Den där dagen....Bok 5 Föräldrar Kapitel 26
Kapitel 26
Vi vaknade samtidigt på morgonen, vi reste oss upp och tog våra svärd och gick ner i träningsrummet. Vi sparrade i en timme sen gick vi upp. Itami kom gående och vi frågade efter duschar.
Hon visade oss en badstuga med ett stort trä kar som var fyllt med vatten. Vi gled ner och tvättade av oss. Vi gick ur tunnan och in i huset igen och in i matsalen. Vi åt frukost och sen packade vi ihop våra saker.
Jag tog lutan i handen och vi tackade Itami och lovade att komma tillbaka snart. Vi satte oss i bilen och den körde iväg. Vi satt i baksätet och log båda två, det hade varit ett perfekt avbrott att åka och bo i slottet, vi hade fått läsa nya dagböcker som låg i våra väskor.
Den stora boken vi läst hade innehållit information som skulle vara ovärderlig i vår fortsatta strävan efter att uppnå jämvikt i världen. Men det viktigaste fyndet för mig var lutan, jag kunde inte sätta fingret på varför men det skänkte mig, harmoni?
Det var det ord som först fastnade i mitt huvud. Att spela på lutan skänkte mig harmoni. Rebecka log och tittade på
- Jag känner samma sak sa hon med flöjten, när vi spelade tillsammans igår så kände jag också harmoni, förvisso så har vi alltid varit i harmoni, men när jag spelade tillsammans med dig så infann sig en harmoni som jag aldrig känt innan. Det kändes som om vi tog nästa steg i vårt förhållande. Det var perfekt innan nu är det mer än perfekt
- Ja jag håller med, första gången jag knäppte på strängen efter att jag stämt den så var det något som klickade till inom mig
- Mm jag håller med
- Jaha då har du fått kålstrimmlare du med
- Ja det har jag, det var väl egentligen oundvikligt känns det som
- Ja med tanke på den symmetri som hela tiden kommer igen i allt vi gör så var det väl det
- Precis den kopplingen med symmetri får vi inte glömma, siffrorna 2 och 3 verkar ha stor betydelse för oss, framförallt två
- Ja jag håller med
- Jaha hur skall vi tolka det som stod i den stora boken vi läste?
- Ja du hjärtat jag vet inte riktigt men stämmer det så har vi bara skrapat på ytan av hela den här affären. Både vad det gäller oss själv men även vad det gäller balansen i världen
- Ja jag tror att det stämmer
- Det gör jag med, nu vet vi i alla fall varför de skapade listan, de hade inget val, lika lite som vi har. Det var skönt att få reda på att de också hade en lista
- Ja det skapar en känsla av
- Symmetri
- Mm det andra som stod underbygger vår teori om de utvalda och att vi hade rätt
- Ja men när vi tittar på det så var det ganska logiskt
- Jo men nu har vi fått det bekräftat
- Mm vi skall börja skriva dagböcker vi med, vi måste lämna ett arv efter oss till framtida utvalda
- Ja det är väl lika bra att börja skriva ikapp en dag
- Ja det är tur att vi har ett bra minne
- Haha ja det är det, var skall vi förvara boken
- På sin rättmätiga plats i Schweiz
- Ja vår krönikör får ju få tillbaka sin bok
- Ja han får ju det
- Vad säger vi om dagböckerna?
- Tja de gav ju inte så mycket för det vi gör nu men de var intressanta
- Ja verkligen, de trivdes verkligen här i japan, hade inte skolan skickat iväg dem till Italien så hade de nog stannat här
- Giri sa jag
- Plikten ja, den är tyngre än ett berg
- Precis
Vi fortsatte diskutera våra fynd resten av resan
- Varför tog du med medaljongerna?
- De kallade på mig kändes det som, jag tror att de har en roll att spela. Framförallt hos kineserna, något säger mig det
- Javisst självklart sa jag, draken och tigern
- Mm jag tror att de skiter i lysandet och tatueringarna men draken och tigern kommer att vara bevis nog för dem. Jag tror att de kommer öppna dörrar för oss som skulle varit stängda annars
- Samma som medaljongen som öppnade dörrarna för oss i Vatikanen, något säger mig att det finns en till sådan därute som vi skall hitta
- För symmetrin menar du
- Ja två av varje
- Vi får leta igenom huset i Rom igen
- Mm det får vi
Vi kom fram till skolan och vi lyfte ut våra väskor och gick in på skolan. Vi gick bort till Yoshinas rum och knackade på dörren. Den sköts åt sidan och vi gick in. Vi bugade för Yoshina och satte oss ner.
Rebecka plockade fram medaljongerna och la dem framför Yoshina, jag tog fram en skriftrulle och la framför henne och sen bugade vi. Hon stirrade på sakerna och bugade sig hon med.
- Ni har varit på upptäcktsfärd sa hon
- Ja det har vi sa jag, vårt slott är verkligen vårt slott, vilket den rullen förklarar. Den förklarar annat med, som att vi är de lagliga arvtagarna till en ninja skola. Och inte vilken skola som helst
- Vilken? sa hon
- Nitten Ryu
- Nitten!
- Mm du vet vad det innebär va?
- Ja herregud, Kuji – Kiri kommer att skrika högt
- Ja och det var de som gav oss slottet men eftersom det redan var vårt så hade gett bort något som redan var vårt. Vår undran är hur fick de tag på det från början? Och hade de något med att göra med sveket mot Nitten skolan?
