Partikongressen - Dag 1
Solen slog på som en lampa i ett bäckmörkt rum när tåget kom ut från underjorden och började den lilla klättringen sista biten fram till Stockholm C. Julia fick kisa ordentligt i ett ögonblick innan ögonen vande sig och hon såg huvudstaden som hon aldrig hade varit i, trots att det ändå bara var fyra timmar hemifrån med tåget. Åsa hade varit uppenbart uppspelt hela resan och hennes exaltering klev upp ännu ett snäpp efter att de hade passerat Stockholm Södra.
- Visst är det vackert?
- Ja, verkligen.
Det fanns ett eftertryck i Julias uttal som skvallrade om hennes genuina hänförelse. Nu fick hon börja koppla platser till all den spänning och förväntan som hon hade byggt upp under de senaste veckorna, och snart även ansikten, smaker, känslor och dofter. Tåget kom till sist in på stationen och utsikten försvann, Åsa reste sig upp och började samla ihop sina saker. Julia klättrade över hennes säte och började göra detsamma. Som i en sista liten kramp efter resans ansträngning stannade tåget med ett ryck och Julia stapplade in i en man som stod mellan henne och Åsa.
- Oj, ursäkta!
Mannen såg på henne med ett leende så knappt märkbart att det antagligen alltid fanns där, men han gav inget svar. Han gjorde inget försökt att flytta sin kropp från hennes och de skildes först efter det ögonblick det tog henne att återfå balansen. Kyligt, men inte otrevligt. Det är kanske så de är här i storstan tänkte hon utan att förstå att mannen ju kom med samma tåg som hon.
De fick ihop sin packning och gav sig ut i folkvimlet på centralen. Så mycket folk. Julia hade aldrig sett så många människor på en och samma plats, och alla verkade ha mycket bråttom att ta sig till varsitt unikt ställe. Det tog inte lång tid innan det började stressa henne och hon halvsprang för att hålla jämna steg med Åsa som uppenbarligen visste precis vart de skulle.
- Kongresshallen och hotellet ligger precis här vid stationen, det är i den där moderna byggnaden som vi såg på väg in på stationen.
Julia visste precis vilken byggnad Åsa pratade om, fast det såg mer ut som en konstinstallation än en ett hotell. De därhemma som talade om att stockholmare alltid skulle vara så märkvärdiga hade snabbt fått vatten på sin kvarn. Tur att hennes partikamrater överlag var mer öppensinnade än så, aldrig att hon hade orkat lyssna på en gnällig värmlänning hela helgen.
Efter att ha tagit några omvägar och åkt upp och ned för ett antal rulltrappor tyckte sig äntligen Åsa känna igen sig.
- Hit är det, jag är helt säker för jag minns från förra året att det inte är där man tror att det ska vara. Om det känns som att det är åt helt fel håll så är det rätt håll.
Typisk Åsa-logik tänkte Julia som lydigt följde efter. Stressen av folkmassorna hade börjat lägga sig och hon tog sig tid att faktiskt betrakta människorna som utgorde massan. Alla var så vackra. Stressade, men vackra. Männen klädde sig väl och hon hade på en kvart antagligen sett fler män i välsittande kostymer än på alla bröllop, dop och begravningar hon varit på tillsammans. Bland kvinnorna var det mest slående hur unga kvinnor klädde sig kreativt, livfullt och moderiktigt medan de äldre bar något mer stilfullt. Den avgörande skillnaden mot hemma var ändå att hon inte såg några unga tanter. Som hon var trött på 30-åriga kvinnor som klädde sig som 70-åriga tanter! Själv hade Julia en bit kvar till 30, men hon lovade sig själv där och då att aldrig ge upp på samma sätt som de andra, det fanns ju ett annat, vackrare och värdigare sätt att föra sig på.
- Vad var det jag sa?
Åsa tittade på klockan och såg självbelåten ut, det hade ju bara tagit 20 minuter att ta sig de sammanlagda 200 metrarna från tågperrången till hotellet.
- Jag tvivlade aldrig en sekund.
Julia spelade med.
