Mimmi njöt av oss

---

---

Kenneth banade väg mellan borden med Anette tätt efter sig. Han höll sin högra hand med fingrarna lätt böjda, och hon krokade fast sig i hans hand med två fingrar. Kenneth hittade en glugg i trängseln framför bardisken. Han drog fram Anette till sin högra sida och nickade åt bartendern.
- Ett ögonblick. Jag ska bara servera damerna, förklarade den stressade killen bakom disken och fyllde upp det andra av tre glas..
Kenneth sneglade mot "damerna". Det var en trio i 25-30-årsåldern, gamla kompisar, arbetskamrater eller något sådant. En blondin, men av ögonbrynen och hårbotten att döma knappast äkta. Hon hade fylliga läppar, stora öppna ögon och var klädd i tajta jeans som knappast avslöjade den riktiga figuren. En lätt rundad stuss och fylliga lår som stramade åt jeansen både inåt och utåt strax nedanför grenen var vad de annonserade. Vad de inte visade var hur fylliga låren och stussen egentligen var. Blondinen var lätt sminkad, mindre skulle kanske gjort henne blek, mer skulle definitivt ha gett ett utseende som förde tankarna till en betaltjänst. Hennes vida tröja, något nummer för stor, gav kvinnan sken av att vara en okomplicerad helylletjej.
Blondinen stod i mitten. Till vänster om henne, längst bort från Kenneth, stod den raka motsatsen, en hårdsminkad brunett i skinnbyxor och med en djupt urringad svart blus. Hårt markerade ögon, mörkt läppstift och en ögonskugga där bara hälften hade varit nog. Kroppen var mager, byxorna tajta och den lilla bysten upptryckt för att göra sken av något den inte var. Hon gjorde allt för att dominera sin omgivning med sin gälla röst.
Kvinnan till höger var också hon brunett. Normal kroppsbyggnad med smala, mörka ögon. En svart klänning som räckte till strax nedanför knäna. En djup urringning doldes delvis av en midjekort svart jacka.
Den vänstra ägnade sig åt referat av männen på krogen. Alla inom fem meter kunde höra att en riktig karl ska ha muskler i överflöd, och för att vinna hennes gillande var det generositet som gällde. Det ska bjudas på drinkar, och i förlängningen på smycken, resor och ett leverne långt bortom medelsvenssons. Några få män slog lovar runt brunetten, men vågade sig inte in i närstrid. Utom en, som gick på så snabbt att han aldrig kan ha hört hennes önskelista läsas upp. Spenslig som han var, fick killen ett snabbt ögonkast som svar på sitt försök att få igång en konversation. Ögonkastet räckte för brunetten, hon behövde inte se mer:
- Äh, dra va!
Det gjorde han. Snabbt in i mängden och på ett ögonblick borta ur både brunettens och Kenneths åsyn.
Överlägset gestikulerande liknade "skinnbyxan" den brända killen vid ett spjälstaket inför sina väninnor. Blondinen log försiktigt, den andra brunetten inte alls.
Kenneth vände tillbaka huvudet mot Anette, som smuttade försiktigt på sitt glas vin. Han betalade bartendern, lyfte sitt glas, nickade åt henne och tog en rejäl klunk.
Ölen var ljus, kall och rejält kolsyrad. En typisk krogen-stor-stark.
- Härligt, sa han, med en kall pilsner i värmen. Det går ju knappt att andas härinne.
- Nej, det var mysigare på rummet, sa Anette, tittade ner i golvet och fnissade.
Kenneth vispade runt med handen i byxfickan och fyllde i:
- Ja, det är klart. Men ibland blir det varmt även med luftkonditionering.
Den klänningsklädda brunetten vände sig om:
Hörde jag "luftkonditionering"? Har ni luftkonditionering hemma? Gu, va skönt det måste vara i den här värmen!
Kenneth och Anette tittade upp. Anette tog till orda först:
- Nej, om det vore så väl. Hemma får vi lida av värmen som de flesta andra. Men i natt skämmer vi bort oss med hotell. Och där är det så svalt och skönt.
- Gu, va härligt. Så ni är inte från stan...
