Efter Spelningen del 3 - Steffis lektion (uppdaterad version)
Författare: othello Datum: 2017-01-12 03:52:40
E-post: othellofyra@gmail.com
Läst:
30 862 gånger
Betyg: 4.2 (7 röster) 6 medlemmar har denna novell som favorit
(Det här är en uppdaterad version. Jag skickade in en annan som verkade bli närmast oläsbar genom något problem i hur radavstånden var inställd när då jag skrev den i anteckningar. Nu har jag fört den genom Word istället, så det borde fungera!)
Det var sent på natten när Steffi kom tillbaka till sitt rum. Hon förstod fortfarande inte riktigt vad som skett. Några timmar tidigare hade hon varit oskuld, så gott som orörd - även av henne själv. Nu var hon... inte det. Hennes hår var i oordning, hennes läppstift utsmetat, bröstvårtorna tryckte mot hennes topp och kylan smekte hennes spermakladdiga, bara kön. Hennes vita bomullstrosor och BH låg i säkert förvar i en skrivbordslåda på högskolan.
Vad tusan hände? frågade hon sig själv medan hon gled ur kvarstoden av sina kläder och lade sig på sin säng, händerna lätt darrandes medan hon rörde vid sin slätrakade fitta. Hon hade drömt om sin första gång så många gånger. Det hade alltid varit en dröm om kärlek, lusta, värme och trygghet. Verkligheten var så olik drömmen. Verkligheten hade bestått animalisk kåthet, av dominans, av rädsla, lite smärta men så mycket mer njutning.
Utan att tänka på det hade hon särat på benen och grävt ned sina bara fötter i täcket, lindat det runt sin bleka hud. Hon mindes professorns läppar runt sina rödmålade tår, hur hans händer och tunga lekt med varje del av hennes kropp, fått henne att flämta och stöna och straffat henne när hon låtit för mycket. Ett par röda streck över hennes skinkor talade sitt eget språk, men hon hade tagit emot dem med njutning i lika dos som smärta. Hennes fitta blev varm av att bara tänka på det.
Ett finger gled ned mellan blygdläpparna när hon återupplevde dagen, blandades med fukt och sperma.
______
"Steffi?"
Ylisa slog mot hennes arm med sin hand och Steffi vaknade ur sina dagdrömmar. "Va?" frågade hon och några skrattade.
Professorn log han med, men det fanns något kritiskt i hans leende, något lätt bannande. "Jag frågade om vilka huvudargument som Kant förde fram angående sin ståndpunkt för pliktetik?"
"Han tyckte väl inte om när man ljög", sade Steffi, hjärtat slog hårt i hennes bröst. Hon hatade att bli utfrågad framför folk, hatade att försöka tänka när andra tittade.
"Jo, visst, men varför?"
Kom igen, du kan det här. Du läste det igår. "Jag-" Hon gjorde ett halvkvävt läte och Ylisa räddade henne.
"Han trodde inte att vår mänskliga förmåga att förutse konsekvenserna av våra handlingar var stark nog för att rättfärdiga en lögn."
"Just precis", sade professorn och med sjunkande hjärta såg Steffi honom skifta sin uppmärksamhet mot den ukrainska skönheten vid hennes sida. "Och hur tror du att jag skulle protestera mot det?"
"Om du följer kurslitteraturens ståndpunkter så skulle du nog dels säga att vi faktiskt kan förutse konsekvenserna av våra handlingar, och att konsekvenserna av att tala sanning väger lika tungt som konsekvenserna av att ljuga."
Professorn log, denna gång med sann glädje. "Då jag är en ytterst okreativ människa så följer jag kurslitteraturens ståndpunkter i detta sammanhang."
Ylisa besvarade hans leende och Steffi gnisslade med sina tänder. "Du har pojkvän", viskade hon till sin vän.
"Det är okej att flörta lite. Det gör Rick också", svarade Ylisa. "Du borde testa det."
