Den där dagen....Bok 5 Föräldrar Kapitel 3
Kapitel 3
Barnen väckte oss och vi tog upp dem i sängen till oss, Rebecka matade dem och vi bytte på dem och klädde på dem och oss, vi tog ner dem i köket med oss. Vi lagade frukost och satte oss och åt.
Jesper och Lotta kom och satte sig och åt med oss. Vi turades om att leka med barnen, så mycket man nu kan leka med så små barn. Elisabeth kom ner och satte sig
- Vaknar ni alltid lika tidigt
- Ja sa jag och log, om inte de väcker oss så vaknar vi ändå, jag tror att det har att göra med kraften men jag kan inte bevisa min tes
- Som är?
- Att eftersom vi har kraften så laddar vår kropp energi fortare än andra
- Ok så du menar att er ämnesomsättning är högre än andras
- Mm
- Det skulle inte förvåna mig, inget med er förvånar mig längre sa hon och log
- Ok det låter som du har något på hjärtat sa jag
- Nej det är väl bara att jag inte sett denna sida av er innan, ni är inte så mycket de utvalda hemma
- Nej där är vi oftast bara Niklas och Rebecka, vi har inte behövt vara de utvalda så mycket där hemma. När vi åker uti världen så är vi de utvalda betydligt mer, i alla fall när det behövs. Det förväntas av oss, att vi skall lösa alla världens problem då tar vi på oss en annan attityd utåt men såhär innanför våra dörrar så att säga så är vi bara Rebecka och Niklas.
- Hur klarar ni av det att sätta på och stänga av
- Vi ser oss inte som olika personer, vi är de vi är och Niklas och Rebecka är både och. Balansen som jag pratade om igår, det gäller att hålla på balansen
- Ja jag får försöka hitta den jag med, det känns konstigt att se sin dotter kasta runt med fullvuxna män som om de är pappfigurer
- Men du har sett mig slåss innan sa Rebecka
- Jo men jag minns inte så mycket av det sa hon, blandningen av tabletter och alkohol gör det mesta luddigt
- Ok sa Rebecka och såg ledsen ut, hjärtat det är dags att börja träna på din nya rörelse, vi har saker att ta hand om med min pappa
- Ok hjärtat. Hur mycket minns du av de åren Elisabeth?
- Hm jag minns saker som jag helst velat glömma, en hel del faktiskt, sen finns det saker som är höljda i dunkel, de finns där som fragment men jag kan inte ta på dem, det är oftast de lyckliga minnena som jag inte når
- Vilket minne skulle du helst vilja få tillbaka sa jag mjukt
- Oj det är så många, Rebeckas födelse, hennes första steg, hennes första skoldag, hennes första kärlek
- Den har du redan varit med om mor sa hon mjukt, det är Niklas, jag har aldrig varit kär innan
- Aldrig?
- Nej mor, det har att göra med vem vi är
- Vilket av dem skulle du allra helst vilja få tillbaka?
- Jag vet inte, alla men om jag måste välja så hennes födelse
- Ok sa jag, litar du på mig?
- Va?
- Litar du på mig?
- Ja sa hon
- Bra då blir det lättare sa jag och log. Blunda och tänk på det minnet och inget annat, kan du det?
- Ja sa hon lågt, vad skall du göra?
- Slappna bara av och blunda och tänk på det minnet
Hon stängde ögonen, jag började lysa och jag satte mina händer på hennes huvud, jag sökte en kontakt med henne, och jag fick den. Det var som en grådisig hinna som satt för hennes minne.
Den var inte bara skapad av tabletter och alkohol där var något annat med, jag kände igen det på ”doften” när insikten slog mig så visste jag hur jag skulle göra för att ta bort hinnan. Jag sopade bort den och släppte kontakten med henne varligt, sen slog jag upp ögonen
- Hjärtat det är inte bara mediciner och alkohol därinne
- Ok vad är det mer?
- Ninjutsu
- Skojar du?
- Nej någon som kan Kuji Kiri, har planterat de blockaderna där, sen blandat och förstärkt dem med det andra
- Ok vem då?
- Jag vet inte jag måste förhöra din mamma, jag har mina misstankar och det bekräftar något annat som jag misstänkt sen jag fick reda på att din pappa var på sjukhuset
- Vad?
- Att han är eller har en hejduk som är Kuji Kiri ninja
- Min pappa?
- Mm
- Men han försvarade sig inte när vi slogs
- Jo det gjorde han men inte så bra, sen är frågan om han spelade för att inte avslöja sig
- Du menar att han lurades?
- Mm så kan det vara, men jag måste förhöra din mamma
- Ok sa Rebecka
- Var beredd på att fånga henne för jag kan behöva vara hård med henne
- Ok hjärtat
- Tack sa Elisabeth, hon grät ohöljt, tack Niklas
- Ingen fara sa jag och log, din man
- F.d.
- F.d. man har han någonsin bott i Japan?
- Jag vet inte, han pratade inte om sin uppväxt
- Ok, har han föräldrar?
- Ja eller det tror jag vi har aldrig träffat dem han sa alltid att de inte hade tid och att han brutit med dem på grund av det, varför undrar du?
- Hm därför att de ”minnesluckorna” du har inte är naturliga så att säga. De beror inte enbart på alkoholen eller tabletterna. De är ditsatta med magi eller vad vi skall kalla det. Sen är de påspädda av alkoholen och tabletterna. Jag kan plocka bort slöjorna, men jag vet inte vad som finns bakom dem. Det kan komma fram saker som du kanske inte kan hantera om jag drar undan dem. Jag kan inte ta bort ett och ett, för risken är att de kommer tillbaka innan jag är klar med alla
- Och du misstänker att min man kan detta
- Ja eller någon anställd, fanns det någon japan i er umgängeskrets?
- Nej inte vad jag minns
- Ok sa jag, vi hinner inte göra det som behöver göras nu, bilen kommer snart och vi måste packa. Men när vi kommer på båten så skulle jag vilja ta bort de där slöjorna om jag får, du får bestämma
- Får jag tillbaka alla mina minnen?
