Patriks hämnd (Elevhoran del7 - avslutning)
Författare: hemlig flicka Datum: 2017-12-19 13:56:06
Läst:
32 330 gånger
Betyg: 2.9 (10 röster) 11 medlemmar har denna novell som favorit
Min första nedskrivna fantasi går mot sitt slut. Läs gärna föregående delar först om du inte redan gjort det. Historien utspelar sig kring min tid på universitetet och de lärare jag fantiserade om när annat blev tråkigt.
VARNING: Den här serien är ganska våldsam (speciellt denna delen), så om ni inte gillar det bör ni helt enkelt inte läsa.
I övrigt önskar jag er god och lustfylld läsning!
——————————
Johanna fick inte en blund under hela lördagsnatten. Det skulle ha varit en fin natt ihop med Erik, men det hade hon så klart förstört när hon vänt honom mot sin bästa vän. Hon kände fortfarande en rysning längst ryggraden när hon mindes Eriks ilskna blick och hans hånfulla ton.
När gryningen kom gick hon upp och vankade rastlöst runt i sin lägenhet. Hon undrade när Erik skulle höra av sig. Hon undrade vad han skulle säga, och ännu värre, vad han skulle göra. Fan fan fan! Hon bannade sig själv, men samtidigt tyckte hon att det var rätt åt Patrik. Hon måste bara hålla ut sex dagar till. Hon måste bara få en dag till med Erik för att få en chans att ställa allt tillrätta. Det är ju bara smärta... Hon svalde hårt.
Gryning blev till en stilla morgon och morgonen blev till dag. Inte ett ljud hördes från Erik. Hon försökte hålla sig sysselsatt, men hon kunde inte hålla tankarna borta från Erik ens en sekund. Inte heller fick hon i sig så mycket mat. Magen slog volter av nervositet och gjorde våldsam revolt mot allt ätbart. Flera gånger knäcktes hon och brast ut i gråt. Skulle hon skicka ett sms till honom? Nej, det fick hon ju inte, och vad skulle hon ens skriva? Till slut blev hon sittandes i duschen med varmt vatten strilande över sig. Hon visste inte hur länge hon satt där, men när hon äntligen samlat styrka nog att ta sig ut, så hade det blivit rejält mörkt ute. Det var sen kväll.
Natten blev ängslig, men utmattningen skänkte henne åtminstone några timmars sömn. På morgonen tog hon sig upp på darriga ben. Hur skulle hon kunna ta sig till skolan? Hur skulle hon kunna möta sina lärare? Klumpen i halsen växte sig bara allt större. Hon fick fokusera på ett steg i taget och till slut stod hon utanför sina lärares stängda dörrar. Hon knackade på Eriks dörr men ingen öppnade. Inte ett ljud hördes och hon insåg att hon höll andan och andades äntligen ut.
”Han är inte här idag.”
Antons röst fick henne att chockat snurra runt som ett skrämt djur.
”Ta det lugnt”, skrattade Anton. ”Det är bara jag!”
Anton log och blinkade åt henne. Hon log ett ansträngt leende tillbaks. Hon kände sig som ett vrak.
”Okej, så jag har hört allt som har hänt och satan vad du har ställt till det!” Han visslade till och fortsatte.
”...men jag tyckte ändå att det lät ganska roligt. Önskar jag hade sett Patriks ansikte när hans bästa vän plötsligt gav honom en rak höger”, skrattade han.
Johanna tittade skamset ner på sina fötter.
”Vi hade faktiskt ingen aning om att ni hade bytt på lördagar”, fortsatte han och betraktade henne dröjande.
”Hur som helst... Detta är din klädsel för dagen och det ska bli ett sant nöje att undervisa dig idag”, log han snett och räckte henne en påse.
”Du är befriad från din morgonrutin idag och imorgon. Torsdag och fredag är studiedagar, så onsdag ska du vara här halv åtta. Förstår du?”
Hon nickade tyst. Skulle hon våga sig på att prata? Anton var ju sjysst... Hon harklade sig.
”Ehm... Erik... var...”, hon fick bara fram enstaka viskande ord. Hennes hals kändes som sandpapper. Anton såg granskande på henne innan han avbröt henne.
”Han är inte... Du kommer inte träffa Erik förrän på onsdag.”
Det kändes som ett knytnävsslag rakt i magen och hon kippade tyst efter luft. Herregud! Han verkligen avskydde henne. Det här var värre än hon trott. Hon kände ögonen tåras och hon vände skamset bort huvudet.
”Du kan byta om på mitt kontor”, sa Anton och släppte in henne för att sedan stänga dörren.
Johanna gick apatiskt in på kontoret och öppnade påsen. Hon stirrade på innehållet, det lilla som fanns där. Hon tog upp en tajt kort topp... eller nja... det var mest breda svarta remmar som skylde bröstvårtorna och lite till. Hon tog av sin blus och krängde på den. Det var nästan som att vara naken tänkte hon och rotade efter nästa plagg. Det var en kortkort svart kjol. Hon drog av sin mer normala kjol och tog på det lilla tygstycket. Hon skulle inte kunna böja sig en millimeter i denna. Det var nästan så att man kunde se att hon var troslös om hon så bara stod rakt upp. Hon svalde och drog upp det sista ur påsen. Det var en analplugg med en rosa ände som glittrade något fantastiskt. Herregud!! Om hon böjde sig skulle alla bakom henne se pluggen. Hon rodnade när hon förde den till munnen för glidmedel och sedan försiktigt förde in den på plats.
