Den där dagen....Bok 5 Föräldrar Kapitel 14
Kapitel 14
Vi vaknade på morgonen och vi tittade på varandra. Jag kysste Rebecka och hon kysste mig tillbaka
- God morgon hjärtat
- God morgon hjärtat
- Vad händer idag?
- Idag hjärtat skall vi åka hem till barnen och gulla med dem men innan vi gör det så skall vi sätta Gunther i arbete. Igor Komarev
- Mm Igor
- Jag vill veta allt som finns att veta om honom och sen så skall vi hälsa på honom
- Mm det skall vi hjärtat
Rebecka tittade mig djupt i ögonen och lutade sig fram mot mig. Hon kysste mig och vi smekte varandra, hon knuffade ner mig i sängen och grenslade mig, hon kysste mig hett och jag smekte hennes rygg. Jag la mina händer på hennes rumpa och klämde till.
Hon stönade i min mun och började pussa mig på halsen, nerför bröstet ner över magen och hon stannade vid min kuk som nu stod hård och redo. Hon log mot mig och började suga på min kuk.
Hon lekte med tungan över kuken och varierade mellan att slicka på mitt ollon och att ta in hela kuken i munnen. Jag slöt ögonen och njöt av hennes behandling, hon fortsatte leken med sin tunga på min kuk och jag bara låg och tog emot.
- Nu kan jag inte hålla mig sa hon och runkade min kuk samtidigt som hon tittade mig i ögonen
Vi bytte plats och jag kröp ner mellan hennes ben och började slicka henne. hon njöt och stönade. Jag fortsatte att leka med hennes fitta med min tunga tills hon bad mig sluta
- Snälla ta mig
Jag reste på mig och tog min kuk i handen och satte den mot hennes fitta och tryckte till. Jag började ta henne med långa tag, jag kände hur henne fitta kramade om min kuk varje gång jag drog mig ur henne och stötte in igen.
Jag ökade takten och vi älskade passionerat. Mina stötar fick henne att stöna till och jag ökade takten och jag kände hur ilningarna började komma
- Fortare sa Rebecka och hårdare
Jag ökade takten och jag tog henne hårt och fort. Vi närmade oss orgasm båda två jag stötte i henne en, två, tre gånger sen kom vi tillsammans. Jag kände hur min sperma fyllde hennes inre och jag saktade ner på takten och la mig bredvid henne
- God morgon igen hjärtat
- Detsamma hjärtat
- Duscha?
- Ja sa jag och log
Vi gick in i duschen och tvättade av oss. Vi gick in i rummet och klädde på oss, vi packade våra väskor och gick ut på gården. Jose och hans familj hade dukat fram frukost åt oss. Vi satte oss till bords och började äta, Jesper och Lotta kom ut från deras rum och satte sig vid bordet.
- God morgon
- God morgon
- Hur är det idag?
- Jodå det är bara bra hur är det själv?
- Jodå det är bra
- Vi har en fråga till er
- Ok det låter allvarligt
- Nej då sa Lotta och log. Vi vill bara fråga om det är ok att vi stannar en vecka här?
- Självklart sa Rebecka
- Tack, vi vill kolla hur det går med Broderskapet men även ha lite egen tid
- Javisst sa Rebecka, ni får stanna så länge ni vill
- En vecka räcker sen kommer vi att sakna er för mycket sa hon och log
- Självklart får ni stanna. Vi får meddela Jose bara, hör av er när ni vill bli hämtade så skickar vi planet
- Tack sa Lotta och log
Vi fortsatte äta frukost och när vi var färdiga så pratade vi med Jose om att Lotta och Jesper skulle stanna men att vi skulle åka hem nu på morgonen. Han blev glad över att Lotta och Jesper stannade kvar men han blev ledsen att vi skulle åka hem.
- Vi vill hem till våra barn sa Rebecka
- Jag förstår vi kommer att sakna er Rebecka
- Och vi kommer sakna er sa hon
- Jag får titta in i köket nästa gång vi är här sa jag
- Det får du göra, er bil väntar på er om tjugo minuter
- Tack sa vi
- Nej det är vi som tackar för allt, ni har gett oss äran tillbaka
Vi sa hej till hela hans familj och vi pratade lite med Jesper och Lotta, sen gick vi ut och satte oss i bilen. Vi satt tysta hela resan till flygplatsen och vi gick ombord på planet.