En lång fasad i glas vätte mot parkeringen som låg fastkilad mellan stationshuset och hotellkomplexet. Framstegspartiets flagga var hissad jämte de nordiska ländernas och EU-flaggan och framför entrédörren stod två rollups som visade att det var här det skedde. Julias första rikskongress. Åsa var självskriven som delegat eftersom hon var ordförande i Värmlands-sektionen, men Julia hade knipit sin plats som av en slump. Hon anade att Åsa hade jobbat rätt hårt för att det skulle bli hon som skulle komma med, men allt sånt sköttes i skymundan så hon kunde inte vara helt säker. Säker var hon dock på att hon var otroligt tacksam för att få följa med, och det var med en känsla av att vara på ett viktigt uppdrag som hon följde Åsa genom lobbyn och fram till receptionsdisken.
- Åsa Ragnell och Julia Eriksson från Framstegspartiet.
Det var uppenbart att världsvanan i Åsas sätt i alla fall till 50 % var spelad. Medan receptionisten ordnade med nycklarna försökte Julia själv se seriös ut, för man ska ju se seriös ut på lyxhotell, medan hon betraktade den vackra lobbyn och kikade in i hotellbaren.
- Så, här är nyckeln till ditt rum och jag ska bo med en viss... Eva Henriksson.
- Får jag ett eget rum medan du får lov att dela?
- Ja, jag fick reda på det innan vi åkte och blev också lite förvånad. Hon som bokade våra resor förklarade att partiledningen vill visa lite särskild uppskattning till såna som du som kommer hit.
- Såna som jag?
- Unga kvinnor som visar stort engagemang i partiet. Ni är ju vår framtid.
Julia rodnade. Som om att bara få komma hit inte var en ära nog, och så får hon bättre boende än sektionsordföranden. De tog hissen upp till sjunde våningen och tog vänster i korridoren.
- 759, här bor jag. Ska vi säga att vi ses nere i lobbyn en stund innan fem så går vi tillsammans till kongresshallen?
- Det blir bra, ses då!
De skildes åt och Julia fortsatte ner längs korridoren en bit och kom till snabbt till dess ände som markerades av ett stort fönster. Hon hittade dörren som det stod 769 på och satte i nyckelkortet, ett litet blipp och grön lampa följde och hon klev in. Leendet satt som fastklistrat på hennes ansikte när hon klev in i det stora rummet med fönster åt två håll. Härifrån kunde hon se hela stan! Inredningen var som tagen ur ett sådant inredningsmagasin de hade hos hennes frisör och i badrummet fanns ett stort badkar och en spegel som bara knappt var mindre än fönstrena. På sängen låg ett brev med hennes namn skrivet i vacker handstil.
”Välkommen till Framstegspartiets rikskongress 2016!
Vi är mycket glada att du kunde komma hit i år. Av vad vi har fått höra av Åsa visar du stor ambition och kämparglöd för den kommande valrörelsen, och vi i partiledningen lägger stor vikt vid att sådan ambition tas till vara. Passa på och njut av vad allt hotellet kan erbjuda, vi behöver dig tillfredsställd och laddad under de kommande intensiva dagarna.
Jarl Åsbrink
Partisekreterare”
Ännu mer smicker! Det bubblade i Julias mage och hon fick bråttom att börja göra sig i ordning för kvällen. Hon klädde av sig och klev in i duschen, som först efter någon minuts mekande gav rätt tryck och temperatur. Mellan inpackningen av hennes blonda hår och intvålandet av kroppen stannade hon upp ett ögonblick när hon såg på sig själv i spegeln. Hon kände sig riktigt vacker, och medan hon lät händerna följa konturerna av hennes timglasformade kropp tänkte hon att från och med det här ögonblicket skulle det bara bli bättre. Vilken lycka! Hon klev ur duschen och lät kroppen lufttorka medan hon botanerade bland kläderna hon tagit med. Det skulle garanterat bli en klänning, men vilken? Efter en stund stod det mellan det svarta fodralet och en röd sommarklänning med lite vidare kjol. Nåja, det fick bli den röda, det är ju trots allt en ganska formell tillställning så lite modest får man lov att vara. Hon valde en BH utan axelband för att den inte skulle synas, men hennes bröst var en aning för stora för att det riktigt skulle funka. Kanske om hon kör utan och bara tejpar över bröstvårtorna? Klänningen hade kanska tjockt tyg över brösten så kanske skulle det gå ändå. Hon tog på sig ett par stringtrosor i tunn röd spets, följt av svarta strumpbyxor. En snabb titt på klockan och det stod uppenbart att tiden hade flugit iväg, typiskt henne! Det blev en enkel sminkning vilket inte gjorde så mycket ändå för att hon hade välsignats med fin naturlig hy och fransar och bryn som inte behövde så mycket hjälp, det fick räcka med lite mascara.
