Kvinnofängelset.

---

---

© Lorden all rights reserved

Att bli dömd för ett brott och hamna i fängelse, är en sak. Att bli dömd för ett brott och hamna i fängelset ni nu kommer att läsa om, är en helt annan sak. Att sedan självaste fängelsedirektören har några mindre angenäma drag, och hans kompis fängelseläkaren ännu fler samt att vakterna tar sig friheter gör att strafftiden kan upplevas som en aning oangenäm.


Trevlig läsning, hoppas jag.



Kvinnofängelset.



Kapitel 1.

Grindarna gled tyst och mäktigt igen bakom dem så fort bilen hade passerat. Grindarna framför förblev stängda ända tills den tungt beväpnade vakten hade gått runt bilen två gånger och till slut, efter att ha mottagit och lusläst dokumentet föraren hållit ut genom rutan, gett klartecken och återvänt till kuren bredvid de innersta grindarna som nu lika tyst och mäktigt gled upp.
Handklovarna skavde runt handlederna. Den tunga kedjan som förband dem med kedjan runt anklarna drog dem nedåt och gjorde det svårt att hitta en bekväm ställning för händerna i knät.
Tårar rann sakta ned för kinderna på tjejen bredvid där hon satt och håglöst stirrade ned i golvet.
”Det kommer nog inte vara så farligt.” sa Gina i en så tröstande ton hon kunde.
”Du har aldrig varit där inne va?” svarade den gråtande tjejen utan att släppa golvet med blicken.
”Nej.” erkände Gina ursäktande.
”Det har jag.” Hennes svar lät uppgivet och en rysning gick genom Gina när bilen körde in genom porten och kvällssolen försvann bakom dem när den stängdes.

Skjutdörren på bilen gled upp och vakten utanför slog lätt med batongen mot sitt ben samtidigt som han bestämt sa,
”Ut.”
Både Gina och den gråtande tjejen hasade sig ur skåpbilen. Gina slängde en blick mot porten bakom bilen. Inget solljus trängde igenom, inget fönster, ingen liten glipa någonstans, bara en stor grå massiv kall massa.
Batongen som petades i ryggen på Gina fick henne att gå framåt. Med små steg, så långa som kedjan mellan hennes ben tillät henne att ta gick hon mot de två vakterna som på var sin sida om en öppen dörr stod och väntade på dem.
De hade, precis som vakten som hade beordrat dem ur bilen batonger hängandes i bältet. Svarta grova saker som såg tunga ut, och av vakternas uppsyn misstänkte Gina att de inte skulle tveka att använda dem ifall de behövde.
Med den gråtande tjejens snyftningar bakom sig gick Gina in genom dörren, som ledde in i ett nästan helt kalt rum. Allt som fanns därinne var starka lysrör i taket, en tvättkorg i ena hörnet, en stor gallertäckt golvbrunn mitt på golvet, och en dörr på den motsatta sidan av rummet som öppnades i samma stund som Gina kom in i rummet. Vakten som kom in genom dörren med en liten vagn på hjul var den största man Gina någonsin hade sett. Han fick nästan huka sig när han gick in genom dörren, och hade dörren varit lite smalare hade han fått gå in på tvären. Uniformen satt som klistrad över hans kropp och man såg tydligt fettvalkarnas rundningar genom tyget och likaså svettrosorna under armarna.

”Men ser man på! En återvändare! Trevligt, mycket trevligt!” skrockade den stora mannen med ett flin och stirrade stint på den gråtande tjejen bredvid Gina.
Gina sneglade på tjejen och såg att hon inte tittade tillbaka på mannen, utan hur hon med hårt slutna ögon stod och smådarrade med tårar rinnande ned för kinderna.
Vakterna som tagit emot dem vid skåpbilen stod nonchalant lutade mot väggen och småpratade. Hon hörde hur de pratade om någon fotbollsmatch där favoritlaget tydligen åkt på stryk. De sågade laget längs med fotknölarna, och Gina rös när hon hörde hur de i detalj glatt diskuterade hur de med hjälp av elektricitet i pungkulorna på lagets stjärna skulle få honom mer energisk och motiverad på planen och börja göra mål.
Vakterna vid väggen skrattade högt åt sina egna skämt om det förlorande fotbollslaget, och Gina började misstänka att hon hade haft helt fel när hon i bilen på väg hit försökt trösta tjejen bredvid med orden, - Det kommer nog inte vara så farligt. -

Den stora feta mannen kom runt dem och böjde sig frustande ned och låste upp kättingen som satt runt Ginas fötter. Lika frustande reste han sig och befriade även hennes händer ifrån kätting och handklovar. Gina började genast massera sina verkande handleder medan mannen, med ett nytt frustande böjde sig ned vid den andra tjejens fötter och låste upp även hennes kätting.
När han med kättingarna i handen gick mot vagnen och med ett skrammel lade dem på den sa han,
”Av med kläderna.”
Vakterna vid väggen slutade tvärt att diskutera fotbollen och vände sina blickar mot Gina och tjejen.
Gina tittade först snabbt på tjejen bredvid och såg hur hon redan med darrande och fumliga fingrar kämpade med att knäppa upp knapparna i blusen hon hade på sig, sedan såg hon snabbt åt vakternas håll och hur de med stort intresse följde varje rörelse tjejen gjorde när hon öppnade sin blus.
Gina ville protestera och be om lite mindre åskådare, men tjejens beteende vid sidan om sig och med vetskapen om att hon hade varit här inne förut och nog visste vad som var bäst att göra gjorde att Gina valde att vara tyst.
Med lika darrande och fumliga händer drog Gina tröjan över huvudet och kände vakternas blickar bränna i sina bröst.
Hon såg hur vakterna viskade till varandra, hur de log och tyst småskrattade. Fram tills nu hade Gina kunna hålla borta tårarna, men när hon knäppte upp knappen och drog ned gylfen i byxorna och samtidigt såg ärren på tjejens bröst bredvid sig så kunde hon inte hålla dem borta längre.
Skakandes i kroppen och med skamfyllda och rädda tårar rinnande ned för kinderna föll Ginas byxor till golvet. Den stora feta mannen stod rakt framför dem och synade dem från topp till tå med ett allt annat än kärvänligt flin. Gina fick kämpa med sig själv för att lyckas föra händerna till troskanten, och hon såg hur den stora feta mannens ögon vidgades när de förväntansfullt stirrade på Ginas skrev. Snyftande och med blicken ned i golvet drog hon långsamt ned trosan över låren och kände hur den kasade sig ned mot fötterna.

