Den där dagen....Bok 5 Föräldrar Kapitel 12
Kapitel 12
Vi vaknade tidigt på morgonen. Vi steg upp och gick in i barnkammaren, barnen sov fortfarande. De hade ätit en gång på natten. Vi bytte om och gav oss ut och sprang, vi körde mellanrundan och när vi kom hem så hade barnen vaknat.
De fick mat och vi dukade fram frukost. Vi åt och sen körde vi iväg till IKEA och handlade det som behövdes till Mary, vi fick hyra en lastbil för att få hem allt. När vi kom hem så bar jag och Jesper in hennes nya möbler.
När vi var klara så började jag och Rebecka planera det sista inför dopet. Vi ägnade hela dagen till att gå igenom mat, övernattande gäster, bordsplaceringar och annat småplock som fanns att lösas. Vi tränade ett pass med våra svärd och så hade den dagen gått.
Tiden fram till dopet så började vi hitta rutiner nu när Mary var en medlem i hushållet. Vi slutförde köpet av hotellet och vi placerade ut våra gäster där.
Människor kom och gick hemma hos oss, vi hittade tillbaka till de rutiner vi hade när vi var hemma. Våra dörrar var alltid öppna för familjemedlemmar och de kom och gick i en strid ström.
Våra föräldrar hjälpte till så mycket de kunde för att underlätta planeringen för oss inför dopet, dagarna rann på och den stora dagen kom. Alla gäster var på plats och vi fick träffa alla våra vänner.
De kom och vi bjöd på middag kvällen innan den stora dagen. Brudparen hade kommit hem från sin bröllopsresa. De berättade om sin resa, de hade lånat vårt hus på Kos och de ville inte åka hem.
Enligt dem så var det paradiset på jorden och huset var Eden. Middagen blev lyckad och alla kom bra överens. När middagen var slut och alla hade åkt hem eller till hotellet så andades vi ut och gick och la oss.
Vi vaknade tidigt på morgonen och började med de sista förberedelserna inför dopet. Vi tog hand om barnen och de fick mat, sen gick vi själv och åt frukost. Efter frukosten så klädde vi på barnen deras dopkläder.
Allt var nu förberett inför det som skulle ske. Gästerna började komma och vi väntade bara på att prästen skulle komma. Han kom sist av alla när vi börjat undra om han skulle komma överhuvudtaget
- Hej förlåt om jag är lite sen men planet blev försenat från Italien
- Ingen fara sa jag, välkommen
- Tack jag skall bara byta om snabbt sen kör vi igång med ceremonin
- Ok det låter bra, jag samlar ihop alla inblandade så att de är beredda på att vi kör igång direkt
- Bra, bra jag kommer strax
Jag gick ut till de andra och tittade mig omkring. Jag hittade de som skulle vara med under ceremonin. Jag vinkade dem till mig och bad dem gå fram till där själva dopet skulle hållas
- Prästen har kommit och han byter bara om sen kör vi igång
- Ok sa de andra samfälligt
Prästen kom ut nästan med andan i halsen. Han gick fram till de som skulle var gud föräldrar. Han samlade dem och gick fram till en pulpet och började tala om allvaret med att vara gud förälder och det ansvar som vilade på deras axlar.
Han pratade på en god stund innan det var dags för att ge barnen sina namn. Vi stod där och lyssnade på hur barnen fick sina namn och sen var ceremonin över. Prästen drog mig i armen
- Nu måste vi gå igenom den andra ceremonin
- Javisst sa jag och log
Jag och Rebecka tog barnen från de som höll i barnen. Vi gick med prästen ner i källaren. Vi gick in i vårt sanktum och prästen tittade på oss
- Nu sker den verkliga ceremonin sa han
- Ok sa vi vad skall vi göra?
- Ni skall inte göra något mer än att bara lysa
- Ok sa jag
Sen började prästen hålla en ceremoni som påminde om den när vi gifte oss. Det var en massa mysticism inblandat och vi tittade på varandra och gjorde som vi blev tillsagda.
I slutet av ceremonin så hällde prästen vatten över huvud på barnen från kalken som vi använt. Då började barnen och lysa och tittade på oss. Sen var ceremonin över och prästen stod där och log
- Då var vi klara sa han och log
- Ok sa vi
- Nu kan ni gå upp till de andra och fira detta dop
- Ok tack sa vi och log
- Jag kommer att åka direkt. Jag måste tillbaka till Italien genast
- Ok överlämnar du kalken eller vi skall göra det?
- Nej det är mitt uppdrag sa prästen
- Ok tack
Vi gick upp till de andra med barnen. Alla gud föräldrarna turades om att hålla barnen och vi fick inte så mycket chans att tillbringa tid med dem. De fick en uppsjö av presenter och vi hann knappt att öppna alla innan folk började bryta upp.
- Vi tackar för all uppskattning ni visat barnen. Vi tackar på deras vägnar, så innan ni bryter upp och vi sprids för vinden så skulle vi vilja samtala med vissa av er
Jag kallade till mig Nikos, Grevinnan, Ante, Jörgen, Agnetha, min moster och Ilse. Vi gick ner i källaren och in i sanktumet
- Vi vill prata med er om vad vi skall göra nu. Vi kommer att resa till Spanien och få dem att rätta in sig i ledet, när vi är klara där så skall vi på besök hos drottningen. Det är det vi kommer ägna den närmsta tiden åt. Har ni frågor?
- Nej var bär det av efter Spanien och England frågade Nikos?
- Vi får se sa jag tveksamt, Frankrike eller Tyskland
- Ok sa han
- Förresten Nikos så kommer vi att bli hovleverantörer åt engelska kungahuset
- Ok sa han då får jag se till att skicka dit årets kollektioner
- Bra
- Väntar ni er besvär?
- Nja kanske det beror på hur mycket mulliga mansgrisar de är sa jag och log. Rebecka har lovat att lägga dem över knät och smiska dem om de inte sköter sig
- Som vanligt då sa Agnetha och log. Det är rätt bara ge de där mansgrisarna
- Vi skall försöka få in ett snabbt besök i Schweiz också barnen skall gå igenom en ritual till för att få tillträde till vårt hemliga slott i Schweiz
- Ok ni har ett hemligt slott i Schweiz?
- Ja det har vi det är bara vi som kommer in i det, vi och Gunther ingen annan. Men barnen måste också få tillträde så de skall gå igenom en ritual som öppnar upp huset för dem med
- Ok åker ni själv med barnen?