Steffi morrade lågt. Hon flörtade! Inte så mycket som sin vän kanske, men så mycket hon vågade. Hon bar inte sin kortkorta kjol, urringade topp, djupröda läppstift och högklackade sandaler utan anledning. Så jävla varmt var det inte i det här jävla landet! Hon hade till och med rakat sitt underliv, även om det var något som ingen visste om. Inte ens Ylisa. Det var främst när ord kom in i spelet som hon kanske föll lite.
Professorn fortsatte med sin föreläsning och undvek att fråga ut Steffi igen. Hon var både tacksam och skamsen över det. Hon var inte dum. Hennes tentor höll hög kvalité, lika hög som Ylisas. Hon tyckte bara inte om att pressas när andra såg på. Det fick hennes sinne att slå blankt, alla hennes tankar att förvandlas till något som kunde liknas med smältande smör.
När föreläsningen tog slut, nära kvällstid, bad professorn henne stanna.
Med hjärtat i halsgropen väntade hon vid hans skrivbord medan de övriga lämnade salen. Ylisa kastade ett uppmuntrande leende åt hennes håll. "Ska jag vänta utanför?" mimade hon. Steffi skakade bara på huvudet. Det fanns en möjlighet att hon skulle vilja vara ensam efteråt, gärna med Morrissey i sina öron.
"Steffi", sade professorn och lutade sig bakåt. Han hade självklart ett riktigt namn, men Steffi hade glömt det. Det var något galet sexigt, franskt i tonen. Överhuvudtaget var han sådär klichigt sexig - tweedkavaj med vinröd tröja under, lätt stubb och välkammat hår. Han bar glasögon, men verkade inte behöva dem då han hade för vana att ta av dem när han sade något viktigt. Han var en sådan lärare som lärt sig att kombinera sin erotiska utstrålning med sin intelligens och det var inte en slump att kvinnor brukade göra väl ifrån sig i hans klasser.
Det var enklare att plugga om det kunde ses som ett steg i att fånga hans uppmärksamhet.
Jag har åtminstone lyckats med det, tänkte Steffi.
"Vad hände idag?" frågade han.
"Öh." Nu hände det igen. Hon kunde helt enkelt inte tala när han var med! Hon var som den där grekiska tragedin, där en kvinna blev förbannad till att veta allt men ingen trodde henne.
Förutom att Steffi snarare inte kunde prata. Hon rodnade och slog ned blicken.
"Jag förstår", sade professorn efter ett tag och lutade sig mot sitt skrivbord. "Jag vill att du deltar mer i klassen. Du har skrivit så bra tentor, Steffi. För bra. Jag vill ge dig ett högt betyg, men det kan jag inte göra om du inte aktivt deltar i mina föreläsningar. Förstår du?"
Steffi nickade utan att möta hans blick. Hon skämdes så!
Hon hörde honom lämna sitt skrivbord och gå bort till dörren. Det klickade när han låste och nu höjde Steffi på huvudet, förvirrad.
"Vad gör du?"
"Lägg dig på skrivbordet", sade han och rensade bort sina papper från den ljusa träytan.
"Öh", sade Steffi igen, för en gångs skull helt i enlighet med sina tankar.
"Lägg dig, Steffi." Det var något strängt i hans röst och utan att tänka sig för gick hon fram till bordets kant. "På rygg."
Hon svalde. Med lätt darrande ben förde lade hon sig över ytan. Hennes korta kjol, knappt lång nog att nå halvvägs till hennes knän, sköt upp och hon drog med rodnande ansikte ned den igen. Han måste ha sett nederkanten på hennes trosor.
"Slut dina ögon", sade han. "Jag ber dig att lita på mig i några minuter. Sedan kan du lämna om du vill, och anmäla mig till vem du vill, men om du stannar nu så ber jag dig att ge mig några minuter. Är det okej?"