Frustande böjde sig den feta mannen ned och plockade upp kläderna ifrån golvet. Gina sneglade åt tjejens håll och såg hur hon fortfarande stod och blundade hårt. De ljusa ärren på hennes bröst gick som smala band tvärs över dem. Att någon hade piskat dem förstod Gina direkt, men hon undrade vad tjejen hade gjort för att behöva utstå en sådan grym behandling.
Gina kom av sig direkt i sina tankar och skrek till när den iskalla vattenstrålen kraftfullt träffade henne. Både Gina och tjejen kröp ihop och gjorde sig så små som möjligt när vattnet spolades över dem.
”Det ser ut som om de inte gillar vatten.” sa en av vakterna, och de andra skrattade högt åt hans skämt.
”Bakom öronen också! Där brukar det samlas en massa skit!” ropade de och applåderade när den feta mannen med ett skratt riktade vattenslangen mot huvudet på tjejerna.
När vattnet till slut stängdes av satt Gina och den andra tjejen huttrande hopkrupna på golvet som två dränkta katter.
”Kolla vårtorna! De pekar rakt ut!”
Gina förde skamset upp armen för att dölja brösten, men det ledde bara till ännu mera skratt.
”En blyg en! Det har du snart lärt dig att inte vara.” sa en av vakterna samtidigt som den feta mannen slängde två tvålar på golvet framför Gina och tjejen.
”Tvåla in. Alla skrymslen och vrån. Det finns tillräckligt med ohyra här inne ändå.”

När tjejen bredvid sträckte sig efter tvålen gjorde Gina samma sak, och passade på att fråga med en viskning som knappt var hörbar,
”Får de verkligen göra så här? Är det alltid så här?”
”De gör vad de vill. Det här är ingenting.” snyftade tjejen till svar och greppade tvålen.
Gina vred sig bort ifrån vakterna när hon började tvåla in sig, men kunde inte undgå att höra deras kommentarer.
”Hyfsat stora. Lite hängiga kanske, men rätt goa.”
”Ska bli en härlig syn att se dem gunga när hon kryper runt på alla fyra.”
”Ja, för här inne är det vi som bestämmer, och ni gör bäst i att lyda oss.”
”Såja, glöm inte fittan nu. Den vill vi ha ren och fin.”
Gina kände hur det hettade till i kinderna när hon förde ned handen mellan sina ben och tvålade in fittan. Trots att hon hade vänt sig bort ifrån vakterna kunde hon ändå känna hur de stirrade på henne, och det blev inte ett dugg bättre när en av dem plötsligt gick runt henne och ställde sig på andra sidan. Hur hon än vred sig skulle någon av dem lätt kunna se hur hon tvålade in sig mellan benen. Hon slöt ögonen och försökte tänka bort dem, men det var svårt när de hela tiden kommenterade allt vad hon och tjejen bredvid gjorde.
Båda tjejerna skrek till igen när det kalla vattnet plötsligt sprutades på dem igen. De började krypa ihop som förra gången, men blev bryskt stoppade.
”Res er! Ut med armarna, isär med benen!”
Gina blundade hårt och kände hur vattenstrålen for över hennes kropp. Hur den sköljde över huvudet och letade sig in under armarna, under och över brösten, ned över magen och vidare ned för låren.
”Snurra runt!”
Huttrande med gåshud över hela kroppen och med bröstvårtor som styvt stod rakt ut av det kalla vattnet snurrade Gina runt och kände hur vattenstrålen gled ned över ryggen och ändan och ned för baksidan av låren.
”Böj dig framåt och sära på skinkorna!”
Gina tvekade en sekund innan hon gjorde som den stora feta mannen sa, och hon böjde sig fram en bit, tog tag i skinkorna med båda händerna och drog isär dem, och kände vattenstrålen träffa henne rakt emellan de särade skinkorna och vakterna runt omkring henne utbrast i höga gapskratt. Långsamt förde den feta mannen strålen nedåt mellan skinkorna och in mellan benen. Gina ryckte till i kroppen när strålen sköljde över fittan.
Kylan i vattnet fick Gina att skaka, och huttrande märkte hon att den feta mannen höll kvar vattenstrålen på fittan mycket längre än vad han behövde för att skölja bort tvålen. Hon kunde nästan känna hur han stod och njöt trots att hon inte kunde se honom. När vattenstrålen till slut gled bort och riktades mot den andra tjejen hade kylan i vattnet nästan fått henne att tappa känseln i fittan.
Huttrande och skakande reste hon sig och lät armarna falla ned för sidorna med tänderna hårt sammanbitna.

När den andra tjejen också hade blivit ordentligt avsköljd öppnade den stora feta mannen dörren han hade kommit in igenom och en av vakterna satte batongen mot Ginas rygg och tryckte henne mot dörren.
Med den stora feta mannen gåendes först blev de ledda genom en smal korridor där ljudet av vakternas stövlar bakom dem ekade mot de kala väggarna.
I ett försök att skyla sig höll både Gina och den andra tjejen för sina bröst med en arm, och en hand framför sitt skrev. När de vek av in i en annan korridor hörde Gina hur den andra tjejen mumlande sa,
”Nej, nej, nej.”
Tjejens skrämda blick som mötte Gina skickad en rysning genom henne.
”Vad är det? Vart för de oss?” viskade Gina oroligt, men tjejen hann inte svara innan den stora feta mannen stannade och knackade hårt på en dörr.
”Vad är det där inne?” viskade Gina ännu mera oroligt, men tjejen skakade bara kraftigt på huvudet till svar, och ryggade bakåt när dörren öppnades.