- Ja både de bra och de dåliga, det kan gömma sig saker där som är värre än de du kommer ihåg
- Inget kan vara värre än det jag minns
- Kanske det, men jag vill ändå att du skall vara beredd på det
- Ok jag behöver inte tänka på det, gör vad du vill bara du skänker mig mina minnen tillbaka
- Vi väntar tills vi är på båten, nu packar vi och gör oss klara
- Ok sa de andra
Vi packade och stängde ner allt, vi lastade ut våra saker på gatan och sen väntade vi på bilen. Den kom och vi lastade in i den och sen körde den oss till Livorno, vi lastade av när vi kom fram och gick ombord på båten
- Ta oss till Kos så fort som det bara går sa jag till kaptenen
- Ok sa han
- Tack
- Har det hänt något?
- Jag vet inte riktigt sa jag men jag vill dit så fort som möjligt
- Vad är det hjärtat?
- En känsla av att något inte är som det skall
- Ok och det har med Kos att göra?
- Mm
- Ok
- Fan att vi inte tog planet
- Är det så allvarligt
- Jag vet inte men något känns fel
- Ok
- Hur fort kan du köra frågade jag kaptenen utan att ta en massa chanser?
- Väderrapporterna talar om bra väder hela vägen dit så jag kan gå för fulla maskiner hela vägen. Vi kommer då att få tanka på vägen men så länge vädret är bra så kan vi gå för fulla maskiner
- Ok gör så, jag behöver komma i kontakt med land nu?
- Här sa han och räckte över en comlink
- Tack
Jag ringde upp Gunther
- Hej det är Niklas
- Hej
- Kontakta Nikos nu och säg åt honom att barrikadera sig tills vi kommer, svarar han inte. Så ta reda på direkt vad som hänt med honom ok
- Ok, jag hör av mig så fort jag har besked
- Tack
Jag la på och slog ett nytt nummer
- Hej det är Den utvalde
- Hej mästare
- Hej skicka allt ni har till Kos och skydda Nikos Medici tills vi kommer dit, hur snabbt kan ni vara där?
- Hm på fyra timmar
- Bra verkställ
- Ja
- Tack
Jag la på och andades ut jag hade gjort vad jag kunnat
- Kapten kalla på mig så fort Gunther hör av sig
- Ja sir
- Sira inte mig
- Förlåt ok Niklas
- Tack
Vi gick ner till de andra, jag gick bort till min packning och plockade fram mitt Bokken svärd. Rebecka tittade på mig och satte på sig sina, Jesper och Lotta utbytte en blick och sen så plockade de fram sina
- Vad händer sa Elisabeth
- Jag vet inte sa jag, men jag har en känsla av fara
- Ok sa Jesper vi skyddar barnen och Elisabeth
- Tack sa jag
- Vi satte oss
Båten flög fram över vattnet och vi satt där och tittade ut på vattnet och väntade min känsla av obehag växte. Jag kunde inte sätta fingret på vad det var men något var fel, Elisabeth?
- Elisabeth kom hit är du snäll sa jag
- Ja vad är det?
- Sätt dig här framför mig
- Skall vi plocka fram mina minnen
- Bara sätt dig här sa jag
- Ok sa hon
Jag slog till snabbt och hon somnade
- Vad gör du hjärtat frågade Rebecka
- Sök igenom barnen med Tau, Tau snabbt
- Ok hjärtat
Hon började lysa
- Hur visste du sa hon
- Hennes ögon, när jag tog bort hennes minnes slöja så förändrades hennes ögon, hon har blåa ögon
- Mm
- Dessa är gröna
- Som min pappa
- Ja det här är avancerad ninja magi, han är förbi Akio i kunskap. Jag tror att jag vet nu varför du kunde slå honom, han har gått allin på magin i stället därmed inte sagt att han inte kan slåss
- Men varför attackera barnen?
- Vad sa Lotta högt
- Hon har gett dem ett långverkande gift, Rebecka har tagit bort det nu och de är utom fara
- Söka av oss andra med sa Lotta
Rebecka lös och jag kände henne söka av mig och det blev varmt och sen försvann känslan
- Jag söker av dig hjärtat sa jag till henne och hon hade giftet i sig och jag tog bort det
- Mamma hade också giftet i sig, det är borta nu
- Perfekt
- Kan du bryta förtrollningen av henne
- Ja sa jag nu när jag vet vad det är. Men jag kommer behöva din hjälp
- Ok vad skall jag göra?
- Vi skall ta bort det hjärtat du har läst om det, vänta jag letade mig tillbaka i mina minnen hittade rätt och visade henne
- Aha ok ja just det
- Då så Jesper och Lotta ingen kommer in här förrän vi är färdiga ok, kaptenen kommet att komma ner och meddela att Gunther vill prata då följer du med och får beskedet. Du meddelar Gunther att vi är under attack men att vi har koll på läget
- Ok
- Bra när Jesper går iväg Lotta så får du klara dig själv vi kan inte hjälpa dig
- Ingen fara sa hon och log
- Då så hjärtat då botar vi din mamma
- Mm sa hon och log
Vi gick in i Tau, Tau vi trummade på kokoro och hittade rätt takt. Sen började vi försiktigt att bearbeta hennes hjärna och bröt ner hypnosen i små delar sen så löste vi upp dem och tog bort den.
Vi bröt ner gifterna i hennes kropp, sen började vi ta bort den ena slöjan efter den andra. Vi löste ut fällorna han hade gillrat i hennes huvud, vi rensade ut allt och sen satte vi upp skydd mot nya attacker. Vi såg att han lämnat en tickande bomb i hennes hjärna som skulle utlösas när hon skadat Rebecka och döda henne. När vi gått igenom allt tre gånger var vi nöjda hon var rensad från allt. Vi slog upp ögonen och andades ut
- Herregud sa Rebecka
- Ja sa jag det var en pärs
- Ja jag är helt slut
- Äntligen sa Lotta
- Va?
