Nobelbanketten

---

---

Var det vettigt det här, att lägga så mycket energi och tid på en enda kväll? En kväll som dessutom kan bli ganska stel och långrandig? På väg i taxin till Nobelbanketten sitter jag tyst och brottas med mina tankar. Jag försöker intala mig själv att mina spontana och storstilade idéer oftast brukar bli bra och att tvivel är en naturlig del av att göra saker man aldrig gjort tidigare.

M sitter tyst bredvid mig i baksätet på taxin. Hur många gånger har vi inte suttit såhär? Ofta på väg till eller hem från något spännande vardagsäventyr. Jag märker att hennes hand vilar på mitt vänsterlår. När lade hon den där? Jag måste ha varit helt uppslukad av mina tankar de senaste minuterna. Kroppskontakten skänker mig välbehag och lugn. Hennes hand vilandes någonstans på min kropp, det är en välbekant känsla.

Jag kan se att M är spänd och nervös, det är hon alltid inför sociala tillställningar. Jag vet också att hon ser fram emot kvällen enormt mycket. M är en gammaldags dam i en ung kvinnas kropp tänker jag. Hon gillar formella tillställningar där traditioner och tydliga regler skapar ett tryggt ramverk att hålla fast vid. Hon tycker också mycket om att få känna sig elegant och fin, särskilt när hon agerar sällskapsflicka till mig. Hon gillar rollen som sällskapsflicka och vacker accessoar, säkert av samma anledning som hon gillar formella tillställningar. Jag hinner tänka ”njut av tiden med henne, det här kommer inte att vara för evigt”. Nej, en sådan sällsam kombination av söt elegans, följsamhet, intelligens, bildning och självständighet är för bra för att vara permanent. Jag hinner också tänka att det är just känslan av att relationen med M någon gång kommer att upphöra som gör varje möte så värdefullt. Sedan stannar taxin och jag märker att vi är framme.

Herregud hur tråkig får man bli? Kvinnan till vänster om mig vid bordet inte bara ser trist ut, hon samtalar inte om annat än trista saker. Jag struntar fullkomligt i om hennes man har köpt en släpvagn för halva ursprungspriset eller inte! När jag hamnar i denna typ av samtal får jag ibland en nästan utomkroppslig känsla. Så även denna gång. Jag känner hur en del av mig liksom lämnar min kropp, ser på situationen och kommentarer det som är kvar av mig i stil med ”oj vilket utomordentligt tråkigt samtal du är sysselsatt med nu”, ”det här måste vara tidernas dummaste situation, sitta på Nobelmiddagen och slösa tiden på något så tråkigt som det här” och så vidare.

Jag räddas av en kort tystnad som gör att jag hör hur mannen mitt emot M frågar hur hon träffade mig. Snabbt hoppar jag in i konversationen och säger att ”M gillar män med pengar och jag gillar flickor som gillar män med pengar så det var liksom givet att vi skulle träffas”. Mannen, en person i 30-års åldern med sympatiskt utseende och som har en manlig vän som bordskavaljer, hajar till och jag inbillar mig att jag kan känna hur M rodnar bredvid mig. Äntligen händer det något på den här middagen! Efter lite trevande skratt tar konversationen mellan oss tre fart och under middagen hinner vi ha intressanta och spännande samtal om fenomen såsom otrohet, dygnsrytm, droger, relationsnormer, prostitution och mycket annat. När jag ursäktar mig för att gå på toaletten lämnar jag mannen med en tydlig kommentar som varken han, M eller de andra i närheten kan missa ”du gillar ju henne, kanske ska ni två gå till vårt hotellrum senare så att du får lära känna henne bättre?”. Jag ler på ett sätt så att han förstår att jag är vänligt sinnad men samtidigt menar allvar. Åh, vad jag älskar att chockera och åh vad jag älskar att öppet visa min makt över M!