Skulle hon verkligen gå ut så här? Hon såg ut som värsta slampan som just spelade in en porrfilm. Hon kunde inte visa sig så här på ett universitet. Hennes ögon tårades. Skulle hon hoppa av? Nu? Nej, hon måste bara få en lördag till med Erik. Hon måste få känna hans närhet en gång till. Hon tog djupa lugnande andetag när det knackade på dörren och Anton kom in.
Johanna hörde hur han visslade till.
”Wow! Du är verkligen... wow!”
Hon kände hans händer över sin kropp och hon önskade plötsligt hans närhet, men han sköt henne ifrån sig.
”Sorry, måste förbereda inför föreläsningen, men vi ses i aulan”, log han snett.
Johanna fann sig plötsligt ensam utanför Antons stängda dörr och hon såg sig nervöst om. Alla stirrade på henne när hon gick mot aulan. Tjejer blängde och kastade hånfulla kommentarer efter henne, killarna visslade och några grabbade till och med tag i henne så att hon fick bryta sig loss med våld. Hon slank snabbt in på en mörk rad i aulan och hoppades att ingen skulle se henne.
Hennes klasskompisar, och en klass till, började strömma in. De flesta satte sig längst fram och hon andades ut när det verkade som att hon skulle få sitta själv. Anton tog plats på scenen och började prata. Det blev en del matematiska formler och plötsligt hörde hon sitt namn.
”Johanna, du kan väl komma fram och visa på tavlan hur man löser detta”, hördes Antons röst klart och tydligt.
Det var formulerat som en fråga, men hon hörde på hans tonfall att det var en order. Hon reste sig motvilligt upp och banade väg till tavlan. Hon kom fram till Anton som sträckte en tavelpenna mot henne, men just som hon skulle ta den från hans hand så tappade han den på golvet.
”Hoppsan”, viskade han tillgjort och vankade bort till hörnet på scenen.
Johanna stirrade på pennan på golvet och hon kunde höra folk skratta bakom sig. Hon satte sig snabbt på huk och tog upp pennan, men hon visste att hon ändå flashat sin bakdel. Hon hörde chockade viskningar och visslingar från publiken. Hon löste det ganska simpla talet och gick tillbaks till sin plats med blossande kinder. Alla stirrade efter henne och hon sjönk generat djupt ner i sätet och kände pluggen borra sig in. Hon ville bara gråta.
Resten av dagen förflöt som i ett töcken. Hon försökte smita ut och in på lektioner så snabbt och osynligt som hon kunde, men hon fick ändå slåss mot gliringar och närmanden. Värst var de gamla gubbarna till lärare som stirrade på henne och vätte sina torra läppar med tungan. Så snart dagen var över drog hon på sin kappa med en enorm lättnad och cyklade hem. Hon bestämde sig snabbt för att skolka nästa dag, det kunde ju knappast göra onsdagen värre.
~ ~ ~
Onsdag morgon infann hon sig hos sina lärare prick halv åtta. Hon möttes av alla tre som satt samlade bakom ett bord i ett grupprum. Det kändes som att hon var på ett förhör. Där fanns ingen stol till henne, så hon sjönk snabbt ner på knä på golvet. Noga med att följa reglerna. Anton log bistert mot henne, Patrik blängde ilsket och Erik tittade surmulet ut genom fönstret. Han såg inte ens en sekund på henne och det brände inom henne så att ögonen tårades.
Patrik bröt tystnaden.
”Idag kommer horan att bestraffas för sina ’misstag’. Horan kommer att vara fastbunden på våran personaltoalett fram till klockan 16:30 idag. Det är en handikapptoalett och Horan kommer att få larmknappen i handen. Om horan trycker på knappen betyder det att Horan ger upp vadet med allt vad det innebär och då avslutas även bestraffningen. Har horan förstått?”
Johannas hjärta bultade intensivt, men hon nickade tyst till svar.
”Bra, då kan du följa med mig”, sa Patrik och tog bryskt tag i Johannas arm. Han puttade henne omilt framför sig så att hon nästan snubblade omkull. Hon kastade en sista blick på Erik, men han stirrade fortfarande bort. Anton såg tveksamt efter dem när de försvann ur synhåll.
Patrik öppnade dörren till toaletten. Där inne stod samma pall som hon varit fastlåst vid i personalrummet och hon blev snabbt nertryckt över den med rumpan i vädret. Han låste fast hennes armar och ben och klippte sedan av hennes kläder i strimlor.
”Slynor som du behöver inga kläder!”
Han tog några tygklumpar och tryckte in i hennes mun och tejpade sedan över munnen och runt huvudet några varv. Han tog sedan fram en brun papperspåse som han klippte hål i och sedan ritade han på en glad mun. Han trädde den över hennes huvud och sedan var hennes näsa i hålet allt som syntes.
”Horor som du ska lära sig hyfs! Ert enda syfte är att vara hål som vi kan knulla!”
Han väste fram de ilskna orden och spottade sedan på henne. Han gav henne larmknappen och försvann sedan ut och drämde hårt igen dörren. Johannas puls skenade av rädslan inför vad som skulle komma och hon höll hårt i sin larmknapp.
