Digital vänskap

---

---

Att det hade varit en körig månad för Oscar, det kunde nog fastlås bortom allt rimligt tvivel. September månad låg bakom honom redan. Han hade tyckt att tiden, från sommarens sista månader till höstens vinterlika rusk, hade passerat väl fort. Oscar var nu 23 år och hade för lite mer än en månad sedan flyttat till den nya staden för att plugga ett masterprogram. Halva sommaren hade fyllts av ett långt ångestfyllt bråk mellan Oscar och hans flickvän om hur flytten till nya studentstaden skulle påverka deras förhållande. Ganska länge hade nog både Oscar och Lina tänkt att det skulle vara möjligt att fortsätta förhållandet trots det stora geografiska avståndet. Så under sommaren hade de båda slitits mellan ett frenetiskt romantiskt hopp där de försökte överbevisa för varandra och sig själva hur mycket de begärde varandra, och en förtvivlan där båda kände sig säkra på omöjligheten i företaget. Båda visste troligen redan när Oscar bestämde sig för att tacka ja till sin plats på utbildningen att det inte skulle hålla. Och två veckor efter flytten hade de under en stökig helg när Oscar åkt tillbaka valt att dela på sig. Han hade känt hur skönt det var att kunna fly från uppbrottet till sin nya lägenhet femtio mil från Lina. Det fanns ingen återvändo längre. Ensamheten hade för honom upplevts som mycket svår, på gränsen till förgörande. På dagarna hade han varit upptagen av de nya studierna och det sociala livet på campus och på kvällarna botat den med vin, inte sällan i sin enskildhet i den nya en och en halv-rummaren. Några veckor hade gått och han började efter hand att att mer och mer lägga sina dåliga vanor åt sidan. Han spenderade fler kvällar åt att plugga och träna än att dricka sig småfull.

Just den här kvällen hade han gjort det vanliga. Det vill säga, gått raka vägen från campus till träningsanläggningen och hem till lägenheten via den närliggande Ica-butiken. Detta hade följts av en värmande dusch och matlagning. Oscar gillade verkligen att laga mat, men nu när ensamheten hade grundlagt hans vardag hade det blivit allt svårare att motivera sig till att laga god mat. Ännu hade han inte lyckats få någon självklar kontakt med någon av sina nya studiekamrater. Det hade visserligen varit några fester under de helgerna han hade hunnit bo där som visserligen varit trevliga. Men inga möten hade utvecklats till någon vardaglig vänskap. Han tillagande en deprimerande wok för att sedan sätta sig i den fortfarande nydoftande tvåsitssoffan framför en Netflxisserie på TVn. Efter att han ätit upp slog han upp sin dator för att plugga lite. Just den här veckan hade det det handlat om ett område som han redan sysslat med mycket med under tiden på grundutbildningen, och dessutom på vad han upplevde som en lägre nivå. Det hade känts föga motiverande för honom och därför slets hans uppmärksamhet snarare till nyhetssajternas rubriker och lite diskussioner med vänner på Messenger och Skype. Han hade framförallt saknat sin kompis Olof men som tur var blev han bombarderad av explosivt komiska GIF:ar flera gånger om dagen. Efter att ha förflyttat sig till sängen fortsatte han att läsa på diverse nyhetssajter och dylikt. Han kände återigen hur ensamheten spreds i kroppen på honom, alltid värst på kvällarna, som han de senaste åren alltid spenderat med antingen Lina eller Olof.

