Älskade Odjur
Denna novell tillägnas den där flickan som vi alla drömde om men aldrig fick komma nära.
Precis som tidigare ber jag om ursäkt i förväg för eventuella stav- och syftningsfel. Kombinationen dyslexi och kåthet går absolut inte hand i hand.
I övrigt hoppas jag att någon där ute kan njuta av Tobin och Élise första äventyr lika mycket som jag gjorde. Som tidigare kan möjligheten till en uppföljare finnas om intresset finns. Jag har mycket mer att berätta.
All kärlek.
_________________________________________
Älskade Odjur (Del 1?)
Augustinatten gjorde sig hörd genom det öppna fönstret. Den kyliga vinden spred sig skarpt genom den lilla lägenheten, och den unge mannen som legat och sovit, hade vaknat och fått ställa sig upp i mörkret för att stänga det knarrande fönstret. Han var naken just då, men drog snabbt åt sig ett par pyjamasbyxor och en t-shirt för att värma sin frusna kropp.
Utanför fönstret var natten nästan svart men vägen nedanför det stora tegelhuset lystes upp av ett par avlägsna gatlyktor. Den unge mannen vid namn Tobin, tittade ut och såg hur nästan mikroskopiska vattendroppar träffade fönsterrutan. Det såg föga inbjudande ut. Han slängde en blick på sin lata väckarklocka som visade någon timme efter midnatt, och Tobin bara suckade. Det hade varit svårt att sova sedan Jenny flyttade ut.
Tobin var tjugofyra år gammal, och arbetade hemifrån som programmerare. Han var en duktig sådan, och i kombination med att han även var en inbiten nattuggla, kunde han spendera många timmar framför skärmen i mörkret. Pengar tjänade han tillräckligt att leva på, och eftersom att Tobin var en man med enkla behov, trivdes han med sitt liv.
Jenny hade varit hans fästmö. En ambitiös kvinna med lysande framtid. Hon hade länge väntat på en förändring i Tobins liv. Att potentialen skulle ta honom vidare och göra karl av honom, men när hon tillslut fastslog att Tobin inte hade för avsikt att bygga karriär, eller för den delen vända på sitt redan bekväma dygn, tackade hon för sig och flyttade.
Vanligtvis skulle Tobin varit vaken vid den här tiden, men slumpen och släkten hade tvingat honom att faktiskt gå ut i världen under morgondagen. Ett bröllop skulle hållas. Tobins rika och mycket trevliga moster Amanda skulle efter många år med sin sambo, knyta knuten. Ett glädjebesked för många, men för Tobin betydde det att träffa och umgås med sin släkt. Vara utklädd och trevlig, och framförallt svara på frågor om vad han gör med sitt liv. Vart Jenny är, och när det är hans tur.
En pina utan dess like.
Han strök händerna genom det rufsiga håret, och tittade ut i sommarmörkret, men gav sig snabbt och lade sig igen. Hur mycket han än ville, hade han inte nog med inflytande i sin familj för att kunna missa moster Amandas bröllop.
Dagen efter ringde klockan vid den okristliga tiden, tio på förmiddagen. Tobin vaknade i en hög av filtar och kuddar i den mörka lägenheten som nu plågades av svaga ljusstrålar som smet in vid olika delar av de mörka gardinerna. Huvudet värkte av ovana, och han snarare kröp ur sängen än steg upp.
Lägenheten var ständigt mörk, då han föredrog det så, men just idag var han så illa tvungen att förbereda sig på solljuset, och därför slet han med missnöje gardinerna åt sidan. Han konstaterade att moster Amanda skulle få en vacker bröllopsdag, när telefonen plötsligt ringde på golvet vid sängen.
Tobins kusin Dexter, ringde. De hade bestämt sig för att äta frukost ihop innan de begav sig mot kyrkan. Släkten var någonting som Tobin gärna höll sig en bit ifrån om han kunde, men Dexter hade han varit god vän med sedan barnsben.
”Tjaa! Du är vaken, alltså?”
Tobin mumlade till svar.
”Träffar dig på kafét om en halvtimme. Hinner du?
”Mmrrmmm…” mumlade Tobin igen.
”Bra… Vi måste komma överens om vår spelplan. Idag ska du glömma satmaran!”
”Hejdå, Dex… Vi ses på kafét,” avbröt Tobin och lade på luren.
Dexter menade väl, men entusiasmen var en nivå över vad Tobin orkade med vid den här tiden på dygnet.
Han klädde sig snabbt. Enkelt, som alltid. T-shirt och en lite för stor, men bekväm, linneskjorta över. Jeans och sneakers. Kostymväskan med den inhyrda kostymen tog han över axeln innan han lämnade lägenheten.
Kafét var detsamma som alltid. Ett litet ställe vid namn ”Jonnas”, som ägdes av den hysteriskt vackra brunetten Jonna. Hon fanns ofta där och hade dels gått i samma klass som både Tobin och Dexter i grundskolan, och dels varit Dexters livs stora kärlek så länge alla kunde minnas.
Dexter låtsades såklart inte om det. Dex var en kvinnokarl, med alla dörrar öppna (tyckte han själv), och en enda kvinna var inte vad han ville ha. Det var vad han svarade om någon frågade, i alla fall. Även om samtliga av alla de människor som kände Dexter personligen, visste bättre.
