Fabian. Del 4.
Författare: lorden Datum: 2017-12-30 17:28:24
E-post: lordensbox@gmail.com
Läst:
13 264 gånger
Betyg: 4 (4 röster) 4 medlemmar har denna novell som favorit
© Lorden all rights reserved
Äpplen faller inte långt ifrån trädet. Utpressning kan vara ett starkt vapen, i alla fall om de som bli utpressade verkligen har något att förlora. Två kvinnor, med helt olika bakgrund faller offer för en hänsynslös utpressare som verkligen har förmågan att hitta och utnyttja de svaga sidorna hos sina offer för att få som han vill.
Trevlig läsning, hoppas jag.
Fabian. Del 4.
Framför honom, där han satt i skräddarställning på golvet, låg delar av de tillhörigheter som kunnat räddas efter branden där han far hade omkommit. Papplådan var en aning svedd i kanterna men hade på något sätt undkommit de förstörande lågorna. Fabian hade många gånger under årens lopp gått igenom de handskrivna papperna som fanns i lådan, men det var inte fören de senaste åren som han på allvar funnit något intressant i dem. De var alla fullklottrade med olika uträkningar, teorier, psykologiska effekter och ett och annat, som det verkade, resultat efter misslyckade experiment. Det lilla hans mamma hade velat berätta för honom om hans far, gick oftast ut på att han bara var ett stort svin som fick vad han förtjänade. Fabian insåg rätt fort att trots att han ville veta mer så var hon inte intresserad av att diskutera hans far med honom, eller att för den delen prata om honom överhuvudtaget. Hur och varför hon tyckte att han var ett jävla svin fick han aldrig reda på, och nästan allt han hade kvar efter honom låg på golvet framför honom.
Fabian stack ned handen i lådan och tog upp ett av pappren. Med spretig och en aning slarvig handstil stod det längst upp,
- Viljelöst beteende och dess förmodade avigsidor. -
Fabian skummade snabbt igenom texten, som i stort handlade om lite olika teorier varför folk, utan att ifrågasätta, ibland helt enkelt gjorde vad de var tillsagda att göra, trots att det uppenbarligen stred emot vad som var rätt och fel. Hur kommer det sig att folk i allmänhet blir så påverkade av sin omgivning att de bortser ifrån sina egna värderingar och gå emot sitt egna jag. Vad krävs för att uppnå en sådan effekt, och vad finns det för risker med ett sådant beteende.
Texten innehöll inga direkta svar, bara små frågeställningar och en och annan teori med en efterföljande icke komplett summering. Fabian lät lappen sjunka ned i knät och vände blicken bort mot fönstret.
- Viljelös, mot sitt jag, handlar och gör ändå. Vad krävs och vad triggar. - tänkte han med lätt rynkad panna och lät blicken glida långt bort mot horisonten samtidigt som han omedvetet gned fingrarna han höll pappret med mot dess yta.
När Fabian visslande kom till jobbet senare på dagen, vinkade han till receptionisten och tog sedan hissen ned till källarplanet där han hade sitt labb. Han tog fram nycklarna ifrån byxfickan, men trots att han försökte flera gånger fick han inte nyckeln att passa i nyckellåset. Fundersam såg han på nyckeln för att försäkra sig om att det var rätt nyckel, och försökte sedan igen, men den ville inte passa.
Han såg på dörren, på nyckellåset, och små onda aningar började forma sig inne i hans huvud, och snabbt vände han på klacken och skyndade sig bort emot hissen igen.
När hissdörren öppnades var Julia det första han såg, där hon stod borta vid receptionen och samtalade med receptionisten. Trots att han inombords var i uppror så kunde han inte hindra sig själv att fångas av hennes utstrålning där hon stod med ena handen i sidan. Den halvlånga mörka kjolen smet åt de runda höfterna och brösten fick tröjan att märkbart böja sig utifrån kroppen.
”God morgon Fabian. Vi behöver prata lite.” sa Julia innan Fabian hade hunnit fram till receptionen.
”Mitt lås är utbytt. Någon har bytt ut låset till mitt labb.” svarade Fabian med en illa dold ilska.
Han såg tydligt hur Julia svalde, och hur hon tvingade sig själv att behärska sig när hon svarade,
”Ja, jag har beordrat att ditt lås ska bytas ut och att allt som finns i labbet ska beslagtas. Det är inte ditt lås, inte ditt labb, allt tillhör företaget. Du är uppsagd med omedelbar verkan och har inte längre rätt att vistas i dessa lokaler. Detta på grund av att du bevisligen har bedrivit forskning under vanlig arbetstid som inte på något sätt är förenligt med företagets policy.”
Pulsen dunkade hårt i tinningarna på Fabian och han såg hur hon återigen svalde efter att hon pratat klart och hur hon nervöst bytte fot.
”Om du tror att du ska kunna bli av med mig så här lätt så tr” väste Fabian i ren ilska, men blev avbruten av Julia.
”Du har din fulla rätt att överklaga beslutet, men då kommer allt som finns i labbet och din forskning bli kontrollerad, undersökt och utvärderad av utomstående personer, och med tanke på vad för typ av forskning som du bedrivit så kanske det är bäst att låta bli, ditt rykte och renommé kan och kommer att skadas rätt väsentligt.”
Anna lutade sig nästan obemärkt fram emot honom, och fortsatte viskande för att receptionisten inte skulle höra,
”Och min lilla hemlighet på nätet är ett avslutat kapitel. Så där har du inget att hämta.”
Fabian stod gapande och kokande och stirrade på henne. Det var han som hade hållhake på henne, inte tvärt om. Det var inte han som riskerade något, utan hon och hennes företag. I alla fall hade han trott det fram tills nu. Hon tog en stor risk, det förstod han. Han kunde fortfarande hävda att all forskning genomfördes på order av henne och företaget, men om han skulle förlora, så var han helt färdig i denna bransch, för all framtid, och riskerade dessutom straff för sin forskning.
Fabian stängde munnen, drog djupt efter andan och lade nycklarna på receptionens diska och vände sig om och gick så lugnt han kunde förmå sig att göra med hjärtat hårt dunkande inne bröstet mot ytterdörren, utan att säga ett enda ord.
Julia såg efter honom och drog ett djupt lättande andetag, men en gnagande oro över vad han skulle kunna tänkas hitta på började att sakteliga gro inne i henne, och när hon lämnat receptionen och var på väg upp emot sitt kontor hade både den ena tanken efter den andra på möjliga saker Fabian skulle kunna hitta på farit fram och tillbaka inne i hennes huvud, och ingen av tankarna gjorde henne det minsta lugnare, tvärt om. Men hon hade känt att hon inte hade något val. Hon var tvungen att bli av med honom. Kunde inte riskera att han skulle äventyra både hennes karriär och hennes privatliv. Det sista fanns det fortfarande en viss osäkerhet för, men så länge hon kunde låta bli att logga in som Fröken Skan, så skulle den risken minska ju längre tiden gick.
Fortfarande både förvånad, överrumplad, arg, besviken och ledsen slog Fabian igen dörren hårt när han kom hem. Men på väg hem hade en annan känsla mer och mer börjat att ta överhand, nämligen känslan och tanken på hämnd. Ytterkläderna hamnade i en hög på golvet i hallen, och Fabian styrde först stegen bestämt mot badrummet, där han slängde allt överflödigt ut genom dörren på golvet i hallen utanför, för att sedan styra stegen mot köket, och göra likadant.
- Du ska få se vem du jävlas med Julia. Du ska få se att du inte kan stoppa mig. Jag har bara börjat, du ska få se. - tänkte han medan han klev över bråten som hamnat på hallgolvet och sedan medan han tog på sig ytterkläderna igen sa han knappt hörbart för sig själv,
”Jag tänkte och fantiserade bara, men du har fått mig att vilja utföra det.” och sedan gick han ut genom dörren och slog igen den med samma duns som när han kom.
När han flera timmar senare flåsande släpade kassor och kartonger efter en shoppingrunda upp för trappan kunde man höra honom mumla.
”Viljelöst, eller ovillkorlig lydnad. Triggas hur då? Vad är haken? Vilken signalsubstans? Var kan man finna liknelser?”
Han lämnade alla kassor och kartonger på golvet och plockade bara upp en låda som han varsamt bar in i köket och ställde på köksbordet.
”Såja små vänner. Nu är den skakiga färden över.” sa han kärleksfullt till mössen i buren som han lyfte upp ur lådan.
Julia gick länge med en gnagande oro i kroppen efter att hon hade avskedat Fabian. Dagarna blev till veckor, och veckor blev till månader. Oron över vad Fabian skulle kunna tänkas hitta på efter att han blivit uppsagd avtog sakta men säkert med tiden, och till slut började Julia till och med tror att han helt enkelt hade gett upp, svalt förtreten, och gått vidare med något annat. Helt säker var hon inte, men ju längre tiden gick, desto fler dagar i sträck infann sig där hon inte tänkte på honom överhuvudtaget. Hon hade lyckats hålla sig ifrån att logga in som fröken Skan, men det kröp i kroppen på henne av att inte kunna. Driften och behovet att bli uppmärksammad och åtrådd var ibland så stark att hon fick tvinga sig själv att låta bli. Tankar på att istället söka sig ut, där hon kunde vara helt anonym och få männens uppmärksamhet, hade många gånger nästan fått henne svika sitt löfte mot sin man, men bara nästan. När tiden hade fått hennes oro över vad Fabian skulle hitta på att minska, hade samma tid fått hennes brist på uppmärksamhet ifrån män mer och mer övergått i ren frustration. Hon hade själv märkt hur hon nästan omedvetet ofta ställde sig närmare män i hennes omgivning än vad som var normalt, bara för att de skulle lägga märket till henne.