- Det skulle inte förvåna mig, det skulle innebära ett fullskaligt krig om det kom fram
- Mm sa jag, Tenshin skolan stod på Nittens sida och de stod där ända tills slutet, för det är vi tacksamma mor, men något säger mig att det inte var en tillfällighet att vi träffades när vi gjorde mor, du har haft hemligheter för mig
- Inte av eget val
- Vi vet sa jag och log, vi har läst profetian som styrt dig. Jag är dock imponerad att du lyckats hålla dig mor
- Det har inte varit lätt
- Vi kommer att starta Nitten skolan igen sa Rebecka. När vi är klara i Ryssland och med min far så kommer vi att åka dit, vi kommer att rusta upp den igen och sen så kommer den att bli en maktfaktor igen
- Bra sa Yoshina och log
- Jag hoppas att Kuji – Kiri sätter sig emot sa jag, det har försökt döda vårt arv och det gillar inte vi
- De kommer inte försöka sa Yoshina, men det innebär att ni måste stå inför rådet
- Vi vet och vi ser framemot det
- Det kan komma att innebära utmaningar
- Då får det bli så, det vi vill är att du sammankallar rådet tills vi kommer hem från Ryssland, ge dem någon förevändning om att du vill tacka Kuji – Kiri för deras stöd osv. Vi kommer att följa med på det mötet i egenskap av de utvalda. Sen kommer vi att lämna det som medlemmar av rådet. Vi vill även be dig om ytterligare en tjänst mor
- Vad ni än önskar
- Tack, skulle du vilja kontakta denna mannen
Jag gav henne ett namn och hon stirrade på mig och bugade sig
- Självklart, men varför?
- Det mor är vår hemlighet än så länge, bara meddela honom när du sammankallat rådet att han skall infinna sig där. Hälsa från oss med våra namn på japanska. Han kommer att veta vad det innebär
- Ok ni vet vad jag tycker om överraskningar
- Ja mor sa Rebecka och log, men denna gång är det inte vi som styr. Det är andra krafter. Karma mor
- Mm den kan vara nyckfull
- Ja mor sa jag, verkligen
- Hur går förberedelserna inför vår lilla raid
- Allt är klart, vi väntade bara på er
- Ok då åker vi
- Ja jag skall bara säga adjö till min man
- Kommer han inte med?
- Nej han står över denna gång, till hans stora förtret kan jag säga, jag fick vara mycket myndig mot honom kan jag säga. Men vi kan inte riskera att dö båda två för då kommer paddan att ta över och då hade skolan förfallit direkt. Han inser det men det gör honom inte gladare
- Det kan jag förstå sa jag
- Skall vi?
- Ja sa jag vi går ut så länge så att ni kan säga adjö
- Tack
Vi reste oss och gick ut, vi gick ut till bilen och väntade. Efter en halvtimme kom Yoshina ut och vi satte oss i bilen. Den startade och körde oss till flygplatsen. Vi gick ombord på vårt plan och det lyfte.
Resan till Ryssland gick bra vi landade i Moskva och blev hämtade av en bil som Gunther hade skaffat åt oss, vi åkte till en stad som låg ett par kilometer från den by vi skulle till.
Vi gick in på ett hotell och satte våra väskor. Vi bytte om till våra dräkter. Vi satte oss och började meditera.
En diskret knackning hördes på vår dörr. Det var dags, vi reste oss upp och öppnade ett fönster och klättrade ut. Vi hoppade och landade mjukt på marken. Vi satte fart och sprang.
Vi kom fram till mötesplatsen. Vi stannade och nickade åt Yoshina, hon nickade tillbaka. Nu fanns det ingen återvändo. Anfallet hade börjat. Vi smög oss fram till en mur som omgärdade byn.
Vi klättrade över och jag slog ner en av vakterna och Rebecka tog hand om en annan. Vi såg hur deras vakter försvann en efter en när vi tog oss över muren. Vi hoppade ner och landade mjukt, vi smög oss vidare genom byn, vi visste vilket hus vi skulle in i.
Vi kom fram till rätt hus och klättrade upp längs väggen och hittade ett fönster. Vi kröp in genom det och hamnade i ett rum, vi sjönk ner och tittade oss omkring. Vakter låg och sov, vi sövde dem och började lysa.
Vi gick ut ur rummet och fram till en trappa, vi stannade och tittade ner. Där fanns tio vakter i salen, det fanns ett tio tal till gömda här och var i rummet. Jag log mot Rebecka
- Låt oss dansa
- Jag min älskade sa hon och log
Vi hoppade ner och började dansa, vi fick ner fem stycken innan de ens anat om vad som hände sen fortsatte dansen. Efter vad som kändes som flera minuter så hade vi rensat rummet.
Vi avslutade våra rörelser i perfekt harmoni. Vi tittade oss omkring och sökte av rummet. Vi fann falluckan och öppnade den och hoppade ner.
Vi landade och började slåss direkt, vi blev attackerade och vi försvarade oss. Vi slog oss fram och de som kom i vår väg antingen dödade eller lemlästade vi.
Vi kom fram till en dörr där vi såg ett sigill som visade vems rum detta var.
- Yoshina
- Ja min son
- Ni stannar här tills vi kommer tillbaka, vi kan inte skydda er därinne. Vad som än händer så går ni inte över tröskeln förrän vi öppnar dörren
- Ja min son
- Tack håll vår rygg skyddad
- Alltid sa hon
- Tack det kommer att komma fler vakter, de är era. Hämnas era fallna bröder och systrar. Hämnas sveket
- Ja min son sa hon
- Tack mor sa vi
Vi satte handen på handtaget och tryckte ner det, vi gled in i rummet och vi stängde dörren. Tjugo vakter stod framför oss. Bakom dem på en tron satt en man och stirrade på oss, vi kunde ana en skräck i hans ögon, samtidigt som hela han lös av galenskap
- Hej far sa Rebecka, jag är här för att hälsa på
- Du!!!!