När Tobin klev innanför dörrarna på kafét och tog av sig jackan, stod Dexter redan lutad över disken för att prata med Jonna. Han skämtade och spelade apa för allt han var värd, precis som han brukade. Detta i hopp om att få ett leende till svar. Ett vackert ord, eller att Jonna skulle ta med honom ut i förrådet och knulla honom till att han inte kunde gå.
”Tjena…” muttrade Tobin, och Dexter vände sig om.
”TJAA!” hojtade Dexter glatt, som han brukade. Han var några centimeter längre än Tobin och en aning rundare, med en personlighet som kunde ge en dagisfröken, diabetes.
Jonna hälsade honom god morgon och Tobin beställde kaffe, medan Dexter skämtade i ren desperation att få behålla den mörka skönhetens uppmärksamhet i några minuter till.
De satte sig, och Jonna försvann utanför synhåll.
”Såå! Vad tror du! Wedding-crashers! Festa hela kvällen och sedan ta med varsin bröllopsdeprimerad dam, hem? Vad tror du?”
”Dexter, såg du ens filmen? Man kan inte krascha ett bröllop om man redan är inbjuden.”
”Jaja, detaljer, detaljer…”
”…och hälften av alla tjejer där är våra släktingar,” fortsatte Tobin, medan han smuttade på sitt rykande morgonkaffe, men Dexter sken upp i en slug min.
”Det är vad du tror!” sade han och plockade fram en bunt hopvikta papper ur sin jackficka och vecklade ut dem.
”Här! Gästlistorna!”
Tobin var mållös över den sällan skådade dedikation hos sin kusin.
”Tvåhundratolv inbjudna. Etthundraåttiofyra tackade ja. Nittiosju av dessa är kvinnor, och fyrtioen av dem är våra släktingar. Av de kvarvarande femtiofyra är tjugosex stycken i lovlig ålder,” rabblade han upp.
”Lovlig ålder?” frågade Tobin. Han kände till den bristen på moral som kunde uppstå hos kusinen när mängden tid spenderad med att tråna efter Jonna, gentemot mängden kvinnor han tagit med hem över en natt blev i obalans.
”Uhm… Femtom till trettiofem,” svarade kusinen nonchalant.
”Du är vidrig,” konstaterade Tobin.
”FINE!” utbrast Dexter. ”Det är lugnt, vi kan fixa det…” började han och tog fram en penna och ytterligare papper och började kryssa av namn på en lång lista.
”Så! Arton till trettiofem. Nöjd nu? Det är bara nitton namn kvar!”
”Ja. Jag är nöjd. Av alla sätt den här dan kan gå så är det, det här som gör att jag blir nöjd,” gnällde Tobin tungt, med den varma koppen i händerna.
”Var inte så negativ! Inget prat om Jenny, ikväll! Ikväll ska vi bara ha roligt!”
Tobin drack sitt kaffe, när Jonna närmade sig bordet och Dexter nervöst plockade ihop sina papper.
”Något till frukost, killar? Vi har skitgoda kalkonmackor idag!”
”Åh! Låter gott!” började Dexter.
”Serveras dem med ett leende?” frågade han med ett smil som skvallrade precis om hur klyftig han tyckte att han var. Jonna tittade inte upp, utan skrev istället i sitt beställningsblock.
”Nej, med inlagd rödlök,” svarade hon snabbt och vände sig sedan mot Tobin.
”Jag tar en sådan, tack,” svarade Tobin.
”Jag med!” ropade Dexter efter Jonna när hon började gå bortåt.
Tystnad föll över bordet.
”Smidigt…” sade Tobin och blåste försiktigt på det fortfarande rykande kaffet, men Dex låtsades inte om det.
Jonna kom med deras smörgåsar och Tobin åt sin frukost i tystnad medan Dexter smidde planer samtidigt som han spanade efter Jonna, för att försäkra sig om att hon inte kunde höra honom.
Minuterna gick fort, och plötsligt blev det dags att ge sig av mot bröllopsplatsen. Dexters bil stod parkerad utanför och de båda kusinerna åkte tillsammans mot kyrkan.
Resan gick fort, och efter att ha krånglat sig i kostymerna i Dexters rostiga bil, och sedan hjälpt varandra att rätta till allt, var de klara för dagen.
Vigseln var vacker, så som bröllop tenderar att vara. Moster Amanda fyllde vackert ut sin brudklänning medan Dexter ivrigt såg sig om för att ta reda på vem som var vem.
När både Amanda och Rickard sagt ja, och svurit varandra evig kärlek, monogami och allt annat en kan behöva tänka över minst femton gånger innan man ens pratar om, rörde sig sällskapet vidare mot festen.
Då moster Amanda hade slitit sig fram inom modebranschen och nu var ett högt uppsatt namn inom en enorm koncern, samtidigt som hennes nyblivne make själv satt i styrelsen för ett mångmiljonföretag kunde de båda stolt tillkännage att festen skulle hållas på en närliggande herrgård. Huset och all dess mark var deras för helgen, och mat, dryck och musik spred sig bland gästerna som dimma i London.
Tobin kunde inte neka att han hade roligt. Han dansade med flickorna som bar kort sommarklänning, och drack glas efter glas med champagne. När natten närmade sig blev danserna vildare och glasen starkare, och fler. Dex hade minst lika kul. Han hade låst sig vid en bystig blondin som han räknat ut att vara Rickards systerdotter. Antingen det eller hans egen syssling. I vilket fall var han både för full och hade för roligt för att bry sig just då.
