Mötet i havet

---

---

Det var under ett dyk i Koh Lanta det hände. Jag är en hängiven dykare och har valt att arbeta som dykinstruktör för att på så vis kunna göra det jag älskar och få betalt för det. Inte nog med att jag dyker med tuber, jag fridyker också och mitt personliga rekord är 66 meter utan fenor och med konstant vikt. Följaktligen ansåg jag mig vara så erfaren att jag vågade mig på att dyka själv, trots att det är något som alla dykorganisationer bestämt avråder från. Det fanns förstås risker men jag trodde mig kunna hantera alla incidenter. För säkerhets skull hade jag en extra tvåliters tub med egen regulator med mig. Sedan bar jag en dykkniv runt vristen så jag ansåg mig vara förberedd inför alla eventualiteter. Hot mot min dygd hade jag dock inte tänkt på att skydda mig mot…

Det var så varmt i vattnet att jag inte bar någon våtdräkt utan jag simmade i det turkosblå vattnet endast iförd bikini och stringtrosor, som kanske var lite väl avslöjande. De täckte nätt och jämnt springan. Men vad spelade det för roll? Det var sällan någon annan än jag kom hit för att dyka så det fanns inga karlar i närheten som kunde bli frestade av åsynen av min vackra, halvnakna kropp. Då visste jag inte, kunde inte ens föreställa mig, att icke-mänskliga hannar skulle vilja ha sex med mig...

Men sanningen att säga så hade jag fantiserat om att ha sex med djur, ja eller odjur snarare. Perverst, eller hur? Tittar man på ytan verkar jag vara perfekt men jag är inte som andra flickor då jag lider av en sexuell störning. Vissa skulle kanske protestera mot den beteckningen men det är så jag ser på saken. Förra året blev jag intervjuad av tidskriften Dykaren, som valt att döpa artikeln till Sjöjungfrun från Bollebygd och givetvis var artikeln illustrerad med bilder av mig i bikini. För att kompensera denna s.k. objektifiering ägnade artikeln mycket utrymme åt mina akademiska meriter, Master of Science och filosofie doktor i marinbiologi trots att jag bara är 27 år gammal. Kvinnan som intervjuade mig sa att jag var en jättefin förebild för unga tjejer men det är så långt ifrån sanningen som man kan komma. Och då är det mitt sexliv jag tänker på. Jag är en mycket attraktiv kvinna men jag har aldrig haft stadigt sällskap, faktiskt så kan de sexuella möten jag haft genom åren räknas på ena handens fingrar. Anledningen är att jag försöker undertrycka mina sexuella begär så mycket som möjligt då deras avvikande natur gör dem till rena rama fördärvet.