- Ja far, du har varit elak sa hon, nu är det dags att betala
- Döda dem skrek han
Vakterna attackerade och vi började dansa, vi gled igenom alla mönster vi kunde och vi plöjde oss igenom dem. Efter vad som kändes som en evighet men som i själva verket var två minuter så hade vi dödat alla vakter i rummet
- Var det allt du hade far sa Rebecka hånfullt
- Döda dem skrek han igen
Det formligen vällde in vakter, vi slogs igen och vi dansade som om vi aldrig gjort annat i hela vårt liv, vi strålade av den kraft vi besatt och vi var snabbare än någonsin.
Jag kunde se vartenda dammkorn i hela rummet och jag uppfattade allt som hände runt omkring mig. Vi dödade samtliga vakter han kastade emot oss
- Nå far skall du skicka fram din lydiga vakthund nu?
- Vem är ni? Sa han skakat
- Jag är din dotter, är du inte stolt över mig. Den profetia som du inte trodde stämde, stämmer vi är de utvalda och för våra mödrar är vi här för att hämnas. Så skicka fram din lydiga hund nu så att han får vad han förtjänar
En gammal man kom fram och gick emot oss, vi kände hur han började trumma på kokoro, vi tittade på honom och han attackerade med stor kraft.
Den träffade vår sköld och inget hände. Han stirrade på oss och attackerade igen och inget hände
- Har du fuskat med din träning och blivit dekadent? Förresten Ho Minh hälsar
- Va?
- Vi pratade med Ho Minh i förrgår han hälsar så gott
- Har ni träffat Ho Minh och besegrat honom
- Ja gubbe det har vi, han hälsade så mycket
Han attackerade igen och med all sin kraft, ingenting hände, hans kraft studsade mot vår sköld och vi började lysa ännu starkare
- Shuken skrek han
- Ja gubbe Shuken
- Hur?
- Hur det är möjligt? Vi är de utvalda gubbe, det du trodde var en myt är sanning. Du har attackerat oss tre gånger, nu är det vår tur är du beredd, sitter din sköld på plats?
Han stirrade med ohöljd skräck på oss, vi attackerade hans sinne och vi bröt igenom med en kraft som gjorde att han flög tvärs genom rummet och smällde i väggen och satt fast där.
Det rann blod ur hans öron och ögon. Vi slog till en gång till och det rann blod längs med hans ben. Sen så attackerade vi en tredje gång och han skrek sen tystnade han vi släppte honom och det smaskade i golvet när hans huvud träffade det.
Jag gick fram och drog mitt svärd och högg av honom huvudet. Sen gick mot Rebeckas far som satt som förstenad och stirrade på oss
- Nå far, du har en del att svara på
Rebecka slog till och han dråsade i marken, vi tittade på honom och jag gick bort till dörren och öppnade den. Yoshina stod utanför och hon satte upp handen framför ansiktet
- Förlåt mor sa jag och tonade ner ljuset
- Nå
- Det gick sa jag
Hon tittade in i rummet sedan på mig och sen på Rebecka
- Amida Buddha, hur många?
- 68 med honom
- 68? Oh herregud och gode Buddha, och ni har inte en skada?
- Nej mor sa jag och log du har tränat mig väl
De som stod där hörde vad jag sa och böjde på sina huvuden
- Nej min son så bra är jag inte, 68 stycken
- Ja varav en var Tau, Tau mästare, det var han som var den verkliga ledaren. Rebeckas far och Ho Minh var bara marionetter i hans fingrar
- Ok är han död?
- Jadå, vi slog tillbaka med vår kraft sen högg jag av hans huvud, hans kropp och huvud måste brännas nu, vill ni se till det?
- Hai sa en man
Tre stycken sprang in i rummet två av dem tog kroppen och en tog hans huvud. En tatuering lös i hans panna, det var en månskära. Yoshina stirrade på den
- En Nung präst, ni har dödat en Nung präst
- Du vet vad det innebär?
- Ja då, de anses vara odödliga
- Tja inte direkt men de har stora krafter
- Men ni har större?
- Oja sa jag och log, han hade inte en chans och det är inget skryt mor. Rebeckas far var hans elev och han ligger där. Han trodde att han hade en chans
- Herregud vilka krafter har ni?
- Det mor är vår hemlighet, men vi kan säga att han där som de bar upp skrämdes till sans när han insåg vem vi är
- Vad menar du?
- Vi tar det på vår resa, nu städar vi upp här och sen bränner vi ner byn och spränger skiten
- Va?
- Det finns mycket ondska här, de valde denna byn av en anledning. Detta är Rasputins födelseby
- Oj
- Ja så här finns mycket ondska och den måste brännas och städas ur. Hur många civila dog?
- Alldeles för många, de var fanatiska tyvärr, inga barn dock, här fanns inga barn
- Det är för att de offrades i en ritual som Nung prästen tvingade dem till
- Barn sa hon äcklat och chockat
- Mm barn
- Herregud
- Ja sa jag, så denna gång lilla mor hade jag inga som helst betänkligheter när jag dödade
- Inte jag i heller sa Rebecka, nå skall vi hitta det vi kom hit för
- Kom hit för? Jag trodde ni kom hit för din far?
