Den där dagen....Bok 5 Föräldrar Kapitel 16
Kapitel 16
Vi vaknade på morgonen och gick ner till köket och lagade frukost, vi satte oss och åt, vi var tysta, när vi ätit så gick vi upp sängen igen och la oss. Vi låg där och tittade i taket och sa fortfarande ingenting.
Vi visste båda vad vi väntade på, telefonsamtalet som skulle tillåta oss att åka till Rom. Vi saknade barnen och vi kände båda två en frustration över att inget hände.
Vi slumrade till, det märktes att vi inte hade fått sova ordentligt på ett tag. Vi vaknade ett par timmar senare och reste oss upp och gick ner till träningsrummet, vi plocka fram ett par svärd och gav oss hän i träningen. Vi höll på i ungefär en timme.
När vi var klara så gick vi upp till badrummet. Vi duschade, jag stod bakom henne och jag smekte hennes kropp och jag lät mina händer vandra över den. Hon lutade sitt huvud bakåt mot mig och jag koncentrerade mig på hennes bröst. Jag lekte med hennes bröstvårtor så att de stelnade till.
Hon stönade och jag fortsatte, hon gned sin rumpa mot mitt och min kuk stelnade till som svar på hennes gnidande. Jag lät min ena hand leta sig ner mellan hennes ben och jag började leka med hennes klitoris.
Jag smekte den med fingrarna och Rebecka stönade högre nu och jag ökade takten i smekandet, vi började lysa båda två när vi släppte på våra spärrar och gav oss hän till njutningen.
Jag lät mitt ena finger glida in i hennes fitta och jag började pulla henne. Hon särade på benen mer så att jag kom till bättre. Jag ökade takten i pullandet och jag lekte med hennes bröst samtidigt.
Jag lutade mig fram och bet henne mellan nacken och axeln. När jag gjorde det så kom Rebecka, jag kände hur orgasmen sköljde över henne. Jag fortsatte pulla henne genom orgasmen. När hon kommit färdigt så vände hon sig om och jag kysste henne. Och drog sig bakåt och sjönk ner på knä och hon runkade min kuk ett par gånger, precis som om hon ville lära känna den igen.
Hon lutade sig fram och tog mig i sin mun och började suga mig. Hon lekte lätt och långsamt med ollonet, hon varvade sitt sugande och slickande med att runka kuken.
Jag kände hur min kuk var mer än redo för att komma in i hennes fitta, att få känna hur den kramade om min kuk och hur hennes värme skulle ta emot mig som en filt om hösten.
Jag drog upp henne på fötter och kysste henne länge, hon fortsatte leka med min kuk med sin hand genom hela kyssen. Jag vände henne om och hon svankade. Jag tog tag i min kuk med ena handen och satte mitt ollon mot hennes fitta och tryckte till.
Jag lät min kuk glida in sakta, det var en magisk känsla att känna hur den kramade om min kuk, jag började ta henne med långsamma långa tag och hon började stöna tillsammans med mig. Jag hade mina händer på hennes höfter och jag ökade takten lite.
Vi fortsatte vårt knullande och vi glömde tid och rum, det enda som fanns var rörelserna i våra kroppar och stönandet när vi rörde oss, jag ökade takten ytterligare och nu tog jag henne hårt och fort.
Rebecka stönade högre och högre. Jag kände hur närmade sig och jag ökade takten ytterligare, och jag kände hur jag fick henne över kanten till orgasm. Hon stönade högt och hon kastade med huvudet när orgasmen red henne.
Jag fortsatte i samma takt och jag kände att hon kom igen och igen, hon hängde med huvudet nu och hon skickade en tanke till mig
- Jag orkar inte komma mer hjärtat spruta mig full ge mig din sperma, full mig
Jag eggades av hennes ord och jag ökade takten en sista gång. Jag kände hur ilningarna spred sig i hela mitt underliv. Jag kände att sperman sköt ur mig med en oanad kraft, jag kom med fem sex kraftiga sprut, jag tappade takten i knullandet och det blev nästan spastiskt.
Jag kände hur orgasmen ebbade ut. Jag stannade upp i mina rörelser och vi stod där och andades tungt båda två, vi fann varandras rytm och vi återvände till verkligheten.