Lita på honom? Hon hade aldrig känt sig så nervös i hela sitt liv, liggandes på ett bord, hennes bara bleka ben vilandes mot det kalla träet, hennes sandalklädda fötter hängades över kanten, det blonda håret utspritt under henne. Alla hennes instinkter skrek åt henne att lämna, att lägga benen på ryggen och springa tills hon föll. Men det lugna, nästan tröstande i hans röst fick henne att tveka. Vad skulle han göra? Vad det än var så handlade det om att ge henne möjlighet till ett bättre betyg. Det var väl värt lite tillit?
"Litar du på mig?" frågade han igen. Hon nickade.
Något bands runt hennes ögon och från doften och texturen gissade hon att det var hans sjal som han vanligtvis bar när han föreläste.
"Bara ligg stilla och försök att slappna av. Ditt problem är att jag skrämmer dig, vilket i sin tur handlar om att du är rädd för mina åsikter om dig. Det kommer inte hjälpa om jag säger jag tycker att du är en fantastisk ung flicka. Att jag tycker du är smart, rolig, charmig och naturligtvis fruktansvärt söt." Hon rodnade över det. "Det kanske får dig att må bättre, men det gör dig inte mer bekväm att tala framför andra människor. Så jag vill få dig att känna dig trygg i min närhet, få dig att lita på mig. Inte bara säga att du gör det, utan verkligen göra det. Och det bästa sättet att göra det är genom beröring."
Med det började han knäppa av hennes skor, långsamt, sensuellt. Han drog med fingrarna över hennes fötter, kittlade henne otroligt långsamt över hennes mjuka fotsulor, lekte lätt med hennes tår. Hon drog djupt efter andan.
"Du är inte van vid att bli rörd, är du, Steffi?" Han uttalade hennes namn på samma sätt som han rörde henne, som en smekning.
"Nej", viskade hon.
"Varför inte?" Hans hand vandrade från hennes fötter och vader, drog med ett ensamt finger över hennes lår. "Du är sötast, snyggast, sexigast i vilket rum du än kliver in i. Det finns inte en man på vår blåa planet som inte skulle bli din slav om du bad honom."
"Jag... är rädd", svarade hon.
"För sex?"
"Ja."
"Varför?"
Hon svalde igen, vilket var svårt mellan hennes djupa andetag. Hans fingrar hade vandrat över kjolen och smekte huden under toppen, rundade naveln i mjuka, cirkulerande rörelser.
"Mina föräldrar var väldigt religiösa. De tyckte att sex är en synd."
"Men det tycker inte du?"
"Inte egentligen."
"Men inte desto mindre är du rädd? För du kan ha fel?"
Hon nickade.
Han var tyst medan han fortsatte sin lätta massage. Han drog med handen över hennes topp, mellan brösten och över hennes hals och nyckelben. Hon kved till.
"Du kan be mig sluta när du vill. Bara säg ett ord och jag slutar."
Hon nickade men höll tyst. Hennes ben rörde sig medan han masserade hennes hals och nyckelben, hennes bara fötter gled upp på bordets kant och utan att tänka på det hade hon särat sina ben. Även hennes armar ryckte, kämpade mot lusten att släcka branden mellan hennes ben. Trosorna började bli fuktiga.
Han verkade märka hennes rörelser, för hans händer lämnade halsen och gick till hennes armar. Han styrde dem bak, över hennes huvud. "Håll kvar dem där." Hon gjorde som han sade medan han rotade i någon låda. Han återvände igen och hennes händer bands samman med ett tunt snöre som han fäste någonstans under bordet så att armarna låg raka, spända bakom huvudet. Steffi gnydde lätt i protest och rörde på sin höft, frustrerad och nära desperat. Hon hade aldrig blivit rörd på det här sättet förr. Sanningen var att förutom att raka sitt kön varje dag så hade hon själv aldrig rört sig. Inte så här. Hon hade varit påväg flera gånger, men stoppat sig själv varje gång. Rädslan låg fortfarande tät. Förutom nu. Nu ville hon inget annat än att gnugga med fingrarna över sin fitta, känna på sin klitta och skrika högt av njutning.