”Nyanlända, Doktorn.” sa den stora feta mannen och tog ett steg åt sidan.
Mannen som öppnat dörren spände först blicken i Gina genom sina tjocka små runda glasögon, och lät den sedan långsamt glida ned för hennes nakna kropp, och sedan upp igen, för att till slut spänna blicken i henne igen.
Det lilla sneda leendet som började skönjas i hans ena mungipa fick Gina att känna sig obehaglig till mods. Hans rock hade säkert varit vit en gång i tiden, men nu var den full av solkiga fläckar. Tanken på att rocken var lika gammal som han själv slog Gina. Mannen var säkert en bit över sjuttio, om inte ännu äldre, men trots det var hans ögon bakom de tjocka glasen pigga och väldigt iakttagande.
Hans blick gled bort ifrån Gina, och när den nådde den andra tjejen sken han upp i ett belåtet leende, och utbrast,
”En återvändare! Det var länge sedan jag fick nöjet att träffa en sådan! Ta ner henne till våning två.”
”Nej! Låt mig vara! Inte ner dit!” skrek och snyftade tjejen när två vakter greppade tag om hennes armar och drog med sig henne bort genom korridoren. Paniken i hennes röst gick inte att ta miste på, och i ren förskräckelse tog Gina ett steg bakåt, bort ifrån Doktorn, men blev bryskt framknuffad igen av vakten bakom henne.
”Och du, varsågod och stig på.” sa han med en vänlig, men samtidigt road ton, och höll upp dörren för henne.
På en av monitorerna på väggen flera våningar längre upp i komplexet syntes det hur Gina på darrande ben och med armen över sina bröst och handen täckande sitt skrev blev inföst genom dörren som Doktorn höll upp för henne. Med fjärrkontrollen zoomade mannen som satt bakom det stora skrivbordet in Ginas nakna skinkor.
”Djupare.” sa han, och kvinnan som satt på knä under hans skrivbord tvingade in mer av hans styva kuk i sin mun när han med sina andra hand drog i kopplet som satt fast i halsbandet hon hade runt halsen.


Kapitel 2.

Det första som fångade Ginas nu något skrämda blick var gynekologstolen som stod mitt på golvet. Förutom den fanns det inte så mycket i rummet. En vagn på hjul och ett stängt skåp utmed en av väggarna, det var allt.
Vakterna som fört in Gina i rummet gick ut, och Doktorn stängde dörren bakom henne.
”Välkommen till prisión de pecado. Jag brukar skämtsamt hälsa de nyintagna så.” sa Doktorn och Gina hörde hur han låste dörren. Ljudet av kolven i låset som klickade fick Gina att rysa till, och hela hennes kropp knottrade sig av olust, och hon hoppade nästan till när Doktorn kom upp precis bakom henne och sa, nästan viskande,
”För synd har fört dig hit, och i synd kommer du att få göra din botgöring.”
Gina upprepade och funderade på vad han just sagt i sitt huvud medan han gick runt henne och sedan fram till det stängda skåpet vid väggen. Hon förstod inte ord av vad han pratade om.
”Min främsta uppgift här på fängelset är att hålla alla så friska som möjligt. Att jag är fängelsets läkare har du nog redan räknat ut, Doktorn kallad bland de intagna. Min första uppgift med nyanlända är att undersöka dem, grundligt.” sa han och öppnade skåpet.
Gina sneglade både nyfiket och oroligt åt hans håll för att kunna se vad som fanns i skåpet, men han höll bara dörrarna öppna på glänt och stod själv i vägen för själva öppningen.
”Några kända sjukdomar?” frågade han, sköt igen dörrarna till skåpet och vände sig om, och Gina pustade ut när hon såg ett helt vanligt stetoskop i handen på honom.
”Nej.” nästan viskade Gina och skakade på huvudet medan Doktorn gick fram till henne.
”Bra. Båda händerna på huvudet.” sa han och ställde sig rakt framför Gina.

Gina tvekade inte bara en sekund, utan flera. Hon såg hur blicken bakom de där tjocka glasögonen stirrade rakt ned mot hennes bröst, som hon dolde med hjälp av sin arm.
Tålmodigt stod han helt stilla framför henne och väntade, utan att släppa brösten med blicken.
Till slut lyfte Gina tveksamt armen ifrån sina bröst och lade händerna på huvudet. Genast for en känsla av utsatthet genom hennes kropp. Helt naken och blottad inför den gamla mannens blickar som inte lämnade hennes bröst en endaste bråkdel av en sekund.
När han förde fram stetoskopet mot hennes ena bröst så höll Gina kvar blicken, men det lilla sneda leendet som formade sig i hans ena mungipa när stetoskopet trycktes mot bröstet fick Gina att vika med blicken, och hon lät den glida iväg åt sidan, rakt in i den grå betongen.

”Mmm.” hummade han och lät stetoskopet glida rakt över Ginas ena bröstvårta.
”Mmm.” hummade han igen och flyttade stetoskopet till sidan om bröstet, för att en kort stund senare ta bort det helt och istället greppa runt brösten med sina händer.
Gina ryckte till när hans händer slöt sig om hennes bröst, och spände sig en aning när han kramade åt och lyfte brösten uppåt och sedan pressade ihop dem innan han plötsligt släppte dem.
”Mmm.” hummade han igen och gick runt Gina och ställde sig bakom henne.
Gina väntade på att få känna stetoskop mot sin rygg som brukligt, men istället kände hon hans händer glida ned för skinkorna och hur han lyfte med med hjälp av fingrarna, nästan som om han vägde dem.
- Vad sysslar han med? - tänkte hon, och hörde hur han hummade igen.
”Mmm.”
”Upp i stolen!” sa han plötsligt och gav Gina en lätt klapp på ena skinkan och gick själv iväg bort till skåpet igen.

Återigen tvekade Gina inte bara en sekund, utan flera.
Med benen uppe på de särade benstöden skulle hon ligga helt blottad inför honom. Hon såg oroligt bort mot skåpet för att se vad det var han hämtade, men han verkade inte göra sig någon större brådska, utan rotade lite småvisslande runt bland grejerna i skåpet.
”Min hörsel är utmärkt trots att jag börja bli till åren, och jag hör att du inte rört dig alls. Upp i stolen nu lilla vän, annars får vi ta hjälp av vakterna utanför, och det ska vi väl inte behöva, eller hur?” sa han utan att vända sig om, och fortsatte sedan sitt småvisslande.
Bara tanken på att även vakterna skulle kunna se henne sitta blottad i gynstolen fick henne att börja gå fram emot stolen, och med en tveksam känsla i hela kroppen satte hon sig och tvingade upp benen i benstöden. Direkt flyttade sig hennes blick in i betongväggen igen, där hon slapp se sina egna särade ben och sin blottade fitta.