- Vet ni hur länge ni har varit borta?
- Nej?
- Två dygn
- Va?
- Barnen?
- Ingen fara sa Lotta de har fått tillägg de har det hur bra som helst
- Tack sa vi
- Ingen fara skall jag vara gudmor så sa hon med ett leende
- Jesper?
- Han kommer snart
- Ok jisses vad jag är hungrig
- Jag med
- Var är vi?
- Snart framme på Kos
- Ok bra hur har det gått här?
- Jesper fick rensa ut lite i leden
- Ok hur många?
- Tre
- Ok kaptenen?
- Nej
- Bra
- Var är de tre?
- En simmar, de andra två är därnere
- Ok, bra
- Så ni är tillbaka nu sa Jesper och log
- Ja sa jag, tack
- Ingen fara sa han och log, och hon?
- Jodå vi klarade det. Men det var på håret ett par gånger sa jag
- Ja verkligen, hur har han lyckats med allt det?
- Han har gjort det över tid, han är farlig. Vi kommer inte möta honom utan Tau, Tau sa jag, vi kommer kanske att behöva döda honom. Jag måste informera Yoshina så fort som möjligt
- Ok sa Rebecka och log, jag ser framemot att möta honom
- Mm jag med sa jag och log jag med
- Ni två är galna sa Lotta och log hon med
- Nå uppdatera oss Jesper
- Nikos är ok, han blev lite chockad när Gunther ringde och sen när han upptäckte 100st livvakter som slog en ring om hans hus, det kom en attack från någon de vet inte vem men 100 mot en är rätt ojämna odds så de tog hand om honom, han lever. När jag sa att vi var under attack så hade vi militäreskort inom en timme
- Förlåt sa jag vad sa du?
- Titta ut den genom fönstret sa han och log
Där fanns tre militärfartyg som bevakade oss
- Jisses undrar vilka tjänster han måste ha inkasserat för detta
- Ja när de dök upp så gick de tre till attack, jag avväpnade dem och tyvärr flög en överbord. Jag hoppas att han kan simma, de andra två är bundna och ligger därnere, sen har det varit lugnt
- Ok
- Vi kommer att mötas av de 100 livvakterna i hamnen på Kos sa han och log
- Vad?
- Ja de är lite gramse på attacken så de kommer att skydda oss ordentligt
- Ok vi kommer att få ta hand om Berit när hon kommer
- Mormor?
- Mm vi kommer att få göra samma sak igen. Jag tror dock att det blir lättare med Berit hon har inte varit kontakt med honom lika länge, ni tar hand om barnen då sa jag
- Givetvis sa Jesper, hur gör vi med Elisabeth?
- Hon är helt botad nu, hon får sova tills vi kommer fram till Kos
- Jag måste ha mat sa Rebecka
- Javisst sa Jesper kommer strax
- Tack sa Rebecka
- Ingen fara sa han
- Nå då är det dags att lägga planer hjärtat
- Mm sätt igång
- Mat först
- Ok
Jesper kom tillbaka med mat till oss och vi åt med galen aptit och det blev tre portioner var innan vi kände oss mätta. Barnen vaknade och vi lyfte upp dem och lekte med dem och Rebecka matade dem och vi bytte på dem och sen gullade vi med dem. Kaptenen kom ner och meddelade att vi närmade oss Kos
- Klarar du dig med de besättningsmännen du har kvar?
- Jadå sa han och log, allt väl med henne
- Jadå nu är det bra sa jag
- Så bra sa han
Jag slog en gång och han dråsade ihop och låg framför mig, jag räckte över Isabell till Lotta. Jag lyfte på hans ögonlock jodå gröna ögon, han hade bruna annars, jag gick in i Tau, Tau och tog bort hypnosen
- Så klart var är de andra två?
- Därnere
- Ok visa
Vi gick ner till ett rum under däck där satt två besättningsmän och stirrade rakt ut. Jag slog till dem en gång sen tog jag bort hypnosen och sen gick vi upp
- Sök av oss igen Rebecka
- Ok borta sa hon
- Barnen med?
- Mm hur?
- Maten och vattnet
- Aha sedan bröstmjölken
- Mm
- Förresten vi kör på de andra planen sa jag
- Mm sa Rebecka och log
- Mm han har attackerat vår familj han skall lida
- Mm verkligen
- Ni skulle ju vänta sa Lotta
- Det gjorde vi, i tio sekunder sen kunde vi inte vänta mer sa jag och log
- Förresten tittade på mig
- Ok
De tittade på mig det var deras egen ögonfärg
- Bra sa jag, kommer ni ihåg de andras ögon färg?
- Jadå sa Rebecka
- Bra och din mormor?
- Blåa som mina
- Ok
- Nikos?
- Bruna
- Hans fru?
- Ett brunt och ett grönt
- Ok bra då har vi koll
- Jag klappade kaptenen på kinden, vakna nu
- Va vad hände?
- Du också sa jag men det är borta nu. Byt ut vatten och mat i hamnen, allt är förgiftat, vi har tagit bort giftet, men all föda och vatten måste bort ok
- Javisst sa han och såg skakad ut
- Jag tror att vi närmar oss hamn, båten måste lägga till
- Javisst sa han och gick upp
- Då så då tar vi vår packning och barnen, Jesper bär du Elisabeth?
- Javisst sa han
Vi gick ut på däck, båten la till och som Jesper sagt det stod minst 100livvakter på kajen och skyddade en bil som väntade på oss. Vi lastade av våra saker och åkte iväg. Bilen körde fort. Vi kom fram till Nikos hus på mindre än 30min, vi stannade framför dörren och gick in
- Hej Nikos
- Hej mina vänner hur är det?
- Bara bra sa jag och själv, jodå bara bra, jag sänkte rösten till en viskning är Berit här?
