Den där dagen....Bok 5 Föräldrar Kapitel 15
Kapitel 15
Vi vaknade på morgonen av att Mary väckte oss, Rebecka ammade barnen och sen bytte vi om och gav oss ut och sprang. Vi sprang vår långa runda. Vi kom hem och gick direkt ner i källaren.
Vi sparrade i ungefär en timme innan vi gick upp igen. Vi gick och duschade och när vi var klara så bytte vi om till vanliga kläder. Vi gick ut i köket och gjorde frukost, vi kallade på Mary när den var färdig. Vi satte oss och började äta. Vi tittade på Mary
- Jaha är du sugen på att sätta igång och läsa igen?
- Ja faktiskt
- Misstänkte det sa jag med ett leende
- Som jag sa igår det är en fascinerande berättelse, hade man publicerat den så hade ingen trott på det
- Nej det hade vänt upp och ner på en hel del, och Vatikanen hade fått krypa till korset om du ursäktar skämtet
- Haha ja det hade de verkligen fått göra
- Men smit du ner och läs vi tar hand om barnen. Det behöver du inte tänka på
- Ok sa hon och log vi ses senare
- Vi kallar när det är lunch sa jag
- Bra sa hon
Hon reste sig upp och gick ner i källaren
- Vad skall vi göra idag?
- Jag vet faktiskt inte. Det var ett tag sedan vi hälsade på Berit
- Mm men hon är upptagen av Bowels
- Jo förvisso
- Skulle du kunna tänka dig att åka till din moster och köpa skor?
- Javisst sa jag och log
- Bra då gör vi det
- Avtalat, sen glass?
- Haha ja varför inte
- Skall vi köra efter att barnen ätit?
- Ja det tycker jag
- Vad skall vi göra fram tills barnen vaknar?
- Jag har inte en aning. Kanske sola lite?
- Nej jag har inte tålamod till det
- Planera hur vi skall göra inbrott i Vatikanen?
- Hahaha ja det verkar roligare i alla fall
- Vi kan göra det samtidigt som vi sitter i trädgården
- Förvisso sa hon och log
Vi reste oss och gick ut i trädgården. Vi la oss i två solstolar och började planera vårt kommande inbrott av Vatikanen, vi spann den ena galna planen efter den andra. Vi hade hejdlöst roligt. Vi hörde barnen skrika till och vi gick in och matade dem. När de var klara så gick jag ner i källaren och in i Sanktumet
- Vi tänkte köra en runda, Rebecka vill handla skor
- Ok när kommer ni tillbaka?
- Jag vet inte men vi blir nog bara borta ett par timmar
- Ok jag sitter här
- Bra kom ihåg vad vi sa igår ta inte böckerna med dig upp däruppe
- Nej då ha så trevligt
- Det skall vi sa jag och log
Jag gick upp igen och Rebecka hade klätt barnen. Vi bar ut dem i bilen och satte dem i barnstolarna. Vi körde iväg och det var skönt att bara vara Niklas och Rebecka. Vi kom fram till min mosters affär och gick in
- Hej
- Hej hur är det?
- Jodå bara bra sa vi, hur är det själv
- Jodå det är bara bra, vad har ni på hjärtat?
- Rebecka behöver nya skor
- Aha jaså kom med här så får vi se om det finns något som faller dig i smaken
De gick runt i affären och Rebecka kom tillbaka med fem par skor
- Jaha vilka skall jag välja?
- Måste du välja?
- Nej egentligen inte. Men fem par verkar överdrivet
- Nej då hjärtat sa jag och log
- Ok då tar jag allihopa
- Ok sa min moster och log
Rebecka betalade och vi satte oss i hennes lunchrum
- Nå hur är det med er? Hur gick det i Spanien
- Jodå det gick ungefär som vi tänkt. Vi har ytterligare tre familjer bakom oss
- Bra vart bär det i väg nästa gång?
- Vi vet inte riktigt eller när det gäller familjerna så är det Tyskland som gäller men vi måste till England med. Sen har vi fått reda på vem som försökte döda barnen så vi skall ta hand om honom med. Sen så måste vi kontakta Vatikanen och begära att få läsa Leonardos och Mona – Lisas dagböcker
- Vatikanen?
- Ja de har den största samlingen av Da Vinci föremål i världen. De roffade åt sig allt de kom över när de dog.
- Aha ok och om de inte samarbetar?
- Då får vi ta till andra medel
- Och de är?
- Inbrott sa Rebecka
- Jisses. Ni är ta mig fasiken inte kloka sa hon med ett leende, men jag håller med er
- Tack det är du den första att göra
- Vad skall ni i England och göra?
- Vi skall träffa Drottningen
- Ok varför?
- För att hon skall adla oss och sen var det ett krav från henne, hon vill träffa oss en gång om året
- Hon vill vad?
- Träffa oss det är en lång historia. Allt började med att vi satte Delilas mamma på plats när vi skulle bli gudföräldrar åt hennes barn, det gillade inte tanten att utlänningar skulle bli hennes barnbarns gudföräldrar. Hon är mer höger än Attila hunnern. Så Rebecka och fann det för gott att sätta henne på plats. När vi gjorde det så hotade vi att lära drottningen att dansa jigg. Det spreds sig givetvis till drottningen så hon skickade en emissarie som ville förhandla. I den förhandlingen så bestämdes det att vi skall bli adlade, Mary och Bowels kommer att bli adlade, slottet slipper betala skatt i tio år, och att vi skall träffa henne en gång om året. Det sista var hennes ide.
- Herregud hotade ni drottningen av England?
- Nja vi förklarade för henne vem vi faktiskt är, och hon insåg att vi faktiskt har makten att lära henne att dansa jigg
- Skojar ni?
- Nej moster det gör vi faktiskt inte. Vi har den makten. Vi är de vi är och vi är ledare för familjerna och med kommer det en ansenlig makt, eller tyngd kanske. Att vara de utvalda är så mycket större än ni andra tror. Eftersom vi inte är sådana som slår oss själv för bröstet och skyltar med denna makten så har ni inte insett vad det faktiskt innebär att vara de utvalda.
Hon tittade på oss, och det var som om hon såg oss för första gången
- Det är nog för att ni är så unga, eller att ni som du säger inte bröstar upp er men jag får ställa om mitt huvud. Så ni kan få drottningen av England att dansa jigg?
- Ja inte bara hon utan de flesta av planetens ledare, vi vill inte göra det men om de sätter sig på tvären så får vi göra det
- Hahaha jisses ni har vuxit barn. Det är bara tre år sedan som ni satt här och jag trodde att jag skulle få en hjärtattack när jag såg dig. Nu sitter ni här och med lugn röst och berättar att ni kan få drottningar att dansa jigg, att ni om ni inte får som ni vill kommer att ”attackera” den mäktigaste organisationen i världen. Ni pratar om att ni kommer att få andra ledare att dansa jigg om de inte gör som ni vill
- Nej vi tvingar ingen. Men väljer de sida eller rättare sagt fel sida så får vi poängtera vem vi är, och det vill vi inte. Men måste vi så gör vi det
- Men ni håller så låg profil, hur lyckas ni med det?
- Vi har så mycket ”makt” att vi kan göra vad vi vill. Men vi vet också att den makten korrumperar så vi använder den så lite som möjligt, sen om vi inte gör så mycket väsen av så oss så kan vi flyga under radarn och folk underskattar oss och det ger oss en fördel
- Ok jag förstår
- Bra sa jag
- Men om ni har all denna makt som vi andra här hemma inte riktigt förstår, varför har vi då möten med cirkeln?
- Just för att hålla oss med fötterna på jorden så att vi inte skall fara upp i himmeln. Ni kände oss innan vi fick all denna makt så ni är inte påverkade av vem vi är. Ni håller oss förankrade i verkligheten så att säga. Som när ni läxar upp oss. Vi skulle kunna sätta oss emot men vi gör det inte för ni är vår livboj i det stormande havet, och just nu så stormar det rejält runt omkring oss
- Ok hur menar du?
- Sällskapet har börjat inse att vi inte är att leka med. De som styr Sällskapet nu är så korrumperade av sin makt att de inte vill lämna den ifrån sig, de har glömt vad sällskapet skapades för från början. Att vara en bastion mot ondska, att kämpa mot morerna, att vara balansen så att ingen ledare fick för mycket makt. Familjerna bildades för att påminna dem om att inte tappa fokus från det arbetet. Sen när våra anfäder dog och familjerna blev territoriella och bara brydde sig om sitt egen land, sin egen familj så roffade sällskapet åt sig makt och nu är balansen skev. Vi håller på att återupprätta den balansen i alla fall här i Europa, där de gamla familjerna finns, lyckas vi med det så är vi ett reellt hot mot dem.
- Jisses jag har inte riktigt förstått hur stort det var
- Det gjorde inte vi i heller från början. Jag trodde att det värsta jag skulle råka utför var min far, men han var ingenting jämfört med det som vi ställs mot nu. Och det var tur att vi inte visste det från början för då hade i alla fall nog jag sprungit och gömt mig
- Jag med sa Rebecka, Leonardo och Mona spelar husens spel 600år efter deras död och de har spelat det med och mot oss utan att vi förstod det från början. Sen när vi insåg det så kunde vi inte låta bli att bli imponerade. De visste precis hur de skulle göra för att vi skulle vänja oss långsamt vad det innebär att vara de utvalda, och nu är vi så indragna i det här att vi inte kan springa längre
- Jisses barn de har spelat oss alla
- Ja det har de och de har spelat Sällskapet med. För oavsett om familjerna har sett till sitt, så har de ändå kunnat hålla Sällskapet i någon form av status quo eftersom de sett till sitt, så har de när de skyddat sitt inte gett all makt till Sällskapet, de har fått kämpa för det. Och nu kommer vi och enar familjerna igen och då blir de rädda. Vi har nu hela medelhavet enat, eller vi saknar fransmännen men vi kommer att få dem att dansa jigg med. Vi är så pass starka nu att de familjerna som är kvar att ”övertala”. Inser att om de inte går med oss så kommer de att stå ensamma och kanske riskera att mista sin ”makt”, de inser dock inte att den makten är en illusion precis som all makt är en illusion
- Som jag sagt hela tiden ni har vuxit, och ni har vuxit snabbt
- Vi har inte haft något val
- Nej hjärtat nu får vi köra om vi skall hinna med allt innan det är dags för dem att äta igen
- Ok sa jag och log
- Hör av er sa min moster
- Absolut. Vi har möte i veckan med cirkeln så om vi inte ses innan så ses vi då
- Det gör vi
Vi gick ut ur affären och bort till bilen och satte in barnen. Vi körde iväg och ut på motorvägen. Vi kom fram till vårt glasställe och köpte varsin glass. Vi gick ut på bryggan och balanserade varsitt barn och en glass, vi satte oss på vår vanliga plats och tittade på de badande människorna
- Vi är förföljda
- Mm sa Rebecka, de är tre stycken
- Mm jag undrar vem det är som skickat dem
- Ja jag med, skall vi ta reda på det?
- Mm vi tar en av dem när vi kommer hem. För de lär förfölja efter oss dit med
- Ja med tanke på att de förföljt oss sen vi lämnade huset så
- Som sagt jag undrar vem som skickat dem
- Ja de är rätt klantiga. Det är nästan som om de vill att vi skall veta att de är där
- Eller så är de inte medvetna om att vi är de vi är
- Jo men ändå
- Ja de underskattar oss eller så vill de att vi skall släppa på garden
- Mm som sagt frågan är om vi inte skall vara lite hemliga. När vi plockar in dem
- Hur då menar du?
- Att vi tar på oss våra dräkter och skrämmer dem lite
- Ja varför inte sa jag och log
- Då kommer de där klantarna att kissa på sig. Vi kommer att förvirra de som skickat dem och vi är ”oskyldiga”
- Mm det är en bra ide hjärtat
- Då gör vi så
Vi åt upp våra glassar och gick tillbaka till bilen. Vi lastade in barnen, på en ingivelse så la jag mig ner på marken och tittade under bilen. Där var en bomb placerade under bilen. Jag reste mig upp och sa till Rebecka i huvudet
- Plocka ur barnen igen
- Ok
- Där är en bomb placerad under bilen
- Ok, nu är det andra gången någon försöker skada barnen
- Mm nu är jag arg
- Mm jag med. Det är nog dags att markera för sällskapet att nu får det vara nog
- Ja
Vi tog ut barnen ur bilen igen och gick därifrån. Vi gick bort till kiosken igen och vi frågade efter en telefon
- Det finns en telefonkiosk 300 meter ditåt sa tjejen i kiosken
- Ok tack sa jag och log
Vi gick åt det hållet som tjejen pekade och kom fram till kiosken. Jag lyfte på luren och ringde Berit
- Hej det är Niklas
- Hej hur är det?