Efter att den första nervositeten släppt går det fint att dansa. Blicken som M ger mig emellanåt, den där blicken som liksom ser på mig underifrån trots att det inte skiljer många centimeter mellan oss, är så fin och jag känner en sådan värme för henne. Det blir till en varm behaglig våg som långsamt sköljer igenom kroppen, jag tänker inte längre på dansstegen. Kontakten med M, musiken och den särskilda sinnesstämningen som kommer av att vara på Nobelmiddagen gör att jag nästan känner mig upplöst i rummet och behagligt tom i huvudet. Jag ser att M känner något liknande för jag märker hur hon är upprymd och lycklig, det syns så tydligt på hur hennes små men putande läppar kröks och hur hennes ögon får det där särskilda uttrycket som jag inte klarar att beskriva med språk. I pausen mellan två danser säger jag till M
- Du vet väl att det är många män i den här salen som sett dig och tänker på hur det skulle vara att få en avsugning av dig?
M skrattar till och rodnar lite.
- De skulle bara veta att du är en av stadens absolut bästa kuksugerskor. Jag borde säga det till dem så att de vet vad de går miste om.
Jag fortsätter att förklara för henne hur kåta männen runt om oss är på henne och att jag kanske borde låta någon knulla henne så att andra också får veta vilket bra knull hon är.

Den här typen av konversationer hamnar vi ofta i när vi är ute tillsammans, ja egentligen är det väl mest i form av en monolog från min sida med M som bekräftar med leenden och enstaviga ord. Vi gillar båda känslan av att jag äger M och att andra män eftertraktar det jag har. Det hela förstärks av att det är jag och min förmögenhet som möjliggör alla de äventyr jag och M gör, utan mig skulle hon bara ha sitt ganska ordinära studentliv och många män skulle inte lägga märka till henne på samma sätt som de gör nu. Tanken på M och mina pengar ger mig en euforisk kick, det är nu väldigt lätt att följa med musiken i dansen.

- Följ med.
Jag lägger en hand på Ms rygg och för henne bort från toalettkön. Jag känner till de här lokalerna trots att det var över 15 år sedan jag var här sist. Handelshögskolan i Stockholm, eller Handels som de flesta alumner säger, är återigen ansvarig för efterfesten Nobel night cap. Det känns nostalgiskt att tänka att det är precis samma situation som när jag var student. Jag hinner tänka på hur mycket tid som har gått medan jag leder M bort från musiken och människorna.
- Minnet är intakt, säger jag och ler mot M.
Jag öppnar dörren till en handikapptoalett som ligger i källarplan, avskild från de andra mer uppenbara utrymmena. De flesta av gästerna ikväll är ju inte alumner och känner inte till lokalerna såsom jag gör.
- Gå in. M lyder.
- Sätt dig på huk. M lyder återigen.
Jag stänger och låser dörren. Det blir inte helt mörkt, en lampa som visar var nödknappen finns lyser upp så pass att jag kan se konturerna av M.
- Du vet vad du ska göra eller hur?
M mumlar något ej hörbart till svar. Jag upprepar frågan med en viss otålighet i rösten denna gång. M svarar jakande denna gång.
- Och vad är det du ska du göra? frågar jag vidare.
- Suga din kuk, svarar M lågt med ett alldeles särskilt röstläge som jag känner igen från många tidigare tillfällen men som är mycket olik hennes vardagliga ton.
- Bra. Öppna din mun. Behåll den öppen till dess att jag säger till.
Jag knäpper upp skärpet, drar ned dragkedjan i gylfen och tar fram min mjuka kuk. Jag är glad över att den inte blivit hård och stor ännu. Då har jag det bästa framför mig. Jag tar tag i Ms ansikte, hittar hennes mun, trycker in två fingrar där och börjar sikta in min kuk mot hennes mun. M suger tag i mina fingrar. Jag drar ut dem direkt, ger henne en lätt örfil. Det låter som att den träffade rätt, det är inte så lätt att se i mörkret.
- Jag sa åt dig att ha munnen öppen till dess att jag säger till, eller hur?
- Ja, svarar M lågt. Jag tycker mig höra en viss skamsenhet i rösten.
Jag upprepar proceduren och M behåller munnen öppen, även efter att jag fört in min kuk i hennes mun. Min kuk är fortfarande mjuk och inte särskilt stor men jag känner hur den börjar pulsera, det är inte långt kvar till dess att den är rejält hård.
- Nu ska du få känna hur min kuk blir hård i din mun. Slut munnen men sug inte. Min kuk ska ligga stilla i din mun, förstått?
- Mmm, lyckas M få ur sig utan att öppna munnen.
Jag känner hur min kuk sväller i Ms mun. Jag passar på att spänna pc-muskeln några gånger, det är mycket skönt när kuken guppar lite upp och ned i hennes mun utan att någon av oss rör på oss.
- Ok, dags att visa vad du går för. Börja suga. Gör det sådär bra som bara du kan.
M är stolt över att vara en duktig kuksugerska. Jag passar ofta på att berömma henne för den färdigheten, jag vill inte vara den typen av man som inte visar tacksamhet och förståelse för hur bra min partner är. Hon suger en stund med ökande kraft och växlar sedan över till att rotera tungan runt min kuk, sedan bara runt ollonet. Efter en stund kan jag inte låta bli att ingripa och jag tar tag i hennes huvud med båda händerna och börjar munknulla henne med rytmiska stötar. Plötsligt slutar jag.
- Sådär, det där var lite uppvärmning.
Jag tänder lyset, M kisar med ögonen i det plötsliga ljuset. Hon är tyst och ser lite förlägen ut. Det där hade hon inte väntat sig.
- Jag sparar din söta mun till senare. Du kommer få jobba mer med den i natt. Nu går vi ut till festen igen, säger jag och leder M tillbaka till våningsplanet ovanför.