- Gud så fin du ser ut!
Åsa log med hela ansiktet och det gjorde Eva också.
- Hej, Eva.
- Julia, trevligt.
- Jag har hört att det är första kongressen för dig?
- Ja precis, det ska bli jättekul.
- Det tror jag verkligen.
Det fanns en underlig betoning i Evas sista ord, men Julia var för nervös för att tänka mer på det.
- Den här vägen, håll dig nära mig bara så presenterar jag dig för alla.
Åsa tog täten ut mot kongresshallen och vid det här laget var det fullt med folk överallt, mer än på centralstationen tidigare. Alla var fint klädda, männen med kostym och kvinnorna med antingen klänning eller dress. Det fanns en känsla av förväntning i luften och tillsammans med välkomstdrinken började den göra Julia lite berusad.
- Jag ska presentera dig för Åsbrink, kom med här.
Åsa tog Julias hand och lotsade henne genom massorna av minglande människor. Till slut kom de fram till en grupp män som stod med varsitt champagneglas i handen och pratade. Det syntes från långt håll att de alla stod och lyssnade på en av dem, till och med när han själv inte pratade. Det syntes att det var en man alla hade respekt för.
- Jarl, det här är Julia som jag berättat om tidigare.
Mannen vände sig mot Julia och hans väderbitna ansikte sprack upp i ett bländvitt leende. Han var en bit längre än de andra männen och det såg ut som att under den välsittande gråa kostymen fanns en vältränad kropp, vilket var speciellt iögonfallande eftersom han måste vara en bit över 40 år.
- Men vad roligt att du kunde komma! Hej, det är jag som är partisekreterare Jarl.
- Julia, hej.
Hans handslag var fast hennes lilla hand nästan drunknade i hans grova handflata. Det kändes mer som att skaka hand med en snickare än en politiker. Efter att ha hälsat på alla blev de kvar i den gruppen och Julia gjorde sitt bästa att hänga med i samtalet. Det handlade mest om rikspolitik som hon inte riktigt hade koll på, men hon visste att det var viktigt för hennes politiska framtid att passa på och suga i sig så mycket politiskt stoff som hon bara kunde under helgen. Mitt i en lång utläggning av en av de andra männen kände hon en hand på sin rygg. En ilning spred sig längs ryggraden och håren i nacken ställde sig upp. Hon såg sig omkring och upptäckte att Åsa hade försvunnit och att hon på något sätt hade hamnat bredvid Jarl, det var Jarls hand på hennes rygg, och han höll den kvar. Hon försökte återfå fokus på samtalet men kunde inte koncentrera sig när Jarls hand sakta började smeka hennes rygg neråt, för att till slut stanna och vila precis ovanför Julias rumpa.
Tiden gick och tiden för minglet tog slut och samtliga delegater förflyttade sig till en angränsande sal och satte sig till bords för middag. Julia blev placerad mitt emot Åsa och bredvid några sektionsordföranden från någonstans i Norrland, hon visste inte exakt. Maten kom in och aldrig i sitt liv hade hon ätit något så fantastiskt. Allt var bara så otroligt påkostat och efter att ha tömt det sista ur sitt vinglas varpå en servitör ögonblickligen fyllde på det kunde hon inte låta bli att tänka hur detta skulle se ut om det kom ut i media. Partiet skulle ju stå upp för den lilla människan, och här satt hundratals politiker och vältrade sig i lyx. Tanken klipptes av när hon såg Åsa försöka få servitörens uppmärksamhet för att få mer vin. Sedan en man på bordet bredvid göra samma sak. Julia spanade ut över gästerna och lade märke till att det tog rätt lång tid för folk att få sina glas påfyllda. En timme senare när hon druckit upp sitt andra glas hände det igen - inom några sekunder efter att hon ställt ned det tomma vinglaset på bordet så var det påfyllt igen. Det började nästan kännas som att det fanns en baktanke med att hon blev så väl behandlad, men hon kunde inte riktigt komma på varför det skulle vara så. Nåväl, hon fick låta saken bero och göra lite nytta av tiden. Åsa satt djupt försjunken i ett samtal om infrastruktur med sin bordsgranne, och när de började tala om utbyggnaden av stambanorna kunde Julia inte förbli tyst.
