Den där dagen....Bok 5 Föräldrar Kapitel 20
Kapitel 20
Vi vaknade tidigt morgonen efter av att Mary kom in och väckte oss. Det var dags för mat. Vi steg upp och gick intill barnen och Rebecka ammade. När vi var klara så lekte vi med barnen en stund innan de somnade igen.
Vi gick in i vårt rum och bytte om till träningskläder. Vi sprang vår löprunda och kom hem igen, vi gick upp till träningsrummet och körde ett pass på ca en timme. När vi var klara så gick vi ner i köket och åt frukost. När vi ätit så gick vi tillbaka upp och duschade och bytte om.
Vi gick intill barnen och tittade till dem. Vi skickade ner Mary så att hon kunde äta frukost. Vi fortsatte prata om gårdagen och det som hänt där. Vi pratade också om vad som skulle bli Sällskapets nästa steg och vad vi kunde förvänta oss av de tyska familjerna.
Mary kom tillbaka och vi gick ner till biblioteket. Vi plockade fram de dagböcker som vi hittat i bokhyllan hos drottningen. Vi satte oss och läste om deras vidare uppdrag. Dessa dagböcker handlade mycket om deras strid mot Tempelriddarna, och i förlängningen deras strid mot den katolska kyrkan. En av betjänterna kom in i rummet
- Era gäster har kommit sa han
- Tack vi kommer var är de?
- I salongen bredvid matsalen
- Tack sa vi
Vi reste oss och gick in i salongen
- Hej på er
- Hej sa de och log
Delilas mamma var precis så stel som hon varit första gången vi träffade henne, men hennes blick visade på rädsla
- Nå vad skulle ni säga om att bada lite frågade jag
- Javisst sa barnen och log
- Bra då går vi ut i badhuset
Vi gick ut och barnen bytte om, vi gick in till poolen och vi satte oss ner och barnen hoppade i vattnet.
- Nå sa Delila vad ville ni prata om?
- Vi vill prata med din mamma och om hennes sidoaktiviteter och varför hon bryter mot vårt påbud att anlita lönnmördare
- Förlåt sa Delilas mamma vad är detta för lögner?
- Försök inte slingra dig sa jag tyst men bestämt, vi sprang på en av dina lönnmördare i Italien när han skulle ta hand om ryssen. Vi är glada för omtanken om vårt välbefinnande men vi kan ta hand om oss själv. Men det var inte det enda uppdrag han hade eller hur?
Hon stirrade på mig och vi kunde se hur hon först bleknade för att sen bli indignerat röd i ansiktet
- Ni har inte med att göra vad jag gör
- Jo det har vi framförallt att när du är medlem av en av familjerna. Trodde du att du stod över oss? Tillåt då mig att ta dig från den villfarelsen hade du varit någon annan än Delilas mamma så hade vi utmätt ett lämpligt straff. Som tur är för dig så är du diskret och du har en viss vana vid sådant här. Detta var inte första gången som du utnyttjat en lönnmördare eller hur? Hur många mord har du på ditt samvete? 10? 15? Fler?
- Men mor sa Delila chockat, vad fan har du gjort?
- Blanda dig inte i det ditt spån
- Det var en sa jag, reta inte upp mig mer för då så glömmer jag kanske vems mor du är, du sitter här och får en chans att försvara dig bara för att du är Delilas mamma och deras mormor. Men reta mig inte för då kontaktar jag vår nya vän drottningen och ber henne ta hand om dig är det förstått. Vi har lärt oss att det finns en hemlig bunker där du kan försvinna. Så vårda ditt språk
Hon stirrade på mig och sen på Rebecka som stirrade tyst på henne med en arg blick.
- Du talar inte till mig så mor inte en endaste gång till är det förstått, för då bryr jag mig inte om att du är min mor, då låter jag Niklas och Rebecka att utmäta det rättmätiga straffet för dig
- Men din satans man knullade med allt han kom åt. Han bedrog min dotter och det gör man inte ostraffat, han drog vårt namn i smutsen folk skrattade åt mig och dig bakom ryggen på oss. Det kunde jag inte tillåta
- Du försökte döda min man? Du försökte döda deras pappa i stället för att berätta för mig att du visste. Vem fan tror du att du är? Och alla de andra som Niklas pratar om? Varför i helvete dödade du dem?
- För att du skulle få din rättmätiga makt, jag har hjälpt dig till toppen. Utan mig så hade du aldrig varit där du är nu
- Så du menar att jag har blod på händerna?
- Nej jag har blod på händerna inte du
- Du är ta mig fan galen fattar du det, jag ville inte ha någon makt fattar du inte det. Inte på det viset, inte med att min mor har fått en hel arme dödade. Vem är du?
- Jag är en Pendragon och vi gör vad vi vill har du inte förstått det?
- Nej det gör ni inte sa jag, får vi höra talas om ett enda litet snedsteg till från dig så kommer du att känna på vår vrede, Delila nu hör du det också. Oavsett om hon är din mor hör vi ens en viskning om att du ens tänker en sådan tanke när du sover så kommer vi och hälsar på och du kommer att försvinna. Mitt tips till dig är att pensionera dig, dra dig tillbaka på någon herrgård eller något.
- Aldrig sa hon bistert
- Då säger jag det igen, vi håller koll på dig och tro mig vi får reda på allt och tro mig när jag säger det. Vi kommer att straffa dig om du inte följer reglerna. Nu är du varnad
- Vem tror ni att ni är era uppkomlingar, tror ni att jag bryr mig om era varningar
- Det var två sa Rebecka låt det inte bli tre, innan du låter truten glappa igen så kanske Delila skall förklara för dig vad konsekvenserna blir av att det. Vi lämnar er här en stund så att hon kan förklara vad som händer. Sen får du en chans att omvärdera ditt beslut och ditt språkbruk mot oss
- Jag skall försöka få henne att förstå sa Delila, lyckas jag inte så lyfter jag min hand från henne
- Ok sa vi, var väldigt övertygande för hennes framtid hänger på hur övertygande du är
- Ja jag vet sa hon
Vi gick bort till poolen och satte oss på kanten och tittade på barnen när de lekte i vattnet. Delilas Nanny kom fram till oss och satte sig hon med
- Hej
- Hej hur är det?
- Jodå det är faktiskt oväntat bra, Delila har landat snabbt och försöker pussla ihop sitt liv och hon gör sitt bästa för barnen.
- Va bra, hur mycket får du hjälpa till?
- Med barnen så gör jag allt
- Behöver du hjälp? Du är ensam med fyra barn nu
- Nej det går, Delila gör sitt bästa med barnen men när hon samtidigt försöker styra familjen så blir det inte så mycket tid med barnen vilket gör att hon lider en del i det tysta
- Ok vi skall prata med henne, hon får börja förlita sig mer på Geoff i fortsättningen
- Jag får använda mina para samman människor krafter sa Rebecka med ett leende
- Va? Sa Lisen
- Rebecka har en magisk förmåga att para ihop människor sa jag med ett leende och Geoff dyrkar marken som Delila går på
- Hon är rätt betuttad i honom med men de vet inte hur de skall närma sig varandra
- Hennes mor kommer få ett slaganfall om Delila och Geoff blir ett par sa Lisen
- Det skiter jag i sa Rebecka argt, hon skall vara glad om hon kommer ut från slottet med livet i behåll sa Rebecka argt
- Oj vad har nu draken gjort?
- Trampat i klaveret sa jag
- Nu igen?
- Mm nu igen, hon har en överdriven tro på sig själv den damen
- Ja verkligen sa Lisen
- Men säg till oss om det blir för mycket för dig med alla fyra barnen så pratar vi med Delila
- Absolut sa hon, och tack
- Ingen fara sa jag och log
- Farbror Nick skall vi träna lite?