Vilken är då min snuskiga hemlighet? Att jag tänder på djur, tror ni nog nu. Nej, inte riktigt men på sätt och vis är det så. Jag tänder på våldsamma, psykopatiska män. Ju otäckare de är desto mer tilldragande är de medan "vanliga", normala killar tänder mig lika lite som trästockar. Och det allra mest upphetsande jag kan tänka mig är att bli våldtagen, helst då av en storvuxen, skitig och orakad psykopat på rymmen från Kumlabunkern. En gång raggade jag faktiskt upp en sån man en sen kväll på en krog i Göteborg, nå han var nog inte på rymmen från finkan men han såg ruffig och brutal ut, som en gammal kåkfarare och han måste ha varit minst 10 år äldre än mig, säkert var han över 35. Det var några år sen nu, och när vi var på väg genom parken klockan ett på natten bad jag honom våldta mig. Jag trodde han skulle göra det utan uppmaning men han var snällare än han såg ut att vara. Den kvällen kunde jag inte längre hålla tillbaka de mörka, perversa lustar som ansatt mig sedan jag fick min första mens. För att göra en lång historia kort så frågade han först om jag verkligen menade allvar och jag svarade att jag verkligen ville att han skulle vräka omkull mig på marken, brutalt slita av mig kläderna och sedan knulla mig så hårt han kunde. Och han gjorde det. Han slet av mig trosorna med tänderna och så tog han mig medan jag låg på marken. Jag fick orgasm så fort han trängde in i mig och så gick det för mig igen, igen och igen. Jag hade aldrig fått orgasm förut och extasen liknade ingenting jag ens kunnat föreställa mig. Vid några tillfällen hade jag försökt ha sex med vanliga, skötsamma killar men min slida hade varit så torr att jag och min älskare inte ens kunnat genomföra ett samlag. Efteråt tänkte jag att entusiasmen varit så totalt frånvarande att jag lika gärna kunde ha försökt göra det med min gamla mormor. Men med råskinnet i parken förhöll det sig radikalt annorlunda. Jag ville att han skulle slå mig, kalla mig slyna och hora men det vägrade han att göra. När det var över bad jag honom lämna mig där jag låg, halvnaken och kvidande av tillfredsställd, sinnessjuk lust. Och det gjorde han. Antagligen för att han var rädd för mig… Efter den natten har jag aldrig mer haft sex för jag visste från och med då att det enda som tänder mig är bestialiska män som vill erövra och dominera mig med våld. Om jag inte höll mitt begär i mycket strama tyglar skulle jag förr eller senare råka mycket illa ut för den sortens män jag tänder på är monster, vars natur det är att skada och döda

Jag vet att många snälla killar föraktar tjejer som mig men de borde tycka synd om mig i stället. Jag har inte valt min läggning, tvärtom skulle jag nog offra min högra hand för att känna lust efter snälla killar och vaniljsex men jag kan inte förändra mina sexuella preferenser. Jag är som jag är och kommer aldrig att förändras. Är det inte ironiskt? Min sexuella störning berövar mig all sexuell njutning förutom den som onani kan ge mig. Jag får nöja mig med att sitta och pulla mig själv med Game of Thrones rullande på skärmen och fantisera om att bli våldtagen av "The Mountain".

En sak vill jag göra fullständigt klar. Jag går inte omkring och är bitter på karlar, gnäller om att alla män är svin och och så vidare såsom många tjejer i min situation gör. Jag känner många trevliga, anständiga killar och jag är säker på att vem som helst av dem hade kunnat bli en underbar partner. Det är jag som är problemet, inte männen. Kanske var fridykningen, närmare bestämt de risker de medförde, ett sätt att leva ut mitt behov av att sätta min fysiska säkerhet på spel utan att bli förnedrad och behandlad som skit. Och jag älskade verkligen havet och de märkliga livsformer som levde där.

När jag simmade nära bottnen såg jag en stor , rödaktig bläckfisk ligga på bottnen. Den hade tio armar, varav de två fångstarmarna var över två meter långa medan själva kroppen var lite kortare. De övriga åtta armarna var ca 1 meter långa. Den cylinderformade kroppen var kraftig och muskulös. Djuret var skrämmande, magnifikt, vidunderligt och jag kände hur hjärtat började slå hårdare och snabbare i bröstet. Visst hade jag sett bläckfiskar förr, många gånger, men aldrig någon så stor och ståtlig. Den varseblev min närvaro och de stora ögonen riktades uppåt mot mig. Ögonen var orange med enorma avlånga pupiller och när jag mötte djurets blick hajade jag till. Jag tyckte mig uppfatta en intelligens i nivå med min egen i de icke-mänskliga ögonen och även nyfikenhet, kanske till och med ett ivrigt intresse.