- Nej, vi hälsar på en gammal släkting som fyller år. Men tanten är så gammal att vi inte vill belasta henne med nattgäster. Därför tog vi in här på hotellet.
Brunetten vände huvudet åter mot sina kamrater och sa något. Så tog hon sitt glas, en drink av något slag, i handen och flyttade det närmare Kenneth och Anette och vred sig mot dem.
- Får jag gissa? Ni är från Värmland, va?
Ingen ovanlig kommentar för paret. Särskilt inte på platser utanför de stora skogarna.
- Ja, det hörs förstås - urskogsmänniskor, skrattade Anette. Han har just dragit mig i håret ner till baren. Och sedan ska vi tillbaka till vår svala grotta.
- Nej, jag tycker att det är charmigt. Var där bor ni?
- Karlstad.
- Och ni klagar på värmen. Där lyser ju alltid solen. Är det inte så?
- Jovisst!
- Jag är faktiskt född i Värmland. Jag kände det hemtamt när jag hörde er prata. Det var därför jag frågade. Jag hoppas att jag inte störde. Ni kanske vill vara för er själva?
Brunetten tog tag med händerna i sin jacka och fladdrade med den för att släppa in friskare luft mot urringningen.
- Nej, du störde inte. Om vi ville vara ensamma så skulle vi ha stannat på rummet, förklarade Kenneth och blinkade åt Anette. Hon sparkade till honom lätt på benet.
- Ja, det är klart. Jag vill så gärna prata om mina gamla hemtrakter. Jag är från västra delarna, men flyttade hit när jag var tio...
Kvinnan gjorde en paus och granskade duon mitt emot sig för att se reaktionen. Den tycktes vara instämmande, så hon fortsatte:
- Kan vi inte sätta oss någonstans? Jag är trött på att stå här.
- Jag också, intygade Anette. Tänk vad skönt det vore att vara i svalkan på rummet nu!
- Grottan?
Brunetten la huvudet på sned och gav dem en syndig blick under ögonbrynet.
- Nej, jag bara skojade. Vi kan väl gå dit... ja, om ni vill förstås?
Kenneth och Anette tittade på varandra. Varför inte?
Brunetten räckte fram handen:
- Jag kanske ska presentera mig. Jag heter Marie, men kalla mig Mimmi - det gör alla andra.
Hon vände sig om till sina väninnor och förklarade sina avsikter.
- Vi ses på måndag, slutade hon.
Den andra brunetten gav Anette och Kenneth en kort, kylig blick nerifrån och upp, vände demonstrativt bort huvudet och rynkade på näsan. Blondinen log och hälsade och slängde en kyss efter Mimmi.
- Ta väl hand om henne. Hon är min bästa kompis!
Jadå, vi ska göra vad vi kan, svarade Kenneth.
Anette tryckte sitt ansikte mot Kenneths öra och kuttrade:
- Jaså, det ska vi? Du ska ingenting! Du har mig, det får räcka.
Kenneth vred sig loss och spände ögonen i henne:
- Vad menar du?
Anette bet sig i underläppen och försökte se oskyldig ut:
- Jag bara skojade! Kom nu!
Anette tog ett stadigt tag i Kenneths hand och banade sig väg efter Mimmi, som fått ett försprång i snirklandet bland bord och mer och mindre stadigt stående människor, som valt ut varje ledigt golvutrymme till perfekta platser för diskussioner. Vi-är-helt-överens-varianterna med huvudena snuddande vid varandra och tydligt sluddrande tal, vi-är-utsedda-till-motpoler-karlarna med knuffar och hot om att kunna krossa den andre bara det vore värt besväret, jag-har-sett-HONOM-kvinnorna runt tjugo med diskret - nåja - pekande fingrar och högljudda fnitter och tomt-stirrande-alldeles-för-mycket-innanför-västen-ensamma-killarna i svarta byxor, skjorta och svart skinnväst i gungande stil med hakan mot bröstet och den meningslösa kampen mot en trilskande hjärna i deras tafatta försök att fästa blicken på något, vad som helst bara det är ett hål och av det andra könet. Krogens mångfald, de många spännande mötena, dem man kan lära känna även om ingen av dem minns mötet nästa dag när gårdagens blixtrande terminologi summeras som ett töcken begravt någonstans under huvudvärk, yrsel och en smak i munnen som för tankarna till allt annat än resekatalogernas paradisiska platser.
