Ett stop på vägen.
Den senaste bussen lämnade tätorten ut mot landsbygden, destination “en-bit-ut”. Ombord så hade Konrad, 18 inväntat avgången för resan hem. Han satt nästan längst bak på höger sida. I princip inga ombord några enstaka längre fram...resan skulle bli några mil, så Konrad drog på sig hörlurarna och lät PsyTrance-musiken få honom avslappnad och samtidigt meddragen. Han lutade huvudet mot den kalla fönsterrutan, och slöt ögonen några stationer…
Men blev väckt av att bussen bromsade in kraftigt…”varför detta upptåg?” tänkte han. Dörrarna längst fram öppnades och det klev på en igenkännande gestalt. Men Konrad brydde sig inte utan snävt lutade sig tillbaka till sitt vilotillstånd. Men, han störde sig snabbt på låtvalet, det var någonting som lät “off” i låten...ur takt...ett klickande, svagt stampande ljud. Han torde sig för att titta upp på sin spellista och fick då i ögonvrån se gestalten, i lårhöga läder klackar och en trendig beige kappa närma sig. Det var DET som lät. Man såg de släta låren emellan, silkeslena. Konrad kastade snabbt upp blicken på personens ansikte för att inte bli påkommen tjuv-kikandes. Han mötte hennes blick och såg att det var hans gamla klasskamrat Lovisa 17, som hade gått tillsammans med i sjuan. Hon som bytte skola för att hon hade flyttat. Konrad som kände sig avslappnad vågade få ur sig ett plötsligt “Hej Lovisa!” Hon lös upp...men kunde inte sätta fingret på vem han var. Hon satte sig kvickt spegelvänt mot honom samma rad, på vänster sida av bussen. Hon hade svart långt hår som hängde ner till skuldrorna och ett väl omhändertaget ansikte. Hon tittade intensivt på honom, under en längre tystnad som varade i några sekunder. Konrad tittade ner på sin telefon och sänkte volymen. Bytte låt och var på väg att färdas tillbaka till sitt tidigare stadie.
Bussen lämnade stationen.
Nu kom det…”Gud vad jag känner igen dig!” svarade Lovisa...hon rättade till sin väska. Sedan började hon leta efter en grej, som hon senare fick upp…
Det var en inhalator. Konrad spärrade upp ögonen. Utbrast förvånat och intresserad “Inte visste jag att du var...vad heter det nu igen?“ han hade blivit distraherad av hennes fylliga röda läppar. “Lesbisk?” utbrast hon utan förvarning. Konrad brast, vad hörde han precis? Hur kom det här påståendet in bilden. Hon fnissade till och var seriösare nu. “Nej förlåt, vad tänkte du säga?”. Konrad var som förstelnad och hade tunghäfta. Allt han nu hade i tankarna var en tjej från hans ekonomiklass, hånglandes framför honom med Lovisa.
Han skakade vett i skallen, tog något att dricka ur sin vattenflaska han hade liggandes i sin väska. Efter slurpen så var det nu mycket för honom att reda ut. Först och främst, “skrattade” han åt hennes antydande om att vara lesbisk. “Jasså.” fick han ur sig. Hon tittade väntandes på honom i hopp om att kunna lösa gåtan vem det möjligen kunde vara.
“Konrad, från sjuan.” han gled ut sin hand lite snyggt i hopp om ett moget handslag. Lovisa svarade hans handslag med ett stadigt grepp och flinka fingrar. Hon var duktig på sociala situationer, för hon visade pondus och lyhördhet. Hon upprepade hans ord. “Konrad, från sjuan! Hejsan!”, hon log glatt nu. En riktig solstråle den där...trots höstmörkret utanför fönsterna.
Hon släppte handslaget och gled tillbaka i sitt säte...hon fick vettet i skallen nu. Minnet kom tillbaka till henne. “KONRAD, FRÅN SJUAN!” utbrast hon. ”Från min klass va?” Konrad gjorde en obekväm pistolgest mot henne. “Yep!” och han ångrade genast gesten. Han sjönk ner i en “micro” depression. Han ville inte öppna upp den dumma truten igen. Lovisa brydde sig inte om att svara gesten men ett fniss trädde oväntat fram. Konrad log för sig själv, och “micro” depressionen var över. Nu kom han på det. “Astma!”, “Jag visste inte att du hade astma!?” Hon rodnade lite. “Inget som har stört mig så värst den senaste tiden. Det var möjligen i sjuan då, när jag kände att det var trist att inte kunna vara med på gympan.” Konrad, “Ja! Det var därför man tillslut nästan aldrig såg dig något mer på lektionen, synd.” “Jag var tvungen att ta prover då, hos läkaren.” sa hon. “Jaha” svarade han.