- Ja det med men vi skall hämta en sak här med, en av de sakerna på listan sa Rebecka och log
- Ok vad är det?
- En tavla, vad du än gör bli här tills vi kommer tillbaka, ingen kommer in här förrän vi kommer tillbaka
- Ok
- Tack mor vi förklarar sen
Vi gick in i rummet och bakom tronen, det fanns en dörr där vi öppnade den och gick in. Vi gick längs med en korridor och kom fram till en dörr vi öppnade den och gick in.
Vi såg den direkt och gick fram till den och tittade på den, vi blev attackerade direkt. Vi stod kvar och stirrade på tavlan och till slut så böjde de tre männen och kvinnan på tavlan på huvudet.
Jag kunde ana leende på Leonardos läppar, och ett liknande på Monas. Vi böjde på våra huvuden och sen skar vi ner tavlan och rullade ihop den. Vi tittade oss runt i rummet och jag såg böcker och gick fram till dem och tog ner dem.
Det var åtta stycken dagböcker. Det fanns inte mer i rummet och vi gick ut. Vi kom tillbaka till tronsalen
- Så Yoshina nu är det dags har du skickat iväg våra män och kvinnor
- Ja det är på väg tillbaka till Moskva sedan därifrån till Japan
- Bra sa jag, jag gav böckerna till Yoshina och tavlan till Rebecka
Jag lyfte upp hennes pappa
- Vi kommer att ha sju minuter på oss att ta oss i säkerhet
- Det kommer jag aldrig att hinna sa Yoshina
- Jo då sa jag och log mot henne, börja springa nu till första salen när du är där så löser vi resten, spring nu
Hon sprang och jag följde henne med Shuken. Hon kom upp och jag tryckte på knappen. Sen sprang vi.
Vi satt i planet och Yoshina stirrade på oss
- Vem är ni?
- Vi är de utvalda mor
- Det vet jag men, de krafter ni har. Herregud, du lyfte mig Rebecka som om jag var ett litet barn och sen bara sprang du fortare än jag någonsin trott var möjligt.
- Vi är de vi är lilla mor, vi är de utvalda, och vad det innebär har vi fått vissa hintar om under tre år men vi fick reda på vad det verkligen innebär i förrgår i vårt slott i Japan. Det är därför vi är på väg till Schweiz just nu. Vi har bockat av en stor punkt på vår lista, vi vet numera vad det verkligen innebär eller egentligen inte vad det innebär fullt ut för det vet ingen, men vi har fått en förklaring
- Och hur lyder den förklaringen?
- Hur öppet sinne har du?
- Va?
- För att vi skall kunna förklara för dig så kräver det ett verkligt öppet sinne
- Ok försök
- Ok vi är alla myters utvalda
- Va?
- Alla religioner och folkslag har sina myter om ”hjältar” som gjort heroiska saker för att rädda sitt folk eller hur?
- Jo
- Ja vi är alla de religionernas och folkslagens utvalda kan man säga, nu sammanfattar jag en hel del. Men det är så det är, vi är skölden mot ondskan i världen kan man säga, precis som våra föregångare har varit. Vi är de vi är och vi har fått en massa fördelar, som Shuken, det är bara det att vår Shuken är dopad med en massa andra styrkor som de andra myterna förstärker den med. Men eftersom Shuken är ursprungskraften i dessa myter som benämner vi den med det namnet. Shuken, eller som kineserna säger den gudomliga vinden, sen har andra folkslag sin benämning på den, men Japanerna säger samma som kineserna. Den gudomliga vinden
- Är ni gudar?
- Haha nej sa jag verkligen inte, vi kan dö precis som alla andra och vi kan bli sjuka osv. Men vi har fått den gudomliga vinden som ett redskap som gör det lite svårare att ha ihjäl oss
- Lite?
- Tja mycket då om du envisas, och det var den insikten som skrämde Nung prästen till sans, han insåg vad det innebar att vi är de vi är, insikten att hans krafter var som att en bebis försöker lyfta en Caterpillar grävmaskin gjorde honom nästan frisk
- Så du menar att vår back up inte hade behövts
- Nja jag vet inte ärligt talat, vi hade väl ihjäl eller skadade runt hundra vakter
- 112 sa Rebecka
- Så pass
- Mm sa Rebecka
- 112 viskade Yoshina, det kommer att skrivas myter om er
- Mm vi vet sa jag och log och vi kommer skriva dem
- Vad!?
- Nästan alla de myter som finns är skrivna av de utvalda
- Förlåt? Finns det en massa utvalda samtidigt
- Nej sa jag och log
- Men det är omöjligt
- Det är omöjligt att springa så fort som vi gjorde också, eller att slå ner 112 tränade ninjas eller hur? Eller kanske inte omöjligt, men de var duktiga eller hur?
- Ja vid Buddha det var de, vi förlorade en hel del folk
- Mm men vi slog ner 112 av dem som om de var pappfigurer, jag blev inte ens svettig
- Inte jag i heller sa Rebecka
- Vi slaktade en Nung präst som du beskrev som odödlig eller hur? Det tog oss 20 sekunder att döda honom
- Om ens det sa Rebecka
- Han där är också en Nung präst, han är precis lika stark som sin mästare, jag sövde honom utan större problem. Men som sagt vi är en sköld mot ondska och det onda har sina utvalda, de är fler än vi och starka, vi är två och starkare men om de slår sig samman så kommer vi att få svettas. Vi anade att sällskapet bara var en organisation och vi hade rätt det finns fler. Och om de går samman så kommer vi att få jobba. Det är därför vi skaffar oss allierade, er, Broderskapet, Iluminati, Medici vakterna, krönikören och familjerna. Vi behöver allierade vi är inga gudar men vi har krafter som är överväldigande. Ett exempel. Dit vi är på väg nu, det har alltid hetat att det bara är vi och krönikören som skall komma in där, vi accepterade inte det så nu kommer de som vi bjuder in, in där. Vi bryter mot regler och skapar nya
- Oh herregud, och era barn?