”Om du känner dig sjuk eller behöver träffa mig av någon annan anledning så är det bara att ansöka om ett möte med mig via någon av vakterna på fängelset. Jag brukar skämtsamt säga, att så länge du kan krypa hit kan jag fixa det.” sa han och vände sig om ifrån skåpet och kom tillbaka till Gina med en metallbricka i händerna. Hon hann inte se vad som låg på brickan innan han ställde ned den på golvet mellan hennes ben.
Det metalliska klicket när byglarna slöt sig runt hennes fotleder studsade mot de kala vägarna och kylan ifrån metallen mot hennes bara hud fick henne att rysa till. Gina ryckte skrämt till med båda benen, men byglarna lät bara benen röra sig ett par centimeter.
Hon såg i ögonvrån hur han stod mellan hennes särade ben och stirrade ned mellan dem.
Ett svagt rosa skimmer i Ginas kinder visade vad hon kände inför hans blickar, och när han böjde sig ned för att se närmare så blev de rosa skimret mörkare och Gina kände hur pulsen steg.
”Mmm.” hummade han igen, och Gina ryckte till och spände sig när han plötsligt lade sin hand mot hennes nakna lår, och hon kände hur den långsamt gled längre och längre ned mot hennes blottade fitta.
Hennes blick gled snabbt fram och tillbaka över den kala väggen och hjärtats dunkade slag inuti bröstet blev hårdare och snabbare ju närmare handen kom hennes oskyddade fitta. När hon kände hur hans hand nuddade hennes ena blygdläpp så kunde hon inte längre värja sig, utan förde snabbt ned båda sina händer och höll dem som skydd över fittan.
”Vad är det du tänker undersöka? Det här känns inte bra. Inte alls bra.” sa Gina med lätt panik i rösten, och pressade händerna hårt mot fittan.

”Alla nykomlingar undersöks först av mig, det är rutinen här. Så nu är det så här, jag kommer att undersöka dig vare sig du vill det eller inte. Du kan krångla, men det kommer inte göra någon skillnad, undersökt blir du i alla fall.” sa Doktorn med handen fortfarande liggande på Ginas lår.
”Vad för någon sorts undersökning kräver att jag ligger fastlåst?” utbrast Gina, nu med ännu mer panik i rösten, och kände hur Doktorns hand först nästan smärtsamt kramade om runt låret på henne för att sedan försvinna.
Hon såg inte den röda knappen vid sidan om stolen som han tryckte på, men försökte instinktivt dra ihop benen när dörren till rummet plötsligt öppnades, men byglarna gav inte med sig en millimeter, och ögonen på vakten som kom in genom dörren sökte sig snabbt ned mellan hennes särade ben.
”Bråkig. Händerna.” sa Doktorn och backade ifrån stolen.
”Vänta, vad tänker,” hann Gina säga innan vakten var framme vid stolen och bryskt drog bort hennes händer som hon höll som skydd mot sin fitta.
”Aj!” skrek Gina till när vakten snabbt drog ned hennes ena arm vid sidan om stolen och låste fast den. När han gick runt henne och sträckte sig efter hennes andra arm försökte hon desperat att både hålla den ifrån honom samtidigt som hon försökte knuffa bort honom ifrån sig med den. Hon lyckades inte speciellt bra med något av det, så sekunderna senare satt även hennes andra arm fastlåst vid sidan av gynstolen, och vakten gav henne ett belåtet flin innan han utan ett ord lämnade rummet igen.

Gina försökte dra loss armarna ifrån bojorna men gav snabbt upp med tårfyllda ögon och såg hur Doktorn kom och ställde sig mellan hennes särade ben igen.
”Var var vi? Ja just det ja!” sa han, och Gina kände åter hans hand på sitt ena lår, och hur den långsamt gled ned mot hennes blottade fitta.
Helt försvarslös kände hon hur handen kupade sig över fittan och hur han pressade handflatan emot hennes blygdläppar.
” Mmm. Mjuk, lite fyllig. Mycket lovande.” sa han, som om han pratade för sig själv utan att Gina överhuvudtaget fanns i rummet. Gina intalade sig själv att bita ihop, och att han snart skulle vara klar med sin undersökning av hennes fitta, men hon stelnade till när hon kände hur han särade på blygdläpparna och lät tummen glida fram och tillbaka över hennes klitoris.
” Mmm. Medelstor, en trea blir nog bra skulle jag tro.” sa han, och sträckte sig ned mot plåtbrickan på golvet mellan Ginas ben.
”Va? Vadå trea?” hann Gina säga innan hon först ryckte till när något pressades runt hennes klitoris, och gav sedan till ett litet tjut när det kändes som om något sög tag i hennes klitoris.
Gina såg förskräckt ned mellan sina särade ben, och flämtade till när hon såg hur hennes nu blottade klitoris sögs upp i ett smalt genomskinligt rör.
”Aj, aj, aj!” utbrast hon, mest av rädsla över vad som skulle hända med hennes känsliga knopp, men avbröts tvärt av Doktorns bryska stämma,
”Tyst, och stilla nu!”
Gina knep ihop med båda skinkorna, lyfte höfterna ifrån stolen och knöt händerna så hårt så naglarna nästan grävde sig in i handflatorna. Hennes tjut när en liten tunn metallring slöt sig om roten på hennes klitoris ekade mot de kala väggarna, och när taggarna i hålet på ringen grävde sig in i hennes klitoris flämtade Gina först till, och skrek sen rakt ut.

Flämtande och med tårarna trillande ned för kinderna försökte Gina böja sig fram och se ned mellan sina ben. Hon kände hur det dunkade och pulserade i klitoris, hur den kalla ringens taggar pressade sig in i hennes känsliga knopp och höll den blottad trots att den försökte dra sig in i skydd under huvan igen.
Gina öppnade munnen, men hann inte börja tala innan Doktorn höjde handen och sa,
”Du undrar säkert vad som just hände, det gör alla kvinnor när de sitter här för första gången. Det är bara en liten ring som håller din klitoris blottad, det är allt, eller ja, kanske inte riktigt allt, förstås. Du får snart se.” sa han med ett litet leende och böjde sig ned och plockade upp något ifrån brickan på golvet.
”Vänta, du kan inte göra så här! Du får inte! Jag vill inte!” Utbrast Gina och kände hur paniken började att sprida sig i kroppen.
”Haha! Kan inte! Får inte! Vill inte!! Haha!!” utbrast Doktorn skrattande, och fortsatte,
”Du kan inte föreställa dig vad kan göra, och vad jag får och vill göra! Här inne finns det en tydlig gräns mellan intagna och vi andra. Vi andra kan göra vad vi vill, ni, intagna, ska bara lyda.” sa han och höll upp ett speculum framför Gina.