Jag drog mig ur henne och hon reste sig upp och vi såg hur sperman rann ur henne och ner på golvet. Hon vände sig om och log mot mig och kramade mig och kysste mig
- Jag älskar att älska med dig hjärtat
- Detsamma hjärtat sa jag och log
Vi tvättade av oss och gick ut till vårt rum och klädde på oss. Vi gick ner till köket och jag lagade kaffe. När kaffet var färdigt så satt vi och tittade på varandra och log
- Jag älskar dig sa jag och log
- Och jag älskar dig hjärtat log hon tillbaka
- Du är den vackraste kvinna jag någonsin sett vet du det
- Tack hjärtat, du gör mig generad
- Jag säger bara som det är sa jag och log
- Vad gör vi om Gunther inte hör av sig idag?
- Då får vi vänta tills i morgon. Vi går inte ut idag utan vi äter hemma och väntar på att han skall ringa
- Ok har vi mat?
- Jadå hela kylskåpet fullt sa jag och log
- Bra då slappar vi idag och avvaktar och väntar. Jag tänkte ringa Mary och höra hur det går därhemma
- Gör du så jag går in i biblioteket och sätter mig
- Ok jag ringer
- Hälsa sa jag och log
- Det skall jag göra log hon tillbaka
Jag gick in i biblioteket och tittade på bokhyllorna. Det var länge sedan jag bara läste en för att det var kul. Jag plockade ner DET av Stephen King från bokhyllan och satte mig i soffan.
Jag öppnade boken och började läsa. Jag förlorade mig i sidorna och läste i rask takt. Rebecka kom tillbaka och tittade på mig
- Hur är det därhemma?
- Jodå det var bara bra sa hon och log. De håller henne på tårna, hon lät hälsa att hon läst färdigt och att hon bränt sidorna
- Bra sa jag och log
- Livvakterna hade tagit hand om de tre som försökt döda oss och barnen
- Bra det med sa jag och log
- Våra mödrar hade kommit förbi igår och de skulle komma idag med
- Va bra då får hon sällskap
- Ja men jag tror att hon föredrar att vara själv med barnen. Hon är så van vid att bestämma så hon har nog svårt att anpassa sig till att spela andra fiolen när de är där
- Jag tror nog att hon markerar om det behövs
- Det tror jag med. Men det är nog svårt för henne att säga till barnens mormor och farmor att de skall backa
- Jo så är det ju, de får hitta balans
- Mm precis det som vi försöker hitta
- De får reda ut det själv de är vuxna människor
- Ja jag håller med vi kan inte lägga oss i allt
- Nej precis
- Vad läser du förresten?
- Jag hittade DET i bokhyllan
- Aha ok har du mycket kvar?
- Nja en del jag läser rätt långsamt. Men jag kan speeda på läsningen om du vill
- Mm skulle du vilja det?
- Absolut hjärtat
Jag började speed läsa och en timme senare var jag klar. Jag log och gav henne boken, hon tog emot den med ett leende
- Tack hjärtat sa hon och log
- Ingen fara
Jag reste mig och gick bort till bokhyllan och tittade. Jag hittade en bok som jag inte läst och plockade ner den och satte mig i soffan igen. Jag öppnade boken och började läsa, vi försvann båda två i vårt läsande.
Vi satt där och läste, tills vi läst ut våra respektive böcker. Jag tittade på klockan den visade 16.00. Jag tittade rakt fram och började känna mig rastlös. Jag visste att denna känsla inte var bra men jag kunde inte hjälpa att kände mig rastlös.
Jag funderade på vad det var som drog ut på tiden. Med tanke på vad vi fått reda på om Sällskapet. Så kände jag mig ambivalent om vilket makt de egentligen hade?
Var det helt enkelt så att de agerade som att de var större än vad de egentligen var? Och att med det skuggspelet lyckades att manövrera ut regeringar världen över.
Frågan var vad som hände om vi tog bort mellanlagret. Hur lång tid skulle de behöva för att resa sig igen? Eller skulle vi plocka bort den innersta kärnan, skulle vi bara ta bort vissa eller skulle vi ta bort alla samtidigt?
Oavsett hur vi gjorde så måste vi göra det synkroniserat. Utan att någon visste vad som skulle hända, vi fick inte avslöja något för någon. Det var nedstämmande att vi inte kunde lita på människor. Inte ens de som stod oss nära, jag tänkte på min anklagelse mot Berit.