- Jodå det är bara bra men du får hämta oss vid glasskiosken. Någon har placerat en bomb under vår bil
- Vad!?
- Ja så är det. Du får hämta oss så att vi kan komma hem
- Jag är där om tjugo minuter
- Tack
Jag la på. Jag tittade mig omkring och lyfte på luren igen och ringde upp Gunther
- Hej det är Niklas
- Hej du låter arg vad är det?
- Någon har placerat en bomb under vår bil när vi har barnen med oss. Nu har någon på andra sidan gjort oss arga. Vi kommer att vidta mått och steg, vi vill att du använder alla kontakter du har. Och ser till att Sällskapet får besked på att en gång är ingen gång men två gånger är två gånger för mycket. De får ta konsekvenserna av sitt agerande
- Ok jag förstår och håller med. Jag skall se till att de får budskapet
- Tack, vi hörs
- Det gör vi
Jag la på igen och lyfte på luren igen
- Hej det är Niklas, jag vill ha 30 livvakter runt mitt hus så fort som möjligt
- Ok de kommer under dagen
- Tack
Jag la på luren och tittade på Rebecka hon nickade. Vi gick tillbaka till glass kiosken och jag lämnade över Isabelle till henne. Sen släntrade jag bort till bryggan, jag öppnade Shuken och sökte av området. Jag hittade vad jag letade efter. Jag gick tillbaka till Rebecka och satte mig. Jag tog Leonardo i famnen
- Hundra meter till vänster står en av dem. Han plockar vi och lägger i bakluckan när Berit kommer
- Ja sa Rebecka hårt, skall du eller jag ta honom?
- Jag gör det, skydda barnen
- Ok
Vi satt där och väntade. Vi såg Berit svänga in på parkeringen och vi gick bort till bilen. Jag tittade på Rebecka och hon nickade. De satte in barnen och jag försvann. Jag sprang fort runt en träddunge, jag märkte att mitt mål tvekade och visste inte riktigt vad han skulle göra.
Hans tvekan gjorde att jag kunde smyga mig på honom. Jag slog en gång och han dråsade ihop. Jag tittade på honom han såg alldaglig ut. En vit man i trettioårsåldern, jag sökte igenom honom och hittade en fjärrkontroll.
Jag tog den i handen och la den i min ficka. Jag lyfte upp mannen och la honom över axeln och sprang åt andra hållet. Jag kom fram till en liten väg. De andra stod där och väntade på mig, jag la mannen i bagaget och stängde luckan.
Jag tog fram fjärrkontrollen och tryckte på knappen. Vi hörde en högsmäll och såg en eldpelare slå upp, jag la tillbaka fjärrkontrollen i fickan på mannen. Jag hoppade in i bilen och vi körde iväg
- Varför sprängde du bilen? Frågade Berit
- Det kanske vilseleder de andra som förföljde oss och de lämnar landet och inte saknar honom där bak
- Aha ok
Vi körde under tystnad resten av vägen hem. Berit körde in på grusvägen och de bar in barnen. Jag lyfte ut mannen ur bilen och bar ner honom i källaren och låste in honom i skrubben där vi haft Rebeckas pappa. Jag gick upp till de andra och vi satte oss i matsalen
- Nå hur gör vi nu sa Berit
- Vi kommer att förhöra honom därnere. Jag tror dock inte att han vet så mycket men vi kommer att förhöra honom sen lämnar vi över honom till våra Medici vakter så får de ta hand om honom, och göra vad som passar sig. Nu har de gått för långt om det är sällskapet och vi har varnat dem att nu är det nog
- Vad kommer ni att göra?
- Visa dem att det inte lönar sig att attackera vår familj
- Och vad innebär det?
- Att vi kommer att vidta mått och steg för att de inte skall göra om det
- Sluta vara så hemlig säg vad ni kommer göra
- Vill du verkligen veta det?
Hon tittade på mig och sen på Rebecka och sen tillbaka på mig
- Ja jag vill veta
- Vi kommer att stoppa de som gjort detta mot oss. På ena eller andra viset så kommer vi att visa dem att nu får det vara nog, om det så innebär att vi kommer att starta ett blodbad så kommer vi att göra det
- Ok då vet jag det
- Vi får förvarna Mary sa jag
- Ja sa Rebecka. Jag packar våra väskor så att de är klara när vi får besked
- Bra jag hämtar Mary
Jag gick ner i källaren och in i Sanktumet
- Hej hur långt har du kommit?
- Hej jag är klar med tredje boken och börjat med den fjärde
- Ok du måste komma upp sa jag, det har hänt saker
- Ok?
Jag gick ut ur rummet och uppför trapporna, Mary följde efter mig och hon satte sig vid bordet.
- De har försökt att döda oss igen
- Ok, vad skall ni göra?
- Vi kommer att vidta mått och steg
- Jag förstår
- Det kommer att finnas 30 livvakter runt huset. Det skall mycket till för att någon skall komma förbi dem, ni kommer att vara säkra här
- Ok
- Jag och Bowels kommer att vara här med
- Ok sa jag
- Så då har jag packat sa Rebecka. Vi tar vapnen sen
- Ja sa jag, jag går ner och inleder samtalet med honom vi har därnere
- Bra sa Rebecka, jag ammar barnen sen så ringer jag Gunther och säger till honom att planet skall vara här och vänta på oss
- Ok
Jag gick nerför trappan och bort till skrubben jag öppnade dörren och tittade på mannen, jag väckte honom
- Hej sa jag på engelska
- Hej sa han på knackig engelska
- Ryss? Frågade jag på ryska
- Ja sa han
- Ok vem arbetar du för?
- Ingen
- Ok det var ju spännande sa jag så du valde att bara sådär random placera en bomb under en bil?
- Vad menar du?
- Vad jag menar är att du placerade en bomb under vår bil och sen så säger du att du inte arbetar för någon?
- Nej jag arbetar inte för någon
- Ok som sagt spännande. Med tanke på vad jag hittade i era fickor så tror jag inte på dig. Du får välja hur det kommer att sluta, antingen så berättar du vad jag vill veta. Eller så gör du det inte, men oavsett vad så har du gett dig på min familj och det gillar inte jag. Så du kommer att utsättas för en hel del smärta. Jag misstänker att du tillhör den ryska maffian så du är van vid smärta och du kommer inte säga något. Mig spelar det ingen roll om du berättar eller inte men du kommer att få ont. Jag nästan önskar att du inte pratar för då får jag anledningen att utsätta dig för mer smärta och tro mig, jag kan dela ut smärta. En smärta som du inte ens kan drömma om i din vildaste fantasi. Så snälla säg ingenting, spela dum mig spelar det ingen roll.
Han stirrade på mig och spottade på golvet
- Jag är inte rädd för dig
- Bra sa jag och log
Jag slog till på ett nervknippe och han skrek, och han fortsatte skrika
- Detta är bara början, tycker du att detta gör ont så är det inget mot det som kommer att komma
Jag tryckte till på hans hals och skriken upphörde. Han stirrade på mig och han insåg att jag inte skojade. Jag slog till en gång till och hans ögon spärrades upp ännu mer
- Nu lämnar jag dig här att fundera på hur länge till du skall hålla dig till din historia
Jag stängde dörren och gick upp till de andra
- Jaha sa Rebecka han ville inte prata?
- Nej givetvis inte
- Ok det var ju inte oväntat
- Nej han talar ryska. Inte för att det egentligen säger något men det kan peka på Igor, men det kan också vara ett villospår. Jag kommer gå ner om en stund och prata med honom igen
- Ok som sagt vi måste få en indikation i alla fall på vart det pekar
- Ja sa jag, jag är inte så säker på att Igor ligger bakom detta försök men vi får se
- Lunch?
- Javisst
Vi gick ut i köket och laga mat. Vi dukade fram och vi satte oss och åt, Berit tittade på oss och petade mest i maten. Mary åt med god aptit
- Är inte maten god Berit?
- Va? Jo det är den men jag är inte hungrig
- Ok varför inte?
- För att jag inte gillar det du gör med honom därnere
- Jag gör inget med honom mer än trycker på vissa nervcentra
- Men du utsätter honom för smärta och sen sätter du dig och äter mat som om inget hänt
- Tro mig jag gillar inte det jag gör, han kunde pratat direkt men han spottade mot mig. Han hade en fjärrkontroll för att spränga vår bil med oss och barnen i den. Jag har inte så mycket till övers för någon som kan mörda barn, har du?
- Nej men måste du tortera honom?
- Tydligen. Han vill inte prata och då får jag få honom att prata, har du en bättre ide så lyssnar jag gärna Berit
Hon tittade på mig
- Nej jag har ingen bättre ide
- Ok då får jag göra det jag gör. Nej jag gillar inte det men jag måste göra det
- Bli inget monster bara
- Nej sa jag. Men ibland så måste jag vara ett monster för att skydda vår familj. Inte för att jag gillar det men för att det är nödvändigt
- Ok
Vi åt färdigt lunchen och diskade och sen gick jag ner i källaren igen och öppnade skrubben. Jag tryckte på nervcentrarna igen och han slappnade av, jag tryckte på hans hals
- Nå skall vi fortsätta där vi slutade?
- Far åt helvete
- Nej där kommer du att vara snart. Om du tyckte att det gjorde ont sa jag så är det inget mot det som kommer att komma. Jag kan ge dig en hint om du vill
- Far åt helvete
- Ok jag varnade dig sa jag. Jag slog till vid en punkt på hans kropp så att testiklarna började smärta
Han spärrade upp sina ögon, jag tryckte på hans hals igen
- Om du någonsin vill få barn så är det nog klokt att du börjar prata. Om du vill kunna använda den igen överhuvudtaget så rekommenderar jag att du överväger om det är värt att hålla tyst. Jag kan dock tillägga att detta inte är den värsta smärta du kommer att känna, detta är bara början och snälla säg inget för jag vill gärna fortsätta.
Jag tryckte till igen och smärtan upphörde. Jag tryckte honom på halsen igen
- Nu kommer det bli såhär får jag samma svar igen så kommer jag att trycka till igen på det stället. Sen lämnar jag dig här, inom en halvtimme så kommer du att bli steril. Inom en timme så kommer du att bli impotent du kommer aldrig mer kunna använda den, du kommer att bli kåt men du kommer inte kunna använda den. Du kommer aldrig mer känna känslan av ha stånd. Så nu frågar jag igen, vem hyrde dig? Och vad var ert mål
Han stirrade på mig och vätte sina läppar,
- Jag vet inte vem som gav ordern sa han. Vi får bara besked på vad vi skall göra genom kurirer, vi fick beskedet för två dagar sen och åkte hit. Vårt mål var att antingen skrämma er eller utradera er
- Ok och du är säker på att du inte vet vem som gav ordern?
- Nej vi vet aldrig vem som ger orderna. Vi får ett uppdrag sen så utför vi det. Vi är uppdelade i celler som är helt oberoende av varandra, varje cell består av tre till fem personer både män och kvinnor
- Hur många celler finns det?
- Jag vet inte men jag tror att det är många
- Ok var är er hemmabas?
- Helsingfors
- Ok, jag tackar för informationen
- Vad kommer hända nu
- Nu kommer du att sova. Sen kommer en av våra celler att ta hand om dig sa jag, vi har också sådana
- Ok ingen mer smärta?
- Nej du har berättat vad du vet
- Ja det har jag och därmed skrivet under min dödsdom, för eller senare kommer de att hitta mig
- Nej det kommer de inte göra
Jag slog till en gång och han rasade ihop och låg på golvet. Jag gick upp på första våningen och satte mig vid bordet
- Han visste ingenting mer än att han kunde dela med sig att Sällskapet ligger bakom. Han sa det inte rätt ut men det är de som ligger bakom attentaten. Det var egentligen det enda som vi behövde. Nu kan vi vidta mått och steg för att visa dem att det inte är så intelligent att reta oss
- Vad kommer ni att göra?