- Nej Mary måste med och där i ligger problemet. Hon är galet flygrädd, jag fick söva henne och skall vi hinna med att klämma in det. Mellan resan till Spanien och England vi kommer att flyga en hel del och det kommer bli resor fram och tillbaka
- Men flyg till Schweiz innan eller efter England hon skall ju med dit ändå för att träffa drottningen. I den där ceremonin sa Jesper problemet löst
- Det är en lösning sa jag och log tack för tipset
- Ingen fara, det är bara att bjuda tillbaka, skall vi följa med?
- Spanien i alla fall sa jag
- Ok då vet vi det
- Jaha när åker ni till Spanien?
- Så fort som möjligt, jag skall ringa Gunther senare och fråga när han sammankallat familjerna. Förhoppningsvis så blir det snart. Barnen kommer stanna hemma med Mary på denna resan. Hon har huvudansvaret för barnen när vi inte är här. Vi kommer att kalla in Medici vakter, hon kommer dock att behöva hjälp så ställer ni upp så hade vi varit tacksamma. Det blir nog mest med logistik osv. men hon kommer behöva hjälp
- Ingen fara sa de andra
- Bra, Nikos och du Grevinnan ni får se till så att våra delar av familjen är redo att guida spanjorerna rätt
- Ok vi löser det sa Grevinnan
- Bra vi behöver starka Medici och Da Vinci nu
- Ingen fara vi löser det
- Tack
- Var det allt sa Ante
- Nej inte riktigt får jag prata med dig enskilt?
- Javisst
Vi gick bort en bit från de andra och han tittade på mig
- Vad händer?
- Jag kommer att ta ett sabbatsår från idrotten. Det här kommer uppta väldigt mycket av min eller rättare sagt vår tid så jag kommer att stiga av
- Jag misstänkte det sa han och log. Jag har väntat på det, jag förstår dig tro mig. Jag fattar inte att du lyckats så här långt, nu har ni barnen också. Det var klokt att se till att Mary flyttar hit och hjälper er. Jag förstår varför också, hon är neutral det kommer inte bli något käbbel om vem som skall bestämma över barnen när ni sagt att det är hon som tar hand om dem. Familjerna kan inte säga att de har mer rätt än någon annan. Hon blir Schweiz hon är neutral och ingen kan ifrågasätta henne, eller rättare sagt vågar säga emot henne. Men jag förstår dig angående idrotten och inga hard feelings.
- Tack det har inte varit ett lätt beslut att fatta. Ni får min planering så att ni kan fortsätta klättringen. Skulle det knipa någon gång och jag kan så hör av er så ställer jag upp
- Absolut, vi, jag och de andra har ett önskemål. Nu menar jag era gamla vänner
- Ja sa jag
- Glöm oss inte. Vi finns här för er och om inget att så för att hålla era fötter på marken. Vi kommer att vara där för er oavsett vad som än händer och vi tror att ni behöver oss
- Tack det skall vi tänka på
- Förresten tack för allt, bröllop, flygplan, huset på Kos osv
- Ingen fara vi delar gärna med oss, vi har så att vi klarar oss
- Oavsett så tack
- Hur känns det att vara en gift ung man?
- Jodå det är spännande sa han och log. Förresten vi funderar på att börja leta efter hus så vi kommer att säga upp lägenheten snart
- Ok, har ni råd med det med tanke på att ni pluggar båda två?
- Vi tror det vi har räknat på det och vi tror att vi skall klara det
- Ok säg till om ni behöver hjälp. Om vi kan hjälpa till så gör vi gärna det
- Tack vi skall tänka på det
- Har ni funderat på något speciellt område?
- Elsa vill gärna att vi skall bo nära hennes föräldrar, de bor hur ute i västra delen av stan
- Ok hur skall Jörgen och Anna göra?
- De vill bo kvar tror jag. De trivs som fisken i vattnet i din gamla lägenhet, de har renoverat en hel del
- Ok det visste jag inte. Ja att de renoverat att Jörgen inte skulle få tummen ur visste jag, men renoveringen visste jag inte om
- Du kan inte hålla koll på allt
- Nej men det påminner mig om det du pratade om innan. Att vi inte får glömma var vi kommer ifrån och vem som är våra vänner
- Ok du menar så
- Mm precis så menar jag. Jaja det är inte mycket att göra åt det nu. Vi hade tänkt åka förbi restaurangen en runda kommer ni dit?
- Det är inte omöjligt. Jonathan har verkligen fått fart och stil på stället
- Ja han har gjort ett otroligt jobb, iden med sportbar var alldeles lysande
- Har du slutat köpa bilar?
- Nja inte direkt men jag har inte haft tid och bilhandlaren har varit väldigt tyst på senaste tiden. Vi har köpt ett nytt flygplan dock sa jag och log, det är speciellt kan jag lova
- Ok finare än det andra
- Det är i alla fall helt annorlunda
- Ok
- Rebecka kräver en omlackering av det, det är om man säger grällt
- Hahaha ok
- Niklas
- Ja?
Det var Rebecka som kallade på mig
- Skall vi gå upp?
- Javisst sa jag
- Vad är det frågade jag henne?
- Jag vet inte men något känns fel
- Ok skall vi gå förbi träningsrummet?
- Nej det är inget sådant. Jag vet inte men något känns fel bara
- Ok då går vi upp
Vi gick upp och ut i trädgården. Det var väldigt tyst och när vi kom upp så tittade gästerna som inte varit nere i källaren på oss med rädsla? I ögonen. Jag kände mig uttittad.
Jag tittade mig runt för att se vad som det gällde. Jag kunde inte hitta anledning till den stämning som uppstått, jag letade efter Mary och barnen. Hon satt med barnen för sig själv, hon var den enda som verkade opåverkad av stämningen. Jag tittade igen och mina ögon föll på en dam i 60 – 70 års åldern. Jag gick fram till henne och presenterade mig
- Hej mitt namn är Niklas, vem är du?
Hon tittade på mig med en högdragen min och sen tittade hon på Rebecka, Elisabeth och Berit
- Ursäkta sa jag mitt namn är Niklas, vem är du?
Jag sa detta med en skarpare röst och nu vände hon blicken mot mig med en, nyfiken? Blick
- Ursäkta sa hon. Jag är Harriet överhuvud över en av familjerna här i landet
- Jaha sa jag, och vad gör du här?
- Rakt på sak, och du är inte rädd för mig?
- Mm det brukar göra konversationen enklare sa jag, och nej jag är inte rädd för dig
- Intressant, det verkar som att du inte vet vem jag är?
- Jodå jag vet precis vem du är, och det skrämmer mig inte överhövan
- Jaså jag skrämmer dig inte?
- Nej för att svara på samma fråga igen
- Spännande, men om du vet vem jag är varför frågade du då?
