Interenemy del 13
Vem har makten i drömmen?
I ljussvaga gångar fördes Ambi av två vakter till en cell i slottets källare.
- Berätta bara HP:s hemlighet, sa en av vakterna, så händer dig inget.
Samtidigt gick han fram, tog om hennes handleder. Tryckte ner dem mot det kalla bordet så att hon låg framstupa. Händerna gjordes fast. Den andre vakten surrade fotlederna brett isär i bordsbenen.
Värnlös bad Ambi att de inte skulle göra något med henne.
- Du behöver inte vara rädd, lugnade vakten. Det är HP vi ska ha.
Rustade gav sig HP, Daimon och Pater mot ett slott:
- Varför har Ambi ingen skyddsängel? knystade HP enkom till Pater.
- Hon är hel, hyschade Pater. Du är inte färdig än. Du har inte valt.
HP blev inte klokare. Trots likheten med den värld han kom från fanns ett mystiskt regelverk som styrde denna drömvärld. Daimon, Pater, Gemenskapen? Vilka var de? tänkte han. Ingen ville berätta.
_
Tysta gick vakterna och lämnade Ambi med sin förundran. Efter en ändlös stund somnade hon slutligen i den obekväma ställningen.
Ambi drömde romantiskt om HP, hur svårt det var att vinna hans kärlek. Drömmen blev erotisk, övergick i begär som hon i sin återhållsamhet förträngt. Utan att kunna kontrollera handlingen kom de håriga och fula vakterna in i drömmen.
Efter mycket övervägande skrev Professorn till myndigheterna. Professorn visste nu vem som störde Internet. Ingen skulle ifrågasätta den auktoritet som världens mest kompetente forskare på IT hade.
Makten som Professorn satt på, kunde tala om vem som gjort Nätet praktiskt oanvändbart. Vem som var Internets fiende.
Sakta närmade sig vakterna Ambis kropp. En av dem ställde sig bakom och smekte av henne kläderna. Nakenheten, jämväl avskyn mot sina betvingare fick Ambi att rysa av blygsel. Jämrande.
Bakom henne tafsade vakten på den vita huden. Med lortiga nävar kramade han det unga köttet.
Vakten satt ned, tittade rakt in i hennes inre. Ambis tårar hade tagit slut, som om hon insett att spelet var förlorat.
Utsattheten och skammen tände en ofrivillig exhibitionism hos Ambi. Den andre kladdade på flickans vackra ansikte, nacke och bröst.
Nu hade vakten bakom börjat nafsa och sörpla, äta på hennes underliv. Tungan for begärligt över de mjuka kloten, ner i skåran med dess lockande brunnar. Fingrar trängde in i orörda håligheter.
Allt hastigare juckade han med sina korviga fingrar i Ambis lilla kropp. Kluckade hånfullt åt att hennes grymtande övergått i motvilligt stön.
Med yster min drog vakten ut de flottiga fingrarna som han slickade omsorgsfullt. Kravlade sig under Ambi, beredd.
- Nej, bönade Ambi när hon träddes på, jag ska spara mig...
De båda vakterna hjälptes åt att trycka ner flickan över ståndet.
Den andre försöker tränga in i hennes utgång. Mödosamt forcerar han den trånga kanalen. Smärtan alstrade åter tårar. Så är båda inne i henne.
Långsamt anlöper kungen; går fram till den nakna trion. Ambi ser den skrämmande gestalten som fortfarande saknar ansikte.
Med en loj rörelse öppnar han sin mantel, blottar köttpålen: Maktvapnet.
På någon centimeters avstånd har hon den hotfulla lemmen.
Kungen griper hennes nackhår, tvingar in den mellan läppar som knappt smakat en kyss. Frenetiskt stöter de tre i hennes öppningar.
Totalt uppfylld av män kände hon till sin skam: En besvikelse, tomhet, då någon lämnade ett hål för att byta plats med någon annan.