Efter ett tag började Johanna höra röster utanför. Det blev fler och fler och det blev till ett sorl. Så öppnades plötsligt dörren och någon kom in och stängde dörren. Hon kände snabbt en hand över sin bara hud och hon flämtade till när den plötsligt smiskade till henne. Handen började sedan omilt att känna över hennes fitta och anus, fingrar trycktes in i båda hålen och hon stönade av smärtan. Hennes kvidande dämpades effektivt och hon mindes att hon måste slappna av. Snart kände hon en kuk mot sin fitta som snabbt började knulla henne omilt och hastigt, samtidigt som fler fingrar letade sig in i hennes rövhål. Det gjorde ont och hon skrek till. Fingrarna försvann plötsligt, som om mannen blivit rädd av hennes skrik, men så kom de tillbaks igen ännu hårdare och hon skrek igen.
Kuken drogs ur och pressades hårt in i röven. Det var ingen stor kuk, men hon hade fortfarande ont efter fingrarna så hennes kvidande fortsatte. Det dröjde inte länge förrän mannen sprutade i hennes röv och hon antog att han var färdig. Men då kom fingrarna tillbaks i båda hålen. De tryckte på allt vad de kunde och det spände något fruktansvärt. Hon skrek åt honom att sluta, men orden förblev dolda. Dessutom verkade skriken trigga honom att pressa hårdare.
Plötsligt hördes en knackning på dörren som öppnades och mannen försvann. Snabbt kom en ny man på plats.
”Åh fy fan va härligt”, hörde hon honom säga.
Hon flämtade till, för det där var en ung mans röst. En röst från hennes klass som hon inte kunde placera. Snart började killen knulla hennes fitta och han pumpade på i ett hastigt tempo. Det började till och med kännas ganska skönt och snart stönade de ikapp. Han smiskade till henne då och då, och det ökade bara hennes lustkänslor. Efter en stund kände hon honom spruta och hon bet missnöjt ihop över att inte få komma hon med. Snart ersattes hans kuk av hans fingrar som undersökte hennes fitta. Han tryckte in fler och fler fingrar tills det inte gick mer, men han fortsatte ändå trycka på. Hon skrek av obehaget från den stramande fittan. Vad sjutton var det med dessa killar, undrade hon febrilt medan hon kämpade med sin kropp. Varför nöjde de sig inte med att komma?
Så kom knackningen åter på dörren och en ny kille tog plats. Så fortsatte knullandet, nya knackningar på dörren, nya killar och nya kukar. Till slut tappade hon räkningen. Flera nöjde sig med enkla knull och lite fingrar, men några verkade ta till vara på tillfället och smiskade henne med händer, skärp och till och med linjaler kändes det som. Hennes kropp och rumpa kändes öm och sårig, och hon kände sig tacksam varje gång någon lät bli att smiska henne. Hon undrade vad klockan var...
En ny kille kom in och skrockade lågt när han såg henne.
”Du verkar ha blivit rejält använd, men ingen verkar ha haft vad som krävs. Nu jävlar ska du få”, viskade han och skickade kalla kårar genom Johanna. Hon kände hur han genast tryckte in flera fingrar i hennes fitta. Den hade vant sig något nu och hon kunde känna att den lättare släppte in mer. Men killen tryckte bestämt på med fler fingrar och det kändes alldeles för stort. Han tryckte på hårdare och hon kved ljudligt.
”Just så..”, väste han och tryckte på.
Johanna skrek allt högre ju mer han tryckte och till slut kände hon hur han smärtsamt gled inåt i henne. Svetten trängde fram och kroppen kämpade intensivt med att bli av med inkräktaren. Hon insåg att han måste ha tryckt in hela sin hand i hennes fitta och det brände och sved i henne. Det var helt omöjligt stort. Känslan var obeskrivlig, som att hon skulle gå sönder. Han började långsamt knulla henne med sin hand till hennes skrik.
Så försvann plötsligt handen och lättnaden var enorm. Hon skakade i hela kroppen och kände en sval bris mot sin ömma fitta. Något sattes mot hennes rövhål och killens kuk trycktes in utan problem.
”Fan va slapp du har blivit, din jävla hora!”
Han spottade på henne och knullade hennes röv hårdare. Hon stönade. Det gjorde inte ont, men det var inte precis skönt heller. Det fanns inget glid och kändes mest besvärande. Men så tryckte killen plötsligt sin hand mot fittan igen.
”Neeeeej!!!!!” Hon skrek högt, men kom ut som ett diffust dämpat skrik.
Hans hand trycktes in och det var på tok för stort. Johanna kippade efter andan och började hyperventilera. Han fistade hennes fitta hårt samtidigt som hans kuk spände i röven. Hon fick inte luft längre. Hon drog in andetag efter andetag, men där fanns ingen luft. Paniken steg och hon slet i remmarna, men så blev plötsligt allt mörkt och försvann.
Johanna ryckte till av iskallt vatten som stänkte över kroppen. Hon hade svimmat till. Hon drog några djupa och lugna andetag och hon kände hur det värkte i kroppen. Hennes ögon tårades.
”Hallå, är du vaken??? Du kan för fan inte svimma under min korta tid”, svor killen ilsket.
Det knackade på dörren och han svor igen och försvann.
En ny kille kom in i rummet och drog genast av sitt skärp. Johanna suckade inombords. Skulle den här dagen aldrig ta slut? Det ven i luften och hon knep ihop ögonen inför den svidande smärtan.
”Din jävla hora!”
Smack, smack, smack. Slagen regnade över hela hennes kropp.