- Ja hon sitter därute med min fru, ok kalla in henne hit nu
- Ok
Han kallade på hennes och hon kom inte
- Fan väste jag ni andra stanna här
Jag gick in i Tau, Tau och gick ut på uteplatsen
- Hej Berit sa jag
- Hej ditt kräk
- Om du hör mig Berit så blinka
- Häxan kan inte göra något
Hennes ögon var gröna
- Som sagt Berit om du är där så blinka
- Som jag sa…
Hon föll framåt och Rebecka stod bakom henne. Nikos fru reste sig upp och sprang in till Nikos
- Jaha sa Rebecka då bär vi in henne
- Ja vänta lite bara
Jag sökte igenom henne och hittade giftflaskor och en del småvapen jag la allt på bordet, jag bände upp hennes hand och ett litet blad trillade ner på marken och Rebecka plockade upp det och la det bland de andra sakerna
- Vi får söka igenom Nikos och hans fru och alla som kan ha ätit av maten och druckit av vattnet sedan vi kom hit
- Ja sa Rebecka
- Då så då går vi in
Jag lyfte upp Berit och vi gick in, jag bar in Berit och la henne på en soffa och vi gick bort till Nikos och hans fru
- Nå?
- Inget hon hade nog inte hunnit göra något än
- Ok vilken tur sa Rebecka
- Mm sa jag. Nikos vi kommer att bota Berit men vi behöver lugn och ro, vi vet inte hur lång tid det kommer att ta, ingen annan än Jesper och Lotta får komma nära oss ok
- Ok Niklas
- Tack vi förklarar sen
- Lotta och Jesper skydda barnen
- Javisst självklart, tänk på ögonen sa jag
- Ja sa Lotta
- Bra
Vi gick in i Tau, Tau och tog hand om Berit. När vi var klara och kom tillbaka till verkligheten så var det ljust ute
- Välkomna tillbaka sa Jesper
- Tack hur länge?
- 12 timmar
- Ok mat
- Javisst
- Vi går ut därute, barnen?
- De sover som vanligt höll jag på att säga sa Jesper och log
- Tack
- Ingen fara sa han
- Hur gick det?
- Jodå vi klarade det, men det var på håret ett par gånger
- Mm sa Rebecka jag var lite orolig där ett par gånger
- Jag älskar dig hjärtat sa jag
- Och jag dig hjärtat
- Nu går vi ut till de andra
- Mamma sa Rebecka
- Hon sitter därute
- Ok sa Rebecka
Vi reste oss och gick ut
- Hej sa vi
- Hej sa de andra hur gick det?
- Det gick
Elisabeth började gråta
- Gode gud, tack ni två inte bara för mig utan för henne med
- Ingen fara Elisabeth, hur mår du?
- Jodå det är bra, jag är trött
- Mm det är inte konstigt, hur hanterar du minnena?
- Jodå de goda uppväger de onda, jag hanterar det, klarade jag abstinensen från alkoholen så klarar jag detta
- AA sa Nikos?
- Mm sa Elisabeth
- Jag har tio år
- Va? Oj jag har femton månader
- En dag i taget
- Ja verkligen, är det säkert att det är bra med mor?
- Jadå sa Rebecka, men jag behöver mat innan vi fortsätter
- Det kommer sa Constanza
- Tack mor sa Rebecka med ett leende
- Mor?
- Ja det är en kärleks förklaring till en högburen kvinna
- Aha sa Elisabeth och log
- Mm du skall säga syster till henne sa Rebecka och log
- Var är barnen sa jag?
- Med Lotta i det huset. Hon släpper inte in någon, jag försökte, det gör jag inte om sa Elisabeth
- Aha sa jag ett ögonblick
Jag reste mig gick bort till huset
- Lotta det är jag, kusten är klar
- Ok vi kommer, hon öppnade dörren. Hur gick det?
- Det gick sa jag och log
- Tack gode gud
- Mm men det var på håret, var är barnen?
- Här sa hon och gick och hämtade dem
- Då var det dags barn viskade jag
- Va?
- Nä inget sa jag
Vi gick ut till de andra och satte oss
- Är det barnen? Frågade Nikos
- Mm sa Rebecka du får titta
- Tack sa han och log
Han gick fram till vagnarna och böjde sig ner och lyfte upp Isabelle
- Valet är gjort sa Rebecka
Sen följde resten av ramsan och Nikos såg lite tagen ut när han kom tillbaka och satte sig
- När sa han?
- Den sjätte juli i Sverige, du och Constanza skall vara där då
- Ok vi kommer sa han
- Självklart sa hon och log, min man gudfader till de utvaldas barn
- Du måste ha med något från Medici till dopet sa Rebecka
- Jadå sa hon
- Det blir två dop, ett vanligt och ett hemligt eller vad man skall säga
- Ok sa de
- Du får tyvärr bara vara med på det officiella Constanza, det är inte vi som bestämmer utan en stofil till präst
- Man skall inte häda sa hon med ett leende, man jag förstår
- Tack sa vi och log
- Ni bytte ut all maten?
- Jadå och all dricka
- Perfekt
- Vi kan inte stanna så länge som vi skulle velat sa jag. Vi hade planerat att stanna en vecka men vi måste åka hem igen så fort Berit vaknar, vi har en sak att ta hand om där
- Vi förstår men ni måste titta på ert hus i alla fall
- Ja givetvis sa jag, Berit lär sova i minst ett dygn sa jag. Jag skall bara ringa sen kan vi gå och titta på det
Jag gick in i huset och ringde Gunther
- Hej det är jag
- Hej är allt ok
- Ja nu är det
- Bra vem är det som attackerar?
- Rebeckas pappa, vi kommer att ta mått och steg när vi kommer hem
- Bra vad kan jag göra?
- Skicka planet så att det är här så att vi kan åka hem så fort Berit vaknar
- Ok fixat
- Byt ut piloten är du snäll, ta en som vi aldrig använt innan
- Ok varför?
