Den där dagen....Bok 5 Föräldrar Kapitel 19
Kapitel 19
Vi vaknade ganska tidigt på morgonen och steg upp vi klädde på oss våra träningskläder och gav oss och sprang en runda, när vi kom tillbaka så sov barnen fortfarande så vi gick in i träningsrummet och sparrades i ungefär 45minuter.
När vi var klara så gick vi och duschade. Vi gick sen in i barnens rum igen och nu var barnen vakna. Rebecka ammade och när hon var klar så gick vi ner i köket. Vi åt frukost och när vi var klara så gick vi upp till vårt rum och började klä på oss.
När vi var klara så klädde vi på barnen och sen gick vi ner till salongen och satte oss och väntade på de andra två. De kom ner till oss efter en halvtimme. Vi reste oss och gick ut ur huset.
En bil stod och väntade på oss. Vi satte oss i bilen och den körde iväg. Vi sa inte så mycket till varandra under resan utan alla satt i sina tankar inför det stundande mötet med drottningen. Bilen körde in genom en sidogrind till slottet och in på en gård. Bilen parkerade och jag tittade på de andra och log
- Är ni redo?
- Jadå hjärtat sa Rebecka och log hon med
- Jag är väl det sa Bowels
- Vi får väl se sa Mary och tittade ut genom bilfönstret
Vi gick ur bilen och jag och Rebecka gick först med varsitt barn i famnen, en kvinna kom fram till oss och log
- God dag jag är drottningens sekreterare, det var vi som talades vid på telefon
- Hej sa Rebecka
Vi andra hälsade också och efter presentationen så tittade hon på oss
- Följ efter mig
- Javisst sa jag
Vi gick in i slottet och hon guidade oss runt och promenaden tog nästan tio minuter innan vi kom fram till en dörr
- Ni kan vänta här sa hon, det kommer att komma ut en man som hämtar er, när ni kommer in så kommer drottningen först att adla era anställda, när hon är klar med det så kommer turen till er. Hon kommer att adla er och hänga på er medaljer. När det är klart så kommer ni att gå in i ett annat rum för en kort lunch. Tyvärr så kan inte era anställda följa med, det bryter mot traditionen oavsett vad ni tycker sa hon
- Jaså sa jag vi är rätt bra på att bryta på dem annars
- Niklas sa Mary lågt
- Men vi gör som ni säger denna gång
- Denna gång?
- Mm denna gång sa jag och tittade på henne med en hård blick
- Som sagt vänta här
- Javisst sa vi
Hon gick in genom dörren och Mary tittade på mig
- Är du galen?
- Nej då Mary men glöm inte vem vi är sa jag med ett leende
- Nej sa hon lite mildare, men håll dig i skinnet
- Det kommer inte jag att göra sa Rebecka och log men så länge du är med så kommer vi att delta i denna charad, men när vi är själv så kan jag inte garantera något
- Inte jag i heller sa jag och log
- Det är rätta takter sa Bowels
- Ni är ta mig fan inte kloka sa Mary uppgivet
- Jodå sa Rebecka och log
Dörren öppnades och en livré klädd man kom ut genom dörren och bugade sig
- Följ med mig sa han
Han gick värdigt före oss in i salen och vi följde efter, vi kom fram till en estrad och vi stannade. Mary och Bowels ställde sig till vänster och vi till höger. Drottningen stod framför oss och log, hon var en liten kvinna på längden men hon utstrålade makt,
- Välkomna sa hon milt, men det fanns en antydan till stål i hennes röst
- Tack sa jag och log mot henne
- Tack sa Rebecka och log hon med
- Nå skall vi sätta igång?
- Javisst sa vi
Hon adlade Bowels och Mary och de stod som paralyserade när drottningen talade till dem. Sen var det vår tur och vi fick våra titlar och hon hängde på oss medaljen, hon log hela tiden och jag log tillbaka.
När ceremonin var färdig så gick den stele mannen före oss och öppnade en dörr. Vi räckte över barnen till Bowels och Mary. Vi följde efter mannen och drottningen in i ett annat rum.
Där var en lunch framdukad och vi satte oss vid ett bord, Drottningen satte sig först och sen satte vi oss. Den stele mannen gick bort till ett hörn och sen kom det in serveringspersonal och började servera oss maten. Vi började äta och vi sa inget
- Jaha sa drottningen, hur blir det med jiggen?
- Det beror på hur du uppför dig sa Rebecka med ett leende
- Ja du slapp i alla fall att lära Paulus dansa jigg
- Ja han var en rar man sa Rebecka, frågan är hur rar du är?