Dagligen funderade hon på ifall någon hade varit inne och tittat på hennes fröken Skan bilder, och kanske till och med lämnat någon gillande kommentar. Nyfikenheten höll på att äta upp henne, och hon hade ibland svårt att koncentrera sig på möten och arbetsuppgifterna, när tankarna istället svävade iväg och att det kanske just i denna stund satt någon man med hennes lättklädda bilder framför sig och runkade.
Dagen höll på att lida mot sitt slut. Julia hade till slut, efter mycket om och men, lyckats planera den kommande tjänsteresan. Hennes tankar hade ideligen glidit in på fröken Skans sida och de möjliga kommentarerna på hennes bilder. När hon var på väg att släcka ned för dagen satte hon sig tyst och stirrade på datorskärmen framför sig.
- Det har gått lång tid nu utan att han har hört av sig. - tänkte hon, och sträckte sig fram emot tangentbordet.
- En liten titt kan inte skada. Han kommer inte att märka om jag bara tittar. - tänkte hon för sig själv, och innan hon visste ordet av hade hon öppnat upp sidan och loggat in som fröken Skan,
Hennes inkorg var full av meddelanden och hon började beta av dem en efter en. Vissa innehöll bara uppmuntrande ord och önskningar om fler bilder. Andra innehöll uppmuntrande ord och bilder på kukar i olika storlekar, och vissa innehöll både uppmuntrande ord, kukar, och inviter till att träffas i riktiga livet.
Hon log nöjt när hon läste de gillande kommentarerna och kände hur värmen och pulsen steg i kroppen ju fler kommentarer hon läste.
- Den kuken hade jag gärna slickat skaftet på. - tänkte hon när hon zoomade in en av kukbilderna, och hon började känna pulsslagen mellan sina ben.
Plötsligt hade hon glömt bort både tid och rum. Avsaknaden av uppmärksamhet ifrån män hade nu när hon fick sitt lystmäte uppfyllt helt fått henne att tappa fattningen. Pulsen mellan benen ökade och hon kunde tydligt känna slagen i sina svullna blygdläppar.
- Tänk om jag skulle. Bara en. - tänkte hon och läste om en man som tydligen avgudade hennes kropp och som vill kyssa henne ifrån topp till tå och få henne att komma så många gånger att hon svimmade.
En annan ville helt enkelt knulla henne, i alla hål. Fylla henne med sin sperma och sedan se på när kompisen efteråt gjorde samma sak.
Julia drog häftigt efter andan och skruvad på sig i stolen.
- Kan ju inte skada. Ingen kommer att få veta. Lite kuk har ingen dött av. - tänkte hon och fortsatte bläddra igenom meddelandena.
- Bastuklubben har möte ikväll ifall du vill komma och visa upp dig. Kvinnligt sällskap är alltid ett trevligt inslag i värmen. - löd ett meddelande följt av både adress och tid.
- Det är ikväll. - tänkte Julia och kände hur hjärtat slog ett extra slag. Hon stängde snabbt av datorn och lutade sig lätt andfådd tillbaka i stolen och stirrade på den mörka skärmen.
- Helvete! Fan! Skärp dig kvinna!- tänkte hon och reste sig upp och gick snabbt ut ifrån sitt kontor med tankarna snurrande inne i huvudet.
Så fort Julia kommit hem slängde hon snabbt av sig alla kläder och rusade in i duschen. Hon visste att det inte skulle ta lång tid innan hennes man kom hem, och hon ville överraska honom, vecka små minnen ifrån deras första tid tillsammans. Inte så mycket för hans skull egentligen, utan mest för sin egen, för att på något sätt stilla begäret som pyrde inne i kroppen efter alla uppmuntrande och lockande meddelanden hon läst innan hon gick hem ifrån jobbet.
Vattnet i duschen hann knappt bli varmt innan hon var redo för att skölja av sig löddret ifrån tvålen, och hon torkade sig i språnget på väg in till sovrummet och dök in i garderoben med huvudet före och grävde bland sakerna längst in.
När hon var yngre hade begäret av att synas och få mäns gillande blickar efter sig varit något hon strävade efter, men ju äldre hon blev hade detta begär bara blivit starkare och starkare. Vad hon letade efter nu var något som hon hade använt många gånger på sin man för att få honom att se henne, och som brukade få honom att inte kunna hålla fingrarna borta ifrån henne, vilket var precis det som hon behövde just nu.
”Visste att jag hade sett det här någonstans!” utbrast hon, och drog triumferande ut en intetsägande plastkasse ur garderoben.
När Julias man ett par minuter senare kom in genom dörren hade hon båda hunnit byta om, plockat fram vad som behövdes till middagslagningen, och öppnat en flaska rödtjut.
”Varsågod min herre.” sa hon med ett leende och sträckte fram ett glas till hälften fyllt av vin till honom, och vände sig sedan sakta om och gick med lätt överdrivet vickande stjärt tillbaka in i köket.
Hon kunde riktigt känna hans blickar på sin bara stjärt, på höfthållaren, strumpebanden och nätstrumporna. Det lilla förklädet hon hade på sig visade mer än det dolde, och tyget i toppen var så tunt så det lyckades inte dölja någonting.
Med vetskapen om hans blickar på sin kropp ställde sig Julia lätt bredbent vid köksbänken och började förbereda maten. Hon visste att han så snart han fått av sig ytterkläderna så skulle han komma in och ställa sig bakom henne. Bara tanken på hans kropp emot hennes fick pulsen att stiga och hettan mellan hennes ben blev påtagligt mer märkbar.
Nöjd över att ha haft rätt kände hon honom trycka sig emot henne bakifrån och hans båda händer som kupade sig runt hennes bröst fick henne att lätt flämta till.
”Jaså, hon är på det viset ikväll.” sa han, och Julia kände hur han pressade sitt skrev emot hennes skinkor och hur kuken där innanför redan var en aning vaken.
”Mmm. Trött älskling?” svarade hon, och höll på att skära sig själv med kökskniven när nästan hela hennes koncentration var upptagen av hans styvnande kuk som pressades emot henne.
”Aldrig för trött för det. Det vet du. Ska bara snabbt byta om.” svarade han och släppte taget om hennes bröst och gick ut ifrån köket.
Tankar på vad männen skrivit till henne på nätet ville ideligen göra sig påminda, men Julia gjorde vad hon kunde för att tränga dem tillbaka. Varje gång någon tanke håll på att slita sig fri koncentrerade sig Julia på hur skönt det skulle bli när hennes mans kuk trängde in i henne, och hur skönt han tyckte det var när hon tog hand om hans kuk med sin mun.
Med bilden av sig själv med hans kuk i sin mun inne i sitt huvud hörde hon knappt när han kom tillbaka in i köket, och blev lätt överraskad när han plötsligt grep tag i henne bakifrån och ledde bort henne mot köksbordet. Tanken på att ha hans kuk i sin mun försvann fort när hon bryskt blev nedtryckt emot bordet med ändan i vädret. Julia visste vad som väntade, och med ett lätt bett i sin underläpp särade hon villigt på benen, och flämtade till när han trängde in och pressade ned henne mot bordskivan.
Julia försökte gunga i takt med hans stötar så gott hon kunde där hon pressades ned emot bordskivan. Hans händer höll med ett fast grepp hennes höfter tryckt emot bordet och det gungade fram och tillbaka varje gång han stötte in kuken i henne. Julia började precis flyta bort bland alla vällustkänslor som fyllde hennes kropp, när han plötsligt stelnade till bakom henne och med ett grymtande kände Julia hur han sprutade.
- Nej!- tänkte Julia besviket, och så fort hennes make glidit ur henne gled Julia ned på golvet framför honom och tog hans slaknande kladdiga kuk i munnen och började suga, för att med en lätt desperat känsla på något sätt lyckas få honom hård igen och på nytt få känna honom i sig.
Ju mer Julia sög, desto mjukar blev kuken. Hon försökte retfullt slicka den, nafsa i den, slicka och suga på hans pung, och glupskt svälja hela hans kuk. Men inget hjälpte.
”Sorry älskling. Den behöver vila en stund tror jag.” sa han, och strök kärleksfullt Julia över kinden.
Julia släppte kuken med munnen och såg upp emot sin man, och sa med ett leende,
”Gör inget. Älska dig!”
När Julias make gick ut ifrån köket reste sig Julia upp ifrån golvet, och tankarna på männen och deras kommentarer till fröken Skan lyckades hon inte längre tvinga tillbaka. När hon tog av sig sin lilla utstyrsel hade hon redan bestämt sig, och när hon senare på kvällen skyllde på att hon glömt viktiga papper på jobbet och åkte hemifrån så var det inte männens kommentarer hon försökte tvinga tillbaka, utan känslorna över att svika och gå bakom ryggen på sin äkta man.
Julia bromsade in och stängde av motorn. I månens sken, som speglade sig i sjön, såg hon två andra bilar stå parkerade vid trästugan vid kanten av sjön. Hon hissade ned bilrutan en aning och lyssnade, men hörde inget annat än vindens viskningar när den sicksackade sig fram genom skogen runt sjön. Hon gav de parkerade bilarna en sista blick innan hon med ett djupt andetag öppnade dörren och klev ur bilen.
- Bara två bilar. Kanske inte är så trångt där inne då. - tänkte hon medan hon tyst gick fram emot stugan, och lyssnade.