Mimmi väntade in paret i foajén.
- Ni får nog visa vägen. Jag har aldrig bott på hotellet.
- Jaså, inte, sa Anette och låtsades se chockad ut. Fast du bor i staden?
- Ja, tänk så mycket man missat.
De två stötte huvudena mot varandra och skrattade högt åt sina skämt. Kenneth svängde in bakom dem och lät Anette visa vägen till hissen mot fjärde våningen. Väl framme vid rumsdörren gled han snabbt förbi dem och tryckte in kortet i dörrlåset, som knäppte till när det öppnades.
- Varsågoda, stig på in i svalkan!
- Gu, va skönt, stönade Mimmi och trippade in med små korta, snabba steg. Hon sträckte ut armarna och snurrade ett par varv mitt i rummet, drog av sig jackan och slängde sig ner i en av de två fåtöljerna som stod vid ett litet bord mitt emot dubbelsängens fotände.
- Ja, gu va härligt, betonade hon.
Anette drog av sig sin långärmade tröja och slängde den i den andra stolen. Hon vred av sig skorna och kastade ut dem mot den lilla hallen strax innanför dörren, och lät sig falla raklång på rygg i sängen. Hon fäste blicken mot någon okänd punkt i taket och slog ut armarna mot sängens varmt rödspräckliga överkast.
- Ja, jag håller med. Fy vad jobbig luften var där nere. Rökigt och kvavt. Helst skulle man duscha av sig.
Kenneth stod kvar i hallen och ställde Anettes skor tillrätta innan han drog av sina egna och placerade dem bredvid hennes. Han funderade ett slag på att låta också strumporna glida av, men bestämde sig för att ett par nakna fötter inte är den bästa sidan att visa upp för en okänd människa - speciellt inte som den okända var en kvinna och fötterna tillhörde en man. Kenneth lät blicken dröja kvar, vickade på tårna och vred upp högerfoten så att bredsidans siluett framträdde. Nej, en karlafot är inte det mest graciösa på kroppen, kunde han konstatera. Han lyfte huvudet och ropade till Anette:
- Gör det då! Ingen hindrar dig!
- Nej, vi har en gäst. Det får vänta.
- Jag kan vänta. Hur länge som helst, för här är så skönt att jag skulle kunna bosätta mig på hotellet, förklarade Mimmi.
- Och jag skulle faktiskt inte ha något emot en dusch jag heller.
- Duscha då, det finns flera badlakan. Jag och Kenneth kan använda samma, föreslog Anette.
- Va? nej, jag menade inte så. Nej, nu skäms jag! Det var inte meningen... nej, det kan jag inte göra.
- Kan du väl!
Anette reste sig, gick in i badrummet och hämtade två stora vita badlakan. Hon räckte det ena till Mimmi:
- Nu duschar vi. Flickor har rätt att skämma bort sig. Du först!
- Nej, jag kan inte...
- Du sa att det skulle vara skönt med en dusch. Det tycker jag också. Alltså duschar vi. Det kostar ingen något extra. Ja, förutom Kenneth, då, som får dras med min våta handduk.
- Du menar allvar?
- Javisst!
- Du tycker inte att jag...
- Nej, jag tycker inte att du! Tvärtom, in med dig, du kommer inte att ångra dig!
- Nej, då får du duscha först.
- Okej.
Anette knäppte upp sin klänning och lät den falla till golvet. Kenneth halvlåg tvärs över sängen och följde hennes förberedelser. Nu stod hon i BH, trosor och svarta nylonstrumpor, som skapade en liten valk i midjan, och knäppte av sig sina örhängen. Så lirkade hon nylonstrumpbyxorna över stussen och började kränga dem ner över låren. Anette böjde sig framåt med ryggen mot sängen och lyfte ett ben i taget för att dra dem av sig. Så rätade hon på sig, gick fram till Kenneth och gav honom en våt puss på munnen, plockade upp handduken från sängen och gick in i badrummet med bestämda steg och lätt vickande höfter.