- Men hallå, ni måste ju förstå att det är på grund av eftersatt underhåll som tågtrafiken fungerar så dåligt? Det är där krutet måste läggas, inte på att dra nya sträckor. Resurserna är mycket begränsade så det gäller att lägga dem där de faktiskt gör skillnad.
Plötsligt drogs alla omkring henne in i en nästan hetsk debatt om vad som var rätt väg att gå, och Åsa gav Julia en nick av stolthet.
- Här är du ju!
Julia kände igen rösten och vände sig om, hon fick vrida nacken rejält för att kunna möta Jarls ansikte när han stod bredvid hennes stol.
- Hej, vart tog du vägen?
- Jag fick lov att sitta vid honnörsbordet med resten av gubbarna, dötrist.
Middagen var snart över och folk hade börjat lämna sina platser och stod åter i grupper och minglade. Åsa stod vid baren med sin bordsgranne, säkerligen fortfarande i samtal om tågunderhåll. Jarl drog ut stolen bredvid Julia och satte sig ner, och hon fick ändå lov att titta lite uppåt för att behålla ögonkontakten.
- Så vad tycker du?
- Om vad då?
- Det här!
Jarl slog ut med armarna över salen.
- Det är lite överväldigande.
- Jag förstår det, många nya ansikten.
- Inte bara det, jag är inte riktigt van med såna här miljöer. Sån här.. lyx.
Julia rodnade och skrattade till, hon förstod att hon framstod som en lantis men var precis berusad nog för att låta det passera.
- Jag förstår.
Jarls leende tonade ner sig och han fick en gnutta allvar i blicken. Julia kände hans hand igen, på ovansidan av låret, precis ovanför knäet där klänningen slutade.
- Man vänjer sig, lite för snabbt kanske. Jag kände samma sak när jag var ny. Om du bara ger dig hän så kommer du förstå hur härligt det är.
Hans hand smekte hennes lår längre upp och han lät fingrarna lägga sig på insidan av låret.
- Hur härligt vad är?
- Partiarbete, det är så mycket mer än bara möten och att vända papper. Det är också middagar och sociala tillställningar, precis som det här ikväll och hela den här helgen. Vi gör saker lite annorlunda på riks än ute i värmlandssektionen.
Leendet var tillbaka på Jarls läppar och med det spred sig en pirrande värme i Julias bröst. Hon kände sig trygg med honom nära och den nervositet hon känt inför kongressen började förändras till något annat.
- Kom, så går vi undan en stund och vilar oss lite. Det kommer att bli en sen kväll så nyckeln är att inte ta ut sig för snabbt.
Jarl tog Julias hand och ledde henne ut ur bankettsalen, på vägen ut såg hon sig omkring och såg att vissa av männen tittade på henne. De följde henne med blickar som skvallrade om hunger, för att sedan återgå till sina samtal. Jarl ledde henne in i hissen med handen stadigt fäst vid hennes svank och tryckte på knappen till sjunde våningen.
- Bor vi på samma våning?
- Nej.
De stod bredvid varandra och såg på displayen hur våningarna passerades. Hans hand började glida nedåt och tog till slut ett grepp om hennes mjuka rumpa. Hissen plingade och dörrarna gick upp, och Jarl bytte grepp från rumpan till hennes hand igen. De tog vänster i korridoren och Jarl gick med långa steg så att Julia nästan fick småspringa för att hänga med. Hjärtat började bulta i hennes bröst och hon förstod att de skulle till hennes rum. De kom fram till sista dörren till vänster med nummer 769 på dörren, och Julia tog upp sin handväska för att ta fram nyckeln. Precis när hon hittat den öppnade Jarl dörren och gestikulerade med ett leende för henne att gå in.
- Vänta, har du en nyckel till mitt rum?
- Ja, och just nu är det bara du och jag.
- ...just nu?
Jarl tog av sig sin kavaj och hängde den på en galge i hallen. Han stegade fram mot henne som stod framför sängen och han kysste henne som om han var uttorkad och hon var en oas i öknen. Plötsligt var hans händer överallt, och hon gav till slut efter och slog sina om hans nacke. Med den ena handen på insidan av kjolen drog han ned dragkedjan på klänningen med den andra. Allt gick snabbt, och det fanns inte tid för Julia att ifrågasätta eller tänka efter. Knappt ett par minuter efter att dörren stängts bakom dem låg hennes klänning runt fötterna, och Jarl tog ett steg tillbaka och betraktade henne. Han lät blicken vandra från topp till tå, från hennes blonda hjässa, ner till hennes välformade bröst och sedan längs benen ner till skorna.
