Tala - eller skrika. Del 3
Det här är en historia om hur en journalist råkar i klorna på ett syndikat som tränar sexslavar för marknaden. Tillsammans med en kvinna blir han infångad i en träningsfacilitet och förhörd och torterad av en djävulsk domina. Efter den inledande dagens hårda tortyr får han nu en inblick i en sexslavs vardagsliv.
Berättelsen kanske inte är i allas smak, men kan vara en aptitretare för dem som gillar hård och icke konsensuell BDSM, men med erotiska kryddor.
Del 3:Slavliv
Jag vaknade av en molande verk i hela kroppen. När jag slog upp ögonen bländades jag nästan av ljuset från en ljusrörsarmatur i taket. Jag låg i en bäddad säng med lakan och filt, men i övrigt var jag naken. Sängen stod i en relativt liten cell med vitmålade betongväggar på långsidorna. På den kortsida som mitt huvud var vänt mot, var den täta väggen ersatt av ett järngaller av fängelsetyp, och där fanns också celldörren, som uppenbarligen var låst. Utanför cellgallret fanns en korridor och mitt emot en cell av samma slag som min, där en naken ung kvinna stod och betraktade mig. Jag uppfattade också att det mot kortgaveln längst in i hennes cell stod en WC-stol och en duschkabin med glasade väggar. Här utförde man tydligen sina behov och hygien så att alla kunde se.
När jag försökte resa mej för att se om min cell såg likadan ut, förnam jag hur öm varenda muskel i min kropp var. Med stor ansträngning lyckades jag kravla mej upp i sittande ställning. Jodå, jag hade samma utrustning. Dessutom fanns en enkel stol och en uppfällbar bordsskiva, samt en väggfast hylla. På hyllan låg några fint hopvikta handdukar, lite hygienutrustning, typ tvål och schampo samt en box med ett rött kors på som tydligen innehöll medikamenter. Det låg också några böcker och tidskrifter på hyllan.
Jag kände hur fruktansvärt kissnödig jag var, och lyckades ta mej på fötter och stapla bort till WC-stolen. Den intensiva smärtan när jag kissade påminde mej om katetern som suttit där, och jag funderade allvarligt på om det verkligen var nödvändigt att kissa. Samtidigt var det knappt jag kunde stå upp på grund av svårartade stickningar i fotsulorna, efter den strömtillförsel som skett där. Jag hade en bedövande verk i axlar och skuldror. Mina händer kändes som nåldynor men i tummarna hade jag knappt någon känsel alls.
Jag staplade bort till stålgallret och försökte tilltala tjejen på andra sidan. Men hon såg skrämd ut, skakade på huvudet och pekade på ett plakat som satt uppsatt på hennes vägg. Jag vände mej om och såg att jag hade ett likadant plakat. Plakatet innehöll ordningsregler och var avfattat på ett flertal språk. Förutom engelska förekom flera östeuropeiska språk, men också arabiska och japanska. Jag förstod att det var från dessa språkområden flickorna hämtades.
Ordningsreglerna var mycket detaljerade, och för varje förseelse föreskrevs ett straff. Att tala eller försöka kommunicera med andra utan tillåtelse resulterade i en timmes upphängning i handlederna med stor ballgagg i munnen. Att inte sköta sin hygien gav tio minuters piskning. Den som påträffades med att masturbera fick sitta på elektriska stolen i tio minuter med strömstyrka 8. Att inte utföra en beordrad uppgift renderade också piskning, liksom om man misslyckades med uppgiften. Den som inte genast och med skicklighet och entusiasm utförde en beordrad sexuell tjänst lades på våldtäktsbänken för en ospecificerad tidsperiod. Den som inte själv skötte om sina skador och sår lades i en timmes sträckbänk, med en grads högre spänning var tionde minut. Att överfalla en vakt renderade upphängning i strappadoställning på obestämd tid. Detta var bara ett axplock av alla de förseelser som bestraffades med varierande grad av grymhet. Det var uppenbart att reglerna var skapade för flickorna som befann sig här under träning, bland annat för att hålla dem rena och fräscha. Men jag hade en stark känsla av att även jag omfattades av dem.
När jag betraktade mej själv såg jag en illaluktande kropp med intorkad svett och spår av blod och sperma. Det fanns sår på hela kroppen från piskningen. Bojorna hade orsakat skavsår på anklar och vrister, och på min penis fanns sår efter den omilda bindningen. Jag ägnade de följande timmarna åt att tvätta mej och sköta om mina skador.