Det högljudda dansgolvet fortsatte skaka som att det inte fanns någon morgondag, och Tobin gick några meter bort med kavajen över axeln medan svetten fläckade skjortan. Han satte sig på en bänk i närheten av några buskar, och andades. Sensommarnatten smakade ljuvligt, och himlen befläckades försiktigt av stjärnor. Inte ens en bitter typ som han själv, kunde på något vis vara på dåligt humör. Han satt ner och tänkte över om han skulle hitta till sitt rum i det stora huset, utan hjälp. Det kunde bli ett problem.
”Hej,” hördes en röst, och Tobin tittade upp. Dansgolvet var fortfarande livligt och upplyst, men från andra hållet, kom en flicka gående ur skuggorna.
Hon hade långt mörkt hår. Om det var svart eller mörkbrunt var svårt att avgöra i natten, men de klarblå ögonen lyste starkare än stjärnorna och trots att hon såg mycket ung ut, rörde hon sig på ett sofistikerat och självsäkert vis.
Tobin tittade storögt på henne. Hon var nog mycket kortare än honom, men eftersom att han satt ner och hon bar mycket höga klackar, var även det svårt att säga. Den svarta klänningen som hon hade på sig var inte urringad, men väldigt kort och lämnade de långa bleka benen fria.
Hon gick fram till honom och satte sig bredvid honom på bänken.
”Hej,” sade hon igen.
Tobin försökte få fram ett hej, men satte i halsen i samma sekund och började istället hosta, vilket fick flickan att skratta. Det var ett hjärtevärmande skratt som bubblade upp och riktigt sjöng ut i sommarnatten.
”Ugh… Hej!” lyckades tillslut Tobin få fram.
”Fått för mycket att dricka?” frågade hon med ett leende.
Tobin skämdes. Luktade han sprit? Märktes det att han var lite berusad?
”Ne… Nej. Lite kanske, men det är lugnt!”
Hon skrattade igen.
”Du dansar bra!”
”Tack,” klämde Tobin fram. Dansande hade aldrig varit hans starka sida. Det blev tyst, och han försökte diskret lukta på sin egen andedräkt.
”Oroa dig inte,” sade hon till honom.
”Va?” svarade han snabbt, i hopp om att verka ovetande.
”Du luktar gott,” sade hon och log ett bländande leende.
”Élise,” sade hon och räckte fram handen.
”Tobin,” svarade Tobin, och tog hennes hand. Hon stirrade honom rakt i ögonen med sina egna, och de riktigt lyste. Han hade svårt att titta bort.
Élise lutade sig bakåt på bänken och tittade upp. Det mörka håret (som definitivt var korpsvart) föll ner bakom hennes axlar, och hennes fylliga byst framhävdes i den tajta klänningen. Den smala och välsvarvade kroppen bekläddes av många vackra former och Élise var, sannerligen, oerhört vacker.
Hon lade sitt ena ben över det andra, och armarna i kors.
”Det är härlig luft ute. Allting luktar så gott,” sade hon för sig själv.
Tobin gjorde allt vad han kunde för att inte tappa bort sig i hennes vackra röst. Han tittade på henne, och funderade för allt han var värd för att komma på vilken sida hon hade suttit på i kyrkan. Tillhörde hon släkten, eller var hon bara där som gäst?
”Hur känner du brudparet?” frågade han tillslut.
Hon tittade på honom igen.
”Jag är en avlägsen släkting, kan man säga,” svarade hon och blinkade åt honom.
Tobin försökte snabbt komma på något att svara.
”Okej, jag är…”
”Amandas systerson,” avbröt hon, och Tobin avslutade inte sin mening.
”Hur visste du…” började Tobin, men Élise avbröt honom än en gång.
”Vill du dansa?”
Tobin var trött, men han ville inte heller att flickan skulle gå sin väg.
”Njae…ja, alltså…”
Élise log ett överlägset leende.
”Okej. Vi säger såhär,” började hon. Hon ställde sig upp och placerade sig precis framför honom.
Snabbt och utan att blotta sig, sträckte hon sig innanför sin korta klänning och drog smidigt ner sina underkläder. Hon höll dem framför honom, och lade dem sedan i hans hand.
”Vill du fortsätta prata med mig, måste du lämna tillbaka de här först!”
Tobin tittade ner.
Ett par svarta spetstrosor. Tunna, och fortfarande varma i hans hand.
”De är dyra, så jag hoppas att vi ses,” sade hon sedan, vände sig om och gick mot dansgolvet.
Tobin tittade efter henne, och på den fylliga rumpan som vickade förföriskt när hon gick. Då insåg han att han satt med ett par trosor i handen, och tryckte snabbt ner dem i sin byxficka.
Det måste ju vara ett skämt. Något en lustig släkting anordnat. Vuxna människor betedde sig ju inte såhär inför släkten. Inte de som Tobin hade träffat i alla fall.
Hon försvann in bland människorna på det livliga dansgolvet och utom synhåll, och Tobin satt förstummad kvar i några minuter.
Dexter kom småjoggandes från ett annat hörn av festen och damp ner bredvid honom som en utmattad häst.