En tystnad uppstod och hon började rota i sin väska, efter något...Konrad försökte återgå till sin spellista, och tänkte lite svagt på Lovisa. Han kände att de inte hade pratat färdigt, och att den jobbiga tystnad som hade uppstått störde honom, rejält faktiskt. Han kunde inte lyssna på sin musik längre, han var intresserad av henne. Hon rafsade högljutt i sin väska efter någonting...så Konrad spärrade upp ögonen igen och ville fråga henne vad hon letade efter. Men han hejdade sig att fråga då han undrade själv just varför han behövde få reda på det för. Hon tömde väskan i sätet bredvid sig och råkade tappa ut en sak på golvet...hon suckade djupt och Konrad såg saken rulla iväg framför dem. Han tog till vänligheten inom sig och svarade hennes suck. “Jag hämtar den, sitt kvar!” Konrad reste sig och hämtade en deodorant, ganska avlång kapsel. Konrad gick fram till hennes säte och övergav sig plast-tuben, den var rätt hal kände han. Hon tog emot den lite generande. Konrad log och återvände till sitt säte. Hon rotade ihop sina saker ner i väskan igen och tackade honom därpå. “Tack Konrad!” “Hittade du vad du sökte efter?” Hon visade upp honom deo-tuben. Konrad kände en viss känsla av bekräftelse. Han kände sig vagt som en hjälte, djärv till och med och han hade räddat sin prinsessa från draken.
Men tillbaka till verkligheten.
Tystnaden uppstod igen och Konrad tittade mot Lovisas håll, med en sorts saknad av både beröring och bekräftelse. Han sneglade ner på hennes tilltufsade kappa. Hon låg med huvudet mot fönstret och såg lite små-deppig ut, Konrad fick en en rad känslor rusandes genom sin kropp när han såg på henne, hon kändes sårbar, liksom undergiven. Han droppade ner blicken till sitt skrev och märkte att hans skrev började växa fram. En enorm pinsamhet drogs över honom som en dyster skugga, då hans penis började utveckla ett stånd. Han försökte gömma det med sin väska och placerade den i knäet. Han återvände blicken till Lovisa, hastigt. Nu tittade han på hennes lår och kände, att mellan benen på honom, där hade gruvan börjat starta upp för dagen, det var dags att börja borra.
Bussen gled in i en upplyst tunnel och avslöjade då för Lovisa att Konrad glodde på hennes lår, genom en tydlig spegelbild. Först kände hon sig iakttagen och irriterad…”ännu ett äckel”, men hon var samtidigt intresserad av vad som verkligen hände. Hon såg att han hade väskan i famnen, i knäet och såg ut som om han skulle lämna bussen, för att hans hållplats var inom räckhåll. Så hon vände hastigt blicken mot honom och mötte hans trans. Han såg helt onåbar ut i några sekunder och hon frågade Konrad om han skulle gå av. “Är det din hållplats nu?” Konrad, släpptes fri ifrån sin trans, och svarade “Nej det är…” han tittade på nummerskylten, “Det är ungefär halvvägs!”, “Bor du kvar i Östhammar? Frågade hon. “Jajamen!” svarade han. Hon svarade hastigt, “Jag bor i Sjölund!”.
Bussen lämnar tunneln och det blir mörkt utanför igen, lite mysigare stämning. Områdena var inte långt ifrån varandra och Konrad frågade “Men hade du inte flyttat ifrån Östhammar-trakten?” “Jo det hade jag, fast vi flyttade i min familj två gånger, det blev en gång från Östhammar och senare flyttade vi tillbaka till trakten. Fast vi ska snart flytta igen, men datumet är inte bestämt.” Konrad låtsades tycka det lät jobbigt, han hade fortfarande våta drömmar om henne och torde sig inte störas av hennes rätt så ointressanta prat. “Låter jobbigt.” Tystnaden kom tillbaka.
Fast, nu var Lovisa lite intresserad av att få bekräftelse hon med, och frågade Konrad “Vad gör du nuförtiden?” Konrad vaknade till liv, han skulle minsann få lite bekräftelse han också. “Jag studerar rådgivning i ekonomiprogrammet, typ.” “Jaha!” Hon tänkte fråga vidare, men Konrad han att komma ikapp henne i frågandet “Vad sysslar du med nuförtiden?” “Jag extraknäcker som servitris på en restaurang. Det går rätt så bra faktiskt! Kan bli en anställning där!”. Konrad var mer road av den här konversationen, “Det glädjer mig! Tar du hand om kunderna väl? Ger du dem vad de behöver om de frågar om det?” “Ja det går bra som sagt. Vad menar du nu?” frågar hon fundersamt. Konrad vet inte vad han ska svara först, men han skojar till det då han verkligen känner för att ta det här längre, minutvis snabbare. En hisspresentation för att hinna med så mycket som möjligt av henne.