- Vi skall lära dem att inte reta oss och de kommer att bli varse om det dumma i att göra det
- Det låter illavarslande sa Berit, tänk på barnen
- Mm det är det vi gör. Vi skall lära dem att bryter man mot reglerna så får det konsekvenser och nu är det dags för konsekvenser. Vi skall tunna ut leden lite
- Ni menar att du skall döda folk?
- Om det krävs så ja
- Herregud här du inte hör ni låter, du pratar om mord
- Nej jag pratar om konsekvenser för deras agerande. De har försökt döda våra barn två gånger, vi skulle kunna vända andra kinden till. Vilket vi gjorde första gången men nu så försökte de igen, denna gång så var hela familjen målet. Vi kommer inte ge oss på någon form av massmord men om vi blir tvungna till det så kommer vi att döda. Vi är tränade att göra det och vi tvekar inte att göra det om vi behöver
- Vad har hänt med er barn?
- Vi är inte barn längre. Vi höll en längre redogörelse för min moster innan vad det innebär att vara de utvalda. Detta är en av de viktigaste frågorna med att vara de vi är sa jag, ni har en helt felaktig föreställning om vad det innebär att vara de utvalda. Ni blev spelade av våra anfäder, de har spelat spelet efter sin död och de har lurat alla. Vi vet idag vad det innebär och vi vet vilken makt som ligger bakom, vi har skrämt skiten ur drottningen av England och hotat henne med att lära henne att dansa jigg. Det kanske kan ge dig en hyfsad inblick i vad vi är Berit. Vi har inte fått alla de gåvor vi har för att skylta med dem, vi har fått dem för att kunna bemöta de faror som det innebär att vara de vi är. Vi har tagit det sista steget i Tau, Tau, vi har lärt oss en stridsteknik som ingen annan kan i hela världen. Vi har kunskap om saker som skulle få ditt hår att bli vitt av skräck Berit. Nej vi är inga monster men vi måste göra det vi måste för att upprätta balansen och det innebär att vi ibland får ta livet av folk, om det kan trösta dig så dödar vi bara i yttersta nödfall. Vi gör det inte med lätt hjärta men vi tvekar inte att göra det. Så ja om det innebär att vi måste döda någon. För att de skall förstå det okloka i att försöka döda våra barn så kommer vi att göra det
- Ni har skrämt skiten ur drottningen?
- Ja sa Rebecka. Vi skall hälsa på henne snart och sköter hon sig inte så kommer jag att lägga henne över knät och smiska henne. Eller lära henne dansa Jigg
- Men…
- Vi har inte berättat allt för er och vi kommer aldrig berätta allt för er. Om vi inte får återställt balansen, då kanske vi kommer att berätta. Ni har inte en aning om vem vi egentligen är och ni kommer nog aldrig förstå det. Men vi är inte barn längre mormor vi är verkligen inte barn längre sa Rebecka
- Ni kommer alltid vara barn för mig sa hon trotsigt
- Nej mormor det var länge sedan vi var barn. Frågan är om vi någonsin varit barn, men vi är definitivt inga barn längre och vi kommer att göra det som behövs och vi kommer inte att backa en millimeter
- Men ni kan inte mörda folk hur som helst
- Vi kommer göra det som behövs mormor. Varken mer eller mindre och återigen om det innebär att vi kommer ha ihjäl folk så kommer det bli så. Vi har redan haft ihjäl folk, du hade inga synpunkter när vi tog hand om min far, han var den förste som försökte döda dem, och då hade du inga problem med vad vi gjorde
- Nej men det var något annat
- Nej det är precis samma sak och följderna blir de samma
- Jag kommer aldrig vänja mig vid det
- Nej inte vi heller. Men vi måste göra det vi måste
Telefonen ringde och jag gick för att svara. Jag hörde hur rutan i matsalen exploderade, jag drog mig in i Shuken och skickade ut ett fält av energi jag vände mig om och tittade på de andra, alla levde. Rebecka var också inne i Shuken och hon drog iväg med de andra. Ytterligare en ruta exploderade och jag tittade ut, det small i väggen bakom mig. Jag rusade bort till de andra
- Är alla ok?
- Ja sa de
- Bra, jag kommer strax
Telefonen fortsatte ringa, jag ignorerade den, jag rusade ut i trädgården genom poolhuset och runt Marys hus. Jag hoppade över häcken och fortsatte genom grannens trädgård.
Jag visste var skytten fanns och jag rusade rakt mot honom eller henne. Jag kom fram till platsen där skytten fanns, personen var på väg nerför ett träd. Jag tog ett språng och sparkade personen i huvudet
- Umpff
Personen flög ner på marken och landade fel på sin arm och det hördes en knakande när armen bröts. Ropet var en kvinnas, hon försökte resa sig igen och jag sparkade en gång till och hon dråsade ihop.
Jag lyfte upp henne och vapnet och bar hem henne. Jag dumpade henne på golvet innanför dörren, hon landade på den brutna armen och skrek till när smärtan väckte henne. Rebecka kom gående mot henne och lyfte upp henne med en arm och slog till en gång och kvinnan skrek till igen. Rebecka bröt hennes andra arm, Berit stirrade på henne
- Rebecka vad gör du
- Tyst mormor inte nu inga moralkakor, detta var tredje gången
- Va?
- Nu åker handskarna av sa hon
Hon slog till igen och bröt ett par revben på henne. Kvinnan skrek och Rebecka slog till igen på andra sida och kvinnan kunde inte skrika för luften var slut i hennes lungor
- Nu din lilla lus kommer det att göra ont på riktigt sa Rebecka mellan sammanbitna läppar
Hon tryckte till en gång och kvinnan kastade bakåt med huvudet. Jag tryckte till på hennes hals så att hon inte kunde skrika, Rebecka tryckte till på ett ställe till och kvinnan stelnade till och sen tryckte hon till på ytterligare ett ställe. Kvinnan spärrade upp ögonen så att det såg ut som de skulle tränga ur sina hålor
- Du kommer att leva med denna smärtan resten av livet. Du kommer bli galen av smärta, du kommer aldrig mer att kunna tänka en klar tanke. Det enda du kommer att känna är smärta, har du förstått det
Kvinnan stirrade på henne och hela hennes kropp spändes som en stålfjäder och hon skrek med en stum öppen mun.
- Rebecka stönade Berit
- Nej sa Rebecka
- Men
- Nej den första kulan rispade Isabelle
Jag stelnade till, tryckte upp kvinnan mot väggen och jag kände hur ilskan bubblade upp till ursinne. Jag trängde mig in i hennes sinne och rörde vid vissa nervtrådar jag ökade hennes smärta tiofalt. Sen släppte jag henne och hon låg på golvet som en boll
- Vad gjorde du Niklas? rågade Berit
- Jag ökade hennes smärta tiofalt. Hon kommer att känna en smärta som aldrig kommer att upphöra, hon skadade vårt barn hon skall vara tacksam att vi inte dödar henne. Inget du kommer att säga Berit kommer göra att jag ändrar mig och invänder du mer. Så kommer jag snart att börja misstänka att Sällskapet satt sina klor i dig
- Vad i helvete säger du sa hon hårt
- Precis det jag sa
- Det är inget jävla Sällskap som satt sina klor i mig. Jag vill bara att ni skall behålla era sinnen rena så att ni inte blir som de
- Vi kommer aldrig bli som dem Berit. Men ifrågasätt aldrig mer vad vi gör, jag menar allvar. Vi gör det vi gör för att vi är de vi är och ifrågasätt aldrig mer vad vi gör hör du det och jag menar allvar
Hon stirrade på mig och jag mötte hennes blick rakt på och stirrade tillbaka på henne. Hon vek till slut ned blicken
- Bra sa jag, hur är det med Isabelle?
- Jodå det är bra sa Rebecka jag helade henne direkt. Kulorna var doppade i gift så jag fick rena henne från det
- Ok bra
Telefonen ringde igen och jag gick fram till den igen. Jag lyfte på luren och svarade med stenhård röst
- Ja
- Hej det är Gunther
- Hej sa jag
- Du låter arg
- Mm de försökte igen
- Va?
- De försökte döda oss igen. Denna gång blev min dotter sårad
- Oh herregud är hon ok
- Ja hon är ok
- Bra, jag har besked till er
- Ok och de är?
- Sällskapet känns inte vid det här. Innan jag hann kontakta dem så kontaktade de mig
- Ok vad ville de?
- De ville påtala att de har inget med dessa attentat att göra
- Försent. De som har utfört dessa uppdrag är från Sällskapet. Alltså så kommer vi att attackera sällskapet om de inte ger oss den som ligger bakom detta. Eller i alla fall namnet på den som ligger bakom och låter oss ta hand om den personen. Hälsa dem det. Om de inte ger oss Igor, så kommer vi att ta hand om Kardinalen, bara hälsa dem det
- Ok det skall jag göra. Jag hör av mig så fort de svarat
- Hälsa dem att vårt tålamod är slut och att vi skall ha svar idag
- Ok
- Bra vi hörs sen, har du skickat planet?
- Ja det är framme och väntar
- Tack, hej vi hörs
- Hej
Han la på och jag lyfte upp kvinnan från golvet. Jag bar ner henne till den andre som låg i skrubben, jag kastade in henne ovanpå den andre. Jag stängde dörren och gick upp igen
- Vi måste hitta den siste
- Mm hur gör vi?
- Jag tror att han är därute. Jag väntar tills det är mörkt sen ger jag mig ut och letar upp honom
- Bra, när kommer livvakterna
- Snart
- Bra då kan vi ge oss ut båda två
- Mm det kan vi
jag gick och ringde en glasmästare för att få nya fönster. De lovade att komma så fort som möjligt
- Jag hämtar våra vapen och tar upp dem här
- Ja sa Rebecka jag vill vara redo
- Redo för vad sa Berit?
- När den siste kommer om han kommer innan livvakterna är här. De kommer att förvirra honom och då plockar vi honom
- Ok
- Mary har du koll på barnen?
- Jadå sa hon
- Bra ta ner dem till Sanktumet och kom inte upp förrän vi säger att det är ok
- Ja visst
- Jag hjälper dig ner sa jag
Vi tog varsitt barn och bar ner dem i Sanktumet. Mary satte sig i en stol och jag la barnen i en soffa
- Du var hård mot Berit
- Ja sa jag, jag vet och det var meningen. Hon kan inte släppa att vi inte är barn längre
- Nej hon kan inte det och det kommer hon aldrig att göra
- Nej men hon måste inse att vi inte är barn. Oavsett vad hon tycker och kanske det viktigaste av allt att hon inte bestämmer längre
- Jag tror att det är det som stör henne mest
- Mm och därför måste jag vara hård. För det är vi som bestämmer oavsett vad hon tycker
- Det är rätt. Om hälften av det som står i böckerna är sant så kommer ni att behöva vara hårda
- Ja vi vet
- Gå nu upp och ta hand om det som behövs tas om hand, jag tar hand om barnen
- Bra läs färdigt och bränn sedan sidorna
- Ja sa hon och log jag har redan bränt de sidor jag läst
- Bra sa jag allvarligt
- Jag är inte dum sa hon
- Nej jag vet. Tro mig jag vet
- Gå nu upp med dig sa hon och log
Jag gick upp till de andra. Jag la våra vapen på bordet i matsalen. Rebecka hade plockat fram våra dräkter. Det knackade på dörren och jag öppnade, vår vän från Medici livvakterna stod utanför dörren
- Nu är vi här sa han och log
- Bra sa jag, vi är under attack och vi behöver er på tårna
- Ja sa han och bugade. Inget kommer att komma förbi oss
- Tack sa jag. Vi har två fiender i källaren jag skulle vilja att du tar hand om dem
- Javisst, vad skall vi göra med dem?
- Lämna dem utanför en kyrka eller nåt så får någon ta hand om dem
- Ja
- Bra vi hörs senare. Vi kommer att jaga ifatt den siste sen. Men det kommer att komma fler och vi kommer inte vara hemma så ni får ta hand om skyddet av våra barn och hus
- Tills den siste av står sa han högtidligt
- Tack sa jag
- Det är vårt kall
Jag stängde dörren och gick tillbaka in i huset. Jag tittade på Rebecka och hon nickade, vi bytte om under tystnad, Berit stirrade på oss när vi klädde av oss, vi stod framför henne i våra underkläder.