- Haha ja du jag kan vara nog så rar när det behövs men jag kan vara en riktig argbigga när det behövs
- Mm vi vet, vi kan vara rätt rara vi med men när vi blir arga så kan vi också bli ordentligt arga, det finns en hel del som kan bekräfta det sa Rebecka och tittade på drottningen rakt i ögonen
Jag lutade mig tillbaka och lät dem spela arga blicken spelet mot varandra och avvaktade. De satt där och tittade på varandra och minuterna gick, tillslut började drottningen le och hon slog ned blicken
- Det är inte många som klarat sig så länge som du
- Det var inte jag som slog ned blicken sa Rebecka och log
- Nej sa hon, vi kan väl säga att det blev oavgjort
- Javisst sa Rebecka och log tillbaka
- Nå sa jag, skall vi dansa jigg eller vi slipper?
- Haha ni slipper sa hon. Jag gillar er och jag vet vad ni står för och jag gillar det ni försöker göra
- Hur mycket vet du frågade jag?
- Oj det kan jag inte säga sa hon, jag har fått det som jag tror är den allmänna utbildningen i vad familjerna och Sällskapet är, jag har fått reda på om deras historia och vad det är meningen att ni skall göra
- Ok sa jag, vem har gett dig den informationen
- Det kom en präst när det blev klart att jag skulle bli drottning och han gav mig informationen och fick mig att lova att aldrig glömma det,
- Kan du återge vad han sa?
- Javisst sa hon
Hon började berättade och hon höll på i ca en kvart
- Tja han fick inte fel på allt men det var inte mycket han hade rätt på i heller sa jag och log
- Vad menar du?
- Vill du höra en sammanfattning? Frågade Rebecka
- Ja jag tror att jag måste det
- Då måste jag få in barnen här sa Rebecka det är dags för dem att äta
- Javisst sa drottningen och log, så trevligt att du ammar
Hon vinkade till sig den stele mannen och viskade till honom. Han gick iväg och efter ett par minuter så kom Mary in, Rebecka reste sig och gick bort till hörn och satte sig i en stol, Mary stannade hos henne.
Jag började berätta för drottningen den sanna historien om vem vi är. Jag pratade oavbrutet i ca en timme och när jag var klar så tittade drottningen på oss
- Ja det var en säregen historia
- Men sann
- Jo det tvivlar jag inte på, men jag undrar varför jag inte fått reda på detta från början?
- Egenintresse från Vatikanen, de skäms en hel del för vad de gjorde mot dem, det har vi fått bekräftat av påven
- Jo det kan jag tänka mig, men det är fascinerande hur de har lyckats med att manipulera omgivningen så som de gjort under så många år
- Ja det är imponerande, när vi besökte påven, så visade det sig att en av hans närmsta medarbetare arbetade för Sällskapet
- Jaha och vad antyder du?
- Att det finns en person i din omgivning som är ansluten till den innersta kretsen i Sällskapet
- Och ni vet vem denna person är?
- Ja
- Vem?
- Din sekreterare
- Ok
- Det visade sig att den personen även försökte döda påven när det avslöjades att han arbetade för Sällskapet
- Men jag stoppade honom sa Rebecka
- Ok hur försökte han döda påven?
- Han attackerade honom med knivar
- Och du stoppade honom?
- Ja vi har vissa färdigheter sa Rebecka och log
- Färdigheter?
- Ja vi kan försvara oss det är en del av de sakerna som kommer med att vara de utvalda
- Aha ok, och ni tror att hon kommer att försöka döda mig?
- Vi är ganska säker på att hon redan försöker
- Ok hur menar ni?
- Att hon på ett eller annat vis försöker förgifta dig, kanske genom något du äter eller dricker.
- Ok men om det är något jag äter så är andra också påverkade
- Det är därför vi misstänker att hon förgiftar din Sherry
- Hur vet ni om min Sherry? Sa hon förbluffat
- Vi har våra informationskanaler sa jag och log
- De är välinformerade sa hon
- Ja sa jag det är de. Vad vi skulle vilja göra är att undersöka dig
- Undersöka mig, hur då menar ni, är ni läkare också?
- Nej sa jag med ett leende men vi har andra fördelar, om vi får undersöka dig så får du säga till de vakterna som är här inne att inte bli upphetsade. Vi har som Rebecka sa en del fördelar som kan få konsekvenser för dem om de tolkar det jag vill göra fel
- De är vältränade sa hon lite förnumstigt
- Mm det är de säkert men Rebecka kommer att visa dem precis hur fel du har om de tolkar situationen fel
Hon stirrade på mig och sedan på Rebecka som log
- Jag har förvisso inte tränat idag
- Ni menar allvar?
- Ja sa jag det gör vi
- Ok ni hörde dem sa hon rakt ut i luften, jaha sätt igång och undersök mig
- Ok sa jag
Jag började lysa, jag undersökte henne och hittade vad jag sökte efter och tog bort giftet, jag helade även en del andra saker
- Så då var jag färdig, du kanske skall skära ner på Sherryn
- Va?
- Din lever mådde inte lysande, jag är inte läkare men den var lite åtkommen
- Nå fanns det gift i mig?
- Ja det gjorde det, inga större mängder och jag tror att hon siktat in sig på att få det till att se naturligt ut
- Ok
- Finns det fler som dricker av din Sherry?