Han funderar en stund på vad ensamma människor gör? Hur står de ut? För många år sedan när han ofta hade suttit mycket vid datorn hade det hänt att han pratade med främlingar på olika chattsidor. Han prövar att söka efter namnet på några av dem, och det slår honom att alla verkar ha gått i graven. Istället dyker det upp andra resultat. Han går in på någon som verkade slumpa fram personer att prata med. I tio minuter försöker han trycka fram något annat än botliknande desperata killar och skulle precis stänga ner och ge upp när någon skriver ”Hej”. Oscar replikerar och de pratar en stund om vad de hade gjort under kvällen och personen frågar sedan honom vad han heter och han svarar, när hon skriver att hon heter Sofia blir Oscar glad på ett sätt som gör honom förvånad. Det är som att det är svårt för honom att förstå att det skulle kunna finnas en tjej på ett sånt här ställe. De fortsätter att prata om väldigt triviala saker en liten stund, till exempel vilken Tv-serie som är den bästa just nu och vad de gör om dagarna. Efter kanske en kvart skriver Sofia att är tvingen att gå. Oscar som såhär långt hade tyckt att det varit trevligt att prata med henne kände att han nu antingen skulle behöva konfrontera sin ensamhet eller försöka hitta någon ny riktig människa att prata med. Innan de säger hejdå tillvarandra frågar hon Oscar om han har Skype så att de kan prata vidare en annan gång. Oscar ger henne sina uppgifter och väljer sedan att stänga ner sin dator. Då klockan nu hade blivit lite över nio började Oscar göra sig i ordning för att kunna gå och lägga sig. Vanligtvis brukade han inte gå och lägga sig så tidigt, men det händer att han förflyttar sig från soffan till sängen för att fortsätta att kolla på TV därifrån. Han tänker att fördelen med en liten lägenhet är att det alltid är möjligt att kombinera olika funktioner i rummet. Problemet är fortfarande att han inte har fixat en trådlös koppling mellan datorn och TVn, så om han vill kolla på Netflix måste an göra det via datorn. Eftersom han inte känner för att gå upp ur sängen stänger han ned TVn och slår upp skärmen på sin laptop. Han startar ett avsnitt av en serie som han har sett otaliga gånger redan och lutar sig bekvämt mot sin kudde. Han tänker att han börjar att trivas, trots det lite ensamma i det nya livet, börjar ett lugn mer och mer spridas i hans kropp. Plötsligt plingar det till i hans dator. Eftersom han inte känner igen ljudet klickar han ned fullskärmen och ser att det är något som har hänt på Skype. Det var sällan någon som la till honom och därför hade han inte förstått vad ljudet gällde. Han hade inte väntat sig att hon skulle lägga till honom direkt, eller ens alls, för honom var det inte seriöst. ”Sofia Paulsson vill lägg till dig, vill du acceptera?” står det skärmen och Oscar accepterar med, med en underlig spänning i kroppen.

Han hinner inte klicka upp hennes profil innan hon skriver ”Hej(:”. Han svarar henne snabbt och utan att tänka skriver han ”jag trodde du skulle göra något annat än att sitta vid datorn?(:”. Omgående kommer det ett meddelande tillbaka där Sofia skriver ”jag skulle bara duscha och göra mig i ordning. Vad gör du?” Oscar låter blicken vandra mot Sofias profilbild, han klickar upp den i en lite större version. På bilden har hon ljusrött hår som faller ner över axlarna, det lyser upp som ett brinnande sken mot de bruna ögonen. Minen är allvarlig och blicken fokuserad. Det är definitivt en kontrast mot den kvicka och lättsamma tonen i chatten tidigare. Han ser inte mycket mer än ansiktet, ljussättningen i bilden är sådan att bara axlarna och övre delen av bröstkorgen träder fram svagt kontrasterat mot det fokuserade ansiktet. Hon bär kanske ett linne eller likaväl kan hon vara naken, det är omöjligt att veta. Oscar slår bort tankarna på vad som gömmer sig dit hans ögon inte når och återgår till chattrutan.

O: jag gör inte så mycket, gick och satte mig i sängen och kollar lite på netflix Vad gör du själv?
S: ok(: int mkt är också i sängen. Läser lite på min kindle bara
O: Vad är det du läser?
S: haha du får lova att inte skratta men jag läser Fifty Shades, första boken

Oskar som hade sett många kvinnor läsa böckerna om Anastasia på bussen eller liknande tänkte egentligen inte nämnvärt på att den omåttligt populära boken var av erotisk karaktär.

O: Är den bra?
S: nja, fick den av en kompis i födelsedagspresent, hon lovade att jag skulle älska den men jag tror inte hon vet vad jag gillar hah
O: jag har inte heller läst dem. Så det där med maktlekar är inte din grej?
S: Nej inte vad jag har märkt, och inte blir det bättre av att läsa det här.

Även om samtalet förstås fortfarande var oskyldigt till sin natur kände Oskar nu en viss spänning i luften. Bidragande till spänningen berodde nog på att han aldrig varit särskilt bra på att uttrycka sina sexuella begär verbalt och därmed aldrig riktigt riktigt dragits till att prata om sex på nätet. I några sekunder var det alldeles tyst.