”Nej, snälla.” bad Gina när hon kände hur han började att för in speculumet i hennes fitta.
Hon slängde en snabb blick ned emellan sina ben och flämtade till hon såg hans blick. Ögonen bakom de tjocka glasögonen stirrade storögt ned mellan hennes ben och hon såg hur han slickade sig om munnen.
”Snälla, sluta.” sa hon snyftande.
Doktorn var otroligt snabb för att vara så gammal som han var, och innan Gina hann reagera hade han rest sig och örfilen som landade rakt på Ginas ena kind fick henne att båda tappa fattningen och hakan. Som en gapande uggleunge satt hon förvånat och stirrade på honom.
”Var tyst fånge, eller jag kallar på vakterna.” sa han bryskt med blicken genom de tjocka glasögonen spända i hennes.
Med gapande mun och ömmande kind vågade inte Gina annat än att lyda. Hans slag hade fått henne helt ur balans och hon reagerade knappt när han förde in spekulumet längre i hennes fitta. Inte fören han hade skruvat upp den en bra bit och fått hennes fitta att bli ett gapande hål började Gina få tillbaka fattningen, och hon kände oroligt hur fittan spändes ut, och ville fråga vad han skulle göra, men vågade inte. Istället lät hon blicken glida bort mot väggen igen, men hon var fullt koncentrerad på vad han gjorde mellan hennes ben.

”Mmm.” Hummade han igen, och Gina kände hur hans finger rörde runt inne i henne.
Flämtande och med hjärtat hårt dunkade i bröstet kände hon sig helt utlämnad till honom. Vidöppen och helt oskyddad väntade hon bara på att något skulle göra ont, att han skulle riva henne, eller något ännu värre. Det brände fortfarande i kinden där hans hand hade träffat, och det pulserade fortfarande i klitoris. Hon kände inget förtroende överhuvudtaget för honom, tvärtom. Rädd för att återigen göra honom arg så bet hon sig hårt i underläppen och satt så stilla hon bara kunde.
Ett plötsligt stick, med en efterföljande svag pulserande känsla långt inne i fittan fick Gina att skrika till, men hon tvingade sig själv att sitta still trots att hon ville slita sig loss ifrån stolen så fort som möjligt och pressa ihop benen allt vad hon förmådde. Hon öppnade munnen för att nästan i panik fråga vad han gjorde, men hann inte innan hon kände hur fittan drog ihop sig igen och Doktorn reste sig upp mellan hennes ben.
”Så, det gick bra. Det är bara en som har lyckats att fly härifrån fängelset, och hon ångrade sig ganska snabbt. Spiralen du just fått insatt är en helt vanlig spiral, något tjockare, och med ett par extra små finesser, som jag har uppfunnit alldeles själv.” sa han med ett flin, och böjde sig ned mot brickan på golvet.
Den pulserande känslan upp i fittan började avta, men Gina var nu mer intresserad av vad den extra finessen var än den pulserande känslan, och hon behövde inte vänta innan han stolt berättade,
”I denna byggnad sitter de en sändare som skickar ut en liten signal, en signal som nu din lilla spiral känner av. Om spiralen inte känner av signalen, vilket den inte gör ifall du kommer mer än 500 meter ifrån sändaren, ungefär, så frigörs ett svällande ämne i den.”
Han lade tillbaka spekulumet i skåpet och rotade runt bland sakerna medans han fortsatte att berätta.
”Så efter en sisådär, tio, eller femton minuter kanske, plus minus nått, beroende på hur fuktigt det är, för ämnet reagerar med fukt förstår du, så har du istället för en liten spiral en solid klump ungefär lika stor som en apelsin i din livmoder, och den fortsätter att växa ju längre tid den får vara kvar. Dock planar tillväxtkurvan ut efter hand, men i labbet har jag fått den stor som en handboll innan den slutade växa. Guld eller silver?”

Gina hade flyttat blicken ifrån väggen och stirrade förskräckt på honom där han stod halvt nedböjd mellan hennes ben.
” Va? Vad? Öh, guld.”
- Apelsin, handboll! - tänkte Gina och kunde inte för sitt liv förstå hur det han berättade var möjligt, och hon bestämde redan där, sittandes i stolen med särade ben och blottad fitta att hon aldrig skulle komma mer än 500 meter ifrån den där sändaren.
”Bra val! Blir snyggt! Eller , det är inte riktigt guld förstås, men ändå rätt snyggt.” sa han glatt och höll upp två ringar stora som femkronor.
”Ja, just det, spiralen.” sa han glatt.
”På tio minuter kommer man inte så långt, och närmaste civilisation är flera mil bort, så att försöka rymma härifrån är ett rätt dåligt beslut, vilket kvinnan som rymde snabbt fick erfara.” sa han och böjde sig ned mellan Ginas särade ben. Gina kunde riktigt höra skadeglädjen i hans röst.
”Stilla nu. Jo, vi hittade henne ett par meter utanför stängslet med armarna runt magen, och hon såg inte ut att må speciellt bra. Det gjorde hon inte heller efter att hon hade fått ett preparat som snabbt sätter igång värkarna, och när hon tvingades krystade ut klumpen lät hon mer som en stucken gris.”
”Ajii!” skrek Gina till när det i hennes ena blygdläpp sved till som eld.
”Och efter att ha fått en ny spiral insatt så försökte hon aldrig rymma igen.” fortsatte han utan att ta någon som helt notis av att Gina hade skrikit till, och inte heller när hon skrek till av svedan i hennes andra blygdläpp.

”Sådär ja, ringad och klar!” sa han glatt och reste sig upp.
”Va?” utbrast Gina och böjde sig fram och tittade ned mellan sina ben.
I hennes båda yttre blygdläppar hängde det var sin guldglimmande ring. Gina stirrade storögt på ringarna och drog häftigt efter andan, och flämtade till.
”Vad har du gjort? Varför?” utbrast hon och blinkade frenetiskt bort tårarna ur ögonen.
”Ringat dig såklart.” sa han och gick bort till skåpet och slängde in grejerna han använt.
”Alla interner är ringade. Det fyller sin funktion. Du kommer snart att vänja dig” sa han.
Doktorn gick fram till dörren och låste upp och öppnade.
”Då var hon klar.” sa han till vakterna utanför, och när de båda vakterna kom in sökte sig deras blickar ned mellan Ginas ben och med ett roat leende gick de fram och lossade henne ifrån stolen, och ledde Gina ut ifrån rummet. Precis innan de hann stänga dörren efter sig så ropade Doktorn,
”Ja just det ja! Spiralen! Den kan avaktiveras och hindras att ta emot signalen ifall internen missköter sig och fängelsedirektören anser att det är ett lämpligt straff, tjingeling!”