- Nja kanske sa hon tveksamt, alla vet att det är min Sherry men jag misstänker att min man tullar på lagret emellanåt
- Då skulle vi vilja undersöka honom med, förresten du kommer inte behöva dina läsglasögon längre
- Va?
- Jag har ”fixat” dina ögon
- Det var som fan, oj ursäkta svordomen
- Ingen fara sa jag och log, men är din man här?
- Jadå
- Skulle du vilja hämta honom?
- Javisst
Hon vinkade till sig den gamle mannen och han skred iväg
- Jaha sa hon ni misstänker alltså att min sekreterare försöker förgifta mig
- Ja sa jag enkelt, som du själv konstaterade innan att vi har ett bra kontaktnät
- Ok
- Men dessa informationer kommer från en som var med i den innersta kretsen av sällskapet innan, men han bröt mot en av de gyllene reglerna, man dödar inte barn. Han försökte döda våra barn vid två tillfällen
- Va?!?!
- Ja den galningen försökte döda dem vid två tillfällen, vi fick övertyga dem om att det var en dålig ide att ge sig på dem
- Övertyga?
- Ja de attackerade oss i vårt slott, jag tog hand om sju stycken av dem
- Åtta hjärtat
- Nja den ene gav sig om du minns
- Mm men de var ändå åtta
- Åtta stycken sa Drottningen lite chockad
- Ja jag var lite upprörd den kvällen
- Lite?
- Ja lite, de skall vara glada att jag inte var arg
- Ok sa hon tittade på mig med begrundande blick
- Det var en spännande kväll sa jag
- Mm och jag fick inte vara med sa Rebecka med spelad indignation
En dörr öppnades bakom drottningen och en stor man kom in, han gick avslappnat fram till oss och stannade
- Hej du ville prata med mig sa han med en lugn behaglig röst
- Hej ja dessa ungdomar är de jag pratat om det är de som skall lära mig att dansa jigg
- Aha där ser man vad trevligt att träffa er personligen
- Nöjet är på vår sida
- Nå vad ville ni mig?
- Har du smakat av din frus Sherry?
- Ja det har väl hänt sa han
- Ok då finns det risk för att du har blivit förgiftad
- Förgiftad? Vad menar ni?
- En i ert hushåll har under en tid förgiftat Sherryn som ni dricker du och din fru
- Ok och ni är säkra på det?
- Ja sa jag, jag har precis botat din fru från giftet och nu skulle vi vilja se om du är påverkad
- Ok och vad innebär det?
- För dig? Inget mer än att du står eller sitter när en av oss undersöker dig
- Ok hur går det till?
- Det är rätt fascinerande sa Drottningen, man måste uppleva det för att förstå
- Ok nu blir jag nyfiken kör igång
Rebecka började lysa och hon lös i ca en minut sen så slocknade hon
- Jodå han var påverkad han med sa Rebecka och satte sig, du skall nog sluta med de där cigaretterna de är inte bra för dig
- Va?
- Jag sa samma sak till påven när jag undersökte honom
- Ok, så du fann spår av gift i mig med?
- Ja sa Rebecka
- Vi vet inte om personen i fråga har försökt förgifta fler i er familj, de har som sagt inte skytt några medel tidigare
- Vilka talar ni om?
- Några som kallar sig sällskapet, hur mycket vet din man om oss?
- Inte mycket, jag är belagd med tystnadsplikt, jag fick informationen när jag var ung, jag visste inte om ni skulle komma under min regeringstid.
- Ok jag förstår sa jag, då har du att göra sen sa jag och log
- Mm jag har väl det sa hon och log
- Vi får kanske undersöka resten av familjen med sa Rebecka
- Ja sa jag man vet aldrig om de har försökt att förgifta alla
- Även barnen? Sa drottningen
- Ja man vet aldrig vad de kan få för sig
- Ok då går vi sa Drottningen
- Ett ögonblick kan våra barn följa med?
- Javisst sa Drottningen
- Tack, säger ni till någon som informerar vår personal
- Jadå kom nu sa hon
Vi reste oss och gick genom slottet, de gick genom rum och salar vi gick i en fem, tio minuter innan Drottningen öppnade en dörr, hon gick in och vi andra följde efter.
Vi kom in i ett rum som såg familjärt ut. Där fanns soffor och fåtöljer ett par bord och en del smakfull konst. Vi satte oss i en av sofforna. En dörr öppnades och Mary kom in med barnen.
Hon såg imponerad ut och satte sig tyst i en av sofforna. Rebecka gick fram till henne och tog ett av barnen i sin famn och satte sig. Mary tittade på henne och fortsatte att sitta tyst. En annan dörr öppnades och ett flertal familjemedlemmar kom in och de satte sig. När alla var på plats så tittade drottningen på oss. Vi reste oss och började lysa. De stirrade på oss och sen på drottningen.