- Därför att han har tagit över kontrollen på en hel del människor i vår omgivning även sådana som vi inte träffar varje dag så att säga. Han vet alldeles för mycket om oss än vad som är hälsosamt. Men vi skall sätta stopp för honom
- Ok bra säg bara till vad ni behöver
Jag förklarade vad vi behövde
- Ok jag fixar det jag meddelar när det är klart
- Bra sa jag och skickar planet
- Mm med ny pilot
- Tack, nu skall vi gå och titta på vårt hus
- Mm det är snyggt
- Ok och hur vet du det, förlåt det var inget, vi hörs
- Det gör vi
Jag ringde upp Yoshina
- Hej sa jag
- Hej demonen från nordanländer sa hon med ett skratt
- Va?
- Det är det senaste smeknamnet på dig
- Jisses, vi har ett problem
- Vänta jag skall sätta mig, förklara
Jag berättade allt som hade hänt och allt vad vi kommit fram till. Sen berättade jag om Rebeckas pappa, vi förde samtalet på Ryuons hemliga språk så om telefonen var avlyssnad så skulle de inte förstå ett dugg
- Ok sa hon det var ett problem
- Mm
- Hur går ni vidare?
- Tja vi har en plan går den igenom så kommer han inte kunna skada någon mer. I värsta fall så får vi döda honom
- Ok
- Han har försökt förgifta våra barn Yoshina
- Amida Buddha, ni har fria händer. Vi tar konsekvenserna här, de skall straffas för detta
- Tack sa jag, du kan alltid hota med demonen från nordanländer, förresten kolla allas ögon, är där någon med en annan ögonfärg än deras vanliga så vidta mått och steg
- Tack
- Ingen fara jag meddelar hur det går
- Bra vi vidtar mått steg härifrån
- Bra, hej
- Hej
Jag la på och särade på telefonen och den var ren. Jag gick ut till de andra
- Hej skall vi gå?
- Javisst sa de, hur blir det med Berit?
- Hon sover och hon kommer att sova en bra stund till sa jag
- Ok då går vi sa han
Vi gick ut genom dörren och ut på vägen. Det fanns livvakter överallt, vi gick längs vägen och efter tio minuter så kom vi fram till vårt hus. Vi stannade och tittade på det. Det var perfekt, det fanns inget annat ord för det.
Vi gick in och tittade oss omkring och jag kände mig hemma direkt. All inredning som Rebecka valt fanns här och det var smakfullt möblerat. Själva huset var en dröm, det var perfekt.
Vi kom ut till trädgården och den var halvcirkelformad och i mitten fanns det en pool, där fanns tre gästhus. Vi älskade huset och ville egentligen inte lämna det.
- Vi måste åka hit igen i sommar sa jag till Rebecka
- Ja sa hon jag är förälskad
- Jesper ropade jag
- Ja
- Kom hit
- Ja
Jag kramade om honom, när jag var jag klar så kramade Rebecka om honom
- Tack Jesper för detta hus, det är perfekt
- Ah det var väl inget sa han generat
- Jo sa Rebecka det är perfekt. Här skulle jag kunna bo för alltid, du skall bli arkitekt så är det bara, först garaget och nu detta, herregud
- Tack sa han generat
Vi ville inte gå tillbaka men vi var tvungna. Vi gick tillbaka till Nikos hus, jag gick in och kollade Berit hon sov fortfarande
- Elisabeth
- Ja?
- Du måste säga till om du börjar må dåligt
- Hur då?
- Om det börjar komma mörka tankar då vill jag att du pratar med oss direkt
- Ok jag lovar
- Bra
- Jaha vad gör vi nu?
- Nu så förbereder vi oss på att stoppa din far. Jag har pratat med Yoshina, de kommer att ta mått och steg i Japan, Kuji Kiri har gått för långt när en av deras medlemmar attackerar barn. Det finns oskrivna regler och de har brutit mot alla. Men den viktigaste är att du ger dig inte på barn eller oskyldiga. Så nu kommer det att smälla. Det kan bli intressant. Det brukar smälla ett par gånger vart hundrade år.
- Ok man skall inte reta upp japanerna sa Rebecka
- Nej och de har retat upp demonen från nordanland
- Va?
- Mm senaste smeknamnet på mig på skolan
- Haha jisses, de kan uttrycka sig de där japanerna
- Mm sa jag det kan de
- Hej
- Hej Berit sa jag hur är det?
- Rebecka ville ha hans testiklar som halsband?
- Bra du skall ge mig hans penis och öron som ett halsband, vad du gör med resten av kroppen bryr jag mig inte om, men hans öron och penis är mina hör du det Niklas
- Ja mormor
- Och inget inte vad var det jag sa
- Nej mormor
- Bra
- Nå vad väntar vi på nu åker vi hem och dissekerar honom
- Ok Berit sa jag och log
- Vi kommer tillbaka i sommar Nikos, vi ses den sjätte juli det är vår tur att bjuda tillbaka
- En man som attackerar barn ha förverkat sitt liv
- Ja sa jag, jag tvekade inför att döda en annan man förra sommaren. Men nu känner jag ingen tvekan
- Bra ingen attackerar mitt gudbarn sa Nikos
- Vi tackar återigen för gästfriheten sa jag
Vi sa adjö och satte oss i bilarna och åkte iväg. Vi kom fram till flygplatsen och planet stod och väntade på oss, vi gick ombord och vi lyfte. Vi tillbringade flygresan med att gå igenom detaljerna inför mötet med hennes pappa
Vi hade berättat en plan för de andra, men vi hade vår egen, vi litade just nu inte på någon mer än oss själva. Vi landade och packade in oss i två taxibilar. Vi åkte hem till oss och vi insisterade på att de skulle stanna hos oss tills vi hade tagit hand om hennes pappa. Vi kom hem och packade in våra saker. Vi packade upp och tog hand om barnen, vi gick och la oss allihop
- Nå hjärtat är du redo?
