Inte bara för oss utan för er alla
- Känns det bättre nu frågade Agnetha
- Inte direkt sa jag
- Du vet mycket väl att det inte kan vara några andra än ni som har uppdraget
- Precis sa jag, men jag skall berätta en hemlighet för dig, vi har ett val, ni andra kanske inte hade uppskattat det valet men vi kan välja att säga, tack men nej tack. Det får ni lösa själv
- Ok?
- Mm så är det sa Rebecka, konsekvenserna hade kanske inte varit så roliga för er andra. Men vi kan faktiskt säga nej tack, jag har för mig att vi haft denna diskussion innan angående vårt val
- Jag tror att jag skall berätta för dem hur det känns att skära av en mans lem för att markera förr honom att han inte är en man längre, eller hur det känns att döda 113 män och kvinnor på under en timme. Hur det känns när du kör ditt vapen genom hjärtat på någon, nu du ser deras ögon och de inser att de skall dö och de förbannar dig. När du hör hur luften pyser ut ur snittet du gjort över deras hals när du penetrerar deras luftstrupe. Eller när ditt tortyr offer tömmer sig och du står i den stanken och vet att du måste fortsätta tortera en annan människa över vanvettets gräns för att de skall kunna sova lugnt på nätterna. Eller hur det luktar när du står där efter en slakt med våra vapen och det stinker av inälvor och blod. Det luktar inte sött, det stinker så att man bara vill spy upp allt man någonsin ätit. Hur man skall kunna förgöra den kvinna som alltid trott att hon varit din mor oavsett hur dålig som mor hon var så har hon ändå varit mor åt mig. Det åligger mig att förgöra henne, ytterligare en skåra i mitt svärdshjalt och de börjar bli många nu. Det började med Akio för tre år sedan, han vars ansikte dyker upp med jämna mellan rum, jag kan se hans blick av förvåning fortfarande. Tror de att vi vill ha det så? Är det, de är avundsjuka på? Trodde de att det inte skulle förändra oss. att vi skulle vara de vi var innan? Vi har varit tvungna att göra det vi gjort, för deras och er skull Agnetha. Nej vi söker inte ert medlidande Agnetha så försök inte spela det kortet. Hitintills så ångrar vi inga val vi gjort men det är vi som får leva med dem, inte ni andra
- Dödade ni 113 stycken sa Claus lågt
- Ja sa Rebecka det var en spännande kväll
- Herregud sa Agnetha
- Ni kan komma hit nu sa jag, vi vet att ni är därinne och att ni hört allt även Anna och Elsa. Vi vet att ni berättat för dem, vi kommer inte dela ut några straff, det får er mor göra det är hon som är överhuvud över er familj
De kom ut i köket och tittade på oss
- Nå vill ni ta över bördan, ni kan få den precis när som helst
- Vi visste inte
- Nej ni valde att ha förutfattade meningar om pengarna vi har, tro mig de kommer med ett pris. Det är som sällskapet, de trodde att vi ville ha deras makt. De kunde inte förstå att vi inte ville ha den och det blev deras fall. I synnerhet deras fars fall. Vi jagar inte makt, pengar, ära eller erkännande.
- Hur står ni ut frågade Anna?
- Har vi något val? Frågade Rebecka
- Men ni sa att ni har ett val?
- Mm men hur hade det gått om vi valt annorlunda tror du? Jag vet inte hur mycket de där två skvallertackorna berättat när ni ligger i sängen men vi är två unika människor. Det har aldrig funnit några som vi. Vi har fått ett uppdrag och det måste vi utföra annars så kastas världen ut i ett värre kaos än vad det redan befinner sig i, så tror du att vi väljer annorlunda? Anna vi har slaktat, verkligen slaktat människor för att du skall kunna ligga i din säng med Jörgen och skvallra om hur bra vi har det. De 113 personerna dödade vi för er skull, för att ni skall kunna få sova, älska, skratta, äta, gråta och allt annat så egentligen så är det ni som skall ha dem på ert samvete. De tjugotal personer som vi torterat, deras galenskap finns på ert konto. Vi har fått smaka på deras galenskap, vi har sett galenskap och vi har delat ut smärta för er skull. Vi har söndrat och förnedrat människor för er skull. Och ni har mage att sätta er på höga hästar för att ni är avundsjuka på er bror för att han har saker och pengar vilka han generöst har delat med sig av till er och ni tackar honom genom att bete er som bortskämda barn, alla fyra för det är inte bara ni två utan även ni två sa hon och tittade på dem. Vi har hotat drottningen av England och Påven och de dansade efter vår pipa, tror ni att vi skulle bli rädda för er?