Kapitel 3.

Gina började att förstå hur tjejen i bilen på väg hit kände sig. Hon hade bara varit här i drygt en timma och ville redan härifrån, och aldrig komma tillbaka. De båda vakterna pratade över hennes huvud som om hon inte var där när de ledde henne genom korridorer och passerade den ena låsta gallergrinden efter den andra.
”37:an fick reststraff idag igen.”
”Ja, jag hörde det. Hon är helt hopplös.”
”Hur fan kan man vara så jävla tafatt? Börjar snart tro att hon gillar det, att få reststraff alltså.”
”Tror jag inte, subban är bara lat, men jävligt lätt att träffa!”
”Ja! Det arslet går inte att missa!”
De båda vakterna brast ut i gapskratt.
”Vad säger du, ska vi ge henne lite extra ikväll vid kvällsdoppet?”
”Ok, hon behöver vakna upp och fatta ett och annat.”
Gina och vakterna kom fram till en ny gallergrind som en av vakterna låste upp och öppnade. Bakom gallergrinden slutade korridoren och istället fanns där bara en kal grå dörr. När gallergrinden bakom dem gått i lås igen låstes dörren framför dem upp av en av vakterna och när den öppnades såg Gina hur en bred korridor med dörrar i rad på båda sidorna bredde ut sig på andra sidan. Längre bort i korridoren höll ett par kvinnor på att skura golvet under överseende av en vakt, som nonchalant stod och lutade sig mot väggen. Kvinnorna, som alla var precis lika nakna som Gina, låg på alla fyra med var sin skurborste i handen och skrubbade och Gina såg därifrån hon stod att minst två av dem hade samma ringar i blygdläpparna som hon själv hade fått. Ljudet av den tunga dörren som gled igen bakom henne fick henne att skälva till, och en stark känsla av att inte vilja vara här sköljde genom henne.

Så fort dörren bakom dem hade gått i lås släppte de båda vakterna Ginas armar och den ena av dem gick iväg fram till en av kvinnorna som skurade och sparkade bort skurborsten ur hennes hand och pekade sedan åt Ginas håll. Kvinnan reste sig snabbt och skyndade sig fram till Gina.
”Kom.” sa kvinnan och tog tag i Ginas hand och drog med henne bort mot en av dörrarna och ledde in henne genom den.
Rummet var litet, utan fönster, och inte mer än knappt tre gånger tre meter stort. På golvet i ena hörnet låg det en tunn madrass. I taket satt det ett infällt lysrör och bredvid det, runt om i taket, hängde flera kraftiga metallringar.
När Ginas blick svepte över rummet igen såg hon hur det även hängde metallringar på väggarna. Gina kunde inte för sitt liv komma på vad ringarna var till för.

”Lägg dig på rygg på madrassen.” sa kvinnan och satte sig på knä bredvid madrassen.
”Varför?” frågade Gina oroligt utan att röra sig.
”För att du ska få ditt nummer lilla vän.” sa kvinnan vänligt, och fortsatte,
”Och det är lika bra du lär dig med en gång, här inne lyder man, annars blir man straffad. Jag har blivit tillsagd att ge dig ditt nummer, så var snäll och lägg dig på madrassen nu.”
Vakten kom in i rummet och gav kvinnan någon sorts apparat.
”121, och inget slarv.” sa han och gick sedan ut igen.
Motvilligt gick Gina fram till madrassen, Hon slängde en blick över axeln och såg hur vakten stod utanför och tittade bort längs korridoren.
Hon sjönk ned på knä bredvid madrassen och såg på apparaten i kvinnans hand.
”Vadå för nummer, och vad är det du har i handen?”
”Ditt nummer här på fängelset, istället för ditt namn. Här inne är vi bara ett nummer. Jag är 92:an, du kommer att bli 121:an. Lägg dig ned nu, skynda dig!” sa kvinnan och sneglade oroligt mot dörren.
Gina satte sig på madrassen och lade sig sedan ned på rygg, och innan Gina hann protestera sa kvinnan,
”stilla nu.” och sedan förde hon fram apparaten mot Ginas venusberg.

Gina gnydde till när tatueringsnålen rörde vid hennes hud. Hon slängde en blick mot dörren och såg hur vakten flinande stod och såg på henne. Gina flydde hans blick och bet sig i underläppen för att inte ge ifrån sig något mer ljud, trots att nålen mot hennes känslig hud gjorde så att hon ville skrika. Hon knep ihop ögonen när hon kände hur tårarna ville tränga fram, knöt sina händer och bad till högre makter att kvinnan snart skulle vara klar.
När kvinnan till slut tog bort nålen ifrån Gina och torkade med en trasa där hon hade tatuerat kom vakten in i rummet och gick med bestämda steg fram till Gina med batongen i handen.
”121:an, välkommen. Det ska bli ett sant nöje att se dig sona dina brott.” sa han och förde retfullt, och med ett elakt flin batongen ned över Ginas venusberg och vidare in mellan hennes ben.
”Hoppas du gillar hårda saker, för du kommer få mycket av den varan här inne.” sa han med ett gapskratt och drog bort batongen och hängde tillbaka den i bältet.
Kvinnan gav tillbaka tatueringsapparaten till honom och han lämnade rummet.

Gina såg ned på de spretiga siffrorna på sitt venusberg med tårar i ögonen.
”Varför? Hade det inte räckt med en nummerskylt, eller ett halsband, eller nått. Får de verkligen göra så här?” sa Gina och torkade bort tårarna som började trilla ned för kinderna.
”Om de får?” sa kvinnan och hjälpte Gina upp ifrån madrassen.
”Du, lilla vän, de får göra precis vad de vill med oss. De ger oss en orden, och vi lyder. Kan de finna minsta lilla orsak att straffa oss för något så kommer de att göra det, bara för deras nöjes skull. De kan använda oss hur och när de vill. Vi är bara ett nummer, inget namn, bara något som de kan använda till att köra kuken i, och vi kan inte hindra dem. Lika bra du vänjer dig vid ditt nummer, för försöker du intala dig själv att du heter något annat kommer du snart bli tokig härinne. De har sina regler och rutiner som du gör bäst i att lära dig så fort som möjligt. Se hur vi andra gör, och gör likadant, och eftersom du är ny kommer alla vakterna att vilja prova dig. Som han sa, bäst att du gilla hårda saker, för du kommer bli påsatt vare sig du vill det eller inte. Här inne är vi tre saker i deras ögon. Fångar, slavar och knullobjekt.