Det lyfte direkt och vi var på väg hem. Flygresan tog sex timmar och vi spenderade tiden på att samla ihop all information vi fått under gårdagen. Vi gjorde en lista på vad som vi behövde mer information om.
Först på listan stod namnet Igor Komarev. Vi landade och vi tog vår packning och gick ut till vår bil och packade in våra saker i bilen. Vi hoppade in och körde iväg. Bilresan tog ungefär 40min. Vi kom hem och parkerade bilen i garaget. Vi packade ur våra väskor och gick in
- Hej ropade vi
- Hej hörde vi från baksidan av huset
Vi gick ut i trädgården och vi hittade Mary sittandes i en solstol med en bok i handen
- Hur gick det?
- Det gick ordningen är återställd i Spanien
- Ok så bra, vad fick ni reda på mer?
- Vem som ville döda barnen
- Ok och ni är säkra?
- Så säkra vi kan bli
- Bra då vidtar ni mått och steg?
- Oja tro mig det kommer vi att göra och jag skall börja nu. Med att ringa Gunther
- Bra
- Var är barnen?
- De sover, de kommer snart att vakna de skall äta
- Vilken tur för brösten spänner. Jag glömde pumpa i morse
- Vad fick dig att glömma det?
- Niklas sa Rebecka och log
- Aha jag förstår sa hon och log
- Jag går och ringer Gunther sa jag
- Gör så hjärtat sa hon och log
Jag gick in i huset och gick bort till telefonen och lyfte på den och slog Gunthers nummer
- Hej
- Hej
- Vi lyckades
- Jag vet sa Gunther respektive rådgivare har hört av sig, Cortez är förvirrade de vet inte vem som leder dem?
- Än så länge är det vi tills de kan skaka fram en vettig ersättare
- Ok då meddelar jag dem det
- Tack, Gunther
- Ja
- Igor Komarev vi vill veta allt om honom, precis allt
- Ok får jag fråga varför?
- För att det var han som ville döda våra barn och vi tar sådant personligt
- Ok jag med. Jag kommer att ta reda på allt om honom ner i minsta detalj
- Tack. Dina informationer angående Spanien de var perfekta som vanligt
- Ingen fara det är mitt jobb, något mer?
- Nummer 2 i sällskapet är en av påvens närmsta män
- Ok ni är säkra på det?
- Ja
- Ok då lägger jag till det i min fil
- Tack
- Förresten slottet i Tyskland är ert och ni kan använda det när ni vill
- Ok hm börja insamlingen av information så tar vi Tyskland före Frankrike, hur lång tid behöver du?
- Ge mig en månad så skall den vara fullständig
- Ok tack, men Igor Komarev har högsta prioritet
- Jadå sa Gunther jag börjar direkt så fort den är klar så hör jag av mig
- Jag vill inte pressa dig men gör det snabbt
- Givetvis, jag vill sätta dit det svinet jag med
- Tack sa jag, vi hörs
- Det gör vi, jag meddelar Cortez ert beslut
- Bra håll ett öga på Amador, jag vet inte om jag litar riktigt på Julia
- Skall bli, något mer?
- Nej inte just nu
- Ok vi hörs
- Det gör vi hej
- Hej då
Jag la på luren och gjorde mig redo för att gå ut i trädgården när telefonen ringde
- Hej det är Niklas
- Hej Niklas det är Gert – Ove bilhandlaren
- Tjena det var ett tag sedan hur är det med dig
- Jodå det är helt ok, jag har varit sjuk ett tag
- Oj ok inget allvarligt?
- Jag har fått behandling mot cancer men är på bättringsvägen
- Oj jag beklagar men skönt att du är på bättringsvägen
- Ja det har varit en pärs, men nu är jag på benen igen
- Det låter bra, vad har du på hjärtat?
- Jo jag undrar om du fortfarande är intresserad av att köpa bilar
- Jodå som vanligt dyker rätt bil upp så är jag intresserad
- Bra jag har inget på gång idag men jag ringer runt till gamla kunder för att höra om ni fortfarande är intresserade
- Ja jag har inte köpt en bil av någon annan. Jag har väntat på att du skall höra av dig. Nu vet jag varför du inte hört av dig
- Tack
- Ingen fara, hör du bara av dig om det dyker upp något intressant
- Då gör jag det
- Hej då
- Hej
Jag la på och gick ut till de andra i trädgården. Barnen hade vaknat och Rebecka satt och ammade Isabelle, Mary satt med Leonardo i famnen och lekte med honom. Jag kände hur barnen tryckte på mitt sinne och jag öppnade det. Det kastade sig över mig och letade igenom mitt huvud.