- De är också utvalda, som sagt när Leonardo och Mona insåg vem de var så ändrade de på naturens gång kan man säga, det förstår vi och kan hantera, egentligen så är det mer avancerat än så men i alla fall. De skapade oss i sanningens natur de skapade oss för 600år sedan och de skapade våra barn och det pris som de fick betala för sitt val var att göra oss infertila förutom en gång, när de skulle skapas och födas. Så ett av våra pris för att få vara de vi är, är att vi inte får fler barn. Det var avtalet med naturen så att säga. Som sagt det är mer avancerat än så. Vi lurades att tro att det var vår ena anfader som var skurken men det var en roll som spädde på hans myt så att säga och den var tung för honom. Men för att hans familj skulle överleva så fick han skapa ännu värre myter omkring sitt namn
- Vem menar du?
- Dracula
- Skojar du?
- Nej då vi är släktingar till familjen Dracul, det är han med sa jag och pekade på Rebeckas far och det är min far med
- Herregud
- Det kan man säga sa jag, så hur kunde vi springa så snabbt? Shuken på steroider, väldigt starka sådana
- Jag börjar ångra att jag frågade för, för varje svar ni ger så har jag tio frågor till, hur många organisationer finns det?
- 7 de var åtta men vi har stoppat en
- 7 sa hon lågt
- Mm 7
- Har någon utvald någonsin stoppat alla
- Nej, ingen har någonsin innan stoppat en endaste, de har uppnått balans men inte stoppat
- Ok men det har ni nu?
- Ja och det min kära mor kommer att skrämma de andra mer än vem vi är. Vi bryter mot reglerna igen, eller bryter gör vi väl inte men vi har lyckats med något som ingen annan under 5000 år eller mer lyckats med. Vi har stoppat en av de onda
- Herregud
- Ja sa jag herregud
Vi tystnade och vi tittade på henne. Hon tittade tillbaka på oss, sen började hon le och sen började hon skratta
- Jag fattar inte så mycket av det här men jag är på er sida
- Tack mor det uppskattar vi svarade vi och skrattade vi med
- Vi går inför landning sa piloten
Vi spände fast oss och planet landade och vi gick ur planet och vi lastade in våra saker i den väntande bilen. Vi la Rebeckas pappa i bagaget och bilen körde iväg. Vi kom fram till slottet och de andra väntade på oss
- Hej sa vi och log
- Hej svarade de
Sen utbröt ett kramkalas och vi tog barnen och gullade med dem. Vi öppnade våra sinnen för dem och de kastade sig hungrigt över oss och de dammsög våra hjärnor. De började lysa och vi lös med dem och de tittade på varandra och oss
- Blunda sa jag
Sen började vi lysa klarare än någonsin och jag kände hur det pirrade till på låret. Sen slocknade vi alla fyra och vi tittade på varandra och Gunther böjde på huvudet.
- Du har en massa att stryka på listan sa jag med ett leende men vi tar det därinne. Jesper vill du hjälpa mig med våra saker
- Javisst sa han och tittade på mig, något har hänt
- Mm det har det, det inbegriper dig och Esmeralda med sa jag, vi tar det sen när vi är själv
- Ok hemligheter?
- Ja sa jag stora hemligheter, men bra hemligheter
- Bra sa han och log
Vi öppnade bagaget. Jag lyfte upp deras pappa och Jesper tog väskorna och vi gick fram till dörren jag sa orden som gjorde att alla kom in. Vi gick ut i köket och jag släppte mannen på golvet och han slog i hårt.
Min mor gick fram och sparkade allt vad hon kunde på hans kön, det small till i köket och jag helade honom. Rebeckas mamma gjorde samma sak och jag helade honom igen
- Nå sa Berit hur är det med er
- Det är fantastiskt bra sa vi och log, hur är det mer er?
- Jodå förutom en galen Jet lag så är det bara bra sa min mor, jag har till och med vant mig vid att flyga
- Så bra sa jag och log
- Ert uppdrag gick bra sa Berit
- Jadå som synes sa jag, en av organisationerna är stoppade nu har vi bara sju kvar
- Sju? Sa Berit med förskräckelse
- Ja sju sa Rebecka så vi har bara skrapat på ytan
- Herregud sa Rebeckas mamma
- Alla som den där organisationen?
- Vissa värre andra mindre farliga men alla är farliga på sitt sätt
- Eller hur krönikören sa Rebecka och log
Han hoppade till och log ett stolt leende
- Ja du utvalda så är det
- Du visste sa Berit?
- Ja det är mitt jobb
- Han är krönikören. Hans familj är de som ligger bakom alla myter som finns om hjältar och hjältedåd, från Iliaden till ja vad skall vi säga oss?