Gina skulle precis fråga om metallringarna som hängde i taket och väggarna när en visselpipa plötsligt ljöd ute i korridoren.
”Läggdags, skynda dig ut och hitta dörren med nummer 121 på. Det är din cell, och ställ dig framför den precis som vi andra gör. Skynda dig!” sa kvinnan och föste ut Gina ur cellen.
Stressad av kvinnans uppjagade ton flackade Gina runt med blicken när hon kom ut i korridoren. Hon läste numren på dörrarna och trängdes med de andra kvinnorna i sin jakt på cell nummer 121.
- 87, 93, 101, 113. - Gina läste numren tyst för sig själv medans hon full koncentrerad på cellnumren tog sig fram genom korridoren. Hon såg de andra kvinnorna, men lade inte märket till dem. Hon hade bara en sak i tanken, att hitta cell numer 121.
- 115, 119, 121! -
Gina skyndade sig fram med hjärtat i halsgropen och ställde sig precis framför den och såg sig oroligt omkring, och höll på att tappa andan.
Framför sina cellerna stod alla de andra kvinnorna vända mot dörrarna, framåtböjda med särade ben och med sina händer höll de isär sina skinkor.

Med ett tyst gnyende vände sig Gina mot dörren och tvingade sig själv att böja sig framåt. Full av skam såg hon sina egna fötter glida isär på golvet under sig, hon snyftade till och kämpade mot tårarna som envist fyllde hennes ögon, och hon tvingade sig själv att föra bak händerna och dra isär skinkorna.
Tystnaden lade sig i korridoren. Det hördes inget ifrån någon av kvinnorna, inte heller ifrån vakterna som stod utplacerade med jämna mellanrum i korridoren.
Plötsligt hördes det hur den tunga gråa dörren som Gina tidigare hade kommit in igenom öppnades och Gina sneglade bort mot den genom sina tårfyllda ögon.
Mannen som kom in igenom den var lång och klädd i kostym. Han stod först helt stilla en stund innanför dörren och blickade ut över korridoren innan han långsamt började gå framåt.
Gina såg hur han fäste blicken på varje kvinnas fitta han passerade, och hur han ibland stannade till och tittade lite extra. Ju närmare han kom Gina, desto mer dunkad hjärtat i bröstet på henne. När han bara var ett par kvinnor bort var Gina säker på att han snart skulle kunna höra hur hårt hennes hjärta slog. Full av skam av att behöva stå och blotta sig såg hon i ögonvrån hur han närmade sig, hur han passerade kvinnan bredvid Gina, och hur han stannade till bakom henne.

Gina märkte själv hur benen under henne började att darra, och hur kraften i dem bara försvann.
Hon kunde bara se hans skor bakom sina särade ben, hur de stod helt stilla, och hon kände hur hans blick brände på fittan.
- Gode gud, gå vidare, snälla. - tänkte hon och höll andan. Ljudet av hjärtslagen ekade i hennes öron och hon vågade inte längre titta, utan slöt sina ögon.
- Gå, gå gå. -
Hon hörde till slut hur mannen fortsatte att gå, men vågade inte öppna sina ögon. Inte fören hon var säker på att han nästan var borta vid dörren igen öppnade hon ögonen och sneglade bort mot honom, och hon såg hur han framme vid dörren vände sig om och hörde honom säga med hög tydlig stämma,
”14 och 56.”
Gina hörde hur några av kvinnorna flämtade till när numren ropades upp, och såg hur mannen vände på klacken och gick ut genom den tunga grå dörren igen.
Två av kvinnorna blev snabbt hämtade av vakterna och ledda bort mot dörren mannen hade gått ut igenom. De andra reste sig snabbt och skyndade sig in i sina celler och stängde dörrarna, Gina gjorde detsamma, och snart fanns bara vakterna kvar ute i korridoren.

En kort stund stod Gina och såg sig om i cellen. Den såg precis likadan ut som cellen hon hade fått tatueringen i. Samma typ av madrass, samma typ av lysrörsarmatur i taket och samma underliga metallringar hängande i tak och väggar. Gina satte sig tungt ned på madrassen och luta sig mot väggen. Hon visste att hon skulle behöva stanna här i flera år, och hon förstod att det hon sett idag och det hon varit med om bara var början. Hon svepte trött med blicken över golvet och såg nu hur det även fanns metallringar i golvet, nedfällda, men som gick att vinkla upp. Hon satt och stirrade håglöst på en av ringarna när dörren plötsligt öppnades och Gina höll på att skrika till av både förskräckelse och förvåning.

Vakten som kom in genom dörren sa ingenting, utan stängde dörren bakom sig och gick fram till madrassen Gina satt på och tittade ned på henne. Han snurrade lite förstrött på batongen han hade hängandes i bältet, med benen brett isär, och tonade upp sig över henne och Gina tryckte sig hårdare mot väggen bakom sig och drog benen tätare emot sin kropp.
”Nu har du ett val att göra 121:an. Ett val som kommer att bestämma hur din tid här på anstalten kommer att vara. Din tid här kan vara jävlig, eller jävligt mycket mer jävlig, om du väljer fel.” sa han och tog ett steg framåt.
Gina såg nervöst upp på honom när han talade, och nickade skrämt jakande.
”Antingen så väljer du att spela med och vara medgörlig, eller så väljer du att krångla, och då ger jag och mina kollegor igen genom att göra din tid här till ett rent helvete förstår du.” sa vakten och klappade retfullt med handen mot batongen.
”Slipper undan gör du inte hur du än väljer, för vi som jobbar här gör vad vi vill med de intagna, ett litet privilegium som ingår i tjänsten.” sa han och log illmarigt.
”Så, 121:an, hur ska du ha det?”

