Tuktad
Författare: dressyrpiska Datum: 2017-05-15 10:58:02
E-post: tuktas.ordentligt@gmail.com
Kategori: Bdsm
Läst:
22 112 gånger
Betyg: 3 (4 röster) 4 medlemmar har denna novell som favorit
En, två, tre, fyra, fem, sex. Johan räknade upp femhundralapparna och lade dessa på en liten sliten byrå som stod där i hallen.
Ett par smala fingrar med röda halvlånga naglar knäppte uppfordrande i luften. Johan kunde inte misstolka utan tog upp den kvarvarande femhundralappen ur plånboken och lade den på den lilla högen med de andra sedlarna där på bordet.
Väl överlämnat så nickade kvinnan åt honom att gå in i lägenheten.
Johan klev rakt in i vardagsrummet, dörren stängdes bakom honom och han tittade sig omkring.
Det var rätt stökigt med saker slängt på golvet, ett soffbord belamrat med fjärrkontroller , tidningar, nagellack, ett glas vin med tillhörande låda.
Vidare in ett ett angränsande rum såg han en obäddad säng med kläder slängda på golvet.
Han vände sig om mot kvinnan som hade tagit upp vinglaset och drack nu ur det. Hon hade hörsammat hans önskan om att "inte göra sig besvär", med råge. Gråmelerade mysbyxor och en tajt t-shirt med en fläck fram på. Det svarta håret såg otvättat ut.
Hon tittade värderande på honom med en säker blick som inte dolde ett förakt för hans vekhet. Att be, ja rent av betala för att domineras var inte nått man skröt om, men som Johan behövde allt för väl. Och henne inställning skulle väl komma väl till pass under de kommande timmarna.
– Klä av dig. Kom det från henne. Hennes röst var hes och sträv. Han började fumla av sig sina kläder till han stod spritt språngande naken där framför henne, och försökte bemästra reflexen att skyla sin nakenhet framför henne. Hon flinade till när hon såg hans skam.
Hon tog ett steg fram och hög tag om hans kuk i ett stadigt grepp och tittade honom i ögonen. Han skyggare med blicken medan kuken svällde där i hennes varma hand.
Så fort hon märkte det så släppte hon, fortfarande med ett flin över hennes slarvigt målade läppar. I stället böjde hon sig ned och tog upp en plastkasse med prylar och skakade ut dom i den slitna fåtöljen bredvid honom. En salig blandning av remmar, rep, tejp trillade ut. Sedan ur en annan kasse en rejäl bunt med ridspön i olika längder och färger. Alla lite lätt slitna, och han undrade om hon brukade rida.
– Jag hittade dessa på vinden för några veckor sedan, det kommer väl till pass nu. Sa hon som svar på hans tanke och greppade ett halvlångt svart spö.
Medan hon kände på det såg hon forskande på honom.
– Ok, grabben, hur hård ska jag vara mot dig då? Undrade hon med sin sträva röst.
– Du ska vara så hård som du själv vill. Jag har svårt att bestämma över det. Svarade Johan. Det var de första ord han yttrat och de kom med största försiktighet, ja rent av rädsla. Och de var sant. Han kunde inte, hur mycket det än vore lämpligt, reglera sådana saker. Hans undergivenhet även inför denna totalt främmande kvinna var så total att det bara inte gick.
Hon närmade sig honom försiktigt, kände värmen från henne, och rös till vid beröringen när hennes kind nuddade hans. Sedan viskade hon hest i hans öra.
– Då kommer du få djävligt mycket stryk dit svin.
Orden han bara sjunka in en stund, innan hennes kön sköt i väg mellan hans ben och levererade en perfekt träff på hans oskyddade skrev. Han sjönk stönande i hop av smärtan.
Med en hård hand om nacken föstes sedan Johan mot en träbänk hon släpat fram mitt på golvet.Den var lång nog att fjättra fast hans nakna kropp till både händer och fötter. Ha inte helt, benen fästes fast strax över knäna med remmar. Men innan det hade hon stuckit in en rund hård kudde under honom, så rumpan kom att puta rakt ut. Han hörde henne klicka lite av skratt då hon såg effekten.
Det som sedan hände är svårt att sätta ord på. Det helvetiska inferno av smärta som Johan kom att genomlida är svårt att återberätta.
Klart är att kvinnan kom att gilla det hon gjorde och att hennes empati för den nakna kroppen framför henne var i det närmsta obefintlig.
I början när rappen inte var så hårda kved Johan, för att sedan över gå mer i skrik. Sedan kom bönerna om nåd, som kvinnan bara skrattade åt.