”Woo! Jäklar vad hon kan dansa!”
Tobin satt tyst.
”Jag ska ha en till whiskey, hänger du med?” frågade Dex, men Tobin svarade inte.
”Hallå? Vad är det med dig? Vem satt du och pratade med?”
Tobin visste inte vad han skulle säga.
”Dex, vet du vem Élise är?” frågade han sedan.
Dexter strök sina händer genom sitt genomsvettiga hår.
”Va? Élise?”
Han funderade en stund.
”Menar du Rickards gammelfarmor, Élise?” svarade han sedan och skrattade.
”Nej! En ung tjej. Runt 20 kanske,” muttrade Tobin.
Dexter fortsatte torka sin svett och svarade sedan.
”Nej, hon krashar hon nog festen.”
”Tror du?”
”Jadå… Jag har gått igenom varenda kvinna på gästlistan minst hundra gånger. Även morsans androgyna kollega, Kim, och det finns ingen Élise här. Var hon snygg?”
Tobin nickade storögt.
”Schysst. Vart tog hon vägen?”
”Hon är på dansgolvet, tror jag.”
”Aj då, så du har redan sumpat det?” svarade Dex och skrattade.
Tobin plockade upp trosorna ur sin byxficka och höll upp dem, utan att röra en min. Fortfarande chockad efter mötet.
”WOA! Vart fick du dom där ifrån?” svarade Dex med ett skratt av nyfikenhet.
”Hon gav dom till mig. Hon sa att jag skulle lämna tillbaka dem om jag ville ses igen ikväll.”
Det blev tyst. Dexter såg nu också chockad ut.
”OCH DU SITTER KVAR HÄR?!” ropade han sedan i örat på sin kusin.
”GÅ! Iväg med dig! Ser jag dig ikväll igen utan henne så Är vi inte kusiner längre!” fortsatte han och knuffade upp Tobin från bänken.
Tobin stod upp och stoppade tillbaka trosorna i fickan.
”Okej då!” sade han sedan högt. Mer för sig själv än för Dexter, också gick vände han sig mot dansgolvet och gick.
Musiken kändes högre än innan, och hans hjärta dunkade av spänning. Han trängde sig mellan dansande släktingar och fulla brudtärnor innan han såg henne. Hon kom från baren med ett glas med bärnstensfärgad vätska, i varje hand. När hon såg honom så blinkade hon och rörde sig mot honom med rytmiska rörelser.
Musiken var för hög för att de skulle höra varandra, men Tobin tog emot ena glaset och mimade tack mot henne och hon log, innan hon höjde sitt glas mot honom och mimade skål. Glasen var snabbt tomma, och Tobins huvud snurrade.
Om det var spriten eller Élise som orsakade det, kunde han inte svara på.
De dansade tätt mot varandra till den höga musiken. Tobin kunde definitivt dansa, men Élise var på en egen nivå. Hennes smala kropp rörde sig på ett nästan hypnotiskt vis med hennes armar över Tobins axlar. De kurviga höfterna svängde rytmiskt medan hennes händer vandrade över Tobins bringa. På hennes läppar bar hon alltid ett brett leende eller ett bubblande skratt till alla de fåniga danssteg som Tobin kunde komma på.
Låt efter låt började och tog slut, och Tobin blev allt modigare med den förtrollande skönheten i sina armar. Han lade sina händer på hennes höfter lät henne styra den nästan erotiska dansen. Tid och rum försvann, och hade inte halva släkten tittat på hade Tobin inte haft några fler anledningar till att inte fälla henne till golvet och ta henne på plats.
Minuter blev timme, och när Tobin började känna hur energin sipprade från honom, såg Élise på honom. De stora blå, skinande ögonen borrade rakt genom honom, och när Élise tog honom i handen och drog honom från dansgolvet protesterade han inte.
Hon ledde honom in genom herrgårdens öppna dörrar. Det var tomt, mörkt och tyst. Alla festens gäster hade antingen dragit sig tillbaka till sina rum eller så var de utomhus och festade.
När de kommit in och undan från dansgolvets ljus, vände hon sig mot honom, och med hastiga rörelser drog hon sig till honom. Med en hand runt hans nacke och en runt hans midja höll hon fast honom hårt och började kyssa honom hungrigt. Tobin besvarade hennes kysser och lade sin hand på hennes lår. Han var så pass mycket längre än den mörkhåriga flickan att han med lätthet kunde gripa tag om hennes välformade rumpa medan han kysste henne.
Han tryckte upp henne mot närmaste vägg och de kysste varandra passionerat. Tobin var svettig, men hon tycktes inte bry sig. I deras vilda rörelser stötte de till en byrå och fick en gammal ljusstake att falla i golvet.
Tobin stannade upp, och skulle precis sträcka sig efter ljusstaken som gått i två delar, när Élise grep tag om hans skjortkrage och drog honom mot sig igen.
”Du skulle bara våga!” viskade hon i örat på honom innan hon fortsatte att kyssa honom. Hennes tunga smekte hans egen, och innan han visste ordet av kände han Élise händer på sitt skärp.
”Vänta… Här? Jag har ett rum,” började Tobin men Élise hade redan, med vana händer, knäppt upp Tobins byxor.
”Ja, här!” viskade hon tillbaka och stoppade smidigt ner sin hand innanför Tobins byxor och greppade om hans svullna mandom.