- Hej! Det är mannen från middagen, I, som har gått fram till M. Jag står någon meter bort och ser att Klas definitivt inte har glömt bort mitt tidigare förslag. ”Modig typ”, tänker jag. Nu sker något som jag upplever som en ström av automatiska handlingar. Jag agerar och saker sker utan att jag upplever att jag har tänkt igenom eller fattat något beslut kring mitt handlande.

- Visst är hon vacker? Jag ställer frågan vänligt till I.
Innan han hunnit svara fortsätter jag.
- Ikväll är det Nobelfesten. Det gäller att passa på när nobelpristagare är i stan så M kommer vara upptagen ikväll. Kanske en annan gång.
Jag klappar I kamratligt på utsidan av armen, tar sedan tag om Ms rygg med min andra arm och för bort henne.
- Vad snällt av dig att du förde bort mig, jag var inte så tänd på honom säger M när vi kommit en bit bort.
- Det var inte därför jag förde bort dig. Kom med här, svarar jag.
Jag har siktet inställt på gubben som då och då slängt blickar på M. Vissa gubbar kan man läsa som en öppen bok, den här är just av sådan sort. Jag bara vet att han har fantasier om M.
- Hi! How’s your circadian rythm?
Den där frågan har han säkert hört många gånger men det bryr jag mig inte om. Han har nyligen blivit tilldelad nobelpriset i medicin tillsammans med två andra forskare så han har inget att vara missnöjd över ikväll. Särskilt inte med tanke på vad jag har för planer för honom.

- Just fine! Svarar gubben och ser förvånande på mig och M.
- I’m K and this is M. Nice to meet you, svarar jag och räcker fram handen.
Det är lite svårt att få samtalet att flyta med musiken som fyller lokalen. Jag frågar om han sett renen.
- Raindeer, you must be joking? Is it alive?
Gubben blir exalterad. Som tur är verkar han vara utan sällskap för tillfället.
- Follow me. På baksidan av Handels har en bar i is skapats och en ren står bunden bredvid en same med traditionell klädsel. Krystat och på gränsen till pinsamt, ren och same känns väldigt malplacerade i Stockholm tänker jag. Jag ser dock på gubben och de andra utlänningarna som står och tittar på renen att idén fungerar fint på många av gästerna.
- Cute isn’t it? frågar jag gubben.
Innan han svarar tillägger jag medan jag pekar på M:
- But she is much cuter, right?
Han stöter fram något som är en blandning av skrockande och förläget skratt. M tittar bort samtidigt som hon ler. Jag känner hur en välbehaglig känsla av kontroll, spänning och kåthet sprider sig genom min kropp. Både M och gubben är under mitt herravälde nu tänker jag. Om jag inte skrämmer gubben kommer det här gå bra. Jag för dem båda bortåt från de övriga gästerna som står i kylan. Vissa röker medan andra verkar vara ute för att svalka av sig eller hämta dryck i den exotiska isbaren.

