Min älskade flickvän

Författare: PP Datum: 2004-07-29 06:54:04

Kategori: Heterosex

Läst: 14 279 gånger

Betyg: 3.2 (415 röster) 1 medlem har denna novell som favorit



Författarens kommentar: Mycket nöje!


Vi hade varit tillsammans i nästan sex månader men hade trots detta bara bott under samma tak, samma lägenhet, nästan inte ens halva den tiden eftersom vi båda varit för upptagna med våra respektive jobb för tillfället, men efter knappt tre månader kände jag mig ändå rätt hemma i vårt gemensamma kök, även om en del av lådornas innehåll fortfarande var lite av ett mysterum.

Medan jag stod där framför spisen och kontrollerade noggrant vad som återstod i kokboken som jag fått av någon av mina släktningar (som tydligen inte gillade min kok-konst?) förra julen - och som tur var hade den skrivits på en så lättbegriplig svenska att även en amatörkock som undertecknad faktiskt ganska enkelt kunde förstå exakt hur saker och ting skulle utföras utan att det skulle behöva resultera i en mindre eldsvåda.

Jag hade tagit ledigt en timme från jobbet, vilket gav mig två timmar att hinna klart alltsammans innan hon kom hem, allting måste ju vara så perfekt som möjligt och det krävdes största noggrannhet - men vid det laget var allting redan färdigt, bara hedersgästen saknades.

Det hade varit, och var fortfarande, en mycket varm dag och det var delvis därför som jag dukat upp ute på balkongen.

Jag hade också hunnit med att duscha och tagit på mig de nya kläderna som jag köpt för en tid sedan, just för det här tillfället.

Jag stod ute i hallen och faktiskt beundrade mig själv, när någon plötsligt satte nycklar i låset på ytterdörren.

Det var hon.

Jag skyndade mig ut på balkongen och just som jag höll på att fylla våra glas med innehållet från en flaska vin, för att ha dem redo innan hon hunnit fram, upptäckte jag att de två stearinsljusen på bordet ännu inte blivit tända, och letade genast fram tändaren.

Över hela lägenheten spred sig en unik doft av min beundransvärda matlagning, men för att hon inte skulle behöva komma in i lägenheten och se köket, som låg i en enda i en enda röra, hade jag låtit skjuta igen dörren, och istället satt upp ett pappersark med en svart pil som pekade ned mot vardagsrummet. När hon väl kommit dit ned skulle hon få syn på mig.

Efter att ha tänt det sista ljuset tittade jag upp, och plötsligt stod hon där, iklädd samma kläder som hon haft på sig tidigt i morse, och hon såg vackrare ut än någonsin, trots den varma och jobbiga arbetsdagen, och hennes ansikte sken snart upp när hon satte handen mot bröstet och gapade av förvåning.

"Woah", viskade hon förtjust och granskade mig uppifrån och ned, innan hon kvickt tog av sig skorna och steg ut på balkongen, "varför har du gjort allt det här?"

Jag svarade inte genast på hennes fråga utan tog istället ett varsitt glas från bordet och räckte henne det ena, samtidigt som jag böjde mig fram och gav henne en lätt kyss på kinden, drog ett djupt andetag för att känna den berusande doften av hennes hår, och passade samtidigt på att hälsa henne välkommen hem.

"Därför att du är mer än värd det", svarade jag och tänkte på hur mycket hon betydde för mig. Vi hade många gemensamma intressen och hade genast fattat tycke för varandra när vi träffats första gången på en fest som en gemensam vän anordnat. Sedan dess, alltså ungefär ett halvår, hade vi varit ett par, men fortfarande kändes det nödvändigt att få skämma bort henne. Men som sagt, hon förtjänade det verkligen. Hon förtjänar att behandlas som den fantastiska person hon är, och därför att jag älskar henne över allt annat. Jag hade givetvis planerat kvällen mycket noga. Alla ingredienser och tillbehör som behövde inhandlas hade skrivits upp sedan länge på en lista som jag självklart hållit utom synhåll för en viss person... "Jag hoppas att du är hungrig?" sa jag och sköt ut en stol åt henne. Hon lät blicken en sista gång glida över bordet och alla dess läckerheter innan hon gick för att sätta sig.

"Det enda jag fått i mig sedan i morse var en smörgås", sa hon efter att ha satt sig ned.

