Bortburen i månens sken

---

---

Det var en sen lördagskväll på väg att övergå i natt. Jag halvlåg i sängen iförd T-shirt och mjukisbyxor och läste Stephen Kings End of Watch, som snabbt visat sig vara lika bra och ruskig som Kings tidigare böcker. Vardagsrumsfönstret vette mot ett skogsparti och jag hade därför låtit persiennerna förbli uppfällda, trots att min mamma varnat mig för att jag kunde utsätta mig för perversa fönstertittares lustfyllda blickar. Men fullmånen sken så vackert på himlen och jag ville inte stänga den ute. Och vad eventuella fönstertittare anbelangade så fann jag tanken på att en okänd, kåt man tittade på mig med begär från den mörka skogen riktigt upphetsande. Klockan närmade sig midnatt och jag beslutade mig för att spara resten av boken till i morgon kväll. Så jag spatserade till badrummet där jag borstade tänderna, lade på nattkräm och borstade ut håret.

Sedan tog jag av mig byxorna och tröjan och drog på mig nattlinnet. Det var svart och syndigt sexigt. Så jag offrade några ögonblick på att kråma mig framför badrumsspegeln innan jag lade mig. Jag tyckte om det jag såg, en ung kvinna ca 175 cm lång, med långt, ljusbrunt hår, gröna ögon, små men fasta bröst och långa, slanka ben. Visst såg tilltalande ut i nattlinnet? Synd att det inte fanns en man här som kunde se mig, bli överväldigad av lust och bära in mig till sängen och ta mig. Nåväl, det fick jag fixa en annan kväll. Jag har vissa preferenser när det kommer till karlar. De ska vara stora, starka, brutala och liderliga, oförmögna att kontrollera sin lust efter att knulla mig. Nu vill jag inte ge sken av att jag vill bli våldtagen men när det gäller sex vill jag bli "carried away", förlora all kontroll och vara helt utlämnad åt min älskares passion. Jag gick ut i vardagsrummet och ställde mig vid fönstret, vars persienner fortfarande var uppfyllda. Jag undrade om det fanns någon därute som tittade på mig, suktade efter mig. Bara tanken på denna möjlighet gjorde mig lite våt mellan benen. Men det var förstås bara fantasier. Det var visserligen fortfarande 18 grader varmt ute trots att det var september och midnatt men det var knappast troligt att någon tålmodigt skulle stå och vänta i timmar i skogen för att kanske få se mig i nattlinne.

Så jag lade mig, med fönstret på glänt.

Jag visste inte hur länge jag sovit men när jag vaknade sken fullmånen fortfarande in genom fönstret, men dess ljus blockerades av en stor, svart skepnad. Jag satte mig tvärt upp samtidigt som jag flämtade till. Jag drömmer, tänkte jag. Men det kändes så verkligt. Synen var inte det enda sinne som med obarmhärtig skärpa varskodde om varelsens närvaro, en mustig, skarp lukt kom in i rummet och stack mig i näsan. Varelsen sköt upp fönstret och klättrade vigt in. Nu såg jag var det var för någonting. Ansiktet var hårbevuxet och i stället för näsa hade han en karakteristisk utskjutande nos – det var ett varghuvud. Kroppen var helt pälsklädd och jag kunde se de kraftiga musklerna spela under pälsen i månskenet. Han var drygt två meter lång men gick framåtböjd. Händerna var abnormt stora men såg relativt mänskliga ut. Det var en varulv. Jag satt kvar i sängen, stel av fasa. I en enda hastig rörelse klev han fram till sängen, grep tag i mig och lyfte upp mig ur sängen. Jag förmådde knappt röra mig, det enda motstånd jag var i stånd att göra var att sparka kraftlöst med benen i luften. Så hoppade han ut genom fönstret med mig i famnen, slängde mig över axeln så att han fick händerna fria att klättra med. Han klättrade upp på taket och väl där återtog han sitt tidigare famntag. Varelsen bar mig i famnen likt en brudgum som bar sin brud över tröskeln.
Hans omänskligt starka fingrar grävde sig in i mina lår. Att känna denna rent djuriska styrka mot min bara hud fick mig att ge upp varje tanke på att försöka göra mig fri. Hjälplös bars jag bort i natten av den lurviga besten. Vi kom fram till takets kant. Han tog ett språng rakt ut i luften, med mig i armarna. Jag hörde mig själv skrika gällt medan vinden ven i öronen. Skräcken fick mig att gripa tag i min kidnappare, lägga händerna runt hans lurviga nacke och jag begravde ansiktet i hans hårbevuxna bröst. Vi landade på grannhusets tak med en tung duns och mitt skrik klipptes tvärt av när jag tappade luften. Men det hårda nedslaget skakade tydligen inte ens om varelsen som bar mig för han satte omedelbart iväg över taket. Jag öppnade ögonen igen och mötte omedelbart varelsens blick. Och det jag såg i hans ögon var inte raseri utan sjudande lust. I det ögonblicket förstod jag, blev säker på att avsikten med att föra bort mig var att knulla mig och det riktigt hårt, inte att slita mig i stycken och äta upp mig. Varelsen hoppade ner från taket och jag skrek återigen gällt. Han landade på marken och stöten borde ha knäckt varje ben i hans kropp men han gläfste inte ens till. Men kraften i nedslaget fortplantade sig till min kropp och fick mig återigen att tappa luften så att skriket övergick till ett stön av smärta. Sedan sprang han till skogs, med mig i ett fast, bestämt grepp runt låren och veka livet. Jag vet inte hur länge han sprang men när han till sist stannade hade vi kommit djupt in i skogen. Månen sken fortfarande på himlen och dess ljus bäddade in skogen i ett överjordiskt skimmer. Jag klamrade mig fortfarande fast med händerna runt varulvens nacke och andades flämtande, paralyserad inte bara av fasa utan också av sinnessjuk åtrå och förväntan. Varelsen skulle ta mig, erövra mig sexuellt så som han redan erövrat mig fysiskt och jag kunde inte göra något för att stoppa honom. Det var otroligt upphetsande och jag kände hur mina spända lårmuskler slappnade av. Han skulle inte behöva ta mig med våld.
"Knulla mig men gör mig inte illa", bad jag viskande. Varelsen grymtade till svar och lade ner mig på marken, överraskande försiktigt och ömsint med tanke på hur han burit på mig. Jag satte mig på knäna och försökte se så undergiven ut som möjligt, vilket var lätt under dessa omständigheter. Varelsen betraktade mig under några ögonblick och eftersom jag inte var säker på att budskapet om min totala underkastelse var tydligt nog ställde jag mig på alla fyra och vände stjärten uppåt, mot honom. Nu förstod han äntligen att jag kapitulerat villkorslöst. Han grep i mitt nattlinne och slet sönder det med sina kloförsedda fingrar. Sedan gjorde han samma sak med mina trosor. Jag skrek till, mer av upphetsning än av skräck, och jag insåg förstås att jag skulle bli knullad som jag aldrig blivit knullad förr. Frågan var bara om jag skulle överleva. Just nu kändes det inte som om det spelade någon roll.