Den hade gjort ont på både henne och mig men jag hade inte haft något val? Jag tänkte på det kommande mötet med Drottningen. Att vi skulle träffa den som representerade Sällskapet i engelska kungahuset och vi kunde inte agera. Inte än, rastlös.
- Hur är det hjärtat? Sa Rebecka
- Jag är rastlös
- Jag märker det sa hon
- Mm du behöver inte ens läsa mig för att märka det
- Nej det strålar ut från dig sa hon och log
- Haha jag det kan jag tänka mig. Det är bara det att jag inte är så bra på att vänta, det är det som Yoshina påpekade mest för mig att jag inte har något tålamod. Då har det ändå blivit bättre. När jag var yngre så var det riktigt illa, jag skäms när jag tänker tillbaka på det. Yoshina sa alltid att jag var hennes bästa träning för hennes tålamod
- Haha så pass illa
- Mm sa jag och log
- Vad är det som gör dig rastlös?
- Väntandet
- Men vi kan inte påverka det. Det ligger inte i våra händer
- Jag vet men jag har svårt för väntandet. Vi vet vem de är, vi skulle kunna ta bort alla i sällskapet och få slut på det på fem minuter. Men då skulle vi rubba balansen och vi hade fått kaos. Då hade alla dessa ledare runt om världen fått fritt spelrum och då hade kanske kaoset blivit än värre än vad det är nu. Tar vi bort ledarna så kommer det att skaka dem under en period. Men de utser bara nya. Samma om vi tar bort mellanfolket, de kommer bara att bytas ut.
- Så är det
- Vilket innebär att vi aldrig kommer att få upprättat balansen och det gör mig rastlös och irriterad
- Nja jag håller inte med hjärtat
- Ok?
- Om vi tar bort ena eller andra ledet eller båda så tvingar vi dem till förhandlingsbordet, och vid förhandlingsbordet så kan vi påverka deras makt. Vi kan begränsa deras arbete och återupprätta balansen
- Vilket innebär att vi också kommer att få makt
- Det har vi redan hjärtat vi har massor av makt, är du rädd för den?
- Nja jag är rädd för att tappa perspektivet. Jag vet inte om jag är redo för sådan här makt
- Jodå hjärtat det är du. Du styr redan och du utnyttjar din makt hela tiden, du tänker inte på det bara. Jag tror att det är något annat som gör dig rastlös och irriterad. Du vill ha något att göra och du vill påverka skeendet, och sen så skäms du för att du anklagade min mormor för att vara med i Sällskapet. Frågan var legitim, hade inte du frågat så hade jag gjort det. Hon uppträdde väldigt märkligt och jag är fortfarande inte övertygad om att hon inte spelar något spel
- Litar du inte på henne?
- Nja jag vet faktiskt inte, det var något som lät fel
- Ok hur menar du?
- Det lät hur skall jag säga falskt?
- Ok ja något var det som lät fel
- Så förebrå inte dig själv. Jag trodde faktiskt att Igor skulle namnge henne
- Ok sa jag och tittade på henne, vi får helt enkelt undersöka det. Jag hoppas vid gud att vi har fel. För jag vet inte hur jag kommer reagera om hon sviker oss
- Nej inte jag i heller. Det kan vara någon helt annan anledning som gör att hon agerar så som hon gör
- En del i det tror jag är att hon inte har kontroll över oss längre. Vi skyltar inte med vem vi är hemma, de har inte insett eller förstått hur mycket vi vuxit, för att hemma så är vi Rebecka och Niklas. Vi har valt att ha den ingången till vem vi är för att ha en fristad. Men det börjar bli konstigt att spela detta spelet, vi kan inte ha dessa dubbla identiteter längre vi måste välja vem vi skall vara både hemma och borta.
- Ja du har nog rätt hjärtat. Vi har haft så låg profil att de fortfarande tror att vi är i behov av deras råd och stöd. Vilket vi faktiskt inte är längre. Vi måste nog som du säger välja. Frågan är vad väljer vi?
- Ja du har vi något val? Eller jag kanske skall säga realistiskt val?
- Nej hjärtat men frågan måste ställas eller hur?
- Ja skulle du vilja vara någon annan?