"Hur känns det?" frågade professorn. "Är du rädd?"
Hon skakade på huvudet och han skrattade lätt. "Jag trodde inte det. Lusta kan göra mycket för oss, få oss att glömma saker som brukade vara viktiga." Hans händer lämnade hennes tinningar.
"Det här kanske räcker", sade han. "Du verkar i alla fall lita på mig."
"Nej", kved hon. "Fortsätt."
Efter några ögonblick återupptog han sin massage, den här gången ännu mer sensuellt än tidigare. Han rörde sig med ned över hennes hals, mot huden ovanför hennes bröst. "Om du vill att jag ska sluta så säger du 'autonomi'. Okej?"
Hon nickade ivrigt, ögonen slutna under bindeln, hennes tår krampaktigt slutna över bordets kant.
Den här gången gled hans fingrar under hennes topp, under hennes BH och över hennes styva bröstvårtor. Bara lätt, bara en sekund, men tillräckligt för att få henne att skjuta ifrån med sina ben och jucka med höften.
"Som du vill", viskade han och hans ansikte var nära hennes. Hon kände hans andedräkt, doften av hans rakvatten. Han bet hennes läpp medan han återigen arbetade sig nedåt, mot hennes kjol.
"Efter det här finns det ingen återvändo. Du får inte säga det här till någon, inget får lämna dessa dörrar. Om vi fortsätter nu måste du lova att lyda mig, att göra som jag säger. Det är viktigt att du minns det. Är du redo för det?"
"Ja", sade hon, nästan gråtandes av frustration. Arton år av sexuell torka skrek åt henne att göra vad han än ville, gå med på allt, säga allt, vad som helst så länge hans fingrar fortsatte med sitt spel."
"Som sagt, jag slutar när du vill, när du säger kodordet, men tills det måste du lyda ALLT jag säger, precis vad jag säger. Och efter så får du inte berätta för någon, inte ens Ylisa.
Klart som vatten?"
"Ja!" skrek hon och hans hand gled under hennes trosor.
Han tog det inte lugnt, inte lätt. Han gjorde vad hennes kropp skrek åt honom att göra och fingrarna gled över hennes blygdläppar och klitta med intensiv fart. Hennes kåthet hade skapat
ett momentum och han utnyttjade det. Hennes höft mötte hans fingrar, hennes läppar mötte hans och hennes tunga gled mellan hans tänder medan hans hand gnuggade över hennes plaskvåta fitta.
Hon ville skrika, gråta, kasta sig fram och tillbaka, men hans läppar och händer höll henne fast. Hennes fötter trummade mot bordet, fick det att gunga, allt medan han fick hennes fitta att brinna. Hon kom efter kanske en halv minut och ropade ut sin orgasm till världen, slet loss sina läppar från hans. Hon sjönk krampaktigt ned igen på bordet, tårar rinnandes nedför kinderna.
"Var det skönt?" frågade han ömt och hon nickade. "Bättre än väntat?"
"Ja", svarade hon.
Nu dröjde det några sekunder innan han fortsatte. "Vill du ha mer?"
"Ja", svarade hon efter en kort tvekan.
"Då kvarstår det jag sade innan. Du måste lyda allt jag säger. Jag är inte din pojkvän, inte din kärlek. Jag är din lärare, din professor. Och jag kan lära dig mycket, men du får inte glömma att du lyder under mig. Förstått?"
Hon nickade igen och kände redan hur värmen började byggas upp mellan hennes ben.
