En kvinnas bekännelse - Del 2
Del 2: Evighetens val
Han tar med ett bestämt tag och särar dina ben utåt. Du får ömma och blöta kyssar över hela din blomma. Din blomma bultar och dess vätska forsar som aldrig förr. Han drar retsamt och sakta sin tunga över din blomknopp. Ni njuter av köttets lustar och av varandras hunger. Hans tunga vet precis vad du vill ha. Det känns som att tungan är överallt: upp och ner, från sida till sida. Små stön av välbehag kommer ur dig. Du vill ha mer; han tänker inte ge dig för mycket.
Hans läppar omsluter ömt och kärleksfull din blomknopp. Sakta. Sakta. Sakta så suger han in den. Dina ben skakar lätt och din andning är intensiv. Dina tår och fingrar spretar ut. Din blick är dimmig. När han suger in din blomknopp så rör han samtidigt tungan, upp och ner längst din blommas mittpunkt. Ni är äntligen återförenade nu.
Minnesfragment återvänder. Känslor återkommer. Du är tillbaka i det förflutna. Tillbaka i er himmelssäng från förr. Du minns nu er förbjudna kärlek. Din kungs oändliga tillgivenhet. Det stämmer: Som Kung och Drottning. I en okänd tid på en okänd plats har ni härskat, som Kung och Drottning. Minnen av tårar från förr och tårar från nu passerar dina tårkanaler.
Alla dina sinnen förutom känseln är nästan obrukbara nu. Du känner hans underbara tunga som masserar din blomknopp. Din kropp befinner sig i en känslomässig orgasm. Din blomma är så blöt och det hörs smaskande ljud av att han suger på din blomknopp. Han suger på den så att ett vakuum skapas och blomknoppen tittar ut från sin gömma; han släpper trycket så att den åker tillbaka. Samtidigt så drar han sin tunga ner och upp. Han stönar; du stönar.
Du känner vad som håller på att hända. Du är på väg. På väg mot slutdestination. Ståendes utanför den Gyllene porten. Men något hindrar dig. Ditt löfte till honom; kan inte uppnå full blomning utan hans tillåtelse. Din känsla för honom är större än något annat
Din kropp säger till honom: ”Jag är redo för att blomma fullt ut, men jag fordrar din tillåtelse”. Han knäpper med sin vänstra hand; helst plötsligt så känns det som att en snara drar åt din strupe. Du får ingen luft. Han saktar ner tempot och håller dig på gränsen till full blomning. Galen av begär du är. Du vill säga snälla; be för att få tillåtelse. Men du får ingen luft. Din kropp kan inte röra sig nu. Han knäpper med fingrarna igen; du luft åter får. Men du har inte saknat luften. Du har saknat att få din fulla blomning. Du behöver bara få hans medgivande, nu. Bara en blick. Bara ett ord. Bara en känsla. Helt plötsligt så stannar han av. Kontakten är bruten. Du hatar det; du älskar det.
Du känner utan att höra; hur han invaderar hela ditt väsen med en form av telepati:
Du är snart där.
Inga filter kvar.
Inte längre halv.
Inte längre icke komplett.
Då du åter kommen.
Då du åter vakna.
Då du åter min drottning.
Då vi åter ett.
Du förstår nu varför du hela ditt liv har känt saknad och otrygghet. Din Kung är åter funnen. Kärleken har passerat genom tid och rum. Kärleken Är tid och rum. Du kan se det igen; rött rinner från hans ögon. Tårar av blod rinner sakta längst hans maskulina ansikte. Tårar av liv; inte död.
Han för in två fingrar i din vattnande blomma. Du gnyr. Han för munnen mot din blomknopp. Fingrarna roterar han, samtidigt som han rör de ut och in. Din blomknopp han åter suger på. Han skapar med hjälp av vakuumet i sin mun en vibrerande känsla. Din blomknopp åker fram och tillbaka i ett overkligt tempo. Du skriker nu ut dina behag:
-Ahhhhhhhhhhhhhhhh.
Din blomma viker ut sig som en lotusblomma. En lotusblomma, blommar endast en gång för att sedan bli återfödd. Du håller på att bli återfödd. Som den drottning du är. På ett förunderligt sätt så kan du höra dig själv undermedvetet tala:
Kära kung.
Tiden är oss åter kommen.
Tiden är åter vår.
Låt mig dö; bli född igen.
Evigheten väntar oss.
Han vet nu att tiden är mogen för att återse sin käraste. Sin gudinna. Sin allt. Han ökar intensiteten. Han knäpper med ett finger och den osynliga snaran runt din hals dras åt. Han ökar tempot med sina vibrationer. Hans fingrar ökar tempot. Han överför tankemässigt till dig:
Tiden är kommen.
Du har min tillåtelse.
Välkommen hem, min ärofulla Drottning.
Din kropp börjar skaka. Alla muskler krampar. Din fulla blomning sker Nu. Det forsar från din blomma. Det pulserar från din blomma. Det vibrerar på din blomknopp. Du får ingen luft. Du har offrat allt du kan; ditt liv, i hans händer. Din blomning slutar inte. Kroppen skakar fortfarande. Din andning tar slut. Din kropp blir stilla. Din puls saktar ner. På samma sätt du gett honom ljus, ska han giva dig mörker. Det forsar nu blodstårar av längtan, från hans kind. Dina kronblad lämnar din blomma. Ditt liv lämnar dig. Du ser återigen: Lotusblomman.
Du är död och befinner dig i ditt undermedvetande. Du står i livets korsning: Till vänster ser du en ljus tunnel och till höger ser du en mörk tunnel. Valet är evigt.
Ljuset eller mörkret?
Fler noveller av samma författare