Han kanske vill ha mig till middag, tänkte jag men jag var inte rädd på allvar. Inte ens en så stor bläckfisk skulle betrakta en människa som byte. De lever av mindre djur. Bläckfisken rörde lite på sig och en av armarna lyftes uppåt och sedan tillbaka igen, som om han vinkade mig till sig. Mitt hjärta slog än hårdare. Gesten påminde på något vansinnigt sätt om en sexuell invit. Som om djuret ville säga: kom hit sötnos. Men det var inte möjligt. Nog var bläckfiskar intelligenta men inte så pass intelligenta att de skulle ta kontakt med en människa. Jag simmade tveksamt närmare bläckfisken, som låg stilla men de egendomligt nyfikna, ivriga ögonen följde mig. Nu hovrade jag bara en meter ovanför bläckfisken och en av tentaklerna sträckte sig upp mot mig. Tentakeln nådde min vad och dess sugkoppar sög sig fast. Jag blev rädd men lugnade mig snabbt när bläckfisken inte gjorde något mer. Han verkade inte vilja hålla fast mig med våld utan det var snarare som en hälsning. Hej på dig. Var det bläckfiskars motsvarighet till ett handslag kanske? Eller en smekning för att utforska vilka möjligheter till närmare bekantskap det fanns. Tentakelns grepp var mjukt och beröringen kändes inte alls obehaglig. Tvärtom faktiskt. Det var nästen som att bli kysst på benen av en ivrig älskare. Jag kom på mig själv med att undra över hur det skulle det skulle kännas om dessa tentakler slingrade sig om mina lår, hur det skulle kännas om de sög sig fast på mina bröst, hur det skulle kännas om de… trängde in någonstans… in i… Tanken fick mina bröstvårtor att styvna och plötsligt var det inte bara havsvatten som gjorde mig våt mellan benen men reaktionen fick mig att slå bakut. Visserligen led jag av en sexuell störning men inte ville jag väl göra det med en bläckfisk?

Nu hade tentakeln slingrat sig om vaden och jag kände hur den drog i mig, mot honom. Åh, hjälp. Jag är visst fångad, tänkte jag och fnittrade till i regulatorn. Han drog i mig men inte hårt. Det var ett fredligt men bestämt grepp. Jag gav efter och släppte ut luft ur dykvästen så att jag sjönk neråt. Tentakeln slingrade sig längre uppför mitt ben tills den nådde låret och det kändes så sensuellt att jag flämtade till. Du blir kåt av att en bläckfisk kladdar på dig. Usch på dig, Jessica. Nu var västen tömd och jag satte mig på bottnen, med bläckfiskens tentakel slingrades och smekandes mitt lår. Och den andra fångsttentakeln sträcktes fram och även den sög sig fast men på mitt andra lår. Bläckfisken betraktade mig uppmärksamt och nu kände jag inte längre något tvivel om att han, för jag var säker på att det var en han, var minst lika intelligent som mig. Och jag kände inte heller något tvivel om att han åtrådde mig sexuellt. Mitt hjärta dunkade hårt i bröstet och jag kände mig vimmelkantig. Jag insåg att den ställning jag satt mig i av många män ansågs vara undergiven på ett kvinnligt, sensuellt sätt och det var först nu att jag blev medveten om att jag log, antagligen inbjudande. Tanken slog mig att jag genom de signaler jag sänt ut sagt ja till bläckfiskens invit. Han skulle våldta mig och den tanken fick mitt underliv att fatta eld. Jag sneglade på manometern. Jag dök på nitrox och befann mig på 19 meters djup vilket innebar att jag kunde stanna här i nästan en timme till. Tillräckligt med tid för att få ett… skjut av ett slag jag inte trodde någon kvinna fått tidigare. Men att ha sex med en bläckfisk? Och hur kom det sig att djuret tände på lilla mig? Jag ägde visserligen en ovanligt vacker kropp, med långa, välsvarvade ben, en slank midja och en skaplig byst och så det långa, ljusbruna håret som nu tumlade runt i vattnet men min skönhet var väl inte något som en bläckfisk kunde uppfatta och uppskatta, även om den var intelligent?

