En kvinnas bekännelse - Del 1
Utåt sett är du allt annat än ensam: Social, trevlig, snäll, omtänksam och rolig är attribut som du ofta beskrivs med; innerst inne har du dock en obeskrivlig längtan. Du längtar efter närhet; inte den närhet som du tidigare haft. Du vill inte vara begränsad av någon eller något. Du vill känna dig fri; inte fri på sättet att du kan göra vad du vill. Detta har inget med görandets domäner att göra. Det du egentligen söker är: Kärlek. Kärlek utan gränser; kärlek bortom tid och rum. Det finns inom dig men har aldrig rörts. Det är bra finurligt att man kan sakna något som man inte vet vad det är.
Det var en annorlunda natt för inte så länge sedan som ni äntligen träffades. Det var en ensam sommarnatt i ett ensamt samhälle i norra Sverige. Du var på väg hem till din enslighet. Du hade varit ute med dina vänner och haft en givande kväll. Det var en ovanligt varm natt för att vara i norra Sverige. Du hade en lång, svart och A-linjeformad klänning på dig. Kanske valde du svart för att du är i sorg? I sorg över att din mormor nyligen har lämnat jordelivet.
Du hade även på dig din mormors halsband för första gången. Det var ett kopparhalsband med kopparkedja. Smycket var handgjort och såg väldigt gammalt ut. Själva halsbandet var en Infinity symbol som slingrar sig genom ett hjärta. Du kan minnas hur du brukat sitta i knä på din mormor som liten; lyssnat på mormors galna gamla historier. Hon brukade ta fram detta halsband från den översta lådan i hennes valnötsbruna bokhylla. Det låg alltid snyggt hopvikt i en gammal trälåda. Dock så bar mormor aldrig smycket. Du kunde känna att hon värdesatt detta halsband, inte för dess värde utan för dess affektionsvärde. Hon brukade säga att det inte tillhörde henne.
Du hade fått smycket i brev i posten, dagen innan mormor gick bort. Det låg prydligt hopvikt i den gammal trälåda. Med det så låg det ett handskrivet brev:
”Kära barnbarn. Jag skriver detta till dig så länge som jag fortfarande har något liv kvar i mig. Jag sa aldrig vem detta halsband tillhörde. Tiden är nu inne; min tid är ute. Tiden för dig att bära detta är kommen. Var inte rädd. Lev det liv ni är ämnade för varandra. Min älskade lotusblomma”
Några tårar rinner från din kind när du läser det. Du undrade vad hon menade med tillsammans och vadå ni? Men hon var nog lite virrig när hon skrev det. Hursomhelst var du otroligt hedrad över att ha fått det som minne av din mormor.
Det var en ganska kuslig natt: mörk och tyst. Inga gatulysen var tända, vilket inte var ovanligt i Norrland eftersom elen ofta strular. Som tur var så lyste månen upp den stig du befann dig på. Du satt djupt försjunken i dina tankar om livet och din mormor. Plötsligt så hör du ett ljud från skogen! Inget vanligt ljud; ljudet närmade sig dig. Du kan lokalisera att det kommer från två olika håll. Du vet att det är fara nu! Två främmande, mörkklädda män blir synliga längst stigen några meter bakom dig! De springer mot dig! Paniken hopar sig som en klump i magen som sprider sig till dina ben. Du gör dig redo för att fly och börjar springa. Du försöker skrika, men inga ljud kommer ur dig. Du hinner bara springa några meter innan du snubblar över en trädrot och slår huvudet. Rösterna närmar sig nu. Ena mannen sätter sig på dig och håller fast dina händer. Han sliter av dig ditt halsband och kastar det i skogen. Ett skrik från ditt inre lämnar din mun: Hjäääääälp! Du ser suddigt av rädslan och mörkret.
Plötsligt så känner du att han som sitter på dig vänder sig om. Det hörs konstiga ljud från männen. Den andra mannen som står ovan dig, flyger flera meter åt sidan, rakt in i en sten. Mannen som sitter på dig försöker resa sig upp. Som att det går i slowmotion så flyger den andra mannen ifrån dig. Du hör när han några sekunder senare landar på marken och hur all hans luft lämnar lungorna.