- Nej sa hon och log, skulle jag bara vara Rebecka så hade jag skrumpnat
- Ja sa jag och log. Det är kanske dags att vi visar dem därhemma vem vi faktiskt är, det kanske slutar med att vi bara har Jesper och Lotta kvar. Men för att vi skall slippa sådana anklagelser i framtiden så är det nog bäst att vi rensar luften och markerar vem vi faktiskt är. Vi får skylla oss själva för att det blivit såhär, vi har försökt leva ett dubbelliv och nu har det bitit oss i rumpan
- Ja sa Rebecka, vi trodde att vi kunde leva som du säger dubbelliv. För att vi inte riktigt ville ta ansvaret fullt ut för att vi älskar de som står oss nära för mycket.
- För mycket?
- Nja kanske inte för mycket men för tillgivet kanske. Vi har inte velat stöta oss med dem. Så vi har låtit bli att ta plats och det har gjort att vi inte kunnat markera skillnaden på oss och dem för det är en skillnad.
- Ja det är det och vi måste markera den. Annars så kommer vi att såra mer folk på vägen, så då är det lika bra att ta tjuren vid hornen och säga till dem att från och med nu så är det slut med att stryka på foten
- Ja sa Rebecka
Telefonen ringde, jag gick ut i hallen och svarade
- Hej det är Niklas
- Hej Niklas det är Gunther
- Hej
- Jag har nu fått besked från Kardinalen direkt
- Ok och vad sa han?
- Tja ni får fråga honom själv. Han vill träffa er i morgon bitti
- Ok var?
- I Vatikanen
- Så pass sa jag
- Mm ni kommer att bo på ett hotell i närheten av Vatikanen. Jag har bokat rum till er, kl.7 i morgon bitti så kommer det att komma en emissarie från Vatikanen att hämta er och ta er till Kardinalen
- Ok bra, är planet redo?
- Jadå det står på flygplatsen och väntar på er. När ni kommer fram till Rom så står det en bil och väntar på er som kommer att ta er till hotellet.
- Ok tack sa jag och log
- Jag har börjat med informationsinsamlingen om de personer som ni gav mig igår
- Ok vad har du fått fram hitintills?
- Ja du ni får läsa det själv men det är som en kropp som styr sig själv. Det känns som att hela sällskapet kan explodera precis när som helst. Vi skulle kunna luta oss tillbaka och låta dem förinta sig själv?
- Ok så pass?
- Ja det är en röra som är total. Jag tror inte att deras ledare har sådan kontroll som han tror att han har, efter vad jag fått fram och då har jag bara skrapat på ytan så har de vuxit för fort och för snabbt för att behålla kontrollen över organisationen
- Ok det är både bra och dåliga nyheter. Vi får se vad vi har när du skickar allt. Fortsätt gräva
- Jadå såhär kul har jag inte haft på länge sa han och skrattade
- Bra sa jag och log, tack för hjälpen
- De är rädda för er bara så du vet. De är riktigt rädda för er. Kardinalen antydde det när jag pratade med honom
- Ok sa jag, vad grundar du det på?
- Hur han pratade med mig. De var inte beredda på er, de trodde att ni var unga och oerfarna och att ni inte var att räkna med. Ni har bevisat dem att de hade fel och de vet inte hur de skall hantera er
- Bra sa jag och log, då har vi fler att sätta på plats
- Va?
- Nja ett internt skämt som vi kan ta en annan gång. Men bra att de är rädda, det skall vi utnyttja tillfullo
- Bra sa Gunther, vi hörs
- Det gör vi, och fortsätt ha roligt
- Detsamma sa han och la på
Jag la på luren och log. Rebecka stod bakom mig och hon log hon med
- Så de är rädda för oss?
- Mm hjärtat. Vi har spelat vår låga profil väl, nu är det dags att de inser att den bara är en fasad
- Ja sa Rebecka. Jag får hitta en sjal och det var tur att jag köpte byxor igår
- Ja just det, ni får inte ha på er vad ni vill i Vatikanen
- Nej sa hon
- Då går vi och packar?
- Javisst
Vi gick upp för trapporna och in i sovrummet. Vi kastade ner våra saker i väskorna och gick ut från huset, vi vinkade till oss en taxi och åkte ut till flygplatsen. Vi gick ombord på planet och det lyfte och flög oss söderut mot Rom.
