Den där dagen....Bok 5 Föräldrar Kapitel 25
Kapitel 25
Vi vaknade på morgonen och vi steg upp, vi packade våra saker och tog våra väskor och gick till Yoshinas rum. Ett lätt regn föll utomhus och det smattrade på taket.
- God morgon barn sa hon
- God morgon mor svarade vi
- Nå fick reda på vad ni ville igår?
- Ja sa jag det är som jag misstänkt hela tiden, sällskapet är bara toppen på ett isberg. Det finns krafter därute som vi måste konfrontera innan vi uppnår balans. Sällskapet var tvunget att stoppas men det finns värre saker än dem.
- Ja jag har också alltid misstänkt det sa Yoshina
- Mm sa Rebecka, det gjorde Leonardo och Mona med, de hade inte de möjligheter vi har så de har gett oss ledtrådar och nu gäller det för oss att klura ut dem och stoppa de krafter som finns därute. Han var inte ensam om att kunna det vi kan. Det skall enligt honom finnas åtta Tau, Tau mästare till som vi måste lokalisera och antingen få med oss eller förgöra, det sista låter som den enda utvägen. Vi skall försöka hitta Rebeckas far och stoppa honom. Sen börjar vi skrapa på ytan efter den riktiga skuggregeringen som finns därute. Vi måste träffa den kinesiska familj som styr i Kina och konfrontera dem och återupprätta den vapenvila som våra anfäder skapade med den familjen för sexhundra år sedan. Men först på listan så vill jag krama mina barn men det kan jag inte göra förrän vi hittat Rebeckas och Esmeraldas far
- Ring Gunther
- Javisst hjärtat sa jag
Jag gick fram till en telefon och ringde Gunther
- Hej min vän sa jag, du kan stryka mer från listan, ödmjukhet och att härda våra hjärtan
- Ok jag beklagar
- Ingen fara vi behövde det för att kunna göra det vi skall göra, han var inte den förste och kommer inte bli den siste
- Ok
- Har du hittat honom?
- Ja
- Var är han?
- I Ryssland, han bor i en by som är bara hans. De enda som finns där är han och hans folk som han kallar dem
- Ok det låter lagom galet
- Mm verkligen, där bor ett hundra tal människor alla fanatiskt trogna honom och ingen annan. De är beväpnade till tänderna, förutom de ninja vakter han har
- Du har hört talas om dem
- Ja
- Ok jaja vi kommer ha egna ninjas vi med, en hel skola eller två
- Ok det kan bli intressant
- Det intressanta är ur de skall ta sig dit
- Haha ja det kan jag tänka mig
- Var ligger denna by
- Tio mil utanför Moskva
- Ok tack
- Ingen fara
- Meddelar du Jesper och Esmeralda?
- Javisst men kan de lämna barnen?
- Vi tror det, det får du också säga vi vet inte om han kommer att attackera dem. Så de får välja själv hur de gör, men du kan hälsa dem att de skall få vara med när vi pratar med honom
- Pratar?
- Ja vi måste få svar av honom
- Aha ok, jag säger till dem
- Tack
- Hej
- Hej
Jag la på och gick tillbaka till de andra, Rebecka log och Yoshina tittar på mig
- Det är värre än vi trodde lilla mor sa jag, han bor i en by i Ryssland som är totalt hängiven honom och hans person. De dyrkar honom och bara honom. Sen har vi alla de ninjas som han fått upptränade så vi pratar en två – tre hundra personer som vi kan komma att få döda
- Ok sa Yoshina, och det kommer stoppa er?
- Nej sa vi med en röst
- Jag ville bara att du skulle få veta oddsen
- Ok det var ju snällt, när vill ni slå till?
- Så fort som möjligt
- Ok då sätter jag igång, när kan ert plan lyfta?
- När vi ber om det
- Bra då kommer vi att slå till inom två dagar sa hon bestämt
- Ok sa jag, det var snabbt, hur skall du få dit alla?