Vad är det som händer? Du kan nu se; stående ovanför dig, hur en mystisk storvuxen man står och ser ned på dig. Du kan se att han har ett mörkt skägg som går som en krans och sitter ihop med mustaschen och håret, vid öronen. Längden på skägget är kort men markant. Hans hår påminner om Alexander Skarsgård; håret är föst bakåt och lagom långt.
Varför känner jag mig trygg och säker kommer du på dig själv med att tänka. Du känner hur denna man lättsamt lyfter upp dig i sin famn. Det rinner tårar från dina kinder. Alla dina spänningar lämnar kroppen och övergår till trygghet. Kontrasterna att gå från fullständig rädsla till att övergå till fullständig tillit, gör att du har svårt att hålla dig vaken. Han bär dig mot ditt trygga hem; med sina trygga händer. Varför känner du såhär? Sover jag?
Han står nu utanför din dörr med dig i famnen. Han tar fram din nyckel och låser upp. Han står i tröskeln mellan utsidan och insidan av ditt hem.
Du får nu höra hans röst:
- Vill du ge mig inträde till ditt hem? Hans röst går rakt igenom dig. Som när man är stående i en fors och vattnet omsluter en.
Allt du får ur dig är:
-Jaa. Men varför frågar han? Vem räddar först ens liv och sedan frågar om han får bära in en?
Du är fortfarande dåsig av händelsen och du känner hur han i säkerhet lägger ner dig i sängen. Sängen har aldrig varit så mjuk som nu. Du håller på att tryggt somna nu. Han viskar dig i örat:
- Inget ont kommer att få hända dig. Min lotusblomma.
Du somnar in med en mental bild av en lotusblomma. Dagen efter när du vaknar upp så vaknar du upp med en känsla du inte känner igen. En blandning mellan frid, mättnad och fullkomlighet. Sittandes i sängen så försöker du minnas gårkvällen. Men det är inte minnen av rädslan; minnen av den mystiska mannen är starkare. Men det kan inte ha hänt tänker du. Jag måste ha somnat och drömt?
Du tar fram din mobil för att kolla nyheter. Du surfar in på Västerbottens-Kuriren för att se om något ovanligt har hänt. Med stor rubrik står det: Två män svårt skadade. Du läser artikeln och får nästan en chock när du ser bilder från brottsplatsen. Det är ju samma som jag drömt om! Det är bilder på de två offren, liggandes på lasarettet. Ena hade brutit båda armarna och skadat ryggen. Den andra hade knäckt två thorakalkotor och även skadat nacken. Man söker efter en man som ska ha överfallit dessa män.
Du är säker nu; det var ingen dröm! Du känner dig förbannad på de där jävla våldtäktsmännen! Samtidigt njuter du av att veta att de aldrig kommer kunna göra någon illa igen. Men om det har hänt så betyder det att mannen finns!
Du hinner bara vända dig om, så ser du att på ena kudden i din säng ligger en lapp. Texten på lappen är skriven på gammaldags sätt och med gammaldags skrivstil. Du läser lappen hoppfullt:
- Kära du. I flera liv jag dig sökt; utan funnit. Äntligen dig jag återigen finna. Vi har en evighet att ta igen. Jag kan visa dig vem du var och vem du är; att åter få dig att blomma som den lotusblomma du är. I din garderob hänger vår historia. Bär det i natt och jag skall dig åter komma. Låt balkongen stå öppen och jag skall dig åter finna. För evigt din, i detta liv och nästa liv.. ∞
Hur kunde han kalla mig lotusblomma? Den enda som kallat mig det är min mormor. Du skyndar dig till garderoben och öppnar den. Där hänger din mormors halsband. Du gråter nu; glädjetårar som rinner längst dina kinder. Du är förbluffad, vet inte vad du känner.
Dagen går fort och du kommer på dig själv med att inte veta vad du gjort på hela dagen. Dina tankar har varit så fyllda av denna man. Men händer detta verkligen tänker du? Men du vill tro; det sista som överger en är tron. Du bestämmer dig för att låta balkongen vara öppen i natt. Men du bor flera våningar upp och att någon skulle kunna få sig upp där, finner du omöjligt.