- Därför att det är allmän hyfs. Att när man kommer hem till någon oanmäld presenterar sig, eller ryktena som sägs om er stämmer. Att er släkt är så förstockade att ni inte inser att ni är en liten fläck i en liten avkrok i världen?
- Vad sa du, sa hon med låg röst
- Jag tror inte att det är något fel på din hörsel gumma. Din släkt är en liten fläck bland familjerna. Jag vet varför du är här, du vill veta vad som hänt med din galning till son eller hur?
- Du skall passa dig
- För vem dig? Hahaha jisses gumma du kommer hem till oss och tror att du kan domdera och bestämma som du gör i er lilla by på landet? Du tror att du kan bete dig som om du ägde världen? Som jag sa er lilla familj i den avkrok du kommer ifrån betyder mindre för oss. Än vad smutsen under mina naglar gör. Nej gumma sa jag du har ingen makt här. Om vi skall svara på din fråga så ställ den sen är det upp till oss och bestämma om vi vill svara dig
- Du vet inte vem du bråkar med jag skall ge dig en chans att ångra dig
- Jo lilla gumma, jag vet precis vem jag bråkar med. Den gumma som avlat en av de mest galna personer som jag haft oturen att träffa. Jag börjar undra om hans galenskap är ärftlig
Hon visslade till och in i trädgården rusade ca tio män som ställde sig bakom henne och stirrade aggressivt på mig
- Hahaha är det allt du tagit med dig? Jag behöver nog inte ens ta av mig kavajen för att ta hand om dem gumma. Nu är det min tur att varna dig, vi brukar ge folk tre varningar innan vi lägger dem över knät och smiskar dem. Du har brutit mot en sådär tio regler som gäller för samtal mellan familjer. Om vi vill så skulle vi kunna bara på de etikettsbrotten ta över din lilla obetydliga familj och upplösa den. Då skulle du inte kunna betala de fjantarnas lön. Eller det är inavlade släktingar kanske, det går vissa rykten om er lilla by
- Döda honom skrek hon
En av hennes män drog en pistol. Jag var framme hos honom innan han fått fram sin pistol helt, jag tog tag om hans hand. Jag bröt hans handled rakt av, när jag gjort det så flöt jag vidare till nästa man och nästa och nästa tills alla tio låg på marken och jämrade sig
- Nå gumma skall du kalla hit den som du hyrt in för att döda mig? Ja det var jag som såg till att din son försvann. Vi vet var han är och jag önskar dig lycka till att försöka få tillbaka honom därifrån.
Hon stirrade på mig, sedan på de män hon kallat in. Om hon inte varit halvt galen så hade hon backat undan nu. Men hon kunde inte tänka klart vilket också varit min mening med hur jag talat till henne.
- Du din son till en hynda jag skall döda dig
- Det var två sa jag
- Va?
- Du har fått två varningar nu. Min mor som du kallar hynda står där borta, nu har du förolämpat hennes familj med. Vilken faktiskt är betydligt större än din gumma, men återigen kalla hit den som du hyrt inför det här uppdraget, jag vet att han är här
- Vart är min son?
- Han är på en plats som passar honom. Där han får vad han förtjänar gumma
- Vad menar du?
- Att din galning till son är på en plats som passar hans galenskap gumma
- Du skall svara mig din satans horunge
- Det var tre sa jag. Nu får du ett val antingen så antar du utmaningen själv eller så kallar du in den som hyrt för detta tillfälle. För nu utmanar jag dig gumma och din lilla obetydliga familj
- Du kan inte utmana mig
- Jodå gumma det kan jag, för vi är de vi är
- Vad menar du?
Jag tog av min kavaj och knäppte upp min skjorta och visade min tatuering. Rebecka kom fram till mig och visade sin tatuering på benet
- Ja farmor vi är de vi är och din galning till son fick precis vad han förtjänade du har nu målat in dig i ett hörn och offrat er familj för hämnd? Du har spelat högt utan att tänka på de andra i familjen.
- Men?
- Mm farmor ibland så är det bra att tänka innan man agerar. Nå du har blivit utmanad av min man skall du slåss själv eller du skall kalla in din hyrda lakej?
Hon stirrade på oss där vi stod. Jag utan skjorta och Rebecka stirrande på henne
- Takagi kallade hon
En japan kom in i trädgården och han var klädd i traditionell japansk stridsklädsel med Katana sittandes vid höften. Jag bugade mot honom och presenterade mig på japanska, jag gjorde vår skolas rituella bugning och tittade på honom. Han svarade på bugning och tittade lite tveksamt på mig.
- Det är en fin dag att dö på sa jag
- Alla dagar som denna är en bra dag att dö på svarade han
- Vill du genomföra detta?
- Ja det är en hederssak
- Du var vän med hennes son?
- Ja han var min bästa vän
- Ok då är det ett ärofullt uppdrag du har. Hur vill du avgöra din hederssak?
- I kamp
- Träsvärd eller till döden?
- Lever min vän?
- Ja det gör han. Han är där han kan se Fuji
- Tack då är han hemma, till döden
- Ok valet är gjort, må Buddha ta hand om din själ
Jag gick in i huset och ner i källaren. Jag tittade på mitt svärd och sen tittade jag på mina nya vapen. Jag tog svärdet. Jag gick upp igen och ut i trädgården och ställde mig i redoposition.
Han tittade på mig och bugade sig. Jag bugade mig tillbaka och började lysa, hans ögon vidgades när insikten slog honom. Han attackerade och jag mötte attacken, Kuji Kiri skolan, vi dansade runt och han var desperat i sina attacker.
Kampen varade i ca 5 minuter sen så hade jag slagit bort hans svärd och han stod på knä framför mig. Det rann blod från hans armar och bål där svärdet träffat honom
- Det var ärofull kamp
- Ja det var det. Jag kommer inte döda dig, jag skänker dig livet
- Nej döda mig gör inte min skam större
- Nej du kommer inte för min hand inte denna gång. Du har använts som ett verktyg för någon annan. Du skall leva och återvända och se Fuji igen. Där kommer du att träffa din vän igen. Jag kommer kontakta er mästare vi känner varandra ganska väl vid det här laget. Inget mer Kuji Kiri blod skall flyta i den här trädgården.
- Döda mig viskade han, har du ingen ära
- Det är just det jag har
Jag såg att han gjorde en rörelse mot magen. Jag såg Shuriken glimra till och han kastade den mot barnen. Jag slog till den i luften så att den flög upp och sen högg jag till och stannade med svärdet på hans nacke så att det började blöda
- Som jag sa till gumman jag brukar ge tre varningar, du har fått en nu
- Jag kommer att jaga er till den dagen jag dör
- Nej det kommer du inte sa jag och slog till. Han däckade och låg utslagen på gräsmattan
Jag vände min blick mot Rebeckas farmor och gick fram till henne med svärdet i min hand
- Jag dödade inte din son, jag omanlig gjorde honom och skänkte hans genitalier till hans fru, dotter och svärmor. Berit vilken del av denna gumma vill du ha?