“Ehm. Har det varit någon kund som har frågat dig om ditt nummer?” Lovisa ser pusslande ut...var vill Konrad ta den här diskussionen? “Ehm. ah det har hänt alldeles för ofta. Haha!” hon fortsätter, “Jag tror att det är för att jag är så bra på att socialisera med andra!” Konrad kan relatera, “Det är ju för att du är bra på att sälja troligtvis!” “Ah det också...såklart!” svarar hon.” En ny sorts tystnad uppstår, fast med en annan energi i luften.
Konrad frågar henne om hon kan sälja på honom någonting. “Sälj mig någonting! Försök med att sälja mig någonting jag behöver men inte vet om än!” Lovisa frågar “Okej, vad vill du ha?” Konrad rätar till frågan, “Nej, det är inte VAD jag vill ha, det är vad jag SKULLE vilja ha, utan att veta om det än! Ett säljtips är ju att man ska kunna känna av kundens begär och kunna sälja en känsla genom produkten!” Lovisa ler och tänker efter. “Får det vara något vågat?” Konrad svarar med spänning “Ah det får vara precis vad som helst!” Lovisa plockar fram sin deo-burk. Vad kan hon ha hittat på funderar Konrad över...bulan i skrevet har precis lagt sig, så nu är han bara djupt intresserad av vad hon har att säga.
Hon läser snabbt innantill på flaskan och sen så försöker hon, “Framför dig har du en produkt jag bara älskar att använda, man luktar gott om man använder den på rätt sätt…” Konrad avbryter då han misstolkar ett av orden. “Förlåt, men sa du ETT sätt? “RÄTT sätt, sa jag”, svarar Lovisa. Bussen stannar och släpper av de sista passagerarna i fram och kör iväg från stationen. Lovisa tittar omkring sig, senare på Konrad…”Är du singel?” Konrad rodnar till och undrar ännu en gång var allt kommer ifrån, pratar han med två olika personer eller? “Vad nu?” Får han ur sig. “Ja, det är jag, är du?” “Kanske” säger hon och flirtar med ett leende. Vad var detta påväg nu undrade Konrad för sig själv. Han lägger ifrån sig väskan och hoppar in i sitt säte till fönsterplatsen igen. Han gör sig bekvämare. “Vadå vill du sitta här med mig eller?” Lovisa ler nu, och frågar om han vill köpa hennes produkt. “Vill du ha varan?” “Ehm. din pitch var inge vidare, då du bara bröt upp mitt i.” Svarar Konrad. Hon tittar på honom och frågar honom vad han känner om en förhandsvisning, Konrad fattar ingenting just nu. Lovisa svarar “Låt mig pitcha iden lite mera visuellt, varan du bara måste ha kan även ge mig den njutning jag förtjänar.” Konrad fattar fortfarande inte, men känner att ståndet växer i skrevet igen på honom.
Hon lägger ned väskan nedanför sig på golvet och knäpper upp kappan. Hon lyfter upp ena benet på sätet längst med botten av stolsryggen, andra benet ligger lite obekvämt ovanpå hennes väska. Konrad ser nu in mellan hennes ljumskar och vittnar hennes trosor. Innanför kappan i övrigt ser vi en röd topp, en svart skinnkjol och ett smyckes-halsband om halsen. Konrad känner sig obekväm då han sitter dåligt till med skrevet och han speglar hennes vinkel också...han fumlar med benen, då han är nästan 20 cm längre än henne, så får han inte plats så väl, så han låter en del av benet hänga utanför stolsraden.
Hon greppar tag i deo-tuben och för den hastigt mot hennes underliv, och gnider den sakta mot sig, skrapandes på ytan av hennes blygdläppar. Hon gnyr förtvivlat och sen av lättnad. Konrad tar och smeker sig lite lätt över sitt skrev, han blir hårdare och hårdare. Lovisa svarar, “Burken är tom, men jag brukar använda den när jag inte har något annat att leka med ombord.” “Den kan få mig att njuta så pass att jag kommer...hon viker undan trosorna och särar mer på benen och försöker att trycka in den mellan blygdläpparna. Konrad håller på att spricka av åtrå. Det går lite för fort fram för honom, och det innebär att han kommer i brallorna sina. Hon skrattar till och ett strängt vrål från fronten av bussen skrämmer vettet ur båda. De avstannar hela proceduren.