Apropå intelligens så mindes jag en artikel jag läst om bläckfiskar. Trots att de var blötdjur var vissa arter intelligentare än hundar, kanske till och med lika intelligenta som schimpanser. De var så intelligenta att de med sina tentakler kunde skruva av locket på burkar för att komma åt fiskar som fanns inuti. Kanske var min oväntade dejt en bläckfisk som förvärvat mutationer som skruvat upp hans intelligens till mänsklig nivå. Men det förklarade inte varför han ville knulla mig. Men så insåg jag att jag tyckte bläckfisken var mycket vacker, trots eller kanske just på grund att hans anatomi var så radikalt annorlunda än min egen. De långa, kraftfulla tentaklerna gav ett så maskulint intryck, som om de representerade handlingskraft, kompetens och en vilja att ta för sig. Också den cylinderformade kroppen kändes som något maskulint, kompakt, kraftfull och ganska skrämmande. I så fall kunde väl bläckfisken tycka att min mänskliga kropp var vacker och feminin, något att erövra. Att jag bara hade fyra extremiteter varav två var korta och smala gav kanske ett mjukt och sårbart intryck på en bläckfiskhanne, likaså min gracila kroppsbyggnad.

Min hjärnas lustcentrum var nu så uppspelt av tentaklernas smekningar att det tystade mitt vetenskapliga resonerande. Jag kunde inte dra mig ur nu. Jag visste att om jag gjorde det skulle jag ångra det resten av livet. Vad kunde en älskare med tio armar göra? Kanske ge njutning utan gräns. De moraliska invändningarna vägde inte heller särskilt tungt. Vad var det för fel med kärlek över artgränserna? Det var kanske mer moraliskt klandervärt att belöna en våldsman med sex. Jag flyttade mig närmare bläckfisken och rörde mjukt vid hans huvud. De övriga åtta tentaklerna sträcktes fram och började slingra sig om min överkropp. Två av dem sög sig fast på mina bröst och jag kved av åtrå i regulatorn. Luftbubblorna virvlade häftigare på sin färd uppåt när jag började andas stönande. Den första tentakeln började sakta men obevekligt närma sig mitt skrev och hjärtat slog kullerbyttor av förväntan inför vad som skulle komma. Jag var helt omsvärjd av tentakler och deras smekande och sugande fick det att kännas som jag blev kysst över hela kroppen av tusen passionerade män samtidigt. Njutning utan gräns? Ja, det verkade faktiskt så. Hur skulle jag kunna uppskatta intim samvaro med mina artfränder efter detta? Inte ens att bli våldtagen av The Mountain i Game of Thrones skulle kunna ge mig njutning nu.