- Lämna det åt mig sa hon och log
- Ok sa jag och log, vi skulle vilja besöka vårt slott här i Japan
- Inga problem, jag kommer att fullt upp med detta så det passar bra. Tillbringa en dag där och kom hit i morgon så flyger vi i övermorgon. Kan jag utnyttja en av era tjänster hos Kuji – Kiri
- Jadå sa jag så många du vill
- Bra, tack
- Ingen fara lilla mor sa vi
- Det står en bil utanför som kör er dit ni vill
- Tack
Vi tog våra väskor och gick ut till bilen. Vi lastade in dem och satte oss i baksätet. Resan till vårt slott tog ungefär 1½ timme. Vi kom fram och trodde inte våra ögon. Det var en borg egentligen som någon Shogun haft som residens. Vi gick fram till det och kände på dörren in till trädgården.
Den gick upp, vi gick in och kom in i den vackraste trädgård vi någonsin skådat, vi stannade och tittade oss omkring helt förbluffade. Det fanns en frid här som jag aldrig förr hade känt.
Den var större än i skolans trädgård. Vi stod där och tittade när en äldre kvinna kom ut klädd i traditionella japanska kläder. Hon kom fram till oss och bugade och presenterade sig
- Itami San är mitt namn
- Niklas -san och Rebecka – san
- Välkomna till ert hem
- Vet ni vem vi är?
- Självklart, ni är de utvalda
- Hur visste ni det?
- Därför att det bara är de utvalda som kommer in genom den porten som ni kom in genom
- Har det varit andra utvalda före oss här
- Javisst, Leonardo och Mona – Lisa
- Ok vill du visa oss in?
- Javisst kom med mig
Vi gick in i borgen och kvinnan visade oss runt, vi kom fram till ett av rummen och jag stannade
- Härinne sov de
- Ja
- Då skall vi också göra det sa jag
- Självklart sa hon, kom med
Vi följde efter henne vidare in i borgen och hon visade en trappa som ledde nedåt, vi tittade på henne och hon sa
- Ni skall gå ned där
- Ok vad finns där?
- Jag vet inte jag kommer inte in genom dörren det gör bara de utvalda
- Ok sa jag och började gå ner för trappan
Vi kom ner till botten och en dörr fanns framför oss, vi satte handen på handtaget och började lysa
- Vi är de vi är, på gott eller ont, vi är de vi är
Dörren öppnades och vi gick igenom den. Vi kom ut i en korridor som ledde åt båda hållen, vi gick åt vänster och följde den tills vi kom till en krök vi svängde igen och fortsatte framåt tills nästa krök och svängde där också, vi gick framåt en bit och stannade framför två dörrar.
Vi öppnade och kom in i ett träningsrum/sanktum. Det fanns böcker runt om hela väggarna och i mitten fanns det tatamimattor och träningsredskap. Vi ställde ner våra väskor och gick fram till böckerna och tittade på dem.
Vi började plocka ut böcker på måfå och började läsa. När vi läst färdigt så tog vi nya och fortsatte tills vi läst färdigt alla böckerna. Vi hittade fem dagböcker bland all annan litteratur.
Det hade mest varit japansk historia och information om de japanska familjerna. Dagböckerna handlade om deras äventyr i Japan och hur de hade hamnat i en Shoguns gunst och fått detta slott/borg av honom, och hur de påverkat skeenden för lång tid framöver i Japan.
Något pockade på vår nyfikenhet, vi gick runt i rummet och stannade mitt på golvet och tittade oss omkring, vi stannade med blicken på en av väggarna och gick fram till den, vi tog tag i bokhyllan och drog den åt sidan. Det fanns en lucka som vi öppnade, vi gick ner och kom ner i ett rum.
Det fanns en mängd ädelstenar, guld och tavlor härnere, tavlor som Leonardo målat när de bodde här. Vi gick fram till ena väggen och där fanns en tjock bok, vi tittade på den och den var skriven på latin.
Vi började läsa och vi fastnade i boken. Vi läste igenom den och stirrade på varandra. Vi lyfte på boken och packade ner den i en av våra väskor, vi tittade på varandra och log, vi letade vidare i rummet och mina ögon fastnade på en av väggarna, jag gick fram och tittade på den.