- Det kan vi väl göra efter lunch sa jag, jag tror att din mormor skall titta på och se hur duktig du blivit sa jag med ett leende
- Tycker du sa Gwen med en arg blick
- Ja verkligen sa jag
- Jag gillar inte henne sa Gwen tyst, hon känns elak tycker jag
- Mm det är hon men jag och Rebecka försöker ändra på henne, och ändrar hon inte på sig så kommer vi att lägga henne över knäet och smiska henne
- Haha får jag titta på då?
- Mm sa jag och log
Hon gled ut i vattnet igen och fortsatte bada med sin bror. Delila och hennes mamma kom tillbaka och Delila såg arg ut och hennes mamma hade en trotsig min i ansiktet
- Det gick inte så bra sa jag och tittade på Delila
- Nej sa hon tyvärr inte, hon är en envis människa
- Då får visa henne vad det blir för konsekvenser om man trotsar oss. Gwen skall vi gå upp i huset och träna lite sa jag
- Javisst sa hon och tittade på sin mormor
Vi gick upp ur poolen till Sams stora förtret. Vi klädde på oss och gick upp i träningsrummet. Rebecka lämnade över barnen till Mary och vi gick in i vårt rum och tog på oss våra dräkter.
Vi gick in i träningsrummet och Gwen stod med sitt svärd redo och gjorde stora ögon när vi kom in. Delila stirrade på oss och tog Sam och Vincent i sin famn, och satte sig vid väggen. Delilas mor stirrade på oss.
- Så då vår lilla elev vi skall sparra först sa jag lågt, vi vill visa din mormor vad det innebär att gå emot oss
- Ok sa Gwen men sen är det min tur
- Javisst sa jag med ett leende
Vi drog upp våra masker och ställde oss mitt på golvet, vi gick in i Shuken och sen började vi dansa. Vi gled runt på golvet och slogs i en hastighet så att vi bara var suddiga fläckar som flöt runt i rummet.
Jag vet inte hur länge vi dansade runt men vi hamnade i ett dödläge och tog ett steg tillbaka och bockade för varandra. Jag vände mig mot Gwen och kallade fram henne.
- Nu Gwen går du in i Tau, Tau och sen börjar vi sparra
- Javisst mästare sa hon
Hon började lysa och jag såg hur hennes mormor hajade till och stirrade på Gwen. Vi började dansa och vi sparrade i en kvart sen så slog jag bort hennes svärd och vi tog ett steg tillbaka.
- Bra min elev sa jag och log
- Tack mästare sa Gwen och böjde på huvudet
- Du måste följa med oss till Japan en dag och träffa vår lilla mor
- Lilla sa Rebecka tur att hon inte hör dig
- Ja du vet vad jag menar
Jag gled över golvet och drog mina två käppar och tryckte på en knapp och knivbladen sköt ut. Det gick så fort att ingen hann reagera, jag stannade med bladen på Delilas mammas hals och tittade på henne
- Nå hur väljer du sa jag med låg röst på deras hemliga språk
Hon stirrade på mig, jag anade att hon kissade på sig och hon var likblek
- Du har tio sekunder på dig att välja
- Men….
- 8
Hon stirrade fortfarande på mig
- 5
Hon svalde eller försökte svälja, knivbladet skar in i hennes hud
- 3
- Jag backar jag kommer aldrig mer förarga de utvalda
- Klokt val, Gwen kommer att hålla ett öga på dig. Om du inte håller din del av avtalet så kommer hon lägga dig över sitt knä och smiska dig. Sen ringer hon till oss och sen kommer vi och då får du ingen varning. Har du förstått?
- Ja
- Bra och från och med nu så skall du vara vänlig med Gwen, Sam och Vincent är det förstått. Jag rekommenderar att du går i pension, det är ditt val men känner jag dig rätt så kommer du inte att kunna hålla dig i skinnet. Du har spelat spelet för länge. Så drar dig tillbaka till ett av dina hus på landet och ägna dig åt dina barnbarn, var stolt över dem och hjälp din dotter med att avlasta henne. Hon behöver din hjälp på ett annat vis nu och kanske mer än någonsin. Hon är fyra barns mor och du finns inte där för henne
- Men
- Nej inga men sa jag hårt. Gör som jag säger och du kommer att se hur bra du har det. Dina barnbarn avskyr dig är det, det arvet du vilja lämna efter dig? Att de skall känna avsky för dig. Du har barnbarn för helvete agera som en mormor, du har spelat spelet vad du skall. Vi ger dig ett val, välj klokt annars så väljer vi åt dig och då blir det ett rum i en bunker som är 2*3 meter stort och där ljuset aldrig släcks. Du får en minut på dig att välja. Eller du får så lång tid det tar för dig att följa med Mary och byta kläder
Hon stirrade på mig sen på Rebecka och resten av de som satt i rummet. Hon reste sig och följde med Mary ut ur rummet.
- Tack sa Gwen
- Varsågod min elev sa jag
- Gwen! Utbrast Delila
- Hon är ond mamma, jag känner hennes ondska, hon har alltid hatat mig och mina syskon
- Va!?
- Hon hatade vår pappa och vi är vår pappas barn
- Men…
- Så är det mamma
- Herregud, visste ni?
- Nej inte förrän Gwen berättade det i poolhuset sa jag
- Varför har du inte sagt något innan sa Delila till Gwen
- Du älskar din mamma
- Jag älskar dig/er mer än henne
- Läs av henne när hon kommer tillbaka Gwen sa Rebecka, du kommer att se om hon menar det hon säger
- Ja mästare sa hon och böjde på huvudet
- Herregud sa Delila, min egen mor
- Hon har blivit förblindad av sitt makt begär, vi får hoppas att hon väljer rätt sa jag
- Mamma sa Sam, hon är elak
Delila stirrade på honom och hennes ögon tårades
- Som sagt vi har gett henne ett val, det kommer märkas om hon väljer rätt, gör hon inte det så kommer det att bli bunkern. Vi kan inte backa på det. Hon kan ställa till med oreda som vi inte behöver
- Väljer hon inte rätt sa Delila så lyfter jag min hand från henne
- Bra då behöver vi inte använda vår auktoritet mot dig
- Nej sa hon hårt
- Bra sa jag
Vi väntade i ungefär tio minuter sen kom hon tillbaka. Hon kom in i rummet och ställde sig framför mig och böjde på huvudet
- Jag drar mig tillbaka
- Bra sa jag och det andra?
- Jag kommer att bli en bättre mor och mormor
- Bra
Jag tittade på Gwen, hon såg fundersam ut sen spred sig ett leende på hennes läppar och hon nickade
- Du har blivit godkänd sa jag och log jag med
- Va?
- Hade inte Gwen godkänt dig så hade hon lagt dig över sina knän och smiskat dig, sen hade jag ringt vår nya vän drottningen och sen hade du försvunnit
Hon stirrade på Gwen som tittade tillbaka på henne med en stålhård blick och svängde med sitt Bokkensvärd
- Oja mormor sa hon och tittade på henne, jag hade gjort såhär sa hon
Gwen började lysa och flög fram snabbare än vad ögat kunde se och stannade framför sin mormor med svärdet på hennes hals
- Men du menar vad du säger så du slipper få smisk sa hon med ett leende, jag kanske kan få en mormor nu, vi allihopa kanske kan få en mormor nu?
- Herregud sa hon och stirrade på Gwen
Hon tittade på henne som om det var första gången hon sett henne, sen tittade hon på de andra barnen och sen på sin dotter. Tårar började rinna ur hennes ögon.
- Så skall vi gå ner och äta lite sa Rebecka och log. Vi skall bara byta om så ses vi därnere
- Javisst sa Delila och log
Vi gick in på vårt rum och bytte om. Vi gick in i barnkammaren och tittade till barnen, vi gick ut ur rummet och ner till köket. Jag tittade på Mary när vi kom ner och blinkade åt henne.