Chauffören “Jag ber er att stiga av denna buss med omedelbar verkan eller så ringer jag till ordningsvakten! Det där betendet på min buss är INTE OKEJ…” Lovisa och Konrad båda rodnar, är livrädda och skäms rejält samtidigt som det INTE vet vad detta handlar om…”Jag pratar med er två ungdomar där bak” ryter han till strängt, de tittar upp ovanför de höga sätena och Lovisa ser övervakningskameran. Konrad ser busschauffören ståendes längst fram och tittar strängt på dem...bussen har alltså stannat mitt ute vid en tom busshållplats, mitt ute i skogen.
Både Lovisa och Konrad motstrider nu chauffören och ber honom köra, men det gör han inte! “Jävla fitt-chaufför!” Tvingar Lovisa sig själv att säga. Konrad håller med, och säger åt chauffören att han ska klaga hos diskrimineringsombudsmannen. “Jag ber Arriva att riva hela jävla lokaltrafiken, för så här beter man sig inte. Ser du damen här?! Hon är fanimej phenomenal när det kommer till service! Så fuck off!” De båda stiger av bussen, och Lovisa spottar på golvet och dörrarna stängs. Hon ser sin väska kvar på golvet! Och uttrycker sig “Fitta! Väskan!” Bussen lämnar hastigt hållplatsen och försvinner iväg i mörkret…
Höst-kvällen är ljum som tur är, och Lovisa och Konrad ser en busskur i trä. De båda tittar på varandra och bryter ut i ett spontant hångel...de är mer kåta än oroade över situationen. Det färdas mot kuren och hamnar på bänken. Månskenet lyser upp området sisådär, och de färdas in i kuren och Konrad faller ner på bänken, han drar av sig väskan och knäpper upp brallorna. Han drar ut kuken, som är hård nu, medelstor men färdigutvecklad och halvrakad. Lovisa drar av sina trosor och kastar upp dem på sidan av bänken där Konrad sitter. Han blickar dem och sedan hur Lovisa drar upp kjolen upp över midjan, drar åt kappan och med bältet till kappan drar åt och knyter fast alla plaggen. Hon lyfter nu upp Kappans hängande sektion och visar sitt sköte, välrakad. Konrad tar henne i hand men vänder på henne så att hon putar med rumpan mot honom, han drar på sig en kondom han har i sin väska och drar ner Lovisas bak i sitt knä...de båda rättar till kuken mot blygdläpparna och låter den träda in med fart. Lovisa skriker till.
Ljudet får några fåglar att flyga iväg i månskenet och vi får se på distans att det händer grejer i kuren. Inne i kuren, studsar Lovisa nu hetsigt på Konrads dase i samma motion som på en hoppboll. Konrad väsnas och stönar, lite ont gör det, varje gång han når roten av hennes vagina i den farten. Hon låter dock ännu mera med högljudda flåsningar, som om hennes liv hängde på det. Hon lite halvt casual frågar honom “När kommer nästa buss?” Konrad skojar glatt med henne “Förhoppningsvis innan jag!” De båda skrattar ljuvligt med varandra.
Hon hoppar av honom snabbt och använder inhalatorn. “Är du okej?” Frågar Konrad lätt oroligt. Lovisa nickar. “Vi tar det lite lugnare, kom!” säger hon och drar upp kappan över midjan och säger…”äh...vafan!” hon drar upp knuten och drar av sig kappan, och kjolen samt toppen...under den tar hon av sin vita bh och särar på skinkorna. “vart var vi?” livar hon upp stämningen med. Konrad reser sig och ställer sig bakom henne. “här var vi.” han trycker sakta in kuken mellan blygdläpparna och vidrör klitoris med spetsen av ollonet. Den leker med knappen med lätt stötande impulser. Lovisa stönar lätt. Andetagen hos henne har blivit lugnare och mjukare, fylligare liksom. Konrad greppar veken långt ner med fingrarna och börjar daska blygdläpparna rätt hårt. Lovisa börjar njuta allt mer. Konrad drar ner sina brallor till skorna samt kallingarna och stöter in i hennes hallongrotta. Hon börjar stöta ifrån honom och även fast han gillar det så ber han henne att sluta. “Lugna dig Lovisa, jag vet att du vill. Men vi vill inte riskera din hälsa.” Hon hyperventilerar. Hon stönar fram “Kom i mig, Konrad. Bara gör det.” Konrad smiskar henne på rumpan och säger bestämt “Inte än!”, han fortsätter och hon börjar hosta till lite med oregelbundenhet. Konrad drar ut den och drar ner hennes kläder på marken, gör en filt av dem och ber henne ställa sig på alla fyra på marken över dem.