Svaga röster hördes genom stugväggen. Ett och annat skratt, och någon hostning, men Julia kunde inte avgöra ifall det var två eller tjugo personer där inne. Hon visste att hon borde vända om och åka hem. Att om hon gick in genom dörren till stugan skulle hon återigen riskera ett kraschat äktenskap, och bli tvungen att reda ut alla problem som det skulle medfölja. Med ett djupt andetag såg hon upp emot stjärnorna på den mörka himlen, och försökte, som så många gånger förut, att finna någon förmildrande omständighet som skulle rättfärdiggöra vad hennes kropps behov krävde av henne.
- Den naturligaste saken i världen. Sex, omtanke och uppskattning är en mänsklig rättighet att få ibland, och lite kuk har aldrig skadat någon. Ingen behöver få veta. - tänkte hon, och tog tag i dörrhandtaget.
Så fort dörren tyst gled igen bakom henne försvann alla tankar på maken hemma. Hon såg den stängda bastudörren framför sig och hörde nu tydligare rösterna innanför den. På krokar runt om i det lilla rummet hon kommit in i hängde det kläder, och hon insåg snabbt att det var fler än två personer där inne i bastun. Pulsen steg och Julia kunde inte hindra sig själv ifrån att le en smula när fantasin började skena iväg på vad som skulle kunna tänkas finnas där bakom den stängda bastudörren, och vad hon skulle få lov att vara med om.
Ivrig att få komma in i bastun och få sin nyfikenhet stillad tog hon snabbt av sig kläderna och hängde upp dem på en ledig krok, slog ett badlakan runt sin nakna kropp och gick fram emot bastudörren och sträckte sig mot dörrknoppen.
Alla inne i bastun tystnar när Julia öppnar dörren, och hon ser hur de alla stirrar på henne.
Hennes blick sveper snabbt över de svettiga personerna, som helt naket och oblygt sitter eller halvligger på lavarna inne i bastun. Ingen av dem verkar visa någon som helst tanke på att skyla sig inför henne, och Julias blick, trots att hon försöker låta bli, drogs ideligen mot vad som finns mellan deras ben.
”Stäng dörren! Det blir ju iskallt här inne!” ropade en av männen på den övre raden.
Julia skyndade sig in och blev stående strax innanför dörren. Hon räknade att det redan satt sex personer i bastun, fem äldre män och en ung kvinna, och alla deras blickar var riktade emot henne. Samtidigt som hon på ett sätt njöt av uppmärksamheten, det var ju för den hon hade kommit hit, så kände hon sig ändå en aning obekväm där hon ensam stod inför dem. Mannen på den övre raden som ropat åt henne att stänga dörren bröt hennes tankar.
”Trodde inte du skulle våga dyka upp. Trodde du mest skröt och snackade om att du gillade att visa upp dig.” Julia såg upp mot mannen och mötte hans blick, och någonting i den fick det att hetta till i kroppen på henne. Den sög in hennes i hans utan att hon hade något att sätta emot, och han vek inte undan utan Julia kände sig till slut tvungen att slå ned blicken, och hon kunde höra i hans tonfall att han var nöjd med att ha vunnit när han fortsatte,
”Välkommen, men man måste bli godkänd för att bli medlem i klubben. Och här använder vi inga handdukar.”
Julia tvingade sig själv att höja blicken upp emot mannen igen, och kände hur en del av benens kraft försvann så fort hon mötte hans blick, och med blicken istället svepande och för en kort sekund fäst på den unga kvinnan som satt längst ned och längst in i hörnet så lät hon badlakanet falla till golvet.
Genast kände hon männens blickar utmed sin nakna kropp och ett välbekant pirrande i kroppen började att sprida sig. Kvinnan i hörnets blick var den ända som inte var riktad åt Julias håll, den var istället stelt fäst i väggen framför kvinnan.
”Inte illa. Dina bilder på nätet ljuger inte. Du kan väl snurra runt lite, så vi kan bestämma oss ifall du ska bli godkänd och få lov att stanna eller inte.” sa en av männen med en lätt road och retfull ton i rösten.
Julia började sakta vrida sig runt och känslan av männens blickar fick henne att börja andas häftigare och hon njöt av uppmärksamheten de gav henne.
”Upp med händerna. Upp på huvudet med dem.” utbrast en av männen, och Julia gjorde snabbt som han sade och fortsatte sedan långsamt att vrida sig runt framför dem, så sexigt och utmanade hon bara förmådde och kände samtidigt hur hjärtat dunkade snabbare innanför bröstet och hur värmen, både ifrån bastun och hennes egna kropp spred sig runt.
Alla tveksamheter och tankar ifrån världen utanför bastudörren var som bortblåsta. Julia var helt upp i, och koncentrerad på, att göra sin piruett så sensuell som möjligt inför männens blickar. Små visslingar ifrån männen fick pirret i kroppen att öka och när hon snurrat runt ett helt varv och stod med händerna på huvudet och svepte med blicken över männen såg hon tydligt deras gillande miner i deras ansikten och hur några av kukarna mellan deras ben redan hade svällt en aning av hennes erotiska piruett.
- Ni kan knappt bärga er ifrån att lägga händerna på mig! - tänkte hon och bet sig lätt och förföriskt i underläppen bara för att reta dem ännu mer.
”Nå vad säger ni gubbar? Ska vi godkänna henne och låta henne stanna?” sa mannen på översta raden. Ett godkänt hummande fyllde bastun och två av männen på mellersta raden flyttade isär och klappade på laven mellan dem. Julia gick fram och steg upp med ett litet leende och hennes blick fastnade på mannen som satt på översta laven och på hans kuk som hon skulle få strax bakom sitt huvud när hon slog sig ned mellan hans särade ben. Mannen hade sin hand runt den och satt lite förstrött och drog i den. Julia gav mannen ett leende och slog sig ned mellan männen och passade på att retfullt klappa dem båda på låren när hon satte sig.
”Ok, så du är här bara för att visa upp dig lite, eller för att du gillar att basta, eller vadå?” Sa mannen på översta raden bakom Julia.
Full av självförtroende efter att ha sett hur deras kukar reagerat på hennes lilla uppvisning svarade Julia,
”Vad tror du?”
Julia flämtade till när mannen bakom henne plötsligt förde ned sina händer och kupad dem runt hennes bröst.
”Jag tror du är här för att du är kåt och vill knulla.” sa mannen och nöp tag i Julias båda bröstvårtor, och fortsatte,
”Eller har jag fel?”
”Ohh! Kanske det.” var allt Julia sa, och hon kände hur bröstvårtorna styvnade av mannens behandling av dem.
”Trodde väl det. Bäst att vi ger dig vad du vill ha då, när du varit så modig och kommit hit.” sa mannen bakom Julia, och genast kände hon hur männen bredvid henne tog tag i hennes ben och lyfte upp och särade dem och lade dem över sina egna.
Julias puls rusade iväg när männen vid sidan om henne började smeka henne på insidan om låren och sakta men säkert glida längre och längre upp. Mannen bakom henne höll krav sina händer runt brösten och lekte med bröstvårtorna mellan sina fingrar. Plötsligt reste sig mannen som satt bredvid den ung kvinnan, och Julia såg i ögonvrån hur han tog tag i kvinnans hår och hur hon kröp efter honom på golvet fram till platsen där Julia satt med särade ben. Julia kunde inta avgöra ifall kvinnan gjorde det frivilligt eller om mannen med sitt fasta grepp om henne hår tvingade in hennes huvud emellan Julias ben, och Julia höll andan när hon med stora ögon stirrade ned och såg hur kvinnan trycktes in mot hennes fitta. Julia flämtade till när hon kände den unga kvinnans tunga mellan sina redan svullnade blygdläppar. Hon förde själv sina händer in mellan benen på männen bredvid sig och trevade efter deras kukar med blicken fäst på den unga kvinnans blonda huvud mellan sina egna ben och på mannens hand som med ett fast grepp om håret höll henne kvar mellan Julias ben samtidigt som han själv stod och runkade sin egna styva kuk.
Den unga kvinnans tunga hittade snabbt Julias känsliga klitoris, och Jula stönade när tungan gled fram och tillbaka över den. Kukarna hon runkade växte snabbt i hennes händer och mannens händer runt hennes bröst blev mer och mer hårdhänta. Plötsligt reste sig en av de andra männen i bastun upp och trängde sig stående in framför Julia och höll sin styva kuk rakt framför henne. Utan att tveka förde Julia fram huvudet en bit och tog mannens kuk i munnen och börja suga.
”Hon vet vad hon vill ha, den lilla kåta hyndan.” Hörde Julia mannen bakom sig säga, och kände hur han släppte taget om hennes bröst och hur han tog tag i hennes huvud istället och började gunga hennes huvud fram och tillbaka över kuken framför.
Den unga kvinnans tunga vägrade låta Julias klitoris vila en endaste sekund utan for retfullt fram och tillbaka över och runt den, och Julia stön hörde mest som gurgel med mannens kuk djupt inne i munnen, och hennes gurglande stön övergick till ett överraskande lätt hostande när mannen plötsligt sprutade och hans sperma träffade henne långt bak i svalget. Julia fann sig fort och svalde vad hans kuk spottade ur sig och kände hur den unga kvinnans tunga började driva henne fram emot randen av orgasm samtidigt som mannen framför henne drog sig ur hennes mun.
Precis innan Julia skulle till att komma drog mannen som höll i den unga kvinnans hår bort hennes huvud ifrån Julias fitta.
”Fan, knulla mig nu, snabbt. Jag behöver det!” viskade Julia hest, och släppte taget om en av kukarna hon runkade och sträckte sig efter kuken som tillhörde mannen som höll i den unga kvinnans hår.
”Jävlar vad kåt hon är!” sa mannen med ett skratt och släppte taget om den unga kvinnans hår, och sa,
”Vänd dig om då så ska du få vad du vill ha.”
