En lärares memoarer
En novell med en lite längre introduktion. Kan vara början på en serie så om det dröjer lite innan all action drar igång så är det för att jag försöker skapa någon form av bakgrund att bygga mera på i framtiden.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jonas satt trött vid sitt skrivbord. Hans nya skrivbord, på¨hans nya arbetsplats. Han var en nyutexad lärare som nu fått anställning på en högstadieskola i en förort till Stockholm, ett jobb han var väldigt glad att ha fått nästan direkt efter att han avslutat sina fem års studier på lärarlinjen. Efter en så pass lång tid på universitet skulle det bli skönt att äntligen få arbeta med något som han verkligen brann för, inte något timjobb för att få ekonomin att gå runt under studietiden utan ett riktigt jobb, ett ordentligt yrke.
Den första tiden var rätt tuff. Mycket arbete med lektionsplanering, bedömningar, och inte minst med att få eleverna att respektera honom. Långt ifrån alla elever var jobbiga, men de som var jobbiga sög ur nästan all Jonas energi. Som tur var fanns ju de andra eleverna, de små guldkornen. Tack vara dem blev vardagen dräglig och hållbar och helt plötsligt hade Jonas varit på skolan i nästan två år. Jonas hade under sin tid på skolan arbetat med klasser i alla årskurser och blev vid sin anställning klassföreståndare för en åtta. En åtta som nu blivit en nia och som enbart var några veckor ifrån att lämna skolan och gå vidare till gymnasiet. I och med detta var det full betygshets. Alla elever, och dessutom några föräldrar, var helt besatta av att höja sina betyg och närmast bönade och bad Jonas om möjligheter till extra uppgifter, omprov eller nya bedömningar. Mitt i denna röra hade Jonas även gjort misstaget att planera in ett föräldramöte och det är i denna veva som våran historia börjar på riktigt.
"Gomorron kära undersåtar" sade Jonas glatt när han klev in i lektionssalen. Det var i själva verket eftermiddag men hans lilla hälsningsfras ledde till några leenden trots allt. Samtidigt som han började plocka fram lektionsmaterialet så ögnade han snabbt eleverna för att se vilka som saknades. "Var har vi Julia idag då?" undrade han högt "är hon sjuk eller bara sen?"
Precis när han avslutat sin fråga så hörde han det vanliga "förlåt att jag är sen" när Julia sprang in genom dörren och satte sig till rätta på sin plats långt bak i rummet.
Dagen till ära skulle de se på en film. Good Morning Vietnam var en som brukade gå hem riktigt bra hos eleverna och som Jonas sedan kunde använda för flera olika sorters diskussioner så det var den han drog igång innan han rullade sin stol till den bakre delen av rummet för att hålla uppsikt över alla. Av slump blev det så att han hamnade nära Julia.
När filmen pågått i cirka en kvart slogs han plötsligt av en underbar doft. Den fyllde hans näsborrar och gjorde honom helt ställd och det tog han några sekunder innan han insåg att den kom ifrån Julia. Jonas började titta mindre och mindre på filmen och istället studerade han sin sextonåriga elev. Hon hade på sig ett vitt linne som passade väldigt bra till hennes mörka hy. Linnet hade hon matchat med en röd kjol. En simpel outfit men den passade henne perfekt. Ju mer han tittade desto mer intresserad och upphetsad blev han. När lektionstiden var slut stängde Jonas av filmen och släppte ut eleverna. Han hade knappt tittat alls utan hade istället smugit korta blickar på Julias kropp och tänkt på hur det skulle vara att känna på den, smeka den, smaka på hennes läppar, hans händer över hennes bröst. Nej, så fick han inte tänka. Hon var hans elev och hon skulle snart sluta. Dum lärare, kontrollera dig sade han till sig själv i sitt huvud. Men tankarna försvinner inte så lätt.
Under de närmsta dagarna hade Jonas väldigt svårt att släppa de intrycken och fantasierna han fått om Julia. Att han varit singel i fyra år hjälpte knappast. Det var inte så att han hade problem med att få tjejer, han såg bra ut, var i hyfsad form, men det hade blivit svårt att få tid för något ordentligt när jobbet hade krävt så mycket tid och ork.
Till sist var det i alla fall dags för föräldramötet. Det var meningen att de skulle diskutera elevernas klassresa som de planerat att utföra under sommaren som ett slags avsked. Trots att den skulle inträffa efter terminens slut hade Jonas gått med på att delta efter att eleverna bett honom vara med. Men han kunde knappast vara ensam vuxen med 25 tonåringar på en campingresa och det var precis det här som behövde lösas på mötet. Dessvärre ansåg flera föräldrar att det här var ett utmärkt tillfälle att diskutera betyg. Jonas värjde sig så gått det gick och försökte gång på gång styra in samtalet på rätt ämne. Till slut var hans tålamod slut och han var på väg att tillkalla sin auktoritära sida när en förälder högt och klart säger "Vi kanske ska återgå till ämnet?!". Jonas ser direkt vem det är. Julias mamma, Sara. Att hennes dotter tar efter henne var nu så tydligt. Sara hade samma mörka hy, samma mörka hår, samma bruna ögon, och samma slanka kropp men med lite större kurvor. Om Jonas hade blivit upphetsad av dottern var det nästan ingenting emot vad han blev nu. Hur hade han missat henne under dessa år? hur hade han inte sett denna skönhet? Det var tur att han satt vid sitt bord så att inte alla föräldrar såg hur han reagerade.