Tobin flämtade till, och kände värmen som spred sig genom kroppen av flickans hand om hans hårdnande kuk.
”Åh, du luktar så gott,” sade hon igen, och drog ett djupt andetag från Tobins hals innan hon försiktigt nafsade tag i huden.
Hennes tänder mot hans hals och hennes hand om hans kuk blev nästan för mycket för den unge mannen. Han lade sina händer på flickans axlar och tryckte hennes från sig, upp mot väggen.
Flickan bara skrattade.
”Fegis!” viskade hon retsamt.
”Feg är jag absolut inte,” suckade Tobin. Värmen låg kvar innanför pannan på honom.
”Jo. Det är du. Du är feg! Vågar inte ens låta mig smaka på dig, bara för att det är folk i trädgården,” sade hon med ett leende, och lade sina händer om Tobins handleder i ett försök att övermanna honom.
De vackra ögonen. Lekfullheten. De mjuka läpparna och den fantastiska kroppen. Tobin visste inte var han skulle ta vägen.
”Du vet inte vad du pratar om,” viskade Tobin i hennes öra innan han kysste henne på pannan och släppte henne.
Hon stod stilla och tittade på honom.
”Det tror jag visst det. Du tror att du har det där mörka och manliga i dig, men du vet ingenting om sådana varelser egentligen,” sade hon till honom med en utmanande röst.
”Om du fick välja tar du mig säkert under täcket i missionären.”
Hon log hånfullt mot honom.
Tobin blev stum. Hon var så retsam att det var helt otroligt och när hon spände ögonen i honom, fick han nog.
”Är du oskuld, kanske?” frågade hon.
Det var droppen.
Han tog tag om hennes hår och kysste henne igen. Élise gav ifrån sig ett pip utav smärtan i hårbottnen och besvarade hungrigt kyssen. Tobin lade sin hand på, och smekte hennes bröst innan han sträckte sig ner och förde upp handen under flickans klänning. Hon flämtade till när han rörde vid hennes nakna sköte och började massera det redan våta underlivet.
”Åh, du din…!” började hon, men när Tobin rykte bak hennes huvud och bet henne på halsen förblev hon tyst mellan stönen.
Hennes händer sökte sig återigen ner i Tobins byxor och började klumpigt runka den hårda kuken innanför byxorna.
”Ta av dig byxorna. Fort, fort!” viskade hon, och just som Tobin gett upp att försöka stå emot frestelsen hörde han röster i rummet bredvid.
”Skit också! Det är någon där!” viskade han till Élise. Han rättade till sina byxor och tog hennes hand istället.
”Kom!”
”Fegis!” sade hon till honom, men lät sig ändå dras med ut genom en korridor och uppför en trappa. Hennes ena hand i Tobins, och den andra drog ner klänningen för att inte blotta henne allt för mycket.
Tobin ledde henne vidare fram till rummet som var hans. Dörren var låst och han letade genom byxfickorna efter nyckeln, men hittade inget.
”Fan, också! Vart är nyckeln…”
Élise lyssnade inte på honom, utan hade redan satt sig på knä på heltäckningsmattan, och dragit ner hans byxa så långt som krävdes för att den hårda kuken skulle sprätta fram.
”Men… Rummet… Nyckeln…!” försökte Tobin, medan Élise gapade stort och med en enda rörelse svalde den förhållandevis stora lemmen ända till roten, och började suga med stor vana.
Tobin lade ena handen på handtaget, och den andra i dörrkarmen för att hålla balansen. Njutningen som flickan gav honom var bortom vad han kunde beskriva just vid det tillfället, men ändå kom han ihåg att han lämnat kavajen ute i trädgården, och att nyckeln med största sannolikhet låg i den.
”Jag måste… Jag måste hämta nyckeln,” klämde han fram mellan de smackande ljuden som Élise gav ifrån sig.
Hon gav sig inte. Hon sög och sög, och Tobin hade inte hjärta att avbryta henne. De svarta håret gungade i takt med att hennes mjuka läppar masserade den svullna kuken.
”Fan, Élise! Jag kommer att…!” började han, och Élise avbröt honom.
”Hämta nyckeln. Jag väntar här. Skynda dig,” sade hon snabbt och ställde sig upp, och gav honom en lång kyss innan hon knuffade honom nerför korridoren.
Han småsprang mot trappan, medan han klumpigt tvingade ner den stenhårda kuken i sina byxor och knäppte bältet. Smaken efter hans egen försats satt kvar på läpparna efter kyssen. Något som i vanliga fall inte hade fallit honom i smaken, men som han inte kunde bry sig mindre om medan han for nerför trappan, fyra steg i taget.
Dansen var fortfarande i full gång, även om många av gästerna hade satt sig på bänkar för att andas och varva ner. Tobin hittade snabbt sin kavaj som hängde över bänken som han suttit på, men som nu besatts av Tobins lagom berusade morbror Milton.
”Tobin, min pojk! Hur har du det?!” började den berusade mannen skråla.
Tobin ville vända och springa, men var allt för väluppfostrad för att kunna avvisa sin morbror på det viset.
”Jo, tack. Bara bra! Du, jag måste…” försökte han, men det var inte lönt.
”Fantastiskt vacker vigsel, serdu! Min lillasyster och hennes äkta man! Fy farao, så vackert! En annan blir ju helt tårögd,” brölade han ut i sommarnatten.