- Ni har gjort vad sa Elsa?
- Precis vad jag sa vi har hotat Drottningen och påven att lära dem att dansa jigg om ni de inte gjorde som vi ville. Men poängen är att vi är besvikna på er, fruktansvärt besvikna över er småaktighet.
- Trodde ni att det vi berättade för er var en lek? Påhitt? Nej allt vi berättat är sanning precis allt. Vi har dödat, skadat och lemlästat fler människor än vad vi kan räkna. För fem dagar sedan i Japan så högg vi huvudet av två personer för att ni skall kunna vara trygga. På ert bröllop så dödade och lemlästade jag sju personer när de försökte döda våra barn. Dagen efter så åkte vi till Spanien och dödade ett antal människor till osv. osv. För er skull, och kom inte och säg vi visste inte för det gjorde ni, ni visste precis. Sen har ni mage att sätta er på höga hästar och se ner på oss? För att vi har pengar? Det trodde jag inte om er
- Stämmer detta sa Claus inte för att jag tvivlar på dig Rebecka eller dig Niklas men jag vill höra mina otacksamma barn erkänna
- Ja far sa de båda två
- Fy fan sa han, han drog fram en tia till. Jag vämjs när jag ser på er. Era otacksamma skitstövlar, har ni bara trott att det var roliga och spännande historier de berättat? Fattar ni inte allvaret i det här era bortskämda snorungar, ni trodde alltså på fullaste allvar att de förändrats på grund av pengar? Pengar som de frikostigt och generöst delat med sig av åt er fyra, mer än ni är värda och förtjänar. Nu förstår jag varför Niklas inte ville berätta om sina pengar för er.
Agnetha började säga något men han satte upp handen
- Jag är inte färdig, trodde ni att de där onda människorna bara skulle försvinna? Att de inte skulle få göra saker som skulle fått er två mammagrisar att skrika i fasa över? När har ni någonsin fått fatta ett beslut som handlar om liv eller död? När har era barn vaknat med ett svärd på halsen för att era föräldrar är de, de är. Fy fan vad ni skall skämmas.
Han la en tia till på bordet
- Är du klar nu hjärtat frågade Agnetha
- Ja sa han
- Bra då tar jag över, som Rebecka påpekade så är jag familjeöverhuvud över Medici klanen i Sverige, jag svarar bara inför två personer, de där. Om de sagt döda dem så hade jag gjort det. Det ni avslöjat för dem är belagt med döds straff enligt traditionerna och de kunde sagt att jag skulle göra det och jag hade varit tvungen att göra det. Det är sådana beslut de måste fatta vem som skall leva och dö och idag har de skänkt er livet, tänk på det nästa gång ni känner avundsjuka på dem
De stirrade på oss
- Trodde ni verkligen att det var en lek det de gör? Trodde ni att de traditionerna vi har är en lek? Om ni två yrhättor öppnar munnen och avslöjar något av det ni hört så kommer ni att dö är det förstått? Det kommer att sättas ett pris på ert huvud och ni kommer dö. Trodde ni att jag skojade när jag sa att ni inte skulle yppa ett ord om det som de berättade. Vi ber om ursäkt ni utvalda för våra barns tillkortakommanden, våra liv är era att ta
- Mor sa Jörgen förskräckt
- Håll tyst sa Agnetha hårt
- Det skall inte bli något dödande här idag
- Tack ni utvalda
- Herregud vad är detta sa Anna
- Något som är utanför din fattningsförmåga
- Men va fan sa Ante
- Håll tyst sa Agnetha
- Det kostar dig en tia sa jag
- Va?
- Din svordom
- Ok
- Nej sa Rebecka det skall inte bli något dödande idag, men lyssna på Agnetha när hon säger att ni kommer att dö om ni yppar ett endaste ord om det de två har berättat för er, eller det ni hört här i dag. Ni har ett ansvar ni två med som ni måste uppfylla med tanke på det ni är. Trodde ni att ni kunde smita från ert ansvar?
- Men? Sa Jörgen
- Men vadå?