- Slappna bara av sa drottningen
Vi undersökte dem och kom fram till att ett av barnen var påverkade, Prinsen var påverkad han med. Vi tog bort giftet från dem och när vi var klara så tittade
vi på varandra
- Skall vi berätta?
- Ja det tycker jag
- Ok
- Nå sa drottningen
- Prinsen och ett av barnen var påverkade, vi har tagit bort giftet från dem, vi fann även ett hjärtfel på ett av barnen, vi kan inte göra så mycket åt men det är nog bra om ni får det undersökt om ni inte redan har koll på det
- Vad? Sa drottningen
- Den lille där har ett fel på hjärtat och med tanke på er reaktion så har ni inte fått besked om det. Vi kan inte göra något åt det, vi kan inte tillräckligt med anatomi för att rätta till det men ni skall nog kolla upp det
- Genast sa hon
Hon vinkade till sig den äldre mannen och en kvinna och barnet följde efter honom
- Tack, nej som ni förstått så hade vi ingen aning om det, jag undrar hur läkarna kunnat missa det
- Fråga inte mig som sagt vi kan inte tillräckligt med anatomikunskap om det
- Men två stycken till som var påverkade alla arvingar till tronföljden
- Ja sa jag
- Jag får nog göra något åt detta direkt sa hon eftertänksamt, att man attackerar mig får jag ta, men när man går på barnen så är jag inte lika överseende
Hon vinkade till sig en av tjänarna och viskade till honom. Han nickade och gick iväg
- Te någon? Frågade drottningen
- Nej tack sa jag
- Ni skall nog inte dricka något just nu ni i heller
- Menar du även Teet
- Ja innan du har rensat luften med personen i fråga så är det nog bäst sa Rebecka
- Ok men jag hatar att inte få mitt Te sa hon lite gnälligt
- Du får leva sa Rebecka lugnt
- Förvisso sa hon med ett leende
Betjänten kom tillbaka och lutade sig fram mot drottningen och viskade
- Ok då vet jag det, jag vill träffa cheferna för MI5 och MI6 snarast sa hon med en bestämd ton
- Har hon försvunnit? frågade Rebecka
- Ja sa drottningen kort, det bekräftar era misstankar, inte för att jag egentligen betvivlade dem men jag måste ha bevis och det har jag fått nu
- Ja det är alltid skönt att få saker och ting bekräftade sa jag och log
- Jaha vad händer nu frågade Rebecka
- Jag kommer att prata med min underrättelsetjänst och sen får de jaga i fatt henne
- Vill du ha hjälp?
- Vad menar du?
- Vi har tillgång till en egen underrättelsetjänst, jag tror att vi kan få tag på henne fortare och lättare än du, vi behöver inte bry oss om administration
- Är den laglig?
- Nja den är i alla fall inte olaglig och de kommer inte döda henne, vi letar rätt på henne och meddelar dig var hon befinner sig så kan du skicka dit dina jakthundar
- Ok vad behöver du?
- En telefon och två minuter
- Ok sa hon skeptiskt
- Det är ditt val, hur gärna vill du få tag på henne?
- Ok låna du en telefon
- Tack sa jag och reste mig
Jag följde efter betjänten in i ett annat rum, han visade mig en telefon och jag lyfte på luren.
- Hej det är jag
- Hej
- Vi behöver hjälp att lokalisera sekreteraren, försök lösa det med vår underrättelsetjänst
- Javisst, var kan jag nå dig
- Ett ögonblick
Jag tittade på betjänten och frågade
- Vad är numret till denna telefon?
- Det står på telefonen svarade han kort
- Tack
Jag läste upp numret
- Ok jag hör av mig så fort jag vet något
- Tack sa jag och la på luren
Vi gick tillbaka till andra rummet
- Du skall nog sätta någon att vakta den där telefonen
- Ok hon tittade på betjänten som nickade och gick i väg
- Tror du att det går så fort?
- Ja sa jag, annars så skulle jag bli besviken sa jag och log
Vi satt där i rummet och pratade om allt möjligt, tiden gick och efter en kvart kom betjänten in i rummet
- Det är telefon till dig
- Tack sa jag och reste mig
Jag gick in i andra rummet och lyfte på luren och sa
- Hej
- Hej hon är på denna adress hon har bokat in sig på ett flyg till Manilla som lyfter om tre timmar
- Tack sa jag vi hörs
- Det gör vi
Jag la på luren och gick in i andra rummet
- Hon befinner sig på denna adressen, hon är inbokad på ett plan som lyfter om tre timmar till Manilla
- Ok och du är säker?
- Han jag fick informationen av är säker
- Ok ursäkta mig ett ögonblick
Hon reste sig och gick ut ur rummet och var borta i ca tio minuter, när hon kom tillbaka så satte hon sig
- Byråkrater, men de hämtar upp henne, hon är här om ca tjugo minuter
- Ok sa jag vill du att vi åker så att du kan ta hand om det själv?