- Det är faktiskt längre tillbaka
- Ja men de har inte hört talas om de hjältarna sa jag, så för att göra det förståeligt för dem så sa jag Iliaden
- Ok sa han och log
- Vi har en bok åt dig
- Ok sa han
Jag gick bort till min väska och plockade fram den boken som vi hittat i slottet. Jag gick fram till honom och bugade
- Här är ditt värv krönikör
Han såg andaktsfullt på mig och bugade när han tog emot den
- Herregud sa han med gråt i rösten, var hittade ni den?
- I vårt slott i Japan. Dit vi alla skall när vi tagit hand om dyngbaggen där
- Japan? sa Berit
- Japan sa jag och log. Sen så skall du få åka till Bowels och få massage
- Hut unge
- Ja mormor sa jag och log
- Ni ser så avslappnade ut sa min mor
- Ja det är en luta och flöjts förtjänst sa jag och log
- Va? Sa Esmeralda
Jag plockade fram min luta och Rebecka sin flöjt. Vi började spela och Yoshina hoppade till och tårar började rinna hos henne.
Men hon log. Jag började sjunga på japanska och hon gjorde stora ögon, de andra stirrade på oss. Vi spelade färdigt visan och det blev tyst. Yoshina reste sig och bugade, vi bugade tillbaka
- Du kände igen den visan sa min mor till Yoshina
- Ja det är min bröllopssång. Jag har aldrig hört den sjungas, legenden säger att den förste som sjöng den blev stum och texten glömdes, den var så vacker att den bara var för gudar
- Ja han visste hur man skulle vinna en publik den gode Leonardo sa jag och log
- Förlåt?
- Han och Mona skrev till Shogunens bröllop med hans favorit konkubin
- Herregud
- Har du blivit religiös mor? Sa Rebecka och log
- Med er två så är det bäst att ha alla goda sidor på sin sida
- Haha kanske det sa jag och log
- Gunther tacka påven för att han hittade dynghögen
- Det har jag redan gjort
- Hälsa honom att han slipper dansa jigg sa Rebecka och log
- Haha det skall jag göra
- Förresten vi har alla tavlors tavlor också Gunther
- Va!
- Vattnet
- Mm sa Rebecka och log
- Vi har den, skulle du vilja lägga ner den i sanktumet?
- Javisst sa han med darr på rösten
- Vad är det för tavla? Frågade Berit
- Den tavlan som alla bara tror är en myt, den med alla fyra på
- Skojar ni sa hon tyst och andäktigt
- Nej Berit vi har den och vi har tittat på den och de böjde på huvudet
- Herregud barn
- Du vet vad det innebär?
- Inte allt men en del eller inte ens en del men jag vet lite
- Ok sa jag och log, då kan jag hälsa dig att allt stämmer
- Allt sa hon tyst
- Ja mormor allt sa Rebecka och log
- Herregud
- En till som blivit religiös
- Skulle ni vilja dela med er?
- Ja visst sa jag men först så skall vi ta hand om dyngbaggen. Förresten Gunther vill du transportera vår far till bunkern?
- Javisst er egen eller den i England
- Vår egen? Sa jag
- Ja Rebecka ville ha en egen på en Ö, jag har fixat det
- Va?
- I kinesiska havet finns det en massa små öar som kineserna har använt som fängelse. Jag köpte en av dem, och den har en bunker. Femtio meter rakt ner i marken. 30 celler, 2*3 meter
- Perfekt spann Rebecka, skicka dit Ho Minh med
- Javisst sa Gunther och log
- På tal om honom, här Berit
Jag räckte över burken till henne
- Vi har en till någonstans, här är den, den är deras farfars
- Tack spann Berit
- Du mor. Det där är rätt morbid det vet du sa Elisabeth
- Mm sa Berit men de skänker mig sinnesro
- Ok sa Elisabeth
- Det kommer snart en burk till sa jag och tittade på dyngbaggen
- Tack spann hon
- Ingen fara sa jag. Så nu skall vi ta hand om honom, vi kallar när ni kan komma ner och säga ert. Ingen och jag menar ingen kommer ner utan att vi säger att det är ok. Han är stark, väldigt stark, Yoshina kan förklara vad han är. Jesper och Esmeralda skydda de andra med Naturaleza, lys som aldrig förr och skärma av köket. Vi kallar som sagt när kusten är klar, så kan ni få säga vad ni vill. Förresten Gunther ta hit min far först innan du skeppar honom till bunkern
- Javisst
- Berit skall få fler presenter
- Tack Niklas sa hon och böjde på huvudet
Jag lyfte upp dyngbaggen och vi gick ner i källaren. Vi gick in i ett rum utan fönster. Vi började lysa och jag väckte honom. Han attackerade direkt, jag kände hur han skickade ut sin kraft och han mötte en mur. Han ökade intensiteten i sina attacker och han mötte på motstånd varenda gång. Han skickade ut sin kraft igen och igen. Han var desperat
- Nå har du försökt färdigt sa jag lågt
- Vem är ni? Hur lyckades ni döda den gamle
- Det var inga större bekymmer faktiskt
- Men vi är Nung präster
- Och vi är de utvalda, med betoning på de
- Jag vet inte vad det innebär sa han
- Nej det valde den gamle att inte berätta för dig. För han trodde att vi bara var ute efter dig. När vi i själva verket var ute efter er båda, och kanske framförallt honom. Eller det är inte riktigt sant men han besatt kunskap om oss som inte får spridas än
- Va?