Resan tog knappt 40min sen landade vi igen. Vi gick av planet och en bil stod och väntade på oss. Vi lastade i våra väskor och bilen körde iväg. Resan intill hotellet tog längre tid än vad flygresan från Florens hade tagit.
Bilen stannade utanför hotellet och vi tog våra väskor och gick in. Det var ett lyxigt hotell och personalen tittade lite överlägset på oss när vi gick in. Vi gick fram till receptionen och jag sa våra namn
- Count och Contessa Medici
- Va?
- Count och Contessa Medici, ni skall ha en svit bokad i vårt namn sa jag med ett leende
- Erh vänta lite. Hon knappade på en dator och tittade på mig
- Är det något problem?
- Nej då. Här har vi bokningen, två nätter med öppen bokning
- Tack
- Ni har fått bröllopssviten, jag får gratulera
- Haha tack men vi har varit gifta ett tag. Det är vår sekreterare som gör sådär ibland, jag kan tänka mig att det är ert dyraste rum?
- Ja herrn sa hon och log. Vill du boka om till ett billigare rum?
- Nej då det blir utmärkt sa jag och log
- Ok här är er nyckel. Piccolon kommer att visa er upp till ert rum, hon vinkade på en ung man
- Tack sa jag. Vi skulle vilja ha väckning till klockan 6 i morgon bitti, när öppnar restaurangen för frukost?
- Kl7
- Då skulle vilja ha frukost på vårt rum kl6.15 i morgon
- Ok sa hon och gjorde anteckningar
- Tack. Det kommer att komma en representant från Vatikanen kl7 i morgon bitti vi skulle vilja att ni meddelar oss direkt när han är här
- Vatikanen. Javisst, hon antecknade vidare
- Kan ni rekommendera en bra restaurang i närheten?
- Vår restaurang på hotellet är alldeles utmärkt
- Det tror jag säkert sa jag med ett leende. Men det är första gången vi är i Rom så vi kommer att ge oss ut på en runda, och då kommer vi kanske äta ute på stan
- Aha javisst herrn. Jag rekommenderar Scala vid Colosseum
- Tack sa jag
Vi följde efter Piccolon in i hissen. Han tryckte på den översta knappen och hissen åkte uppåt. Vi kom fram till vår våning och han gick ut och visade oss fram till dörren och öppnade den.
Han bar in våra väskor och jag gav honom dricks. Han stirrade på sedeln och bugade sig och gick iväg. Vi gick runt i sviten och jag kunde inte låta bli att le. Det var pråligt och nästan vulgärt.
- Han har humor den gode Gunther sa Rebecka och log
- Mm det har han och jag log jag med
- Nå skall vi ge oss ut i Rom?
- Ja varför inte. Vi har en del tid att slå ihjäl då kan vi lika gärna leka turister
- Precis sa jag Rebecka och log, vi får känna historiens vingslag
- Ja precis
Vi satte våra väskor på golvet och gick ut ur rummet. Vi steg in i hissen och åkte ner till bottenplan, vi lämnade in nyckeln och gav oss i staden. Jag hade tagit en karta över Rom i receptionen och jag tittade på den.
Vi vinkade till oss en taxi och bad chauffören att köra oss till Colosseum. Han körde genom stan och vi kom fram till Colosseum och gick ur bilen, vi tittade på den stora byggnaden och vi gick in.
Vi tillbringade en halvtimme där och det var som om man kunde känna historiens vingslag. Vi gick ut och följde kartan och tittade på en del andra sevärdheter. Vi hade gått runt i ca två timmar när något drog i mig.
Jag tog Rebecka i handen och ledde henne med mig. Vi gick in bland bakgator och folk tittade på oss som om vi var inkräktare i deras värld, vi kom fram till ett hus och något med detta hus sa oss att vi skulle gå in
- Vad gör ni här sa en röst bakom oss
- Vi tittar sa jag lugnt
- Ni kanske skall turista någon annanstans
- Varför det frågade Rebecka lugnt
- Va?
- Varför skall vi turista någon annanstans. Jag börjar undra om det är något med vattnet i detta land som gör att folk hör illa
- Ja det börjar jag med tro sa jag
- Det är farligt här sa mannen och tittade sig omkring
- Jaså? Sa jag på vilket sätt?