Julia drog snabbt ned benen ifrån männens lår och snurrade runt och ställde sig på knä på laven med benen isär och tryckte rumpan bakåt. Hennes blick fastnade direkt på mannen på den övre laven och på kuken mellan hans ben, och samtidigt som hon gnyende kände hur kuken bakom henne trängde in i hennes pulserande och smått spasmiska fitta så lutade hon huvudet in mellan mannens ben och tog hans kuk i sin mun.
Mannen på övre laven lade sin hand tungt på Julias bakhuvud och pressade henne längre och längre ned över sin styva kuk. Julia var som i en tjock dimma. Allt runt omkring henne snurrade runt. Kuken i hennes mun gled längre och längre bak mot hennes svalg och hon kände hur fittan kramade och nästan krampade om kuken som knullade henne.
- Åh, Gud. - tänkte Julia, och i samma stund som hennes näsa pressades emot mannens mage och hans kuk fyllde hennes mun helt kunde hon inte hålla sig längre utan kom skakandes i hela kroppen och med fittan krampaktigt kramandes om den styva kuken kände hon mitt i allt töcken hur kuken i fittan ryckte till och sprutade.
Julia hann knappt dra efter andan innan mannen bakom henne drog sig ur och mannen framför henne drog bort hennes huvud ifrån sin kuk och sa,
”Hoppa upp och sätt dig.” Smidigt vred han sig runt och lade sig på rygg och höll sin styva kuk rakt upp. Fortfarande skakig efter orgasmen kravlade sig Julia upp till honom och gränslade honom. Hon kände tydligt hur fittan drog ihop sig när den på nytt så här nära orgasmen återigen blev uttänjd. Med ett ljudligt stön sjönk Julia ned över mannen och kände hur hans kuk fyllde henne.
”Åh herre Gud!” utbrast hon andfådd och flämtande och började sakta höja och sänka sig över honom. Mannen under henne förde upp händerna och greppade tag om hennes bröst och kramade åt hårt. Julia gnydde till och ökade takten. Hon slöt ögonen och koncentrerade sig enbart på känslan av kuken som led in och ut i hennes våta pulserande fitta. Rummet snurrade runt för henne och hon visste knappt vad som var upp och ned. Vagt kände och märkte hon hur någon kom upp bakom henne, men hon var för koncentrerad på känslan mellan sina ben för att fundera på vad som hände bakom henne.
Plötsligt släppte mannen under henne taget om hennes bröst och lade dem tungt över hennes gungade ända istället och tryckte ned henne och höll henne stilla. Julia hann knappt märka vad som höll på att hända när hon plötsligt kände hur en kuk till började pressa sig in i hennes dunkade fitta.
Julia stelnade till och spärrade upp ögonen, och med gapande mun hann hon precis tänka att hennes fitta aldrig skulle lyckas ta emot båda kukarna på en gång, när hon med ett ljudligt flämtande och stönade kände hur den andra kuken pressades in och hur hennes fitta tänjdes ut.
Med små snabba korta andetag kände Julia hur de båda kukarna började stötas in och ut i hennes nu ömma fitta. Hon sänkte huvudet och slöt ögonen och försökte bara underlätta för kukarna att få plats så gott hon kunde. Hon märkte inte alls mannen som kommit upp framför henne, och knappt heller när han med ett tag om hennes hår lyfte upp hennes huvud och förde fram sin kuk emot hennes mun. Halvt medveten, halvt omedveten, slöt Julia läpparna om hans kuk och lät honom knulla hennes mun som han vill. Hon hade ingen kraft kvar att hindra honom ifall hon skulle vilja. Kukarna i hennes fitta stöttes snabbare och snabbare, och ju mer de pressades sig emot hennes slidväggar desto mer försökte hennes fitta att pressa dem tillbaka.
Julia hörde deras stön, men reagerade knappt. Mannen under henne kom först, och mannen bakom henne ett par sekunder efter. Kuken i hennes mun svällde en aning mer innan den sprutade och fyllde hennes mun med sin varma sperma. Instinktivt försökte Julia svälja vad som kom, men lyckades inte utan en del rann ut över hennes haka när mannen till slut drog sig ur henne. Hon blev upplyft och nedlagd på en av lavarna, och hon hörde mellan sina egna hjärtslag och sina häftiga flämtningar hur männen skrattade och hur de en efter en gick ut ifrån bastun. Julia låg stilla kvar och hämtade andan. Hon hörde männen utanför och hur de tydligen gick ned emot sjön. Sakta satt hon sig upp med en lätt grimas och väntade en kort stund för att världen runt omkring henne skulle sluta snurra innan hon reste sig och gick ut ifrån bastun. När hon kom ut ifrån stugan såg hon hur männen plaskade omkring nere i vattnet, och hur den unga kvinnan satt på stranden och tittade på.
- Du kommer nog få ditt med innan kvällen är slut. - tänkte Julia, och gick något stelt bort mot sin bil. Innan hon startade bilen, och utan att tänka sig för, loggade hon in som fröken Skan via sin mobil och skrev till svar under bastumännens invit,
- Tack. Det var lagom varmt i bastun och redskapen gick inte att klaga på. Trött och öm loggar Fröken Skan ut för idag.-
Med väggarna fulla av små lappar, till synes fulltecknade med obegripligt klotter, satt Fabian helt naken i skräddarställning på golvet och vispade frenetiskt i en liten bakbunke.
Runt omkring honom i köket låg det tomma och halvtomma förpackningar av den ena kemikalien efter den andra. Han hade, efter den dagen Julia sagt upp honom, knappt varit utanför lägenheten. All vaken tid hade han tillbringat här i köket, med formler, tester, nya formler och nya tester, och ett och annat frustrerande raseriutbrott när hans tro på att han äntligen hade lyckats gick i kras när mössen inte alls visade upp rätt beteende under testerna.
- Måste vara så här. Kan inte vara på något annat sätt. Alla andra möjligheter är provade, och nu, nu, nu måste det fungera. - tänkte han med små svettdroppar i pannan.
Han slutade tvärt att vispa och såg ned på den grumliga vätskan i botten på bunken. Snabbt reste han sig och gick fram till köksbordet och ställde ned bunken. Med darrande hand fyllde han en liten pipett med vätskan ifrån bunken och stack sedan ned handen i buren och fångade in en av mössen.
”Såja lilla vän. Har vi tur är det sista gången vi behöver göra detta.” sa han i mjuk ton, och sprutade försiktigt in vätskan i musens mun.
”Ja det är Anna.”
”Hej Anna, det är jag, Fabian.” Det blev precis tyst i luren, och Fabian väntade med att säga något mer för att se om hon skulle lägga på mitt i örat på honom eller inte.
- Du vågar inte lägga på, du är för intrasslad i mitt nät för det. - tänkte han belåtet efter en ganska lång stund, när varken hennes röst eller ljudet av ett avbrutet samtal nått hans öra.
”Jag har tänkt lite, och det är lite konstigt. Eller känns lite konstigt kanske jag ska säga. Alltså, två personer, som vi ungefär, som träffas regelbundet och ligger med varandra, brukar ju oftast känna varandra.”
Fabian tystnade igen, och väntade på någon form av respons ifrån andra sidan av luren, men han hörde ingenting, och började nästan tro att hon hade lyckats bryta samtalet utan att han hade märkt det.
”Men det känns inte riktigt som om vi gör det, alltså, känner varandra menar jag, för ligger med varandra gör vi ju. Så, jag tänkte att vi skulle lära känna varandra lite bättre.”
Han tystnade igen och lyssnade, och blev nu helt säker på att hon inte hade lagt på, för flämtningen i andra ändan av luren lät definitivt inte som något brus på linjen. Ett belåtet leende spred sig över Fabians ansikte.
”Så ikväll tänkte jag att vi ska lär känna varandra, som människor brukar göra, över en god middag. Klockan åtta blir bra, jag hämtar upp dig, och börja nu inte oroa dig på vad du ska och inte ska ha på dig, och åk nu inte och gör av med en massa pengar på nya kläder, för det räcker gott med en fin, inte allt för lång klänning. Syns ikväll,” sa Fabian med flin och avbröt samtalet.
I en annan del av staden sjönk handen som Anna hade mobilen i långsamt ned vid sidan om sig där hon satt i sin soffa i vardagsrummet. Handen darrade, och hon stirrade håglöst rakt ut i rummet, utan att egentligen titta på någonting.
Anna stod en lång stund och stirrade på dörren efter att ringklockan ljudit. Hon visste att det var Fabian som stod utanför och väntade på att hon skulle öppna för honom, för hon hade sett honom genom fönstret när han parkerade nere på parkeringsplatsen. Klumpen av oro i magen höll sig envist kvar trots att hon både försökte svälja bort den och intala sig själv att det hela inte var så farligt, att han faktiskt var både rätt trevlig och såg helt ok ut. Men hon lyckades bara lura sig själv små korta sekunder i taget, och hon fick till slut tvinga sig fram mot dörren, och såg själv hur handen som hon sträckte fram emot dörren darrade.
”Åh, titta!” Utbrast Fabian och slog ut med båda händerna när Anna öppnade dörren.
”En sådan vacker varelse. Helt underbar! Visste väl att du skulle passa i en klänning.” fortsatte han, och höll fram blombuketten han hade i ena handen emot henne.
”En vacker kvinna ska såklart uppvaktas på rätt sätt, varsågod, ta emot den nu.” tillade han med ett leende när Anna såg ut att tveka inför att ta emot buketten.
Med en mycket tveksam blick tog Anna emot buketten, och släppte den direkt på golvet strax innanför dörren.
Utan att med en min visa att hans visst förstod piken med den tappade buketten pekade Fabian mot trappan och sa,
”Ska vi gå.”