Tobin tittade ängsligt mot herrgården.
”Jamen sätt dig ner för fasen, pojk! Låt mig hämta ett glas åt dig, så ska jag berätta om dina föräldrars bröllop! Ja, DET var en fest det! Jag och din far hade…” fortsatte Milton, till att Tobin äntligen byggt upp mod att avbryta.
”Morbror. Det står en hysteriskt vacker kvinna och väntar utanför mitt sovrum. Om hon hinner gå därifrån, kommer jag att börja fakturera dig för all gratis datorsupport jag gett dig över åren.”
Milton frös till, och han bara hicka innan han sken upp.
”EN DAM?! Jamen DÅSÅ! Det är mina takter det. Skål på dig, då!”
”TACK!” ropade han tillbaka mot sin morbror medan han började småspringa med kavajen i handen. Med snabba rörelser kutade han tillbaka och hoppade fyra steg i taget upp för trappan samtidigt som han sökte igenom fickorna på kavajen efter sin rumsnyckel, och när han kände den lilla järnnyckeln mellan fingrarna ökade han farten.
Han hoppades innerligt att Élise hade väntat kvar medan han letat, men när han rundade hörnet efter trappan, mot sitt rum, upptäckte han till sin besvikelse att hon inte stod kvar. Hjärtat föll tungt i bröstkorgen när han gick fram till dörren. Han letade genom alla fickor en gång till. I byxfickan låg fortfarande Élise hoprullade trosor i en boll.
”Fan också…” svor han och dunkade försiktigt pannan mot rumsdörren innan han tog fram nyckeln och låste upp dörren.
Mörkret låg tungt och det luktade rent. Måste vara ett trasigt lås, tänkte Tobin. Han gick in, och stängde dörren innan han letade sig fram till sängen och satte sig ner. Han drog händerna över pannan och torkade den lilla svetten som uppstått efter språngmarschen, och sedan tände han den lyxiga lampan på nattduksbordet.
Det smärtade i huvudet på honom när han tänkte på vad han missat. Det svarta håret, och de mjuka läpparna. Den kurviga kroppen och den sällan skådade passionen.
Han knöt upp och tryckte av sig de hårda kostymskorna, innan han ställde sig upp och klädde av sig resten av kläderna. Kavaj, skjorta, och byxor slängde han i en hög på golvet och drog sedan av strumpor och kalsonger.
Hans kuk var fortfarande halvhård efter att ha blivit masserad av Élises läppar. Han ville egentligen runka för att få sova gott, men kunde inte framkalla energin efter kvällens nederlag. En snabb dusch, kanske, men han valde att strunta i allt och lade sig istället på den bekväma sängen.
Den där känslan man får när man ligger ner efter en lång dag, och man känner hur varje överansträngd muskel börjar värka och hur trött man verkligen är. Han släkte lampan och var precis på väg att sluta ögonen när han hörde ett ljud.
En knackning på fönstret.
Tobin gnuggade ögonen och satte sig upp. Han drog med sängöverkastet för att skylla sig och gick till fönstret för att se vad det var. Han var på andra våning, men kunde bara hoppas.
Där stod hon. Utanför fönstret, och när han såg henne vinkade hon oskyldigt.
Tobin skrattade till, och gestikulerade Hur hamnade du där?
Hon bet sig i läppen och log, vilket fick Tobins hjärta att slå bakåtvolter, och pekade sedan på fönsterhaspen. Han öppnade fönstret åt henne.
”Hej!” sade hon och klättrade smidigt in genom fönstret.
”Hej… Vart tog du vägen? Varför är du utanför mitt fönster?” stammade han fram till svar.
”Jag är inte utanför ditt fönster. Jag står i ditt rum!” svarade hon glatt och stängde fönstret efter sig, och drog för gardinen.
”Så! Ingen ser. Ingen lyssnar. Ingen kommer att komma in,” sade hon och närmade sig sedan Tobin medan hon höll smärtsam ögonkontakt. När hon stod alldeles intill honom närmade hon sig hans läppar med sina för att kyssa honom igen. Tobin slöt ögonen men istället för en kyss, kände han hur överkastet han höll i slets ur handen på honom.
Élise skrattade till och slängde överkastat åt ett annat håll, och tittade på honom.
Han stod nu naken vid sängen och försökte att inte se alltför sliten ut. En mycket sårbar position, men trots att hans stenhårda kuk nu stod rakt ut från den nakna kroppen, försökte han se orörd ut.
Élise tittade på honom, upp och ner.
”Din tur!” sade Tobin självsäkert, och Élise höjde på ögonbrynen.
”Jaha, det tycker du?” frågade hon, där hon stod och beskådade honom. Hon sträckte ut en hand och lade den försiktigt på hans pulserande mandom och drog mycket sakta huden upp och ner.
”Jag kanske bara är här för att retas med dig. Plåga dig lite,” svarade hon och log mot honom. Den erfarna handen visste vad den gjorde, och Tobin fick svårt att hålla balansen.
”Det tror jag inte på,” tvingade Tobin fram.
Det bubblande skrattet sjöng glatt ut i rummet. Élise ögonen lyste med illvillighet, men ändå backade hon och sträckte graciöst upp ena sin arm ovanför huvudet och vände sidan mot honom till att klänningens tunna blixtlås blev synligt.