- Det här är platsen där Da Vinci skapade Illuminati, och Illuminati är starka här och de gillar inte inkräktare
- Jaså så det var därför jag drogs hit sa jag
- Va?
- Som sagt något med vattnet. Jag fruktar inte Iluminati, de är en myt. Da Vinci gjorde mycket men han skapade inte Iluminati. Hans fiender sa att det var han men det är han faktiskt oskyldig till. Så om de hävdar att de går i hans fotspår så är de ute på hal is
- Är du galen? Frågade han hur vågar du säga så
- Därför att det är sanningen. Det var Vatikanen, eller element i Vatikanen som skapade Iluminati
- Vad fan säger du nästan skrek han
- Och när sen Da Vinci vände på steken. Och tog på sig att han gjort det och sen red på den vågen så blev Vatikanen förbannade. De hotade honom med att minst brännas på bål så han fick fly till Frankrike
- Ja just det sa Rebecka de bodde där i två år?
- Ja precis sa jag
- Vad fan yrar ni om?
- Saker som du inte har en aning om min vän. Men lyssna så kanske du kan lära dig något
- Va?
- Som sagt vattnet
- Mm
- Ja de spelade ut Vatikanen där. Jag tror att de gillade katt och råtta leken med dem, det gjorde så att tiden gick
- Mm han var väl lika rastlös som jag
- Haha det är inte omöjligt. Dagböckerna säger en del om det, Mona var lite irriterad på det kan man ana i dagböckerna
- Mm
- Men vad pratar ni om?
- Att det där huset är vårt
- Va?
- Jag sa att det där huset är vårt. Vi får kontakta Gunther om detta, vilken adress är detta? Frågade jag mannen
Han bara stirrade på mig
- Hör du dåligt, vilken adress är detta?
Han sa adressen och jag la den på minnet
- Jag vill gå in sa Rebecka
- Jag med sa jag
- Ingen kommer in i det huset
- Tro mig min vän vi gör
- Försöker ni så kommer det att drabba olycka över er
- Nja vi får väl se sa jag. Du kanske skall springa och hämta dina vänner
- Nu går vi in sa Rebecka och började lysa
- Javisst sa jag och jag började lysa jag med
Mannen stirrade på oss så att hans ögon nästan hoppade ur sina ögonhålor.
- Madonna sa han, ni har kommit
- Ja det har vi min vän, så spring iväg nu
Vi gick upp för de tre trapporna och vi satte varsin hand på handtaget. Vi tryckte ner handtaget. Dörren öppnades och vi gick in. Huset var enormt slitet. Det låg en massa damm och smuts överallt, vi gick in i huset och dammet började virvla runt för varje steg vi tog.
Vi kunde känna hur detta huset pulserade när vi gått in. Det hälsade oss välkomna, om jag inte trott det var omöjligt så nästan jublade det. Vi gick genom första våningen och tittade in i de olika rummen, här hängde tavlor och stod en del olika modeller av uppfinningar.
Vi gick upp för en knarrande trappa och kom upp på andra våningen och fortsatte vår tur runt i huset. Vi bekantade oss med alla rummen i huset, det påminde om vårt hus i Florens.
Vi gick tillbaka ner till första våningen och öppnade en dörr ner till källaren och vi gick ner. Hade vi inte lyst så hade vi inte sett handen framför vårt ansikte. Vi kom ner till källarvåningen och vi tittade oss omkring.
Här var en massa tunnor och annat bråte. Vi tog oss fram försiktigt och vi var noga med att inte röra något. Vi kom fram till en vägg och vi tittade på varandra och jag tryckte till. Väggen öppnades och ett Sanktum visade sig.
Vi gick in och här fanns bokhyllor med böcker, vi log och gick fram till dem. Vi tittade på dem och började läsa. Vi läste snabbt igenom böckerna och där fanns egentligen inget nytt.
Rebecka tittade sig omkring och gick bort till ena hörnet i rummet och sjönk ner på knä, hon knackade på golvet och en lucka öppnades och därnere låg tre böcker.