"Bra", sade han. "Nu, vänd dig om, lägg dig på mage." Hon gjorde som han sade, fortfarande med händerna bundna över sitt huvud. "Gå upp på knä och puta med rumpan." Hon gjorde som han bad henne utan att tveka. Hon kände hur han drog upp hennes kjol, lade vek den över hennes rygg och drog ned hennes trosor. "Renrakad alltså. Mycket fin."
Hon hörde hans fotsteg lämna henne, gå mot tavlan och lyfta loss något. "Du lät för mycket innan, Steffi. Vi är inte de enda här och det här kan inte funka om du inte kan kontrollera hur
du stönar."
"Okej", sade hon tveksamt.
"Behaviorism må kanske ha fallit ur vetenskapens ynnest, men jag tror fortfarande att den har vissa goda idéer. Därför kommer jag att straffa dig när du gör fel och belöna dig när du gör
rätt. Förstår du?"
"Vänta, vad menar du?" frågade Steffi, plötsligt väldigt medveten om att hon satt på knä med huvudet mot bordet, armarna fastbundna och hennes rumpa högt upp i vädret.
Som svar slog något mot hennes skinkor och hon tjöt förvånat till. "Kontrollera dina ljud", bannade professorn. "Visa mig att du kan göra rätt så kommer jag att belöna dig." Han slog igen, den här gången mot hennes andra skinka. Slaget var inte hårt, men tillräckligt för att det skulle svida till kraftigt och för henne att rycka till. Men stönet var halvkvävt, mellan slutna läppar. "Bra", sade han. Han fortsatte att smiska henne i ett lugnt tempo, ökade långsamt styrkan i slaget tills hon lärde sig att ta emot dem utan att låta för mycket. Sedan ökade han dem
lite till. Efter ett dussin slag rann tårar nedför hennes kinder och hon funderade på att avbryta det. Men av någon anledning lät hon honom fortsätta.
När han tillslut lade ifrån sig den smala pekpinnen var hennes ansikte rött, blött av tårar, men träytan under hennes öppna skrev glänste av fittsaft. Den brann nästan lika mycket som den gjort tidigare. Hon visste inte när smärtan börjat blandes med njutning, men mot slutet hade hon varit nära att komma. Det hade inte gjort det lättare att hålla tyst, men han verkade finna hennes insats godkänd. Han smekte hennes skinkor med båda sina händer, knådade dem och särade på dem. "Så vacker är du", sade han. Steffi tjöt till när en tunga för första gången träffade hennes fitta. Den lekte med blygdläpparna, sög på klittan medan hon rullade på höften. Hon stönade just så högt han lärt henne att hon fick, men när hans tunga vandrade uppåt och rörde över hennes anus flämtade hon till. Det där var förbjudet! Varför var hans tunga i hennes röv?
För att det var skönt, var det uppenbara svaret. Efter att han täckt hennes mörkare hål med saliv och gått igenom en gedigen tungmassage av hennes ringmuskel lärde hon sig att lita på hans visdom. "Ett litet smakprov, bara", sade han efter han lämnat hennes röv. "Det kommer bli mer lek med det hålet." Han drog av hennes trosor helt och rundade bordet så att han stod framför henne. Hon kände honom trots att hon inte kunde se honom, ögonen förbundna som de var.
Hon hörde hur en gylf drogs ned och automatiskt öppnade hon på munnen.
Hans kuk var fortfarande halvslak, men försatsen var salt och varm mot hennes tunga. Doften var frän, men behaglig och känslan när den växte i hennes mun var konstigt tillfredsställande.
"Använd din tunga", sade professorn. "Såja." Han började stöta sin kuk fram och tillbaka i hennes mun och det började gå uppför henne hur stor han var. Den växte fortfarande och det började bli svårt att andas. "Bara slappna av", sade han. "Med tiden kommer jag att lära dig att ta emot hela, att öppna upp din hals för min kuk. Men det är en framtida lektion."