- Hur kan ni ens överväga att döda oss
- Det kommer med det ansvar ni är så avundsjuka på, fattar ni nu vad det innebär att vara de vi är? Vi måste överväga att döda någon vi älskar och ni har lagt den bördan på oss av ren avundsjuka på våra saker. För att ni var avundsjuka så gick det så långt att vi fått överväga att döda er allihop. Hade vi inte vetat att ni två inte fört vidare det som de två berättat för er, så hade vi haft svärden med oss här idag. Och det hade varit ert ansvar men vi som måste utföra det. Fattar ni nu? Kan ni få in i era tröga skallar att detta inte är någon lek? Det är dödligt allvar med betoning på dödligt. Vi måste nu vidta åtgärder för att ni inte skall prata bredvid mun och det kommer inte bli trevligt.
- Vad skall ni göra sa Jörgen
- Håll tyst sa Agnetha skarpt
- Men…
- Men håll truten skrek hon
De stirrade på henne
- Jag ber om ursäkt ni utvalda
- Ingen fara sa Rebecka, men nästa gång så är det jag som tystar dem
- Ja sa Agnetha och böjde på huvudet
Vi började lysa och reste oss upp, vi la våra händer på deras huvuden och penetrerade deras inre, vi satte upp barriärer mot att kunna tala om det de visste
- Det är gjort sa jag och satte mig ner
- Tack ni utvalda
- Vad har ni gjort sa Ante
- Vi har räddat livet på er, för att vi älskar er. När vi fick reda på att ni pratat bredvid mun så fruktade vi det värsta, när vi fick reda på att ni pratat bredvid mun på grund av avundsjuka så blev vi ledsna, om det hade varit av misstag så hade vi kunnat ursäkta det. Men nu var det med vilje och på grund av avundsjuka. Men vi hann i tid och kunde stoppa det.
- Tack sa Agnetha tyst
- Tack sa Claus
- Ingen är gladare än vi sa Rebecka, för ni skall veta att vi älskar er. Men vet också att med våra saker som ni är så avundsjuka på kommer ett ansvar där vi måste fatta beslut som påverkar liv eller död. Så er avundsjuka höll på att kosta er och era föräldrar livet
- Herregud sa Ante
- Ja sa jag det kan man säga, och tro mig vi hade fullföljt vårt ansvar. Vi har inte råd att vika en millimeter från det oavsett vad vi tycker eller hur mycket vi älskar er så hade vi dödat er
- Men det är inte klokt sa Jörgen har världen blivit helt galen
- Inte än sa jag, men hade de pratat bredvid mun så hade världen kastats ut i kaos
- Men varför? Frågade Ante
- Det kommer Agnetha berätta för er och jag råder er att lyssna noga denna gång. Nu skall vi köra hem
Vi reste oss och gick ut, vi satte oss i bilen och körde hem. Vi parkerade bilen och gick in. Våra mammor och Jesper och Esmeralda satt vid köksbordet
- Hur gick det?
- Det gick sa vi
- Herregud vad skönt sa Isabella och kramade om oss
- Ja sa jag, jag vet inte om jag klarat av det
- Inte jag i heller sa Rebecka
- Nej och jag vet inte om jag tillåtet det sa Elisabeth
- Inte jag i heller sa Isabella
- Men nu behöver vi inte spekulera i alla fall sa jag det gick och faran är över
- Då var det avklarat sa Rebecka då har vi bara er moster och mor kvar
- Ja sa jag vi har väl det och det kan bli värre än detta
- Ja sa Rebecka men det måste göras
- Ja den där förbannade plikten
- Ja den är tung just nu
- Middag?
- Javisst
Jag gick ut i köket och lagade mat, jag försvann i mina tankar som alltid när jag lagade mat. Jag hörde hur telefonen ringde i bakgrunden och hur Rebecka svarade.
Jag fortsatte med matlagningen och dukade fram. Vi satte oss och åt och vi pratade inte så mycket. Vi hade härdat våra hjärtan, men det vi tvingats göra idag var nog det svåraste vi gjort. Vi pratade lite om vad de och barnen gjort under dagen.
- Barn sa Elisabeth
- Ja
- Vi har pratat jag och Isabella och det är inte er uppgift att berätta för er mor och moster det är faktiskt vår
- Jag undrade när ni skulle inse det sa Rebecka och log
- Mm sa jag och log jag med
- Ja vi är ju inte lika kvicktänkta som er så det tog lite längre tid för oss sa Isabella och log
- Men vi måste vara där när ni gör det, vi måste rensa deras sinnen innan ni kan berätta
- Ja vi vet, vi har bjudit hit dem ikväll
- Ok
- Vi vill prata med dem själv
- Ok
- När kommer de?