Du tar på dig din röda favoritklänning som är gjord av siden. Det framhäver dina bröst och du har inget under. Färgen är röd och har alltid varit din färg; symboliserar blodets färg och kärlek. Det passar även perfekt till kopparsmycket. Innan du lägger dig i sängen så ser du dig själv i spegeln. Du tycker inte längre att du ser samma person som tidigare och det känns som att denna scen har utspelat sig tidigare.
Du lägger dig i sängen och väntar spänt. Men ingen kommer. Hur kan man vara så dum och tro på en sådan fantasi tänker du. Du ligger på ryggen och känner dig lite trött. Mer och mer trött. Bilden av en lotusblomma kommer upp i ditt medvetande och du somnar in till det undermedvetna.
Någon viskar dig i ena örat:
-Jag är här nu min lotusblomma. Låt inga ord komma emellan oss. Låt känslan ta över och du skall åter blomstra. Var inte rädd.
Du vaknar upp och där står han! Precis som du minns honom och precis vad du vill. Han tar tag i dina händer och knyter snabbt fast dem i sänggaveln. Du säger inte ett ord. På ett obeskrivligt sätt så känner du dig trygg. Han tar sin högra hand och böjer din nacke åt sidan. Du låter honom. Din puls slår hårt för denna man. Hans tänder närmar sig din pulsåder. Hans läppar har nu nått fram. Hans beröring får dig att rysa i hela kroppen. Hans läppar känns iskalla. Stön lämnar din mun. Hans tänder skrapar dig längst halsen nu. Du känner en stickande känsla i halsen. Han biter dig. Han dricker dig. Ert eviga liv blandas med varandra. Du finner det inte obehagligt, tvärt om! Hans läppar är nu varma.
En känsla som alltid funnits i dig håller nu på att bubbla upp. Du vet vad det är nu; kärlek är känslan.
Du känner dig berusad och fri; fri för första gången. Han är vördsam och njuter av dig. Efter han har delat livets vatten med dig så böjer han tillbaka ditt huvud. Han tittar dig djupt i ögonen och hans blick är hypnotisk och intensiv. Han känns inte främmande. Era blickar utbyter minnen med varandra. Du vet nu att detta här hänt tidigare! Det rinner tårar från dig; glädjetårar från det förflutna. Tiden har hållet er förbjudna kärlek isär från varandra. Men inte längre. Du vill att han ska visa dig vad du verkligen njuter av.
Han lägger mjukt sin hand längst din strupe. Han klämmer åt så att du får ingen luft. Han får dig att ge upp för något större. Han vet att du gillar förlora kontrollen. Han vet att du skulle ge ditt liv för han. Hans maktbegär kan bara mättas av dig; det är hans förbannelse. Ni njuter av maktens spel och av kärleken för varandra. Han kan se att du vill stöna. Stöna av välbehag. Han släpper greppet om din hals.
Han tittar dig i ögonen och pratar på ett språk du aldrig hört, i detta liv. Men som du vet utan att veta; det han säger är:
-I hundratals år jag vandrat i ensamheten; ty min drottning togs ifrån mig. Aldrig jag kunde glömma. Aldrig jag ville glömma. Från slagfält till slagfält. Från nation till nation. Från epok till epok. Jag aldrig din grav kunde hitta eller ditt smycke finna. Till slut jag kunde känna. Känna hur halsbandet åter igen bars av dig. Min lotusblomma
Hans röst får det att rysa i hela din kropp. Känslan av att vara djupt älskad; bortom tid och rum. Han tar ett grepp om din hals igen och med andra handen för han ner din klänning så att dina bröst visar sig för han. Han sänker hungrigt huvudet till dina bröst. Han nafsar på dina bröst, biter och slickar dem. Han vet hur du tycker om det. Samtidigt kväver han dina stön med sin starka och maskulina hand. Du försöker få luft, men han låter dig inte få det än. Du är i ett drömlikt stadie. Han biter dig i brösten och orsakar dig njutbar smärta. Han släpper nu upp din hela andning och belönar dig samtidigt med att passionerat kyssa dina bröst. Mera minnen kommer tillbaka för dig. Minnen av att ha delat säng tidigare. Passionerat legat nakna hopslingrade i den mest fantastiska himmelsängen med rött siden hängandes. Ett rött linnetäcke till sängen som har guldbroderade Infinity symboler längst kanterna; likaså kuddarna. Ljusen omkring er, som enda ljuskällan i ett stort och antikt rum med stenväggar.