Varulven morrade, inte av ilska utan av lust förmodade och hoppades jag, och så grep han tag i mina lår för att sära på dem ytterligare. Jag sneglade försiktigt bakåt och när jag då för första gången fick syn på hans uppresta lem gnydde jag till ty den var enorm. Så stor att den borde slita sönder mitt underliv. Han kom närmare, lutade sig över mig och som det anstod en varelse med ett sådant utseende skred han direkt till verket. Han stötte in i mig med våldsam kraft och jag skrek till, mest av lust men också av en hel del smärta. Men min slida var lyckligtvis tillräckligt vid och djup för att kunna ta emot honom och den slöt sig girigt kring den enorma lemmen. Och jag var våt och redo. Han drog sig ut och så in igen, än våldsammare än förra gången. Mitt underliv tycktes pulsera och jag stönade, överväldigad av varelsens kraftfulla inträngande. Det verkade som han nådde ända upp till livmodern. Jag såg upp mot månen och insåg vagt att det enda sättet att handskas med denna maskulina urkraft var att möta den med min feminina dito. Jag skulle ge vargmannen ett skjut han aldrig skulle glömma. När han stötte in i mig för tredje gången gick det för mig, det gick för mig i en vansinnig, sinnesuppslitande orgasm som fick det att kännas som om den nedre delen av kroppen blivit en vulkan. Jag skrek och mitt gälla skri ackompanjerades av bestens rytande. Igen och igen trängde den väldige pitten in i mig och det gick för mig, igen och igen och snart hade jag glömt bort både tid och rum. När det så till sist gick för besten kändes det som om någon kört in en högtrycksslang i min vagina och vridit om för fullt. Jag kände hur slidan fylldes av den kladdiga gelén som vargmannen sprutade ut. Mitt underliv pulserade rytmiskt och kletet rann ner längs låren. Jag hörde besten gläfsa till innan jag svimmade av.

Jag hörde mig själv stöna och tänkte: vilken vansinnig dröm. Solljuset retade mina ögon och jag öppnade dem, förargad över att jag glömt fälla ner rullgardinen. Jag såg träd och ljuset som väckt mig filtrerades genom lövverket. Jag låg på marken. Utomhus. Och jag var helt naken på underkroppen. Det kändes ömt och kladdigt mellan benen. Jag såg mig skräckslaget omkring och jämte mig låg en naken man, eller snarare en pojke för han kunde inte ha varit mer än högst 16-17 år. Hans hår var blont med ett mjukt, känsligt ansikte som gick ihop med den taniga kroppen. Han var mindre till växten än vad jag själv var. Pojken saknade helt kroppsbehåring men hans ögonbryn var sammanvuxna och mitt på bröstet hade han ett stort, blodrött födelsemärke. Jag reste mig upp och såg på pojken en lång stund. En meter bort låg ett stycke, sönderslitet vitt tyg. Det var mina trosor. Jag satte mig ner på huk och skakade mannen försiktigt. Han slog upp ögonen och när han fick syn på mig ryckte han till och började krypa undan, med skräcken lysande ur de blå ögonen.
"D-du v-vet... v-vad jag är", viskade jag.
Jag kramade lugnande hans axel och så kysste jag honom på munnen.
"Ja, jag vet och jag kommer att vänta på dig till nästa fullmåne", svarade jag. Så tog jag hans hand och hjälpte honom upp. Och så vandrade vi ut ut skogen, hand i hand, i morgonljuset.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Bortburen i månens sken	Kinky	3.6	14/9-17
Mötet i havet	Kinky	3.9	4/6-17

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.