Jag sökte av den med mina händer och hittade rätt ställe. Jag tryckte till och en dörr öppnades, vi gick in och kom in i ytterligare ett rum. Här inne fanns två traditionella japanska dräkter. En manlig och en kvinnlig. På ryggen fanns det en tiger och en drake broderade, jag rörde vid dem och materialet var siden. Jag lyfte ner den ena och gav den till Rebecka, och sen tog jag ner den andra.
Bredvid dräkterna fanns det två kålstrimmlare, de var lite kortare än mina. Jag räckte över dem till Rebecka, hon log. Bredvid den andra dräkten fanns det en luta.
Jag tog upp den och tittade på den. Jag knäppte på strängarna och den lät ostämd, jag spände strängarna och sen knäppte jag igen. Nu lät det bättre, jag började spela och det lät som en låt från dåtiden jag förlorade mig i låten och spelade klart den. Rebecka tittade på mig med tårar i ögonen
- Jag visste inte att du kunde spela
- Inte jag i heller sa jag och kände mig förundrad och överraskad
- Ok sa hon och log
- Vi har nog hittat det vi skulle sa hon
- Ja sa jag, eller vänta
Jag böjde mig ner och tittade på golvet, jag tryckte till på en av plankorna och den öppnades. I hålet låg där två fodral ett större och ett mindre. Jag lyfte upp dem och räckte det mindre till Rebecka.
Jag tog det större, jag öppnade mitt och i det låg det en stav, jag misstänkte vilken stav det var och log, ödmjukhet. Rebecka öppnade sitt och i det låg det en flöjt. Hon tog upp den och började spela. Hon spelade samma visa som jag spelat på lutan och nu var det min tur att gråta.
- Du kan egentligen inte i heller spela?
- Nej sa hon lika förundrat som jag
- Nu är vi färdiga sa jag och log
- Ja sa hon
Vi packade ner våra saker i våra väskor och gick upp, när vi gick förbi juvelerna så stannade Rebecka och böjde sig ner. Hon plockade upp två medaljonger som hon visade mig.
De föreställde en tiger och en drake. Vi packade ner dem i väskorna med. Vi gick vidare och kom upp på första våningen. Vi gick bort till vårt sovrum och gick in. Vi satte ner våra väskor och gick fram till den ena Shojin dörren och drog den åt sidan.
Vi gick ut på träddäcket utanför, och satte oss och tittade utöver trädgården. Vi hörde en lätt knackning på dörren till vårt rum och jag gick in och öppnade
- Te?
- Ja tack sa jag
Hon kom in med en träbricka och gick ut till Rebecka och satte ner den, sen började hon utföra en te ceremoni. Jag tog min luta och satte mig i dörr öppningen och började spela, det var en annan visa än innan och jag började sjunga. Jag sjöng på latin och de två kvinnorna tittade på mig och log. Jag avslutade visan och Rebecka pussade mig
- Tack hjärtat
- Det var så lite så sa jag och log
Itami serverade oss teet och vi drack av det. Det var beskt men uppfriskande, hon reste sig och gick in igen, innan hon gick ut ur rummet sa hon
- Middagen kommer att serveras om två timmar
- Domo Itami San sa Rebecka och bugade sig
Itami log och bugade sig tillbaka. Hon gick ut och vi satt kvar och tittade utöver trädgården. Jag började knäppa på lutan igen och det kom ut musik som om av sig själv.
Hade jag inte vetat bättre så skulle jag säga att det var magi bakom. Timmarna gick och Itami kom in i vårt rum och sa till oss att maten var klar. Vi reste oss och följde efter henne in i huset.
Hon ledde oss till ett stort rum där det fanns mat framdukat åt oss. vi satte oss och började äta. Vi åt en lång stund och allt smakade utsökt. När vi ätit färdigt så kom Itami in och dukade ut.
Vi tackade för maten och berömde hennes kokkonst. Vi reste oss och gick tillbaka in i vårt rum. Skymningen hade fallit utanför och vi gick ut i trädgården, det enda ljuset som fanns i trädgården var ljuset från månen.