Jag kunde faktiskt inte låta bli att le. Det var så typiskt henne att hoppa över lunchen, trots att hon hade ett jäktig och krävande jobb, och behövde sin lunch. Hon var mycket mån om sin stigande karriär, men ibland tycktes hon anstränga sig alldeles för mycket. Ibland oroade jag mig också för henne, ville inte att hon på något sätt skulle överanstränga sig och tog mer än gärna hand om henne, särskilt som vi väntade på tillökning inom knappt ett halvår...

När vi satt ned pratade vi om allt mellan himmel och jord lyssnade jag intresserat till när hon berättade om sin dag och berättade sedan om hur min dag varit.

"Tack för en underbar middag", sa hon efter att vi en lång stund senare ätit färdigt, och såg på mig med en blick som vittnade om att hon uppskattat mina ansträngningar, och jag blev inte bara lite stolt när hon berömde mig för min matlagning. "Jag får nog inte ned en bit till."

"Inte ens lite efterrätt?" frågade jag med ett leende och reste mig upp. Jag plockade upp min tallrik och gick över till hennes sida. Hon log, och jag kunde inte motstå frestelsen att böja mig ned och kyssa henne.

Jag tog med våra tallrikar till köket och hade inte mycket mer än ställt ifrån mig våra tomma tallrikar på diskbänken förrän jag kände någon omfamna mig. Denna någon var naturligtvis, vilket jag fick bekräftat efter att ha vänt mig om, min underbara flickvän.

"Vad har hänt här inne?" log hon, "har ett nytt världskrig ägt rum, eller vad?"

Jag besvarade hennes fråga genom att kyssa henne.

Jag hade längtat efter henne hela dagen och kunde knappt förstå att hon äntligen kramade om mig. Jag älskade att omfamna henne, att känna hennes kropp intill min, och kommer nog nog aldrig riktigt förstå hur jag någonsin lyckats leva mitt liv utan henne. Jag var glad över att vi funnit varandra så tidigt i livet, jag visste redan nu att hon var kvinnan som jag både ville vakna upp, och somna tillsammans med för resten av mitt liv. Det skulle inte finnas något som helst tvivel hos mig då jag på mina bara knän skulle be henne att bli min fru. Än var det visserligen för tidigt att tänka på såna saker som giftemål, men tanken fick mig ändå att ligga vaken om nätterna, full av förväntan, samtidigt som jag lyssnade till hennes djupa andetag intill mig. Hon är kvinnan som gör mig komplett.

Jag lät handen känna sig fram under hennes kjol, över hela hennes lår och fann snart att hon inte hade några trosor på sig när min hand nästan kommit i kontakt med hennes orakade kön. Det förbryllade mig eftersom jag sett henne ta på sig de otroligt små, sexiga röda stringtrosorna strax efter att vi klivit ur duschen och hjälpts åt att torka av våra våta kroppar, tidigt den morgonen.

"Vad har hänt med dina trosor?" undrade jag nyfiket.

Hon satte fingret mot min mun och log ett finurligt leende. "Jag är inte riktigt säker - men förmodligen lämnade jag nog kvar dem ute på balkongen... fast det gör väl ingenting?"

Jag log. "Det gör ingenting alls. Faktum är att det bara underlättar för mig..."

Min hand letade sig återigen allt längre upp mellan hennes lår och kom snart att blötas ned av hennes upphetsning - som efter att jag smekt henne en stund, blev allt starkare.

"Säg det... snälla, säg det..." kved hon, gång på gång, medan hon njöt av min mjuka beröring.

Jag log ett varmt leende och greppade hennes hand, kysste den ömt och tänkte för mig själv att 'detta är bara början på en fantastisk kväll', innan jag slutligen förde den mot min bröstkorg, rakt över mitt bultade hjärta - fortsatte att se djupt in i hennes smaragdgröna ögon och viskade: "Jag älskar dig..."

o0o Fortsättning följer o0o



Kommentarer

Solen 14 Maj 2006, 19:31

Håller med de andra att novellen är riktigt bra och romantisk, men jag saknade de heta momenten. Det pirrade i hela mig, men kroppne ville ha mer än romantik.

Lina 19 Augusti 2004, 15:35

Jag säger detsamma: helt fantastiskt underbar!

anonymous 9 Augusti 2004, 20:08

den här har känsla och är rätt bra

anonym 6 Augusti 2004, 23:14

Jättefin och romantisk novell! Helt underbar!


Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.

copyright