Trots att Anna egentligen ville säga nej och helt enkelt slå igen dörren framför näsan på honom gick hon ut genom dörren. Hennes hand darrade fortfarande när hon stack nyckeln i låset. Hon kände hans blickar utmed sin rygg och ända när hon vänd emot honom låste dörren, och rös till av obehag.
- Du klarar detta. Det är inte så farligt. - tänkte hon när hon före honom gick ned för trapporna och ut på gatan.
- En sådan läcker rumpa hon har. Som gjord för att krama och knulla. - tänkte Fabian med ett roat leende bakom henne.
Taxin han hade beställt stod redan på gatan utanför och väntade. Fabian skyndade sig fram och höll artigt upp dörren åt Anna, och gled in bredvid henne i baksätet och stängde dörren.
Knappt hade taxin börjat rulla ut i trafiken innan Fabian lutade sig emot Anna och viskade,
”När jag såg dig på gymmet första gången, åh, så vacker du var i dina tajta trikåer som smet åt runt din kropp.”
Fabians hand som Anna plötsligt kände mot sitt lår fick henne att stelna till.
”Du vet, din cykel som jag råkade backa på den där dagen, det var ju inte direkt någon olycka. Jag backade på den med flit för att komma i kontakt med dig.”
Hans hand gled en aning längre upp längs låret, och Anna pressade ihop sina lår samtidigt som ilskan började att bubbla inom henne.
”Men du får förlåta mig Anna, för du förstår, jag kände den dagen att jag bara måste få ha dig. Bara måste få veta hur det skulle kännas att tränger in kuken i dig och se dig i ögonen och få se din min när jag gör det.”
Anna bet ihop tänderna så hårt så det nästan gjorde ont. Han hade planerat allt, den jäveln. Hon knöt handen och hon fick tvinga sig själv att inte helt enkelt klippa till honom.
”Tänk om jag bara kunde skryta om att du var min. Låta hela världen få veta att denna vackra kvinna var min, och att jag när som helst kan knulla henne. Men det går ju inte, såklart. Det måste ju vara vår lilla hemlighet, det förstår jag. Men tänk om, vad alla skulle vara avundsjuka då.”
Fabian avslutade med att snabbt pussa Anna på kinden och satte sig sedan tillrätta i sätet bredvid henne, med handen lugnt vilandes mot hennes lår.
Anna satt och försökte andas lugnt för att hålla tillbaka de små skakningarna i kroppen av ilska. Hon visste att hon var tvungen att hitta på något sätt att undkomma hans klor, men hur?
”Ett bord för två.” sa Fabian till servitrisen inne på restaurangen, och han och Anna blev ledda in i restaurangen och fram till ett fönsterbord.
Artigt skyndade sig Fabian fram och drog ut stolen åt Anna, väntade sedan tills hon hade satt sig innan han själv slog sig ned mitt emot.
Under tystnad gick de igenom menyn var för sig, och Anna sneglade mot honom med en förundrad min.
- Han är som Dr Jekyll och han Hyde, eller vad han nu hette. - tänkte hon och såg ned i menyn igen.
- Ena stunden trevlig och nästan snäll, för att sedan säga något som går helt emot det han gör. -
Hon hade fått lära sig att man skulle gå efter vad folk gör, inte vad de säger. Men med honom tvärs över bordet var hon inte alls säker på att den regeln stämmer. I hans fall var det han gör längre ifrån sanningen än vad som kom ut ifrån hans mun.
Anna lade ned menyn och såg ut genom fönstret, fast beslutsam över att hon på något sätt skulle försöka ta sig igenom denna kväll med bibehållen självaktning.
Anna blev plötsligt avbruten i sina funderingar när servitrisen dök upp och tog deras beställning, och så fort servitrisen vänt sig om och lämnat deras bord lutade sig Fabian fram över bordet,
”Du är väldigt vacker ikväll. Jag är stolt över att du vill gå ut med mig och lyckligt lottad över att få känna dig lite bättre.” sa han med ett brett leende.
- Vill gå ut med dig! Va fan! Har jag något val!? Du tvingar ju mig ditt jävla äckel! - tänkte Anna och bet ihop tänderna.
”Jag förstår att du undrar vart jag har varit den senaste tiden. Det var ju ett tag sedan jag hörde av mig, men jag har haft fullt upp förstår du. Jobbat. Blir så ibland.” Fortsatte Fabian, och lutade sig tillbaka när servitrisen kom med drickat de beställt.
”Jag hade börjat hoppats att du hade glömt bort mig.” mumlade Anna sammanbitet när servitrisen ställt ned deras glas och gått iväg.
”Gömt bort! Inte då. Hur skulle jag kunna glömma en sådan vacker kvinna som du!” svarade Fabian med ett ännu bredare leende.
- Så synd! - tänkte Anna med munnen som ett smalt streck och såg stelt ut genom fönstret.
Fabian lutade sig återigen lite nonchalant över bordet och sa,
”Så, hur går det i skolan då? Fullt upp? Läxor? Tentor? Någon klasskompis som du skulle vilja knulla?” Samtidigt som han talade smög han snabbt ned handen i fickan och plockade upp en liten obetydlig mörk glasflaska, och utan att Anna märkte något hällde han innehållet i flaskan rakt ned i hennes dricksglas, och lutade sig tillbaka och smög lika snabbt ned flaskan i fickan igen.
Anna svarade inte, utan stirrade stelt ut genom fönstret på världen utanför.
”Nå, hur är det i skolan?” Frågade Fabian igen.
”Bra.” svarade Anna kort utan att släppa världen utanför med blicken.
”Bra! Skål för en bra skola då!” sa Fabian och höll upp sitt glas.
Han såg hur Anna drog ett djupt andetag och hur hon sträckte sig efter sitt glas, hur hon förde det upp emot sin mun och hur hon särade en aning på läpparna. Hans ögon blev en aning större när han såg hur klunken hon just tagit svaldes och gled ned i hennes strupe. Ett svagt leende kunde anas runt hans mun när hon innan hon ställde ned glaset igen tog en klunk till. Kuken mellan hans ben rörde en aning på sig när tankarna inne i hans huvud började spinna runt på alla möjligheter som snart skulle vara tillgängliga för honom. Han tog själv en stor klunk ifrån sitt glas och ställde långsamt ned det på bordet framför sig, och räknade tyst sekunderna som gick för sig själv medan blicken långsamt gled ned mot hennes bröst som avtecknade sig under klänningen.
Maten kom in, och de båda började under tystnad att äta. Fabian mer glupskt än Anna, och han räknade fortfarande sekunderna inne i sitt huvud.
”Du kanske vill veta vad jag har arbetat med den senaste tiden?” sa Fabian plötsligt och tog en paus i ätandet.
”Inte speciellt intresserad av det nej.” mumlade Anna till svar och fortsatte att äta.
”Ja, ja, hur som helst. Jag har forskat fram ett nytt preparat som jag visst tror att du kommer finna väldigt intressant! I våra hjärnor finns det receptorer, som är väldigt duktiga på att fånga upp vissa specifika ämnen, som till exempel ämnen som jag använder i mitt preparat. Tidigt i utvecklingen, långt innan vi blev människoliknande, så skedda det mesta av våra handlingar på ren instinkt, av rädsla, försvar och överlevnad. Organismen kanske hade någon form av medvetande och egen vilja, men när det väl gällde något så handlade den bara, instinktivt. Precis som vi på sätt och vis fortfarande gör. Mitt preparat aktiverar vissa av dessa uråldriga receptorer, fast med en liten annorlunda twitch, så att säga. Om man kombinerar denna egenskap med egenskapen som till exempel väldigt små barn har, att alltid tro och lita på sina föräldrar och att på ett tidigt stadium känna igen, framför allt sin mammas röst, ja då börjar vi närma oss vad jag har lyckats framställa.” sa Fabian med ett stolt flin och fortsatte att äta.
”Vad fan snackar du om?” svarade Anna Med ett illa dolt ointresse och tog en ny klunk ifrån sitt glas.
”Jo.” sa Fabian och lade ned besticken igen.
”Jag snackar om det preparatet som finns i ditt glas och som du just nu tar en ny klunk av.” sa Fabian och lyfte sitt och drack.
Anna stelnade till och såg ned i glaset hon hade i sin hand. Genast, nästan instinktivt, började hon känna efter ifall hon kunde känna någon form av effekt i kroppen av vad han just hade lurat i henne, men hon kände inget konstigt alls.
Långsamt, med ilskan över vad han precis gjort snabbt ökande i kroppen, ställde hon ned glaset på bordet och spände blicken i honom.
”Du är ta mig fan inte riktigt klok! Nu tänker jag gå hem, och du ger fan i att kontakta mig igen, någonsin!” fräste hon, och reste sig ifrån stolen.
”Sitt!” sa Fabian lugnt och snurrade lite på drycken i glaset.
Viljan att lämna bordet och gå emot utgången fanns kvar, men det var som om Annas kropp inte riktigt ville lyda henne. Något i hans röst fick henne att stanna upp. Viljan att lyda honom var starkare än känslan av att fly. Att fly, och gå emot hans vilja skulle, i kaoset ibland känslor och instinkter hon kände, innebära en direkt fara av något slag, och liksom de tidiga organismerna handlade hon instinktivt, och hon förvånade sig själv när hon trots att hon inte ville satte sig ned på stolen igen. Hon såg bort emot ytterdörren, sedan mot Fabian, och sedan ned på sig själv.
- Va fan händer? - tänkte hon, och kände paniken komma rusande.