”Hjälp mig med dragkedjan,” beordrade hon.
Tobin stod förstummad och beundrade hennes vackra figur, men skakade snabbt på huvudet och vaknade till liv. Han lade sina händer på hennes kropp, och drog försiktigt ner dragkedjan som sedan sakta blottade den elfenbenslika huden.
När dragkedjan gick i botten satt klänningen så löst över hennes axlar att det endast krävde en mycket liten manöver för att den skulle falla till marken, och den enkla behån som satt innanför knäppte hon snabbt av sig.
Tobin kände hårda pulseringar genom sin kuk där han stod och beskådade den förtrollande flickan i all hennes nakna skönhet. Allt hon nu hade på sig var de höga klackarna, och inte ens ett hårstrå fanns till övers.
Precis som när hon hade haft klänningen på sig, var hennes kropp smal men vackert kurvig. De runda brösten och de markerade höfterna fick det att vattnas i munnen på Tobin. Huden var mycket blek, men såg så mjuk och inbjudande ut att han bara ville bita henne.
”Du stirrar,” sade hon och log.
Tobin bara mumlade, men skakade snart liv i sitt stackars berusade huvud igen. Hon tog ett steg mot honom igen, och knuffade sedan ner honom på sängen med överraskande styrka.
”Det här är för enkelt!” fnissade hon och kröp upp över honom och kysste honom på halsen.
”Du luktar så gott…” stönade hon fram igen. Sedan höjde hon huvudet och såg honom rakt i ögonen. De blå ögonen sken som strålkastare.
”Jag tänker rida dig, och jag gillar att rida hårt. Ligg still om du inte vill göra dig illa,” förklarade hon sakligt.
Tobin bara nickade medan hon fnissade till och sänkte sina höfter mot den stenhårda kuken. Hennes händer var på varsin sida om Tobins huvud och den erfarna flickan behövde ingen annan hjälp för att hitta kukens huvud med sin våta öppning.
Hon sjönk hastigt ner på kuken på med ett tungt stön. Hon var mycket våt, men hastigheten drog tillbaka Tobins förhud lite för långt. Ingen skada skedd, men han gav ifrån sig ett tyst aj.
”Tyst,” beordrade Élise där hon satt på hans hårda mandom. Hon satte sedan sin ena handflata på Tobins bröstkorg, och den andra på hans lår bakom sig. Sedan började hon med ett brett leende, sakta röra sig fram och tillbaka på honom.
Hon log hela tiden som hon red honom. Hårdare och hårdare och snabbare och snabbare rörde hon sig. Det började fram och tillbaka, men gick sedan över i rytmiskt roterande rörelser som fick Tobin att slå huvudet ner i kudden och stöna högt.
Élise skrattade ut sina höga stön, och tog i för allt hon var värd. En flicka som fann så mycket glädje i att knulla var ingenting man hittade varje dag. Tobin kände hur ritten och spriten var mer än vad han kunde klara av.
”Jag kommer…!” utbrast han, och sprutade snabbt kaskad efter kaskad upp i flickan som bara log och fortsatte rida vilt så länge hon kunde, men när Tobins kuk slaknade, saktade hon ner och satt tillslut still på honom.
Tystnad föll över rummet.
”Förlåt… Jag har aldrig… Det bara…!” försökte Tobin få fram för att förklara varför han kommit så snabbt. Han var, sannerligen, ledsen över att inte ha kunnat hålla ut längre.
”Tyst,” beordrade Élise igen, där hon satt. Hon flyttade sina händer från Tobins bringa och lade den ena på sitt våta underliv och började smeka sig själv. Den andra lade hon på sitt bröst som hon masserade försiktigt.
Hon började snabbt stöna igen, och började rida igen med små och mycket försiktiga rörelser för att den slaka kuken inte skulle falla ur, vilket den inte gjorde heller. Mästerligt lyckades hon hålla kvar den utpumpade mandomen i sig, medan hon tillfredsställde sig själv med sina fingrar. Hon fortsatte stöna högre och högre, och smekte sig själv med utsökt precision.
Tobin låg förbluffad. Fast i sängen, och fortfarande utpumpad, med den oerhört vackra flickan sittandes med hans mjuka kuk i sig och onanerade. Han lyfte sina händer för att ta på hennes kropp, och när han lade den ena på det bröstet som Élise hand inte masserade, och den andra på hennes höft kunde han tydligt känna vibrationerna i flickans kropp.
Sakta men säkert försvann tröttheten och utmattningen, och ersattes med djurisk hunger när Tobin kände hur han hårdnade på nytt, djupt inne i flickan.
Élise var inte sen att märka det. Hon spärrade upp ögonen, och sken av glädje.
”Bra. Precis där. Ligg still nu. Rör dig inte!” sade hon snabbt och började åter igen röra sig fram och tillbaka på den nyhårda kuken. Höga stön sjöng ut i det mörka rummet, och Tobin försökte ligga så still han kunde medan hon galopperade på hans nakna kropp, vilket visade sig var lättare sagt än gjort. Att motstå frestelsen av att stöta tillbaka upp i flickan, eller att ta på hennes kropp.
”MEN LIGG STILL, SA JAG!” ropade hon, och tryckte sig ner hårdare och hårdare över honom.