- Ta av dig skorna.
Julia hade förstått redan från första gången hon såg honom att Jarl var en man som gav order snarare än tog dem, och det var kanske aldrig så tydligt som nu. Hon böjde sig fram och knäppte upp bandet som gick runt vristerna och sparkade sedan av klackarna, först vänster och sedan höger.
- Och strumpbyxorna.
Hon log blygt mot honom och gjorde sedan som hon blivit tillsagd. Nu stod hon endast iklädd trosorna framför Partisekreterare Åsbrink, och hennes hjärta dunkade som om det försökte bryta sig ut ur kroppen på henne.
- Vänd dig om med ryggen mot mig, sedan drar du sakta ned trosorna.
Julia tvekade ett ögonblick men gjorde sedan som han sa. Hon vände sig om och tog tag i det röda stringtrosorna mellan tummen och pekfingrarna, och drog sedan sakta ned dem längs benen tills hon släppte dem runt fötterna. Härifrån kunde Jarl se hennes rosa lilla anal, omgärdat av de mjuka skinkorna som Jarl bara för ett ögonblick sen haft i sin hand. Under analen stack ett par rosa blygdläppar ut och under dem syntes lite ljusbrunt hår.
Julia reste sig igen och vände sig mot Jarl, nu var det hon som granskade honom från topp till tå, men ögonen drogs snabbt mot hans skrev där en stor bula stod ut ur kostymbyxorna. Hon låste sina ögon i hans och bet sig lekfullt i underläppen. Det blev droppen för honom som tog ett stort kliv fram mot henne och kysste henne på samma sätt igen. De låste sina kroppar mot varandra och hans händer darrade av kåthet när de smekte henne över rumpan och brösten. Han knuffade ner henne på sängen och sparkade av sig skorna. Med famlande händer knöt han upp slipsen och knäppte upp skjortan, det tog bara några sekunder innan också han var helt naken och den åsynen startade ett pirr mellan benen på Julia. Han hoppade upp i sängen och lade sig ovanför Julia och det tog inte lång tid för honom att hitta in med sin kuk mellan hennes blygdläppar. Utan att ha märkt det själv hade hon blivit våt och samma ögonblick som han trängde djupt in i henne låste hon benen bakom hans rumpa. Han pumpade henne med ett ursinne som hon aldrig sett förut, och varje stöt tycktes träffa henne på en plats hon inte känt förut. Hon kom på sig själv med att stöna så högt att det under alla normala omständigheter hade gjort henne generad, men nu släppte hon på alla hämningar och bara lät sig ryckas med. Efter några minuter visade han inga tecken på att tröttna och fortsatte att pumpa henne med samma energi som en tonåring. Hon kände att något började byggas upp i hennes fitta, men hon nådde aldrig riktigt över kanten för att komma. Till slut förstod hon att det var dags att ta saken i egna händer, så hon rullade över honom på rygg och satte sig gränsle över hans kuk. Med ena handen om hans skaft styrde hon varsamt in kuken och hon satte sig långsamt, långsamt tills det att Jarls blick var så desperat av kåthet att hon lät honom glida hela vägen in.
- Ohhh.
Hans stön dånade i hotellrummet och att se hans njutning blev till slut det som tippade henne över kanten. Hon sträckte ut sina luftrör och släppte ut ett långt gnyende av njutning när musklerna i hennes fitta krampade ihop. De drogs ihop och slappnade av och pumpade ut extasen ända ut i hennes fingerspetsar och tår. Hennes bröst dallrade framför ansiktet på Jarl när hela hennes bål spasmade av det intensiva klimaxet. Eftersvallen pågick i en halv minut innan hon till slut öppnade ögonen igen och såg på Jarls leende ansikte igen.
- Oj, det där var... intensivt.
- Ja, jag märkte det.
Julia skrattade generat och försökte fortsätta rida honom, men orgasmen måste ha gjort något med koordinationen för hon kunde verkligen inte hålla takten.
- Nu är det upp till bevis.
Julia skulle precis öppna munnen och fråga vad han menade när han lyfte bort henne och ställde sig upp ur sängen. Han ställde sig precis vid sängkanten, med kuken pekandes mot hennes ansikte och hon avvaktade för att förstå vad han ville att hon skulle göra.