”Fy fan va äcklig du är!!”, väste den hårda rösten medan slagen ven.
”Ligga här och bli knullad av hela skolan... så jävla äckligt! Tror du att jag ens vill röra vid din skitiga horkropp? Va? Fy faaaan!”
Smack, smack, smack. Johanna skrek av slagen nu. Hon vred på kroppen för att komma därifrån.
”Ja skrik du! Det här kommer inte sluta. Jag ska slå dig gul och blå din jävla fitta!”
Hon grät. Det här var outhärdligt. Hon kramade om larmknappen. Skulle hon trycka? Men hon vill verkligen få en lördag till. Bara en till... Hon skrek igen.
”Din pappa måste ha knullat dig ända sedan du var liten flicka, så sjuk som du är!! Sån jävla äcklig familj du har! Skrik för mig jävla horunge!”
Och Johanna skrek. Hon skrek och grät. Hon bönade och bad att han skulle sluta, även om hon visste att han inte kunde höra henne. Hon tänkte på sin fina familj som bara någonsin gett henne kärlek. Hon grät av ilska. Hur hamnade hon här? Hennes liv hade varit hur bra som helst. Men så träffade hon Erik och nu hade hon nästan slängt bort allt. Utbildningen var ju körd nu, alla avskydde henne här och hon skulle ju aldrig kunna jobba inom branschen då. Rykten spreds så snabbt. Var verkligen Erik värd allt det här? Men tanken på att inte få vara med honom kändes som ett stort svart hål i bröstet. Det gick bara inte. Hon grät stilla.
Ny knackning, ny kille.
”Jasså, du gråter redan? Det bådar ju gott!”, skrattade en ny röst.
Va fan var det för fel på männen i den här världen tänkte hon. Tänder alla på att göra mig illa?? Hon kunde inte förstå varför de hatade henne så.
”Vad kan jag hitta på.... hm...”
Han lutade sig fram mot hennes huvud och viskade.
”Vad sägs om min stora knutna näve i ditt lilla rövhål?”
Hon flämtade till och skakade febrilt på huvudet. Han skrattade igen.
”Så jag är först alltså? Perfekt!”
Han gick fram till hennes putande röv och körde in några fingrar i fittan. Han tryckte till slut på med hela handen och hon kände att den var större än den förra handen som hälsat på. Hon kved när han tryckte på och fick in sin hand. Han fistade henne hårt några gånger och började sen trycka in fingrar i hennes röv.
”Mmmm... här var det trångt och fint. Det här kommer nog göra skitont! Haha! Fattar du?? SKIT-ont!”
Han tryckte på med fler fingrar och hon skrek av smärtan. Det här kommer aldrig gå, tänkte hon. Han kommer förstöra mig. Skulle hon trycka? Nej, inte än... han kanske inte hinner skada henne på den korta tiden han hade.
Smärtan brände när han långsamt tryckte in ett sista finger. Han spottade på hennes rövhål och tryckte på allt vad han kunde. Pallen måste vara fastspänd i golvet på något sätt, för den rörde sig inte ur fläcken. Han tryckte så hårt med sin hand mot hennes rövhål att hon trycktes framåt så att remmarna skar in i henne. Hon vrålade ut av smärtan och storknade nästan när det kändes som att hon sprack och hans hand gled in.
”Det kommer bara bli värre slyna! Du borde nog trycka på den där knappen du har”, väste han medan han fortsatte forcera hennes sargade rövhål.
Paniken steg inom henne. Trycka? Tankarna snurrade och ville inte bilda någon mening. Smärtan var allt som fanns. Knappen... hon kunde trycka på knappen. Nej hon ville inte... hon grät. Hon kunde inte ha genomlidit allt under den här dagen i onödan. Hon måste hålla ut! Hon försökte andas lugnt och djupt, försökte kanalisera smärtan bort från sitt medvetande. Det gick bättre än väntat för tiden liksom suddades ut och snart knackade det på dörren och handen drogs hastigt ut ur röven. Hon skrek högt av smärtan.
Dörren stängdes igen.
”Herregud....”, hon hörde Sebastians röst från klassen när han flämtade till bakom henne.
”Johanna... visst är det du?”, viskade han.
Hon grät. Hon ville inte att han skulle veta. Ville inte att någon skulle veta. Men samtidigt ville hon ha tröst. Till slut nickade hon långsamt.
”Fan, asså jag anade det när jag fick mailet”, sa han och klappade henne på huvudet.
Mail??? Vilket mail, ville hon veta. Den trygga beröringen fick henne att gråta igen.
Han tryckte henne mot sig och klappade tröstande.
”Du kanske inte vet?”
Hon skakade på huvudet.
”Alltså... är du här frivilligt?” Han lät chockad.
Hon visste inte vad hon skulle svara på det. Hon ville ju inte precis det här, men hon ville inte heller avsluta. Hon kunde ju trycka på knappen när som helst. Skammen fick henne att låta bli att svara.
”Behöver du hjälp? Ska jag kontakta någon?? Ta loss dig?”
Hon skakade intensivt på huvudet och skrek åt honom.
”Okej okej...! Lugn... jag ska inte...”, han ryggade förvånat undan.
”Alltså, jag fick ett mail i helgen där det stod att det skulle finnas en chans att gå ut med toppbetyg. Typ som en tävling liksom... För att vinna skulle man få ’skolhoran’ att trycka på larmknappen för att avbryta. Alla skulle få 15 minuter åt gången, men man skulle få prova så många gånger man hann. Fast med tanken på kön utanför, så blir det bara en gång”, muttrade han.