Kenneth följde hennes rörelser med blicken tills dörren stängdes.
Mimmi satt kvar i fåtöljen och såg generad ut.
- Du, det här känns litet pinsamt. Jag känner mig som en fräck liten... ja, jag vet inte vad.
- Äh, det behöver du inte göra. Anette tyckte nog tvärtom, att det vore pinsamt om bara hon får skölja av sig. Och jag har absolut inget emot det.
- Säkert?
- Alldeles säkert!
Mimmi borstade sig över låret med handen och behöll blicken neråt några ögonblick. Så lyfte hon ansiktet igen och sa karskt, som om hon samlat mod de korta ögonblicken:
Okej, jag måste erkänna att det skulle vara underbart att få duscha. Jag känner mig klibbig över hela kroppen!
Så mindes hon någonting och skrattade högt:
- Dessutom är det inte varje dag man duschar i ett stenålderspars grotta!
Kenneth log åt tanken.
Från badrummet hördes hur duschen spottade till några gånger. Ljudet avlöstes av en mjukt fräsande och stänket från golvet.
Anette stod så långt från duschstrålen hon kunde och kände med ena handen på vattnet, som snabbt blev allt varmare. Så sträckte hon in ena armen för att kontrollera om temperaturen var lagom. Hon kände sig nöjd och steg med ett stort kliv in under duschen och lät strålarna träffa henne över bröstet. Anette stod kvar några sekunder och njöt av vattnet som smattrade mjukt mot hennes bröstkorg och rann ner mellan brösten och över magen. Hon böjde nacken bakåt, slöt ögonen och stängde munnen och lät duschen träffa henne i ansiktet. Strålarna masserade ögonlocken, kindbenen, kinderna och läpparna. Hon slappnade av, lät axlarna sjunka och njöt av massagen. Så backade hon sakta undan med överkroppen och lät massagen vandra ner över hakan och halsen. Hon vred sig fram och tillbaka så att vattnet kom åt båda axlarna, bröstkorgen, brösten och ner över magen. Med ena handen lyfte hon ett bröst i taget så att deras undersida blottades för strålarna. Vattnet bildade rännilar nerför magen och in i och runt hårtofsen mellan benen.
Anette följde rännilarna, som inte orkade väta ner busken. Hon sköt fram underlivet så att duschstrålarna träffade den direkt och såg hur den sakta pressades samman av trycket. Till slut hade busken plattats till, med en liten tuppkam på mitten, där vattnet samlades upp och släppte sitt tag om hennes våta kropp och störtade ner mot golvet i en oregelbunden, vandrande stråle. Anette följde strålen med blicken. "Det ser ut som att jag kissar", tänkte hon. "Ja, det gör det, vilken tur att ingen ser mig"!
Hon lyfte ena benet för att ge vattenmassagen tillgång till låret. Lät duschen vandra utifrån knäet och inåt, vred benet så att lårets insida masserades ända upp till ljumsken. Så vände hon sig helt om och böjde sig lätt framåt. Vattnet hamrade vidare på axlarnas baksida och nacken. Huvudet gungade sakta fram och tillbaka och hon njöt i fulla drag av den rysande känslan.
Anette kände hur kroppen slappnade av i den svala duschen. Samtidigt var det en sensuell känsla, en frihet att ohämmat kunna låta vattnet massera kroppens alla delar. Hon kopplade loss duschhandtaget från hållaren och höll munstycket ända in mot huden, så att strålarna inte längre syntes. Så lät hon duschen vandra över kroppen, bak över stjärten, ner över låren, runt mot framsidan, över mage och bröst och ner igen. Ned mot ena ljumsken, upp mot naveln och ner i den andra. Hon särade på benen och fortsatte in mot ljumskarna. Det mjuka vattnet spelade över lårens insidor bakåt mot stjärten och tillbaka över blygden.
En sista dusch av ansiktet och Anette tyckte att det fick räcka. Hon vred av kranen och famlade efter handduken på kroken utanför duschkabinens väggar.