”Som sagt. Om man kombinerar dessa egenskaper så blir det hela rätt intressant. Anledningen till att jag satt och pratade oavbrutet om mitt lilla preparat var egentligen för att du skulle höra min röst, och på så sätt ta den till dig, så som de små barnen tidigt känner igen sin mammas röst, så att säga. Så när min röst säger något, tillsammans med den uråldriga instinkten att handla, så blir det när på stört omöjligt för dig att motstå min begäran, trots att du skulle vilja. Jag är ett geni!” sa Fabian och höjde sitt glas.
”Skål, för oss!”
Uppmaningen att höja sitt glas emot honom och dricka en skål fick Annas hand att darrande närma sig glaset på bordet framför sig. Trots att hon visste att det innehöll mer av preparatet och att hon inte alls ville dricka mer av det greppade hon glaset och förde det mot sin mun.
”Snälla, sluta nu. Låt mig gå hem och snälla, lämna mig ifred.” sa hon med glansiga ögon och satte glaset emot sina läppar och drack.
”Gå hem? Kvällen har ju bara börjat! Vi ska ha det riktigt trevligt ska du få se.” sa Fabian och lutade sig över bordet, och viskade,
”Ta av dig trosorna och ge dem till mig under bordet.”
Anna mötte hans blick och svepte sedan med skrämd blick ut över restaurangen.
- Är han inte klok! - tänkte hon, och bilden av hur hon försökte ta av sig trosorna utan att någon i restaurangen märkte något flimrade förbi inne i hennes huvud, och den bilden följdes av hur alla i restaurangen såg hur hon drog ned trosorna och de började peka tissla och viska till varandra.
Anna mötte nervöst Fabians blick igen och försökte tvinga tillbaka tårarna i ögonvrårna medan hon ryckigt förde ned händer under bordet.
Hon såg hur han förde ned sin ena hand under bordet, och hon slängde en orolig blick ut över restaurangen igen innan hon med blicken flackande ut över de andra matgästerna drog hon upp klänningen en aning för att kunna få in händerna under tyget, fortsatte sedan upp längs låren och så fort hon kände trosorna skyndade hon sig att dra ned dem över låren och sedan vidare ned för benen och klev ur dem under bordet.
Fabian tog emot dem med ett belåtet flin och stoppade ned dem i fickan.
Han visste inte hur länge effekten av preparatet skulle hålla i sig, men det spelade inte så stor roll just nu. Huvudsaken var att han visste att det fungerade.
”Har du någonsin suttit på en restaurang utan trosor förut?”
Anna skakade nekade till svar på huvudet.
”Tycker du om det?”
Anna skakade återigen på huvudet.
”Jag tycker om det. Jag gillar att du är naken under klänningen. Jag skulle kunna säga till dig att ställa dig upp och visa fittan för mig här och nu, och du skulle göra det. Hur skulle det kännas?”
han såg hur Anna med skrämd blick såg ut över restaurangen och sedan hur hon torkade bort en tår som flytt ifrån hennes ena ögonvrå. Knappt hörbart svarade hon,
”Jag skulle dö av skam. Snälla få mig inte att göra det. Jag ber dig!” hennes blick flackade snabbt mellan honom och de andra gästerna och Fabian kunde tydligt se paniken i hennes ögon.
”Eller så skulle jag kunna få dig att leka med din fitta här under bordet, eller till och med få dig att suga av mig mitt framför alla andra gäster. Men då kanske vi skulle bli utslängda förstås, om inte det gick att muta personalen med att de också fick en avsugning ifall de helt enkelt kunde titta bort, så att säga.” sa Fabian med ett skratt och såg hur Annas kinder blev pionröda och hur hon flämtade till.
”Skål. Botten upp!” sa Fabian och höjde sitt glas, och såg belåtet hur Anna med en grimas höjde sitt och snyftande tvingade i sig det som fanns kvar i glaset.
Så fort de betalat för maten reste sig Fabian upp ifrån bordet.
”Kom. Nu går vi.” sa han och gick mot utgången.
Anna följde efter och tyckte sig se hur alla andra matgäster restaurangen stirrade efter henne, som om de alla visste och hade sett hur hon hade tagit av sig trosorna och nu gick förbi dem helt naken under klänningen. Hon skyndade sig efter Fabian för att så fort som möjligt komma ut ifrån restaurangen och bort ifrån blickarna hon tyckte sig se.
Ute på gatan viftade Fabian till sig en taxi, men till skillnad ifrån när de åkte hit höll han inte upp dörren för henne, utan hoppade själv in först. Anna följde efter, och försökte hålla ned klänningen över låren medan hon gled in på sätet, så långt bort ifrån honom som möjligt.
Fabian gav chauffören en adress och lutade sig tillbaka mot sätet, och viskade till Anna,
”Kom närmare. Sätt dig i mitten av sätet här bredvid mig.”
Med händerna om klänningens nederkant hasade Anna motvilligt över sätet mot honom och satte sig stelt intill.
”Kolla gubben som kör. Gammal och rynkig. Har säker inte fått fitta på många år, eller vad tror du?” viskade Fabian med ett litet skratt.
”Vet inte.” viskade Anna till svar och försökte febrilt låta bli att tänka på alla saker som Fabian skulle kunna komma på för henne att gör med gubben som körde.
”Äh, tror inte han kan få upp kuken längre. Säkert slak och mjuk för jämnan. Men man kan ju aldrig veta, eller hur?” Sa Fabian.
”Nej det kan man inte. Vet inte.” svarade Anna igen och svald ned klumpen i halsen så gott hon kunde.
”Dra upp klänningen och sära på benen så får vi se om han reagerar.” sa Fabian med ett flin.
”Men fan dig, snälla låt bli.” snyftade Anna och såg ned på sina lår, hur de långsamt blev mer och mer synliga ju högre upp hon drog klänningen. Hon gnydde tyst till när hon höjde rumpan en aning för att få upp klänningen en bit till och bet sig hårt i underläppen och vred på huvudet och stirrade ut genom fönstret när hon tvingade isär sina ben och blottade sig inför gubben som körde.
- Ditt as! Ditt jävla as! - tänkte hon, och undrade om hon någonsin hade känt sig mer förnedrad än vad hon kände sig just nu.
Hon sneglade mot chaufförens backspegel och stelnade till och höll på att tappa andan när hon såg hur han såg tillbaka mot henne i den, och hon flämtade till och vred bort blicken när han sträckte sig efter backspegeln och vinklade om den.
- Han ser rak in mellan mina ben! Fy Fan! - tänkte Anna och ville bara sjunka ned i sätet och försvinna.
Fabian lutade sig emot henne och viskade,
”Han lever! Trodde jag inte. Coolt! Lek med fittan nu. Pilla på den!”
Anna knep hårt ihop ögonen och med en grimas förde hon ned en hand mellan sina ben och gled in mellan blygdläpparna med sina darrande fingrar.
- Detta händer inte! Drömmer. Ta bort honom! - tänkte Anna, men kunde inte få bort mannens blickar i backspegeln som hon kände stirrade rakt in mellan hennes ben och som följde varje rörelse hon gjorde med sina fingrar.
Fabians kuk började resa sig innanför hans byxor när han såg hur Annas fingrar gled fram och tillbaka mellan hennes särade blygdläppar. Han visste att han hade lyckats. Att han nu kunde få henne att göra precis vad han vill, så länge effekten av preparatet höll i sig. Kuken gjorde ett ryck mellan benen på honom när den insikten riktigt sjönk in, och han var tvungen att skruva lite på sig för att den skulle få plats innanför hans byxor.
Taxin saktade in och körde in till trottoaren.
”320 kr.” sa chauffören.
Fabian sneglade på Anna, och hur hennes kinder blossade illröda där hon satt med ögonen hårt slutna och munnen förvriden i en grimas. Hennes fingrar gled fortfarande mellan hennes blygdläppar och chauffören ögon var fastnaglade i backspegeln och på vad som hände mellan Annas särade ben i baksätet.
”100 spänn och en avsugning.” sa Fabian, och kände hur Anna stelnade till i sätet bred honom och såg i backspegeln hur chaufförens ögon smalnade av.
Det var tyst en lång stund, och Anna vågade knappt att andas. Hon skulle suga av gubben om Fabian sa till henne att göra det. Hon skulle tvingas ta hans kuk i sin mun och säkert skulle Fabian även låta gubben komma i henne, kanske även svälja. Darrande hörde hon hur chauffören sa,
”Nej, jag är lyckligt gift grabben och har en alldeles underbar mun där hemma som jag knappats tror din kvinna kan matcha. Så tyvärr. 320 kr.”
Fabian betalde med ett leende och klappade chauffören på axeln innan han gick ut ur bilen och sa till Anna och komma efter.
Snabbt drog Anna ihop benen och hasade sig ur bilen och drog samtidigt ned klänningen över låren igen.
”Jag hatar dig!” väste hon, och snyftade.
”Jaja.” svarade Fabian och drog med sig Anna in på puben där taxin hade släppt av dem.
Det var halvfullt med folk inne på puben. Musiken och sorlet ifrån gästerna fyllde lokalen. Några satt vid baren, men de flesta satt vid små bord utspridda runt om i lokalen. Några få var även uppe och dansade på det lilla minimala dansgolvet längst in i lokalen.
Fabian slog sig ned vid baren och klappade på barstolen bredvid sig för att få Anna att förstå att hon skulle sätta sig bredvid honom.
Anna gled mödosamt upp på en höga barstolen och kämpade med att hålla klänningen nere under tiden hon satte sig tillrätta.
Hon såg sig oroligt omkring, och insåg att de flesta gästerna var män, bara ett fåtal var kvinnor.