- Ja sa Rebecka
Vi gick ner i källaren och hämtade våra kläder, vi tog fram våra svärd och bad en bön över dem, vi tog dem i handen och gick ut, Jesper väntade på oss utanför
- Vi tar hand om barnen sa han
- Tack
- Gör vad som behövs
- Ja sa jag
Vi satte oss i bilen och körde iväg, vi visste var han bodde. Det skulle ta oss 45 minuter att ta sig dit och göra vad vi måste, jag körde ganska fort. Vi kom fram till den stad han bodde i.
Vi parkerade en bra bit från hans hus, drog på oss dräkterna och täckte ansiktena. Vi hängde på oss svärden och sprang iväg, vi kom fram till huset och stannade. Vi andades knappt och vi tog in Tau, Tau och sökte av området.
Han var hemma och han var inte ensam, vi nickade och avancerade mot huset. Vi kom fram och stannade, vi kröp ihop och kände av området igen, ingen förändring.
Jag bröt upp låset och vi smög in i huset. Vi såg oss omkring, det fanns rester av en framdukad middag på bordet, ett par vinflaskor och två glas. Vi lyssnade och vi hörde ljud från andra våningen.
Vi smög oss uppför trappan och kom fram till sovrummet. Vi tittade på varandra och nickade, vi slängde upp dörren och sprang in i rummet. Hennes pappa låg bunden i sängen och en kvinna satt på honom och hällde stearin på honom.
Rebecka sövde henne, hennes pappa reagerade inte på vad som hände, Rebecka tog stearinet och hällde det över hans penis. Han skrek rakt ut i skri av smärta
- Vad fan gör du din jävla hora är du galen
- Du har förverkat ditt liv sa jag på japanska. Kuji Kiri har kommit för att du brutit mot reglerna
Han stelnade till och började tala hypnotiskt, hade vi inte varit skyddade av Tau, Tau, så hade han lyckats
- Din tunga har tappat sin sötma sa jag
Jag högg en gång och hans ena öra skars av, Rebecka helade såret med Tau, Tau.
- Han skrek högt
- Jag trodde att du gillade smärta sa jag
Rebecka slog en gång och han tystnade
- Nästa steg sa jag
- Mm vi lastar in honom i hans bil och kör till vår
- Ok jag bär, ta med örat till Berit
- Ja sa hon och plockade upp det
Jag lyfte upp honom. Jag bar ner honom till första våningen, vi släckte ljuset och bar ut honom till bilen och lastade in honom. Vi körde till vår bil och Rebecka hoppade in i den och sen körde vi hem.
Vi kom fram till vårt hus och vi bar ner honom i källaren och öppnade en av skrubbarna därnere och lastade in honom i den, vi band honom och satte munkavle på honom.
Vi gick in i träningsrummet och klädde av oss våra dräkter och hängde upp dem, vi satte tillbaka våra svärd och gick upp till första våningen
- Jaha ni säger en sak och gör en annan
- Ja sa jag
- Varför?
- Därför att vi inte kunde lita på om det fanns rester av hans hypnos kvar i er
- Ok men ni sa att tagit bort allt
- Ja vi hoppas det men det är ingen exakt vetenskap
- Är han död frågade Elisabeth?
- Nej men han saknar ett öra. Rebecka har det till dig
Rebecka räckte över örat
- Tack sa Berit, penisen?
- Den sitter kvar än så länge, men jag hällde varmt stearin över den sa Rebecka
- Bra sa Elisabeth
- Varför lever han än?
- För att jag skall fråga ut honom om hur många han hypnotiserat, så att vi kan säkerställa att inte fler i vår omgivning är drabbade
- Ok får jag vara med sa Berit
- Nej sa jag, han kan fortfarande få dig att bli snurrig i huvudet, vi är skyddade av Tau, Tau
- Ok kommer han att få lida?
- Ja sa jag kallt
- Bra sa Berit
- Får jag se honom sa Elisabeth
- Ja sa jag, kom med
- Jag vill också se kräket sa Berit
- Mm se men inte röra sa jag
Vi gick ner i källaren och bort till skrubben. Jag öppnade dörren och satte fingret mot munnen. De stirrade på honom, han låg dubbelvikt och muttrade. Jag stängde dörren och vi gick upp igen, jag hade skyddat dem med hjälp av Tau, Tau
- Tack sa Elisabeth
- Ingen fara sa jag. Nu skall ni gå och lägga er så uppdaterar jag er i morgon bitti med vad jag får fram
- Aldrig i Livet
- Ok
- Nu hjärtat är det dags
- Tänk på att han ville döda våra barn
- Mm
Jag gick ner i källaren och öppnade dörren till skrubben
- Nå sa jag vi skall prata
- Vem är du frågade han
- Jag är din bödel
- Men jag gjorde bara vad jag fick order om
- Vem gav dig ordern?
- Av den höge
- Den höge är död
- Va?
- Den höge är död
- Men jag pratade med honom i förrgår
- Omöjligt sa jag, han dog för länge sedan
- Va? Nej det är inte möjligt. Jag pratade med honom i förrgår
- Varför gav den höge dig detta uppdrag?
- Därför att barnen till min horunge skulle utgöra ett hot mot den höge och hans släkt
- Så du skulle döda barn. Vilket strider mot reglerna, då dog den höge motiverat
- Men han är inte död sa han
- Jo han dog för mitt svärd för länge sedan
- Vem är du?
- Din bödel
- Varför hör jag så dåligt?
- Därför att jag skar av ditt ena öra, och nu är det dags att ta nästa del
- Nej skrek han
Jag lyfte upp honom och slog till på ett nervknippe under armhålan. Han stelnade till, jag drog svärdet och skar av honom ena armen. Jag slöt såret med hjälp av Tau, Tau. Jag slog till igen och han föll ihop
- Nu får du en chans att tänka efter på dina svar till nästa gång jag kommer tillbaka
Jag tog armen och la ner den i en sopsäck. Jag satte in säcken bredvid honom.