När hon efter några extra hårda rapp beordrat honom att hålla käften och inte skrika hämtades en vämjeligen sunkig gammal disktrasa som både stank och var full av avlagringar. Den pressades in i munnen, följt av att silvertejp fixerade munnen. Sedan fortsatte stryket som innan, men en aningen tystare då smärtan stängdes inne.
Hon hetsade upp sig då hon slog och underströk många av rappen med ord som "där fick du din djävel", eller "smaka på det här ditt svin".
Rappen spred hon ut över större delen av kroppen, från ryggen och ned till knävecken. Men framför allt fick det putande rumpan motta de allra flesta och hårdaste rappen, inbjudande som den var med sitt utsatta läge. Och tack vare kudden fick sig även Johans testiklar ett flertal smällar vilket ökade på ljudet av skrik där bakom tejpen.
Från att ha varit en handling kvinnan utförde mot betalning, hade det nu blivit verklighet. Det var inte längre Johan som låg där framför henne, utan en symbol för en män och då kanske i synnerhet de män som gjort henne illa. Det här var hennes hämnd.
Johan blev mer genompryglad än han tänkt sig. Lite av avigsidan med att ha svårt att sätta gränser. Och även om kvinnan inte lät rappen falla allt för tätt, utan valde ut, siktade och slog, med omsorg så han han inte andas ut så pass att han kunde iaktta henne speciellt mycket.
Men det kom glimtar då han såg hennes barfota fötter röra sig runt honom likt ett rovdjur på jakt, eller då hon tog paus för att plocka upp något av de andra spön hon lagt sig till med.
Efter att sedan prövat igenom rappen hittade hon en favorit, ett dressyrspö med bra fjädring i, som gjorde Johan ordentligt illa vid varje rapp.
Då hon till slut kände sig färdig så filmade hon det hon åstadkommit. Lät mobilens kamera svepa över den randade och blåslagna huden.
Som avslutning rev hon loss tejpen och drog ut trasan ur Johans mun, och lät han tacka för hennes behandling, rakt in i kameran.
Tillintetgjord rasade Johan ned på golvet. Rep och remmar var borta, men nu var han inte bara fångad av sin undergivenhet, han hade också helt gett upp och accepterat kvinnans ägande. Med darrande händer kände han på sin sönderpiskade bakdel, och genast kom det ett rapp igen.
– Sluta tafsa på dog själv. Röt hon.
Han fick ligga en liten stund där på golvet medan hon tog några klunkar av vinet och bestämde sig för fortsättningen. Sedan tog hon upp en av remmarna igen, och fjättrade hans händer bakom hans rygg och beordrade honom på knä. Själv satte hon sig på bordskanten, och vinkade till sig honom.
Som så ofta inom dominans kan samma sak göra på så många olika sätt, och med olika attityd. Kvinnan var inte någon van domina, utan kort och gott en vanlig kvinna som gjorde det för ersättningen. Alltså kom hon att göra saker utifrån eget huvud och med egna referensramar.
Det första örfilen kom således som från en person där det kokat över av ilska. Snabbt, snärtigt och med full kraft. Johan skrek till av rädsla och smärta, oförberedd som han var. Men det fanns ingen tid att återhämta sig. Nästa hurvel kom omedelbart, lika hårt som den första.
– Stilla! Fräste hon när Johans huvud ryckte okontrollerat av smärtan, rädslan och förnedringen.
– Förlåt. Försökte han säga men mitt i ordet kom en ny smäll från handflatan.
Kombinationen av omskakande smärta och känslan av förnedring med de hårda orden, bet bra på Johan. Att vara så där utlämnad till någon som ville honom instinktivt illa lika så.
Han försöker fokusera på en plats rakt fram - Lite hud där tröjan glidit upp och nu gav lite insyn. Den mjuka lena huden gör henne plötsligt lite mer mänsklig. Men det gör situationen nästan värre än när hon spöade på honom maskinellt. En ny omgång tårar tränger upp i ögonen och trollar ned för kinderna, där de genast slås bort av en hård skoningslös handflata.
– Vafan, lipar du nu med. Du är fan ingen man! Tror du jag ska vara snäll mot dig för att du grinar, så tar du fel. Helt djävla fel.
Slagen mot ansiktet intensifieras då hon säger det, bara för att understryka att det inte finns någon nåd att hämta.
Slagen fortsätter fram till hon utmattad låter handen falla ned. Hon andas tungt och svettpärlor glittrar i ansiktet. Hennes ögon utstrålar elakhet med också lite funderingar. Vad ska hon hitta på här näst?
Hon sträcker sig ut på bordet och fattar ett halvfullt dricksglas med lite grumlig vätska i. Hon spottar i det. Fyller på med mer saliv. Hon har samlat länge. Nu ska det drickas upp, som en utstuderad gest av total makt.