- Tja sa hon kallt ett öra
- Ok sa jag
Hon skrek till och satte händer för öronen
- Rebecka vilken det vill du ha?
- Hennes tunga
Hon stängde munnen och stirrade på mig
- Elisabeth vilken del vill du ha?
- Hennes ögon
- Hon stängde sina ögon och knep ihop dem
Jag gick långsamt fram till henne och satte svärdet mot hennes mage. Hon öppnade ögonen och stirrade på mig med vantrogen blick
- Jag tog bort det maktmedel din son använde för att våldta kvinnor och män med och då talar jag inte om hans genitalier. Jag tog bort hans förmåga att tala. Han kommer aldrig mer yppa ett ord till någon. Din makt gumma har suttit i den skräck som du spridit med dina ord. Jag kommer att ta ifrån dig din förmåga att göra ont mot andra, du som din son kommer aldrig mer att kunna säga ett ord, du kommer inte kunna skriva mer, du kommer inte kommunicera. Du kommer vara ensam i din egen galenskap
Jag attackerade henne hjärna och skar av nervtrådarna till talet och hennes förmåga att skriva
- Nu gumma kan du försöka säga något. Din son befinner sig i Japan han är på den skola som utbildade honom för det mål du hade, du kommer aldrig mer att träffa honom. Försvinn ur min åsyn, din familj är nu vår familj nu är det vi som är överhuvud över den. Om någon vill ta över så får de komma till oss
Jag sa det till hennes underhuggare. De gick bort mot japanen men jag stoppade de med mitt svärd
- Han stannar här
De stirrade på mig och tog gumman i armen och gick iväg. Jag gick in i huset och lyfte på luren och ringde Yoshina
- Hej mor
- Hej Niklas
- Kan du kontakta Kuji Kiris ledare och meddela dem att jag börjar bli trött på att städa upp efter deras hantlangare
- Ok berätta
Jag berättade vad som hänt och hon lyssnade
- Jag kontaktar honom direkt jag återkommer strax
- Tack
Jag la på luren och gick in i sovrummet och plockade fram en tröja som jag drog på mig. Jag gick ut i trädgården och fram till de andra. Rebecka kom emot mig och kramade om mig och tittade på mig
- Är du ok?
- Jadå det är ingen fara sa jag
- Bra, skönt att vi fick ta hand om henne. Det är en elak kärring
- Ja det får jag säga, men vad trodde hon egentligen?
- Ja du vad som pågått innanför hennes pannben lär vi nog aldrig få veta
- Nej verkligen inte
- Tar du hand om gästerna så går jag ner i källaren och lägger svärdet. Vi får stoppa undan honom någonstans tills jag vet vad vi skall göra med honom. Yoshina ringer nog när som helst
- Ok ja jag lugnar ner de som behövs lugnas ner
- Bra sa jag och log
Jag gick in i huset igen och ner i källaren, jag la tillbaka svärdet på sin plats och bad en bön över det. Jag gick upp igen och väntade vid telefonen
- Hej det är Niklas sa jag när det ringde
- Hej jag har pratat med honom nu och han skäms kan jag säga, och det har nog aldrig hänt förut. Men i alla fall han hälsar att de kommer att komma någon och hämta den mannen inom en timme
- Oj det var snabbt
- Mm de har väl något för sig i ditt hemland
- Undrar vad?
- Gör inte det, du har tillräckligt att tänka på ändå
- Tack för hjälpen sa jag
- Ingen fara Kuji Kiri är skyldig oss så många tjänster nu att det nog är väldigt jobbigt för dem
- Jo så är det hälsa din man
- Hälsa Rebecka
- Hej
- Hej
Jag la på och gick ut i trädgården och tittade på mannen som låg på gräset. Jag tittade på Jesper och han hjälpte mig att lyfta upp honom. Vi genomsökte hans kläder och hittade diverse gömda vapen på honom. Vi tog om hand om dem och satte honom i en stol. Vi gick bort till de andra och ställde oss med dem
- Du har tränat ännu mer sa Jörgen. Du lekte med honom som om han var gjord av papper eller något
- Vi har lärt oss en del ja sa jag
- En del? Jag minns en sommardag för tre år sedan när ni hade uppvisning i trädgården i Rebeckas föräldrars hus. Där ni lekte med oss andra, han där var om jag inte misstar mig en tränad svärdsman och du lekte med honom mer än du lekte med oss
- Jörgen det är ingen lek. Det var en duell på liv och död, han ville att jag skulle döda honom, hans skam är så stor nu att jag fruktar att om de som tränat inte dödar honom så kommer jag att få göra det en dag
- Ok varför lät du bli?
- Därför att han var ett verktyg för Rebeckas farmors galna tankevärld. Jag hoppas att de talar honom tillrätta i hans skola annars så kommer de att döda honom, eller göra något värre än med honom
- Värre än döden?
- Ja Kuji Kiri har sina metoder och de är inte vackra, du hade föredragit döden tro mig
- Ok
- Kan vi prata om något annat?
- Javisst sa han och log
- Tack
Vi pratade om allt annat än det som hade hänt. Jag hade kunnat döda honom och som Jörgen poängterade jag hade kunnat göra det lätt, men jag dödade inte oskyldiga.
Han var en bricka i ett spel som han inte hade någon kontroll över. Jag hoppades att jag aldrig skulle behöva möta honom igen. Gästerna började gå hem och vi tackade för allt. Tillslut så var det bara vi och Mary kvar. Vi plockade undan och röjde i trädgården. Efter att barnen fått mat så satte vi oss ner med Mary
- Du var den ende idag som inte hetsade upp dig när gumman kom
- Nä jag visste att ni skulle ta hand om henne
- Ok sådär bara?
- Ja sådär bara sa hon och log. Jag förstår om de andra som inte sett er framfart innan vilket jag gjort blev lite skrämda. Ni har varit bra på att gömma er för era vänner. Jesper och Lotta hetsade inte upp sig i heller, nej det skall mer än så till för att jag skulle hetsa upp mig
- Bra sa jag och log
- Ja jag slapp ju torka blod från golvet
- Haha ja det gjorde du
- Kan du titta till barnen ett par timmar ikväll Mary?