Du börjar minnas nu. Du stönar rakt ut och dina tår krumma sig. Mera! Mera vill du ha. Utan att du hinner tänka på det så har han tagit av dig din klänning. Trosorna hade du aldrig på dig. Han är nu också naken. Du tittar på hans kropp. Han är själva avbilden för en riktig man. Som en riktig man; inte som dagens pojkar. Hans hårda liv avspeglar sig på hans hårda kropp. Han har mindre ärr längst överkroppen. På hans bröstkorg har han vad som ser ut att vara ett rivsår som ett djur måste ha givit honom som sträcker sig över hela bröstkorgen. Han ser att du observerar han; du hör åter hans röst:
-Var inte rädd. Av alla ärr jag har så bär jag det på brösten med mest stolthet.
Du förstår inte vad han menar men ärret ser så väldigt bekant ut. Han släpper taget om din strupe och biter varje millimeter av dig längst hans färd neråt. Nafsar, suger och biter längst magen. Du ligger stilla, helt förtrollad av hans känsla för dig och din känsla för han. Du har små bitmärken längst hela överkroppen nu. Han har nu nått ner till insidan lår. Han biter dig igen, nästan så du börjar blöda. Han har svårt med att hålla tillbaka. Han kysser dig passionerat. Din kropp tror den blir angripen; din känsla vet att du vill detta. Du vill vara hans och endast hans. Det bultar i ditt underliv för honom. Du försöker lyfta bäckenet mot hans mun. Han avbryter och sätter sig upp och säger befallande:
-Du har inte tillåtelse! Din tillfredställelse är min och endast min att ge!
Hans röst ekar genom din kropp och du skäms för att du blivit påkommen med att försöka kontroller han. Han placerar en kudde under din ländrygg, för att sedan lyfta upp dina ben i luften. Din ändå är nu fullkomligt exponerad. Du har en längtan av vad som komma skall. Du hör hans befallande röst som vibrerar genom ditt väsen:
- Jag måste bestraffa dig och det du vet! Helt och hållet förlora kontrollen; endast utan kontroll du kan uppnå din sanna njutning; vår sanna njutning. Ty, du kan endast uppnå full blomning med min tillåtelse.
Du känner det, känslor från förr som kommer tillbaka. Desto mer kontroll du släpper, ju mer kommer dina känslor och minnen tillbaka. Du har gett bort din njutning till honom att bestämma. Hans ord; din lag. Du behöver tillåtelse att få njuta.
Hans vänstra hand håller ihop dina ben och böjer de mot ditt huvud. Hans högra hand ger dig rapp på vänster ändhalva. Det svider till och du flämtar. Han rappar till dig på höger sida också. Vinden viner av hans slag. Det smärtar till. Det svider till. Han fortsätter med fler rapp. Tårar går längst din kind. Några till rapp träffar din ändå. Din utsökta ända har nu blivit röd av att blodet har ansamlat sig. Dina ögon rullar bakåt samtidigt som du böjer din nacke bakåt; händerna och tårna är spända. Varför känns detta så bekant?
Han har nu nått gränsen där kroppens autonoma nervsystem börjat utsöndrat adrenalin, endorfin och enkefalin, för att döva din smärta. Dina flämtningar har börjat övergå till att bli milda stön. Du är yr och kroppen svävar i ett drömlikt tillstånd. Dina hämningar är helt släppta.
Han tar var sin hand på varsitt av dina ben. Han håller de på baksida lår, för att kunna passionerat kyssa din ända. Hans kärlek till dig är gränslös. Han kysser dig med all sin kärlek och hans kyssar går som rysningar genom din kropp. Som vågor i det strömma vattnet.
- Ahhhhhhhhh är det enda du kan få ur dig. Bägges kärlekshormon frisläpps. Hans oändliga kärlek till dig får dig att komma tillbaka till medvetande. Tårarna har slutat att komma. Tacksamhet är känslan du känner.
Han släpper försiktigt ned dina ben igen och låter kudden ligga kvar. Han närmar sig nu ditt underliv; din lotusblomma.
Fler noveller av samma författare
Kul att läsa dina noveller här oxå.