Hon lyfte upp dem och visade dem för mig. Det var dagböcker. Vi tog varsin och började läsa, de handlade mycket om barnen. Katt och råtta leken med Vatikanen och Sällskapet. När vi läst färdigt så log jag
- Ibland skall man ha tur sa jag
- Mm sa hon med tårar i ögonen
- Jag förstår hur du känner det sa jag. Hon hade det inte lätt och Da Vinci var vansinnig på orättvisorna här i Italien. Han var trött på att bli anklagad för en massa som han var oskyldig till och han var riktigt förbannad för att folk behandlade Mona som skit
- Mm och hon älskade honom för den ilskan. De var dock tvungna att stanna för barnens skull, de hade stuckit tidigare om det inte hade varit för barnen
- Mm därför är jag glad över att Mary valde att stanna, de hade inte den lyxen
- Nej vi får inte glömma att de är de och vi är vi, det är andra tider nu och vi kan dra nytta av saker som de inte kunde göra. Da Vinci hatade Rom, han verkligen hatade Rom, jag känner det i kroppen och han skyllde det på barnen ett tag innan han kom till sans och så han skämdes för det senare. Han drack hejdlöst här och det var nära att Mona lämnade honom.
- Hon hatade också Rom sa Rebecka, både för vad det gjorde med henne och Leonardo men även med deras förhållande. De utsattes för prov här men de höll samman och kom starkare ut på andra sidan
- Ja vi tar med dagböckerna när vi går sa jag, de lämnar jag inte här
- Nej men Gunther har fått ett renoveringsobjekt till
- Vi köper hela kvarteret och renoverar hela skiten
- Ja jag håller med sa hon och log
- Det står ett gäng med människor därute
- Jag vet, vi fortsätter lysa så får vi se vad de vill
- Javisst sa hon med ett leende
Vi gick ut och ställde oss på trappan, framför oss stod ett tjugotal män som stirrade på oss. Den första mannen sjönk ner på ett knä och böjde på huvudet och de andra gjorde likadant
- Res er upp sa Rebecka
- Ni är de utvalda sa mannen
- Ja det är vi
- Ni har kommit tillslut för att rätta på det som blivit fel
- Ja sa jag
- Tack gode gud sa mannen, vad kan vi göra?
- Ni kan se till att ingen annan går in i huset. Vi kommer att renovera hela kvarteret så att ni får bättre bostäder. Men i detta hus kommer bara vi och våra arbetare in i
- Ja mästare sa han
- Bra, om ni är Illuminati så kommer vi att behöva er underrättelsetjänst för att få information, vi vill att ni skall lämna information åt oss. Ni kontaktar oss direkt på detta numret, jag räckte över ett kort. Var kan vi når er?
Mannen rabblade siffror som vi la på minnet
- Bra kontakta alla andra filialer i världen om att vi är tillbaka och vi vill ha all information i fortsättningen
- Ja mästare sa han, och tack för erbjudandet om renovering
- Den kommer att ske
- Tack mästare
- Vi skall till Vatikanen i morgon. Vi behöver all information som ni kan skaffa om Kardinal Vittorio och en karta över Vatikanen, en fullständig. Till i morgon kl6, jag sa hotell namnet och de nickade
- Ni har informationen i morgon
- Tack vi kommer tillbaka när ni minst anar det
Vi gick iväg och letade oss ut från bakgatorna. Vi kom ut vid Colosseum och hejdade en taxi, vi sa hotellnamnet och han körde iväg, han tittade på oss och undrade nog var vi varit.
Vi kom fram och vi gick in i lobbyn och fram till receptionen. Kvinnan bakom disken stirrade på oss
- Kan vi få vår nyckel sa jag med ett leende
- Vad har ni råkat utför, skall jag tillkalla polisen
- Nej då vi gick vilse och hamnade på bakgator som inte var så lämpliga, men vi klarade oss. Skulle du vilja reservera bord åt oss i restaurangen?
- Javisst vilken tid?
- Kl21 tack
- Ok då var det ordnat
- Tack sa jag och gick iväg till hissen
Vi tryckte på knappen till vår våning och vi gick ur hissen och bort till dörren. Vi gick in i sviten och direkt bort till duschen vi duschade av oss och bytte kläder, vi tog på oss med lämplig klädsel för kvällen.