- Givetvis, det var det jag trodde att ni ville
- Joo men nu handlar det om. Hur jag skall väl inte säga nöje men i alla fall nästan, vi skall kolla så att vår restaurang går som den skall
- Självklart sa hon och log
- Bra sa Rebecka. Då ammar jag dem innan vi åker iväg sen står de sig ett par timmar innan vi kommer hem
- Det låter bra. Sen skulle jag behöva börja vänja dem vid tillägg som de kommer äta när ni inte är hemma
- Jag hade tänkt pumpa. För annars så kommer jag att bli väldigt stinn
- Jo förvisso men jag tror ändå att det vore bra att de vänjer sig vid tillägg
- Jag håller med sa Rebecka, men det är så mysigt att amma
- Det kan jag tänka mig sa Mary och log. Men ni har annat att tänka på
- Jo så är det. De har fått tillägg innan så att de inte kommer spotta ut det
- Bra sa Mary, när reser ni?
- Jag skall ringa Gunther nu
- Han som är er rådgivare?
- Ja precis, han är sambandscentralen
- Aha
- Jag ringer honom direkt
Jag gick ut i hallen och lyfte på luren och ringde till Gunther
- Hej
- Hej, hur är det? Jodå bara bra jag fick duellera idag så jag är lite på tårna, adrenalinet har inte lagt sig än.
- Ok något allvarligt?
- Hade du frågat mig för två år sedan så hade jag sagt ja. Men utan att låta för blasé så var det inga större problem faktiskt
- Ok det låter som att du börjar bli luttrad
- Nej bara irriterad. En liten småfamilj från landsbygden i Sverige som mopsar sig, hon som ledde familjen är Rebeckas farmor och jag tog hand om hennes son innan i somras. Hon ville ha reda på var han är, jag ville inte ge henne den informationen så det hela eskalerade utom all kontroll. Men jag utmanade henne och sen kallade hon på en Japan som jag slog ner. Men i alla fall nu har vi en familj till på halsen
- Ok sa Gunther
- Men jag ringde för att fråga när det är dags att möta spanjorerna
- Precis när ni vill
- Ok
- Ja det är bara att du säger till mig så är de på plats inom sex timmar
- Ok i morgon kl.19 på kvällen i vår borg
- Ok då meddelar jag det
- Perfekt vi tar lilla planet, det andra skall lackeras om enligt order från Rebecka och jag bifaller den ordern
- Haha ja det är lite grällt
- Mm
- Jag ombesörjer det
- Perfekt tack, och tack för köpet av hotellet
- Ingen fara
- Vi kommer att komma förbi Schweiz efter att vi har varit i England
- Ok perfekt jag förbereder allt
- Kalas vi hörs hej
- Hej
Jag la på och gick ut till de andra två.
- Vi skall träffa spanjorerna kl.19 i morgon, jag vill att vi reser tidigt så att vi hinner förbereda oss innan de kommer
- Ok hjärtat sa Rebecka och log, då kanske vi kommer hem i övermorgon igen
- Ja förhoppningsvis. Det beror på hur mycket smisk du måste dela ut
- Mm precis sa hon och log
- Skall vi gå och packa?
- Ja det är väl lika bra sa hon och log
Vi gick in i sovrummet och packade vad vi behövde. Vi gick ner i träningsrummet och packade ner våra vapen och vår nya dräkt. Vi gick upp igen och jag gick över till Jesper och Lotta. De satt och läste varsin bok när jag kom in i deras allrum
- Hej
- Hej Niklas sa Lotta, vad har du på hjärtat?
- Vi åker till Spanien i morgon bitti
- Ok hur länge blir vi borta?
- I alla fall till i övermorgon
- Ok då börjar vi packa så att vi är klara till i morgon
- Bra sa jag, vi kör en runda till Restaurangen sen, skall ni med?
- Nej sa Lotta inte jag i alla fall
- Inte jag i heller
- Ok skulle ni vilja hålla ett öga öppet
- Absolut
- Kalas tack
Jag gick in till de andra, jag lyfte på luren och ringde till Medici vakterna
- Hej jag skulle vilja ha tjugo livvakter hemma hos oss från och med i morgon, de skall vakta huset och barnen
- Ok de kommer
- Tack
- Hej
- Hej
Jag la på luren och gick ut till de andra. Rebecka satt och ammade Isabelle. Mary höll Leonardo
- Jag är strax klar hjärtat sa hon
- Ok sa jag och log, jag går och duschar hjärtat
- Gör så jag kommer snart
Jag gick in i badrummet och satte igång duschen och duschade av mig. När jag var klar så torkade jag av mig och gick in i sovrummet. Jag tog på mig kläder som jag använt när jag träffade Rebecka, jag kände mig nostalgisk ikväll.
När jag var klar så gick jag ut till matplatsen. Rebecka var färdig med amningen och hon tittade på mig
- Nostalgisk idag?
- Mm lite så ja
- Då får jag också vara det
- Det tycker jag
Hon gav mig Leonardo och gick in i badrummet, jag tittade på min son och log
- Vad menade hon med nostalgisk? Frågade Mary
- Ja att när vi träffades så levde jag på socialbidrag. Jag hade inte så mycket pengar, jag hade mest jeans och T tröja på mig på tiden. Det låter som att jag är gammal, det är bara tre år sedan jag var där. Sen träffade jag Rebecka, vår ekonomi förbättrades så även min garderob. Numera så har jag andra kläder på mig. Men idag så kände jag mig mer nostalgisk jag hade ett par samtal med mina gamla kamrater och de påminde mig om att inte glömma var jag kommer ifrån
- Och det sitter i kläderna?
- Nej men de är en påminnelse om att inte glömma
- Skäms du för ditt nya liv?
- Nej absolut inte men jag har kanske tappat fästet lite om var jag kommer ifrån. Jag är inte en ärkehertig från födseln jag är en son till galen officer och en underkuvad mor, jag har levt med ett ständigt hot över mig
- Nej men du är en bättre ärkehertig än vad de flesta som är födda till det är. Man är den man är oavsett var man kommer ifrån eller ens ursprung. Skäms inte för den du blivit. Tvärtom var stolt över det, sen skall man inte glömma sitt ursprung men man skall inte fastna i det. Du har säkert mognat massor, du har varit tvungen till det.
- Ja mor sa jag och log
- Haha ja jag mästrade dig visst lite
- Mm lite sa jag men det var väl det jag behövde
- Det är inte fel att vara nostalgisk. Det är vi alla ibland men fastna inte i det
- Nej sa jag
Rebecka kom ut till matplatsen och hon var klädd på samma sätt som hon varit första gången vi gick till restaurangen tillsammans
- Har du kvar de kläderna? Frågade jag
- Mm de kommer jag aldrig att göra mig av med
- Vilka minnen som kommer tillbaka till mig
- Mm mig med sa hon och log
- Skall vi vara riktigt nostalgiska och ta Porschen idag?