Hon log och blinkade tillbaks. Det var hon som talat förstånd med Delilas mamma när hon hjälpte henne med att byta kläder. Rebecka log hon med och kramade om henne
- Pannkakor? Frågade Sam
- Javisst sa jag vi får se om ni fortfarande kan laga
- Klart sa han självsäkert
- Vad? sa Delilas mamma
- Vi skall laga pannkakor mormor sa Gwen, det kan väl alla?
- Gwen sa jag, inte vara snutig
- Nej Niklas sa hon ödmjukt och böjde på huvudet, men jag anade ett leende på hennes läppar
- Haha skrattade jag till, förresten Delila när skall du och Geoff sluta smyga?
- VA!
- Ja när skall ni sluta smyga som tonåringar? Är det inte dags att ni börjar träffas mer ”officiellt”?
- Ja mamma sa Gwen när skall ni sluta smyga? Geoff är snäll
- Herregud sa Delila, får en flicka inte ha några hemligheter?
- Nej mamma sa Gwen, hemligheter är dåliga
- Hahaha skrattade Rebecka, jag som trodde att jag var äktenskapsmäklaren i vårt förhållande
- Gör han dig lycklig min dotter frågade Delilas mor med mjuk röst?
- Ja mor sa Delila
- Vad mer begär du?
Delila stirrade på sin mor, jag log och tittade på Mary. Jag undrade vad hon sagt till damen
- Men sa Delila
- Nej inga men min dotter, gör han dig lycklig så tveka inte
- Nej mor sa hon med ett leende
- Får jag hålla mitt barnbarn?
- Givetvis sa Delila
- Tack sa hon med ett leende
Hon tog emot Vincent och tog la honom på sin arm och viskade
- Tänk att ett par utlänningar skulle banka förstånd i din mormors skalle
- Mm sa jag, ett par utlänningar med medaljer och allt
- Haha skrattade hon, hör bra gör de med sa hon till barnet
- Mm du anar inte sa jag, och tittade med en bestämd blick på henne
Hon tittade tillbaka och böjde på huvudet
- Nå skall vi göra pannkakor eller inte frågade Sam
- Jovisst sa jag och log, plocka fram det som behövs
- Skall de göra dem själv?
- Självklart sa Gwen, vi är pannkaks proffs
- Men som sagt sa Rebecka, nu när min man tagit över mitt jobb som äktenskapsmäklare
- Tagit över? Jag bara prövade
- Mm sa hon och log, så sluta gå som katten runt het gröt Delila. Ni älskar varandra. Sluta smyga
- Ok sa hon lätt rodnande, ja det är väl lika bra vi smyger ju inte tillräckligt bra
- Nej sa Gwen det gör ni inte
- Hahaha skrattade jag till
- Får jag fråga sa Delilas mamma, vad är Gwen för något?
- Jag är ditt barnbarn
- Mm det är du sa hon med ett leende, men det där lysandet?
- Jaså det sa Gwen det gör så att vi kan spara på elen det är praktiskt
- Hahaha skrattade jag och Rebecka
Delila stirrade på sin dotter och sen började hon också skratta
- Vi skall inte prata om det här sa jag med ett leende, det är privat. Vi tar det sen men jag kanske så mycket som att ditt barnbarn är väldigt speciellt. Hon är en av tre vad vi vet i hela världen som kan göra så. Jag och Rebecka är de andra två
- Ok sa hon, är det farligt
- Inte för henne, men för andra som inte är snälla är det farligt mycket farligt sa jag bestämt
- Men pannkakorna! sa Sam
- Jaha har ni plockat fram vad som behövs?
- Ja självklart
- Bra börja blanda och steka då
- Men vi vill att du hjälper till
- Jaså? sa jag då får jag väl göra det
Vi gick ut till spisen och lagade pannkakorna, när vi var klara och Sam hade dukat så åt vi dem med glass och bär till. När vi ätit färdigt så gick vi upp och satte oss i en av salongerna och drack kaffe och Te.
- Nå kan ni berätta nu?
- Om Gwen?
- Ja sa Delilas mamma
- Hon kan Tau, Tau
- Oh herregud sa hon
- Du vet vad det innebär?
- Ja sa hon det vet jag
- Hur? Frågade jag
- Jag har stött på en Tau, Tau mästare i Kina
- När? Sa Rebecka spänt
- För c:a 10 år sedan i Hong Kong
- I vilket sammanhang?
- Jag var där på en resa för att stärka familjens band med en av de kinesiska familjerna.
- Vilken
- Ho Min
- Ok sa jag, fortsätt
- Ja för att göra en lång historia kort så gick inte allt som jag ville, de är ungefär lika svåra att ha att göra med som ni sa hon med ett leende. De spelar spelet i sömnen. Men i alla fall så behövde jag få som jag ville i en affär och Ho Mins överhuvud hjälpte mig. Han skickade iväg sin Tau, Tau mästare och sen gick affären som den skulle
- Ok vad gjorde han?
- Jag har inte en aning men han lös som Gwen
- I gul färg?
- Ja
- Ingen annan?
- Nej han lös helt klart i gult
- Ok bra sa jag
- Var det bara han?
- Ja vad jag vet, jag vågade inte undersöka saken närmare, eller rättare sagt jag blev rådd att inte undersöka saken närmre
- Klokt att du lyssnade sa jag
- Ja det kändes som det
- Får jag göra en sak sa jag till henne
- Vad?
- Inget farligt, jag vill bara undersöka dig
- Vadå undersöka? Sa hon spänt
- Jag vill se så att han inte manipulerat med dig
- Manipulerat?
- Mm
- Ok sa hon tveksamt
Jag började lysa och Rebecka med
- Nej Gwen inte idag, det kan vara farligt
- Ok sa hon trumpet
- Vill du dö? Frågade Rebecka
- Nej mor
- Bra min dotter tvätta bort den sura minen fröken, den klär dig inte
- Nej mor sa hon undergivet
Vi undersökte Delilas mamma och hittade vad vi sökte efter. Vi tittade på det och sen så tog vi bort det som fanns där.
- Klart sa vi och slutade lysa
- Vadå klart sa Delila
- Han hade planterat en ”tickande bomb” i hennes huvud, hade hon kommit ihåg mer eller sagt mer så hade den utlösts och hon hade fått en stroke
- Herregud sa Delilas mamma
- Hur då?
- Om hon sagt ett speciellt ord eller namn, fick du reda på vad han hette?
- Det kommer jag inte ihåg sa hon
- Ok var ni på någon speciell plats?
- Vi var i deras huvudkvarter
- Och det ligger var?
- Hm på ett kasino, den gyllene draken
Ett lättdis kom över hennes ögon men det försvann lika snabbt
- Det var det som var utlösaren sa jag
- Mm sa Rebecka, de ville inte att hon skulle avslöja det
- Nej sa jag
- Vad?
- Namnet på kasinot var det som hade utlöst ”bomben” det kom ett dis över dina ögon när du sa det, men bara ett dis eftersom vi tagit bort den
- Ok sa hon skakat, men jag kunde sagt det när som helst?
- Nej dina minnen av det som hänt triggades av vad du såg däruppe. Hade du inte sett det så hade inget hänt
- Jaha men mitt barnbarn kan det där?
- Ja hon kan Tau, Tau
- Och vad innebär det?