Med handduken virad runt kroppen gick hon ut till de andra två i rummet. Kenneth noterade att handdukens överkant klämde ihop brösten, och nederkanten slutade förföriskt på halva låren, som blänkte av ännu inte torkade vattendroppar.
- Din tur, sa hon till Mimmi - som inte tvekade längre.
- Ja, gu va skönt det ska bli, försäkrade hon och började gå mot badrummet.
- Det är nog litet blött därinne. Lämna klänningen här, tyckte Anette. Karln i huset får blunda.
- Det behövs inte. Jag är inte blyg, slog Mimmi ifrån sig och gled ur klänningen. Ögonblicket senare stod hon i en svart BH som skylde ett par normalstora, litet toppiga bröst, ett par svarta trosor som inte dolde mycket alls av en stjärt med ett tydligt liggande veck på skinkorna, i höjd med ljumskarna. Precis som Anette bar hon svarta nylonstrumpbyxor, som snabbt åkte av.
Kenneth låtsades se ointresserad ut, men sneglade diskret på gästens kropp. Låren var smala, med en glipa emellan även när hon stod med fötter och knän ihop. Kenneth kämpade mellan att se ointresserad ut och en av en brinnande längtan att få studera den halvnakna kvinnans kropp. Mimmi var en formskön kvinna, försedd med den tydliga övergången från midja till höft , de spolformade släta låren, magen med en avskärmade V-form utefter ljumskarna mot skötet, och bystens dolda mystik. Övergången mellan axlar och armar lika mjuk som lårens former och överarmarna kvinnligt släta.
Kenneth fick inte se mer, Mimmi behöll trosor och BH på när hon steg in i badrummet och stängde dörren.
- Nu mår du allt, va!
Kenneth ryckte till och vände huvudet mot Anette, som stod bredbent med händerna i sidorna och stirrade på honom med ett misslyckat försök till sträng min, avslöjad av ett inbakat leende.
- Snuskhummer!
- Jag...
- Jag vet nog vad du tittade på. Är hon vacker?
- Njee...
Kenneth log litet nonchalant, vickade huvudet fram och tillbaka och låtsades vara ointresserad av kvinnan i duschen.
- Jo, hon är vacker. Men jag är vackrare. Eller hur!
Anette böjde sig fram mot Kenneth, förde in ena handen bakom nacken på honom och drog hans huvud uppåt. Så gav hon honom en våt puss igen. Men hon nöjde sig inte med det. Hennes läppar särades och tungan ville leka med hans. Kenneth besvarade kyssen och fattade tag om hennes midja och drog henne sakta mot sig tills hon tappade balansen och föll över honom. Kenneth gled ner över hennes kropp med händerna och lirkade upp handduken över stussen. Han tog ett stadigt tag om hennes skinkor med händerna och tryckte hennes kropp hårt mot sin.
- Du är vackrare. Men varför ta en när jag har båda nakna hos mig just nu?
Kenneth log åt sina ord. Han var verkligen omgiven av två nakna kvinnor. Den ena i direkt kontakt med hans kropp, den andra i badrummet. Kenneth och Anette hörde hur Mimmi rumsterade om i duschen.
- Räcker det inte med mig?
- Två är bättre!
- Skäms, gubbe!
- Jag skäms inte. Jag är upphetsad och vill älska. Här och nu!
Kenneth drog av Anette handduken. Hon försökte tafatt hindra honom, sneglade mot badrumsdörren och viskade:
- Hon kan komma. Skärp dig!
- Nu!
- Sen!
Kenneth vred ner Anette på rygg och tvingade sig in mellan hennes lår.
- Nu!
- Sen!
Han gned sitt underliv mot hennes.
- Snälla, jag vill, jag vill!
- Jag märker det.
Anette svarade på Kenneths rörelser.
- Kör till, sa hon sedan och satte sig upp så gott det gick med stöd av ena armen. Ta av dig kläderna och kom. Skynda dig!
Anette började dra i Kenneths slips, slet bort slipsnålen och sökte med fingrarna efter skjortknapparna. Kenneth blev osäker. Hans invit hade varit mer retfullt än allvarligt menad. Anette hade, tvärt emot vad han väntat sig, hakat på. Han började backa ur:
- Vi kan inte, vi hinner inte!