- Och alla har säkert trosor på sig! - tänkte hon, och drog lite i klänningen igen, men stelnade till när hon plötsligt kände Fabians hand emot sitt ena lår och hur hans fingrar började leta sig in under tyget på klänningen.
”Du, snälla. Låt mig få gå hem nu.” viskade hon samtidigt som hon kände hur hans fingrar gled längre och längre upp för låret.
”Sära lite.” svarade han, och Anna drog isär benen en aning med ett djupt andetag och sneglade ängsligt mot mannen som satt på hennes andra sida. Mannen satt med ryggen emot henne och samtalade med en annan kvinna. Anna kände hur Fabians hand och fingrar gled in mellan hennes ben och hur de långsamt fortsatte upp på insidan av låret.
Anna stelnade till och drog efter andan när Fabians fingrar nuddade hennes fitta.
Hon vände huvudet emot honom och viskade,
”Jag ber dig! Snälla, sluta. Låt mig få gå hem nu!”
Fabians fingrar gled in mellan hennes blygdläppar, och han lutade sig emot henne och viskade,
”Nej, inte än. Min kuk är stenhård och den behöver sitt innan kvällen är över och du får lov att gå hem. Ser du mannen som sitter där bort?”
Anna vred på huvudet åt det hållet som Fabian nickade och såg mannen som ensam satt vid ett av borden.
”Ja.” svarade hon, och Fabian hörde tydligt ängslan i hennes röst.
”Han var nyss uppe på dansgolvet och var rätt närgången med den han dansade med. Gå bort och bjud upp honom, och hindra honom inte ifall han vill känna lite på dig under dansen.” sa Fabian och drog tillbaka sin hand ifrån hennes särade ben.
Med hjärtat hårt slående i bröstet gick Anna fram emot mannen. Han såg inte speciellt nykter ut, eller proper för den delen heller. Hon ville bara vända sig om och snabbt gå där ifrån, men Fabian begäran och kontroll över henne övervann hennes egna vilja, och hon såg för sitt inre hur hon skulle tvingas utstå mannens händer på sin kropp medan hon dansade med honom och tanken på att hans händer skulle råka dra upp klänningen en aning för långt så alla som såg på dem skulle se att hon var naken under fick henne att skälva till.
”Öh, förlåt, men vill du dansa, lite?” stammade nästan Anna när hon kom fram till bordet som mannen satt vid.
Mannen såg förvånat upp emot henne med två blodsprängda ögon, som först såg ut att ha svårt att fokusera på henne, men som sedan hungrigt gled utmed hennes kropp. Anna rös och snyftade tyst till.
”Javisst! För tusan!” svarade mannen glatt, och höll på att välta allt som stod på bordet när han reste sig upp, och sedan med ett fast grepp om Annas midja drog henne mot dansgolvet.
Fabians kuk höll på att explodera där han satt och såg hur mannens händer gled upp och ned för Annas kropp medan de tätt ihop dansade på det lilla dansgolvet.
Själva takten till musiken fanns säkert någonstans, men inte där på det lilla dansgolvet. Men det gjorde inte Fabian något. Synen av mannens trevande händer utmed Annas härliga kropp var fullt tillräckligt för honom. Han väntade bara på att mannen skulle lyckas dra upp klänningen en aning för mycket över hennes ända. Han ville se hennes min när hon upptäckte att hennes skinkor var helt blottade inför de andra gästerna och hur hon trots att hon gärna ville, inte skulle göra något för att hindra mannen. Vad som skulle hända ifall mannen upptäckte att hon var naken under klänningen vågade Fabian knappt tänka på, för då skulle kuken garanterat spruta innan han hunnit reagera.
Mannens händer formade sig runt Annas båda skinkor och klämde och drog henne tätare emot sig. Hon önskade att låten snart skulle ta slut så hon kunde få lov att komma bort ifrån honom. När han pressade sig ännu mer emot henne kände hon hur kuken mellan hans ben hade rest sig och hur den stor och hård tryckte sig emot henne.
Paniken i henne fick henne att vilja trycka sig bort ifrån honom men makten Fabians ord hade över henne höll henne pressad kvar emot mannen och hans styva kuk. Det kändes nästan som om han redan hade trängt in i henne, där hon mot sin vilja tvingades stå och känna hans lem hårt tryckt emot sin kropp, som bara skyddades av ett tunt klänningstyg.
När låten till slut tystnade tryckte sig Anna bort ifrån mannen och skyndade sig tillbaka mot baren där Fabian satt.
Så fort Anna kom fram tog Fabian tag i hennes hand och ledde henne bort mot toaletterna.
Han kände att han inte kunde vänta längre.
Han öppnade en av toalettdörrarna och föste in Anna först och gick sedan in efter och stängde och låste dörren.
”Sug av mig.” sa han hest, och knäppte upp byxorna samtidigt som han såg hur Anna med glansiga ögon sjönk ned på knä framför honom.
Så fort han fått fram kuken ur sina byxor såg han med ett belåtet leende hur Anna förde fram sitt huvud emot hans kuk och hur hon öppnade munnen och slöt läpparna runt skaftet.
”Ah, härligt!” sa Fabian och böjde huvudet bakåt och såg dimmigt upp emot taket samtidigt som han kände hur kuken gled in och ut i Annas sugande mun.
Han sänkte huvudet och såg ned på Anna och på hur hennes mun sig runt om hans kukskaft. Kuken glänste av hennes saliv och de små sörplande och smackande ljuden när hon förde sitt huvud fram och tillbaka fick det att snurra till i huvudet på honom.
Hon var hans lilla slav. Han kunde göra vad han ville med henne. Precis vad han ville. Bara tanken på det fick kuken att växa ännu mera inne i hennes mun. Hon skulle lydigt göra allt han sa till henne att göra, utan att kunna protestera allt för mycket. Hon skulle inte gilla allt, men hon skulle göra det.
”Åhhh!” stönade Fabian, och kunde föreställa sig hur han fick henne att krypa på golvet inför honom, visa upp sig för vem han vill, bli knullad av vem han vill, och aldrig kunna neka honom att tränga in sin kuk i henne när han än ville.
Tankarna fick honom explodera och han kände hur kuken svällde ännu mer och hur satsen snabbt for upp genom kuken. En svag hostning var allt som hördes ifrån Anna när hon tog emot hans sperma långt inne i sin mun, och Fabian såg hur hon med en grimas tvingade sig själv att hålla kvar hans kuk i sin mun.
”Svälj.” sa han, och kände samtidigt som han sade det hur en sista svag stråle sperma lämnade hans kuk.
Grimasen i Annas ansikte blev ännu tydligare när hon inför hans ögon kämpade med att svälja ned den varma kladdiga sperman.
När Fabian drog ur sin slaknande kuk ur Annas mun och stoppade in den innanför byxorna igen satt hon stilla kvar på golvet framför honom och kämpade med äckel och skamkänslorna som bubblade inom henne. På knä framför honom, som en person som var mindre värd än han som stod framför henne. Han hade all makt över henne. Kunde begära och beordra henne till vad som helst, och hon skulle lyda honom, som en hund.
Det skälvde till i Annas kropp och hon kände hur tårarna började att trilla ned för kinderna. Hulkande försökte hon resa sig upp, men benen ville inte riktigt bära henne.
”Såja.” Hörde hon Fabian säga och kände hur han med ett tag om hennes ena ram hjälpte henne upp på fötter.
”En mun som din är som gjord för att fyllas med sperma, och det är så sexigt när du sväljer. Taxichauffören visste inte vad han gick miste om. ” sa han och låste upp toalettdörren.
På väg ut ifrån toaletterna sprang Fabian och Anna på den onyktra mannen som hon hade dansat med. Fabian såg hur mannens blick glimmade till när han kände igen Anna, och han säg även hur Anna stelnade till.
Hon mötte Fabians blick, och såg bedjande på honom, som om hon försökte tala om för honom att han inte skulle hitta på något mer med denna man.
Fabian sneglade på mannen och sedan tillbaka mot Anna, som sakta började skaka på huvudet.
Med ett leende fortsatte Fabian förbi mannen och Anna skyndade sig att följa efter honom ut ifrån puben.
Puben låg inte så långt ifrån Annas bostad så Fabian beslöt att de skulle gå den sista biten. När de under tystnad tagit sig fram till hennes hus så gick Anna snabbt fram till porten för att så fort som möjligt ta sig in och slippa ifrån Fabian. Men innan hon hann öppna dörren sa Fabian,
”Ska du inte bjuda in mig? Det tycker jag. Fråga om jag vill följa med upp.”
Anna svalde och svor tyst för sig själv, innan hon frågade,
”Vill du följa med upp?”
”Javisst! Trodde inte du skulle fråga.” sa Fabian glatt och gick före henne in genom porten.
Han kunde inte riktigt släppa taget om henne än. Han var tvungen att se hur länge effekten av preparatet höll i sig, och trots att hon nyss hade sugit av honom så kände han att han inte var helt färdig för kvällen än.
Så fort de kommit in i lägenheten pekade Fabian på den slängda blombuketten på golvet och sa,
”Sätt dem i vatten.” och sedan gick han in i vardagsrummet och slog sig bekvämt ned i soffan.
Anna böjde sig ned och tog upp buketten, gick ut i köket och letade fram en vas som hon fyllde till hälften med vatten och gick sedan in med buketten i vasen och ställd den bordet framför soffan.
”Se så fint det blev! Jag valde ut blommorna med stor omsorg ska du veta.” sa Fabian och synade henne från topp till tå. Anna rös till när hon såg hans blick glida utmed hennes kropp. Hon ville bara att kvällen skulle ta slut och att han skulle gå.
”Ta av dig klänningen Anna.” sa han och drog djupt efter andan.