Johanna ryste när sanningen långsamt gick upp för henne.
”Ja, det fanns ju lite regler och så... man fick inte röra huvudet och inte ge permanent skada. Överträdelser skulle visst ge avstängning. Mailet måste ha gått ut till alla killar i alla årsklasser, för där är massor med killar som väntar.”
Herregud... de använde alla hennes klasskamrater för att få henne att avsluta vadet. Det här var inte klokt. Åh som hon skämdes. Det var därför alla ville henne illa, de ville få henne att avbryta för att vinna högsta betyg. Sanningen gav henne svindel.
”Det lär bara bli värre tyvärr, för alla berättar hela tiden vad de har gjort och de triggar varandra. Det är ett enormt tryck där ute.”
Hon kunde höra att han lät bekymrad.
”Kan jag göra något för dig?”
Hon ryckte på axlarna och han inspekterade hennes trasiga kropp. Hon hade röda märken överallt och blåmärken hade börjat träda fram. Hennes kön var illrött och irriterat och det satt gammal intorkad sperma här och var.
Sebastian spolade med kallt vatten och droppade över henne. Med långsamma drag smekte han in det kylande vattnet över kroppen. Det kändes ganska skönt. Han fortsatte med att skölja kallt vatten över hennes rövhål och ner på fittan. Hon ryckte till när han rörde vid henne, för de sved ändå. Han började spotta på hennes röv om och om igen. Med mjuka fingrar arbetade han in saliven och började smeka hennes klitta samtidigt. Hon stönade till av beröringen och det som börjat som barmhärtighet blev plötsligt lustfyllt.
”Du är så jävla het Johanna”, viskade han.
”Om du var min skulle jag aldrig utsätta dig för något som detta. Du är värd det bästa”, viskade han och pussade henne längst låret.
Johannas ögon tårades. Varför kunde hon inte vilja ha en normal och fin kille som Sebastian? Om hon aldrig gett sig i kast med Erik så kanske det kunde ha blivit dem istället. Men det gick inte... hon ville bara ha Erik.
Sebastian pussade på hennes fitta och började sen skönt att bearbeta den med sin tunga. Hon stönade tungt av den sköna behandlingen. Hon borde egentligen trycka nu. Ge Sebastian sitt toppbetyg och hoppa av skolan. Hon skulle ju ändå bli tvungen förr eller senare. Men då skulle hon inte få den där lördagen med Erik. Hon insåg sorgset att hon aldrig skulle kunna trycka på knappen.
Det knackade på dörren och det sköna slutade. Hon suckade uppgivet när nästa kille kom in. Nu visste hon vad hon hade att vänta och hon stålsatte sig.
~ ~ ~
Knullandet fortsatte, men de flesta var inte så kreativa som tur var. Det knullades och fistades i båda hålen och så blev det smisk och skällsord, men Johanna gjorde vad hon kunde för att vara så tyst som möjligt. Hon ville inte trigga dem att tro att de kunde vinna.
Hon hade blivit både förvånad och äcklad första gången någon kissade på henne. Hon hade först inte förstått vad som hände, men när hon kände lukten förstod hon vad den varma vätskan över kroppen var. Hon hade då också undrat varför hon själv inte blivit kissnödig, men hon antog att hon hade svettats för mycket. Inte heller hade hon druckit något och yrseln vittnade om vätskebrist.
En kille hade kommit in och satt början på sin kuk i hennes röv och sedan runkat sin kuk bara. Hon hade inte haft något emot det eftersom det gav henne en chans att vila. Ganska snart hade han närmat sig och då tryckt in kuken och sprutat. Sedan hade han stått där stilla med kuken i hennes rövhål och bara väntat. Snart hade hon känt en värme sprida sig i röven och ett tryck som plötsligt ökade något fruktansvärt. Det kändes som att hon skulle bajsa på sig. Hon skrek och killen drog sig snabbt ur och ur vägen innan det fullkomligen började spruta ut ur hennes röv.
Herregud, han hade kissat i hennes rövhål. Hon grät av skam och äckel när hon tvingades tömma sin tarm medan han tittade på. Hon kände sig som en fontän... och som en toalett.
Hon hörde hur killen öppnade dörren och ropade.
”Jag har just pissat i horans röv!! Om någon mer är pissnödig kan ni få slutet på min tid!”
Hon lyssnade med fasa och hörde hur han skrattade och plötsligt kom två nya killar in. Den ena tryckte in en halvhård kuk i hennes röv och hon kände igen känslan när han tömde sitt piss i henne. Trycket började snabbt kännas och hon kved.
”Är du beredd?”
”Ja för fan! Kör!”
Hon hörde dem prata och sen drog sig kuken ur, men just som hon skulle släppa efter, täpptes röven till av en ny kuk som snart började pissa. Trycket smärtade hennes inre och hon skrek. Det fick inte plats mer! Åh gud va ont det gjorde!
Så drog han sig snabbt ut och hon kände hur vätskan pressade sig ut i en hård stråle. Hon hörde folk applådera och vissla utanför, men hon orkade inte bry sig. Det var så skönt att lätta på trycket. Efter några strålar till tog det slut och skammen kom tillbaks. Dörren måste vara öppen så att alla såg.
Det kom in en ny kille och hon hörde dörren stängas.