- Du ville. Kom nu, vi hinner. Och hinner vi inte så får hon väl vänta, tyckte Anette och knäppte upp byxknappen och drog ner gylfen. Hon lirkade sig innanför kalsongerna och kände hans upphetsning.
- Jag ger mig, förkunnade Kenneth. Jag ger mig! Jag skojade bara och vill vänta.
- Nej, du vill älska för att du tänt på Mimmi och för att du blir upphetsad av att hon är i badrummet och kan komma ut när som helst.
I samma ögonblick som Anette sa det, upptäckte båda att duschen slutat strila. Anette föste undan Kenneth och började fnittrande och med stressat ryckiga och fumliga händer stänga hans gylf. Kenneth hjälpte henne och rättade till byxorna. Han letade efter slipsnålen, men när han inte hittade den, slet han av slipsen och knäppte upp skjortkragens knapp. Så satte han sig på sängen igen. Anette rättade till handduken och satte sig bredvid honom.
Mimmi tog god tid på sig. Efter några minuter kom hon ut ur badrummet, med den vita handduken lindad runt sig på samma sätt som Anette hade sin. Hon gick fram och satte sig i fåtöljen och drog upp benen under sig. Kenneth sneglade mot hennes lår och glipan mellan dem och handduken. Han anade vad som fanns innanför, men kunde inte avgöra om han såg något annat än skuggans mörker under handduken.
- Gu va skönt, suckade Mimmi och slängde demonstrativt huvudet bakåt i fåtöljen. Handduken klarade inte av rörelsen. Plötsligt fann Kenneth sig själv stirrande på ett par blottlagda bröst.
- Oh, herregud! Hoppsan! skrattade Mimmi och rättade snabbt till fadäsen. Hon tryckte bestämt in brösten under handduken, reste sig upp och spände om tyget innan hon sjönk ner i fåtöljen igen.
- Grattis karlelände. Nu fick du något att gotta dig åt!
Anette skrattade högt och knuffade till Kenneth i sidan.
- Ja, faktiskt, svarade han, med en bestämd känsla av att kunna ge igen med samma mynt. Du har en vacker byst, Mimmi. Nästan lika vacker som Anettes!
Han fick en ny knuff.
- Snuskhummer. Ni karlar är alltid likadana!
Mimmi rodnade inte, tvärtom såg hon ut att vara road av konversationen:
- Tack för komplimangen. Men jag önskar att jag vore lika vacker som Anette. Jag ser ut som en vandrande tandpetare på mina smala ben. Som du, Anette, jag skulle vilja ha samma kropp som du. Det är alldeles lagom. Inte för mycket och absolut inte så här litet:
Hon sträckte ut sitt ena ben och klatschade till det med handflatan.
Anette slog ifrån sig:
- Äsch, jag är för tjock. Gammal och överviktig.
- Gammal, ja. Du närmar dig faktiskt trettio. Men inte tjock. Det kallas att mogna till kvinna, försäkrade Kenneth.
Han strök med handen över hennes lår. När fingrarna nådde handdukskanten, började han lirka dem in under för att komma längre upp.
- Fy på sig! Vi har gäster.
- Och gästen blir nyfiken, fyllde Mimmi i. Vart ska detta sluta? Man kanske får se något mycket intimt...
Så skrattade hon. Ett nervöst skratt. Och lyfte litet på sig och flyttade över vikten någon centimeter på benen. Satte händerna på låren och drog in axlarna mot halsen. Hennes blick föll undan ner mot golvet.
- Kanske det, sa Kenneth. Gästen kanske hamnar på första parkett.
Anette la sin hand på hans och höll den stilla.
- Det kan inte vara någon trevlig syn. Vi är inga tonåringar längre. Det är inget nöje att se oss vältrande med dallrande fläsk.
- Tja, säg inte det, hördes rösten kvittra i fåtöljen.