- Att hon kan manipulera med naturlagarna när hon är fullärd
- Ok sa hon leende
- Nej sa jag tänk inte tanken ens, då blir det bunkern
- Ok sa hon
- Mormor jag kommer aldrig använda Tau, Tau för dina syften och du har gått i pension kom ihåg det, jag ser färger runt dig. Behåll den gröna färgen, den svarta är så trist och den tittade fram nu
Hon stirrade på sitt barnbarn och sen log hon
- Så du gillar den gröna färgen
- Mm det gör jag sa Gwen och log, du har den nu. När du tänker de andra tankarna så blir du svart. Och kom ihåg jag gillar inte den svarta
- Ok jag skall inte glömma det sa hon med ett leende
- Bra jag får nog påminna dig för äldre människor blir lätt glömska av sig
- Haha skrattade Delilas mamma till, du underbara unge
- Mm mormor det är jag när du är grön, men skulle du bli svart så blir jag också svart och det vill du inte
Hon tittade på Gwen och hon mötte hennes blick. Det var mormodern som vek ner sig först
- Bra mormor, det skall nog bli en bra människa av dig med
- Gwen sa Delila högt och generat
- Mamma ärlighet varar längst, det har min far sagt åt mig
- John? sa Delilas mamma
- Nej min far sa hon och pekade på mig
- Det är en hedersbetygelse sa jag, i vårt förhållande som mästare och elev. Där är jag hennes far och Rebecka hennes mor och hon är vår lilla dotter
- Lilla? Sa Gwen
- Mm lilla sa jag och log
- Ok då far sa hon
- Bra min dotter sa jag och log
- Sen bara så du vet det sa Rebecka så kommer ditt barnbarn och vårt barn att gifta sig
- Va?
- Isabelle och Vincent kommer att gifta sig
- Det var som fan svor hon
- Mormor man får inte svära sa Sam, det kostar ett pund i svärburken
- Va?
- Är det åldern sa Gwen?
- Nej det är vattnet sa Rebecka och log, vi råkade utför det på vår senaste resa jag och Niklas att det måste vara vattnet som gör att visa människor hör illa, både äldre och yngre
- Aha sa Gwen
- Men vänta nu sa Delilas mamma, skall de gifta sig
- Mm sa Rebecka det vet jag, det har jag vetat sedan innan de föddes sa hon allvarligt
- Ok hur?
- Hemligt sa Rebecka
- Ok, men svärburk?
- Mm om man svär så får man lägga ett pund i en burk som vi har hemma, så nästa gång du kommer hem till oss så skall du lägga ett pund i den burken. Jag kommer kolla för jag är ansvarig för den
- Ok då skall jag inte glömma det
- Bra sa han allvarligt
- Du får gärna flytta hem till oss sa Delila till sin mamma om du vill, vi skulle uppskatta det. Jag behöver hjälpen
- Menar du det?
- Ja mor sa Delila, men familjeaffärerna är mina, jag tar gärna emot råd men det är jag som bestämmer sa hon hårt. Det är nya tider nu sa Delila
- Mm sa jag det är det verkligen
- Jag har ju lovat att inte blanda mig i dem mer
- Bra sa Rebecka
- Vi vill gärna ha dig där mormor sa Gwen, du har varit rätt elak mot oss men nu när du lyser grönt så vill jag att du bor med oss
Det kom tårar i hennes ögon när hon hörde vad Gwen sa och hon tittade på dem som det verkade för första gången
- Mm de är rätt fina eller hur sa jag och log
- Hur har jag tänkt innan?
- Du strävade efter makt och lät den förblinda dig, du glömde det viktigaste i livet
- Vad?
- Kärlek sa jag och log
- Mm en viss dam poängterade det för mig sa hon tyst
Jag tittade på Mary och hon log, jag log tillbaka
- Så är du beredd att satsa på kärleken i stället för makt sa Rebecka lugnt. Du kommer märka vilken kraft den har
- Herregud sa hon, ja det är jag jisses det är jag
- Bra sa jag och log
- Då flyttar du hem till oss på vår herrgård, jag bor inte i London längre sa Delila, det huset är fullt av mindre bra minnen
- Mm det kan jag förstå sa hon
- Vi tar hand om Johns barn med bara så du vet
- Ok det var starkt min dotter, men jag hade inte väntat mig mindre. Ja jag flyttar hem till er
- Tack mor sa Delila lågt
- Nå sa jag mat?
- Javisst sa Gwen lagar du?
- Vill du det?
- Mm det vill jag sa hon och log
- Vem kan motstå en sådan önskan sa jag, vill du hjälpa till?
- Självklart sa hon
- Ok då gör vi så
- Din spaghetti och köttfärssås?
- Absolut sa jag och log
- Perfekt sa hon och log
- Kan du laga mat? Sa Delilas mamma
- Ja litegrann
- Haha det var veckans underdrift sa Delila, ja mor han kan laga mat. Kockar gråter når han lagar mat
- Ok?
- Mm sa Rebecka, han har fått mer än en kock att gråta
- Och mer än en kvinna att bli svag i knäna av hans mat sa Mary
- Hahaha skrattade Rebecka så är det nog
- Mm första gången han lagade sin pasta och köttfärssås här så var det mer än en kvinna som grät en tår sa Mary
- Jaja sa jag förlägen nu pratar vi inte mer om det sa jag generat
- Skall vi sa Gwen
- Mm sa jag, vi ses på en stund sa jag och tog Gwen i handen
- Vi följer med sa Rebecka
Vi reste oss och gick ner i köket, kocken blev blek när vi gick ut till spisen och tittade uppgivet på mig.
- Jag har inget val denna flicka vill att jag skall laga mat
- Vi
- Förlåt vi skall laga mat, hade du kunnat säga nej till henne?
Kocken tittade på henne och sen log han
- Nej sa han, får jag titta på frågade han Gwen
- Mm så länge du inte lägger dig i
- Gwen sa jag det var inte snällt
- Förlåt sa hon och tindrade med ögonen
Kocken skrattade till du är förlåten, stackars de killar som kommer i din väg
- Killar är äckliga sa Gwen med en sur grimas
- Det kommer du inte alltid att tycka sa kocken
- Jodå sa Gwen, nå skall vi laga mat?
- Javisst sa jag och log
Vi satte igång och lagade mat, vi försvann i vårt lagande och maten blev klar. Vi dukade fram maten på bordet och Gwen satte sig bredvid sin mormor och tittade på henne
- Vad är det Gwen? sa Delilas mamma
- Jag väntar på tårarna sa hon med ett leende
- Ok sa hon och log
Hon smakade på maten och hon fick ett häpet ansiktsuttryck och sen tittade hon på Gwen och det kom tårar i hennes ögon
- Detta var det godaste jag ätit någonsin sa hon
- Mm sa Gwen, om jag får en pojke så måste han laga lika god mat som Niklas
- Haha skrattade hon till du är underbar min tös
- Mm mormor jag vet
- Och ödmjuk med sa Rebecka
- Mm sa Delila
Det var en verklig förändring som Gwen genomgått på väldigt kort tid. Hennes träning och talang hade gjort underverk med henne. Jag tänkte att stackars den kille som inte är snäll med henne när hon växer upp. Rebecka log och tittade på mig
- Skyll dig själv hjärtat
- Vad?
- Tja hon är präglad av oss
- Jo förvisso sa jag och log jag med, men vi får nog lära henne lite ödmjukhet
- Mm men inte för mycket sa Rebecka och log
- Nej sådär lagom
- Mm sa Rebecka
- Nå lärde ni Elisabeth att dansa jigg?
- Nej det behövdes inte sa Rebecka och log
- Synd sa Delilas mamma och log hon med, vi var rivaler på vår internatskola, hon skulle behöva lära sig lite ödmjukhet. Jag skulle kunna berätta historier om henne sa hon
- Mm och vi om dig sa jag och log
- Va?
- Vi vet allt sa jag och tittade på henne, vi vet också varför ni inte kommer överens
- Ni vet sa hon
- Mm sa Rebecka vi vet, lite småaktigt av er båda men han älskade inte dig, han älskar henne
- Vad? Sa Delila
- De var konkurrenter om samma man sa jag, han valde henne och det var då din mamma började söka makt i stället, eller hur Gwendelyn?