- Ne jag vill att ni är kvar när jag frågar ut henne
- Ok sa jag och lutade mig tillbaka
Leonardo började röra på sig hos Mary och hon reste sig och gav henne till Rebecka. Rebecka gav Isabelle till mig hon sov fortfarande. Rebecka började amma Leonardo och under tiden så vaknade Isabelle. Tiden gick och efter trettio minuter så kom en betjänt in och viskade till drottningen
- Hon är här, ni hade rätt igen
- Ibland så har vi det sa jag ödmjukt
- Hon dödade en av de som skulle arrestera henne
- Jag beklagar
- Inte lika mycket som hon när jag är klar med henne sa drottningen hårt, när Rebecka är färdig så skall vi träffa henne
- Jag är klar nu sa Rebecka och gav Isabelle till Mary och reste sig
- Bra då går vi
Vi gick ut ur rummet och följde efter drottningen, vi gick genom slottet och ner i källaren. Vi kom fram till ett rum där det stod två vakter utanför och hon nickade åt dem.
Hon öppnade dörren och steg in. Inne i rummet fanns det ett bord och fyra stolar. Vi satte oss mittemot sekreteraren och hon tittade avslappnat på oss. Jag fick en känsla av att hon trodde att hon skulle ta sig ur det här.
Hon såg alldeles för lugn ut för att vara i den situation som hon var i. Jag tittade på henne och jag kunde ana ett leende på hennes läppar
- Hon är alldeles för självsäker hon tror att hon kommer ta sig ur det här
- Ja hon vet något som vi inte vet
- Tja hon har väl en massa skvaller i bakficka som hon kommer hota med att avslöja
- Mm så är det säkert, skall vi spela lite och hjälpa drottningen?
- Tja varför inte, vem skall börja du eller jag?
- Börja du så tar jag över om det behövs hjärtat
- Ok sa jag log
Drottning öppnade munnen för att säga något men jag la in hand på hennes arm, jag såg att det ryckte i handen på en av vakterna, jag tittade på honom med en blick som sa, lägg dig inte i. han stannade och tittade på drottningen hon skakade på huvudet. Jag lutade mig tillbaka i stolen och la ena benet över det andra.
- Mitt namn är Niklas, sa jag
- Det vet jag väl sa kvinnan i stolen
- Jo jag ville bara att vi skulle ha en utgångspunkt, vad heter du? Jag vill inte behöva kalla dig sekreteraren hela tiden
- Jane sa hon med ett leende
- Hej Jane sa jag och log, det var en rejäl soppa du har hamnat i
- Det är inget som jag inte kan ta mig ur sa hon med ett självsäkert leende
- Nja när du är delaktig i mordförsöket på de utvaldas barn så tror jag att du är rätt illa ute, vi uppskattar inte det
- Va!
- Ja ryssen pekade ut dig som den ledande personen bakom mordförsöket på våra barn
Hon stirrade på mig och gav mig en osäker blick
- Jag hade inget med det att göra, han ljuger
- Han var inte direkt i en position att ljuga när han avslöjade dig
- Jag hade inget med det att göra, jag är inte galen som han är
- Nej det är svårt att vara så galen som han var
- Var?
- Ja var, vi uppskattar inte när man försöker döda våra barn, för du vet vem vi är eller hur?
- Ja självklart, ni är våra värsta antagonister
- Det är där ni har fel, vi är inte ett dugg intresserade av er faktiskt, eller rättare sagt vi var inte intresserade av er innan ni försökte döda våra barn. Hade ni inte gjort det så hade vi inte brytt oss om er överhuvudtaget, men när du började planera för deras död så kom ni in i vårt synfält.
- Men jag hade inget med det att göra sa hon med lätt panik i rösten
- Det är inte vad våra informationer säger och de är bra, riktigt bra, de hittade dig på femton minuter, och de säger att du var delaktig. Vi tar det väldigt personligt när någon stämplar mot våra barn, så får vi göra något åt det
- Men, men jag hade inget med det att göra jag lovar
Hon lät lätt panisk på rösten och hon stirrade på mig, sen på Rebecka som hade en stålhård blick i ögonen
- Du tror att du kommer komma ut ur detta rummet levande sa Rebecka med låg röst. Den dagen du tänkte tanken att du skulle döda våra barn den dagen skrev du under din egen dödsdom
Hon satte handen på låret och drog ett av sina svärd, hon lade det på bordet och tittade på kvinnan med mord i blicken
- Men jag hade inget med det att göra, jag lovar, jag var emot det från början jag lovar. Ryssen agerade på egen hand.
- Nej han var som du sa galen, han skulle aldrig ha kommit på en sådan ide själv
- Nej sa hon och stirrade på svärdet med en darrande blick
- Jo som vi sa våra informationer är aldrig fel
- Denna gången är de fel jag hade inget med det att göra, ni måste tro mig jag hade inget med det att göra.