Våra långa muskler spelade när vi bytte om. Vi klädde på oss våra dräkter och drog upp våra huvor så att våra ansikten doldes. Jag satte svärdet på ryggen och de två stavarna i sina fack på utsidan av låren, Rebecka satte sina svärd på ryggen och vi tittade på varandra. Mörkret hade fallit där ute och vi smög oss ut i kvällen. Vi höll oss i skuggorna, vi sökte igenom området med Shuken, vi kände vart livvakterna befann sig och gav oss iväg.
Vi tog oss runt i en cirkel. Vi började i en vid båge och sen krympte vi cirkeln tills vi hittade den siste personen, vi tittade på den skugga som satt vid ett träd, den spanade mot vårt hus.
Det kändes som att personen var förvirrad av de ändrade förhållande som rådde vid vårt hus. Vi smög oss fram och stannade precis bakom honom, för det var en man som satt där
- Kan vi hjälpa dig viskade Rebecka på ryska
Han hoppade till och vände sig om mot oss. Jag slog en gång och sen lyfte jag upp honom och vi bar ner honom till huset, livvakten kom fram till oss
- Var det sen siste?
- Ja för denna gång
- Ok vi vaktar
- Bra sa jag
Vi gick in i huset och jag la ner mannen på golvet och drog tillbaka huvan från huvudet
- Den dräkten skrämmer mig sa Berit och rös
- Det är liksom meningen sa jag med ett leende
- Mm sa Rebecka och log under huvan
- Var det den siste frågade Berit?
- Ja för denna gång. Vi har köpt oss lite tid, vi har fått reda på att Sällskapet inte ligger bakom detta men någon därifrån gör det. Vi har skickat dem ett hot om att lämna ut dem som gör det annars så kommer vi att komma med våra dräkter och hälsa på dem. Vi har hotat dem om att döda deras Kardinal de har i Vatikanen om de inte gör som vi vill. Så nu sitter de med dessa dilemman och förhandlar om hur de skall göra. De kommer att lämna ut Igor eller vem det nu än är som hotar oss. Är det någon annan än Igor så kommer de snart att vara två medlemmar mindre i den inre cirkeln. Är det bara Igor så kommer de att vara en mindre
- Ok sa Berit
- Så nu väntar vi på att Gunther skall ringa och ge oss grönt ljus
- Kommer de att ge er grönt ljus?
- Ja de vill inte förlora Kardinalen. Inte under några som helst omständigheter, han är alldeles för viktig för dem för att han har påvens öra och det är en av deras maktbaser. Får vi inte grönt ljus så är det detsamma som att de inte tar oss på allvar. Då får vi visa att vi är att räkna med och då kommer vi att ta hand om Kardinalen, och tro mig vi kommer att ta hand om honom om så han gömmer sig i påvens sängkammare
- Ni skämtar inte sa Berit lågt
- Nej verkligen inte. Som vi försökt förklara för dig hela dagen vi är de vi är Berit och det är så mycket mer än du kan ana. Vi är inte småbarn längre, vi är vuxna nu eller i alla fall snart, men vi kan göra vad vi vill under vissa givna förhållningsregler. Men vi kan göra precis vad vi vill Berit och tro mig nu när jag säger det för sista gången vi är inga barn längre
Hon stirrade på mig och sen tittade hon på Rebecka
- Ni kommer alltid att vara mina barn oavsett hur vuxna ni blir. Ni gör mig rädda och nervös. Ni växer alldeles för fort jag hinner inte med, och jag tycker inte om att inte hinna med, ni stör mina cirklar
- Så är det kanske. Men vi är de vi är och du får acceptera det. Du har bara inte hunnit med och vi har varit för bra på att dölja det, men nu är det som det är och vi har vuxit och du får försöka hänga med oss
Telefonen ringde och jag gick fram till den
- Ja det är Niklas
- Hej det är Gunther. Jag har fått svar, ni har grönt ljus. Sällskapet blev väldigt bestörta när de fick reda på att han använt deras hantlangare till detta, när han använde broderskapet så kunde de komma undan med det. Men nu har han använt deras hantlangare. Det måste de ta ansvar för det och det gillar de inte. De är ytterst tacksamma över att ni vill ta hand om det, de blir skyldiga er en tjänst
- Bra sa jag, var är han?
- Just nu i Italien faktiskt, i Florens
- Skojar du?
- Nej
- Ok då vet vi vart vi skall. Kan du nagla fast honom där? Kontakta Grevinnan och be henne se till att han inte kan lämna Florens.
- Jag kommer att spika fast hans fötter i Florens, och med Grevinnans hjälp så kommer vi att cementera honom i Florens
- Bra, vi åker ikväll. Förvarna om att vi kommer och att de förbereder huset i Florens, Da Vinci huset
- Ja se till att han får lida
- Skicka vad du har till huset så att vi kan läsa på oss
- Jag skickar det med kurir direkt. Så att ni har det när ni kommer fram
- Tack, angående gentjänsten så kan du hälsa Sällskapet att vi vill ha tillgång allt som Vatikanen har om Da Vinci. Då menar vi allt även de hemliga böckerna, de är priset för att vi gör deras jobb
- Ok skall jag meddela det nu
- Ja annars så kommer de att backa. Vi kommer inte hjälpa dem förrän vi har ett svuret löfte på att vi får tillgång till de böckerna
- Ok bra spelat, jag skall framföra ert krav
- Vi kommer att plocka honom ändå. Men det vet inte de, och försöker de lägga sig i så kommer vi att ta hand om de med. Du kan hälsa dem att vi kommer lämna deras tre hantlangare vid en kyrka. De kommer att kunna hämta dem när de vill, två av dem är i ok skick en tredje kommer aldrig bli människa igen. Det är priset för att hon skadade vår dotter
- Jag hälsar dem det. Ja inte att ni kommer som du sa plocka honom, men det om deras hantlangare
- Bra vi hörs. Som sagt vi åker direkt ikväll, vi kommer att vara framme sent ikväll eller i natt. Från och med i morgon så går det inte att komma i kontakt med oss förrän vi väljer det
- Ok då vet jag det. Skall jag meddela Jesper och Lotta
- Nej vi gör det om det behövs
- Ok lycka till
- Tack sa jag, vi hörs när vi är klara
- Hej
- Hej
Jag la på luren och tittade på Rebecka och log
- Vi har fått grönt ljus och vi kan ha fått en öppning när det kommer till böckerna. Sällskapet kommer bli skyldiga oss en tjänst och jag utnyttjade den
- Det gjorde du rätt i hjärtat, så vi skall till Florens?
- Ja hjärtat ibland har vi tur, jag undrar dock vad han gör där?
- Mm det får vi ta reda på
- Ja vi meddelar Mary att vi åker direkt
- Ja gör du det så packar jag ner våra dräkter och vapen och sen sticker vi
- Ja
Jag gick ner i källaren, och in i rummet
- Vi åker nu. Vi hör av oss så fort vi kan, de andra hjälper dig om du behöver hjälp. Vi vet inte hur lång tid vi kommer att vara borta men vi har fått en chans att sätta stopp för det här för denna gången
- Bra åk och oroa er inte för oss. Vi klarar oss
- Bra glöm inte att bränna sidorna när du är klar med dem
- Nej då jag har redan bränt de jag har läst
- Tack för där är hemligheter som ingen annan får läsa
- Som sagt oroa er inte, jag bränner sidorna när jag är klar
- Bra hej
- Hej då ge honom vad han förtjänar
- Ja då det kan du lita på
Jag gick upp igen, jag mötte Rebecka i trappan
- Jag skall bara säga hej då till barnen
- Ok vi ses däruppe
Jag kom upp. Jag gick fram till Berit och kramade om henne och log, jag tog våra väskor och gick ut till AUDIn och lastade in våra väskor i bagaget. Jag tittade mig omkring och sa ut i mörkret. Ni kan hämta de tre personerna och lämna dem vid katolska kyrkan här i stan
- Ok
- De kommer att bli omhändertagna av deras arbetsgivare. En av dem är en kvinna hon kommer att försöka dra sig undan när ni rör henne, men det behöver ni inte bry er om.
- Ok
- Tack
Rebecka kom ut. Hon såg bestämd ut, vi satte oss i bilen och körde iväg. Vi körde till flygplatsen och parkerade bilen. Vi gick ombord på planet och jag meddelade piloten vart vi skulle.
Planet lyfte och vi var på väg. Vi spenderade resan med att planera vår strategi. När vi kände att vi var klara så pratade vi om Berit och hennes inställning till det vi gjorde.
Jag sa att jag var brydd över hennes kommentarer under dagen och Rebecka delade mina tankar. Vi hann inte prata så mycket mer om det för piloten meddelade att vi snart skulle landa.
När vi landat så gick vi av och det stod en bil och väntade på oss. Vi lastade in våra väskor och bilen körde iväg. Vi kom fram till huset och vi tog våra väskor och gick in.
Någon hade varit här och förberett vår ankomst, man kunde inte klaga på Gunthers effektivitet. Vi tog upp våra väskor till sovrummet och gick ner till köket, vi fixade lite mat och åt.
En kurir kom med den informationen vi behövde som Gunther samlat in, vi satte oss och läste den. När vi var klara så gick vi upp till sovrummet och bytte om till kläder för att gå ut och äta middag.
Vi gick ut och vinkade in en taxi. Vi gav honom adressen till restaurangen vi ville till och han körde iväg. Han körde fort och vi var nära att krocka ett antal gånger. Vi kom fram till Restaurangen, vi betalade chauffören och steg ut ur bilen. Det var kö utanför och vi gick bort till VIP ingången
- Hej vi skulle vilja komma in
- Har ni beställt?
- Nej men vi är överhuvud för Da Vinci familjen och Medici, så om du inte vill få problem med dem så släpper du in oss
- Hur kan ni bevisa det?
- Det kan vi inte så du får helt enkelt lita på oss, och gör du inte det så kommer du att vara arbetslös i morgon. För vi kommer att kontakta ägarinnan till denna restaurant och meddela att du inte släppte in oss, och med tanke på att hon är gudmor till våra barn så kommer hon att ta det personligt. Grevinnan har ett ganska hätskt humör
- Han tittade på oss
- Välkomna till vår restaurant
- Tack sa jag och gav honom en sedel
Vi gick in och en hovmästare tog emot oss
- Ett bord för två tack
- Ja visst sa han följ med mig
Vi gick in lokalen. Det var smakfull inredning och dämpad belysning, han visade oss fram till ett bord och vi satte oss
- Får det vara något att dricka?
- Ja tack två mineralvatten
- Javisst, här är menyerna
- Tack
Han gick iväg och vi läste i menyerna. Jag var egentligen inte hungrig men vi var tvungna att beställa. Den vi sökte hade inte kommit än. Vi bestämde oss för en tre rätters meny och slog ihop menyerna.
En servitör kom fram och vi gjorde vår beställning. Vi sa till honom att det inte var någon brådska och han nickade.
Vi tittade oss omkring och inpräntade alla detaljer om restaurangen. Vi pratade om ingenting och agerade som ett ungt nyförälskat par.
Det blev en del uppståndelse vid dörren och Grevinnan kom in. Hon gick mot vårt bord men Rebecka skakade på huvudet och hon gick vidare till ett annat par. Vi fick in förrätten och började äta. Vi åt långsamt och njöt av maten, när vi ätit färdigt så dukade servitören av bordet.
Vi beställde in mer vatten och fortsatte prata om ingenting. Det blev uppståndelse vid dörren igen och vi tittade dit. Det var Igor och han bråkade med vakterna vid dörren.
Grevinnan tittade upp och visade tydligt vad hon tyckte om honom med sitt ansiktsuttryck. Hon tittade på vakten och nickade och de gick in. Han talade högljutt på ryska om vad han tyckte om italienare och skröt om sin makt. Han gick förbi vårt bord och tittade gillande på Rebecka som slog ned sin blick.
Han gick vidare in i restauranten och satte sig vid ett bord. Hans följe satte sig med honom. Han hade 6 personer med sig, två kvinnor och fyra män. Ingen av kvinnorna var hans fru och de fyra männen var beväpnade så det var hans livvakter.
Vi fick in vår huvudrätt och vi började äta. Jag hade full koll på honom och såg att han satt och tittade på Rebecka. Vi åt upp vår mat och servitören dukade ut. En av hans män reste sig och om fram till vårt bord
- Mr Komarev vill att du kommer och sätter dig vid hans bord sa han till Rebecka
- Tack men nej tack sa hon kyligt
- Det var ingen fråga
- Då behöver du inget svar
- Va?