- Jo sa hon lågt
- Som jag sa, sa Gwen killar är jobbiga
- Haha kära barn, vet du vad? flickor kan också vara jobbiga, ibland jobbigare än killar
- Säkert?
- Mm säkert sa Gwendelyn och log
- Det kanske är dags att gräva ner stridsyxan sa jag? Ni var ju ändå bästa vänner
- Jo sa hon och tittade på mig
- Om du vill så kan jag ringa henne så kan ni prata
- Va?
- Tja det är väl lika bra att tjuren vid hornen och säga, förlåt?
- Jag kan väl inte bara ringa och säga, du förlåt för det där?
- Varför inte? Sa jag och tittade på henne, du saknar ju henne eller hur och hon saknar säkert dig med
- Men
- Inga men, vänta lite
Jag reste mig och gick in i ett angränsande rum och slog numret till den telefon som jag använt dagen innan
- Ja sa en stel röst
- Hej det är den utvalde jag skulle vilja tala med Elisabeth
- Vänta sa han
- Absolut sa jag
Det blev tyst och efter en stund så kom det en röst till luren
- Hej ring detta nummer i stället
- Javisst sa jag när han sagt numret
Jag la på och vinkade till mig Gwendelyn, hon reste sig och såg generad och villrådig ut
- Hej Elisabeth sa jag, det är Niklas
- Hej sa hon vad har du hittat på?
- Jag? inget men jag har en person här som skulle vilja tala med dig
- Jaså? Vem?
- Hon får presentera sig själv
- Ok
Jag räckte över luren till Gwendelyn som var vit i ansiktet
- Hej Elisabeth det är Gwendelyn
Jag gick ut ur rummet och stängde dörren, jag gick tillbaka till bordet och satte mig
- Pratar hon med den jag tror hon pratar med sa Delila
- Ja sa jag lugnt
- Herregud!
- Vad? Sa jag
- Men man kan inte bara ringa upp henne sådär
- Jodå sa jag och log, det märkte du väl
- Det är inte lönt att ifrågasätta sa Mary, det slutade jag med ganska snabbt
- Tack för hjälpen förresten sa jag till Mary
- Vad? Sa Delila
- Anledningen till din mammas förändring sitter där sa jag och pekade på Mary
- Va?
- Mm det var hon som pratade förstånd med henne, vad hon sa vet jag egentligen inte mer än att hon påpekade för henne om kärlek
- Nja sa Mary, eller jo men jag sa även att dina sådana käppar är rätt vassa och att det nästa gång inte skulle vara kiss som rann ur henne om hon inte lyssnade
- Va? Sa Delila chockat
- Ja Niklas hade strimlat henne som vitkål om hon inte lyssnat, eller kanske inte men det visste inte hon, sen påminde jag henne om kärlek. Jag berättade för henne om min man och att jag inte fått barn och hur mycket det påverkat mig och att hon inte skulle kasta bort den på sådana småsaker som makt
- Och hon lyssnade sa Delila
- Oja jag var väldigt övertygande om hur bra de käpparna är för att hacka vitkål
Delila stirrade på henne och sen började hon att skratta högt
- Herregud jaja det ena kålhuvudet eller det andra spelar mindre roll
- Mm precis sa Mary och log
- Erh jag tror inte att de är så bra att hacka kål med sa jag lite sårat, det är inte det de är gjorda för sa jag
- Bra spelat sa Rebecka och log
- Ni måste smitta av er sa Mary och log
- Mm vi måste det sa hon och log ett hemlighetsfullt leende
- Vi får läsa av henne
- Mm sa jag
- Hur och när?
- På planet i morgon till Schweiz
- Ok tror du?
- Ja hon hade inte kunnat övertala Gwendelyn annars inte en chans
- Nej sa Rebecka det hade hon inte
Vi pratade vidare och efter en stund kom Gwendelyn ut från rummet och hon strålade och satte sig vid bordet.
- Det gick bra sa jag och log
- Mm sa hon tack
- Ingen fara vi hjälper gärna till
- Vi skall åka hem till dem i morgon
- Förlåt? sa Delila
- Vi skall hälsa på dem i morgon, ja om ni vill följa med sa hon
- Till slottet? Sa Delila lite skakat
- Mm sa Gwendelyn
- Herregud
- Jag kommer strax sa jag
Jag gick in i rummet och lyfte på luren
- Hej Gunther det är Niklas
- Hej
- Skulle du vilja göra mig en tjänst?
- Javisst
- Kolla upp Mary använd vårt nya kontaktnät
- Ok säker?
- Ja sa jag, är planet på plats
- Jadå det väntar på er för att ta er hit
- Tack då ses vi i morgon
- Det gör vi hej
Jag la på luren och ringde slottet igen
- Hej
- Hej det är Niklas
- Hej
- I morgon när Gwendelyn kommer så kommer hennes barnbarn följa med, lyssna på vad flickan Gwen säger.
- Ok?
- Hon har vissa förmågor, är där någon hon inte gillar så skall ni avskeda dem direkt
- Ok säker?
- Ja sa jag, se det som en väntjänst
- Ok sa hon då litar jag på dig
- Tack sa jag
- Hej
- Hej
Jag gick ut i köket, jag tittade på Mary och jag såg på henne med nya ögon, där var något som kittlade mig, jag tittade på henne intensivt, hon log och jag såg, jag såg mig själv. Rummet skälvde till. Rebecka stirrade på mig och sen på Mary.
- Herregud
- Mm sa jag herregud
- Men det är inte möjligt?
- Varför lyser du farbror Nick sa Sam
- Va? Oj förlåt jag glömde mig sa jag, jag vill spara på elen
- Haha skrattade han till
- Mor sa jag lågt
Alla stirrade på mig
- Mor sa jag titta på mig
Mary stirrade ner i bordet, hon var likblek
- Skäms du för mig mor?
- Vad? Sa Gwen
- Sch sa Rebecka till Gwen
- Vad säger han? sa Sam
- Inte nu sa Rebecka lågt
- Nej min son jag skäms inte för dig, tvärtom
Hon lyfte huvudet och tittade på mig. Telefonen började ringa och Rebecka reste sig och svarade.
- Vi vet sa hon, han ringer sen. Hon la på och kom ut i köket igen och ställde sig bredvid mig och började lysa hon med. Vi stirrade på varandra, våra blickar möttes och jag såg sorg, glädje, skräck och en massa andra känslor spelas upp i hennes ögon. Gwen började också lysa
- inte nu min dotter sa Rebecka
Hon slutade lysa och tittade på oss och sen på Mary, hon gjorde stora ögon
- Inte nu sa Rebecka till henne
- Ok mor sa hon och fick tårar i ögonen
- Men hur mor sa jag
- Vad min son?
- Hur är det möjligt?
- Det är en historia värdig dagböckerna
- Vad säger de sa Delila, vilket språk är det?
- Svenska sa Rebecka
- Kan Mary svenska?
- Mm sa Rebecka snälla var tyst nu vi förklarar sen, detta är viktigt
- Ok sa hon och tittade på Rebecka
- Var jag det tredje barnet?
Hon ryckte till
- Nej min son du var den förstfödde, jag visste vem du var i samma ögonblick som din far våldtog mig
- Min far gjorde vad?
- Han våldtog mig under en massa år
- Han gjorde vad?
- Mm han var gift med din mor då men det stoppade inte honom
- Är du Dracul?
De andra hoppade till när de hörde namnet
- Ja och Da Vinci och Medici
- Hur?
- Blandgifte sa hon, som ni sagt de spelar fortfarande spelet
- Mm de gör ju det mor sa jag och log
- Nå min son skall du stå där länge till och stirra på mig, det kommer inte växa ut horn på mig
- Kanske huggtänder sa jag och log
- Haha
- Hur länge har du vetat?