Hon tar en ny dos med inhalatorn. Konrad reagerar “Ta inte för mycket av det där!”
Medans hon ställer sig på alla fyra och drar av sig stövlarna så kollar Konrad snabbt busstiderna...ingen ska komma och störa deras lek nu inte. “tabellen säger om 2 timmar.” Lovisa nu på alla fyra undrar vad som ska hända. “Har du något medel på dig?” “Vadå för medel” frågar hon. “glid?” “ärru torr?” han tittar i hennes fickor och hittar ett läppsyl… han tänker för sig själv du är inte dum du Konrad. Hon undrar. “Vad ska du med läppsylet till?” “Titta här!” han går upp bakom henne och skruvar upp skaftet på dosan och målar in hennes anushål med det. Hon stönar till. “Aha. Du tänker så…” hon blir fälld mot marken och han lägger hennes huvud mot väskan som han har stoppat in under en del av plaggen. Han sätter upp en fot på bänken, riktar veken och trycker in den i hennes anal. Han är försiktig med henne och börjar senare öka takten. Ett par ljuskäglor dyker upp i trakten, en bil. Den kommer susande förbi dem. Troligen någon fartgalning, för det gick fort. De blir skrämda och Konrad snubblar över Lovisa. Hon skrattar och Konrad reser sig generat upp.
Lovisa frågar finurligt igen “Var var vi någonstans" med ett leende på läpparna. Konrad sänker sig ned till hennes nivå och slår en henne lätt över kinden, för att väcka henne lite mer. “Nu kör vi vidare!” Hon blir smått chockad Konrad ler och tar av sig ena skon och placerar sin fot över Lovisas kind, hon blir först chockad och sen så diggar hon det. Han trycker ned hennes huvud mot marken lite lätt. Det ser obekvämt ut, men Lovisa ser ut att gilla det. “Vad sa du nu igen Lovisa? Frågar han bestämt henne...hon svara svagt, lite osäkert. “Vart var vi?” Konrad svarar “Just det, det var hit vi skulle!” Han smäller till hennes skinka och sen så doppar han sig igen i hennes rövhål. Hon skriker av upphetsning och gnider klittan med sin fria hand i högt tempo. Konrad försöker balansera sig och samtidigt öka farten, tills han väljer att dra ur den, hoppa ner vid hennes sida och tilta hennes kropp i skedande, liggandes position. Han trycker in den i anuset igen medans både hon och han brottas med fingrarna om vem som ska få ta henne på klitoris.
Han får henne att fontänspruta ut på marken, säkert en meter bort. Hon gnyr och han drar upp henne över sig, med lemen fortfarande uppe i hennes bakficka. Han håller i båda hennes lår så att knäna hennes hänger i luften och stöter så hårt han kan i den förutsatta vinkeln. Hennes hår faller ner över honom och han chippar efter andan, Lovisa ser det, “är något fel?” han stönar fram “Håret är i vägen, får ingen luft. Hon drar upp inhalatorn och sprejar i hans mun och sedan i sin mun. De fortsätter, tills hon lutar sig framåt och säger “vänta, jag tar bara ett stadigare grepp med fötterna. Hon gränslar honom hukandes, hon lutar sig tillbaka och han maler på i hennes anus. Det har vid det här laget domnat bort en del. Hon suckar lite. “Jag känner inget i röven mer, det ömmar mest.” Konrad blir halvt missnöjd och slutar akten med att ställa sig upp. Hon sitter på knä och han kör in kuken mellan läpparna på henne. Han tar ett stadigt tag om hennes hår och bultar i henne. Hon hjälper till med rytmiken och han släpper taget om sina lustar. Saften tränger sig in i munnen, men glider ut vid mungiporna. Hon sväljer lite och senare är det över.
Ett litet tidshopp och de är ombord på bussen, hon är helt tillrufsad och han är svettig. Ett äldre par byter plats till längre fram i bussen. Konrad sitter som en statyett och Lovisa känner på hans bula igen. Han är tillfredsställd. Men är hon?
Fortsättning följer…om ni suktar efter en serie...för då fördjupar jag mig gärna i de här karaktärerna.
Radam
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Ett stop på vägen. | Age play | 1.6 | 30/10-17 |
| Dominerande Andetag | Age play | 2.0 | 30/10-17 |
| Ett stop på vägen. | Age play | 1.3 | 24/10-17 |
| Min första gång | Första gången | 1.9 | 10/10-17 |