S: Har du flickvän?
O: Nej, inte sedan några månader
S: oj okej. Jag är ledsen, hur mår du då?
O: jodå det är lugnt. Har du pojkvän?
S: nej jag är en evig singel känns det som, men kanske blir annorlunda när jag blir äldre

Det slog Oskar att han inte visste hur gammal Sofia var, han klickade upp profilinformationen och där stod det inget. Han funderade på om de hade pratat om det tidigare under kvällen men han kunde inte komma ihåg att hon hade nämnt sin ålder. På bilden ser hon ut att vara i artonårsåldern. Att fråga nu kunde verka väl ouppmärksamt om hon faktiskt hade sagt det förut.

O: jag vet inte om singellivet passar för mig, jag känner mig som någon som hör hemma i ett parförhållande
S: Jaså? Saknar du allt sex?
O: ja det gör jag väl men inte bara det, också bara att ha någon att umgås med, tråkigt att vara ensam
S: jag gillar att vara ensam, att få göra som jag vill och äta när jag vill. Man får ta vara på sig själv
O: jag är ganska dålig på det verkar det som, flyttade för ett tag sen och dör snart av tristess
S: jag får lära dig hur man är ensam(:
O: Haha gör du så
S: Men du!! Hur ser du ut?!

Eftersom Oskar inte använder någon profilbild på sin skype hade Sofia ännu inte sett honom.

O: jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, men jag har brunt hår och blå ögon och medellång.
S: Men sätt på din video dude!
O: Nu? Ehm okej

Att videochatta var inte något han gjorde dagligen och särskilt inte med helt okända människor. Inte heller kände han sig särskilt fräsch just nu i sina säckiga mjukisbyxor och t-shrit.

O: Ska jag ringa eller?
S: Ja(: jag är redo

Han ser sig själv först i en liten ruta, fortfarande lite osäker på om han kommer att få se Sofia också eller om hon bara kommer att få se honom. Han kan inte hjälpa att han är lite lite nervös. Det klickar till ett ljud i hans högtalare, de verkar alltså ha kontakt. Oskar själv har ingen mikrofon på sin dator men han hör vad som verkar vara henens andning, men hon säger inget. Han skruvar lite på sig där han sitter i sängen, harklar sig och är glad att inte hans mikrofon fungerar. Han känner sig utsatt nog av att vara synlig för henne. Försöker hålla blicken på skärmen utan att snegla på sig själv i den lilla rutan och fundera på hur han ser ut. Tycker hon att han är snygg? Han släpper tanken och försöker komma på något att skriva. Banalt nog så skriver han ”Ser du mig?”

S: Ja ja! Hej.
O: Hej haha. Jag vet inte vad jag ska säga
S: Nej jag ser det ;p
O: Vadå då?
S: Du ser lite nervös ut
O: Gör jag? Ja kanske lite, inte så van vid att videochatta med folk
S: Slappna av Oskar, jag är inte farlig
S: Du, brukar du träna?
O: Ja jag springer mycket och spelar lite fotboll och så, dudå?
S: Jag tänkte det du ser vältränad ut. Ja jag dansar och springer.
O: Oj tack! Det ser du också ut att vara
S: Haha ja kanske men du har inte sett mig
O: Nej bara ditt ansikte ju (:
S: Sofia skickar en bild

Bilden dyker upp bland deras meddelanden. Oskar klickar upp den. På bilden står Sofia i en vit bikini i lite sportig typ. Hennes bleka men lätt solbrända och lite fräkniga hud blänker mot solstrålarna som träffar kroppen. Han tänker inte på hur han ser ut eftersom han nu har glömt att Sofia ser honom. Efter ett tag kommer han på sig av att ha stirrat på bilden när hon frågar, ”Hah, du gillar den?;p”

O: Haha förlåt, fastnade lite. Ja du är vältränad du också och fin (:
S: Tack så mycket, vad du är snäll. Nu när du har sett mig, kan inte du ta av dig din tröja?
O: oj, eh jo okej.

Oskar känner hur hans kropp fylls av en värme som både är underlig men behaglig. Han tar av sig tröjan och känner hur Sofias blickar som han inte kan se bränner på hans kropp. Nu sitter han bara i sina byxor, han börjar känna sig märkbart upphetsad av att visa upp sig.