Jag kunde inte se någon skymt av Cathy, när jag kikade ut genom gallret längs raden av celler i korridoren. Jag antar att de inte ville att vi skulle kommunicera med varandra. Det satt unga kvinnor med skiftande etniskt utseende i de flesta cellerna. En vakt patrullerade med ojämna mellanrum i korridoren, och jag insåg att vi ständigt bevakades genom in liten övervakningskamera som verkade sitta i varje cell tak. Jag fick också ganska omgående en uppvisning i effektiviteten i övervakningen av ordningsreglernas efterlevande. En asiatisk flicke i cellen snett mittemot började plötsligt prata på ett upphetsat sätt. Det tog bara ett par minuter innan två vakter störtade in, kämpade ner flickan och belade henne med läderbojer om handlederna. De tryckte in en gigantisk ballgagg i munnen, så att hon knappt kunde andas och lyfte upp henne så att de kunde haka upp hennes bojor i en krok i celltaket. Jag noterade att också jag hade krokar i taket. Den följande timmen fick vi sedan lyssna på hennes stillsamma jämmer bakom gaggen.
I övrigt förflöt de följande dagarna enligt något som uppenbarligen var någon sorts fastlagd vardagsrutin. Vi blev serverade mat tre gånger om dagen; enkel men närande och vällagad. Den intogs i enskildhet på det uppfällbara bordet i cellen (det fanns ett straff för att matvägra också, benämnt ”spanska hästen”). Med jämna mellanrum hämtades flickor från sina celler och fördes ut i det stora rummet intill. Vanligen följde de med frivilligt med blicken i golvet och rädsla avspeglad i ansiktet. Vid ett tillfälle började en flicka skrika som en stucken gris när hon skulle hämtas. Med fäktande armar och ben bars hon ut av de båda vakterna.
Efter någon timme fördes flickorna tillbaks till sina celler, dock i väldigt olika skick, förmodligen beroende på vilket kursavsnitt de studerade. Vissa kunde utan problem gå tillbaks på egna fötter, dock ofta nedgrisade med sperma i ansiktet och över brösten, eller rinnande längs benen. Andra bars tillbaks i medvetslöst skick, med olika typer av märken, blånader och sår på sin kropp. Jag minns särskilt en flicka som kvidande bars tillbaks, åtföljd av en person i läkarrock. Från hennes uppsvällda sköte sipprade blod, och med fasa insåg jag att hon utsatts för avancerad vaginal tortyr.
För övrigt var det knappast någon hemlighet vad som försiggick rummet intill. Ståldörren saknade all ljudisolering, vilket säkert var medvetet. Hela dagen ackompanjerades vi av ljuden från lektionssalen, oftast bestående av kvinnoskrik och jämmer eller hårda manliga kommandoord. Den karaktäristiska smällen från en piskas snärtande blev vardagsmat, dock oerhört svår att koppla bort ur medvetandet. Ibland inskränktes ljuden till grymtningar och stön eller den stilla gråten från en flicka. Jag såg dock inte till skymten av vare sig Olga eller Maurice.
Till slut fick också jag uppleva den utsatthet och godtycklighet som alla levde under här. Jag låg och vilade mej när plötsligt två vakter stod i min cell. "Upp med dej. Vi ska ha lite kul." Jag släpades ut ur cellen och fördes till mitten av fängelsekorridoren. Här bildades en utvidgning genom att ett par celler tagits bort på båda sidor. Mitt i rummet stod en läderklädd bock, liknande de hoppbockar jag minns från gymnastiklektionerna. På ena sidan stack två horisontella träramar ut i sned vinkel mot varandra och på dessa låg ett par läderbojor. På motsatta sidan var bockens ben försedda med läderremmar. Plötsligt insåg jag att detta var våldtäktsbänken.
Jag fördes fram till bocken och tvingades ned på magen. Mina ben fixerades mot bockens ben med remmarna. Händerna bojades och mina armar sträcktes ut på träramarna, där man med en vev kunde sträcka repet så att det uppstod en ordentlig spänning i mina armar. Jag var fullständigt orörlig. Bocken stod så att den kunde ses från många av cellerna, och överallt såg jag flickansikten som kikade på mej genom sina galler. Långt bort i korridoren tyckte jag mej se Cathys ansikte. Jag kände mej fruktansvärt utsatt.