- Vattnet
- Mm
- Han anade vad det innebär att vara de utvalda. Han visste inte för det vet ingen egentligen mer än vi, men i alla fall han anade, och den aningen skrämde honom till sans. Då kan du tänka dig vad det betyder eller hur? Du som har levt med honom så länge om något kan skrämma honom till sans så
- Men ni är bara en myt
- Nja inte riktigt. Vi är de vi är, de utvalda det är sant, profetian var sann. Men den gamle spelade husens spel med alla och fick som han ville. Han fick makt genom dig och min far. Han trodde inte i heller på profetian den idioten, men hans okunskap har spelat spelet hit och här är vi nu. Du försöker attackera oss med krafter som är starka, vilken annan dödlig som helst hade dött för länge sedan men vi är inte vanliga döda. Vi är de utvalda och du är far till en av de utvalda, är du inte stolt?
- Herregud sa han när han insåg sanningen, min dotter?
- Mm sa Rebecka det är jag din dyngbagge och du anar inte hur mycket jag skäms över att du är min far. Nu far skall du få känna smärta, snälla kämpa emot för det kommer bara göra att smärtan ökar, visste du inte det? Han var slarvig som lärare den gamle, snälla försök skydda dig sätt upp dina murar
Vi attackerade med full kraft och vi pulveriserade hans försvar. Rebecka slog till 5 gånger och han skrek ut sin smärta, jag stimulerade hans smärtreceptorer och dubbla den smärta han kände. Han skrek slut på luften i sina lungor, han satt med öppen mun och Rebecka slog till igen och jag slutade stimulera smärtreceptorerna
- Detta var bara början far, du skall få betala för vart enda juck du gav våra mödrar. Vi kan hålla dig vid liv tills vi är nöjda med dig, sen lämnar vi dig i ett hål i marken. Det enda sällskap du kommer ha är dina tankar och din smärta. Du kommer att få känna smärta resten av ditt miserabla liv. Vi kommer hålla dig vid liv länge
Rebecka slog till igen och jag gjorde min sak, han skrek igen. Rebecka slog till igen och han tystnade. Han stirrade på oss och började mumla
- Nej sa jag inte en chans och slog till
Han började skrika igen, jag höll honom i smärtan längre än Rebecka
- Här skall inte mumlas mer sa jag, det kommer inte funka, du kommer inte kunna ta livet av dig
- Snälla
- Det kommer alltid dit eller hur? Hur många gånger sa våra mödrar snälla?
- Jag vet inte sa han matt
- Nej det gör du inte för du lyssnade inte. Du njöt av varje snälla, det gav dig makt eller hur? När du stod där med din lilla kuk i handen och runkade och väntade på din tur, eller hur?
- Ja
- Den var ny han erkänner
- Han kanske tror att vi kommer ta det mjukare med honom
- Precis hur vet vi att han inte ljuger?
- Ja han har ju ljugit hela sitt liv
- Förresten sa Rebecka. Vi hälsade på farfar häromdagen han hälsade
- Min far viskade han
- Han lever sa jag. Men han pratade en hel del innan vi fick honom skickad till bunkern där de flesta av dina hejdukar sitter. Han berättade om vad ni gjorde med din mor, och de andra kvinnorna i hans liv, han startade tidigt med dig. Rebeckas mamma var inte din första eller hur. Din pappa hade lärt upp dig från tidig ålder
Rebecka slog till igen och han skrek. Jag slog till jag med och han kastades av stolen och han låg på golvet och skrek, jag lyfte upp honom och vi slog till igen och han trillade framåt och slog huvudet i bordet med en smäll.
Vi tryckte upp honom mot väggen med kraften och jag började stimulera vissa hormoner i hans kropp. Ett lyckligt leende spreds på hans läppar, han knäppte upp sina byxor och hans penis kom ut.
Han tog tag om den och började runka. Rebecka drog sitt svärd mot hans penis som nu stod rakt ut. Precis när det skulle gå för honom så skar hon av den, jag slutade stimulera hans hormoner och han insåg vad som hänt. Jag helade honom och han började skrika
- Denna skall min mormor få, hon har en hel samling därhemma, farfars med
Han stirrade på henne och sen på mig. Jag slog till, jag slog fler gånger än vad jag gjort innan, han skrek desperat.
Vi bara tittade på honom vi lät honom känna smärtan och han skrek tills luften tog slut, han började närma sig vansinnets rand. Då slog jag till igen och han tystnade
- Vi hade velat leka med dig mer sa jag. Men vi har inte tid så nu skall vi avsluta det här, vi kommer att ta bort dina krafter
Jag slog till och han skrek, vi gav oss in i hans huvud och tog bort hans krafter. Vi slog till igen och han stirrade på oss med en vansinnig blick
- Nu är du kraftlös sa jag, nu kommer vi att bjuda in ett par vänner som du kommer att känna igen
- Jesper kom ner med de andra, lämna barnen hos Yoshina och Gunther
Det tog två minuter sen öppnades dörren och de steg in. Han stirrade på dem och de gick fram till honom. Jag räckte min mor en av mina Medici batonger, Rebecka gav sin mor en. Berit gick fram till honom och spottade honom i ansiktet, sen böjde hon sig ner och tog penisen från golvet och log. Hon la ner den i en burk och sen backade hon
- Ni får slå så mycket ni vill men ni får inte döda honom
- Ok sa min mor
Sen började de slå, först lite tveksamt sen så hamrade slagen tills han var en blodig massa
- Det räcker sa jag
De backade, vi helade honom och han stirrade på kvinnorna
- Då kan ni slå igen om ni vill, de tittade på oss och log. Han stirrade med skräck i ögonen. De bultade på honom igen och jag stoppade dem. Denna procedur upprepades ett flertal gånger tills min mor sa
- Nu räcker det, Elisabeth nu räcker det
- Ja sa hon det gör det
- Jesper och Esmeralda, har ni något ni vill hälsa honom
- Hej far sa Esmeralda
Han stirrade på henne. Hon drog sitt svärd och satte det mellan benen på honom
- Du skall vara glad att det inte var jag som skar av den, men det finns ju andra kroppsdelar att skära av, fingrar, tår, öron, näsan och tungan. Vad skall jag börja med far? Du får välja
Han bara stirrade på henne
- Svårt val jag förstår sa hon, hon slog till och han började skrika. Gör det ont far? Hon slog till igen och igen
Sen skar hon av hans öron med två snabba snitt. Rebecka helade honom, sen tog hon tag i Esmeralda och skakade på huvudet hon backade. Rebecka slog till och skriken tystnade. Jag tittade på Jesper och han gick fram och slog till snabbare än ögat kunde se och deras far skrek så att det isade i märgen på mig, Jesper log och sen slog han till igen och skrikande dog ut
- Nu sa jag skall du få en sista present, som tack för informationen
Han stirrade på mig
- Du skall bli döv, stum och blind, det är den sista presenten.