S: Så det var väl inte så svårt?
O: Nej det är okej.
S: Haha bra. Jag gillar dina axlar
O: Tack antar jag haha.
S: Du ser ännu mer spänd ut Oskar, vad gör jag med dig egentligen?
O: Haha det är ingen fara, är bara lite ovan med detta
S: Du kan ju försöka slappna av, men du, får jag fråga en sak?
O: Ja vadå?
S: Vad har du på underkroppen, jag ser ju bara din bröstkorg
O: Jag har ett par träningsbyxor
S: Mysigt, får jag se?

Oskar vet inte vad han ska säga annat än att göra som hon säger. Han är märkbart upphetsad, men det betyder också att hon troligen kommer att se konturerna av hans stånd genom byxorna. Han skriver ”Okej vänta då:$” och ställer sig på knä i sängen så att hans mage och övre delen av byxorna blir synliga i kameran.

S: Tack <3 Oskar?
O: Ja?
S: Är du hård? :$
O: Ja, tydligen :$ haha
S: Sexigt

Han sätter sig ner igen, vet inte riktigt vad han ska säga, han skäms lite men känner sig samtidigt påmanad av hennes ord. Han försöker formulera en mer offensiv hållning. Vill säga något. Är dock märkbart glad i att bli uppmuntrad på det här viset, styrd av hannes ord. ”Tycker du det?” Skärmen flimrar till, och hans egen bild förskjuts och blir mindre. Ett hjul börjar snurra. Oskar ser en pixlad siluett ta form framför honom på skärmen, fiberkablarnas sätt att skjuta upp och lägga sig i hans förväntningar. Den sekund som det kanske tar innan Sofia framträder tydligt på skärmen känns som minuter. Hon är iklädd ett vitt linne och ett litet smycke som hänger runt halsen, det ljusröda håret hänger utslängt över hennes axlar. Hon verkar sitta på en stol vid ett skrivbord eller ett matbord. ”Hej” skriver han. Hon ler mot honom, svarar i mikrofonen ”hej du” med en lätt road ton.

O: Hur länge ska du sitta uppe? Jag borde nog sova snart.
S: En stund till i alla fall (: Tills du ska sova tror jag. Du fryser inte va? Utan tröja?
O: Nej det är ganska varmt här på mitt rum, fryser du?
S: Nej men jag har ju ett linne på mig
O: Ja det är klart [ett kort uppehåll i skrivandet] inget mer?

Ett tillbakahållet skratt hörs

S: Hah! Jo det är klart, pyjamasshort och strumpor!

Lite tagen av stundens spänning tar Oskar instinktivt mod tills och frågar om han får se. Sofia, med sin mycket mer öppna och lättsamma attityd, lyfter skämtsamt upp fötterna på skrivbordet och framför kameran. ”Visst är de fina?” säger hon i mikrofonen och pekar på strumporna. Oskar skrattar nickande och ser på henne. Han tittar på de bara knäna, ljusa i sin ton, smala, han kan ana början på hennes lår. Han känner sig alltmer upphetsad av situationen och känner sig lite utsatt av Sofias blickar på sin kropp. Han vet inte heller hur kåt han ser ut att vara, om det är något som märks av mer än det hon hon vid det här laget redan vet om. Oskar kommer på sig själv vid ett tillfälle med att lätt beröra sitt kön utanpå byxorna och för en sekund glömma bort att han syns på bild. Han är van att den här platsen är en privat plats, där bara han vet vad han gör.

S: Du verkar visst veta hur man är ensam Oskar.
O: Vad menar du?
S: jag tror minsann att du vet vad jag menar
O: nej inte riktigt?
S: Jag såg precis hur du rörde din arm, har jag rätt om jag säger att du just smekte dig lite?
O: Oj :$ j haha. Ja jag tänkte inte ens på det och glömde för en stund att du ser mig.
S: mhm du trodde att du var ensam?
O: Ja lite så, är ju inte van att någon ser mig såhär på kvällen