En hand smorde något blött i min stjärt, och sedan kände jag hur något hårt tryckte sig in i mitt anushål. Det gjorde ont. Vakten som opererade bakom mej var dock av en annan åsikt. "Oh, så skönt. Äntligen en riktig karlröv." "Javisst," svarade den andre. Man måste ta vara på de få chanser som erbjuds här. Man blir så förbannat trött på flickstjärtar." Med de orden ställde han sig framför mej mellan träramarna, greppade tag om mitt hår och försökte tvinga in sin kuk i min mun. När jag vägrade, fick jag ett hårt slag av hans batong över ryggen. "Öppna käften, ditt as, och sug." Jag lydde.
Han började pumpa i min mun, medan hans kumpan körde på bakifrån. Jag hade aldrig varit med om något så förnedrande och äckligt. Jag är en till 100% straight kille, och även om jag till fullo accepterar och bejakar alla som föredrar det egna könet, känner jag själv inte den minsta upphetsning inför tanken att bli knullad av en man. Jag kunde stå ut med att bli piskad, och till och med el-tortyren, när den levererades av en fascinerande och sexig kvinna som Olga. Men det här var bara förnedring. Jag blundade och försökte föreställa mej att det var Olga som stod där med strap-on-dildos och knullade mej i båda ändar, för att se om det blev mer uthärdligt, men det gick inget vidare. Och inte blev det bättre när de bytte plats och jag fick känna smaken av min egen ändtarm i munnen. Jag klöktes och höll på att spy när han körde ned den illaluktande tingesten långt ned i halsen. Det var de längsta 15 minuter jag någonsin upplevt, innan de båda äntligen började spruta mej full med sina satser. Jag hostade som en galning och alla flickhuvudena tittade på mej med ömkan i blicken.
Tillbaks i cellen blev det en timme i duschen, och den mest omsorgsfulla tandborstning jag någonsin utfört. Men min självkänsla var stukad.
Trots allt återhämtade jag mej relativt snabbt, åtminstone från tortyren jag utsattes för den första dagen. Efter några dagar kunde jag åter kissa normalt. Det mesta av verken klingade bort och såren läkte. Den förströelse som erbjöds var den lilla samling litteratur som låg på hyllan. Den visade sig helt och hållet vara inriktad på BDSM. Här fanns såväl klassiska verk som Justine av Markis de Sade och Berättelsen om O, som mer sentida obskyra historier, samtliga med temat kvinnlig underkastelse under tortyr och våldtäkt. Tidskrifterna utgjordes av exklusiva bondage magasin med vackra kvinnor bundna och upphängda på alla möjliga sätt. En hel del hade Japanskt ursprung. Några tidningar var betydligt grövre med bilder på avancerad sexuell tortyr.
Det var uppenbart att allt i denna fängelsemiljö var inriktat på att beröva unga kvinnor all känsla för den verklighet de tidigare kommit ifrån. Allt var ersatt av underkastelse, där den egna kroppen bara hade ett värde som ett objekt, som främmande män kunde hantera helt i enlighet med sina sjuka begär, att tömma sina vätskor i eller avnjuta under pinor. Man måste lära sig älska såväl smaken av sperma som piskans bett. Det fanns ingen egen vilja och ingenting annat utanför denna värld av tjänande.
På dag fem uppenbarade sig Olga igen. Plötsligt stod hon utanför min gallerdörr, och med sig hade hon Cathy. Hon såg förhållandevis fräsch ut, med tanke på vad hon varit med om. Cathy var, liksom alla gäster i detta etablissemang, naken, förutom en läderrem kring halsen och bojorna som fängslade händerna på ryggen.
”Ni har tur,” började Olga. ”Ni är inbjudna att närvara vid en examen. Sofias examen. Henne har ni ju redan träffat. Det här är ett unikt tillfälle, som aldrig inträffar igen. Så jag förväntar mej att ni visar mej tacksamhet (kort skratt).”
(Fortsättning följer. Jag är tacksam för kommentarer. Det gör skrivandet roligare.)
Fler noveller av samma författare
Pliggan kanske inte var riktigt rätt publik för den här historien. Om man inte är intresserad av BDSM kan jag förstå att det kan verka chockerande. Sättet du använder ordet sadist är rätt typiskt för fördomarna mot vårt community. Framför allt handlar det inte om att förgripa sig mot någon, och inte minst mot kvinnor. BDSM är en krydda i sexlivet, måhända stark som chili, och fantasin är en väsentlig del i den kryddan där båda parter deltar. Om du dessutom läser lite noggrannare, upptäcket du att historien är skriven ur den undergivnes (om du så vill masochistens) perspektiv. Det är således snarare mina fantasier som masochist än som sadist det handlar om. Men för all del, båda sidorna fascinerar mej. Jag tycker bara att det är trist du enbart utifrån din negativa syn på BDSM sätter ett så betyg på min historia.