- You know what? M is really impressed by your work. We’ve discussed it a lot. She and I have really different circadian rythms. It was interesting to understand the details behind that when reading about your research.
- Oh, thank you. It was such a long time ago, I’ve forgotten most of it.
Gubben skrattar åt sitt eget skämt. M skrattar också, nervöst. Hon vet precis vad jag är ute efter. Vi har pratat om den här typen av situation tidigare, att jag kommer att beordra henne att suga av en främling. Det är dock en sak att säga att man vill prova något när man sitter på tu man hand och situationen är avlägset abstrakt och något helt annat när man befinner sig i skarpt läge. Så länge inte M avbryter mig vet jag dock att hon litar på mig och låter mig genomföra det jag har i tanken.
- M would really like to show her appreciation to you. This is something I urge you to accept, you won’t regret it.
Jag tittar stadigt men vänligt i gubbens ögon. Han ser osäker och tveksam ut. Det måste ha varit mycket oväntat för honom. Säkert har han fullt upp med att tolka det jag just sagt till honom. Jag fortsätter:
- She is very good at making men feel comfortable and at ease. You’ll like her. I promise.
Gubben har fortfarande inte sagt något. Jag vänder mig lugnt till M som ser på gubben med sin snällaste och mest undergivna blick.
- M will walk 5 meters in front of you. You just follow. Noone will notice. There’s a private room downstairs. Just follow her. I’ll let you have her for 20 minutes. Have fun!
Jag ler välvilligt mot gubben, ger honom en klapp på axeln. Innan jag går in och lämnar dem vänder jag mig mot M, ler med ögonen och blinkar. Hon tittar på mig, i blicken tycker jag mig kunna läsa både maktlöshet, stolthet och kanske även en gnutta agg mot mig.

- Nu går vi.
Det är M som är tillbaka. Jag ser på klockan. Det har gått ungefär 15 minuter sedan jag lämnade henne och gubben vid baksidan.
- Där är du ju! Var har du varit? frågar jag retsamt.
M verkar inte tycka det är ett roligt skämt utan tittar på mig undergivet och frågar snällt men lite trött:
- Kan vi inte gå nu?
- Jag lägger min hand på hennes rygg och för henne mot garderoben och utgången. Vi säger ingenting till varandra. Jag känner mig tillfreds och ser med varm blick på M. Jag hjälper M på med hennes kappa och tar hennes handväska och för henne ut i på den kalla men snöfria gatan.
Väl ute släpper spänningen och M börjar fnittra.
- Oj, oj, oj får hon fram genom fnittret. Du är galen!
Jag för henne tätt intill mig och berömmer henne. Hon förtjänar verkligen allt beröm jag kan ge. Hon klarar av så mycket och har sådan tillit till mig. Jag blir plötsligt väldigt rörd och märker hur min blick blir glansig. Kanske märker M det också för hon ger mig en puss på kinden, något hon vet att jag tycker mycket om.
Vi börjar gå mot hotellet. De bästa hotellen var fullbokade när jag hade fått Nobelbiljetterna men jag har ordnat ett bra rum på Birger Jarl. M håller mig om armen och vi går tätt intill varandra längs den öde Kungstensgatan. Klockan är två på natten.
- Hur smakade han? frågar jag.
M är tyst medan hon funderar. Jag gillar hennes eftertänksamhet och hur hon ofta väger sina ord innan hon uttrycker sig.
- Beskt. Och lite sådär gubbigt också såsom gubbar brukar göra.
- Det vet jag inget om, det vet bara sådana slyniga slynor som du säger jag och skrattar varmt åt M.
Vi är framme vid hotellet och jag ser in i Ms ögon medan jag talar till henne.
- Jag är inte klar med dig ännu, fortsätter jag. Gubben var bara en del av uppvärmningen. Innan du får sova ska du få smaka min betydligt yngre kuk. En hel del annat kommer du också att få smaka, det förstår du eller hur?
- Det har jag sett fram emot ända sedan du slutade att munknulla mig på toaletten, svarar M.
Hon ler mot mig. Jag ler tillbaka. När vi går genom svängdörren in till lobbyn tänker jag; ”låt det här vara för evigt”.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Nobelbanketten	Bdsm	3.2	24/10-17

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.