Mimmi hade rodnat och skruvade på sig så att benen åkte isär en aning. När Kenneth sänkte blicken mot öppningen mellan badlakanet och låren, rådde det ingen tvekan längre. Han kände hur kroppen ställde krav, samtidigt som händerna började kännas svettiga och andningen blev ryckigt andfådd. En brusande känsla framträdde i huvudet. Han kände sig torr i munnen och talet blev ansträngt. Kenneth försökte slappna av, och det uppstod en paus innan någon sa något. Det blev han som bröt tystnaden:
- Du låter mycket. Men hur tuff är du om det du antyder blir verklighet? Om du verkligen får se något intimt.
- Låt oss älska, här och nu, sa han halvt viskande till Anette och lade snabbt men försiktigt ner henne på rygg. Med sin kroppstyngd över hennes ena kroppshalva, lirkade han snabbt loss handduken och vecklade upp den så att hon låg helt naken på sängen. Kenneth smekte den nakna kroppens ena sida från höften och upp till bröstet, över till det andra och ner över magen. Anette drog ner hans huvud och viskade halvt skrattande, medan hon kramade honom hårt:
- Vi kan inte. Man kan inte göra så här...
Kenneth höjde rösten:
-Mimmi, kan vi göra så här med dig här?
Kvinnan i fåtöljen fnittrade.
- Då gör vi det.
Kvinnan i fåtöljen fnittrade ännu högre.
Tyngden från Kenneths överkropp låste Anettes ena arm. Den andra höll han enkelt bort med sin arm, och med sin fria hand fortsatte han att smeka henne. Handen vandrade och sökte och blev allt mer vågad, utmanade hennes kropp och formades efter hennes kurvor. Hennes skratt avtog, hon låg tyst och stilla några ögonblick, och kramade honom sedan hårdare mot sig. Hennes andning blev tyngre.
- Ni kan göra så, hördes en viskande mjuk röst från fåtöljen. Det är vackert.
Kenneth vek sakta isär låren. Först stretade Anette emot. Sedan släppte hon efter tillräckligt långt för att hans smekningar skulle få spelrum och bli intimare. Anette började dra i skjortan, Kenneth hjälpte till att åla sig ur den. Hon lyfte huvudet och borrade in ansiktet mot hans bröst. Låren gled isär mer och hans hand fortsatte sin upptäcktsfärd. När ett finger nådde hennes ömma punkt, tryckte hon skötet hårt mot hans hand.
Kenneth kutade på ryggen och vred huvudet för att få en blick av kvinnan i stolen vid sängens fotända. Ena handen vilade på magen, den andra på låret. Badlakanet hade tappat sin tajta form och hängde lösare runt hennes kropp. Ögonen var nästan slutna, men de höll hela tiden paret i blickfånget. De mötte inte hans blick, de såg inte ens att mannens ögon beskådade hennes.
Anette sträckte sina händer neråt och knäppte upp byxknappen och drog ner gylfen. Med ett stadigt tag om linningen drog hon hårt neråt för att få av honom plagget. Kenneth hjälpte till med ena handen och drog av byxor och kalsonger i ett svep. Anette knuffade honom av sig så att han hamnade på rygg. Så satte hon sig på honom med ryggen mot hans huvud och fåtöljen och styrde honom rätt.
Kvinnan på Kenneth kände ingen skam längre. Inte heller kvinnan i stolen, hennes ögon var fortfarande halvslutna och andningen kortare, flämtande.
Kenneth masserade Anettes underliv, som slog allt hårdare och allt mer orytmiskt mot hans kropp. Hans begär växte och det sprängde i manligheten. Hon kände rysningarna komma allt tätare, underlivet skickade vågor av vällust genom kroppen. Hon sträckte ut kroppen i en båge bakåt och vred isär benen så långt hon kunde. Extasen stegrades tills hon sjönk ner och pressade sig hårt mot honom. Hennes sköte gnuggade hans underliv och vulvan pressades mot hans hand. Så stelnade hon till några ögonblick. När kramperna avtagit lyfte hon sakta sin kropp och sjönk ner över honom, först långsamt, sedan snabbare. Hon la händerna på hans bröst och svankade ryggen.