"Tack Sara" sade han och tog sedan till orda. Det ställdes frågor om tider, när och var, hur. Allt som hade med utflykten skulle berättas för sjuttioelfte gången men när frågan om vem som kunde följa med dök upp blev det knäpptyst. Efter ca 10 sekunder sade Sara att hon kunde följa med och hennes uppoffring följdes snabbt av en annan förälder. Med det avklarat var mötet slut och föräldrarna lämnade snabbt lokalen. Sara dröjde sig kvar och gick fram för att sätta sig på kanten av mitt bord.
"Så vi kommer vara nära varandra i några dagar" sade hon medan hon bet sig i läppen.
"Jo det verkar så, tack för att du ställer upp" Jonas hade lite svårt att läsa situationen. Hade det varit en tjej i hans egen ålder hade han tolkat signalerna som om hon var intresserad av honom men när det nu handlade om en kvinna nära fyrtio så blev han orolig att han övertolkade.
"Det hoppas jag blir.....trevligt" sade hon innan hon reste sig upp och började gå. Jonas tittade på henne när hon gick och hans ögon fastnade vid hennes rumpa. Plötsligt tappade hon sin väska och böjde sig fram väldigt sakta medan hon tittade tillbaks på Jonas där han satt i sin stol.
Hon rättade på sig och sade "det blir nog vääldigt trevligt ska du se".
Under bordet stod Jonas kuk i fullt stånd.
Under de kommande veckorna såg han inte Sara, men tog många blickar på hennes dotter och spelade upp alla möjliga scenarion i sitt huvud. Han och Sara på campingresan. Till slut var det dags för skolavslutning. Mycket stök och skoj, eleverna var väldigt taggade på att få sluta och Jonas kunde knappast hålla kvar dem i klassrummet särskilt länge. Han tackade för dessa två år, mottog presenter i form av blommor, vin och choklad, berättade några roliga och pinsamma historier från deras tid tillsammans släppte sedan iväg dem. Efter att ha fikat med sina kollegor begav han sig hem till sin lägenhet. Trött och seg sjönk han ner i soffan och började slötitta på teven. När han tömde sina fickor på soffbordet märkte han dock att hans kortfodral saknades. Paniken började växa, var tusan hade han tappat den? I skolan? På väg hem?`Mitt i hans desperation plingade det till i mobilen.
"Hej Jonas,
Julia hittade visst din plånbok i skolan men du hade redan gått hem. Hon gav den till mig, kan jag komma och lämna den någonstans?
//Sara"
Jonas lugnade snabbt ner sig, en sådan tur att det var en av hans elever som hittat den. Han svarade kvickt på smset och skrev att hon kunde få lämna den vid hans adress. Knappt hade han skickat det innan han fick svaret
"Jag kommer på direkten"
I sin väntan hällde Jonas upp ett glas vin och började smutta på den röda vätskan. Efter knappt tio minuter ringde det på dörren och han möttes av Sara iklädd en tunn rock. Hon log mot honom och räckte fram kortfodralet. "Tack, höll på att få panik där ett tag" skrattade han. "Glad att jag kan hjälpa till" svarade hon. "Det där ser gott ut" sade hon och nickade åt vinglaset "bjuder du din räddare på ett glas?" "Självklart, kom in". Sara klev snabbt över tröskeln och stängde dörren bakom sig. Hon greppade tag i Jonas och drog hans läppar till sina. "Va-vad gör du?" stammade han fram. "Tackar en lärare för hans duktiga jobb" sade hon lugnt. Hon öppnade sin rock och avslöjade sin nakna kropp. Rocken gled ner på marken och hon klev smidigt ur sina skor.
Hon tryckte hela sin kropp mot Jonas, kysste honom, greppade hans händer och ledde dem till hennes rumpa. Han började smeka hennes kropp, låta händerna vandra över rumpan, ryggen, brösten. Hon stönade som svar. Han tog mer och mer kontroll, snurrade runt så att han tryckte henne mot väggen. Hon slog sina ben runt honom och han bar henne till soffan. När hon låg där gled han ner mellan hennes ben. Hennes renrakade öppning var fullständigt genomblöt redan innan hans tunga började smeka och utforska den. Hennes händer hamnade snabbt i hans hår och hon tryckte sig mot hans ansikte. Hon gned sig hårt och snabbt samtidigt som hans tunga virvlade över hennes kön. Han smekte hennes öppning med sin ena hand samtidigt som tungan arbetade. Först gled ett finger in, sedan två. Han försökte med ett tredje men valde att avstå och istället började han arbeta med tummen vid hennes anus. Saras respons lät inte vänta på sig. Hon krängde sig och stönade högt för varje gång som hans två fingrar gled in i henne och för varje gång som han tryckte med sin tumme mot hennes bakre hål. När hennes orgasm tillslut inträffade skrek hon högt och krampade med sina ben runt hans huvud.
När hon släppte loss honom lade han sig bredvid henne i soffan. "Det var ju jag som skulle tacka dig" Sa hon trött.
Jonas tog tag i hennes hand och ledde den ner till hans kuk. Genom byxorna kunde Sara känna hur hård den var. "Du kan få börja nu" sade han och hon gled ner på knä medan hon öppnade gylfen.
Fortsättning följer
Gillar när det inte är pang på. Att du bygger upp stämningen gör att jag som läsare får spelrum för egna fantasier. Super!