- Sen första sekunden jag såg dig
- Hur hamnade du här?
- Vad händer sa Delila igen
Jag hörde henne bara i utkanten av mitt medvetande. Här stod Mary och hon var min mor
- Hjärtat
- Ja? sa jag
- Krama henne
- Vad sa Gunther?
- Det kan vänta sa hon, krama henne
- Jag vågar inte sa jag
- Va?
- Jag vågar inte, tänk om himlen ramlar ner, hon är min mor sa jag
- Ja sa hon
Jag kunde känna hur det rann tårar längs med hennes kinder, det rann tårar nerför mina kinder med
- Krama henne hjärtat annars så gör jag det
- Börja du så att jag ser att hon blir kvar, jag litar inte på mig själv just nu
- Ok hjärtat sa hon med ett leende
Hon gick fram till Mary och tittade på henne, sen skrattade hon till och kramade om henne
- Mor sa hon, det var ett rejält spratt du spelat oss
- Haha ja, när avslöjade ni mig?
- När vi insåg att du spelat spelet med henne sa hon och nickade mot Gwendelyn
- Attans jag blev oförsiktig där, men jag ville inte att Niklas skulle döda henne
Jag stod fortfarande som fastfrusen och tittade på dem, jag tog ett steg fram och sen ett till och sen var jag framme vid henne. Jag kramade henne och jag grät. Herregud.
Rummet gungade till och det kändes som att tusen röster jublade i mitt huvud. Jag stirrade på Rebecka och hon nickade, Gwen stirrade på oss. Rebecka skakade på huvudet åt henne och hon nickade. Mary stirrade på mig och sen på Rebecka och sen log hon
- Tänk att den gamla damen hade rätt
- Va? Sa Rebecka
- Oj det är en historia värdig minst ett kapitel i era dagböcker sa hon med ett leende
- Detta sa jag på engelska är min mor
- Va? Sa Delila
- Det var som fan sa Gwendelyn
- Mormor det blev ett pund till sa Sam allvarligt
- Haha skrattade jag till
- Men, men hur är det möjligt sa Delila
- Jag har inte en aning sa jag och log, men Mary är min mor
- Jisses det händer alltid något runt er är det inte mördare så är det dueller eller besök på slottet. Men detta så jag inte komma sa Delila och log
- Inte vi i heller sa Rebecka och log
- Detta stannar mellan oss så länge sa jag
- Skäms du för mig? Frågade Mary
- Nej mor tvärtom men det finns krafter därute som kan utnyttja detta innan vi fått berätta själv
- Aha sa hon jo förvisso är det så
- Jesper är han min bror?
- Jadå han är också min son
- Va? Sa jag
- Tänk efter sa hon, har dina andra bröder krafter?
- Nej sa jag
- Precis
- Så han våldtog dig två gånger?
- Nej, han våldtog mig många fler gånger än två
- Va?
- Ni är tvillingar
- Vad? Skojar du han är yngre än mig
- Jo förvisso men bara med 2 minuter
- Va?
- Hur är det möjligt sa Rebecka?
- Ja du list, dupering, en sadistisk släkt och en profetia
- Profetia?
- Ja sa Mary en profetia som sa att det var jag och din far som skulle avla dig och din bror, den utvalde och beskyddaren
- Ok sa jag innebär det att Rebecka och Lotta också är syskon?
Hon stirrade på mig och sen log hon och skakade på huvudet
- Jag glömmer hela tiden hur intelligenta ni är
- Det var svar på min fråga sa jag, grattis hjärtat du har fått en syster. Är Elisabeth hennes riktiga mamma?
- Ja men hennes pappa är inte hennes riktiga pappa
- Vem är det?
- Jag vet inte, jag har bara träffat honom när de våldtog oss
- Så Elisabeth vet vem du är?
- Ja sa hon, det har hon vetat sedan första sekunden hon såg mig och jag såg henne
- Så det var därför hon reagerade som hon gjorde sa jag
- Vad hjärtat? sa Rebecka svagt
- När jag sa att vi sett allt när vi borrade oss ner i hennes medvetande när vi tog bort Kuji – Kiri kommer du ihåg hur hon reagerade, det var detta hon trodde vi sett
- Javisst! sa Rebecka
- Vad pratar ni om? Frågade Delila
- Oj förlåt sa jag vi föll tillbaka till svenska igen, vi reder ut lite familjebekymmer bara. Jag vill inte vara otrevlig men vi kan inte prata engelska just nu, det är en hel del hemligheter förknippat med detta avslöjande. Vi kommer att berätta när vi fått reda på allt men inte just nu
- Ingen fara sa Delila, jag vet allt om hemligheter
- Tack sa jag och log
- Bekymmer? sa Mary
- Hittade inget bättre ord sa jag och log
- Men för att sammanfatta det så har jag fått en mamma idag och Rebecka en syster
- Syster?
- Lotta sa Gwen och log
- Mm sa Rebecka och hon grät, jag har en syster
- Vänta lite sa jag
Jag gick in i rummet och lyfte på luren och ringde Gunther
- Hej sa jag
- Hej du vet?
- Det beror på vad du menar?
- Om Mary?
- Ja visste du?
- Ja då kan jag kryssa av det från listan
- Jag börjar ogilla den listan kan jag säga
- Det kan jag förstå, jag gillar inte den jag i heller
- Du kan bocka av att Rebecka fått en syster med
- Ok då gör jag det sa han, kan jag boka av tvillingarna med?
- Ja är Rebecka och Lotta också tvillingar?
- Ja sa han lågt
- Men de är ju inte lika varandra
- Titta ordentligt nästa gång
- Magi?
- Mm
- Ok sa jag, jag skulle vilja ha ett allvarligt samtal med de där två sa jag irriterat
- Vilka?
- Vem tror du?
- Aha haha ja det skulle blivit intressant
- Mm sa jag, anledningen till att jag ringde var att skicka planet till Spanien och hämta våra syskon, de skall med till Schweiz
- De kommer inte in i huset
- Skall vi slå vad sa jag bestämt?
- Erh nej
- Bra sa jag. Kontakta dem och skicka planet så att de är här så fort som möjligt
- Javisst
- Bra sa jag, och Gunther
- Ja
- Vi är inte arga på dig
- Tack
- Hej
- Hej
Jag gick ut till de andra och jag log
- Så då var det ordnat
- Bra sa Rebecka, jag vill träffa min syster
- Vi väntar med historien tills de kommer sa jag
- Ok sa Mary, ja den är inte så intressant att den behövs berättas två gånger
- Skall vi träna lite frågade Gwen
- Ja varför inte sa jag och log
- Skulle du vilja använda kålskärarna?
- Vad kallade du dem?
- Ja kålskärarna
- Hur unge sa jag och log
Alla andra skrattade, utom Gwendelyn som inte hört Mary innan. Vi gick upp i träningsrummet och jag hämtade mina kålskärare. Mary och Rebecka hämtade barnen och vi gick in i träningsrummet och vi började sparra.
Gwen mot mig, sen Rebecka och Gwen och sen jag och Rebecka. Vi bjöd på en sprakande uppvisning som inte lämnade någon oberörd. Vi gick och duschade sen var de dags för barnen att äta.
Efter amningen så la vi barnen. Delila med familj åkte hem och vi lovade att träffas så snart som möjligt. Jag pratade med Gwen om att hon skulle läsa av Drottningens personal och säga till Drottningen om där var någon som hon inte gillade.
Hon lovade att göra som jag sagt. De körde iväg och vi gick in och satte oss. Vi drack kaffe och pratade om diverse saker. Vi berörde inte det som hänt innan under dagen.
Rebecka och Mary gick upptill barnen och ammade dem sen kom de ner igen. Timmarna gick sen hörde vi hur ytterdörren öppnades och Jesper och Lotta kom in i rummet.