”Nu ska du snart få trycka på knappen lilla gumman”, det var en hes röst.
”Jag har hört att du blivit slapp, så jag har med mig lite förstärkning”, skrattade han lågt.
Det gick kalla kårar för ryggen. Något med den här personen kändes riktigt obehagligt. Hon kände något kallt och hårt tryckas in i röven, men vad sjutton var det. Det blev större och större, eller fler och fler som trycktes in. Det började strama.
”Mmm... är det skönt? Du gillar väl att bli ordentligt fylld hora? Vi får väl se hur många whiteboardpennor du får plats med i din slappa röv. Jag har hela väskan full!”
Han tryckte in ännu en penna och hon bleknade av hans ord. Så jävla perverst att stå här på skoltoaletten med en brun papperspåse över huvudet och flera whiteboardpennor i sin putande röv. Hennes kinder hettade när hon kände en viss upphetsning av tanken, men så skar smärtan igenom när ännu en penna trycktes in.
”Kom igen, ta en nionde penna med. Tio får du väl klara!!”
Hon flämtade till. Hade hon åtta stora pennor i röven? Hon kunde inte ens se det framför sig. Men det fick bara inte plats fler. Hon kände trycket öka och hur det spände och brände i baken. Hon hade nästan vant sig vid den känslan nu och hon försökte slappna av. Hon kände hur han petade in spetsen på pennan i mitten, för sen började han slå på den. Hon skrek när han långsamt hamrade in pennan i hennes utspända rövhål.
Så knackade det på dörren och han svor. Han försvann utan att ta ut pennorna. Hon kämpade med andningen.
”Men vad har vi här då?”, utbrast nästa häpen.
Johanna kved högt när han rörde vid pennorna. Pennan i mitten stack fortfarande ut lite och han spottade på den. Sedan började han dra ut den och Johanna skrek av smärtan. Han slog in den igen och hon tappade andan.
”Intressant”, utbrast han och började trycka in sin hand i hennes fitta.
Neeeeej, det går inte!! Skrek Johanna inombords.
Men handen trycktes in och började metodiskt att fista henne. Hon ville dra sig framåt och bort, men remmarna skar redan in i såriga grepp. Det kändes som att hon klövs på mitten. Skulle hon dö nu?? Tryck på knappen... hon greppade svettigt sin knapp. Nej... nej hon ville inte. Hon ville inte vara med längre. Ångesten sköt genom henne och hon grät hulkande. Killen fortsatte att fista hennes fitta och knulla hennes röv med mittpennan. Varje gång pennan trycktes in så sprängdes hennes röv i tusen bitar.
Hon tappade tidsuppfattningen i sin smärta och sitt velande om knappen. Det knackade på dörren och hon grät av lättnad när killen försvann. Men lättnaden blev kortvarig.
”Jag har hört att du är en svårknäckt hora, men jag vet precis vad jag gör”, flinade nästa kille hånfullt.
Han slet ut pennorna och hon vrålade ut av den plötsliga smärtan.
”Just det! Och då har jag inte ens börjat!”
Hon hörde skrapande ljud när han gjorde något borta i toalettens ena hörna, men snart var han tillbaks. Hon kände något hårt och strävt massera över fittan. Herregud! Det var toalettborsten. Sä jävla vidrigt! Hon skrek och vred sig på pallen.
”Mmm.... du borde nog trycka redan nu. Det här kommer göra jävligt ont!”
Och så började han trycka borsten mot hennes röv. Hon var så slapp efter pennorna att hon inte bjöd mycket motstånd, men de hårda stråna på borsten rev mot den känsliga insidan av röven. Det kändes som att de skar henne. Hon skrek och drog i remmarna. Han skadade henne nu, herregud, så här fick han inte göra.
Hon grät och skrek medan han förde toalettborsten djupt in i röven. Långsamt drog han den ut igen och rispade insidan igen.
”Oj, nu blöder du visst lite. Men det är ingen fara, bara småsår”, skrattade han.
”Fast tänk, det har bara gått några minuter och jag tänker stå här och riva upp hela din röv under hela min tid. Tryck på knappen hora, så slipper du. Du bestämmer själv...”
Hon snyftade, men kunde inte trycka. Allt hon utstått idag fick inte vara förgäves. Hon måste få en lördag till. Måste få vara nära Erik en gång till.
”Skyll dig själv då horjävel”, utbrast han och smiskade henne hårt innan han började knulla henne med toalettborsten med fasta hårda tag.
Johanna skrek och vrålade. Tygen och tejpen hade hon dreglat igenom och saliven forsade nu längst hakan. Han stod bakom hennes putande rumpa och knullade hennes röv hårt med toalettborsten. Som om han rengjorde en riktigt smutsig toalett. Det hade börjat rinna tunna strimmor med blod från hennes rövhål och smärtan bedövade henne fullständigt. Hon kände hur hon började ge upp. Kroppen orkade inte mer och mörkret trängde sig på i utkanterna av medvetandet. Jag går helt sönder nu, tänkte hon, och var för utmattad för att gråta. Kroppen stängde långsamt av allt eftersom traumat blev för stort för hennes sinnen att hantera.
Plötsligt slets dörren upp och hon ryckte till i sin dåsighet.
”Aoo... va fan gör du”, hörde hon killen opponera sig.
”Stick härifrån”, väste Erik och kastade hårt ut honom så att han snubblade därifrån.