Anna mötte snabbt hans blick men slog lika snabbt ned den och började knäppa upp de få knapparna i klänningen och drog den sedan över huvudet och lät den falla till golvet.
Hon kände hans blickar utmed sin nakna kropp trots att hon inte förmådde se på honom.
”Sätt händerna på huvudet.” sa han, och medan Anna långsamt gjorde som han sa kände hon hur underläppen började att darra.
”Och sära en aning på benen.”
Anna tog ett djupt andetag och tvingade sig själv att glida isär med fötterna en bit. Istället för att se ned i golvet slöt hon sina ögon och sög in underläppen i munnen för att dölja för honom hur den darrade.
Det kändes som en evighet innan hon hörde ett endaste ljud ifrån honom, men när hon gjorde det så hörde hon hur han reste sig ifrån soffan och gick runt bordet och fram till henne. Hjärtat började att rusa inne i bröstet på henne. Hon vågade inte öppna ögonen och se på honom, utan försökte gömma sig bakom sina egna ögonlock.
Hon hörde hur han sakta började att gå runt henne. När han stod bakom henne kände hon plötsligt hur han petade till hennes ena ben med sin fot, och hon förstod att ville att hon skulle ställa sig ännu mera bredbent. Trots att han inte sagt något gjorde hon som han ville, för hon var säker på att om hon tvekade skulle han med sin röst få henne att glida isär med benen ändå.
Med små korta andetag hörde hon honom fortsätta sin rundvandring runt henne tills han stod framför henne igen. Hon ryckte till när hon plötsligt kände hans fingrar utmed sin en arm och hur han långsamt lät dem glida uppåt.
”Så mjuk.” hörde hon honom viska, och kände hur fingrarna gled över axeln. Hennes hud knottrade sig och hon rös till i hela kroppen.
Hans fingrar gled sakta ned för hennes ena bröst, och vidare ned mot bröstvårtan. Men precis innan hans fingrar skulle glida över den så vek de av och fortsatte runt och ned under bröstet.
En känsla av besvikelse for igenom Anna när hans fingrar hade glidit runt bröstvårtan. Känslan fick henne att rynka pannan. Hon ville att han skulle gå, försvinna och aldrig komma tillbaka, men ändå gjorde hans undvikande rörelse med fingrarna att hon kände sig en aning besviken. Hon drog djupt efter andan och kände hur hans fingrar gled över till hennes andra bröst, och vidare upp för det, men även nu utan att nudda bröstvårtan.
Hon hörde hur han sakta gick runt henne igen. Kände hans blickar utmed kroppen. Kände hur hon med händerna på huvudet och benen särade stod helt blottad och oskyddad inför honom. Små skakningar i benen började sakta sprida sig upp genom kroppen. Hans plötsliga fingrar mot hennes rygg fick henne att flämta till av förvåning, och hon kände hur hans fingrar långsamt gled ned för ryggen och vidare ned mot hennes skinkor.
Hon märkte hur han böjde sig ned och kände hans fingrar emot sina vader och hur de sakta gled upp för hennes ben och när de kommit förbi hennes darrande knän gled in på insidan av hennes lår och vidare upp emot hennes blottade fitta.
Anna höll andan. Känslorna inne i henne var ett enda stort kaos. Hans fingrar som mjukt utforskade hennes nakna kropp skickade signaler igenom hennes kropp som inte gick att bortse ifrån. Hennes kropp reagerade på hans beröring trots att hon egentligen inte ville. Hans fingrar var nu nästan uppe vid hennes fitta, men just som hon trodde att de skulle glida över fittan lät han dem bara mjukt lida vid sidan om och vidare upp längs skåran mellan hennes skinkor.
Anna skälvde till i kroppen igen och kunde inte låta bli att tyst gny.
- Helvete! - svor hon för sig själv. Både av ilska, förnedring och besvikelse.
Plötsligt kände hon hur Fabian ställde sig tätt intill henne och innan hon hann reagera hade han kupat sina båda händer runt hennes bröst pressat sig emot henne.
Anna flämtade till av trycket emot sina bröst och av den styva kuken som tryckte sig emot hennes skinkor.
”Mmm. Så runda mjuka och härliga de är.” hörde hon honom viska bakom sig medan han kramade om runt hennes bröst.
Som om han mer talade till sig själv hörde hon honom mumla,
”Kanske ska sätt ett par ringar i dem, det är snyggt och jävligt sexigt. Ja kanske det.” samtidigt som han sa det fångade han upp hennes båda bröstvårtor mellan sina fingrar och nöp till.
Anna gnydde till och spände sig, men kunde inte släppa vad han just hade sagt.
- Ringar! Nej, snälla du kan inte få mig till det, snälla! - tänkte hon, och suckade när han kramade till om brösten igen för att sekunden senare släppa dem helt.
”Böj dig framåt.” Beordrade han och Anna kände hur han tog ett steg tillbaka.
Långsamt fällde hon överkroppen framåt och kunde inte låta bli att öppna ögonen en aning och kika in mellan sina sära ben.
Hon både såg och hörde hur Fabians byxor föll ned runt hans fötter, och hur han sparkade iväg dem över golvet.
- Oh shit. - tänkte Anna och höll andan när hon kände Fabians styva kuk glida in mellan blygdläpparna och trevande leta sig fram till öppningen. När kuken plötsligt gled in i henne drog Anna djupt efter andan och när Fabian med ett fast grepp om hennes höfter drev in kuken ända till roten suckade hon och höll på att tappa balansen.
Hon slöt sina ögon igen och bara följde med i hans stötar. Hon kände hur brösten gungade under henne och hur skinkorna dallrade och skickade små stötvågor upp genom hennes kropp varje gång Fabian tryckte sig emot henne.
”Min fitta.” hörde hon honom hest viska bakom sig.
”Min att göra vad jag vill med.” orden kom mer och mer stötvis.
”Lyder alltid. Gör vad jag säger.” Anna märkte plötsligt förvånat hur hon hade börjat att stöta tillbaka mot honom.
Fabian höll på att säga något mer där bakom henne men orden stockade sig i halsen på honom. Anna känd hur han svällde inne i sig och hur han stelnade till tryckt emot hennes skinkor. Med små små korta spasmiska stötar kände hon hur han kom och hur hans kuk ryckte till varje gång en stråle sperma lämnade hans kuk.
Hon kände hur han långsamt gled ur henne och hörde hur han gick runt henne och ställde sig framför henne.
”Sug rent.” sa han, och Anna kände doften ifrån hans kladdiga kuk och hur den nuddade hennes läppar. Hon gapade och sög in kuken i sin mun. Smaken ifrån hans sperma och hennes egna safter fick henne att grimasera, men hon gjorde som han ville och kände samtidigt hur det började sippra ut sperma ifrån hennes nyknullade fitta.
När Fabian tyckte att kuken var ren nog drog han ut den ifrån Annas mun och gick bort till sina byxor. Anna såg inte vad han gjorde, men såg sedan hur han hämtade en penna ifrån bordet.
Hon kände hur han skrev något över hennes båda skinkor, och när det blixtrade till förstod hon att det hade varit mobilen han hade hämtat ifrån sina byxor och att han hade tagit kort på henne bakifrån. På hennes nyknullade öppna fitta som läckte sperma. Hon hann knappt inse vad som hände innan han återigen stod framför henne med kuken.
”Gapa.” sa han, och Anna tvingade sig själv att öppna munnen. Han förde in kuken i henne mun igen och tog tag i hennes hår och böjde huvudet bakåt så att hon såg upp emot honom. Hon såg hur förde fram penna mot hennes panna och kände hur han skrev något. Sedan höjde han mobilen och blixten bländade henne och fick henne att blinka.
”Du kan sätta dig nu.” sa han när han drog sig ur henne och gick bort och tog på sig sina byxor.
Anna sjönk ned på golvet och såg stelt in i väggen mitt emot.
När Fabian knäppt byxorna gick han fram till henne och höll upp mobilen framför henne. Bilden han visade fick henne att dra efter andan. Tvärs över hennes skinkor stod namnet på hennes skola, och under det stod,
- Spruta mig full i alla hål. -
Fabian tryckte till på mobilen och bilden av henne med hans kuk i munnen dök upp. På hennes panna stod det med stora bokstäver,
- Suger och sväljer. -
”Passar fint på skolans anslagstavla ifall du skulle hitta på nått jävelskap.” sa Fabian och gick ut ifrån vardagsrummet och försvann ut i hallen.
Anna satt helt stilla med tårar tyst trillande ned för kinderna när hon hörde hur ytterdörren slog igen, och undrade om hon någonsin skulle komma undan hans klor.
När Fabian kom hem matade han sina försöksdjur och slog sig sedan ned i soffan. Han hade lyckats så här långt. Preparatet fungerade, så nu var det bara att lösa nästa lilla problem.
Han tog mobilen och sökte sig fram till Frökens Skans sida. Mest för att slötitta medan hans hjärna gick på högvarv för att lösa det lilla återstående problemet. Till sin stora förvåning såg han att Julia visst hade varit inne nyligen, och att hon alltså ljugit för honom när hon sagt att detta med fröken Skan hade varit ett avslutat kapitel.
”Din lilla lögnerska. Fy, fy. Sådant kan straffa sig, vet du inte det?” sa han med ett brett flin, och läste hennes kommentar under en av bilderna där en bastuklubb bjudit in henne, och med tanke på hennes svar så hade hon tydligen tackat ja till deras inbjudan.
”Problemet löst. Tack Julia.” sa Fabian med ett leende.
Fortsättning följer…
Av Lorden. Någonstans i Sverige. Den 25 December 2017.
lordensbox@gmail.com
www.lordens.net
Fler noveller av samma författare