- Se så, visa mig nu hur ambitiös du är.
Hon förstod till slut och ställde sig på alla fyra med ansiktet mot hans styva kuk. Hon började med att slicka lite lätt på toppen, för att sedan låta tungan löpa längs undersidan av skaftet, sakta upp och ner. Efter några drag stannade hon i botten och tog en av hans testiklar i munnen och sög på den varsamt, noga med att inte dra eller rycka i den. De var spända och hon tänkte att det säkert skulle bli en stor sats. När hon var klar med den ena, gick hon vidare till den andra och gav den samma kärleksfulla behandling. Då och då lyfte hon blicken för att se på Jarl, och när hon till slut slog läpparna runt toppen på hans kuk och sakta lät den glida in djupare släppte han ifrån sig ett djupt stön igen. Han lade sin ena hand om hennes huvud och det fick henne att känna sig duktig, det kändes som att hon levde upp till alla de förväntningarna de haft på henne och det gjorde henne glad. Men ännu var hon inte klar. Hon började öka takten och gå djupare och djupare. Jarl rycktes med och började trycka hennes huvud ned över hans kuk. Till slut var han nere i hennes hals och hon började känna av reflexen i halsen. Ögonen tårades och hon kände att det började byggas upp för mycket saliv i munnen, hon var tvungen att spotta. Det enda ljud hon kunde få ifrån sig med Jarls kuk i halsen var ett gnyende, och han förstod signalen och lät henne komma upp till ytan igen. Med en djup utandning följde en dryg deciliter av saliv och försats som rann från hennes mun och segnade ner mot golvet i långa strängar.
- Duktig flicka, fortsätt så.
Julia log och tog några tag med tungan över hans skaft, för att sedan öppna upp munnen igen och ta hans kuk ner i halsen. Rytmiskt och taktfast knullade hon honom med sin mun, och hennes bröst svajade fram och tillbaka i takten. Hennes beslutsamma munknullande verkade vara Jarl till belåtenhet, för hans andning blev tyngre och han kunde inte koncentrera sig på att hålla om hennes huvud med händerna längre. Han stod där som lealös alltmedan denna yppiga värmländska blondin slukade hans kuk i en girig jakt efter vad som fanns att hämta i den.
- Fortsätt, fortsätt, forts- ohh!
Jarls utlösning kom som en skur ut i Julias mun och hals. Hon höll sig stilla men masserade undersidan av hans skaft med tungan medan hans kuk ursinnigt pumpade ur sig sperma. Hans orgasm var utdragen precis som hennes, och till slut blev hennes mun och svalg helt enkelt fyllda med sperma och hon var tvungen att släppa taget om hans kuk. Hon lät den glida ut ur munnen och stängde snabbt munnen för att sperman inte skulle rinna ut. Normalt sett skulle hon ha spottat, men hon ville vara säker på att göra ett så gott intryck som möjligt så hon tittade frågande på Jarl.
- Svälj.
Med ett stort gulp gjorde hon som han sa, och hon kunde känna hans stora sats rinna ner i halsen och magen.
- Jag är imponerad, måste jag säga. Du är en av de bästa hittills.
- Tack, antar jag?
Julia förstod inte vad han menade med att hon var en av de bästa, men antog att det handlade om en av de bästa han legat med, även om det vara en konstig sak att säga sådär direkt efter sexet. Jarl klädde på sig snabbt och rättade till håret i spegeln, men struntade i att knyta slipsen.
- Snygga till dig och kom ner och mingla en stund, sedan är det nog bra om du lägger dig tidigt. Du har haft en lång dag. Och du, se till att raka dig, de andra är inte så förtjusta i hår där nere.
Dörren stängdes och Julia låg kvar i sängen, fortfarande andfådd. Hon strök med handen över magen och lät den komma ner mellan benen och medan hennes fingrar smekte de våta blygdläpparna slickade hon sig om munnen och svalde det sista av Jarls sperma. Hon reste sig upp och tittade i spegeln, håret var rufsigt och mascaran hade runnit rejält. Det tillfredsställda leendet rätades snart ut av tanken: vilka är de andra?
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Partikongressen - dag 2 | Heterosex | 4.3 | 14/12-16 |
| Partikongressen - Dag 1 | Heterosex | 3.9 | 4/12-16 |
Bra!