Jag gick in i Shuken och nu kunde jag kontrollera dem. Jag tog dem i handen och ledde dem igenom mitt sinne varsamt. Rebecka tittade på mig och log, hon började lysa hon med och hennes leende blev bredare.
Barnen lugnade ner sig och slutade vara så ivriga och lät oss leda dem runt inne i våra huvuden. De hoppade fram och tillbaka mellan oss. Efter ett par minuter så ledde jag dem ut ur huvudet och satte upp mina murar igen. Rebecka gjorde detsamma
- Vad hände nu? Frågade Mary
- Vi har hittat ett sätt att guida dem genom våra sinnen
- Ok det låter bra. Ni lös på ett annat vis idag, det var mer färger inblandade
- Ja vi har tagit det slutgiltiga steget i Tau, Tau
- Ok och det innebär?
- Att vi nu är redo för att möta vad som helst därute
- Ok ja ni verkar lugnare än innan. Inte för att ni var speciellt upphetsade förr men nu så verkar ett lugn ha infunnit sig, ni verkar vara extremt harmoniska
- Så är det kanske, men det var nära att du fått ta hand om barnen på fulltid, att lära oss att bemästra Shuken som det heter var nog det värsta som vi råkat utför. Men vi klarade det.
- Ok nu blir jag lite orolig
- Det var inget mot vad vi var kan jag säga sa Rebecka vi behöver inte gå in på detaljer men vi var rätt illa ute
- Men ni är ok nu?
- Ja vi var inte illa ute fysiskt. Det var psyket som var i fara, vi hade kunnat sluta som lallande idioter och om vi överlevt hamnat på psyket. Då hade jag hellre dött
- Ni lever i en värld som är väldigt svår för mig att begripa. Jag vet inte vad jag skall tro
- Det förstår vi. Vi vill att du läser våra anfäders dagböcker, hur är din italienska?
- Icke existerande
- Ok då får vi lösa det på något vis. Men efter du läst dem så hoppas vi att du får en bättre förståelse för vem och vad vi är
- Vi översätter sa Rebecka, vi börjar nu
- Ok sa jag, jag går ner i sanktumet och börjar
- Gör så jag kommer när jag är klar
Jag gick ner i vårt Sanktum och plockade fram papper och penna. Jag slöt ögonen och öppnade en av dagböckerna i mitt huvud och började skriva. Jag försvann i skrivandet, jag hörde inte är Rebecka kom ner och började skriva hon med. Vi satt där och skrev och vi gav oss hän fullständigt. Mary kom ner med barnen när det var dags för amningen. Jag räckte över tre av böckerna till henne som jag översatt.
- Varsågod du kan börja med dessa, hur långt har du kommit hjärtat?
- Bok fem sid 56 rad 4
- Ok då fortsätter jag med den och sen får vi se om du hinner börja på den sista innan jag börjar på den
- Ok hjärtat sa hon och log
- Hur har ni hunnit skriva allt detta på så kort tid?
- Som du kommer läsa i böckerna så har vi vissa fördelar
- Ok spännande sa hon och log
- Var beredd att ha en näsduk eller två med dig när du läser sa jag
- Så pass?
- Ja det är en kärleksfull, våldsam, erotisk, sorglig historia. Där vi tyvärr saknar en del av historien, vi har förstått att det finns en hel del hål som vi måste fylla. Vi har en hel del arbete framför oss med att fylla dem. Vi kan tillexempel behöva göra inbrott i Vatikanen
- Förlåt?
- Ja vi kan komma att behöva göra inbrott i Vatikanen
- Är ni galna?
- Nej det är vi inte. Men vi måste ha tag på de böckerna, de kan vara avgörande för vår framtid
- Men göra inbrott i Vatikanen
- Förhoppningsvis så behövs det inte. Kan vi bara bevisa att vi är deras anfäder så måste de i alla fall låta oss läsa dem om de har några
- Så ni kommer att pröva diplomati först?
- Ja givetvis. Vi är inte tjuvar, om de inte tvingar oss till det, det är Vatikanen vi talar om de har så mycket intriger där så att de nog inte vet vem som talar sanning. Vi har den ärftliga rätten att läsa dem. Frågan är om de vet om oss. Vilket jag tror att de gör men de är vad de är
- Ni har inga höga tankar om dem?
