Att bola med ett blot-offer är en dödssynd!
Nelja steg in i den lilla hyddan och väntade på att ögonen skulle vänja sig vid det dunkla ljuset. Så såg hon främlingen. Han låg på rygg, fastbunden till händer och fötter i den bortre änden av hyddan, till synes livlös. Örterna som hon hade med prasslade till i knytet och främlingen öppnade ögonen och stirrade mot henne. De gröna ögonen studerade henne oblygt medan hon gick emot honom och satte sig bredvid hans bara bringa. Hon började plocka bland örterna och blandade dem i en skål med ljummet vatten som hon haft med sig. En sötsur arom spred sig i hyddan. Hon kände främlingens heta blickar men bestämde sig för att inte se tillbaks. När hon så var klar med dekokten vände hon sig mot mannen och bad honom öppna munnen.
- Vad ska du hälla i mig? Är det gift? Sa han med skrovlig röst. Nelja hoppade till när tystnaden bröts men fann snart fattningen och flinade mot mannens utforskande, misstänksamma ansikte.
- Man förgiftar inte ett offer, då blir det ju odugligt för Gudinnan! Utbrast hon förvånat, hur kunde han tro att hon skulle ge honom gift? Visste han inte att han skulle blotas? Efter några sekunders ögonkamp öppnade främlingen munnen och Nelja lät geggan av vatten och helande örter glida ner i hans hals. Nelja var precis på väg ut när mannen började tala igen.
- Vad tänker ni göra med mig då? Ska ni sticka kniven i mig eller?
Nelja vände sig sakta om och såg mannen rakt in i ögonen. De såg undrande tillbaka och hon såg rädslan bakom dem.
- Det är precis vad jag ska göra. Och jag ska njuta av det! Hon kände hur tårarna sprängde fram bakom ögonlocken och rusade ut ur hyddan. Smärtan var för olidlig, hon ville inte se det där monstret till man mer. Hennes vän Ada kom framrusande och höll om hennes späda, skakande kropp.
Nästa morgon, tidigt i gryningen, smög sig Nelja förbi den sovande vakten, in i fånghyddan. Främlingen sov tungt och hon satte sig än en gång för att göra iordning dekokten som skulle göra honom stark och frisk igen. Endast friska livsdugliga offer kunde skänkas till Gudinnan. Hon såg försiktigt på mannen och upptäckte att hans hår var rött, precis som hennes. Hon smekte sakta hans håriga bringa och hennes fingrar darrade när de drog igenom det tjocka, röda håret. Så såg hon plötsligt i ögonvrån att främlingens gröna ögon stirrade på henne och ett flin hade brett ut sig i hans tidigare sovande ansikte. Hon ryckte snabbt bort handen och började röra om i ört-smeten med en träslev. Tystnaden blev nästintill outhärdlig och hon kände nu ännu tydligare främlingens brännande blickar. Han åtrådde henne, det kändes lång väg. Hela hans väsen sa att han ville ha henne. Men hon skulle aldrig någonsin ge sig till en sådan man. Efter en lång tystnad talade hon till slut.
- Imorgon natt ska du blotas, så njut av den lilla tid du har kvar.
- Jag kan inte tänka mig en högre njutning än att ligga samman med dig. Svarade han lugnt och log mot henne, ett lömskt men samtidigt vänligt leende. Nelja såg med avsky och förvåning på mannen.
- Aldrig att jag skulle bola med dig, aldrig! Jag är drottning Saijas dotter och trolovad med den mest beryktade stridskämpen på långa vägar, och du mördade min syster! Hur kan du ens tänka tanken att jag skulle vilja ha något med dig att göra, ditt monster! Tårarna brann än en gång bakom ögonlocken vid tanken på den livlösa systerns kropp. Hon vände bort huvudet och bet ihop tänderna för att samla styrka och driva bort tårarna. Så talade främlingen igen. Hans röst var vänlig och varm, och den gav henne rysningar längs hela kroppen.
- Varför smeker du då min kropp när du tror att jag sover? OCh förresten har jag aldrig mördat någon, särskilt inte en kvinna. Och det är inte svårt att tänka sig dig och mig tillsammans för jag åtrår dig över allt annat och jag känner att du vill ha mig med, även om du inte vill erkänna det.
Nelja såg med nya ögon på främlingen. Hade han inte mördat Sawa? Eller var det bara som han sa för att få ligga samman med henne innan han skulle dö?
- Vad är ditt namn, främling, och vem är du? Bad hon och såg med lite mildare ögon in i främlingens. Han vred lite på sig och tvekade innan han sade:
- Jag är Erik son till Edor, våran konung, jag kommer från landet i väst. Han lät stolt och när han försökte sträcka på ryggen stönade han av smärtan i de ömma lederna. Han hade legat bunden i snart ett månvarv. Nelja tvekade först men tog sedan fram kniven som satt fast i hennes bälte. Erik såg skräckslagen ut och försökte förgäves dra sig fri från repen men istället för att hugga honom som han trott att hon skulle göra, skar hon av de tjocka repen som höll fast hans handleder mot marken. Han såg förvånat på henne och började sakta sätta sig upp. Han försökte dölja smärtan men lyckades visst inte så väl då hon snabbt tog tag om hans rygg och hjälpte honom upp. Deras ansikten var mycket nära nu, så nära att deras näsor nästan rörde vid varandra. Erik såg i Neljas ögon att hon var rädd för honom. Samtidigt var hon en stolt kvinna som inte böjde sig för en mans vilja.
- Jag ska inte skada dig. Sa han med mjuk röst och tryckte sina läppar mot hennes. Plötslig slogs hon av en otrolig åtrå till denna man som hon tidigare hatat så innerligt! Hon drog av honom höftskynket och fann att hans stake var stor och styv! Hon som själv bara bar ett litet skinnplagg som skylde barmen, magen och skötet satte sig över staken och började sakta rida upp och ner. Vid den heliga Gudinnan så skönt det kändes! Erik stönade högt och försökte stöta staken upp i hennes sköte så långt han kunde. Han smekte hennes perfekta kropp och sökte få av henne skinnplagget. När det misslyckades förde han istället in sina stora, grova händer in under klädnaden och smekte uppför höfterna och nådde snart de små brösten som han smekte hårt och förföriskt. Nelja föll som i trans av behandlingen och red snabbare och snabbare och stönade av välbehag och lycka. Hon kysste Erik varmt och lekte med hans tunga i sin mun. Hon kände snart hur staken växte inom henne och sprutade säden långt in i hennes sköte, i samma ögonblick exploderade hon inombords och Erik fick snabbt hålla för hennes mun för att vakten inte skulle vakna av skriken av njutning. Nelja gled ner över Eriks stora, svettiga kropp och somnade där, omedveten om att hennes mor, drottningens steg förde henne närmare och närmare hyddan där Nelja just utfört en dödssynd, hon hade bolat med ett blotoffer...
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Att bola med ett blot-offer är en ... | Kinky | 2.8 | 27/7-04 |
Kommentarer
Jag håller med! snodd ur Freja, fast mycket sämre... har läst bättre!
Snodd rakt ur boken Freja av Johanne Hildebrant, bara namnen som är ändrade
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
vrf sno från böcker för ? du kan väll skriva sj?