Gina satt fortfarande och nickade jakande och såg skrämt upp mot honom trots att han hade tystnat.
Hon var väl medveten om vad han var ute efter, men kunde inte förmå sig själv att svara.
Klumpen i magen av oro och klumpen i halsen som hon envist försökte svälja ned samtidigt som hon ivrigt nickade gjorde så hon inte kunde tänka klart.
Hur hon än svarade skulle han snart ge sig på henne. Han såg mycket större ut en han egentligen var där han tornade upp sig över henne. Gina försökte tränga bort känslan av att bli förminskad men hur hon än försökte så slutade hon inte upp med att känna sig liten och utsatt.
Hon öppnade till slut munnen, och i samma ögonblick som hon hörde sig själv med bruten stämma säga,
”Jag ska inte krångla.” så kände hon sig besegrad, och tanken på att bli besegrad nästan helt utan strid gjorde ont.
- Men vad har jag för val? - tänkte hon och torkade bort den första tåren ifrån ögonvrån samtidigt som hon förskräckt såg hur vakten framför med ett belåtet flin greppade om ett trekantigt tygstycke frampå sin byxor.

Ljudet av kardborrebanden som drogs isär nådde Ginas öron, och som i slowmotion såg hon hur det trekantiga tygstycket i vaktens skrev drogs nedåt och hur det där bakom dolde sig en hängande kuk.
”Vad fan väntar du på? Tyckte du sa att du inte skulle krångla. Ta den i munnen och gör den hård så jag kan prova om din fitta är något att ha sen.” sa vakten barskt och tog ett litet steg närmare madrassen Gina satt på.
Gina slet blicken ifrån vaktens kuk och tittade först snabbt upp mot honom, och sedan tillbaka ned mot hans kuk, innan hon med ett tyst gnyende och med en växande klump i halsen som hon inte längre klarade av att svälja ned, satte sig på knä på madrassen och förde fram huvudet mot vaktens skrev, och i samma stund som hennes läppar nuddade kuken började tårarna rinna ned för hennes kinder.

Vaktens mjuka kuk svällde fort i hennes mun. Hon såg i ögonvrån hur han höll ett fast grepp om batongen, som om han var beredd att använda den. Den svarta grova tingesten var inget hon ville behöva uppleva. Den såg mjuk och slät ut, men hon anade att den inte skulle kännas speciellt mjuk ifall han fick för sig att använda den på henne.
Gina sög in så mycket av vaktens svällande kuk i sin mun som hon kunde, stack ut tungan och slickade med den på undersidan av kuken.
Vaktens grepp om batongen minskade inte alls, men hans kuk svällde ännu mer och Gina kände plötsligt hans andra hand mot sitt bakhuvud. Hon provade lite försiktigt att dra tillbaka huvudet men kände att han höll kvar henne med handen. Kuken växte sig tjockare och längre och Gina började känna paniken komma.
- Om han inte släpper taget kommer den växa sig ned i halsen. -
Gina hostade till när ollonet retade henne längst bak i svalget och hörde hur vakten först skrattade till och kände sedan hur han drog ut kuken en bit.
- Tack!- hann Gina tänka innan han utan förvarning började att munknulla henne, fortfarande med handen pressad emot hennes bakhuvud.

Gina höll flera gånger på att föra upp händerna, sätta dem mot vaktens lår och på så sätt hålla honom ifrån sig när hans kuk om och om igen trängde sig med i hennes svalg, men synen av batongen och rädslan av vad den kunde åstadkomma fick henne att varje gång hålla tillbaka händerna. Båda av skammen av att tvingas sitta på knä och bli knullad i munnen och kukens retningar i hennes svalg, rann tårarna ned för kinderna och hon hörde sig själv både snyfta och hulka medan kuken gled fram och tillbaka mellan läpparna.
Plötsligt kände hon hur kuken ryckte till och hur sperman flödade ut i hennes mun.
Med en grymtning trängde sig vakten längre in med kuken än han hade gjort innan, och Gina spärrade upp ögonen och stelnade till när hon plötsligt fanns sig tryckt emot hans skrev med ansiktet och kuken långt ned i halsen. Hon kände hur den ryckte till igen där inne och hur vakten darrade till innan han släppte taget om hennes bakhuvud och Gina hostande drog sig bakåt och sjönk ihop på madrassen.
Hon hörde honom inte stänga byxorna, inte hur han gick mot dörren, men ryckte skrämt till när dörren med en metallisk klang slog igen och låset i det klickade till.
Hostande, snyftande och hulkande låg hon länge helt stilla på madrassen, hopkrupen med benen uppdragna mot brösten och med tårarna trillande ned för kinderna.
Dagens alla händelser for snabbt igenom hennes huvud. Bilden av hur tjejen hon hade kommit hit med blev bortdragen genom korridoren, skrikandes och sparkandes, kom tillbaka och tanken på vad som hände med henne var det sista Gina tänkte på innan hon utmattad föll till sömns hopkrupen på madrassen.

Fortsättning följer…

Av Lorden, någonstans i Sverige, den 18 Februari 2017.

Lordensbox@gmail.com

www.lordens.net

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
När girigheten blev för stor. Del 5.	Bdsm	3.2	17/12-21
Kvinnofängelset 2	Bdsm	4.3	23/9-21
Ön. 6.	Bdsm	4.0	7/8-18
När girigheten blev för stor. Del 4.	Kinky	3.6	7/5-18
Fabian. Del 4.	Fetish	4.0	30/12-17
Höga förväntningar. Del 9.	Bdsm	4.8	21/7-17
Felparkeringen.	Kinky	3.7	12/6-17
Snedsteg och konsekvens.	Kinky	2.5	12/6-17
Kvinnofängelset.	Bdsm	4.3	20/2-17
Monstret. Del 3.	Bdsm	3.9	10/9-16
Ön. 5.	Bdsm	3.4	27/8-16
Pinorum. Dag 3.	Bdsm	3.5	19/8-16
Hushoror. Del 1.	Age play	4.0	13/8-16
Fabian. Del 3.	Bdsm	4.0	9/8-16
Ön. 4.	Bdsm	3.5	5/8-16
Testamentet. Del 5.	Bdsm	4.3	3/8-16
Höga förväntningar. Del 8.	Bdsm	4.0	1/8-16
Höga förväntningar. Del 7.	Bdsm	3.9	29/7-16
Fabian. Del 2.	Bdsm	3.7	26/10-15
Höga förväntningar. Del 6.	Bdsm	3.9	4/10-15

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.