- Om det inte var en fråga så behöver jag inte svara. Men om det var en fråga eller inbjudan så är jag inte intresserad sa hon
- Man säger inte nej till Mr Komarev
- Jo jag gör sa hon
- Det är nog bäst att du gör som han säger
- Varför?
- För annars så skjuter jag din bordsgäst
- Jag skulle inte försöka om jag var du
- Va?
- Hör du illa?
- Är du snutig din hora
- Be om ursäkt sa jag lågt på ryska annars så kommer jag bryta alla ben i din kropp
- Vad fan menar du?
- Precis vad jag säger din råtta
Han försökte dra sin pistol. Jag slog till en gång och han sjönk ihop
- Jag varnade dig
Det blev uppståndelse vid bordet. Hans hejdukar drog sina pistoler och kom springande. Jag och Rebecka reste oss och mötte dem, de siktade på oss och vi slog ner dem en efter en och samlade ihop deras vapen. Jag gav dem till en servitör.
Vi gick tillbaka till vårt bord och satte oss. Igor stirrade på oss, kvinnorna stirrade på oss. Grevinnan log och blinkade. Han reste sig och kom fram till vårt bord och bröstade upp sig
- Vem fan tror ni att ni är, jag kommer döda er själv
- Vem vi är? Det trodde jag du visste, du har gjort en massa människor arga och vi de som är här för att se till att du inte lämnar Florens. Vi ger dig ett försprång. Du har trampat i klaveret en gång för mycket, dina vänner i Sällskapet är inte dina vänner mer.
- Va?
- Jag undrar om det är något ryskt med att inte höra ordentligt, jag undrar om det är något med vattnet
- Nej jag tror att det handlar om intelligens. De är inte tillräckligt smarta helt enkelt, vi måste nog använda mindre meningar
- Aha så vi skall säga, spring annars så dör du nu?
- Ja ungefär så sa jag
- Då prövar jag det, spring annars så är du död
Han stirrade på oss
- Det är nog intelligensen, du får en chans till sen dödar vi dig. SPRING
Han stirrade och fuktade sina läppar sen sprang han
- Kan vi få vår dessert nu sa jag på italienska
Servitören hoppade till och bad om ursäkt och gick ut i köket
- Jaha sa Grevinnan så han är nästa namn på listan?
- Mm han har försökt döda barnen två gånger
- Va?
- Inte du också
- Nej jag blev bara chockad. Ni vet att han är en höjdare i Sällskapet
- Inte nu mer
- Ok
- Vi har varit i kontakt med dem. De tar avstånd från honom, de kunde titta åt andra hållet första gången för han använde Broderskapet. Men andra gången så använde han Sällskapets agenter utan tillåtelse och det gillade de inte så nu får vi jaga honom, har inte Gunther hört av sig?
- Det är möjligt men jag har inte varit anträffbar på hela dagen
- Ok han lämnar inte stan. Använd alla kontakter vi har, han lämnar inte stan
- Ett ögonblick sa hon
Hon reste sig och gick iväg. Igors män började röra på sig och jag reste mig och slog ner dem igen, jag tittade på ett par servitörer och de kom fram till mig
- Vi bär ut dem i gränden här bakom
- Det finns en container där
- Perfekt då vi dumpar dem där
- Ok
Jag lyfte upp en av dem och bar ut honom och kastade honom i containern, de andra kom ut med de andra och de kastade dem i containern
- Tack för hjälpen. Sa jag och log, jag gav dem rejält med dricks
- Tack så mycket sir
- Ingen fara sa jag och log
Vi gick in igen vår dessert hade kommit. Grevinnan satt vid vårt bord igen, hon och Rebecka satt och pratade.
- Han lämnar inte stan
- Bra, när vi ätit upp så åker vi till huset. Sen byter vi om sen går vi på jakt
- Hans hus är ett fort, tror ni att ni kommer in där?
- Ja
- Ok vart för ni honom när ni tagit honom
- Det är bättre om du inte vet men han kommer att försvinna
- Ok, och sällskapet är ok med detta?
- Ja
- Bra då slipper jag få besvär med dem
- Har du haft det?
- Nja inte direkt men indirekt
- Ok då får vi lösa det med, vilka problem?
- Tja spritleveranser, och liknande
- Ok vi tar hand om det
- Ok
- Vi hör av oss innan vi åker
- Bra sa hon log. Jag blir så glad när jag ser er
- Detsamma
- Skall vi hjärtat
- Ja sa jag
Vi reste oss och betalade. Trots Grevinnans protester, vi insisterade och gick ut. Vi vinkade in en taxi och gav honom vår adress och han körde iväg. Vi kom fram till vårt hus och betalade taxin.
Vi gick in i huset och upp på andra våningen. Vi bytte om till våra dräkter och satte på oss våra vapen. Vi lämnade huset genom källaren, vi tog oss fram längs bakgator.
Det var en befrielse att springa anonymt genom stan. Vi kom till utkanten av stan och till ett område med en massa lyxvillor. Vi tog oss upp till Igors hus. Vi satte oss ner och tittade på huset.
Det var välbevakat, vi tog oss fram till muren och klättrade över. Jag drog mina stavar och Rebecka drog sina svärd. Vi smög oss fram över en gräsmatta. Vi stannade och stod stilla.
Två vakter kom mot oss och vi gled fram till dem och slog ner dem. Vi släpade undan dem och fortsatte vår väg över gräsmattan. Vi kom fram till huset och vi letade upp elskåpet.
Jag öppnade det och stängde av strömmen i huset. Det blev beckmörkt, vi tog oss in i huset, en vakt kom gående mot oss. Rebecka slog ner honom, vi fortsatte och tystade de vakter som kom emot oss. Till slut kom vi fram till hans arbetsrum, vi öppnade dörrarna och han sköt planlöst mot dörren.
Han tömde sitt vapen samtidigt som han skrek oförskämdheter till oss på ryska, när vapnet började klicka när kulorna var slut så gick vi in i rummet.
- Nu är det dags att betala för dina dumheter
- Vem fan är ni
- Vi? Vet fortfarande inte det sa jag och började lysa
- Han är dummare än vi trodde sa Rebecka och började lysa hon med
- Ni sa han hest
- Mm vi sa jag och gick mot honom
- Men ni är döda. Er bil exploderade
- Du missade. Precis som du gjorde första gången du försökte döda barnen, vi tog det personligt. Sen var du dum nog att försöka en gång till
- Hjälp skrek han, hjälp
- Skrik du ingen kommer höra dig. Du skall veta att Sällskapet är mycket besvikna på dig
- Men ni är döda
- Nej som du ser. Så är vi inte det, men du är snart sa jag
Jag stod rakt framför honom nu. Jag höjde min stav och slog till, han dråsade ihop. Jag lyfte upp honom och vi gick ner på första plan och ut genom dörren, vi tog en av bilarna och körde iväg.
Vi körde genom stan och hem till vårt hus. Jag bar ut kroppen och gick in i huset, vi bar ner honom i källaren och in i träningsrummet. Vi satte honom mitt i rummet och väckte honom
- Så du försökte döda våra barn. För att du trodde att det skulle göra oss galna, vad trodde du att vi skulle bli när du misslyckades? Och vi fick reda på att du försökte igen? Att vi skulle vända andra kinden till? Har din makt känsla gjort så att du tappat förståndet helt?
- Ni kommer att dö
- Nej du kommer att dö. Sen är det upp till dig hur lång tid det tar innan du dör
- Hahaha ni kan inte röra mig
- Jodå precis hur mycket vi vill. Vi har fått grönt ljus av Sällskapet
- Va?
- Nu igen. Vi har fått grönt ljus att göra vad vi vill med dig så länge du dör
- Jag tror er inte
- Jaså sa Rebecka och slog till
Han skrek till och vek sig dubbel
- Som sagt vi har fått grönt ljus
- Men jag är i den inre cirkeln
- Inte nu längre sa jag
- Du har varit stygg sa Rebecka och du har retat dina mästare i Sällskapet, och jag kan förstå varför
- Mm jag med sa jag
- Vem fan tror ni att ni är sa Igor lätt hysteriskt. Han försökte låta morskare än vad han var
- Vem vi är? Vi är de utvalda sa jag och började lysa, du hade oförståndet att ge dig på oss
- Frågan jag ställer mig sa Rebecka är om det beror på vattnet eller bara ointelligens?
- Ja du man kan undra sa jag. Men om Sällskapet väljer att ha en sådan i sin inre krets så kan man undra om intelligensen i det Sällskapet
- Ja hjärtat det kan man verkligen göra
- Ni vet inte vad ni pratar om fräste Igor. Vi är mäktigare än vad er lilla organisation någonsin kommer vara, vi har folk i alla regeringar och ledares hus. Vi har folk nära drottningen av England, vi har folk nära presidenten i USA, och nära Gorbatjov i Ryssland. Vi har folk överallt, vi har underminerat alla styrande organ och vi kommer att ta över världen och aldrig släppa makten från oss
- Vi är inte utefter att störa er makt
- Va?
- Vi är inte intresserade av att stoppa er makt hunger. Vi eftersträvar balans, vill ni spela spel med de olika ledarna i världen så är det upp till er, vi är inte intresserade
- Men ledaren har sagt att ni är ute efter att stoppa oss
- Nej vi är inte ute efter att stoppa er. Vi är ute efter att skapa balans i världen
- Men ledaren har sagt
- Er ledare har fel. Tyvärr så verkar er ledare ha glömt historien och skulle behöva en påminnelse om det, vi är inte intresserade av att ta makten över världen vi har aldrig varit intresserade av det. Det var inte det vi skapades för, vi skapades dels för att bringa balans och för att se till att Sällskapet ägnar sig åt vad de skapades för
- Ni är galna ledaren kommer aldrig acceptera att ni ger sig på hans territorium, han har planer vår ledare
- Jaså?
- Ni skulle bara veta sa han och log
- Vi vet nog mer än du tror
- Ni vet inte ett skit. Vem tror ni gav ordern om att döda er?
- Er allsmäktige ledare givetvis men det visste vi redan. Men han gav inte ordern om att våra barn skulle dödas eller hur? Det var din bisarra ide som du trodde skulle gör oss galna
- Ni visste?
- Ja självklart. Som sagt vi vet mer än du tror, vi vet också att Kardinalen stoppade ledarens planer. I alla fall officiellt, sen fick du egna order av ledaren, men det var vi som skulle dödas och inte barnen
- Ni visste? Sa han skakat
- Ja klart att vi visste. Tror ni att ni är så hemliga men alla hemligheter kommer fram för er eller senare
- Men hur??
- Tror du att ni är ensamma om att ha spioner?
- Men det är inte möjligt. Alla som ingår i den innersta cirkeln genomgår en ritual som stoppar en från att avslöja något
- Jaså det tror ni? Jisses frågan är om det ändå inte är vattnet sa jag
- Mm sa Rebecka, vad tycker du hjärtat skall vi se om den där ritualen har verkan?
- Ja varför inte sa jag
- Vad skall ni göra?
- Vi skall försöka få dig att avslöja vissa saker. Det kommer att göra ont på dig, du kommer känna en smärta som du aldrig upplevt förr och vi vet att du har sinnrika idéer. Om hur man torterar barn. Det kommer inte ens vara i närheten av den smärta som du kommer att känna nu
Rebecka slog till på ett nervknippe och han skrek. Jag slog till på hans hals och det blev tyst, hans blick blev stirrande
- Som jag sa du kommer att få ont. Tro mig när jag säger att detta bara är början, vill du slippa smärta så svarar du på våra frågor. Annars så stegrar vi smärtan har du förstått?
Rebecka tryckte till på en punkt och smärtan försvann, jag tryckte till på hans hals, förstår du?
- Era jävla svin jag kommer att våldta era barn
- Fel svar sa jag. Jag slog till på en annan punkt och han kastades bakåt av smärta. Jag hade slagit till på det nervcentra som kontrollerade ögonen, Den smärta han kände nu kunde enligt instruktionsboken. Som vi läst på ninjaskolan jämföras med att få glödande spik inkörda i ögonen, han rullade runt på golvet. Jag tryckte till på nervcentret
- Detta är bara början, vill du att vi skall fortsätta?