- Vem var det då? Om det inte var du?`
- Jag vet inte
- Fel svar sa Rebecka och drog fram det andra svärdet. Nå sa Rebecka vad skall jag börja med?
- Ena örat tycker jag
- Nej hon slog händerna för öronen
- Näsan i stället då?
- Ja hon kommer att ha svårt att skydda både och sa jag
- Snälla sa hon och tittade på drottningen hjälp mig
- Du vet att vi står över henne, hon kan inte ge oss order om varken det ena eller det andra, nå näsan eller öronen?
- Jag vet inte sa hon med skräck i rösten, men ingen kan godkänna en sådan order mer än nummer 1 eller nummer 2
- Vi har redan pratat med nummer två, han säger också att det var du
- Nej de ljuger, jag har inte den makten, jag lovar jag har inte det. Då måste det vara nummer ett
- Det blir ju lite svårt för dig att bevisa det eftersom ni inte vet vem nummer ett är eller hur? Vi kan ju inte direkt knacka på dörren hos den personen.
- Snälla, snälla jag hade inget med det att göra, ja att försöka döda drottningen och hennes familj har jag fått order om men inte era barn jag är inte galen
- Men du var galen nog att försöka döda drottningens familj
- Ja det är patetiska, vi skulle sätta en av våra lojala på tronen sen hade vi haft ännu mer makt.
- Så drottningen är patetisk sa jag
- Ja en inavlad släkt där alla är släkt med alla
Drottningen stelnade till, jag la min hand på hennes och lutade mig fram lite
- Så er nummer ett har gett dig order att döda kungafamiljen
- Ja hela innersta rådet var överens om det
- Vilka mer försöker ni döda?
- Vissa skall dö andra skall vi få avsatta, vi har gjort Amerikas president senil, vi kommer försöka avsätta Gorbatjov osv.
- Och ni försökte döda drottningen
- Ja utan tvekan, men jag skulle aldrig gå med på att döda era barn jag är inte galen
- Det kan man diskutera när du var beredd att döda drottningen och hennes familj. Jag tror att hon kommer att öppna Towern bara för dig sa jag
- Va!?
- De kommer låsa in dig och kasta bort nyckeln och sen kommer du försvinna. All den makten du har nu kommer att försvinna, du kommer aldrig mer att få känna dess sötma igen. Du kommer att tyna bort och dö ensam och övergiven
Hon stirrade på mig sedan på drottningen och sedan på svärdet som Rebecka höll i handen. Hon kastade sig fram mot svärdet, Rebecka flyttade på det med en snabbhet så att allt såg suddigt ut.
Sen så låg ett av sekreterarens öra på golvet. Det hade gått så fort att hon inte först insåg vad som hänt sen såg hon blodet och sen kom smärtan, hon satte en av sina händer för örat och skrek.
Jag lutade mig fram och tryckte på hennes hals och hon slutade skrika. Hon hade fortfarande munnen öppen och stirrade på oss. Jag helade såret och det slutade blöda.
- Det var ena sa Rebecka, du ville att jag skulle döda dig, men det nöjet överlämnar jag till Drottningen, snälla försök igen så åker andra örat med
Hon stirrade på Rebecka och satte sig igen. Drottningen tittade med hat och avsky på henne
- Behöver ni mer?
- Nej sa jag
- Bra, ta bort detta kräk från min åsyn, ta med örat och sätt upp det på väggen i hennes cell. Skicka henne till den underjordiska bunkern
Kvinnan på andra sidan stirrade på henne och svimmade. Två vakter gick fram och lyfte upp henne och en av dem plockade upp örat de lyfte ut henne ur rummet och dörren stängdes
- Det var bra spelat sa hon
- Tack, vi misstänkte att hon satt på information som hon hotade att avslöja om du fört samtalet, vi vände på steken och fokuserade på oss i stället och skrämde henne så att du kunde få vad du behövde
- Inavlade minsann sa hon med en föraktfull röst, hon skall få för inavlade
- Vad är bunkern som skrämde henne så? Frågade jag
- Det är det hemligaste fängelset i England, hon kommer som du sa att försvinna där, ingen rättegång ingen show inför pressen
- Det kommer att göra henne galen hon lever för sin makt och den makt hon vill begagna sig av
- Hon kommer att leva i en cell som är 2*3 meter och med ständigt ljus, så ja hon kommer att bli galen och det är en lätt väg ut för henne
- Mm med ett öra mindre sa jag
- Tja sa Rebecka hon förtjänade det
- Ja verkligen sa drottningen, du är snabb med det
- Ja sa Rebecka och log
- Skall vi gå upp till de andra sa jag
- Javisst sa drottningen hurtigt och reste sig
Hon tog ett steg över en blodpöl, och gick ut genom dörren och vi följde efter henne uppför en trappa, vi gick en annan väg än innan och kom in i ett bibliotek. Vi gick genom rummet.