Oskar kunde nu se hur Sofia lät sina fingrar nudda vid de bara knäna, lätt smekandes, som om hon ville få honom att kämpa mer med sitt tillstånd. Men samtidigt var hon alldeles för subtil för att Oskar skulle känna sig säker på det, säker på om han hade uppfattat stämningen på rätt sätt, fortfarande slagen av blygsel, i händerna på en vacker ung kvinna. ”Nej det är klart, och hur var det nu, du var inte så bra på att vara ensam heller? Du kanske bara behöver någon som håller du sällskap?” frågar Sofia och Oskar vet återigen inte vad hon menar. Hennes sätt att skriva eggar honom samtidigt som det är mångtydigt. Oavsett vad hon menar uppskattar han hennes närvaro och svarar att han uppskattar hennes sällskap mycket. Hon ler in i kameran, biter lite lätt på ett finger och skriver ”kan du inte fortsätta med det du gjorde innan jag avbröt dig?”

O: Hur då menar du?
S: Vill du inte smeka dig?
O: Jo men [Sofia skriver]
S: Jag vet att du vill ju. Jag ser ju det (: låt inte mig stoppa dig, gör bara som du brukar

I ökande takt slår Oskars puls hårt i det blottade bröstet. Om han inte visste bättre hade han kunnat tänka att det syntes. Han slickar sig lätt om låter handen snudda vid byxornas upphöjda tyg. Sofia tittar mer intensivt på honom. Han vågar bara kort möta hennes blick för att sedan se neråt.

S: Är det skönt?
O: Mhm det är det, är detta okej?
S: Ja, men borde du inte ta av dig lite, så att det blir lite lättare för dig? Eller har du alltid byxor på dig?
O: nej brukar nog vara naken dudå?
S:. Du menar när jag ska vara ensam?
O: Ja :p
S: xD Mh jag är nog också naken oftast. Men du ta av dig dina byxor och kallingar nu Oskar!

Han svarar nickande och tar av sig byxor och boxers. Hans kuk är hård i handen när han låter fingrarna omsluta den. Mer och mer vågar han se upp mot Sofia vars linne nu har glidit ner lite på ena axeln. Han kan skymta mer av hennes bröstkorg, hennes blick är förväntansfull men självsäker, som om hon visste precis vad hon ville ha ut av honom. Oskar visste inte vad hon ville, inte heller vad han själv ville, bara att detta aldrig fick ta slut. Intensiteten i hans upphetsning var något han inte hade upplevt innan när han var på egen hand. Nu var han ju inte heller helt på egen hand. Han försökte slappna av lite medan han fortsatte för sig själv. Han kände hur han flämtade och funderade på hur mycket det hördes på Sofias sida av linjen. Plötsligt hör han hennes säga ”Du är så vacker Oskar” och då förstod han att hon hörde honom klart och tydligt. ”Du är så vacker” flämtar han ut, nu tillräckligt säker i situationen för att våga prata.

”Jag börjar bli lite varm här av att se dig vännen” säger Sofia och tar av sig sitt linne. Oskar ser på hennes överkropp som tecknas framför honom, skenet från skärmen möter hennes ljusa hud. Oskar fortsätter sitt smekande och stönar lätt. Sofias låter sina händer lekandes smeka hennes bröst och börjare suga på två fingrar, först lugnt och mjukt med störa ögon stirrandes rakt in i kameran, för att sedan sluta ögonen och allt intensivare suga runtom fingrarna. Oskar blir fullständigt uppslukad av sin upphetsning, kan inte sluta runka sin hårda kuk. Han stönar högt. Hon stönar med honom och han känner hur han kan komma när som helst, kan inte hejda sig, vill inte. Sofia ser hur nära Oskar är sin extas och stönar ut ”kom för mig!”. Efteråt skulle han tänka på hur hans ansikte såg ut när han kom, något han aldrig tidigare sett. Nu släppte han lös sin orgasm och kom hårt och flämtande. På andra sidan skärmen stönade Sofia med honom, hennes spröda och lätt röda ansikte visade på hennes njutning. Hon hade fått honom dit hon ville.

S: Så fin du var! <3 du måste kanske fixa lite där? ; )
O: haha ja :$ blev lite kladdigt
S: mysigt, tack!
O: Du är så vacker Sofia!
S: Hihi, det är väldigt sent nu. Ska sova nu sov gott!
O: Sov gott!









&#8195;

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Digital vänskap	Onani	4.0	18/5-17

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.