- Leonardo och Mona varnar oss för dem i sina böcker vilket du kommer att läsa. Vi har fått reda på att en man i Vatikanen är nummer 2 i Sällskapet, Vatikanen ligger bakom ett av de värsta folkmorden i historien inkvisitionen, sen har du korstågen, förbudet mot att använda preventivmedel osv. För att inte tala om att det krävdes tillstånd av påven för att kolonisera framförallt Syd och mellan Amerika. Så nä mina tankar om Vatikanen som institution är inte så höga nej
- Men de hjälper människor också
- Jadå det betvivlar jag inte, det är bara det att jag inte högaktar dem eller är rädd för dem. Jag har dock respekt för dem och deras inflytande, är du troende?
- Nja inte direkt sa hon och log. Jag går i kyrkan på högtidsdagar men jag är ingen fanatiker som går varje vecka. De hjälpte mig mycket när min man dog
- Som sagt jag har respekt för dem och för de flesta prästers arbete, men Vatikanen nja de litar jag inte på
- Inte jag i heller sa Rebecka. Läs böckerna och lämna din dom efter det
- Ok sa Mary och log jag skall läsa dem
- Bra du kan börja direkt så börjar vi med middagen. Du kan sitta här om du vill. Det är fridfullt i detta rum
- Ja jag tror att jag sitter här och läser en stund sa hon och log
Vi gick upp på första våningen och la barnen i deras sängar. Vi stod där hos dem tills de somnat. Sen gick vi ut i köket och tittade i kylen vi plockade fram lite av varje och började laga mat. Vi förlorade oss i matlagningen. När vi var klara så kallade vi på Mary. Hon kom upp och satte sig vid bordet
- Det är en fascinerande historia
- Hur långt har du kommit?
- Jag har kommit halvvägs i den första boken, det är svårt att släppa den.
- Mm vi vet
- Fantastiskt god mat sa Mary
- Tack sa vi
Vi åt och pratade när vi var färdiga så gick Mary ner igen och vi tog hand om disken. När vi var klara så gick vi in i tv rummet och satte på en film. Barnen vaknade och de fick mat. Vi lekte med dem en stund sen la vi dem i sängen igen. Vi gick tillbaka till tv och satte på en film till. Vi la oss i soffan och tittade på den. När den var klar så gick vi in till barnen och kollade dem.
De sov fortfarande, vi gick ner i källaren och in till Sanktumet och satte oss. Mary var helt uppslukad av sitt läsande. Vi tittade på henne och log
- Hur långt har du kommit nu?
- Jag är klar med första och har snart läst ut den andra, som ni sa den innehåller allt
- Mm den gör ju det. Klockan är mycket, barnen vaknar snart då kommer vi att mata dem sen går vi och lägger oss
- Ok jag kommer snart sa hon
- Var snäll och ta dem inte med dig upp. Vi behåller dem härnere och när du läst dem så kommer vi att bränna dem
- Bränna?
- Ja vi vill inte att dessa hamnar i fel händer
- Ok jag tar dem inte med mig upp. Jag läser färdigt andra delen sen går jag och lägger mig jag med
- Ok om vi inte ses däruppe så får du sova gott
- Detsamma, jag väcker er i natt om barnen vaknar
- Tack
Vi gick upp till toaletten och gjorde oss klara. När vi var färdiga så vaknade barnen. Vi gick in på deras rum och Rebecka började amma, jag tog Isabelle och satte mig i en stol, jag tittade på min dotter och hon tittade tillbaka på mig och jag förlorade mig i hennes blåa ögon.
Jag kände en ilska komma över mig när jag tänkte på Igor. Han hade velat ta livet av vårt barn, denna oskyldiga lilla flicka. Jag lovade mig själv att Komarev skulle så betala för det han försökt göra.
Vi bytte barn och jag vaggade Leonardo så att han skulle somna igen, Mary kom in i rummet och tittade på oss
- Jag stängde därnere
- Tack vi öppnar för dig i morgon igen
- Tack, jag måste ju få läsa färdigt sa hon och log. Som jag sa innan det är en fascinerande berättelse
- Mm verkligen. Vi får anteckna ner vår en dag, inte för att någon skulle tro oss men vi får göra det när vi har tid över.
- Ja verkligen sa Mary
Jag la ner Leonardo i sängen och Rebecka la ner Isabelle. Vi sa god natt igen till Mary och gick in på vårt rum. Vi la oss i sängen och somnade.
Fler noveller av samma författare