Han lade sina händer mot hennes huvud, tog ett grepp om hennes gyllenblonda hår och började knulla hennes mun. Hon försökte följa hans instruktioner och öppna upp sin mun och hals så gott det gick, men det var fortfarande svårt att andas. "Såja", mumlade han. "Jag kommer att komma i din mun. Men det betyder inte att jag är färdig. När jag har kommit så vill jag att du ska svälja min sperma. Kan du göra det?"
Hon nickade med kuken i hans mun.
"Bra! När jag kommit så håller du kvar min kuk i din mun. Den kommer att krympa och bli mindre och då masserar du mitt ollon med din tunga. Gör det tills den blir stor igen."
Bara hans språk gjorde henne kåt. Att vara honom till lags, lystna på hans instruktioner medan han knullade hennes ansikte. Att veta att han snart skulle spruta i hennes mun och att hon skulle tvingas svälja allt på en gång... hennes fitta skrek om uppmärksamhet och hon hoppades han skulle belöna henne efter han kommit.
Det kom plötsligt, utan förvarning. Strålarna sköt ut ur hans ollon, över hennes tunga, insidan av hennes kinder och ner i hennes strupe. Hon svalde en gång, kände sältan. Svalde igen när nästa stråle kom. Och igen. Nu var hon nära att hosta, men hon tvingade sig själv att ta emot nästa. När den sista strålen kom kände hon smaken över hela munnen, men hon gjorde som han beordrat och höll kvar hans kuk mellan sina läppar. Som han sagt krympte den kvickt och hon började leka med hans ollon tungan. Gjorde mönster över den känsliga huden och inom kort växte den igen. När den var lika stor som innan drog han ut sin kuk ur hennes mun och mötte hennes läppar i en lång kyss. "Du är så duktig. En naturbegåvning." Nu band han loss ögonbindeln och för första gången sedan han börjat smeka henne såg hon hans ansikte. Han log stolt ned mot henne.
Han band loss henne från bordet och lät henne resa på sig. Ett ögonblick var hon rädd att han var färdig.
"Ta av dig dina kläder", sade han och hon suckade lättat.
Hon drog av sig sin topp och lät sin kjol falla till golvet, ställde sig framför skrivbordet och såg försynt ned på marken medan han cirkulerade henne. "Du är verkligen en syn, det måste jag säga." Han nöp lätt en bröstvårta och hon fnittrade ofrivilligt till. "Så vacker, så blek." Han tog henne i sin famn och kysste henne ömt samtidigt som han knådade hennes
skinkor. "Inte så stora bröst, men lagom. En dag ska jag försöka knulla dom. Men inte nu." Han kysste bröstvårtorna, bet dem och lekte med dem med sin tunga. Hon stönade när hennes rosa,
uppnosiga bröstvårtor blev kyssta. Efter en liten stund rörde han sig upp och kysste hennes läppar igen. "Vill du bli knullad nu?"
"Ja", sade hon lågt, hennes läppar snuddade vid hans. "Snälla." Hon fnittrade till när han lyfte upp henne i sin famn och bar över henne till skrivbordet. Han lade henne på rygg, förde ena handen under hennes knäveck och drog upp hennes ena ben över sin axel. "Smek din klitta samtidigt som jag knullar dig", beordrade han och förde sin kuk mot hennes underliv. Han drog med den över hennes blygdläppar några gånger innan han långsamt lät den sjunka in.
"Herregud", stönade Steffi. Smärtan var stor, men efter smisket var den inte mer än hon kunde hantera.
"Ska jag fortsätta?"
Som svar stötte hon med höften och han log. Nu trängde han sig in i henne i stället och smärtan sköt genom hennes kropp när den grova kuken splittrade hennes våta skåra och gick djupt in i hennes inre.