När vi kommit halvvägs så stannade jag och gick fram till bokhyllan tittade. Där stod fem dagböcker blandade med en massa andra böcker. Jag drog ut den ena och tittade på den. Rebecka kom fram till mig och tittade. Ett leende spred sig över hennes läppar
- Det var som fan sa hon
- Mm det kan man säga sa jag
- Vad är det där sa drottningen
- Det är böcker som vi skulle vilja få av dig
- De där?
- Ja dessa, se det som betalning för de tjänster vi gjort för dig
- Jag hade tänkte skänka er Kanada för era tjänster sa hon med ett leende
- Nej det räcker med dessa sa jag
- Varsågoda sa hon och log, det är ett billigt pris för det ni gjort för mig
- Tack sa jag och log
- Skall vi fortsätta sa drottningen
- Javisst sa vi
Jag plockade ner böckerna från hyllan, jag tog med mig böckerna under ena armen och gick efter henne. Vi gick genom ett antal rum till innan vi kom fram till det rum där de andra satt.
Vi gick in och satte oss i soffan igen. Jag la böckerna på bordet och Mary tittade på mig och jag nickade. Drottningen tittade på oss och log
- Vi England tackar er för era tjänster, ni har räddat livet på oss och därmed England. Ni har fått de där dammiga böckerna som betalning, men det räcker inte. Nämn vad ni vill ha så är det ert
- Din vänskap sa Rebecka eller rättare sagt er
- Va?
- Vi vill bara ha din vänskap sa Rebecka, vi behöver inget annat
- Men vill ni inte ha något annat?
- Nej tack sa Rebecka, er vänskap är det vi vill ha som belöning
Hon tittade på oss med en intelligent blick. Och sen började hon skratta
- Ok min vänskap, det låter lite men ni kunde inte fått något större, jisses ni är duktiga, jag känner mig som ett litet barn i jämförelse med er. Men är det vår vänskap ni vill ha så har ni den
- Tack sa vi och bugade
- Nej ni skall aldrig buga för mig
Mary hoppade till och stirrade på drottningen
- Nå skall vi diskutera nästa kollektion av kläder som ni skall leverera, jag har lite önskemål på diverse kollektioner
- Javisst sa Rebecka
De två kvinnorna och de andra kvinnorna började prata upphetsat med varandra. Drottningens man kom fram till mig och tittade på böckerna
- Jag har försökt läsa dem en gång men jag fattade ingenting
- Det är inte konstigt, de är kodade
- Ok av vem?
- Mona – Lisa och Leonardo Da Vinci
- Förlåt?
- Du hörde rätt, din fru kommer att förklara närmre senare men vi är deras reinkarnationer. Det pågår ett krig därute och vår uppgift är att bringa balans mellan de olika familjerna i världen mot Sällskapet, jag börjar dock ana att de inte är ensamma om att jaga världsherravälde
- Ok en skuggregering
- Mm er sekreterare var en av dem som skulle se till att de fick mer makt. Vi stoppade henne och därmed även sällskapet det är den tredje personen på kort tid som vi stoppar utan att det är vi som stoppar dem, eller den förste fick vi faktiskt tillåtelse att stoppa av dem för han försökte döda våra barn. Därför blev jag överraskad att de försökte det här också, men de har kunnat göra som de vill så länge att de tror att de är orörbara
- Men ni skall stoppa dem?
- Både ja och nej, vårt uppdrag om man nu vill kalla det för det är att skapa balans mellan familjerna och Sällskapet. Finns det balans så blir ingen för mäktig, vi vill inte ha makten och det kan inte de andra förstå
- Hm det var en ovanlig inställning, ni har redan makt
- Ja det har vi men vi jagar den inte, vi försöker använda den för att bringa balans som sagt. Men som jag sa innan jag tror inte att det bara är Sällskapet som drar i trådarna
- Så ni är reinkarnationer av de där två historiska personerna
- Ja det sägs så i alla fall sa jag och vi har fått tillräckliga bevis för att det är så, i början så fattade vi inte riktigt vad det innebar, vi fick en hel del information som var felaktig, sen började vi hitta de här böckerna och fick mer kött på benen, de gjorde en galen resa genom livet tillsammans, de gifte sig när de var fjorton år gamla, sen levde de till de var runt nittio, ja jag vet att det står i historieböckerna att Leonardo dog när han var runt 60 men det är inte sant, han och hon levde lyckliga tills de var runt 90
- Har du bevis för det?
- Ja och det har Vatikanen också kan man säga men de kan inte läsa de där böckerna, det finns bara två personer som kan göra det, jag och Rebecka. I de där böckerna finns fantastiska berättelser om de två. Om vi ens får uppleva 10% av de upplevde så kommer vårt liv att bli spännande
- Är det inte redan det?
- Jo förvisso men än så länge så är vi inte nära dem
- Det låter spännande
- Ja det är det
- Nej Niklas skall vi åka hem igen så att barnen kan sova ordentligt?