Jag attackerade hans hjärna och stängde av nervbanorna och han dråsade ner på golvet. Vi gick upp till de andra och vi satte oss
- Hur mår ni?
- Jag är ok sa min mor
- Jag med sa Elisabeth
- Säkert?
- Jadå alldeles säkert sa de
- Bra, ni två
- Inga problem här
- Ni då?
- Vi har gjort det här innan sa jag, vi har blivit härdade
- När kommer vår far? Frågade Jesper
- Han bör vara här om ett par timmar sa Gunther
- Ok då kanske ni skall berätta vad som hände i Japan?
- Oj det är en historia det sa jag och log, man kanske skulle skriva en visa om det
- Haha ja hjärtat gör det
Vi började berätta och de lyssnade och stirrade på oss. Vi berättade oavbrutet i två timmar, sen tystnade vi. Vi hade berättat samma sak om oss själva som vi gjort för Yoshina
- 112 stycken sa Jesper imponerat
- Ja sa Rebecka, sen den gamle som min far kallade honom med honom blir 113
- Herregud sa min mor sover ni med svärden?
- Vi använde kålstrimmlarna sa jag och log
- Har du sådana nu med?
- Ja vi hittade dem i Japan
- Symmetri sa Elisabeth
Vi tittade på henne och log
- Ja sa jag symmetri
Det ringde på ytterdörren jag reste mig och gick ut och öppnade, där stod två Medici vakter med vår far
- Nej men hej sa jag vänta lite, jag måste bjuda in dig
Jag sa ramsan och han kom in. Han luktade alkohol och det väckte en hel del obehagliga minnen hos mig. Jag andades och fortsatte le
- Vi har en liten familjesammankomst här. Vi tänkte att du ville vara med sa jag
Jag kände hur Jesper kom gående
- Men hej far sa han
- Men är det inte horungarna sa han sturskt
- Vad kallade du dem? Det var vår mor
Han stirrade på henne som han sett ett spöke
- Han tappade talförmågan sa Jesper. Det hade du inte väntat dig sa han och log, nu skall vi gå en våning ner vi har en överraskning åt dig, kom far sa han
Vår far hoppade till och stirrade fortfarande på Isabella. Jesper tog tag om hans arm och drog honom med sig. De gick nerför trappan
- Har du fler burkar frågade jag Berit
- Jadå sa hon och log
- Bra för du kommer få en present av Jesper
- Ok sa hon och log
Vi gick nerför trappan och bort till rummet. Jag öppnade dörren och vi gick in. Han stelnade till och stirrade på mannen som låg på golvet
- Din gamle kompis eller hur, jag sa ju att det var en återträff sätt dig ner far sa Jesper
- Men?
- Hur är det möjligt far sa jag och log, profetian var sann. Kan du tänka dig den stämde. Jag och Rebecka är de utvalda, Esmeralda och Jesper är beskyddarna. Allt stämde far, du måste vara stolt eller hur? de där våldtäkterna ledde till att profetian slog in
- Herregud sa han lågt, herregud allt stämmer sa han tyst
- Ja far sa jag allt stämmer. Förresten du får så många frislag som du vill, jag lovar att inte slå tillbaka. Kom igen far slå till mig
Han stirrade på mig och resignerade
- Jaså inte sa jag, så synd
Vi började lysa alla fyra och han stirrade på oss
- Som du ser far så har vi blivit det som profetian sa. Vi är de utvalda det är sant.
Jag attackerade honom med kraften och han flög in i väggen med en smäll. Vi tryckte upp honom mot väggen och jag slog till och han skrek. Jesper slog till och han skrek ännu mer, vi lät honom stanna i smärtan länge.
Vi fortsatte en bra stund med honom. Rebecka stimulerade honom och Jesper skar. Berit hade fått ytterligare en present. Jag helade honom. Elisabeth och min mor gav honom samma behandling som Rebeckas far fått.
När de var klara så dråsade han i marken. Vi bar upp dem till Medici vakterna och Gunther meddelade var de skulle lämnas. Vi gick in i slottet igen. Vi satte oss i köket. Rebecka och jag lagade mat, vi åt middag och sen gick vi in i salongen och pratade om allt möjligt.
Folk började gå och lägga sig. Vi tog barnen och gick in i vårt sovrum. Vi la barnen i sängen och vi la oss bredvid dem och somnade
Fler noveller av samma författare