- Far åt helvete stönade han. Han lät inte lika tuff längre
- Då åker vi igen sa jag och slog till igen på samma nervcentra och han kastades bakåt åter en gång
Jag lät honom ligga där längre denna gång. Han försökte rulla runt på golvet, men han klarade det inte eftersom han var bunden. Efter fem minuter så tryckte jag till igen
- Nå är du redo att prata lite?
- Ni är döda stönade. Han jag kommer att döda er
- Nej min vän du kommer att bli galen av smärta. Det är vad du har framför dig, en evighet i smärta om du inte pratar
- Ni är galna
- Nej det är vi inte, vi gillar bara inte att man försöker döda våra barn. Nå smärta eller svar?
- Far åt helvete
Jag tryckte till och denna gång så kom smärtan i ryggen. Han gick nästan upp i brygga och hade han kunnat så hade han skrikit. Vi lät honom ligga där i fem minuter innan jag tryckte till igen
- Nå hur skall vi ha det?
Han stirrade på oss
- Om du inte svarar så blir det värre nästan gång. Just nu så har du bara smärta på ett ställe vi skulle kunna trycka på tre eller fyra ställen samtidigt, vill du det? Skall vi visa vad vi menar?
Han stirrade på mig och skakade på huvudet
- Bra svara då på våra frågor är du snäll
- Vad vill ni veta?
Vi började förhöret av honom. Vi märkte att de frågor vi ställde överraskade honom, vi ställde inga frågor om ledaren. Vi ställde inga frågor om de övriga i den innersta cirkeln, förhöret fortsatte och han svarade villigt på våra frågor. Han kände sig säker på att han inte avslöjade något
- Nå det var första steget i förhöret. Nu skall du få vila sa jag och slog till en gång och han dråsade ihop
- Jaha det var steg 1, vad tror du om det han berättat?
- Att de inte är så stora som de vill ge sken av
- Precis, det är mycket prat men lite hockey så att säga
- Mm vi har fått en första inblick. Det är egentligen imponerade hur de lyckats med det
- Mm sa Rebecka
- Skall vi gå upp?
- Ja vi ger honom ett sken av att vi är färdiga
Vi gick upp och ut i köket. Vi plockade fram lite mat och dricka och åt, vi fortsatte analysera det vi fått veta. Vi kom framtill att vi skulle penetrera hans insyn i de ekonomiska bitarna av deras organisation.
Vi satte tillbaka maten och gick ner igen. Jag väckte honom och förhöret fortsatte, vi fick svar på våra frågor, vi behövde bara trycka till en gång denna gång innan han pratade. Vi avslutade den andra delen av förhöret och sövde honom igen.
Vi gjorde samma analys igen och sen väckte vi honom igen. Nu gick vi in på vilka som var nära de olika ledarna, nu fick vi trycka till ett par gånger innan han pratade igen. Vi fick samtliga namn och vi antecknade i huvudet namnen och positioner på de personer som var anställda hos de olika ledarna.
Vi sövde honom igen och tittade på varandra. Vi gick upp till första våningen. Jag gick fram till telefonen och ringde Gunther. Jag rabblade upp namnen på de personer som vi fått namn på, vi bad honom ta reda på allt om dem.
Han blev imponerad av vår information och lovade att sätta igång direkt. Vi la på och gick ner igen, nu var det dags för den sista delen av förhöret. Vi väckte honom. Han var nu snurrig i huvudet av alla förhör, den smärta som han utsatts för och hans kropp var förvirrad.
Jag började denna gång att utsätta honom för smärta innan jag ens ställt en fråga. Jag spelade att vi kollat upp hans uppgifter och det visat sig att de inte stämde. Hela han luktade skräck och han svor på att han talat sanning.
Jag tittade på honom och sen ställde jag frågor om det innersta rådet och lovade honom att om han ljög så skulle smärtan komma tillbaka. Han svarade på alla våra frågor. Vi fick reda på allt som vi behövde. Vi utsatte honom för smärta och ställde samma frågor igen och han gav samma svar.
Vi sövde honom igen. Vi gick upp och jag ringde Gunther igen och gav honom namnen på de i innersta kretsen. Gunther lät chockad men antecknade och lovade att ta reda på allt om dem
- Vi kommer nu att hämnas din frus död sa jag
- Va?
- Igor var den som låg bakom din frus död. Vi fick precis reda på det, han agerade på eget bevåg, Sällskapet hade inget med det att göra
- Är ni säkra sa han tyst
- Ja han kan inte ljuga. Han har försökt, vi hade inte behövt tortera honom, vi har läst honom och stimulerat vissa hormoner i hans kropp som gör att han inte kan ljuga
- Läst honom?
- Ja inte så men vi har tolkat hans kroppsspråk och andra signaler, men de hormoner vi har stimulerat gör att han inte kan ljuga. Smärtan har bara varit för att skrämma honom plus att den sätter igång de hormonerna han talar sanning tro mig Gunther. Han gjorde det i Sällskapets namn för att skrämma dig men han agerade på eget bevåg, han gjorde det för att han var kär i din fru och insåg att han inte skulle få henne och då dödade han henne. Han är galen tro mig, det är nog den galnaste människa jag träffat.
- Ok sa Gunther hälsa honom från mig när han dör
- Jadå min vän. Det skall vi göra, han kommer dö en fasansfull död
- Tack sa han lågt. Jag sätter igång med arbetet direkt, jag skickar filen när jag är klar
- Bra, för att göra hämnden total så köp alla hans företag. Vartenda ett sen får vi se vad vi gör av dem
- Ok det skall jag göra
- Bra
- Vi hörs
- Det gör vi
- Nå hjärtat då var det dags
- Ja vi håller oss till planen
- Jadå hjärtat sa jag
Vi gick ner i källaren och väckte honom
- Nå då var det dags sa jag
- Dags för vad?
- Nu är det dags för dig att göra upp med gud om du tror på honom
- Vad menar du?
- Trodde du att du skulle överleva detta?
- Skall ni döda mig. Jag har samarbetat
- Mm det har du. Men du har attackerat vår familj och mördat en av våra närmsta vänners fru. Du kan inte komma undan det, vi skulle kunna ge dig en snabb död men det förtjänar du inte. En massa småflickor kommer att tacka oss i sina böner ikväll. Om inget att så för dem måste du dö. Hur ung var den yngsta? 9år?
- Hur?
- Hur vi visste det? Jag trodde att du förstod att vi vet allt, du skall få en chans att försvara dig. Du får välja vapen härinne sen slåss vi
- Får jag en chans att försvara mig
- Ja sa jag, du mot oss två
- Men varför?
- Därför att vi inte är barbarer som du, så vilket vapen väljer du?
- Svärd
- Ok
Jag lossade hans händer och fötter. Han reste sig upp och stod stelt framför oss, vi visste att han var skicklig med svärdet. Han gick bort och tog en katana från väggen och gick ut till mitten av rummet. Vi ställde oss framför honom och vi började lysa. Han blev blek och började darra
- Trodde du att vi bara var en myt?
- Nej men jag trodde inte att ni upp nåt Shuken. Det vet inte ledaren
- Nej det är inte många som vet det sa jag och log
Han attackerade oss och vi parerade hans attack. Han attackerade igen, vi parerade igen, han blev allt mer desperat och till slut stod han och stirrade på oss
- Attackera då skrek han
Jag satte tillbaka mitt svärd på ryggen. Rebecka gjorde likadant, han stirrade på oss och attackerade igen. Vi gled undan honom, jag slog en gång, Rebecka slog till, han stelnade till.
Sen slog vi till fler gånger båda två och hela han stelnade till och föll framåt och hans ansikte slog i golvet. Vi tittade på honom, vi hade tryckt på alla nervcentren samtidigt, han upplevde nu ett helvete i smärta.
Inom två minuter skulle han vara död. Vi tittade på honom och ljuset släcktes i hans ögon. Vi tittade på honom och sen log vi, vi hade fått vår hämnd.
Jag gick fram till honom viskade en hälsning från Gunther precis innan han dog. Vi gick upp och jag ringde till Grevinnan
- Vi skulle behöva hjälp med att få Igors kropp transporterad till hans hus och avlämnad på hans kontor. Kan du hjälpa oss med det?
- Javisst inga problem det kommer folk om fem minuter, får jag bjuda på frukost?
- Kan vi säga sen lunch vi har inte sovit på 48timmar cirka
- Javisst vi ses sen kom till restauranten
- Det gör vi sa jag och la på
- Sova?
- Ja hjärtat sa Rebecka
Vi gick upp till sovrummet och tog av oss våra dräkter. Vi la oss på sängen och somnade direkt. Vi vaknade samtidigt efter ett par timmar och reste oss upp, vi klädde på oss och gick ner till källaren. Igor var borta och vi gick upp igen.
Vi gick ut på gatan och jag tog Rebecka i handen och vi började gå. Vi strosade längs med gatorna och tittade i skyltfönster och Rebecka gick in i den ena affären efter den andra.
Hon köpte det ena klädplagget efter det andra. Vi gick förbi en av våra affärer och vi gick in, vi tittade oss omkring och personalen var trevlig och bemötande. Rebecka strosade runt i affären och stannade vi en ställning med klänningar och plocka fram en av dem. Hon tog den i sin hand och jag såg glitter i hennes ögon. Jag gick bort till henne och kramade om henne.
- Ser du vad den påminner om?
- Ja din bröllopsklänning
- Ja jag måste ha den
- Givetvis hjärtat
Hon tog den i handen och gick bort till kassan och skulle betala. Men expediten vägrade ta emot pengarna
- Vad är problemet? Frågade jag
- Vi får inte betala. Tydligen så får personalen lära sig hur vi ser ut om vi skulle komma in i affärerna. Så får vi inte betala enligt order från Nikos
- Ok vad säger de om dricks?
- Va?
- Vad säger orderna om dricks?
- Erh ingenting
- Ok då får du denna summa i dricks för ditt bemötande
- Erh tack
- Ingen fara sa jag, hej då
- Hej, hej
Vi gick ut på gatan igen och gick mot restaurangen. Vi kom fram efter tio minuter och gick in. Grevinnan satt vid ett bord och vi gick fram till henne och satte oss
- Hej
- Hej mina vänner sa hon varmt, hur är det?
- Efter omständigheterna ok
- Var det tufft?
- Ja sa jag, oavsett om han var ett svin så var han ändå en människa. Han var inte galen av sjukdom utan av en galen far. Som präglade honom under hans uppväxt, sen gjorde kommunisterna sitt med honom och ur denna smältdegel så växte han fram
- Jisses sa Grevinnan
- Mm men han var galen och han försökte döda våra barn och det kan vi inte tillåta. Det vi gjorde mot honom kommer att sprida sig. De kommer att tänka sig för mer än en gång innan de överväger att försöka röra oss eller vår familj igen
- En sedelärande läxa?
- Mm precis. Förresten vi fick användbar information åt dig
Jag gav henne en del namn och hon blev vit i ansiktet
- Menar du att de arbetar för Sällskapet?
- Ja utan tvekan. Du får vidta åtgärder, men du får inte göra dig av med dem förrän vi ger grönt ljus
- Ok?
- Vi planerar att få bort alla samtidigt. Vi vill att de skall bli lamslagna av våra aktioner och de måste göras samtidigt, vi kommer att förvarna alla familjer som är med oss och sen kommer vi att dra undan mattan för dem. Tyvärr så måste du spela med. Fast att du vet att du kommer att bli motarbetad men du kommer att få din hämnd inom kort
- Ok jag litar på er som vanligt sa hon och log
- Tack sa jag och log tillbaka
- Vad skall ni göra nu?
- Vi väntar på svar om att vi får genom våra krav på gentjänst av Sällskapet. När vi får besked så kommer vi att åka till Rom och besöka Vatikanen
- Vatikanen?
- Ja Vatikanen. Vi behöver läsa vissa böcker som de säger att de inte har men som vi vet att de har.
- Men hur skall ni få tillgång till dem?
- Deras nummer två är påvens närmsta man och kardinal
- Aha sa hon och log. Då lär det inte bli några problem
- Nej vi hoppas inte det
- Skall vi äta?
- Ja varför inte sa jag och log
Vi åt en mycket god lunch och vi pratade om allt möjligt. Vi satt där och pratade bort ett par timmar, sen bröt vi upp och lovade att höra av oss oftare. Vi gick ut på gatan igen och började gå hemåt. Vi hade inte bråttom så vi tittade på husen och arkitekturen.
