Den Där dagen...Bok 3 Bröllop Kapitel 12
Kapitel 12
Vi vaknade och sträckte på oss. Jag var fortfarande lite matt från gårdagens äventyr. Men samtidigt så var jag fylld med energi
- God morgon hjärtat sa Rebecka och log
- God morgon hjärtat mitt, hur mår du?
- Jag mår bra lite, seg men jag mår alldeles utmärkt
- Samma här, det är en kluven känsla
- Mm
- Frukost?
- Ja om en liten stund jag vill mysa lite till
- Jag med
Vi låg kvar en stund till och mös och kände av varandras närhet. Vi hade delat något utöver det vanliga igår.
- Frukost?
- Absolut
Vi steg upp och klädde på oss, vi packade ihop våra saker och gick ner till köket. Vi gjorde frukost och satte oss i matsalen och åt. Vi satt kvar längre än vi brukar och njöt vi att vara nära varandra.
Jag tittade på klockan och det började närma sig att åka till vårt nästa uppehåll. Vi dukade ut, tog våra väskor och gick ut ur huset. Jag låste dörren och vi satte oss på trappan och väntade på vår bil som skulle köra oss
- Jag gillar detta huset sa Rebecka, jag vill komma hit oftare
- Jag med, det finns ett lugn här som jag uppskattar
- Jag skulle vilja ändra på en del saker i inredningen men jag gillar det
- Sätta vår prägel på det menar du
- Mm det är så sterilt?
- Ja jag håller med. Jag tror att det är medvetet för att vi skall kunna sätta vår prägel på det.
- Så kan det vara, jag undrar vad som skall hända på nästa ställe
- Jag undrar var vi skall sova. Det är ett palats som visas för turister, jag tror inte att det är tänkt att någon skall bo där
- Det har jag inte ens tänkt på
- Det slog mig nu. Jag vet inte hur vi skall gör med mat, vi får inte lämna palatset. Gunther skulle se till så att det var stängt idag och att någon skulle släppa in oss
- Jaja vi får se vad som händer helt enkelt. Vi kan träna i någon av salarna, eller göra något annat
- Mm något annat låter intressant
Bilen kom och vi lastade in våra saker i bilen. Den körde iväg och tog oss till palatset, när vi kom fram så tog vi våra väskor och gick fram till en grind där det stod en man och väntade. Han tittade på oss och lyfte på ögonbrynen
- Är det ni som skall vara här i natt?
- Ja det är det sa Rebecka
- Ok
Han låste upp grinden och gick före oss in. Vi gick in i palatset och han visade oss vägen till ett rum. Där stod två tältsängar och varsin sovsäck
- Här skall ni sova i natt, jag skall tydligen låsa nu och inte öppna förrän i morgon kl11, vem är ni egentligen?
- Ägarna sa jag
- Va?
- Vi äger detta stället
- Erh ok
- Så om du inte bättrar på din attityd. Så har du kanske inte något jobb i morgon sa Rebecka med låg röst och tittade på honom
- Jag menade inte att vara oartig Contessa
- Va?
- Ja om du är ägare till detta hus så måste du vara en Medici det gör dig till Contessa
- Ok?
- Och det gör dig till Count
- Så då tycker jag att du skall behandla oss med tillbörlig respekt
- Jag ber om ursäkt jag trodde att ni var några excentriska ungdomar med för mycket pengar och tid. Ni skall inte sova här, kom med mig sa han i en annan ton nästan undergiven
Han gick iväg och vi följde efter honom. Han ledde oss djupare in i palatset. Han stannade vi den dörr och vände sig om
- Denna del är inte öppen förr allmänheten. Ni kommer in i den gamla delen av palatset, den ursprungliga delen. Här skall ni bo i natt. Kom med mig
Han öppnade dörren och vi kom in i som det kändes en annan värld. Här var allt det gamla bevarat. Han ledde oss genom korridorer och fram till ett rum. Han öppnade dörren och vi kom in ett stort sovrum. Det fanns en stor himmelsäng, tjocka mattor och höga skåp
- Detta var Medicis sovrum, här skall ni sova i natt
Vi satte ner våra väskor och tittade igenom rummet. ängen var bäddad med moderna sängkläder vilket jag tyckte var underligt
- Vi håller rummen i bästa skick för den händelse att släkten skall komma tillbaka, vilket den har gjort
Rebecka öppnade en dörr som ledde till en trappa som ledde neråt
- Källaren men den är avstängd om man inte tillhör släkten och bara släkten vet hur dörren därnere öppnas
- Ok sa Rebecka, toaletten?