- Om en timme
- Ok då tar vi bort det som behöver tas bort innan ni pratar med dem. Sen går vi ut en runda med barnen
Vi dukade av maten och diskade, sen lagade vi kaffe och drack det. Det ringde på dörren och jag gick och öppnade. Det var min moster och min styvmor
- Hej sa jag kom in
- Hej hur mår ni
- Jodå helt ok sa jag, vill ni sätta er vid bordet vi måste undersöka er
- Ok
- De två berättar sen, vi måste göra det snabbt
De satte sig och vi började lysa, vi undersökte min moster och hon var ren, vilket överraskade oss men vi sa inget. Sen undersökte vi min styvmor och där fanns en hel del. Vi tog bort det som fanns och sen släckte vi oss
- Det är borta
- Ok sa Elisabeth, vill ni följa med oss
- Ok sa min moster och tittade på mig
Jag log och de gick ner. Vi klädde på barnen och la dem i vagnarna och sen gick vi ut
- Vi följer med er sa Esmeralda
- Ok
Vi började gå och vi gick in mot stan. Vi sa ingenting utan var och en gick i sina tankar.
- Hur mår ni frågade Esmeralda
- Jodå det går sa vi
- Jag är inte avundsjuk på er sa Jesper, jag hade också försökt stoppa er
- Jag med sa Esmeralda, om ni tvingats döda dem så hade ni blivit något som vi inte vill
- Vi vet, vi hade inte gjort det, då hade vi hellre tagit konsekvenserna av det
- Och de hade blivit?
- I värsta fall att vi tappat kontrollen över familjerna, och att vi fått slåss resten av våra liv mot alla, vi hade fått slå oss fram varenda dag
- Inte ensamma sa Esmeralda det hade varit våra konsekvenser med
- Precis sa Jesper
- Tack sa jag enkelt och log
- Ni är inte helt ensamma glöm inte det
- Nej men med vissa saker är vi
- Jo men inte med allt
- Nej och det är vi tacksamma för sa Rebecka och log
Vi fortsatte gå, vi kom ner till stan och vi strosade runt där och sen gick vi vidare. Vi gick planlöst tills vi kom till ett av stans mer ökända områden och vi gick igenom det, folk tittade på oss som om vi vore inkräktare.
Vi kom fram till den sporthall jag tillbringat så många timmar i. vi gick vidare och genom det området, vi fortsatte gå och vi gick förbi Agnethas och Claus hus. Jörgens bil stod kvar, de pratade fortfarande.
Vi gick vidare tills vi kom fram till ett köpcentrum. Vi gick in och köpte vatten. Vi gick ut igen och fortsatte vår promenad. Vi styrde hemåt och efter två timmar så var vi hemma igen
- Vi går bort till Berits hus sa jag
- Har du nycklarna med dig?
- Ja
- Bra
Vi gick hem till Berits hus, vi tog in hennes post och satte oss i uterummet, vi satt där och lekte med barnen.
Rebecka gick ut och gjorde mat till dem. Hon kom in och gav mig en flaska och tog den andra själv. vi matade barnen och sen bytte vi på dem.
- Kaffe någon frågade jag?
- Nja där finns väl ingen mjölk?
- Det tror jag knappt sa jag
Jag gick ut i köket och öppnade kylen, den var tom. jag gick tillbaka ut till de andra och satte mig
- Där var ingen mjölk
- Hur lång tid tror ni de behöver?
- Jag vet inte
- Vi får helt enkelt vänta och se sa Rebecka, vi har bara varit iväg i tre timmar vi ger dem ett par timmar till. Det är en lång historia
- Jo det är ju det sa jag
- Jag vill inte vara i deras kläder nu
- Nej inte jag i heller vi har stått inför en massa faror innan men jag fruktade nog detta mest sa jag
- Mm jag med sa Jesper
- Hur länge skall vi stanna hemma denna gången?
- Tja minst två veckor sa jag, planen är på service, vi kan hyra ett i nödfall men annars så är vi strandade
- Ok segt
- Jaså? Ni skall ju ta körkort
- Ja just det jaja då kommer servicen lagom sa Jesper med ett leende
- Vem var det som ringde innan förresten?