Johan tittar lätt panikslagen på mängden saliv han ska tvingas dricka. Lite spott är en sak, men det här kommer fylla honom. Glaset sätts mot hans mun.
– Drick din lilla gris. Spiller du det allra minsta tar jag fram spöet igen, och då kommer jag inte vara lika snäll som innan.
Johan sväljer lydigt. Något annat alternativ finns inte. Men på slutet hälls det som är kvar i glaset i ett enda drag och munnen fylls helt av hennes spott. Han ryser okontrollerat då han sväljer ned det i två stora klunkar.
– Säg tack! Orden kommer med skärpa på rösten och understryks av en hård örfil.
–Tack så mycket. Svara Johan.
Taggad av effekten från spottet skyndar kvinnan ut ur rummet och återkommer med skor och stövlar. Hon går ett par vändor tills hon nöjt konstaterar att hon fått med sig de flesta.
Hon plockar upp ett par. Ett par läderboots med tjock, hög klack. Hon vänder på dom, studerar sulan och ler lite.
– Se så, här ska du få. Det är det här du är värd. Smutsen under mina skor. Varken mer eller mindre. Sulan ska vara så ren att jag kan gå med dom inne. Siså, börja jobba nu. Säger hon och för fram den smutsiga, slitna sulan mot Johans mun.
Åter dras saker till sin spets. Som undergiven har Johan slickat skor eller stövlar många gånger. Men då är det i regel skor kvinnan haft inne. Sexiga skor och slickadet har snarast varit symboliskt. Här är det smuts och skit direkt från gatan som avlägsnas med tungan. Johan är en regelrätt soptunna.
Kvinnan hjälper honom på travet genom att spotta lite på sulorna så smutsen löses upp.
Höga klackar, låga klackar, ballerinaskor, allt passerar Johans tunga för att skinande rena läggas tillbaks i högen och ersättas av en ny smutsig sula.
Efter det inledande intresset från kvinnan, tröttnar hon på att se förnedringen, hon tar i stället fram sin mobil och knappar på den. Kommer sedan på att hon har en kamera och sätter den i filmläge och dokumenterar det som sker. Förnedringen kan inte vara så mycket större än så och tårar av skam bränner åter under ögonlocken på Johan.
Då skorna väl är rengjorda så inser plötsligt kvinnan hur mycket smuts som passerat hans mun, och beordrar honom ut till badrummet och ställs på knä vid badkaret. En stor badtvål plockas fram och blöts upp, sedan munknullas Johan länge och noggrant med den. Det löddrar och rinner ned för Johans haka. Smutsen ersätts med smaken av tvål och kvinnan gör det utstuderat länge och verkar tycka det är ganska fyndigt av henne att komma på.
Efter det släpas han in i vardagsrummet, och kvinnan placerar sig i soffan.
– Slicka mina fötter. Komenderar hon.
Det gör Johan rätt villigt. Det är inget större fel på fötterna och han får en stunds lugn då han systematiskt lapar i sig av hennes fötter. Själv ägnar hon sig åt telefonen.
– Armhålorna också! Nytt kommando ny hud att rengöra. Men denna gång med en smak och doft af deo och en anstrykning svett. Men att tveka finns inte för Johan. Pisket har gett effekt, han lyder nu minsta vink.
– Och nu ska du slicka röv, din djävel. Kvinnan ställer sig på knä i soffan, drar resolut ned sina byxor och trosor och särar ordentligt på skinkorna så Johans tunga lika ödmjukt kan jobba där. Hon stönar vagt.
Lite upphetsad drar hon av sig byxorna helt, låter ett par svarta trosor följa med och slänger sedan upp fötterna på bordet och kommenderar fram Johan att jobba.
Hon är delvis rakad, men har inte bemödat sig med en dusch innan, så doft och smak är där efter.
– Ligg inte där och kåta upp dig. Får du ståkuk kommer du få rejält med spö. Säger hon.
Hon avnjuter sedan tre orgasmer under nästan en timmes tid. Den sista tar tid och då ser hon lite porr på datorn under tiden. Johan är ju enbart ett onaniredskap, inget annat.
Men smärtan fortfarande bultande i kroppen, och med skammens rodnad på kinderna, får Johan sedan klä på sig och gå. Kvinnan bara viftar bort honom. Han har fått det han betalt för och hon är nöjd med orgasmer.
– Samma tid nästa vecka. Säger hon mer som ett konstaterande än en fråga. Johan nickar lydigt. Hans undergivenhet kommer driva honom ännu en gång, öven om han vet vilket helvete som väntar.
Fler noveller av samma författare
wow skulle utan tveka bli behandlad likadant.