Kvinnan i stolen hade sjunkit ner så att hon låg med fötterna stödda mot sänggaveln och knäna brett isär. Ögonen var fortfarande halvslutna, men glansigt fångande det älskande paret. Badlakanet rörde sig. Hennes underliv restes i en båge, armarna spändes och begravdes mellan låren som pressades mot varandra. Så slappnade hon av och slöt ögonen helt.
- Det är du kvar, flämtade Anette. Vill du älska med Mimmi? Mimmi, vill du ha Kenneth? Va, Kenneth, vill du ha henne, stönade hon och red honom allt hårdare. Vill du älska med henne? Skulle du vilja det?
Mimmi öppnade ögonen till hälften och lät låren slappna av och sjunka utåt. Kenneth såg Anettes rygg smalna av mot midjan, för att sedan skjuta utåt igen ner över de breda höfterna. Han såg delningen mellan skinkorna och sig själv försvinna in. Han vred huvudet försiktigt och såg Mimmis toppiga bröst vila mot hennes lilla magbula där hon halvlåg i fåtöljen, och anade hennes underliv under badlakanet, som hängde löst över höfterna. Han kände hur ljumskarna, lårens insidor och organet spändes i en vällustig kramp innan den frigjordes i okontrollerbara pumpande vågor som fyllde Anette.
Hon slog av på takten och vred sig sakta över honom. Han grimaserade när hon kramade det sista ur hans extas. Så gled hon över på sida och vände ansiktet mot honom:
- Snuskgubbe. Är du nöjd nu?
Han svarade inte. Han log, grimaserade lätt när hon rörde sig och svarade med att sakta röra sina höfter mot hennes. Ingen sa något på en stund. Rummet låg tyst och stilla tills Kenneth reste överkroppen med stöd av armbågen och vände sig mot Mimmi:
- Vi skulle ju prata om Värmland. Har du bråttom hem?
Mimmi fnissade samtidigt som hon skylde vad hon kunde av sin nakna överkropp med hjälp av armarna:
- Inte särskilt...
Han släppte taget med armen och föll tillbaka ner igen. Drog fingrarna genom håret och ruskade på huvudet.
- Vad hände?
- Vet inte.
- Anette, vad tog det åt oss?
- Vet inte.
- Det var ditt fel, Mimmi. Du sa inte nej!
- Nej.
Mimmi kurade ihop sig i fåtöljen, drog upp handduken över bysten och tittade runt sig i rummet:
- Litet pinsamt. Jag vet inte...
Anette låg kvar i samma ställning, och sa utan att röra sig:
- Ja, vi brukar inte...
Hon avbröts av Kenneth, som rest sig på armen igen:
- Skäms om ni vill flickor. Jag tyckte faktiskt att det var spännande, har aldrig gjort så här förut, men det var faktiskt spännande. Och inget har hänt som sårat någon, eller hur! Jag tänker duscha!
Han drog sig ur, satte sig upp och klappade Anette på stjärten.
- Jag vill duscha, sa jag. Det är varmt och jag är svettig. Ni också, tydligen. Varför ligger ni annars spritt språngande nakna i min grotta?
- För att vi har älskat i din grotta, sa Anette med hög och klar röst, vände sig om och drog upp en kudde som hon lekfullt slängde på Kenneth.
- Duscha du, snuskgubbe, fyllde Mimmi i och drog av och slängde sin handduk på honom.
- Och ta med den här. Den kan du behöva. Så pratar vi om Värmland under tiden.
När Kenneth gick mot badrummet hade han en pirrande känsla i maggropen av att kvällen skulle bjuda på mer. Att han och Anette skulle göra det igen, och att han kanske skulle komma att känna på Mimmis kropp, smeka henne och kanske älska med henne. Just nu kändes det inte främmande, inte heller som otrogenhet utan mer som ett gemensamt äventyr för honom och hans sambo. När han öppnade badrumsdörren för att kliva in fick han en glimt av flickorna i rummet. Nakna, vackra och glada. De fnittrade medan de var som uppslukade av prat om Värmeland du sköna. Han höll med: Ack värmländska du sköna!

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Förvandlad väninna	BDSM	3.1	26/8-04
Vi smygälskade vid badplatsen	Heterosex	3.4	20/8-04
Mimmi njöt av oss	Heterosex	2.7	30/7-04

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.