Jag kände hur tentakeln började smeka av mig mina bikinitrosor. Jag lyfte på rumpan så att de kunde glida av, ner längs benen, och när de väl var av kände jag hur tentakeln utforskade mitt underliv, hur den hittade slidan och så trängde tentakelns spets försiktigt in i mig. Det kändes som om jag hade en het, pulserande klump i magen som exploderade i en kaskad av het magma. Nu trängde tentakeln längre in i vaginan och den kändes hårdare och styvare än en mans lem men samtidigt mer flexibel. Den kunde nå alla skrymslen därinne och ingen nerv gick säker för dess beröring. Gode gud, jag blir knullad av en bläckfisk och jag älskar det, tänkte jag uppfylld av brinnande lust som jag var. Men bläckfisken nöjde sig inte med att tränga in i ett av mina hål… Jag kände hur en annan tentakel utforskade min rumpa tills den hittade min andra kroppsöppning. Jag stelnade till för jag väntade mig att det skulle göra ont men tentakeln trängde obevekligt in i anus. Det var inte jag som bestämde och det var förstås precis så jag ville ha det. Men det gjorde inte ont, bläckfisken var försiktig, och jag slappnade av igen. Det var faktiskt skönt att bli penetrerad i tvåan. Känslan av att bli påsatt framifrån och bakifrån på samma gång samtidigt som man blev smekt och kladdad på över hela kroppen av ett tioarmat vidunder från havets mörka djup var obeskrivlig. Jag hade förlorat all kontroll och var helt utlämnad åt tentaklerna som girigt tog för sig av mig. Det var som att bli uppäten igen, igen och igen samtidigt som man förblev intakt och oskadad. Mitt stackars klitoris hade inte fått något på flera år och nu blev det överväldigat. Jag skrek ut min njutning i regulatorn och precis efteråt, i ett ögonblick av klarhet, undrade jag hur länge luften skulle räcka. Men jag fann att jag struntade i om jag drunknade. Det skulle vara värt det. Men då kände jag hur tentaklerna slingrade sig undan från min kropp, hur de drog sig ut ur slidan och anus med ett smackande ljud. Jag öppnade ögonen och jag gissar att jag såg undrande och förebrående ut. Bläckfisken betraktade mig och jag tyckte mig se oro i min icke-mänsklige älskares ögon. En av tentaklerna grep tag i manometern och höll upp den framför mig. Då förstod jag varför han dragit sig undan. Han var orolig för att jag skulle göra slut på min luft. Nog var han minst lika intelligent som mig alltid. Och ömsint och omtänksam. Jag såg på manometern. Jag hade luft för en halvtimmes förbrukning kvar. Jag log, tog ut regulatorn ur munnen i det att jag lutade mig framåt och kysste hans näbb. Hans omtänksamhet var faktiskt en smula avtändande men hans apparition var så kuslig och skrämmande att det inte dödade min lust. Instinktivt formade jag en cirkel med tummen och pekfingret för att signalera att det var OK, ivrig som jag var att han skulle fortsätta med mig, men så tänkte jag att en bläckfisk knappast skulle förstå de tecken mänskliga dykare utarbetat. Men han förstod uppenbarligen för han grep återigen tag i mig med alla sina tentakler och drog in mig i sin liderliga, monstruösa omfamning. Återigen trängde tentaklerna in i min slida och ändtarm och återigen gick det för mig. Orgasmerna skakade mig tills jag förlorade allt grepp om tid och rum. När tentaklerna så drog sig ut ur mig var det nära att jag svimmade. Men om jag gjorde det skulle jag dö och i så fall skulle jag aldrig mer få uppleva en sådan extatisk tillfredsställelse. Så jag skakade på huvudet tills jag kvicknade till något så när och när jag öppnade ögonen såg jag bläckfisken liggande på botten framför mig, betraktande mig nyfiket. Jag såg på manometern. Luften skulle ta slut om fem minuter och det var dags att gå upp till ytan. Men jag ville inte skiljas från min tioarmade sexpartner. Jag gjorde ett tecken åt honom att följa efter när jag påbörjade uppstigningen. Till att börja med låg han kvar på bottnen men så såg jag till min lättnad att han följde efter, även om han såg ut att göra det motvilligt. Jag förstod varför. Bläckfiskar var bottenlevande djur och för honom var det onaturligt att exponera sig på det här sättet i öppet vatten. Inte för att han ville pippa och sen sticka, tänkte jag och fnittrade till.

Efter säkerhetsstoppet på tre meters djup nådde jag så ytan och det var som att komma tillbaka till verkligheten efter en ovanligt livlig dröm. Men att det kändes så kladdigt och ömt mellan benen var ett tydligt bevis på att det som hänt inte varit någon dröm. Och när jag tittade ner i det klara vattnet såg jag odjuret som nyss knullat mig hårdare än vad jag trott vara möjligt hovra bara en meter under mig. Jag låg och flöt på ytan en stund och andades flämtande medan jag försökte ta in vad jag varit med om. En sak stod klar. Jag ville göra det igen. Hellre en älskare med ett icke-mänskligt, monstruöst yttre än ett dito inre. Den perversa tjejen som älskade monster hade till slut funnit det hon letat efter, i de vidunderliga havsdjup hon tagit sig för att fly från sig själv.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Bortburen i månens sken	Kinky	3.6	14/9-17
Mötet i havet	Kinky	3.9	4/6-17

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.