- Ja visst sa jag och log
Vi reste oss och drottningen och hennes man tackade oss för all hjälp som vi givit. Vi gick ut från slottet och satte oss i vår bil och åkte iväg. Bilresan hem till slottet tog ungefär en timme innan vi var framme.
Vi gick ur bilen och in i slottet, vi gick upp till barnens rum. Vi la barnen i sängen och gick ner till köket. Mary stannade kvar hos barnen, hon sa att hon tänkte vila en stund tillsammans med barnen. Vi kom ner till köket och Rebecka bad mig laga något att äta.
Jag lagade mat och vi satte oss vid bordet och åt. När vi ätit gick upp till en av salongerna och satte oss. Vi pratade om dagen och drack kaffe. Mary kom ner och sa att barnen var vakna.
Vi gick med henne upp och barnen fick mat, vi satt en stund och lekte med barnen, vi pratade med Mary om dagen och hon svarade utifrån sin synvinkel. Vi la barnen och gick in på vårt rum.
Vi klädde av oss finstassen och packade ner dem i våra väskor. Jag tittade på Rebecka där hon stod i bara underkläderna och jag beundrade hennes vältränade kropp och jag gick fram till henne och kysste henne. Jag lutade mig fram och tog henne i min famn.
Jag smekte hennes rygg och kramade hennes rumpa, hennes händer smekte min rygg och vi stod så en god stund och bara njöt av varandras närhet. Efter ett tag så övergick vårt kyssande till hetare beröring och vi la oss på sängen.
Jag låg överst och jag kysste och smekte hennes kropp. Min tunga letade sig fram till hennes bröst och jag tog hennes ena bröstvårta i min mun och jag slickade och sög på det.
Jag fortsatte min lek med hennes bröst. Mina händer letade sig ner till hennes klitoris, jag började smeka den och Rebecka stönade högt. Jag slutade leka med hennes bröst med min mun och jag la mig mellan hennes ben och jag började slicka henne med min tunga.
Vi lät den sexuella spänningen släppas loss och vi började lysa båda två. Mitt slickande ökade i intensitet och Rebecka stönade ännu högre nu och jag ökade trycket i mitt slickande.
Rebecka lyfte på sin rumpa så att jag skulle komma åt hennes fitta bättre. Jag kände att Rebecka var nära och jag slickade hårt och fort nu. Hennes orgasm kom hårt och fort, orgasmen sköljde över oss och Rebecka öppnade munnen i ett tyst skrik.
Jag fortsatte mitt slickande tills hon bad mig sluta slicka henne. Jag kröp upp till henne och la mig bredvid henne och kysste henne. Hon smekte mig och kröp ner mellan mina ben och tog min kuk i sin mun.
Hon började slicka och suga mig. Jag slöt mina ögon och kände hur jag flöt bort. Hennes mun och tunga bearbetade min kuk så att jag växte mig stor och redo. När Rebecka kände att jag var redo så slutade hon att suga mig och kröp upp på mig och satte sig grensle över mig och förde in min kuk i sin fitta.
Hon började rida mig och vi hängav oss åt älskogen. Hon ökade takten i sitt ridande och jag smekte hennes rumpa. Jag tog tag om hennes skinkor och klämde åt.
Vi kände hur hennes orgasm närmade sig och jag tryckte till och min kuk kom så djupt i henne som det gick. När jag gjorde det så kom hon i en orgasm som la sig som en varm filt runt oss. Jag tog över knullandet och tog henne genom hennes orgasm.
När den ebbade ut så bytte vi ställning, hon ställde sig på knä framför mig och jag satte min kuk mot hennes fitta och förde in den i henne. Jag tog tag om hennes höfter och började knulla henne lugnt men hårt.
Jag tog henne så ett tag tills hon bad mig att öka takten och jag gjorde som hon sa. Sen ökade jag lite till och jag kände hur det började ila i min kuk. Jag kände hur min orgasm känsla spred sig från testiklarna och ut i kroppen.
Rebecka stönade att jag skulle ta henne ännu hårdare och jag ökade ännu mer och jag kände hur min sperma sprutade ur mig i en kaskad av njutning. Samtidigt som jag kom, kom också Rebecka och vi njöt av våra och varandras orgasmer. Vi återkom till verkligheten och jag lutade mig fram och kysste henne i nacken och jag viskade i hennes öra
- Jag älskar dig hjärtat mitt
- Detsamma hjärtat
Vi stod så där en stund innan vi gick ut på toaletten och duschade. När vi duschat färdigt så gick vi in i sovrummet och la oss i sängen. Vi pratade om allt möjligt en lång stund innan Mary kom in i rummet, som tur var så låg vi under täcket och hon meddelade att barnen vaknat och att det var dags för mat igen. Mary gick ut och vi reste oss ur sängen och gick in i barnens rum. De fick sin mat och när de somnat igen så gick vi tillbaka till vårt rum. Vi la oss i sängen igen. Rebecka kröp in i min famn igen och vi somnade nästan direkt.
Fler noveller av samma författare