- Jag gick upp till förstavåningen och gick fram till telefonen jag ringde Yoshina
- Hej det är Niklas
- Hej sa hon
- Jag har honom här hemma hos mig. Jag har förhört honom och han hävdar att någon som kallas den höge har gett honom uppdraget
- Den höge sa Yoshina
- Ja han sa så, jag låtsas vara Kuji Kiri som kommit för att bestraffa honom
- Ok smart. Den höge är en myt, i alla fall om man inte tror på spöken, det skall vara en man som levt i århundrade
- Ok är han knuten till Kuji Kiri?
- Ja han är deras ledare
- Ok
- Jag har övertygat honom om att han är död
- Hur gjorde du det?
- Jag högg av honom armen
- Ok förlora inte dig själv bara
- Nej mor. Han försökte döda våra barn, jag kommer inte förlora mig själv men det är så långt över gränsen att jag inte har några problem med att ta del för del av honom. Jag utför Kuji Kiri bestraffning, niokroppsdelar skall av
- Ok jag förstår men förlora inte dig själv min son
- Nej jag lovar. Jag tycker inte om det jag gör, jag håller på att kräkas varenda gång
- Bra tappa inte dig själv, det är faran med Kuji Kiri
- Nej jag lovar, hur går ni vidare?
- Vi har bestämt ett möte som börjar om en timme. Jag kommer ha mer svar senare
- Tack
- Hej
- Hej
Jag samlade ihop mig och gick ner igen. Jag öppnade dörren och satte mig på huk framför honom
- Då var det dags igen sa jag
- Nej, nej snälla inte mer
- Du vet vad det innebär att bryta mot reglerna, gaijin
- Nej snälla jag gjorde bara som jag blev beordrad
- Skulle jag lita på vad en Iteki säger? Du är en skymf mot skolan, en varböld som måste skäras bort.
Jag högg och skar av hans högra ben under knäet. Jag helade honom med Tau, Tau och la ner benet i den svarta sopsäcken
- Detta kommer fortsätta tills du berättar sanningen om varför du gjorde som du gjorde
- Sanningen är att jag gjorde det jag gjorde för att jag hade kraften till det. För att jag hatar horungen. För att jag hatar horan, jag dansade av glädje när horungen fick barn för då kunde jag äntligen sätta min plan i verket. Hon förödmjukade mig när hon slog ner mig, hur kunde slinkan göra det? Kenjutsu av allt. Jag kunde inte avslöja mig så jag fick bli slagen. Min plan var att ta över Da Vinci klanen, min plan var att döda den höge med hjälp av Da Vinci familjen. Min plan var att med terror och skräck ta makten. Men min största plan var att döda horungen och hennes horungar. Det var min plan
- Det var ingen bra plan sa jag, en typisk gaijin plan. Du är inte värd smutsen under mina skor
Jag reste honom upp slog till igen så att han blev stående. Jag satte svärdet mot hans penis
- Nu kommer nästa del
Jag skar av honom testiklarna, jag gjorde det långsamt så att han skulle känna smärtan och skräcken, han skrek, han skrek tills han inte kunde skrika mer. Jag helade honom igen och lämnade honom.
Jag kokade av ilska, jag var tvungen att gå innan jag tappade kontrollen fullständigt. Jag gick upp med testiklarna i handen och la dem framför Rebecka, Elisabeth och Berit satt också där.
Jag grät när jag kom upp. Rebecka reste sig och kramade mig och vi stod där. Hon gav mig sin kärlek, hon visste vad jag gick igenom. Jag andades och fann harmoni igen
- Är det vad jag tror att det är? Frågade Elisabeth
- Mm som önskat sa jag
- Tack sa Elisabeth
- Jag har fått reda på en del av sanningen. Han är uppfylld av hat mot i synnerhet dig Rebecka, han har hatat dig sedan du föddes. Han hatar dig ännu mer efter att du slog ner honom. Då fullkomligt exploderade hans sinne och han sänkte sig ännu djupare ner i sitt fördärv. Hans själ är totalt förstörd, det finns inget kvar i honom som är vänligt
Telefonen ringde, jag gick och svarade
- Niklas
- Det är Yoshina
- Hej, den höge är inte inblandad
- Jag vet jag sitter med honom här. Du får inte döda honom, han måste leva
- Ok ja han lever, men han saknar en arm, ett ben, testiklarna och sitt ena öra
- Ok ett ögonblick
Hon försvann och jag hörde ett mummel
- Hur kan han leva?
- Jag har vissa fördelar som du vet
- Menar du?
- Ja
- Och du helar honom efter varje bestraffning
- Ja
- Ok smart, det kan rädda din själ
- Min själ är räddad
- Ok Rebecka?
- Ja som alltid
- Bra, vänta
- Ja
Hon försvann igen och jag hörde mummel igen
- Du får göra vad du vill så länge han lever. Kuji Kiri kommer och hämtar honom inom tjugofyra timmar
- Helt ärligt Yoshina så hade jag inte tänkt be om tillstånd, låt mig tala med den höge
- Vänta
Hon försvann igen, jag väntade och sen hördes en mans röst
- Detta är den höge
- Detta är den högste sa jag. Du ställer krav på mig, du ställer krav på mig att jag skall vara hänsynsfull mot en som stämplat mot mina barn och försökt mörda min familj. Det är inte den förste från Kuji Kiri som stämplar mot min familj, men jag kan lova dig att det är den siste om jag så skall komma till Japan och utrota er allihop. Det är inget hot det är ett löfte, demonen från nordland har talat
- Jag förstår dig och jag respekterar att du är arg på oss. Dessa stämplingar är inte sanktionerade av oss, vi är tacksamma för att du rensar ut ogräset åt oss. Vi står i tacksamhetsskuld mot dig och vi kommer göra allt vi kan för att återgälda dig
- Arg är inte riktigt rätt ord, men ni har mitt ord på som den utvalde att han kommer att levereras till er levande. Om ni utkräver den hämnd som är värdig hans brott, ni får inte döda honom. Han skall leva, men han skall leva i vetskapen om att hans barnbarn kommer överleva honom och när de är tillräckligt gamla så kommer de att utkräva sin hämnd. Han skall leva i vetskapen om att han inte kommer att kunna skydda sig. Jag kommer att ta bort hans sockersöta tunga, hans förmåga att hypnotisera. Hans förmåga att kunna ge efter för sin lusta fysiskt och jag kommer se till att han vet vem som utdelat bestraffning. Men han kommer att levereras levande åt de som kommer, ett råd försök inte smyga er på oss. För då kommer det att försvinna mer ogräs. Förstår vi var andra?