- Vad har hänt? Sa Jesper forcerat
- Hej sa jag, sätt er ner är ni snälla sa jag med ett leende
- Ok sa Lotta och tittade på mig, är ni inte i fara?
- Inte mer än vanligt sa Rebecka och log
Jag tittade på Lotta, och det var som en dimma försvann från mina ögon och nu kunde jag se likheterna, de fanns där nu när jag visste att jag skulle titta. I gester och ögonen, de hade exakt likadana ögon.
- Sätt er är ni snälla, vi har fått reda på en del sanningar så sätt er är ni snälla
- Sanningar? Sa Jesper om vad?
- Om oss fyra
- Ok?
- Eller egentligen oss fem
- Vad menar du? frågade Lotta
- Var skall jag börja sa jag
- Från början kanske? sa Jesper
- Ok ha bara ett öppet sinne är ni snälla
- Visst sa Jesper
- Rebecka
- Ja
- Skall du inte krama din syster?
- Va? Sa Jesper
- Vänta lite sa Lotta vad sa du?
- Kom min syster sa Rebecka, ge mig en kram
- Är du min syster? Sa hon med darrande röst
- Ja sa Rebecka med tårar i ögonen
- Herregud sa Lotta och kastade sig i Rebeckas famn
Rummet gungade till
- Herregud sa Jesper
Han hade också tårar i ögonen
- Mm sa jag, nu kommer det svåra sa jag
- Vad? sa Jesper
- Vår mor är inte vår mor sa jag
- Va? Sa han med darr på rösten, vad säger du?
- Vår mor är inte vår mor sa jag, vår mor är Mary, Jesper
- Oh herregud viskade han
- Det är inte allt
- Ok? Vad är det mer?
- Vi är tvillingar tydligen
- Jaha inte värre än så sa han
- Nej sa jag med ett leende
- Men vänta backa bandet är Mary vår mor?
- Ja sa jag
- Vill du ge mig en kram min son sa hon och tittade på honom
- Självklart mor sa han och reste sig
Han gick fram till henne och de kramades och rummet gungade till igen
- Du tar bättre än jag sa jag
- Ingenting i denna soppan förvånar mig längre sa han med ett leende, så jag bara rullar med och hoppas på att jag inte slår mig för mycket
- Haha
- Men hur är detta möjligt sa Lotta som fortfarande kramades med Rebecka, det skiljer tre år på oss
- Nej sa Mary det gör det inte
- Så du menar att jag kunde skaffat körkort för tre år sedan undrade Jesper?
- Ja sa Mary och log
- Men hur hamnade jag hos mina föräldrar, eller vad de nu är?
- Det kan du tacka Rebeckas styvpappa för
- Det har vi gjort sa jag med en bister min
- Ja ni har ju det och det var inte en dag försent
- Det var därför som mormor dödade morfar kastade Rebecka ur sig
- Mm sa Mary, han tillät våldtäkterna av din mor
- Herregud, men han hade väl egentligen inget val?
- Nja sa Mary, det finns en del som tolkar vissa saker som de läser väldigt fel om man säger så
- Jo förvisso men det var meningen att det skulle vara du och Rebeckas mor eller hur, ni var de utvaldas kärl
- Ja
- Men det var inte meningen att ni skulle våldtas
- Nej och jag tror inte att era fäder såg det så, de trodde att de genomgick en manbarhetsritual eller vad vi skall kalla det
- Är vår mor också alla tre släkterna? Frågade Rebecka
- Ja sa Mary det är hon men det vet hon inte, det har Berit av någon anledning hållit hemligt
- Typiskt Berit sa Lotta
- Mormor sa Rebecka och log
- Mm Mormor sa Lotta
- Vet vår ”mor” om detta?
- Nej sa Mary
- Oh herregud sa Jesper, det kommer att förgöra henne
- Mm sa Mary, därför får ni inte avslöja det för henne
- Men vänta lite nu sa Jesper
- Nej Jesper hon har lidit tillräckligt
- Så du vill att vi skall ljuga sa jag
- Mm
- Inte en chans sa jag
- Nej sa Jesper jag kan inte i heller ljuga
- Då har vi ett problem
- Mm sa jag men det löser sig
- Hur?
- Du glömmer vem jag är
- Hur skall jag göra det sa hon
- Jag hittar alltid en lösning sa jag och log
- Vi hjärtat
- Mm vi hjärtat
- Haha ni två
- Mm mor så är det
- Vet vår mor? sa Lotta
- Ja sa Mary, och tro mig det har tärt på henne att inte kunna berätta för dig, det har smärtat henne varenda dag sedan hon såg dig, lika mycket som det smärtat mig, men jag har i alla fall fått vara nära mina söner.
- Vänta sa Rebecka, kom Lotta
De gick ut och jag och Jesper tittade på varandra och log
- Vad händer? Sa Mary
- De skall ringa sin mamma
- Aha sa hon och log
- Hur gick det i Spanien sa jag till Jesper
- Bara bra sa han, Yoshinas Sensei kommer att få ordning på det stället
- Bra hur mycket fick ni spöa honom innan han var nöjd?
- Han visste vem vi var så han vågade inte utmana oss
- Haha
- Nej är man bror till demonen från nordanland så
- Mm precis sa jag
- Förlåt sa Mary
- Nja ett intern skämt från Yoshina, jag var i Japan förra året och gav Ryuons Senseis en lektion i ödmjukhet
- Aha sa Mary
- Mm sa jag
Vi satt tysta och väntade på att de andra två skulle komma tillbaka. Jag hörde samtalet i mitt huvud och efter vad jag kunde förstå så gick det bra. Det rann mer tårar och sen la de på. De kom tillbaka in i rummet och satte sig igen
- Så sa Rebecka då var det avklarat
- Hur tog hon det?
- Bra sa Rebecka och log
- Och du Lotta?
- Va? Jo bra sa hon och log och torkade sina kinder
- Nå mor det känns som du har lite berättande att göra
- Ja jag har väl det sa hon
- Mm sa Rebecka du har det
- Men egentligen så skulle Elisabeth också vara med
- Ok sa jag, ge oss en kort sammanfattning så får vi få hela berättelsen när vi kommer hem
- Hm nej jag tror inte det. Det är inte bara min historia att berätta det är Elisabeths också
- Ok sa jag, vad kan du berätta?
- Oj att jag är född i Sverige, till två stycken människor som på sitt vis nog älskade mig, men de älskade att spela spelet mer än vad som var bra för dem. De blev som tokiga när de fick reda på att jag skulle bli mor åt den utvalde och beskyddaren
- Det kan jag tänka mig
- Sen att deras minne raderades var nog inte lika kul för dem
- Va?
- En Tau, Tau mästare raderade deras minne av vad som hänt
- Vänta sa jag, Rebecka
- Mm
Vi började lysa och undersökte henne. Vi tog bort ”bomben” och sen slutade vi lysa
- Samma mästare som satt sin hos Gwendelyn
- Mm sa Rebecka, så Mary fortsätt
- Vad gjorde ni?
- Samma som vi gjorde med Gwendelyn, han hade planterat en bomb hos dig
- Ok det har jag inget minne av
- Nej det kan jag tänka mig, kommer du ihåg vad han heter?
- Nej han presenterade sig inte
- Ok vi får kolla Elisabeth med när vi kommer hem
- Mm sa Rebecka
- Fortsätt mor sa jag
- Ok jo de fick reda på att jag skulle bli mor åt er två, och de fick sedan minnet raderat
- Men inte du och Elisabeth?
- Nej
- Ok Berit?
- Hon var inte där, hon vägrade delta i detta
- Ok?