- Ah den dörren där leder till badrummet
- Tack, hon öppnade dörren och gick in.
Det var ett stort badrum utrustat med både badkar och dusch också det av modernt snitt
- Kök? Frågade jag
- Kom med mig
Vi gick ut ur sovrummet och tillbaks till korridoren. Han gick före och ledde oss till köksdelen och visade oss ett fullt utrustat kök
- Som jag sa vi har uppgraderat denna del i väntan på arvtagarna. I nästan 600år har vi vaktat och sett efter detta palats. Tills de utvalda skall komma
- Vad kallade ni dem?
- De utvalda, enligt familjens krönikor så skulle de utvalda komma och kräva sin födslorätt.
- Vem är ni?
- Väktarna
- Av vad?
- Familjen Medici
- Ok sa jag
- Och hur skulle ni veta vem de utvalda är?
- Genom att de kan öppna dörren i källaren och
- Och?
- Att de hävdar att detta hus är deras
- Hus?
- Ja detta hus är Medicis de fick det av ståthållaren av Florens. De fick sitt namn av detta hus, platsen heter Medici
- Finns det någon mat i huset?
- Nej
- Kan du se till så att vi kan få mat?
- Absolut vad behöver ni?
- Lunch, middag och frukost till i morgon och dricka. Gärna mineralvatten
- Jag kan ha det här inom en timme
- Tack det skulle vi uppskatta
- Jag kommer tillbaka om en timme
- Tack
Han gick och vi tittade på varandra
- Då vet vi vad som skall hända här
- Ja vi skall gå ner i källaren och öppna dörren
- Nu skall vi bara lista ut hur
- Mm
- Skall vi titta oss omkring lite och låta honom komma tillbaka med maten. Det känns som att han måste bevittna vad som händer
- Mm jag undrar vilka dessa väktare är
- Jag med det låter sådär lagom mystiskt
- Ja verkligen
Vi gick ut ur köket och började planlöst gå omkring i palatset. Vi tittade in i ett dussin rum som såg mer eller mindre använda ut. De var uppdaterade om man säger så.
Vi kom ut på en gård som var centrum i huset. Där fanns växter i olika rabatter som var fulla med blommor, det fanns en del träd där med. Vi satte oss på en bänk i sten
- Det är ett lugn här
- Mm man hör inget utifrån
- Det är vackert
- Ja verkligen. De lägger ner tid på sin omsorg av huset
- Ja verkligen
- Skall vi gå in igen?
- Ja han kommer nog snart tillbaka
Vi gick in i huset och letade oss tillbaka till köket. Vi satte oss på en köksbänk och väntade på att han skulle komma tillbaka. Nästan på slaget en timme senare kom han tillbaka
- Ledaren för vår orden är på väg, han vill prata med er
- Ok när kommer han?
- Om ca två timmar
- Ok då hinner vi äta lunch. Nu får vi se vad du köpt
Vi packade upp matvarorna och satte in dem i kylen, jag gjorde två omeletter som vi åt sittandes i köket
- Vilka är ni frågade Rebecka
- Vi är väktarna till Medici familjen. Det var oroliga tider när Medici familjen kom till makten, de är en bankirfamilj och de var omåttligt rika. Så de behövde väktare som skyddade dem och deras intressen. När sen familjen valde att gå under jorden så att säga så föll det på vår lott att vakta deras intressen, bl.a. detta hus. och det har vi gjort sedan 1400talet
- Ok en ärofull uppgift
- Ja verkligen
- Hur länge har du varit med i gruppen
- Sedan jag föddes
- Ok? förklara
- Vi väljs inte in i sällskapet vi födds in i det. Det är min far som kommer förresten. Vi presenterar oss inte, det håller oss hemliga
- Ok sa jag
Vi åt upp omeletterna och satt där och tittade på varandra. Ingen hade något att säga. Tiden gick och till slut så kom mannens pappa in genom dörren till köket
- Hej
- Hej sa vi
- Så min son hävdar att ni är de utvalda
- Ja så är det sa Rebecka
Han såg skeptisk ut och tittade på oss. Som om han inte visste vad han skulle tro
- Nå då får ni bevisa det
- Jag gillar inte din ton sa Rebecka
- Det bryr jag mig faktiskt inte om. Är ni de som ni hävdar att ni är så kan ni avsätta mig om ni vill. Är ni inte det så kommer vi att vidtaga mått och steg
- Inte en chans sa jag lugnt
- Va?