”Herregud”, flämtade Erik och kom snabbt fram till henne.
”Johanna, är du okej, Johanna....”, han ruskade henne och hon försökte tvinga bort mörkret.
Han rev av hennes papperspåse och slet av tejpen och tyget.
Hon kisade mot det plötsliga ljuset och ryggade av smärtan från den spända käken som varit låst alldeles för länge. Hon försökte fästa fokus på något i synfältet, men det var mest bara suddigt.
”Johanna, hör du mig???”
Eriks röst lät hård och hade ett sting av panik. Hon flämtade till när han plötsligt stänkte iskallt vatten i hennes ansikte. Hon såg på honom. Han satt på huk framför henne och höll i hennes ansikte med kalla och blöta händer.
”Hör du mig?” Han lät orolig.
Hon försökte svara men hennes mun var torr och hon kände sig hes. Han hämtade nytt vatten i sina händer och höll mot hennes mun. Hon läppjade försiktigt på det och det smärtade i halsen. Till slut vågade hon ta en liten klunk innan vattnet silades bort mellan hans fingrar.
”Johanna...?”
Hon fick fram ett svagt kraxande ja. Hon harklade sig och började komma till sans. Hon såg in i hans ögon och allt kom tillbaks. Hon fylldes av minnen från lördagen och allt hon utstått under dagen. Hennes ögon fylldes med tårar.
”Förlåt.... jag ville aldrig...” Hennes röst svek henne igen.
Han kramade hennes ansikte mellan sina händer och slöt ögonen.
”Tyst, jag vill inte höra!”, utbrast han argt.
Trots all smärta hon utstått under dagen, så tog det här priset. Hennes hjärta brast i små, små bitar som långsamt rann som tårar längst kinderna.
Han reste sig och gick runt henne. Han såg den svagt blodiga toalettborsten och svalde. Han tog tag i det utstickande skaftet och Johanna kved till.
”Vill du att jag ska dra ut den, eller vill du åka till vårdcentralen?”, undrade Erik försiktigt.
Johanna såg med fasa framför sig hur hon tog sig in på ett väntrum och sedan in på en brits hos en läkare.
”Nej nej, du måste dra ut den”, flämtade hon skräckslaget.
Han suckade och tog ett fastare grepp. Han böjd sig fram och började smeka hennes ena bröst med sin vänsterhand. Han masserade det lätt och lekte med hennes bröstvårta. Hon stönade till. Vad gör han, tänkte hon.
Men så knep han plötsligt till väldigt hårt i bröstvårtan och hon skrek till. Samtidigt drog han med ett enda kraftigt tag ut toalettborsten ur hennes såriga rövhål. Johanna vrålade högt av både överraskning och smärta, men så var det plötsligt över och smärtan övergick långsamt till en molande bakgrund igen.
Erik spände loss henne från pallen och plockade fram en kylande kräm ur väskan. Han smörjde långsamt in hennes kön och de sår hon fått där remmarna skurit in i huden. De var båda två tysta, utom när hon kved stilla. Hon kunde känna en viss irriterad spänning från honom och hon kände sig liten. Till slut blängde han på henne.
”Varför tryckte du inte på knappen??”, vräkte han plötligt ur sig.
”Varför tryckte du inte bara på den där jävla knappen och avslutade det?”
Hon såg bort, ville fly undan hans ilska.
”För att du... jag ville...”, hon hittade inte rätt ord och tystnade.
”Varför i helvete lät du dem göra så här!!”
Ilskan glödde i hans ögon.
”Jag ville inte ge upp dig...”, hennes svar kom som en viskning.
”Herregud Johanna!! Det här var inte mitt straff! Jag skulle aldrig...”
Eriks röst darrade till och han tystnade. Han tittade snabbt bort och harklade sig.
Han tittade bestämt på henne igen.
”Lyssna nu på mig. Det här vadet vi har, det är över, det blir inget mer med det.”
Johanna flämtade till och tårar steg i ögonen. Nej, nej, nej, så fick det inte vara.
”Nej, snälla....”, vädjade hon. ” Snälla Erik, du kan väl knulla mig? Jag har jätteont, men det gör inget. Du kan få all min smärta.”
Det var hennes sista smärtsamma försök, men Erik bara stirrade chockat på henne.
”Är du inte klok? Tror du att jag vill knulla dig nu??”, utbrast han argt.
Det var som ett slag i magen. Han ville inte ha henne. Hon var för förstörd. Allt som hade hänt under dagen hade varit i onödan. Hon brast ut i gråt.
”Men Johanna... du förstår inte”, försökte Erik. ”Alltså, jag kommer inte att dela ut något material med dig. Jag har förstört alltihop! Du är fri! Du behöver inte hoppa av skolan och jag ska inte sluta. Vadet bara upphör. Förstår du?”
Johanna grät stilla, men nickade bistert. Allt hon genomlidit var i onödan. Hon skulle inte få sin lördag med honom.
”Förlåt mig Johanna, det var aldrig meningen att det skulle bli så här.” Hon kunde höra smärtan i hans röst. ”Jag tappade kontrollen... jag blev tvungen att ge över makten till Patrik. Jag fick inte ens kontakta dig förrän nu. Jag skulle aldrig någonsin bestraffa dig så här. Jag kunde inte ens titta på dig imorse, för då hade jag varit tvungen att stoppa honom. Jag ville bara...” Han tappade rösten och harklade sig.
”Kan du förlåta mig?” Han såg så olycklig ut.