- Ja sa Rebecka och hennes ögon lös
- Då gör vi det sa jag och log
- Skall vi gå sa Rebecka
- Javisst sa jag och log. Vi kommer om ett par timmar Mary
- Javisst sa hon roa er så ses vi när ni kommer hem
- Ok sa vi och gick
Vi öppnade dörren till garaget och jag plockade fram nycklarna till Porschen. Jag räckte över nycklarna till Rebecka, men hon skakade på huvudet och log. Jag satte mig i bilen och startade den.
Jag körde ut bilen ur garaget och Rebecka hoppade in. Jag körde iväg och känslan av nostalgi var överväldigande. Jag tittade på Rebecka och log. Hon log tillbaka mot mig och jag tryckte lite extra på gasen.
Vi kom fram till P- huset som vi alltid parkerat i när vi skulle till stan. Vi parkerade och gick ut i sommarkvällen, jag tog Rebecka i handen och vi gick mot stamstället. Vi kom fram och gick in, vi gick bort till vårt bord där Mattias och Lisa satt
- Hej
- Hej sa vi och log
- Har alla gått hem nu?
- Ja det gick en stund efter att ni gått. Tack för att ni kom
- Tack själv för att vi fick komma
- Har ni varit här länge?
- Nja en stund vi käkade middag här
- Aha ok trevligt hur är maten?
- Den är riktigt bra sa Lisa. Jag tror att de har bytt kock faktiskt
- Jaså? Hur vet du det?
- Maten smakar annorlunda nu
- Ok så kanske man skulle göra ett besök i köket sa jag och log
- Haha skall du sätta den nye kocken på plats?
- Nja det vet jag inte. Men jag får ju se vad han går för sa jag och log
- Hej på er sa Jonathan, hur är det med er?
- Bara bra sa Rebecka hur är det själv?
- Jodå bara bra sa han och log. Jag ber om ursäkt att vi inte kunde komma idag men lördagseftermiddagarna har blivit lätt galna här sedan ni kom på iden med lunchservering
- Ok?
- Ja det känns som att alla som shoppar skall äta här samtidigt. Vi har en del sjuka så jag och tösen min fick rycka in och arbeta. Jag kan säga att hon inte blev glad när hon fick beskedet om det, inte jag i heller men hon tog det personligt.
- Ok jaja det är inget att göra åt det sa Rebecka och log
- Har du skaffat ny kock?
- Ja hur visste du det?
- Lisa berättade det. Enligt henne så är det klar förbättring
- Ok tack Lisa sa han och log. Ja vi fick byta ut den andre kocken, han drack mer vin än vad som var bra för honom. Vi skickade honom på behandling men han rymde därifrån och ingen har sett honom sedan dess
- Ok det var ju inte bra
- Nej, så vi fick anställa en ny kock eller om det heter kocka när det är en tjej
- Är det en tjej? sa Rebecka
- Ja och hon är riktigt duktig. Ingen ville anställa henne just för att hon är tjej men hon har ett imponerande CV. Så jag tog en chans och det är jag glad för
- Ok sa jag då får man smaka något
- Mm jag skall säga till henne att svänga ihop något
- Tack sa jag och log
Han reste sig och gick bak i köket
- Jaha vad skall du göra nu då Mattias?
- Jag skall plugga om jag kommer in
- Jaså till vadå?
- Jurist
- Där ser man, det är en lång utbildning
- Ja det är det
- Hur går träningen frågade Rebecka
- Helt ok faktiskt. Jag kommer aldrig att ta mig upp till era höjder men jag klarar mig bra enligt Jesper och Lotta
- Va bra
Jonathan kom tillbaka och satte en tallrik framför mig. Jag smakade på maten och den var god, riktigt god
- Hon har talang sa jag
- Mm sa Rebecka som också smakade på maten
- Ja jag sa ju det sa Jonathan och log
- Jag får kolla hur hon jobbar
- Se upp hon har ett jävla humör dock
- Ok sa jag och log
Jag reste mig och gick ut i köket. Jag tittade på kocken när hon lagade mat. Hon var noggrann och jobbade i en bra rytm. Hon jagade på personalen och fegade inte för att skälla
- Hej inga civilister här sa hon till mig
- Jag är ingen vanlig civilist sa jag
- Vad är du mat kritiker?
- Nej eller jag kan kritisera mat om jag vill. Men mat är smaksak vissa gillar vissa smaker andra, andra smaker. Det jag fick serverat var helt ok men det saknades vissa smaker för mig
- Alltså en mat kritiker
- Nej en matfantast
- Men som sagt civilister här inne i mitt kök
- Eftersom det faktiskt är mitt kök så stannar jag här så länge jag vill
- Va?
- Det är mitt kök ergo jag gör som jag vill. Du har talang helt klart men du skulle behöva jobba på dina sociala sidor. Får min fru höra talas om att du skriker så på Kjelle så kanske hon tar det personligt
- Jag skriker på precis vem jag vill
- Nej inte i mitt kök och inte på min personal. Där du också ingår, det är min och min frus namn som står på din lönecheck så vi har lite att säga till om här i vårt kök
Hon stirrade på mig
- Förstår vi varandra?
Hon fortsatte att stirra på mig
- Ett tips använd inte så mycket salt när du steker köttet. Jag skall prata med Jonathan om kvalitén på det, är det du som köper in? För du vet salt dödar inte alla smaker
- Gör det bättre själv sa hon trilskt
- Javisst sa jag lugnt
Jag gjorde samma rätt som hon hade gjort. Jag gjorde en till mig och en till henne
- Varsågod, Kjelle skulle du vilja servera Rebecka denna och hälsa från mig
- Oh är Rebecka här, och du givetvis Niklas
- Nå?
Hon smakade på maten och blev lite blek. Sen fick hon röda kinder
- Så skall denna rätten smaka tycker i alla fall jag, har jag fel?
- Nej det har du inte, men var har du lärt dig laga mat
- Hemligt sa jag allvarligt
- Va?
- Det är en hemlighet. Men du lagar god mat, det du behöver arbeta på är dina sociala kompetenser. Vi vet att du är duktig, du behöver inte bevisa det, personalen lyssnar på dig utan att du skriker och du kommer få mer respekt om du talar vänligt till dem. Hjälper inte det så tar du upp det men Jonathan ok?