Vi tittade på klockan och den var tjugo i nio. Vi gick ut ur rummet och åkte ner till lobbyn, kvinnan i receptionen tog emot vår nyckel och vi gick in i restaurangen och en hovmästare tog emot oss. Han visade oss till ett bord för två och vi satte oss. Han gav oss varsin meny och gick iväg
- Jaha hur sammanfattar vi dagen?
- Vi har fått vår egen spionorganisation, som jag tror kommer att vara ett bra komplement till Gunthers information
- Mm det tror jag med sa Rebecka
- Vi har fått tag på fler böcker och våra finanser har ökat med ett par miljarder
- Va?
- Ja alla de tavlorna och träskulpturerna skulle vi sälja dem så kommer vi att tjäna miljarder
- Ok men vi kommer inte sälja?
- Nej då men faktum kvarstår min kära civilekonom
- Haha touche
- Mm sa jag och log
En servitör kom fram till oss och vi beställde en tre rätters meny. Han nickade och gick iväg. Efter en stund så kom han tillbaka med vår dricka. Och vi skålade med varandra.
Vi pratade om barnen. Om allt gick som det skulle så skulle vi få träffa dem i morgon. Maten kom in och vi började äta. Vi kom fram till att den var god. Vi satt kvar länge och vi bröt upp vid halv tolv på natten.
Vi gick och hämtade vår nyckel och åkte upp till vår våning. Vi gick in på rummet och klädde av oss, vi stod nakna framför varandra, vi stod där i månljuset och tittade på varandra och vi började kyssas.
Vi la oss på sängen och fortsatte att kyssas och jag smekte hennes kropp och hon smekte min. Jag började slicka mig nerför hennes kropp, hon la sig tillrätta och delade på sina ben
Jag fann hennes kön med min tunga. Jag slickade hennes läppar och lekte med min tunga över dem, jag sög in dem i mun och jag särade på dem med min tunga och jag slickade i mig hennes safter.
Vi började lysa i takt med att passionen och erotiken växte. Jag fann hennes klitoris och jag slickade på den och lekte med den. Jag sög in den mellan mina läppar och Rebecka stönade högt.
Jag fortsatte att slicka och suga på hennes klitta och jag ökade trycket i mitt slickande och sugande. Rebecka stönade högre och intensivare, jag satte ett finger mot hennes anus och smekte det, hon började nu att skaka i låren.
Jag kände att hon var nära. Jag ökade trycket ännu mer och hon kom i en explosion. Hennes orgasm vätte ner min haka och jag fortsatte att slicka henne genom orgasmen och hon kom en gång till ännu kraftigare denna gång.
- Snälla sluta jag klarar inte mer
Jag slutade att slicka henne. Jag reste mig upp på armarna och tittade på henne, tårar rann igen längs med hennes kinder, hon hade ett leende på läpparna och jag lutade mig fram och kysste henne. Hon kysste mig tillbaka och hon tog tag om mitt kön och började runka mig.
Kuken växte direkt och hon satte den mot sin fitta. Jag tryckte till och min kuk gled in och jag började röra mig rytmiskt och vi stönade tillsammans. Jag tittade henne djupt i ögonen och jag försvann i hennes blick.
Vi fortsatte att älska och jag försvann i njutning, Rebecka var lika långt borta av värt älskande och vi fortsatte att älska. Jag ökade takten och Rebecka tittade tillbaka på mig och jag ökade takten ytterligare.
- Jag kan inte komma mer hjärtat de var så kraftigare innan orgasmerna
- Ok hjärtat sa jag
Jag ökade ytterligare och jag kände hur ilningarna kom och jag släppte alla spärrar jag tog henne hårt nu. Jag kände hur orgasmen var på väg, jag drog mig ur henne. Jag tog min kuk handen och började runka och jag kände hur sperman forsade ur mig. Jag såg hur sperman landade på hennes bröst, mage och fitta.
- Oh herregud sa jag
- Ja hjärtat det är väl passande såhär i skuggan av Vatikanen
- Haha ja verkligen sa jag
- Så mysigt att se dig runka det var ett tag sedan
- Mm sa jag
- Jag älskar att älska med dig
- Detsamma hjärtat
- Skall vi duscha?
- Javisst hjärtat
Vi gick ut i duschen och tvättade av oss och duschade av oss och torkade oss och gick intill sängen. Vi la oss i vår vanliga ställning och somnade
Fler noveller av samma författare