Det blev tyst i luren. Jag sa ingenting jag hade inte mer att säga, jag hörde hur Rebecka tolkade åt Berit och Elisabeth, de tittade på mig och log
- Du är hård, utvalde, dina anspråk är värdiga och kommer att efterlevas, vi kommer att utdela skälig bestraffning och vi kommer att respektera avtalet. Och du kommer inte behöva rensa mer ogräs
- Tack du höge då förstår vi varandra
- Tack
- Tack
Yoshina kom tillbaka
- Gå varsamt fram min son
- Alltid mor sa jag
- Hej
- Hej
Jag samlade mig och tittade på kvinnorna vid bordet. Jag log och gick ner i källaren igen. Jag öppnade skrubben och lyfte upp honom i stående och slog till.
Jag tog av honom ögonbindeln och han blinkade för att vänja sig vid ljuset. Han tittade på mig och stirrade. Jag lös med ett klart skarpt ljus.
- Du sa han lågt
- Mm jag sa jag lågt
- Men, men
- Mm jag lever. Hela min familj lever, alla som du skadat lever, dina barnbarn lever
- Men hur är det möjligt
- Du har en hel del brister i din utbildning. Men så är det Kuji Kiri, den är förrädisk
- Men hur klarade ni er?
- Vi har våra fördelar, snälla försök hypnotisera mig
- Va
- FÖRSÖK skrek jag snälla försök
Hans läppar började röra sig. Han såg extatisk ut, denna form av hypnos försatte alltid utövaren i sexuelltrans. Han såg helt galen ut där han stod
- Bättre kan du viskade jag, lägg verkligen ner din själ i det. Gräv djupt i dig själv snälla du
-
Han ökade trycket i kobuderan. Han var helt borta i extas nu, hans stearin indränkta kön stod rakt ut. Jag satte svärdet mot hans kön och skar till när han nådde toppen av sin extas.
Hans kön trillade ner på golvet och jag helade honom. Han var helt utan kön nu, hans galna blick övergick i skräck. Jag vidgade mitt psyke och letade mig igenom hans hjärna och skar nervtrådarna till hans tal, han skrek med öppen ljudlös mun
- Du kommer att överleva könlös och röstlös. Du kommer leva tillräckligt länge för att dina barnbarn kommer kunna utkräva sin hämnd på dig. Jag har hämnats, din fru, din dotter och din svärmor. De ville ha olika kroppsdelar av dig och det har de fått nu, det jag ville ha fick jag nu. Jag tog det du älskar mest av allt makt. Ni kan komma ner nu om ni har något att säga till honom
- Ok sa Rebecka
Han stirrade på mig i ren fasa, hans ögon lös av skräck. Jag satte mitt svärd mot hans andra öra och skar av det. Jag hade lovat Berit att ge honom båda. Jag log mot honom och satte tillbaka mitt svärd i hjaltet. De andra kom ner, Rebecka hade barnen i sin famn, hennes blick var svart.
Elisabeth och Berit såg minst lika sammanbitna ut. Jag böjde mig ner och plockade upp hans penis och öra och gav dem till Berit. Hon tittade på mig och log och böjde på huvudet
- Du tog allt från mig sa Elisabeth, jag trodde alltid att döden skulle vara det optimala straffet för dig. Men nu förstår jag vad Niklas menade med att döden är en för lätt utväg. Du kommer att få leva med vetskapen att en annan man kommer att ha mig som sin
- Du försökte få mig att döda det jag älskar mest i livet sa Berit, jag håller med Elisabeth, detta är det optimala straffet för dig tack, min son sa hon till mig
- Du har alltid hatat mig far, du skall veta att jag hatar dig inte. Jag känner ingenting för dig, det är som att du inte existerar. Titta här mina barn, glöm aldrig detta ansikte ni skall en dag skilja hans huvud från hans axlar eller skänka honom livet, valet är ert
Han stirrade så att ögonen nästan trillade ur huvudet på honom, jag slog till på ett annat nervcentrum och han stelnade till och ögonen stod ut ännu mer, jag stängde dörren och vi gick upp
- Tack min svärson sa Elisabeth
- Tack min son sa Berit, jag vet vad det kostade dig
- Jag älskar dig min man, du är mitt allt tack
Kärleken jag kände gjorde att mina tårar började rinna. Jag tittade på mina barn och grät ännu mer, tårarna ville inte sluta rinna. Tårarna renade mig och jag log tillslut, jag tittade på min familj och log
- Tack för er kärlek sa jag
- Kaffe någon frågade Berit det lär nog inte bli någon sömn i natt
- Ja tack sa jag
Vi satte oss vid matsalsbordet. Jag tog Isabelle i min famn och luktade på hennes hår, det var för mina barn jag gjort detta. Även för de andra men framförallt för barnen.
De hade inte varit säkra om jag inte gjort det jag gjorde därnere. Min familj var mitt allt. Vi satt vid bordet och pratade, morgonen grydde och det såg ut att bli en fin dag.
Jag kände kärleken från de andra strömma mot mig. Jesper och Lotta kom in och satte sig hos oss och vi pratade om allt mellan himmel och jord. Jag kände att min själ läktes, jag skulle klara mig igenom detta utan att bli galen.
Fler noveller av samma författare