- Ja jag hör vad du säger
- Bra nu skall jag laga fisk till min fru sa jag
Jag lagade svärdfisk med risotto till Rebecka. Jag lät kocken smaka och hon blev generad igen, jag kallade på en servitris och bad henne gå ut med maten till Rebecka
- Så nu lämnar jag köket till dig, ta hand om det väl
- Ok
Jag gick ut till de andra, Jörgen, Ante, Anna och Elsa hade också kommit nu
- Hej sa jag
- Hej svarade de
- Jaha du har lärt kocken laga mat?
- Nej det behövs inte. Jag har dock lärt henne hyfs
- Hyfs? Sa Rebecka
- Ja hon är en riktig liten markatta, jag hoppas att hon lyssnade
- Ok så pass
- Ja hon var direkt elak. Det bottnar sig i en osäkerhet och att ingen velat anställa henne för att hon är kvinna. Vilket då gör att hon känner att hon måste vara mer så att säga. Jag förklarade för henne att så arbetar inte vi och jag tror det gick in
- Var hon på Kjelle?
- Ja
- Ok jag kommer strax
Rebecka reste sig och gick ut i köket
- Oh herregud sa Anna
- Förvarna Jonathan
- Nej sa jag
- Va?
- Nej jag går inte mellan där och det vill jag inte att Jonathan i heller skall göra
- Men hon kommer käka upp henne
- Bara om hon svarar emot. Vilket jag inte tror att hon gör
- Ok då får vi hoppas på det
- Hej
Det var Ilse och Lina som kom
- Hej sa vi
- Är du ensam idag?
- Nej Rebecka är i köket och förklarar för den nye kocken det dumma i att inte uppföra sig ordentligt mot Kjelle
- Oj är någon som varit dum mot Kjelle då kanske jag skulle hjälpa till sa Ilse
- Javisst sa jag
- Va?
- Javisst om du tror att Rebecka behöver uppbackning så är det bara till att hjälpa till
- Nja vi får se hur det går
- Ok sa jag
- Detta är inte likt dig Niklas
- Vadå?
- Att du tillåter att folk skäller på varandra
- Nja jag gillar Kjelle jag med och jag gillade inte hennes attityd. Hon var uppkäftig och snackade tillbaka, hon behöver sättas på plats och hade jag som man gjort det så hade jag varit en mullig mansgris. Fast att jag inte är det. Men gör Rebecka eller Ilse eller Lisa osv det så är det mellan två kvinnor och då kan det inte tolkas fel
- Hm det har du en poäng i sa Jörgen
- Tack
- Var inte nosig
- Var jag?
- Ja det var du. Ibland så mästrar du utan att tänka på det, alla är inte lika intelligenta som du och tänker flera steg i taget
- Detta handlade inte om intelligens utan sunt förnuft och hur världen är skapt jag försöker bara anpassa mig
- Ok men du var nosig ändå
- Ok det får stå för dig sa jag med ett leende
Rebecka kom tillbaka till bordet och satte sig
- Så då var vi överens
- Bra hjärtat
- Vad gjorde du? Frågade Anna
- Gjorde? Jag bad henne var vänligare mot personalen, annars så får vi leta efter en ny kock
- Räckte det?
- Ja eftersom Niklas redan sagt vad han tyckte så mer eller mindre bara bekräftade jag det och vi kom överens
- Ok sa de andra tittade på henne
- Vad trodde ni att jag skulle lägga henne över knät och smiska henne?
- Ja sa Ante det trodde vi faktiskt
- Nej det behövdes inte. Hon förstod läget alldeles förträffligt när jag kom in, Niklas hade lagt upp bollen perfekt så jag fick henne be personalen om ursäkt och sen så var det inte mer med det
- Ok det var som sören
- Ja jag delar inte ut smisk om det inte behövs
Jörgen viskade till mig
- När åker ni?
- I morgon bitti viskade jag tillbaka
- Ok vi hjälper Mary allihop så att ni vet. Så slappna ni av och vet att vi har koll på läget här hemma
- Tack, hon kommer kanske behöva hjälp med det praktiska handla osv
- Ok vi hjälper henne med det
- Kalas. Det kommer att finnas tjugo livvakter runt huset, ni kommer inte se dem men de kommer vara där så att ni vet
- Tjugo?
- Ja det har redan varit ett attentat på barnen så vi kommer inte ta några chanser. Ser de att vi är på tårna så kanske de drar öronen åt sig, den som stämplade mot barnen finns fortfarande kvar därute och vi måste hitta den personen
- Ok är det där
- Sch man vet aldrig vem som lyssnar, men ja så är det
- Ok då vet vi det, följer Jesper och Lotta med er?
- Ja på denna resan. Det är därför vi kallat hit så många livvakter
- Ok hur många hade behövts annars?
- Vet inte riktigt men inte lika många. De har också genomgått en förändring, det är en lång historia men de är duktiga, riktigt duktiga
- Ok bra då vet jag det
- Så Ante och Elsa letar hus?
- Ja de är galna de pluggar båda två men de vaknar väl
- Ok så pass
- Mm precis så är det
- Hur går elfirman förresten?
- Jo då den går riktigt bra. Vi har fått anställa mer personal och jobben blir fler och fler
- Bra sa jag och log
- Vi går till och med plus nu. Jag har funderingar på att expandera till andra städer
- Ok varför tvekar du?
- Jag vill inte riskera ekonomin
- Ok klokt. Men om du tror på det så kör, vi hjälper er om det behövs, jag är aktieägare i företaget jag tror på iden så kör
- Ok jag funderar en runda till men sen kör jag nog. Det kommer att kräva att jag reser en del i början men det är ett pris jag får betala
- Så är det, hur går det för Anna i skolan?
- Jodå bara bra hon har ett och ett halvt år kvar, varav sex månader är utomlands
- Ok det är skönt att vi slapp det. För vi hade inte haft tid för det
- Nej det kan jag tänka mig att ni inte haft, jag hörde om beslutet med idrotten
- Mm jag har inget val och oavsett hur det känns så är det ett bra beslut
- Jag är inte avundsjuk på er. Ni har ett jäkla ansvar vilande på era axlar och jag skulle inte vilja ha det. Jag har nog med att reda ut en liten elfirma, ni skall reda ut världens problem, slåss med skuggfigurer och försöka bilda allianser
- Ja ibland känner man att är det värt det? Och svaret är alltid ja faktiskt, oavsett allvaret så har vi hur skall jag säga, kul?
- Kul?