- Det är egentligen inte så konstigt, hon visste vad som skulle hända med oss
- Aha jo det kan jag tänka mig att hon motsatte sig
- Mm så mycket att hon lät min morfar bli dödad
- Mm sa jag
- Ja Berit är speciell
- Jo det kan man lugnt säga sa jag och log
- Det är en hel del av hennes agerande på senaste tiden som faller på plats nu sa jag
- Mm sa Rebecka
- Ja sa Mary men ni är inte dem, det är det hon inte kan se, eller inte vill se
- Våra fäder?
- Mm precis
- Nej vi är våra mödrars barn sa jag
- Ni är ju det sa hon och log
- Det är rätt tydligt i dagböckerna
- Jo men hon har inte läst dem, hon tror att ni lever efter profetian
- Vilken av dem?
- Den som tillät våldtäkterna av mig och Elisabeth
- Ok vilken skruvad profetia är det sa Jesper sammanbitet
- En som en galen kärring i Dracul hasplade ur sig för sådär en hundra år sedan, som pratade om oss och er, där våldtäkt var det som var det normalaste
- Herregud sa Lotta, så du och vår mor blev våldtagna?
- Ja i fem år på ett iskallt stenaltare av en massa män som var höga som skogstroll
- Niklas?
- Ja Jesper?
- Vår far är död
- Tack min son men Niklas bestraffning är perfekt
- Ok mor
- Hur mycket hade de att säga till om det hela?
- Inte mycket mer än vi, men er far njöt av varenda sekund
- Drack ni ur en kalk?
- Ja sa Mary, eller de gjorde
- Han var inte bara ett svin er far han var även tjuv
- Mm sa jag, om de drack det vi fick dricka så kan jag förstå att de blev tokiga
- Vad? Sa Mary
- Vi fick dricka ur den kalken för att visa att vi är vi sa jag, men vi förbrände skiten med Tau, Tau
- Ni fuskade?
- Oja sa jag, men det gjorde våra anfäder med
- Haha underbart
- Vem är vår far? sa Lotta
- Jag vet inte sa Mary, jag har aldrig sett honom innan eller efter det som hände
- Ok han är min sa hon hårt
- Ställ dig i kö syrran, jag är äldre än dig
- Mm två minuter
- Och?
- Inget
- Ni kan ju alltid hjälpas åt sa jag och log
- Mm sa Rebecka och log
- Jag har mina misstankar om vem han är, och ni kommer att få er chans innan detta är över
- Mm sa Rebecka det kommer vi, om jag inte var motiverad innan så är jag det ännu mer nu
- Mm jag med hjärtat, jag skall servera honom åt er i småbitar
- Lovar du?
- Oja det gör jag, jag använder kålskärarna
- Haha det är rätt hjärtat
- Vänta nu, nu är ni igång igen, vem är han? Undrade Jesper
- Nummer 1 i sällskapet
- Mm sa Mary, bra barn det är det jag också misstänker
- Kan du säga något om honom?
- Nej tyvärr inte
- Kan Elisabeth?
- Jag vet inte
- Ok
- Vet du var slottet finns?
- Ja
- Bra då skall vi jämna det med marken
- Det kan ni inte
- Jaså och vem skall stoppa oss?
- Dracul
- Jag önskar dem lycka till
- Det är väl inte slottets fel
- Va?
- Det är väl inte slottets fel det som hände där
- Förvisso
- Vem tolkade profetian?
- Det mitt kära barn skall jag berätta för dig
- Bra för han eller hon är min sa Rebecka
- Det var er morfar
- VA!!
- Mm så är det
- Då skall jag tacka mormor
- Mm det gör jag varenda kväll innan jag somnar
- Det kan jag förstå
- Hur överlevde ni? Frågade Lotta
- Jag vet inte, helt ärligt jag vet inte. Kanske var det vetskapen om att vi skulle föda er? Kanske var det något annat med i bilden jag vet inte. Det var ändå inte de värsta dagarna i mitt liv. Det var den dagen er far tog er från mig
- När hände det?
- Samma dag som ni föddes
- Rebecka
- Ja
- Sök igenom mitt huvud är du snäll
- Efter vad?
- En bomb innan jag ställer min nästa fråga
- Oj gör du samma med mig
- Mm
Jag kände hur hon letade igenom mitt huvud, jag gjorde samma med henne och fann vad jag letade efter.
- Så klart sa hon
- Mm samma här
- Oj vad jag skall ha kul med honom när vi möts
- Mm hjärtat det skall vi
- Nu vet jag varför vi inte visste om er två, samma Tau, Tau mästare har varit härinne och rotat och det tar jag personligt
- Mm jag med sa Rebecka
- Tack gode gud sa Mary
- Vänta lite
Jag sökte av Jesper och tog bort hans bomb. Rebecka nickade och visade att hon gjort samma sak
- Så sa jag nu kan du berätta vidare
- Tack
- Som sagt han kom med en kines, samma kines som suddat ut minnet från mina föräldrar och din morfar och alla andra som var där
- Men vår underbare far i sin elaka hjärna ville att du skulle minnas?
- Mm både han och er far, de är samma skrot och korn, fast jag tror att er far Rebecka och Lotta är intelligentare än vad er far är
- Det är inte svårt sa Jesper en amöba är smartare än honom
- Nja inte riktigt, er far är inte en idiot
- Nej sa jag, han är farligare än så
- Mm sa Mary
- Men inte nu längre sa jag, han träffade på två som var smartare än honom. Mig och Rebecka och som det måste ha stört honom
- Mm sa Mary det var det ultimata straffet
- Skall vi ändå inte?
- Nej Jesper
- Ok då
- Det är det han vill, han vill dö för han kan inte leva med att han blivit spelad, han blev spelad av våra anfäder för 600år sedan, sen av oss. Han har aldrig förlorat i husens spel aldrig förrän han råkade ut för mig och Rebecka och det äter upp honom inifrån. Varför tror du att jag betalar hans omvårdnad? Det är inte av omtanke. Han har försökt ta sitt liv otaliga gånger sedan vi knäckte honom men han blir stoppas varje gång av Medici vakter eller sin omvårdnadspersonal. Han försöker dricka ihjäl sig men vi åker dit emellanåt jag och Rebecka och helar honom
- Ni gör vad? Sa de andra i kör
- Vi åker dit och helar honom sa jag kallt. Döden är en för lätt utväg för honom. Han skall leva i sin bubbla och lida, och tro mig Jesper han lider. Vi förlänger hans lidande hela tiden
- Oh herregud sa Mary
- Mm sa jag, och det var innan jag visste vad han gjort mot dig mor, nu skall han få lida ännu mer tro mig
- Jisses sa Jesper, jag har sagt det innan, förvarna mig innan ni blir arga på mig så att jag kan gömma mig
- Vi lovar sa Rebecka kallt
- Men i alla fall så tog de er från mig när ni föddes, ni är födda på samma dag alla fyra
- På samma sjukhus?
- Ni föddes på samma altare som ni skapades på
- Oh herregud
- Vi låg där jag och Elisabeth och höll varandra i handen och stöttade varandra
- Jisses
- Mm men resten av historien sparar vi tills vi kommer hem och Elisabeth kan vara med
- Ok sa jag, men jag vet redan allt
- Mm jag med sa Rebecka kallt
- Jag anade det sa Mary, men de andra vet inte
- Nej de skall få höra berättelsen, men mor vi kommer inte stoppa för något förrän vi har tagit hand om alla som ligger bakom detta ingen av oss fyra
- Nej sa hon jag vet och jag står bakom er hela vägen
- Bra sa jag, Berit skall vara med och höra historien
- Ja sa Mary det skall hon
- Nu går vi och lägger oss, sen skall vi till Schweiz i morgon och besöka vårt slott där
- Men vi kommer inte in sa Jesper
- Jodå lita på mig
- Ok
- Nu går vi upp
- Mm
Vi reste oss och gick upp, vi gick in på vårt rum och la oss på sängen med kläderna på. Vi somnade snabbt.
Fler noveller av samma författare