- Ni har inte en chans och en massa av er kommer att bli skakade eller värre om ni försöker er på det. Men vi får väl bevisa att vi de vi är, skall vi gå
- Vart?
- Till källaren naturligtvis. Det verkar inte som om intelligens är ett kriterium för att bli väktare sa Rebecka
- Va fan
Jag slog till en gång på hans nyckelben och han vek sig i smärta
- Att du tar ton och spelar överlägsen är en sak. Men när du svär till min fru så blir det personligt, gör inte om det en gång till är du snäll
Hans son bara stirrade på mig sedan på sin far och tillbaka på mig
- Nå sa Rebecka skall vi gå?
Vi gick tillbaka till sovrummet och vi gick nerför trappan till källaren. Vi kom fram till dörren och stannade
- Hur skall vi göra sa Rebecka
- Tja jag tror att vi måste lysa i alla fall
- Ja det måste vi nog och sen då
- Ja de kallar oss de utvalda så något med det kanske
- Som?
- Ja att vi säger ramsan tillsammans och sätter handen på handtaget kanske
- Tja det låter som en ide
Vi började lysa, vi hörde hur de häpet drog efter andan bakom oss
- Nå då testar vi sa jag
Rebecka tog mig i handen och vi satte den på dörren. Vi sa vår ramsa och när vi var färdiga så hörde vi ett ljudligt klick och dörren gick upp
- Nå sa jag är detta bevis nog?
- Ja hörde vi skälvande bakom oss. Befall oss och vi skall lyda
- Försvinn härifrån och kom inte tillbaka förrän i morgon
- Ok vi försvinner
De avlägsnade sig och sen var det bara jag och Rebecka kvar
- Skall vi gå in
- Det låter som en bra ide
Vi gick in genom dörren och kom in i ett stort rum. Längs med väggarna så fanns det en massa böcker i olika former och storlekar. Där fanns dock inte bara böcker utan även en massa guld och ädelstenar.
Längst bort vid väggen så var där en pulpet på denna så låg det en stor bok uppslagen. Vi gick fram till den och stannade. Jag slog igen den så att jag kunde läsa vad den hette. Den hade inget namn.
Jag slog upp första sidan och läste ”detta är en krönika över familjen Medici. Vi började läsa och vi fastnade i läsandet. Jag vet inte hur länge vi stod där och läste men vi läste den från början till slut.
Vi lärde oss hur familjen hade gått från uppgång till att försvinna ut i skuggorna. Vi lärde oss en hel del om ekonomi och att vi var de utvalda och allt som fanns på denna mark var vårt. Vi fick reda på allt om väktarna och att de var vår privata livvaktsstyrka. När vi läst färdigt så slog vi ihop boken
- Jag undrar om denna gömma tar oss upp på första plats på listan?
- Vilken lista?
- Över de rikaste i världen
- Jaha jag trodde det var listan över de mest jagade eller nåt
- Haha, förresten jag störde mig på den pajasen. Alla mina fördomar om italienare blev bekräftade
- Ja han var en otrevlig fan den där
- Enligt boken så kan vi avsätta honom men eftersom vi inte känner till dem och inte hinner lära känna dem denna gång så får han väl sitta kvar
- Mm skall vi gå upp?