"Herregud!" upprepade hon och slöt ögonen när han började knulla henne med animalisk lusta. Varje stöt fick henne att flyga fram och tillbaka på skrivbordet, fick träbenen att knaka och lådorna att skjuta ut. Hennes fingrar gnuggade klittan intensivt, snabbare än hans stötar. Det här var skönare än att bli slickad, skönare än att bli smiskad och smekt. Hur kunde hon ha väntat arton år med att låta någon knulla henne? Hur skulle hon kunna fortsätta sina dagar efter det här? Herre. Jävla. Gud.
Hans läppar slöts om hennes stortå, sög på den som han gjort hennes klitta, som hon sugit hans kuk, allt medan han förde sin lem fram och tillbaka i hennes hungriga sköte. Han slickade hennes tår, knådade hennes fotsula och hon förde upp sitt andra ben mot hans ansikte, lät honom fortsätta sin behandling av hennes fötter. Det gjorde henne kåt, vilket i sin tur gjorde njutningen större när hans kuk öppnade upp henne stöt för stöt. Hon kände hur hon stod på ena sidan av en delad väg. På hennes sida stod professorn med styv kuk och hungriga ögon. På hennes sida stod otaliga män med kukar som professorns. Vissa var större, vissa var mindre, men de var alla riktade mot henne. Av någon anledning såg hon nakna kvinnor där med, deras bröstvårtor styva medan de rörde sig mot henne. Ylisa, naken, våt, uppnosiga bröst och förförisk gick i täten.
På andra sidan vägen stod hennes familj. Bakom dem stod Gud och Jesus och över dem svävade ett kors.
Professorn bet djuriskt i hennes stortå.
Hon räckte upp sitt mellanfinger till sin familj och mimade "fuck you".
Hon skrek det också högt när hon kom och vid ljudet av hennes orgasm sprutade professorn igen. Sperman spred sig i hennes fitta och Steffi var glad att hon åtminstone varit försynt nog att börja ta p-piller.
Professorn, fortfarande klädd i sin kavaj, sjönk ned över henne och kysste henne hungrigt. Hon besvarade kyssen med samma hunger och sedan låg de i varandras famnar medan sperman droppade ur hennes sköte.
När de vaknade ur sin slummer var det kolsvart ute. "Lämna kvar dina trosor och din BH", sade professorn. "Från och med nu ska du inte bära underkläder mer. Förstått?"
"Ja, professorn", sade Steffi.
"Bra. Sätt dig längst fram i morgon och bär en kort kjol. Jag vill se din fitta medan jag föreläser."
Steffi rodnade. "Som du säger, professorn."
"Bra. Då ses vi imorgon."
Steffi var på väg ut genom dörren när något slog henne. "Ursäkta, professorn, men vad var det du hette nu igen?"
Han höjde förvånat på ögonbrynen. "Mitt namn är Kristian. Kristian Grey."
Steffi spärrade upp ögonen.
"Det var ett skämt. Det spelar ingen roll. Du kan fortsätta att kalla mig professorn."
Hon flinade som svar. "Som du vill, professorn." Hon lämnade med en förförisk vickning på höften.
____________________
För tredje gången den dagen kom Steffi, den här gången i sin säng, benen hoptrasslade med täcket, svetten rinnandes från sin hud. Hon pustade långsamt ut, andades in, andades ut. Fantasin hade börjat med dagens händelser, följt professorns behandling, smiskande, och knullande av henne. Men den hade slutat någon annanstans. Det sista hon hade sett var Ylisa, liggandes med ansiktet mellan hennes ben, hennes läppar runt Steffis klitta. Hennes fingrar hade varit inflätade i den mörka kvinnans hår, tvingat henne tätt mot sitt sköte. Samtidigt hade Steffi sugit på en kuk. Hon visste inte om den var professorns eller Ricks, men kände att det inte spelade någon roll. Det viktiga var Ylisa.
Steffi lade sig på sidan, naken, svettig och öm mellan benen. Hon log in mot väggen. Det fick bli ett framtida projekt.
Fler noveller av samma författare