Alla besökte alla lustbrunnar på henne. Efter en hänsynslös ritt på den maktlösa kroppen kunde hon känna det: De anonyma hannarna tömde sig, fyllde hennes inre.
Svettig och våt slog Ambi upp ögonen: Drömmer alla sådant? fasade hon. Ruelsen över drömmen fruktade henne mer än fångenskapen.
- Jag ska spara mig till HP! försäkrade hon för sig själv. Jag ska...
Samtidigt iakttog de två nätvarelserna HP:s aktiviteter på en videoskärm:
- Varför far han runt? Vad vill han? Grip honom!
- För vad? För att han far runt?
- Vem är han? Varför far han runt och oroar?
- Han kanske inte kommer härifrån...
I sin övergivenhet drömde Paters belevade fru en förbjuden dagdröm:
- Inte tänka så, mumlade hon ensam. Det skulle bli min död, jag måste stå emot. Men vem är det som har makt över kropp och känslor?
Jag kanske drömmer att jag drömmer en dröm? gick HP och drömde för sig själv tillsammans med de andra. Maktlös kunde han bara fortsätta drömma.
Varje natt drömde Ambi om sin älskade, men också om perversiteter. Hon fattade inte hur hon kunde fantisera så om de hon hatade. Drömmen, då hon lägrades av kungen och hans vakter, upprepades med ännu ett inslag:
Då trion förgripit sig på Ambi kom ytterligare en in. I ögonvrån såg hon skuggestalten närma sig. En frodig kvinna i linne som läxade upp vakterna, hutade även åt kungen. Alla verkade åtlyda henne. Hon föll på knä invid Ambis ansikte, tröstade, kysste Ambi, lugnade henne.
Männen fortsatte tafsa och en var alltjämt kvar i henne, dunkande. Kvinnan erbjöd ömt sitt bröst till Ambi, som började dia likt ett barn.
- Så, ja, lindrade den moderliga kvinnan, kom till mamma.
Långsamt reste sig kvinnan upp, linnet faller. Ambi försökte hålla kvar henne genom att snappade suga efter det trygga bröstet. Fjäderlätt pussar Ambi magen, medan kvinnan smekte flickans nacke och hår.
Plötsligt hade hon kvinnans sköte framför sitt ansikte! Absorberad; så inpå. Tryckte det mot Ambis mun. Samtidigt lyfte kvinnan upp sitt ben för att låta sig bestigas av kungen. Nu blev kvinnans ton och hand hård.
- Gör det skönt nu! hotade kvinnan. Använd tungan, din lilla slinka!
Slottet syntes för de tre fritagarna. På tredje natten skulle de slå till.
- Det handlar om makt! sa Daimon. Den starkaste överlever.
- Nej, det är fel resonerat! protesterade Pater. Det har ingenting med styrka att göra. Vi har rätten på vår sida, den gudomliga rätten.
- Drömmare! snäste Daimon. Visst! Vi har rätt. Men vad har du för nytta av rätten, omdu inte kan försvara den? Med styrka - makt?
HP oroade sig för vad han ställt till med: Det är mitt fel, tänkte han.
En egendomlig lustkänsla väcktes hos Ambi. Tungan hjälpte till vid mynningen där kungen stötte. Att vara så nära, känna, smaka på den köttsliga akten mellan man och kvinna. Att totalt släppa hämningarna, underkastas, fylla gommen med dem båda.
Kvinnan snurrade runt, satte sig på Ambis ansikte. Tvingade henne gräva med tungan över och i deras genitalier.
- Slicka mig ren från sörjan! beordrade kvinnan fram.
Skötet dröp, väta, säd rann ur mynningarna ner i Ambis gap. Fick henne att vämjas, hon svalde allt hon förmådde, kunde inte andas...
Ambi vaknade i sin dröm, lika svettig och tyngd av dåligt samvete som tidigare nätter. Men hon tänkte också på HP. Bara han hade makt att rädda henne ur denna mardröm...
Fler noveller av samma författare