- Ja vi skall ta boken med oss. Resten låter vi vara kvar till en annan gång
- Vänta sa Rebecka
- Ok
Hon gick bort till en ask som var fyllde med juveler och plockade fram ett armband, hon satte det på sig och log
- Nu kan vi gå
- Ok sa jag och log
Vi gick ut från kryptan och upp för trappan. Något kändes fel så jag stannade
- Vänta lite sa jag
- Ok?
- Det är någon däruppe och det känns inte som att de är vänligt inställda
- Ok var på din vakt
- Absolut
Jag smög uppför trappan och gick in i Tau, Tau. Jag kände att det var fyra personer där och de var inte vänligt sinnade. Jag stängde ner Tau, Tau. Jag samlade mig och tog ett språng in i rummet.
De var inte beredda på att jag visste att de var där, jag attackerade mannen som stod till höger vid trappan jag sparkade honom över knäet. När han sjönk så rundsparkade jag honom på tinningen.
Jag snurrade runt och attackerade nästa man som kom emot mig. Han tvekade en sekund och det var allt jag behövde. Jag spände mina fingrar och slog honom över nyckelbenet, därefter två snabba slag på njurarna och avslutade med en armbåge på hans öra.
Han sjönk ihop, två kvar. De kom emot mig från varsin sida och jag stod stilla, den ene kom fram före den andre och slog mot mig, jag parerade och använde hans rörelseenergi till att kasta honom mot den andre.
De törnade ihop och det blev en rejäl kollision, jag slog till och de segnade ihop båda två. Jag stannade upp och tittade mig omkring. De låg utspridda på golvet och stönade i smärta. Rebecka kom upp från trappan
- Lever de?
- Ja sa jag. Jag vet inte om det var ett test. Eller ett allvarligt försök att skada oss eller om det var ”chefen” för livvakterna eller vad det handlade om. Men det skall vi ta reda på
- Mm
- Vi får hitta något att binda dem med
Vi tittade oss omkring och det fanns inget använda mer än lakanet. Vi drog av det från sängen och rev remsor av det, vi började binda dem och de gnällde till av smärta. Vi radade upp dem längs med kortändan på sängen. Jag hämtade mitt Bokken svärd och satte mig på huk framför dem
- Nå detta gick inte precis som ni hade tänkt er?
- Nej sa en av dem
- Håll truten sa en annan
- Nåja nu skall vi vara trevliga sa jag och slog till den som bett den andre att hålla truten med svärdet. Jag träffade honom på näsan så att han tuppade av någon mer som vill vara otrevliga?
De stirrade på mig och sedan på sin kompis som tuppat av
- Nå vem har skickat er?
Tystnad de bara stirrade på mig. Smack jag slog till honom som jag brutet nyckelbenet på och bröt hans andra nyckelben, han skrek till av smärta. Jag la svärdet mot honom som jag fördärvat knäet på och knackade lite lätt på hans friska knä
- Nå vill du kunna gå ut härifrån?
- Men
- Ok
Jag måttade och höjde armen långsamt. Han stirrade på min arm och blev likblek i ansiktet
- Det var en man som sa att ni skulle vara här och vi skulle lära er en läxa
- Vem? Sa jag med iskall röst
- Han sa inte sitt namn men vi fick en nyckel hit
- Ok en äldre man?
- Ja en äldre man
- Ok tack sa jag
Jag slog en gång och han tuppade av och jag slog till den siste med. Vi lyfte in dem i ett angränsande rum och band fast dem i ett element. Vi lämnade dem där och gick ut och låste dörren. Vi gick in i vårt sovrum och tittade på sängen.
- Jaha hur hanterar vi detta
- Jag hoppas att han kommer i morgon sa Rebecka
- Mm jag med men vad skall vi göra med honom
- Han skall slicka mina fötter innan jag är färdig med honom
- Det låter spännande sa jag och log
- Du tog hand om dem bra hjärtat
- Tack sa jag
- Inga bestående skador på dem
- Nä jag tyckte att det var bäst
- Mm
- Skall vi sova?
- Ja sa Rebecka jag är ganska trött
- Jag med
Vi gick in på toaletten. Vi tog en snabb dusch och sen gick vi och la oss. Vi somnade rätt fort båda två
Fler noveller av samma författare