Vi kom hem till huset efter ett par timmar. Vi gick in och Rebecka satte ner påsarna och tittade på mig, vi var inte ensamma. Vi gick ut till köket och där satt en man och väntade på oss
- Hej sa jag, vem är du?
- Hej jag är poliskommissarie Vittorio
- Hej vad vill du? Sa Rebecka med ett leende
- Rakt på sak sa han med ett leende
- Ja då undgår man missförstånd längre fram sa Rebecka
- Hahaha helt rätt. Nå jag är här för att fråga om varför vi hittade fyra män i en container bakom en restaurang som ni besökte igår
- De hotade min fru och det tyckte jag inte om. Så jag försökte förklara för dem det dumma i att vifta med pistoler framför näsan på oss. De trodde att de hade övertaget på grund av deras pistoler, men eftersom vi är kenjutsumästare så avväpnade vi dem och visade dem hur dumt det var att inte lyssna. Så vi slog ner dem och samlade ihop deras vapen som vi gav till servitörerna. Sen kom det fram en stor ryss och hotade med jordens undergång, vi förklarade det okloka i att hota oss. Han lyssnade och sprang sin väg. Vi avslutade vår måltid med vår vän Grevinnan. När vi ätit färdigt så åkte vi hem och la oss, sen gick vi upp i morse och tränade i vårt träningsrum därnere och sen tillbringade vi förmiddagen med att läsa. Sen ringde vår vän Grevinnan och bjöd oss på lunch, vi gick dit och min fru shoppade, bland annat från vårt eget klädmärke, där vi fick lämna dricks i stället för att betala. Någon konstig regel från vår andra ägare. Sen åt vi lunch med Grevinnan i ett par timmar sen så gick vi hem
- Det var ett uttömmande svar
- Tja som sagt för att undvika missförstånd längre fram så är det bäst att tala sanning
- Så ni har inte träffat den store ryssen igen?
- Nej är det han som bussat polisen på oss frågade Rebecka. Jag kan lova att vi agerade i självförsvar, det måste väl vittnena säga?
- Jodå de var väldigt vältaliga, ovanligt vältaliga för att vara italienare. De säger samma sak som ni och ja enligt vittnena så agerade ni i självförsvar
- Vad bra sa Rebecka och andades ut, jag trodde att vi var illa ute
- Vi hittade dock den store ryssen död i morse i sitt hem
- Oj det var ju inte bra sa jag, hur dog han?
- Det tänkte jag fråga er
- Oss?
- Ja er
- Jag har inte en aning sa jag, varför skulle vi veta det?
- För att ni hotade honom på restaurangen
- Vi bad honom tänka efter så att inte han också skulle fara illa, han lyssnade på vad vi sa och sprang
- Han gjorde det ja. Men ni letade inte upp honom senare och dödade honom?
- Nej verkligen inte sa Rebecka, behöver vi kontakta en advokat? Är vi anklagade för något? För är det så, så vill jag ringa vår vän Grevinnan och fråga om hon känner en bra advokat
- Nej, nej ni är inte anklagade för något, men jag måste förhöra alla som varit kontakt med honom. Eftersom ni var de som sågs sist med honom, ni hotade honom om att skada honom
- Ja vi hade tänkt att bryta ett par ben hos honom inte döda honom
- Bryta ett par ben?
- Hm vad vet du om japanskt självförsvar?
- Jag har svartbälte i karate så en del
- Då bör du veta om Bujustu?
- Nja inte direkt
- Då har du haft slarviga senseis, följ med sa jag
Jag reste mig och gick ner i källaren. Vi gick in i träningsrummet och han gjorde stora ögon när han såg vår samling av vapen
- Ni har en imponerande samling av vapen
- Tack men detta är bara träningssvärd sa jag
- Träningssvärd?
- Ja sa jag, ställ dig där borta sa jag och pekade
Jag tittade på Rebecka. Hon tog två Bokken från väggen och jag tog ett, vi ställde oss framför varandra och bugade
- Vi kör Kenjutsu sa jag i hennes huvud
- Javisst hjärtat sa hon och log
- Detta min gode poliskommissarie är Kenjutsu
Vi började sparra och vi slogs i tio minuter, sen stannade vi
- Herregud sa han
- Vi ville bara visa varför vi inte blev rädda för deras vapen
- Det förstår jag nu, men ni hade inga svärd igår
- Dra din pistol sa jag lugnt
- Va?
- Dra din pistol
- Är du galen?
- Nej då, dra din pistol och försök sikta på mig
- Ok sa han
Han försökte verkligen att dra den fort. Men innan han ens fått pistolen ur hölstret så var jag framme vid honom. Jag tog ett grepp om hans hand och stoppade honom, jag drog fram hans pistol och tömde magasinet och satte tillbaka pistolen i hölstret och gav honom magasinet
- Förstår du nu?
- Jisses men hur?
- Hur det är möjligt? Träning inget annat
- Men ni är så unga
- Mm vi har tränat länge, men för att svara på din fråga, hade vi velat döda den där mannen….
- Igor Komarev
- Igor hette han så? Hade vi velat döda honom så hade ni aldrig funnit något spår av honom. Det ville jag visa med denna uppvisning, vi hade inget med hans död att göra herr poliskommissarie. Ja vi avväpnade hans hejdukar när de på hans order förolämpade mig och min fru. Vi accepterade inte det och vi markerade det och sen lämnade vi det där
- Ok ni har övertygat mig om att ni inte hade något med hans död att göra. Jag ber om ursäkt för intrånget i ert hus
- Ingen fara sa jag men nästa gång så vänta tills vi kommer hem innan du går in
- Ja absolut
- Tack herr poliskommissarie sa jag
Vi gick upp igen och han gick mot ytterdörren
- Vill ni inte veta hur han dog?
- Varför skulle vi vilja det? Vi kände honom inte. Så jag ser ingen anledning till att fråga
- Han dog av massiva inre blödningar. Där en stor hjärnblödning satte punkt för honom
- Ok hade han problem med blodproppar?
- Nej inte vad jag vet
- Ok då verkar det märkligt sa jag. Men som sagt vi hade inget med det att göra och vill du ställa fler frågor så får du ta det med vår advokat. Vill du ha vårt alibi så kontakta Grevinnan
- Nej det behövs inte sa han och log. Jag ber om ursäkt igen för intrånget
- Ingen fara herr poliskommissarie
- Hej då
- Hej
Han gick ut och stängde dörren. Jag tittade på Rebecka och gick bort till telefonen, jag delade på luren och fann en bugg. Jag letade igenom telefonen och fann inget mer, vi började leta igenom huset och hittade ett antal buggar till och vi la dem på bordet i köket.
Vi tittade på varandra och jag surnade till. Jag gick bort till telefonen, och lyfte på luren och ringde Grevinnan
- Vi måste träffas sa jag
- Ok kom till mitt kontor
- Ok vi är där om tio minuter
Jag gick ut köket och samlade ihop buggarna och la dem i en påse. Vi gick ut ur huset och vinkade till oss en taxi. Vi gav honom adressen och han körde iväg, vi kom fram efter en kort stund och vi gick in i byggnaden. Vi gick fram till en av vakterna som stod där
- Hej kommer ni ihåg oss?
Han stirrade på oss och blev vit i ansiktet
- Javisst sa han välkomna det är bara att åka upp
- Tack sa Rebecka och log
Vi gick bort till hissen och gick in. Vi tryckte på knappen som tog oss upp till Grevinnans kontor, vi gick ut ur hissen och in genom glasdörrarna till Grevinnan
- Hej sa jag och la påsen på bordet. Vi hittade dessa i vårt hem efter att vi haft besök av en poliskommissarie idag
- Vad? En poliskommissarie, jisses vad gällde det?
- De tror att vi har något med Igors tror jag han hette död att göra
- Han som betedde sig som en slusk igår?
- Tydligen
- Vänta lite sa hon
Hon lyfte på luren och ringde en polisöverste och talade snabbt med honom och sen la hon på luren
- Vi får snart besök
- Ok av vem?
- En av Da Vincis
- Ok sa jag och han är polisöverste?
- Ja det är han. Han kommer inte uppskatta detta kan jag säga, det kommer att rulla huvuden på poliskontoret
- Bra sa jag. Att man förhör oss gör oss inget, men när man bryter sig in i vårt hus och sen buggar oss. Det stör mig
- Ja sa Grevinnan det är ett klart övertramp och han måste ha starka krafter i ryggen. Men det är dags att vi också spänner musklerna
- Ja sa jag det är det
En intern telefon ringde och Grevinnan svarade
- Visa in honom
En liten man kom in i rummet, uppklädd i uniform
- Hej Belissima
- Hej sa Grevinnan, detta är Niklas och Rebecka, de utvalda
Han blev blek i ansiktet
- De utvalda?
- Ja de kallar oss så sa jag med ett leende
- Vilken ära sa han. Vad har hänt Belissima?
- Vi har haft inbrott av en poliskommissarie. Som lämnade de där efter sig i vårt hem. Vi uppskattar inte att man bryter sig in i vårt hem, och att man lämnar sådana saker efter sig
- Förlåt? Menar ni att en poliskommissarie bröt sig in i ert hus och lämnade buggar efter sig?
- Ja sa jag, han visade polislegitimation
- Vad hette han?
Jag sa hans namn och polisöversten lyfte sina ögonbryn
- En sekund sa han. Han lyfte på luren och ringde, han spottade order ur sig och la på luren. – nu väntar vi
Vi tittade på översten och han satte sig. Vi gjorde likadant, han tittade på påsen och jag nickade, han tittade på buggarna och rynkade pannan.
- Jag känner inte igen dem. De är väldigt sofistikerade, skam och säga så är de mer avancerade än vad vi har. De aktiveras vid kontakt, just nu så är de inaktiva. Men om vi lagt dem mot bordet eller annan hård yta
- Vi vet sa jag, det är därför vi pratar fritt
- Ok så om ni träffat den poliskommissarie. Som ni säger så arbetar han för någon annan, vi har inte fått besked om att Igor Komarev är död. Det fick jag precis reda på, hade ni något med hans död att göra?
- Nej sa jag
Jag berättade samma historia som jag gjort för poliskommissarien
- Ok varför misstänkte den där poliskommissarien er då?
- Jag har inte en aning och det berättade vi för honom
- Ok vi får gå till botten med det här
Telefonen ringde och Grevinnan svarade och räckte luren till översten. Han ställde sig upp och blev röd i ansiktet
- Vad sa ni? Ok jag kommer direkt sa han och la på luren. Vill du följa med mig sa han och tittade på mig
- Javisst sa jag, väntar du här Rebecka?
- Ja hjärtat sa hon
- Vart skall vi? Frågade jag
- Vi skall titta på ett lik
- Ok sa jag och följde efter honom
Vi åkte hissen ner till första våningen. Ett batteri med uniformerade män stod utanför dörren, de öppnade och vi gick ut. En bildörr öppnades och jag steg in i bilen översten hoppade in bredvid mig och sa till Chauffören att köra till en adress.
Bilen for iväg från vägkanten. Med sirenerna tjutande åkte vi till ett hus och bilen svängde in till kanten, vi steg ur bilen och gick in genom en dörr. Ett koppel av poliser befann sig i huset och de for runt som illrar
- Vem hus är det här?
- Den poliskommissarie som besökte er
- Ok och vad gör vi här?
- Han är död
- Ok sa jag
Vi kom in i ett rum och vi gick fram till en kropp. De lyfte på ett täcke och jag tittade på mannen
- Det är inte den man som var hemma hos oss
- Jag misstänkte det sa översten. Här pågår något som jag inte gillar
- Inte jag i heller sa jag tyst. Men jag skall gå till botten med det
- Vad menar du? viskade översten
- Får jag undersöka liket?
- Javisst sa han, vänta lite
Han ropade ut order och rummet tömdes. När dörren stängdes började jag lysa, jag undersökte kroppen och kom fram till att en Sensei i Kenjutsu gjort detta.
- Han har blivit mördad av en mästare i att hantera svärd. Detta är gjort med ett träsvärd som kallas Bokken, ni måste vara ytterst försiktiga med denna man. Om du är beredd att lyssna på ett råd, så låt mig och Rebecka ta hand om detta. Vi kommer att leverera honom till er i morgon i vårt hus
Han tittade på mig och det såg ut som att han överlade med sig själv
- Ok ni får på er till i morgon sen tar vi över
- Tack, kom hem till oss klockan 8 i morgon bitti så kommer du att få svar
- Ok vart skall vi nu?