- Va? Jo det var de från trädgårds firman de tar jobbet det kommer kosta runt 700 000 kr
- Ok
- Jag sa ja
- Det gjorde du rätt i
- Meddelade du Gunther att han skall betala
- Nej det glömde jag
- Inte bara jag som är glömsk sa jag med ett leende
- Nej hjärtat, det kan vara ett tecken på att vi skall slappna av lite
- Mm kanske det vila och rekreation
- Lätt för er att säga vi skall plugga, fast det är klart sen den senaste boosten så fastnar saker och ting lättare vi läser fortare och vi har nog också fått fotografisk minne. Jag kan recitera det jag läst
- Läs samtidigt och dela tankar när ni läser då går det dubbelt så fort
- Det har dock inte förbättrat läshastigheten, vi är inte som er där
- Desto större anledning att dela tankar när ni läser, ni kan lära er andra saker så också, som ditt ritande det kan Esmeralda lära sig om du öppnar upp dig och hon kan lära dig saker som hon kan
- Det låter spännande sa de
- Testa sa jag
De började lysa och sen log Esmeralda
- Detta kan bli användbart
- Mm sa Jesper och log
De fortsatte att dela tankar och färdigheter. Barnen hade somnat och vi la ner dem i vagnen. Vi gick ut i trädgården och gick ett varv
- Läxan vi får lära oss nu är att tillåta oss att känna sorg tror jag
- Mm sa Rebecka det tror jag med och lära oss hantera den och kunna gå vidare och bli starkare
- Ja sa jag men det har gjort ont idag, vi riskerade att förlora våra bästa vänner, vi skrämde skiten ur dem idag
- Ja det gjorde men det behövdes, de satte sig själv på lite höga hästar, jag hoppas att Agnetha och Claus läser lusen av dem
- På tal om Claus den sidan har jag aldrig sett hos honom
- Nej men jag tror att han har svårt för otacksamhet
- Mm sa jag det tror jag med
- Han ser hur mycket vi ställt upp för dem så betalar de tillbaka såhär
- Ja sa jag
- Skall vi gå in?
- Javisst
Vi gick in och satte oss i uterummet igen. Vi tittade på varandra och vi sa inget. Mörkret hade fallit utanför och klockan närmade sig midnatt. Jag tittade på de andra och sa
- Nej nu går vi hem
- Ok sa Rebecka
Vi reste oss och gick ut ur huset, vi promenerade hem och gick in. Våra mödrar satt vid köksbordet och väntade på oss. Vi gick in och satte oss vid bordet och jag frågade
- Hur gick det?
- Det gick sa Elisabeth med en suck
- Ok, mycket tårar?
- Ja och svordomar och nästan slagsmål
- Ok sa jag, det låter inte bra
- Nej, er styvmor gick fullständigt bananas, er moster tog det mer sansat och accepterade situationen
- Vi har dock ett problem
- Bara ett sa jag
- Haha nej men ett allvarligare, er styvmor hotar med att avslöja cirkeln
- Det kommer hon inte kunna, pratar hon om det utanför detta hus så kommer hon inte få fram ett ord, vi vidtog mått och steg när vi tog bort hennes spärrar
- Smart
- Er moster vill vara kvar och hjälpa er, hon sa ordagrant jag är fortfarande deras moster oavsett vad som hänt, vi delar blod
- Mm jag misstänkte det sa jag och log
- Vad hotade hon mer med frågade Rebecka
- Att ni aldrig mer kommer att få träffa era bröder, att hon skall leta upp er far och sen dra ner himlen över er
- Då blev jag lite arg sa Isabella
- Ok?
- Ja jag kom med lite hot
- Tja du sa att du skulle lägga henne över knäna och smiska henne sa Elisabeth och log
- Det brukar funka för Rebecka när hon säger så
- Haha ja det brukar ju det sa Rebecka
- Vad sa moster?
- Hon accepterade situationen och beklagade och hälsade att hon ville att du skall kontakta henne i morgon
- Ok vi kör till hennes affär i morgon
- Vad gör vi med styvmor? frågade Jesper
- Du kan alltid prata med henne sa jag du har alltid haft bättre kontakt med henne än jag
- Jo förvisso, ja vi åker förbi där i morgon och ser om vi kan prata med henne
- Ja vi får berätta för våra bröder med
- Ja de måste få veta
- Det har varit en lång dag skall vi gå och lägga oss?
- Ja sa vi andra
Vi bröt upp och gick och la oss. vi somnade i vår vanliga ställning
Fler noveller av samma författare