- Ja det är det bästa ord jag kan komma just nu. Vi har roligt, vi skulle nog inte kunna leva ett vanligt liv. Vi hade blivit uttråkade, visst när vi är ute och far så längtar vi hem. Men när vi kommer hem så efter ett par dagar så längtar vi ut igen, vi känner oss rastlösa och längtar efter nästa utmaning. Vi har väl blivit adrenalin junkies eller nåt sa jag och log
- Mm jag kan tänka mig det, men glöm inte var ni kommer ifrån
- Nej men vi kan inte fastna i det förflutna i heller. Vi är de vi är Jörgen och vi har ett ansvar och med detta ansvar så följer det plikter, dessa plikter gör att vi kommer att växa som människor. Precis som alla växer men vi måste växa mer. Vi har inget val, vi måste växa annars så kommer det att bli än mer kaos världen och det vill vi inte ha. Mer kaos, det är vi som skall bringa balans. Att försöka finns inte för oss, vi måste
- Ok menar du att ni kommer glömma oss?
- Nej det är inte det jag menar. Men vi kommer att ha mindre tid för det gamla, på gott eller ont men så är det. Vi kan inte fastna i nostalgin om vad som kunde varit. Nu är det som det är. Jag klädde mig nostalgiskt ikväll, vi körde en av bilarna hit som vi körde när vi träffades i början och jag insåg att detta är inte jag längre. Jag är någon annan nu, jag är inte den tillbakadragne Niklas som döljer sin intelligens, dricker för mycket och är allmänt otrevlig. Numera är jag Niklas den utvalde, jag kan om jag skulle vilja få drottningen av England att dansa en jigg för mig. Det är den jag är numera. Visst kommer jag att falla tillbaka i att bli nostalgisk. Men jag kan inte fastna i det som varit och hur det kunde varit. För oavsett hur jag ser på det så hade jag aldrig träffat Rebecka om jag inte varit den jag är. Och det är det lyckligaste ögonblicket i mitt liv, tillsammans med barnens födelse. Det är de två lyckligaste ögonblicken i mitt liv, och utan Rebecka så hade du inte träffat Anna osv.
- Ok sa han och log, jag skulle veta bättre än att ge mig in i en diskussion med dig angående sådana här saker
- Haha kanske det sa jag
- Niklas
- Ja
- Vi får åka hem, jag måste amma
- Ok då gör vi det. Ha så trevligt allihopa så ses vi när vi kommer hem
- Hej då
Vi gick ut i sommarkvällen och bort till bilen. Vi körde hem till huset och parkerade bilen i garaget, jag tog henne i mina armar och kysste henne länge. Vi gick in i huset och Mary satt i vardagsrummet och läste en bok
- Hej
- Hej på er hur är det med er?
- Jo då bara bra sa Rebecka, brösten spänner så antingen måste jag amma eller pumpa
- Då får du pumpa för de fick mat för en timme sedan
- Ok då får jag göra det. Jag får ta med pumpen till Spanien, för jag kommer bli tvungen att tömma brösten med jämna mellanrum
- Ok sa jag då får vi inte glömma den
- Har barnen skött sig?
- Givetvis sa Mary
- Skönt
- Vi har pratat med våra vänner. De har lovat att ställa upp och hjälpa dig med det praktiska om det behövs, inhandling osv
- Vi är bjudna till Berit i morgon, hon och Bowels bjuder mig på middag
- Trevligt, hur allvarligt är det mellan dem?
- Du jag vet inte. Men det verkar som att det kan vara rätt allvarligt faktiskt, de är riktigt betuttade i varandra sa hon och log
- Bra sa Rebecka
- Mm sa jag. Frågan är hur Berit gör om hon stannar här eller följer med honom tillbaka till slottet
- Slottet sa Mary i alla fall i perioder. Bowels kommer aldrig säga upp sig från sin tjänst
- Nej det tror inte jag i heller sa Rebecka. Jag tror att mormor kommer åka mellan länderna, hon har ett behov av att vara ensam ibland. Det lär nog bli någon form av särboförhållande. Vilket jag tror kommer passa Bowels utmärkt med. Han har sina melankoliska perioder han med
- Ja jag tror likadant, men jag är glad för deras skull
- Så då var jag klar sa Rebecka. Det var skönt sa hon
- Packa ner pumpen direkt
- Ja det är väl lika bra sa hon och reste sig
- Jaha då skall ni iväg på äventyr i morgon
- Mm så är det, vi kommer hem så fort vi kan
- Ta det försiktigt
- Det gör vi alltid
- Bra. Vi klarar oss så lägg fokus på det ni måste göra. Gör det snabbt och kom hem helskinnade
- Absolut sa jag och log
- När åker ni i morgon?
- Så tidigt som vi kan. Planet är nog redan här och väntar på oss så vi kan sticka precis när som helst
- Inte innan jag ammat i alla fall sa Rebecka
- Ok vi sticker när Rebecka har ammat
- Det låter bra då får jag säga adjö till er innan ni åker iväg. Ta hand om Jesper och Lotta med är ni snälla
- Vi tar hand om varandra
- Bra. Jag älskar de två nästan lika mycket som jag älskar er. Så som sagt ta hand om dem
- Det skall vi göra sa jag och log
- Vem hade kunnat tro det att jag på ålderns höst skulle få en familj på halsen
- Aja så gammal är du inte sa jag
- Hur gammal tror du att jag är?
- 40
- Ok det var rätt. Men hur visste du det?
- Personalakterna, vi har fotografiskt minne om du kommer ihåg
- Ja just det. Ja jag är 40 år gammal
- Ung sa Rebecka. Jag önskar att jag kommer se lika ung ut som du när jag är 40år
- Det kommer du säkert hjärtat sa hon och log
- Och vi är väldigt glada att ha fått in dig i familjen sa jag
- Tack sa hon enkelt. Nej nu skall jag gå och lägga mig, vi ses i natt
- Det gör vi sa jag
- God natt sa Rebecka, skall vi också gå och lägga oss?
- Javisst hjärtat sa jag och tittade på henne
- Inte idag hjärtat. Jag har fått min mens och det gör rätt ont i magen
- Ok ingen fara sa jag och log
- Jag önskar att de tagit bort den biten med när vi ändå inte kan få barn sa hon lite bittert
- Jag förstår dig hjärtat sa jag och jag håller med. Det är inte rättvist alls. Det är nog den saken som jag avskyr mest med att vara de vi är. Att vi inte kommer få fler barn
- Mm sa hon med låg röst
Jag gick fram till henne och kramade om henne och jag kände hur hon grät. Vi stod där en lång stund och tårarna rullade längs med mina kinder med. Jag ville bara skrika rakt ut i luften och förbanna allt och alla. Vi lugnade ner oss och torkade tårarna från kinderna
- Känns det bättre hjärtat
- Bättre men inte bra sa hon
- Mm precis så
- Skall vi göra oss klara för kvällen?
- Mm sa jag
Vi gick in på toaletten och duschade av oss och gick in i vår säng. Vi somnade i vår vanliga sovställning
Fler noveller av samma författare