- Tillbaka till Grevinnans kontor. Ni kan lämna mig där sen så tar jag och Rebecka över
- Ok tills i morgon bitti
- Ja sa jag
Vi gick ner och hoppade in i bilen igen och vi åkte iväg till Grevinnans kontor. Vi åkte upp och jag gick fram till telefonen och delade på den. Det fanns inga buggar iden.
Jag gick ut till sekreterarens telefon och delade den och hittade en bugg. Jag satte ihop telefonen igen och log mot henne, Jag gick till de andra och la buggen bland de andra. Jag lyfte på luren och ringde Yoshina
- Hej mor
- Hej min son hur är det?
- Jodå jag behöver svar på en fråga har du haft en europé som elev på andra skolan
Jag beskrev honom och Yoshina drog efter andan
- Du beskrev precis en död man. Eller rättare sagt en man som vi trodde var död. Han heter Oscar och kommer från Frankrike, han tränade här hos oss i tre år och uppnådde Sensei ställning. Sen dog han i en motorcykel olycka, eller det var vad vi trodde i alla fall
- Ok tack skulle du kunna ta reda på vart han skulle gömma sig i Florens
- Jadå hon sa en adress och sa att det var skolans gömställe i Florens
- Tack mor. Vi kommer att ta in honom, han har försökt attackera oss och han har dödat en polis med Bokken och han lät offret lida Yoshina
- Döda honom inte vi tar hand om honom när ni är klara med honom
- Ok vi skall göra vad vi kan för att inte skada honom men vi kommer inte hålla igen
- Nej det förstår jag. Men om han överlever så är han vår
- Ja mor sa jag. Jag får övertala en polisöverste om det men jag lovar att göra mitt bästa
- Ja min son jag skickar folk direkt
- Ok då vet jag det. De kan hämta honom i morgon i vårt hus
- Ok då vet jag det sa Yoshina
- Hej då mor och tack för hjälpen
- Ingen fara min son
Jag la på luren och tittade på Rebecka. Sedan på polisöversten och sedan på Grevinnan
- Jaha sa jag, det kan nog vara bra att söka igenom alla telefoner i hela huset Grevinnan, herr polisöverste respekterar du vad vi är?
- Ja givetvis varför frågar du?
- För att det samtalet jag hade nu kommer att sätta saker på sin spets
- Ok sa han
- Jag har fått reda på vart mannen är. Eller kommer att befinna sig under dagen, priset för det var att vi måste lämna honom till de som tränat honom. Tro mig han kommer att få en bestraffning som inget polisväsende kommer att kunna utkräva, men som sagt vi måste lämna honom ifrån oss.
- Ok till vem?
- Till de som tränat honom
- Ok och vad kommer de att göra om ni inte lämnar honom ifrån er?
- Då hamnar vi i ett prekärt läge sa jag. För jag kommer inte gå emot min mor och inte Rebecka heller och det kommer att sätta saker på sin spets. Det jag kan erbjuda dig är att du får vara med på förhöret av honom
- Ok jag godtar de villkoren sa Polisöversten
- Tack, då kan du komma förbi i natt vid 2 tiden
- Ok
- Nu måste vi hem till huset och förbereda oss
- Ja sa Rebecka om han är vad vi misstänker. Så måste vi förbereda oss på att möta honom
- Ok vill ni ha skjuts?
- Nej tack vi tar en taxi
- Ok
Vi gick ut ur kontoret och åkte ner. Vi gick ut på gatan och vi vinkade in en taxi och vi hoppade in och sa vår adress och åkte hem. Vi kom in i huset och vi gick upp till vårt sovrum och plockade fram våra saker.
Vi letade igenom dem minutiöst, och fann en gift ampull i våra kläder. Vi la dem på byrån i rummet. Vi undersökte våra vapen, de var inte rörda, han hade respekterat kodexen, vi la det på minnet.
Vi tog våra vapen och våra dräkter ner i källaren. Vi satte oss på golvet och började meditera, vi satt där och sjönk ner i Tau, Tau och Shuken och fann varandra och började trumma på kokoro. Vi satt där tills vi fann total frid. När vi slog upp ögonen så hade mörkret fallit därute.
Vi reste oss upp och gick ut i natten. Vi tog oss fram över taken i staden, vi stannade med jämna mellanrum och tittade och lyssnade. Efter en timme och så kom vi fram till huset där han gömde sig.
En lätt knarrning hördes innanför dörren. Vi tittade på varandra och jag drog mina stavar. Rebecka drog sina svärd, vi ställde oss på varsin sida av dörren och vände bort ansiktet från dörren.
Den brakade upp och en liten kula kom ut i hallen. Ett vitt ljussken spred sig och han hoppade ut i hallen och attackerade mig, han anföll med vildsvinet nedför berget. Jag mötte attacken och han fortsatte attackera desperat och sen segnade han ihop. Han hade missat eller inte trott att Rebecka skulle vara med, så hon slog ner honom enkelt.
Vi lyfte upp honom och vi bar honom med oss. Vi tog oss över hustaken hem till vårt hus och bar honom nertill källaren. Vi gick upp till vårt rum och tog av oss våra dräkter och klädde på oss vanliga kläder.
Vi gick ner till källaren igen och tittade på mannen. Det skulle inte hjälpa oss att binda honom. Vi visste att han inte sov, ett av Bokken svärden saknades och vi tittade på honom. Jag gick bort mot honom och han studsade upp och attackerade, jag flyttade mig och han slog till igen.
Jag flöt undan och sen slog jag till och han stelnade till. Han stod som frusen framför mig och jag tittade på honom och sa på japanska
- Yoshina hälsar
Han stirrade på mig och jag såg hur svett bröt ut på hans panna
- Du kommer själv att få hälsa på henne snart. Du har retat mor, det är inte bra att reta henne
- Nej mor blir så kinkig när man retar henne sa Rebecka och log
Jag lutade honom mot väggen och slog till en gång. Han slappnade av och hans ben vek sig, jag tryckte på ett annat nervknippe och han frös till igen
- Nu kommer vi snart att ställa frågor till dig och du kan välja att svara på dem nu eller senare hos Yoshina, och du vet vad som väntar dig där eller hur
Han stirrade på oss och jag log
- Nu lämnar vi dig här en stund. Snart kommer det en annan man som vill lyssna på vad du har att berätta. Framförallt vad som hände med hans poliskommissarie
- Så begrunda dina synder och välj vem du tycker skall förhöra dig
Vi reste oss och gick upp, jag tittade på klockan den var halv elva
- Skall vi äta lite?
- Javisst hjärtat
Vi satte oss och åt och vi pratade om vem han kunde arbeta för. Ingen av oss trodde att det var sällskapet utan att han arbetade för en tredje part. Vi åt upp och diskade efter oss och sen gick vi i vardagsrummet och satte oss.
Vi pratade vidare om vad vi kunde vänta oss. Tiden gick och runt kl.2 knackade det på dörren och vi gick ut i hallen och öppnade dörren. Utanför stod polisöversten och vi bjöd in honom.
- Från och med nu så får du bara lyssna oavsett vad du än hör. Så får du inte lägga dig i, han kanske väljer att prata japanska och då kommer vi att berätta för dig om vad han säger efteråt. Någon gång under natten kommer det att komma minst två japaner. De kommer att ta honom med sig och tro mig, just nu darrar han därnere på vad som väntar honom i Japan
- Ok
Vi gick nerför trappan och in i rummet. Mannen satt mot väggen och tittade på oss när vi kom ner. Han tittade noga på mannen som vi hade med oss, han log lite men svetten i pannan avslöjade honom att han var räddare än vad han gav sken av att vara
- Nå sa jag och tittade på mannen skall vi ha vårt samtal nu?
- Javisst sa han lugnt, så ni känner Yoshina?
- Jodå det gör vi sa jag och log
- Hon är en fascinerande kvinna
- Ja verkligen sa jag. Jag kallar henne mor och hon kallar mig sin son. Du vet vad det innebär va?
- Att du är arvtagaren sa han lågt
- Ja Rebecka kallar henne också mor och Yoshina kallar henne för sin dotter
- Båda två sa han häpet det kommer skolan aldrig gå med på
- De har inget val
- Va?
- Jag utmanade alla 9 senseis och lärde dem en läxa. När jag använde Musashis femhandshugg på den siste så fick jag smeknamnet
- Demonen från Norden
- Mm det är jag
- Oh jisses vilken idiot Igor var. Jag får tacka för att ni gjorde jobbet för mig
- Vi gjorde ingenting sa jag, vi dödade honom inte sa jag
- Va? Var det inte ni
- Nej det var det inte. Skulle du döda honom?
- Ja sa mannen. Det var mitt uppdrag, han hade retat min uppdragsgivare en gång för mycket och det var dags för honom att försvinna
- Och vem är det?
- Min uppdragsgivare?
- Ja vi tänkte skicka en blomma som tack till honom
- Hahaha hade Igor retat er med?
- Ja han har försökt döda våra barn vid två tillfällen
- Va?! Bröt den idioten mot den regeln och mot demonen från Norden, han var galen
- Ja vi fick det intrycket med sa jag och log. Men din uppdragsgivare?
- Hm ja vad spelar det för roll om jag berättar, det var en Lady Pendragon
- Ok det låter brittiskt?
- Ja en äldre dam som är en riktig drake. Men hon betalar bra
- Då är det inte första gången du gör uppdrag åt henne?
- Nej då jag har jobbat för henne förr. Jag fick uppdrag att döda hennes svärson, men alkoholpåverkad lastbils chaufför hann före mig
- Ok varför skulle du döda hennes svärson?
- Han bedrog hennes dotter och tanten tröttnade på det
- Ok det kan jag förstå. Men varför ville vad kallade du henne draken? Döda Igor?
- Han hade tydligen försökt döda de utvaldas barn. Hennes dotter är vänner med dem
Han tystnade och stirrade på oss, sanningen slog honom som ett ton sten
- Det är ni, oh herregud, hur kunde jag missa det. Jag ber om ursäkt för intrånget i ert hus, jag ber om ursäkt för allt
- Ursäkten mottagen men jag vet inte än om vi accepterar den. Men fortsätt är du snäll, varför dödade du poliskommissarien?
- Va?
- Varför dödade du poliskommissarien som du låtsades att vara här hemma hos oss
- Jag fick det med i paketet från damen som hyrde mig
- Ok för han var dödad med Bokken svärd från vår skola. Personen använde vår teknik
- Jag svär på Yoshinas namn att det inte var jag
- Ok då har vi ytterligare en avfälling på halsen här i Florens
- Ok det har jag ingen aning om sa han
Vi tittade på polisöversten som satt vit i ansiktet och tittade på mannen
- Vi skall prata med han som sitter där, och översätta vad vi pratat om hitintills
- Ok
- Han tror att du dödade hans poliskommissarie
- Oj det var inte jag, jag svär
- Vi skall berätta det för honom sa jag
Vi gick bort till polisen och berättade för honom vad mannen sagt. Vi berättade för honom det han behövde veta
- Ni tror på honom
- Ja det gör vi. En av de egenskaper vi har är att vi kan avgöra när människor talar sanning, och han talar sanning
- Ok sa han vem var det då?
- Vi vet inte men vi skall försöka ta reda på det
- Ok då behöver jag inte stanna här
- Nej om du inte vill
- Nej jag vill hem och sova
- Ok vi tackar för hjälpen idag
- Ingen fara sa han och tog oss i handen
Han gick upp för trappan och försvann. Vi gick tillbaka till den andre mannen
- Nå varför fingerade du din egen död?
- För att jag ville tjäna pengar. Jag var trött på att utföra uppdrag och aldrig få tjäna pengar, så det var inte mer än så. Girighet.
- Ok jag hoppas för din skull att det inte var något annat
- Nej det var bara girighet inget annat
- Ok då vet vi det
Det ringde på dörren däruppe. Rebecka gick upp och öppnade, hon kom ner med tre stycken japaner. Vi lämnade över mannen till dem, de bugade och tog mannen med sig.
Vi tittade efter dem och undrade vad som skulle hända med honom. Vi tittade på varandra och gick upp på andra våningen. Vi la oss i sängen och somnade nästan direkt.
Fler noveller av samma författare
👍👍👍👍👍 ac 5 möjliga