Johanna såg på honom och kände sig precis lika olycklig. Hon nickade dystert. Erik suckade förtvivlat.
”Helvetes jävla skit!”, svor han och sparkade till soptunnan hårt. Hon ryggade tillbaks på sin pall. Han lugnade ner sig och sträckte en hand mot henne. Hon tog sig mödosamt upp med hans hjälp och tårarna rann av smärtan i kroppen igen. Erik vände sig bort och hon svalde. Hon ville inte att han skulle tycka så illa om henne. Hon tog ett djupt andetag och koncentrerade sig på att inte gråta.
”Tack för hjälpen”, fick hon fram och lyckades till och med klämma fram ett litet tacksamt leende. Men det fick bara Erik att rygga tillbaks och sucka med avsmak.
Hon svalde hårt igen och kämpade mot tårarna.
De gick ut från toaletten och det var helt folktomt utanför, som tur var. Erik höll henne under armen och de gick långsamt.
”Kan jag köra dig hem?”, muttrade Erik.
”Tack gärna”, mumlade hon till svar. Hon visste inte hur hon annars skulle ta sig hem.
Han suckade igen, och hon krympte några meter till inombords.
Utanför bilen öppnade han en av bakdörrarna.
”Det kanske är skönast för dig här bak, om du vill ligga på mage eller något”, muttrade han igen. Hon nickade bara tyst och skulle just försöka ta sig in i bilen när han tog tag i hennes arm.
”Johanna...”, han såg på henne och tystnade tvekande. Hon väntade och han fortsatte tyst.
”...jag förstår om du helst av allt aldrig mer vill se mig. Om du vill fortsätta plugga så ska jag så klart göra det så lätt för dig som möjligt. Om du vill byta mentor, eller klass, eller så...”
Hennes ögon tårades igen. Det här var alltså slutet. Han tittade bort igen, verkade besvärad, men hon kunde inte hjälpa sina reaktioner. Så fortsatte han.
”Jag ser ju att du avskyr mig nu, men jag måste ändå få säga detta. Det kanske är min enda chans.... Om du någonsin kan förlåta mig eller... Jag hör ju hur det låter”, avbröt han sig och suckade. ”Jag ville bara att det skulle vara jag och du. När vi badade i lördags ville du att jag skulle vara din pojkvän, men med min typ av sex, och jag ville så gärna samma sak. Jag vill fortfarande ha dig mer än något annat... men jag vet att det är kört.”
Erik stirrade tyst ner i marken och Johanna såg tyst på honom. Hon hängde inte med riktigt.
”Jag förstår inte...”, viskade hon.
”Jag vill inget hellre än att vara din pojkvän Johanna, men jag förstår att jag har förstört alla mina chanser med dig efter idag. Jag hoppas att du en dag kan förlåta mig.”
”...men det var ju Patriks bestraffning...”, hennes röst var fortfarande en viskning.
”Mmm... men jag skulle ha stoppat honom. Jag var så jävla korkad!”
”Nej Erik, det var mitt fel, jag tvingade dig att slå till och förödmjuka honom inför alla”, svarade hon mjukt.
”Men jag skulle ha berättat om vårt ändrade vad!”, utbrast Erik. ”Men jag trodde väl aldrig att han skulle dyka upp där.”
Johanna betraktade honom tyst. Hans sorgsna ögon var det vackraste hon någonsin hade sett.
”Jag älskar dig Erik”, viskade hon och höll andan. Hon var lika förvånad som han, men det var sant. Han betraktade henne förvånat. Hon kunde plötsligt inte låta bli att le mot honom. Allt han hade sagt höll på att sjunka in. Han log tillbaks.
”Betyder det att jag får ta med dig hem till mig och pyssla om dig?”, undrade han försiktigt.
”Väldigt gärna”, log hon och hon kände värmen sprida sig i kroppen. Plötsligt kändes det som en sång inom henne som lyfte henne högt över marken i en hisnande fart.
Hon kände hans läppar mot sina när han kysste henne passionerat. Hans hand bakom hennes huvud tryckte henne närmre och hon försvann i hans kyss. Efter en stund drog de flämtande efter andan och han smekte hennes kind.
”Kom nu älskling, så åker vi hem och tar ett varmt bad och beställer hem en god middag!”
Trots att det här hade varit den värsta dagen i hennes liv så spred sig nu en ofattbar glädje inom henne. Han var hennes nu. De hade övervunnit sina hinder och de var menade för varandra. Hon skulle få alla de delar av livet som hon ville ha med honom. Härligt våldsamt sex fyllt med äventyr, och samtidigt en kärleksfull och omtänksam pojkvän.
——————————
Tack för att du läst min första novellserie!
Kom ihåg att ge betyg och kommentera ;)
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
NÅGON här är sjuk i huvudet.
Idéen till storyn är rå;
Grabbarna i skolan som triggar varandra att förnedra tjejen i fråga är också sjuka i huvudet allihopa.
Författaren som kommer på alla sjuka ideeer verkar också vara något skadad.
Men de TRE värsta är ändå:
a. Tjejen i historien, som inte trycker på knappen utan står ut med allt.
b. Patrik - som ligger bakom förnedringen, verkar vara en sadistisk kvinnoförnedrare.
c. Jag själv - som genomlider historien bara för att se hur den slutar...
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Tack för att du läste mikey650 :)
Vi har nog alla en släng av huvudsjuka??