Vi gick längre in i den och vi stannade. Vi tittade på varandra och jag kysste henne. vi stod tätt tillsammans och jag drog i bältet som höll hennes kimono på plats, den föll ner och hon var naken under den.
Hon gjorde det samma med mig och även jag var naken. Vi la oss ner på gräset och fortsatte att kyssas. Jag tog ett av hennes bröst i min mun och började slicka på det. Jag sög in hennes bröstvårta i min mun och lekte med den. Rebecka stönade och jag fortsatte. Efter en stund så bytte jag bröst och sög på det med, jag fick samma respons av henne.
Vi började lysa och jag fortsatte att slicka hennes bröst, jag började leka med hennes klitoris med mina fingrar, jag kände hur blöt hon var och jag använde hennes safter för att smeka hennes klitoris. Jag förde in ett finger i henne och pullade henne samtidigt som jag slickade på hennes bröst.
Reaktionen lät inte vänta på sig och hon kom och skrek ut sin orgasm. Jag slutade pulla henne och la mig mellan hennes lår och började slicka henne, min tunga spelade över hennes klitoris och jag växlade mellan att slicka på den och slicka hennes inre.
Jag fortsatte mitt slickande och jag kände hur hennes orgasm började byggas upp, jag la mitt fokus på hennes klitoris och jag ökade trycket i mitt slickande. Hon kom i en galen orgasm, hennes skrik måste ha hörts hur långt som helst.
Jag flyttade min tunga från hennes klitoris till hennes fitta och slickade henne genom orgasmen. När den ebbat ut så la jag mig på henne och kysste henne. det rann tårar över hennes kinder så kraftig hade orgasmen varit.
Jag tog tag om in hårt erigerade kuk och satte den mot hennes fitta, hennes orgasmer hade gjort mig galen av kåthet, jag ville bara tränga in i henne. Jag tryckte mig sakta in i henne och jag kände hur den gled in i hennes varma inre.
Hennes kön omslöt mitt och jag rös till av vällust. Jag började knulla henne i långsam takt och vi tittade på varandra och log, jag ökade takten och vi stönade båda två.
Jag tog tag om hennes ena ben och lyfte upp det och ökade takten ytterligare och jag kände hur min orgasm började att byggas upp, hon förde ner sin hand till sin klitoris och började smeka den och jag ökade takten ytterligare, jag tog henne i ett högt tempo nu och jag kände välbekanta ilningarna i pungen
- Jag kommer snart hjärtat mitt
- Bara lite till sen kommer jag, sen vill jag ha din sperma i munnen
Jag fortsatte knulla henne och hon kom och skrek till igen när orgasmen kom. Den ebbade ut och jag hade inte långt kvar
- Jag kommer nu hjärtat stönade jag
Jag drog mig ur henne och la mig på rygg, Rebecka tog min kuk i munnen och jag sprutade. Det svartnade för mina ögon och orgasmen ville aldrig ta slut kändes det som.
Jag sprutade ut sträng efter sträng av sperma och Rebecka fortsatte sitt sugande. Jag kände hur orgasmen ebbade ut och Rebecka slutade suga. Hon la sig bredvid mig och vi andades i perfekt synk
- Herregud va skönt sa jag med låg röst
- Ja herregud
- Jag älskar dig
- Och jag älskar dig hjärtat
- Jag skulle kunna stanna här för alltid, hämta hit barnen och stanna här för alltid
- Mm så skönt det hade varit
- Mm verkligen
- Skall vi klä på oss?
- Ja sa jag
Vi reste oss upp och klädde på oss våra kimonos, jag tog henne i handen och vi gick bort till vårt rum, jag tog upp lutan och började knäppa på den. Rebecka hämtade sin flöjt och började spela tillsammans med mig, vi satte oss ner och spelade.
Vi lät tonerna smeka över oss och vi spelade i total harmoni med varandra. Visan tog slut och vi grät båda två. Vi reste oss upp och gick in i rummet. Jag stängde igen Shojin dörren och vi la oss på sängen. Rebecka la sig på mitt bröst och vi somnade
Fler noveller av samma författare