”I helvete heller!” svarade Tobin och satte sig upp, och bet lekfullt flickan på halsen.
”Du din… Jag var så nära!” stönade flickan och försökte frenetiskt att nå sitt våta underliv med händerna, vilket Tobin nu satt i vägen för.
”Men släpp mig då!” sade hon, medan hon försökte krångla sig ur hans grepp med ett leende på läpparna.
”Varför ska jag det?” frågade Tobin som svar.
”Därför att du inte vet hur man gör för att tillfredsställa en kvinna, och då får jag väl göra det själv,” skrattade hon retsamt.
”Kvinna? Flicka kanske…” retades Tobin tillbaka och kysste henne.
”Jag är minsann mer kvinna än vad du är man, grabben! Släpp mig nu och be snällt, så kanske jag låter dig komma i mig igen,” svarade Élise mellan passionerade kyssar.
”Aldrig i livet!” sade Tobin och höll kvar henne med all sin styrka.
Då hände något som Tobin inte hade väntat sig. En kunde självklart diskutera att det inte var första gången något sådant företrädde den kvällen, men denna gången skulle han komma ihåg det trots alkoholhalten i sitt blod.
Élise grep om hans handleder och bände loss. Han hade inte en chans att hålla henne kvar, då hennes händer styrda bort hans egna med ett obrytbart järngrepp.
”Vad i..?” började han, medan Élise bara log och tvingade ner honom på rygg igen med styrkan hos ett fullvuxet lejon.
”Så! Det var bättre. Ligg still nu, för jag är inte färdig,” viskade Élise och släppte försiktigt hans rödsprängda handleder. Tobin undrade snabbt om han skulle känna sig orolig i sitt underläge, men kände sedan hur hård han var inuti Élise och hur upphetsande han fann hennes dominanta framtoning.
Hon satte sig upp och började sakta rida honom igen medan hon såg honom rakt i ögonen.
”Du ligger stilla va?” viskade hon.
Tobin bara nickade medan hela hans kropp gungade fram och tillbaka.
”Du gör som jag säger?”
Han bara fortsatte att nicka med uppspärrade ögon.
”Om jag låter dig ta mig bakifrån. Lovar du att visa mig hur stark du kan vara då?”
Tobin nickade igen.
”Lovar du?”
”JA! Jag lovar!”
Hon svingade runt hela sin kropp med samma smidighet som tidigare, och ställde sig snabbt på alla fyra med den blekhyade men välformade rumpan riktad mot honom.
”Skynda dig!”
Tobin var inte sen att lyda. Han ställde sig snabbt bakom henne och riktade sin mandom mot hennes våta öppning, och lät sig glida in i henne. Élise suckade av välbehag, och Tobin lade med stolthet händerna om hennes höfter och gjorde sig redo att visa vad han kunde göra med uppnosiga flickor som denna.
”Händerna bakom ryggen!” väste Élise, och Tobin skyndade sig att lyda igen och knäppte sina fingrar bakom sin rygg.
”Knulla mig nu.”
Tobin började stöta i henne. Det var svårt när han inte kunna hålla i henne för balansens skull, men sättet hon beordrade honom på fick någon liten del av Tobins hjärna att sjunga.
”Hårdare!” beordrade Élise och Tobin ökade farten. Efter en vinglig start hade han hittat en rytm som gjorde att han kunde knulla henne för allt var värd, och även om han snabbt kände att han var på god väg att sträcka varenda muskel han hade i låren var det värt det. Flickans nakna kropp var en drog, och Tobin ville inget annat än att överdosera.
”Är det allt du har i dig?” frågade Élise när Tobin började tappa fart till smärtan i sina benmuskler.
Adrenalinet strömmade.
”KÄFTEN!” ropade Tobin, och grep tag om flickans hår, och drog upp henne så att hon stod på knä. En del av honom beredde sig på att höra ett skri av smärta, men istället ropade hon glatt till vid chocken, och Tobin kunde skymta ett brett leende i hennes profil.
Han lade en stadig hand på hennes höft, och höll den andra om hennes hår i ett smärtsamt grepp, och började sedan stöta hårt i henne till höga stön.
”Åh ja, snälla fortsätt! Precis sådär! Ett riktigt odjur!”
Hennes rop sporrade Tobin att ta i hårdare, och fortsätta långt bortom vad hans ben och rygg klarade av.
”Jag kommer att komma! Fortsätt bara!”
Han kom i henne igen. Ett kraftigt sprut som slet all kraft han hade kvar ur hans redan utmattade kropp. Ändå fortsatte han in i det sista. Bestämd att lyda Élise.
Allt hon ropade var,
”NU!”
Han släppte taget om henne, och knuffade henne ifrån sig med en sista stöt. Hon damp framåt i sängen med skakande ben, och låg länge och vred och vände sig i en krampande orgasm.
”Mår du bra?” frågade Tobin när hon rullat över på rygg.
Hon låg med slutna ögon och tätt slutna läppar, men nickade ändå hastigt.
”Bra…”
Det var det sista Tobin fick ur sig innan han föll bakåt i sängen och somnade. Hans sista tanke var att han önskade drömma om henne. Den blekhyade flickan med det mörka håret som delade hans säng.
Élise. Odjuret själv.
Fler noveller av samma författare
Denna författare har inga andra noveller
Låter som en spännande början på något riktigt hett.